Academic literature on the topic 'Förlossningsskada'

Background: Ruptures in the pelvic floor muscles is the most common childbirth injury. It affects 70 – 85 percent of the Swedish women who gives birth every year. Childbirth injuries can cause lack of motor control of the pelvic floor muscles, decreased participation and activity in the womens every day life. It also can affect the qualilty of life. The physiotherapists role in care for these patients is to examine and treat the patients problems in a biopsychosocial way to work for health benefits and provide further injuries. Purpose: The purpose is to examine physiotherapists experience of examination and rehabilitation of women with ruptures in the pelvic floor muscles caused by childbirth injuries. Method: In a qualitative descriptive interview study with a appropriate selection, interviews was done with six physiotherapists who is operative in womens health. A semi structured interview guide was used and then a manifest qualitative analysis was done with an inductive approach. Result: The analysis process showed five main categories in terms of the physiotherapists experience of examine and treat women with muscle ruptures in the pevic floor caused by childbirth injuries: ’Examination and treatment in body structure and body function level’, ’to build trust between therapist and patient’, ’work with the patients fear-avoidance behaviour’, ’work in team with other professionals’ and ’inform the patient about the injury in early state’. Two of the five main categories were divided into under categories associated to the main categories. Conclusion: The informants in the study experienced that there is a necessity to examine and rehabilitate patients out of their individual needs. They experienced that it was important to talk about the worry a lot of the patients with injuries in the pelvic floor feel and to build trust to avoid catastrophizing and fear-avoidance behaviour.<br>Bakgrund: Bristningar i bäckenbotten till följd av förlossning drabbar 70 - 85% av kvinnorna som föder barn i Sverige varje år. En förlossningsskada kan leda till försämrad motorisk bäckenbottenkontroll, nedsatt aktivitets- och delaktighetsförmåga samt sänkt livskvalité. Fysioterapeutens roll är att undersöka och behandla patienterna med ett biopsykosocialt synsätt för att verka hälsofrämjande och skadeförebyggande. Syfte: Att undersöka fysioterapeuters erfarenheter av undersökning och behandling av kvinnor med förlossningsskada i bäckenbotten. Metod: I en kvalitativ beskrivande intervjustudie med ändamålsenligt bekvämlighetsurval intervjuades sex fysioterapeuter/sjukgymnaster verksamma inom området kvinnohälsa utifrån en semistrukturerad intervjuguide. En manifest kvalitativ dataanalys med induktiv ansats genomfördes. Resultat: I analysprocessen framkom fem huvudkategorier om informanternas erfarenheter av undersökning och behandling vid förlossningsskador i bäckenbottenmuskulaturen: undersökning och behandling på kroppsstruktur- och kroppsfunktionsnivå, att bygga förtroende mellan fysioterapeut och patient, arbeta med rädsla och undvikandebeteende hos patienten, samarbete med andra professioner och informera om skadan i ett tidigt skede. Två av de fem huvudkategorierna delades in i underkategorier. Slutsats: Utifrån studiens resultat visade informanternas samlade erfarenheter att behovet är stort att undersöka, individanpassa behandling och bemöta oro hos den berörda patientgruppen som drabbas av bäckenbottenskada. Även att bygga förtroende för att undvika katastroftankar och eliminera rädsla-och undvikande beteende hos patienterna.

