Academic literature on the topic 'Förhållningssätt till interkulturalitet'

Denna studie undersöker interkulturalitet, det vill säga mötet mellan människor med olika etnicitet eller kulturella bakgrunder. Syftet med undersökningen är att undersöka lärarnas uppfattningar och åsikter om interkulturalitet och dess pedagogiska konsekvenser i skolan där lärarnas förhållningssätt till interkulturalitet i undervisningen undersöks samt åsikter kring det praktiska förhållningssättet och vad de anser om interkulturalitet i ett skolsammanhang. Metoden för denna undersökning är kvalitativt inriktad och för datainsamlingen har jag använt mig av intervjuer. Resultatet visar att lärarna anser det vara positivt med interkulturalitet inom ett skolsammanhang även om det förekom oklarheter kring vad det var. Dock finns det även brister i det interkulturella förhållningssättet då lärarna påpekar att kollegorna inte förhåller sig till interkulturalitet i undervisningen. Lärarna säger sig försöka framhäva och se såväl egenskaper som undervisningsmöjligheter för att befrämja ett interkulturellt förhållningssätt i undervisningen. Vad gäller åsikterna lärarna har om ett interkulturellt förhållningssätt i undervisningen är de väldigt positiva även om det finns både svårigheter och nackdelar, som till exempel svag orientering inom ämnesområdet, att överkomma. Slutsatsen är att låta begreppet interkulturalitet ta plats i läroplanerna och utbilda alla lärare och skolledare för att kunna uppnå en skolvärld där alla verksamma inom skolan förhåller sig till interkulturalitet.

I Sverige ökar den kulturella mångfalden och den nuvarande Läroplanen för förskolan Lpfö98 (rev. 2016) förespråkar barnens medvetenhet kring sin egna kultur samt andras kulturer. Den nya Läroplanen för förskolan Lpfö18 som träder kraft 1 juli 2019 visar en större medvetenhet kring mångkulturalitet och ett mål i läroplanen är att förskolan ska ge varje barn förutsättningar att utveckla “sin kulturella identitet samt kunskap om och intresse för olika kulturer och förståelse för värdet av att leva i ett samhälle präglat av mångfald [...]” (Lpfö18, s. 14). Utifrån detta undrar vi hur pedagoger kan arbeta i förskolans verksamhet för att utveckla mångkultur som kompetens och för att stärka det mångkulturella i samhället. Vidare vill vi studera om förskolans upptagningsområde kan påverka tolkningen av mångkulturalitet. I denna studie är syftet att skapa inblickar i pedagogers förhållningssätt kring mångkulturalitet i förskolans verksamhet. Hur det arbetas med samt om det skiljer sig något mellan förskolor med olika sammansättningar. Våra tre frågeställningar berör hur pedagoger tolkar mångkulturalitet, hur de praktiserar det samt om det syns någon skillnad i pedagogernas arbetssätt på respektive förskola. Vår studie är gjord genom kvalitativa intervjufrågor med verksamma pedagoger på två förskolor som ligger i olika områden, vilket gör att deras sammansättningar av barngrupper skiljer sig åt. Studien utgår från fyra olika teoretiska begrepp som ses som relevanta kring ämnet: Benedict Andersons föreställda gemenskap samt kulturell identitet, mångkulturalitet och interkulturalitet. Studiens resultat visar på en medvetenhet av att arbeta med mångkulturalitet i förskolan men det finns en viss osäkerhet kring hur arbetet ska utföras. I resultatet synliggjordes att en av förskolorna arbetar med interkulturellt medan den andra arbetar med mångkulturalitet. Utifrån förskolornas förhållningssätt ser vi hur detta skapar olika föreställda gemenskaper.