Kvinnors upplevelser av vården efter att ha drabbats av förlossningsskador har fått stor uppmärksamhet i media det senaste året. Den nationella forskningen kring drabbade kvinnors upplevelser av vårdpersonalens bemötande är dock knapphändig. Syftet med studien var att utforska kvinnors upplevelser av bemötandet inom vården efter att ha drabbats av en förlossningsskada och eventuella psykologiska konsekvenser till följd av bemötandet. Data inhämtades genom individuella semi-strukturerade intervjuer med 14 kvinnor som drabbats av en förlossningsskada. De transkriberade intervjuerna bearbetades därefter med tematisk analys. Vi identifierade fem teman; Vården är inte anpassad för oss, Jättebra att de fokuserar på barnet - men jag då?, Det gör ont att föda barn, Jag antar att det var mitt fel då och slutligen Jag utsätter mig inte för detta igen. Sammanfattningsvis kan konstateras att bemötandet är en viktig faktor för dessa kvinnors välmående och syn på en eventuell nästa förlossning.<br>Women’s experiences of health care after sustaining an injury during labour have been covered frequently by the media during the last year, however, Swedish research on the topic is sparse. The purpose of this study was to explore how these women have experienced interactions with care staff and how they feel that these interactions have affected them psychologically. Data was collected through individual semi-structured interviews with 14 women who have sustained an injury during labour. The transcribed interviews were processed using thematic analysis and five themes were identified; There’s no place for us, Great that they focus on the baby - but what about me?, It is painful to give birth, I guess it was my fault then and finally I won’t put myself through this again. Care staff interactions showed to have a large impact on the women’s psychological well-being and also the women’s thought processes in regards to their potential future deliveries.

Bakgrund: En förlossningsskada kan medföra såväl långvariga som kortvariga konsekvenser. Många kvinnor läker och återfår en normal livskvalitet inom några veckor, medan andra upplever ett långvarigt lidande och nedsatt livskvalitet med kvarvarande komplikationer flera år efter skadan. Alla förlossningsskador upptäcks inte direkt efter förlossningen, vilket kan resultera i att kvinnor lever med komplikationer utan att få rätt vård. Syfte: Syftet med denna studie var att belysa kvinnors upplevelse av att leva med en förlossningsskada och dess konsekvenser.   Metod: Studien genomfördes utifrån en kvalitativ ansats och baseras på sju bloggar som analyserades med hjälp av en manifest innehållsanalys.   Resultat: Analysen resulterade i fem kategorier som belyser kvinnans upplevelse av att leva med en förlossningsskada. Kvinnorna upplevde att livet förändrats och smärta var numera en del av deras vardag. Att leva med en förlossningsskada upplevdes som psykiskt påfrestande och kvinnorna upplevde ett ökat lidande. Känslor av ensamhet, skuld och skam var vanligt förekommande.   Slutsats: Livet påverkades i stor utsträckning av att leva med en förlossningsskada. Kvinnorna upplevde att vardagen begränsades och kände skuld och skam över sin skada. En ökad öppenhet och medvetenhet kring förlossningsskador samt mer information från sjukvårdspersonalen krävs för att minska lidandet hos de kvinnor som drabbats av en förlossningsskada.

Bakgrund: Bäckenbottenskador är vanligt förekommande vid vaginala förlossningar och kan orsaka många besvärande symtom. Den fysiska påfrestningen påverkar även kvinnors välmående och kan leda till psykisk ohälsa. Syfte: Syftet var att beskriva psykologiska konsekvenser av bäckenbottenskador i samband med förlossning för kvinnor. Metod: Syftet besvarades genom att göra en allmän litteraturstudie baserad på nio kvalitativa artiklar. Artiklarna kvalitetsgranskades och analyserades, därefter skapades en övergripande huvudkategori och tre underkategorier. Resultat: Huvudkategorin var Förlossningsskador medför psykiskt lidande, och dess underkategorier Känsla av skuld och skam, Förlust av kvinnlighet och sexualitet och Besvikelse över vårdens bristande information och stöd. I resultatet framkom att psykologiska konsekvenser såsom oro, skam, ångest, hopplöshet, depression och posttraumatiskt stressyndrom, är en följd av bäckenbottenskador och dess somatiska besvär. Vidare framkom att kvinnor inte fick den vård de var i behov av och upplevde att vården försummade dem och orsakade ytterligare psykisk påfrestning. Konklusion: Litteraturstudien bidrar till en ökad förståelse om hur bäckenbottenskador påverkar kvinnors psykiska välmående. Det behövs utveckling av riktlinjer vad gäller uppföljning och behandling av förlossningsskador. Vidare forskning krävs om hur bäckenbottenskador och sekundärt psykiskt trauma kan förebyggas, repareras, behandlas och rehabiliteras.<br>Background: Pelvic floor injuries are common due to vaginal delivery and can cause many troublesome symptoms. The physical symptoms affect women’s well-being and can lead to psychological morbidity. Aim: The aim was to describe the psychological consequences of pelvic floor injuries in relation to childbirth for women. Method: The aim was answered by conducting a general literature study based on nine qualitative articles. The articles were quality-tested and analysed, then one overreaching head category were created and three under categories. Results: The head category was Birth injuries causes psychological suffering, and it’s under categories Feeling guilt and shame, Loss of femininity and sexuality and Disappointment with the lack of information and support in healthcare. Women experienced psychological consequences such as shame, anxiety, hopelessness, depression and post-traumatic stress syndrome, secondary to pelvic floor injuries. It was also found that women didn’t receive the care they needed and felt that healthcare professionals neglected them and caused further psychological distress. Conclusion: The general literature study contributes to an increased understanding of how pelvic floor injuries affect women’s mental well-being. There is a need for development of guidelines as to monitoring and treatment of birth injuries. Further research is needed on how pelvic floor injuries and secondary to it psychological trauma can be prevented, repaired, treated and rehabilitated.

BACKGROUND: Among childbirth injuries the most common described symptoms are urine and faecal incontinence, pain during intercourse and perineal pain after rupture and suture. For those women who seek care for lasting nuisance are the routines for follow-up, diagnoses and treatment of childbirth injuries experience insufficient. AIM: The aim of this study was to illuminate women’s experience after of a childbirth injury and encounter the healthcare.  METHOD: A litterateur review based on six articles with qualitative data.  RESULT: Two categories with five subcategories are presented; To live with a childbirth injury- physical and emotional limitations of everyday life, normalization of injuries after childbirth and Encounter the healthcare- insufficient information and follow-up, encounter from the healthcare.  CONCLUSIONS: Women normalize their difficulties today after childbirth causing them not to seek help. The stigma surrounding the nuisance is also a contributing factor for women to contact the health care. Furthermore they experience to get dismissed by the healthcare professionals and not been taken seriously. Caregivers should inform the women about the concerning nuisance that can occur and give information where to seek help.<br>BAKGRUND: Bland förlossningsskador är de vanligaste beskrivna symtomen urin- och fekalinkontinens, smärta under samlag och mellangårdssmärta efter bristningar och suturer. För dom kvinnor som söker vård för långvariga besvär är rutinerna  för uppföljning, utredning och behandling av förlossningsskador bristfällig. SYFTE: Syftet med studien var att belysa kvinnors upplevelser av en förlossningsskada och mötet med vården.  METOD: En allmän litteraturöversikt baserat på sex artiklar med kvalitativa data.  RESULTAT: Två kategorier och fem underkategorier presenteras; Att leva med förlossningsskador- fysiska och emotionella begränsningar i vardagen, normalisering av förlossningsskador och Möte med vården- bristande information och uppföljning, bemötandet från vården.  SLUTSATSER: Kvinnor normaliserar idag sina besvär efter en förlossning vilket medför att de inte söker hjälp. Stigmat kring besvären är också en bidragande faktor till att kvinnor undviker att kontakta vården. De upplever också sig som avfärdade av vårdpersonal och en känsla om att inte bli tagna på allvar. Vårdpersonal bör informera kvinnorna om de berörda besvären som kan uppkomma och ge information var de kan söka hjälp.