Syftet med det här arbetet är att ta reda på hur olika förskoleavdelningar arbetar med mångkulturalitet i sin verksamhet samt vad som ligger till grund för valet av arbetssätt. Utifrån detta har jag ställt tre frågor som handlar om uppfattningen av begreppet mångkulturalitet, pedagogernas förhållningssätt och arbetslagets arbetssätt kopplat till kulturell mångfald. Studien bygger på fem kvalitativa intervjuer med fyra förskollärare och en barnskötare. Utifrån intervjuerna framkommer det att alla pedagoger, i olika grad, har en syn av mångkulturalitet som sträcker sig bortom etnicitet. Samtidigt finns synen på kulturell mångfald som etnicitet och/eller språk i medvetandet hos alla pedagoger. Pedagogernas förhållningssätt präglas av positivitet, intresse och en vilja att lära sig mer om olika kulturer samtidigt som de nämner vissa utmaningar, exempelvis kommunikationen med föräldrar. De uttrycker en vilja att alla barns kulturer ska vara en integrerad del i förskolans verksamhet. Det alltid finns saker som går att utveckla så att det mångkulturella arbetet förbättras och den fysiska miljön är ett sådant utvecklingsområde även om pedagogerna nämner olika sätt som den kulturella mångfalden speglas i miljön. Arbetssätten varierar mellan förskolorna, ett arbetslag fokuserar mest på barnens hemkultur och att den ska bli en del i verksamheten och andra lägger mycket fokus på språket. Leka med språk, räkna på olika språk, firande av högtider och lekar är olika arbetssätt som framkommer.

Studien har, utifrån en kvalitativ metod med halvstrukturerade intervjuer, undersökt historielärares förutsättningar, mål och strategier gällande undervisning anpassat till ett globaliserat samhälle. Undersökningens utgångspunkt tas i de analytiska begreppen interkulturalitet, interkulturell pedagogik och lärande. Studiens material utgörs av sex historielärare och deras utsagor. Resultatet visar att begreppet interkulturalitet är stort och svårdefinierat. Historielärare upplever att lärarutbildningen och läroplaner proklamerar för att en interkulturell undervisning ska erhållas, dock inte hur det ska göras. Digitala läromedel, jämfört med fysiska läroböcker, upplevs mer anpassade till en globaliserad värld och en mångfald av utmaningar framkommer gällande det interkulturella uppdraget.   Slutsatsen är att det saknas en gemensam referensram angående begreppet interkulturalitet. Det går inte att förlita sig på att historielärare överlag är medvetna om ett interkulturellt uppdrag, även om undersökningens historielärare visar sig vara det. Historielärare får varierade förutsättningar för att hantera heterogena klassrumsmiljöer och intervjuerna visar att förutsättningar, vad gäller tillvägagångssätt med en interkulturell undervisning, inte kommer från lärarutbildningen, läroplaner, läroböcker eller den egna skolan. Det är snarare historielärares livserfarenhet och övergripande förståelse av historieämnet som avgör om undervisningen blir interkulturell. Om skolan ska kunna påstås vara likvärdig så bör det svenska utbildningssystemet göra mer för att förbereda blivande lärare till en heterogen lärandemiljö.

Studien har, utifrån en kvalitativ metod med halvstrukturerade intervjuer, undersökt historielärares förutsättningar, mål och strategier gällande undervisning anpassat till ett globaliserat samhälle. Undersökningens utgångspunkt tas i de analytiska begreppen interkulturalitet, interkulturell pedagogik och lärande. Studiens material utgörs av sex historielärare och deras utsagor. Resultatet visar att begreppet interkulturalitet är stort och svårdefinierat. Historielärare upplever att lärarutbildningen och läroplaner proklamerar för att en interkulturell undervisning ska erhållas, dock inte hur det ska göras. Digitala läromedel, jämfört med fysiska läroböcker, upplevs mer anpassade till en globaliserad värld och en mångfald av utmaningar framkommer gällande det interkulturella uppdraget.Slutsatsen är att det saknas en gemensam referensram angående begreppet interkulturalitet. Det går inte att förlita sig på att historielärare överlag är medvetna om ett interkulturellt uppdrag, även om undersökningens historielärare visar sig vara det. Historielärare får varierade förutsättningar för att hantera heterogena klassrumsmiljöer och intervjuerna visar att förutsättningar, vad gäller tillvägagångssätt med en interkulturell undervisning, inte kommer från lärarutbildningen, läroplaner, läroböcker eller den egna skolan. Det är snarare historielärares livserfarenhet och övergripande förståelse av historieämnet som avgör om undervisningen blir interkulturell. Om skolan ska kunna påstås vara likvärdig så bör det svenska utbildningssystemet göra mer för att förbereda blivande lärare till en heterogen lärandemiljö.

The purpose of this study is to investigate whether and how some teachers in primary education in a multicultural area discussing the interculturality in their teaching with students from grades 1-3. It also aims to examine how students’ cultural interactions in the classroom are expressed.