Bakgrund  Majoriteten av alla förlossningar är så kallade vaginala förlossningar. Vården efter en förlossning innebär ofta en kort kontakt vilken avslutas runt tre månader postpartum. Under vaginal förlossning ådrar sig vissa kvinnor skador vilka kvarstår i över sex månader och upp till flera år postpartum. I vissa fall kan även problematik kopplat till sådana skador uppstå flera år efter en förlossning. Sådana långvariga förlossningsskador är: bäckenbottenprolaps, fekal- och urininkontinens, dyspareuni och bäckensmärta. Dessa skador medför bland annat sviktande basala kroppsfunktioner och smärta. Hälso- och sjukvården spelar en viktig roll i stötta dessa kvinnor för att bibehålla deras KASAM och livskvalitet.   Syfte Syftet var att belysa kvinnors upplevelser av att leva med långvariga förlossningsskador.   Metod Den metod som använts för detta arbete var en litteraturöversikt baserad på 16 vetenskapliga artiklar vilka analyserades enligt så kallad integrerad analys.   Resultat Kvinnor med långvariga förlossningsskador upplevde en låg hälsa och livskvalitet. Dessa kvinnor upplevde många begränsningar i vardagen och en påverkan på fysisk förmåga, psykiskt mående, relationer och sexuell hälsa. Många kvinnor var missnöjda med den vård de mottagit för sin skada, speciellt gällande bemötandet och erhållen information. Flertalet kvinnor var oroliga inför framtiden medan vissa var hoppfulla eller hade funnit acceptans inför sin situation.   Slutsats I denna litteraturöversikts resultatdel framkom det att omvårdnaden av kvinnor vilka lever med långvariga förlossningsskador är bristfällig, detta gällande främst bemötande och informatik. Två områden vilka är essentiella i sjuksköterskans yrkesutövande. För att förbättra kvinnors självupplevda hälsa och livskvalitet behöver dessa områden utvecklas i form av ett större fokus på personcentrerad omvårdnad och utökad information kring eventuella långvariga förlossningsskador i samband med förlossning.<br>Background  The majority of all deliveries are vaginal deliveries. After childbirth, the care often involves a short contact which is completed around three months postpartum. During vaginal delivery, some women suffer injuries that persist for over six months and up to several years postpartum. In some cases, problems associated with such injuries can also occur several years after giving birth. Examples of such long-term injuries are: pelvic organ prolapse, fecal and urinary incontinence, dyspareunia and pelvic pain. These injuries cause, among other things, failing basic bodily functions and pain. Health care plays an important role in supporting these women to maintain their sense of coherence and quality of life.   Aim The aim was to highlight women’s experiences of living with long-term maternal childbirth injuries.   Method The chosen method for this study was a literature review based on 16 scientific articles that were analyzed using integrated analysis.   Results Women with long-term maternal childbirth injuries experienced poor health and quality of life. These women experienced many limitations in their everyday life and an impact on physical ability, mental health, relationships and sexual health. Many women were dissatisfied with the health care they received for their injury, especially regarding the care and information received. Most women were worried about the future, but some women were hopeful or had found acceptance for their situation.   Conclusions In the results section of this literature study, it was found that the health care of women living with long-term maternal childbirth injuries is inadequate. This regarding how the health care staff treat the women and the information they receive. Two areas that are essential in the nurse's professional practice. In order to improve women's self-perceived health and quality of life, these areas need to be developed through a greater focus on person-centered care and broadened information about possible long-term birth injuries in connection with childbirth.