ABSTRACT The aim of this study is to describe the preschool teacher's perception of the integration work in pre-school, with newly arrived children and their families. The study describes the experiences and the attitudes of preschool teachers approach to newly-arrived children in preschool. To answer my research questions, I employ focus groups as my methodology, together with an interview guide. Using an interview guide and theories on attitudes and knowledge can highlight the pre-school teacher’s opinion and actions. The interviews are based on four preschool teachers experience of integration of newly arrived children, they are all active in preschool in a multi-ethnic area.   The conclusion shows that empathy and responsiveness are two important aspects of integration with newly arrived children and families. To allow children to be sad and cry is prioritized over certain routines and activities to create stability in the new culture. The challenges are many and the balance seems difficult based on the framework and guidelines, at the same time the integration process seems challenging, fun and educational. The outcome shows both exclusion and inclusion of cultures, identities, and language. Preschool teachers often balance between children and carers ' wishes, and to carry out their work based on policy documents.
SAMMANFATTNING                                   Syftet med denna studie är att beskriva förskollärarens uppfattning av integrationsarbetet i förskolan med nyanlända barn och deras familjer. Studien handlar om förskollärares erfarenheter och förhållningssätt till nyanlända barn i förskolan. För att få svar på frågeställningar, har fokusgruppintervjuer gjorts tillsammans med en intervjuguide som kan belysa förskollärarnas utlåtande. Intervjun och teorier om förhållningssätt och kunskap, kan belysa förskollärares interaktioner och handlande. Intervjun utgjordes av fyra förskollärare vilka alla är aktiva inom förskola i ett multietniskt område.   Slutsatsen visar att empati och lyhördhet är två viktiga aspekter i integrationen med nyanlända barn och familjer. Att tillåta barn få vara ledsna och gråta, går före vissa rutiner och lek för att skapa stabilitet i den nya kulturen. Utmaningarna är många och balansen svår utifrån ramverk och riktlinjer som skall följas,  integrations processen som helhet ses som utmanande, kul och lärorik. Samtidigt förekommer exkludering och inkludering av kulturer, identiteter och språk. Förskollärare balanserar ofta mellan barn och vårdnadshavares önskemål, och att utföra sitt arbete utifrån styrdokument.

Ensamkommande barn har blivit ett känt begrepp i Sverige under de senaste åren, ett resultat av krig och förtryck runt om i världen. Flykten från sitt hemland, separation från sina familjer, minnen från krig och traumatiska upplevelser utgör faktorer vilket kategoriserar ensamkommande barn som en riskgrupp i samhället för utvecklandet av psykisk ohälsa. Samtidigt som prognoser tyder på att antalet ensamkommande barn som söker asyl minskar behöver man nu förhålla sig till det betydande antal ensamkommande barn som anlänt till Sverige för att stanna. Forskningsläget idag tyder på att kunskapen gällande målgruppen ytterligare behöver fördjupas och framför allt konkretiseras genom att undersöka hur dessa barn förhåller sig till och navigerar i sin nya kontext.  Uppsatsens syfte är att undersöka hur ensamkommande barn upplever samt förhåller sig till religion i Sverige. Genom tillämpningen av en kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer eftersöks en djupare förståelse av vilken roll religionen spelar i deras liv och hur denna påverkar deras vardag. Studiens teoretiska utgångspunkt är det sociokulturella perspektivet, interkulturalitet, reflexivitet samt copingteori. Det material som framkommit under intervjuerna har analyserats utifrån ovan nämnda teoretiska perspektiv och tidigare forskning med hjälp av tematisk analys.   Resultatet visar att religionen är en vital aspekt i barnens liv. Genom ett aktivt och medvetet agerande vidhåller barnen en kontinuitet i sina liv via bland annat sin religiösa tro och praxis. Religionen används även som en källa till gemenskap, tillhörighet och vägledning i en annars beskriven ny och okänd kontext där det är svårt att finna sin plats. Vidare så belyser studien att religion i Sverige uppfattas som stundom negativ i sociala sammanhang samtidigt som man upplever en acceptans och respekt kopplat till religiös mångfald. Samhällets upplevda syn på religion utgör även en faktor som barnen reflekterar över och sedan aktivt implementerar i sin religiösa praxis genom olika strategier.