Introduktion: Att kvinnor drabbas av en bristning efter en vaginal förlossning är vanligt förekommande och drabbar cirka 80% av alla förstföderskor. Bristningarna innebär i vissa fall direkta skador på muskler, nerver och stödfunktioner vilket kan leda till urinläckage, avföringsläckage, tarmtömningssvårigheter, framfall av vaginal-väggarna och sexuell dysfunktion. Uppföljningen av denna patientgrupp varierar i landet, allt mellan utebliven uppföljning och noggrann uppföljning av profession med specialistkunskap. Syfte: Syftet var att ta reda på fysioterapeutens interventioner och roll vid vård av kvinnor som drabbats av en obstetrisk analsfinkterruptur i samband med vaginal förlossning vid landets sju regionsjukhus. Metod: För att besvara syftet genomfördes en kvantitativ enkätstudie. En egenkonstruerad eenkät användes och utformades med inspiration från nationella riktlinjer och en tidigare enkät. De som svarade på enkäten var fysioterapeuter som arbetar med förlossningsskador vid sex av landets sju regionsjukhus. Resultat: Fysioterapeuter var involverade vid eftervård och rehabilitering av kvinnor vid olika grader av skada efter vaginal förlossning. Fysioterapeutiska riktlinjer, interventioner och rutiner för uppföljning skilde sig mellan regionsjukhusen. Konklusion: Alla regionsjukhus i Sverige förutom ett har fysioterapeuter inkopplade vid vård av kvinnor som drabbats av en obstetrisk analsfinkterruptur i samband med vaginal förlossning. De fysioterapeutiska riktlinjerna skiljer sig något mellan regionsjukhusen då fysioterapeuterna bygger sina riktlinjer på olika direktiv och fakta. Baserat på denna studie finns behov av mer forskning som undersöker fysioterapeutens interventioner och roll vid vård av kvinnor med obstetrisk analsfinkterruptur i samband med vaginal förlossning.

Bakgrund: Förlossningsskador kan ge fysiska och psykiska besvär. Skadorna är olika omfattande och eftervården är viktig för att rehabilitera kvinnan. Fysioterapeuters kompetens lämpar sig för undersökning och behandling av förlossningsskador. Dock är professionen inte en självklar del av eftervården och det finns kunskapsluckor om fysioterapeuters upplevelser och erfarenheter av att arbeta med förlossningsskador. Syfte: Syftet med den här studien var att beskriva fysioterapeuters upplevelser och erfarenheter inom den svenska sjukvården av att arbeta med kvinnor som har förlossningsskador. Metod: Studien var en semi-strukturerad kvalitativ intervjustudie som inkluderade fem deltagare som arbetar med förlossningsskador. Deltagarna rekryterades via Fysioterapeuternas hemsida på kompetenskartan för kvinnors hälsa och Facebookgruppen "Fysioterapeuter inom kvinnors hälsa”. Ändamålsenligt bekvämlighetsurval tillämpades. Databearbetning av intervjumaterialet gjordes genom en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysprocessen resulterade i fyra kategorier: Fysioterapeutens roll i patientmötet, Känslomässigt arbete, Framgångsfaktorer inom vården av förlossningsskador och Utmaningar inom vården av förlossningsskador med elva tillhörande subkategorier. Konklusion: Fysioterapeuterna har en betydande roll och kompetens som kan göra skillnad för patienter med förlossningsskador. De drivs av ett stort engagemang och vill se vidare utveckling av området samt stärka fysioterapeutens roll inom vården av förlossningsskador. Det behövs vidare forskning för att fylla kunskapsluckan av fysioterapeuters arbete med förlossningsskador.<br>Background: Pelvic floor dysfunction (PFD) after giving birth causes physical and mental discomfort. The injuries vary and the healthcare afterward is important for the mother´s rehabilitation. The competence of physiotherapists is suitable for the examination and treatment of PFD after giving birth. However, the profession is not established in this area. There are knowledge gaps about the physiotherapist's views and experiences of working with PFD after giving birth. Purpose: The purpose of this study was to describe the physiotherapist's views and experiences of working in Swedish healthcare with women with PFD after giving birth. Method: The study was a semi-structured qualitative interview study that included five participants who work with PFD after giving birth. The participants were recruited via the competence map for women's health on Fysioterapeuternas' website and via the Facebook group “Fysioterapeuter inom kvinnors hälsa”. Samples of convenience was applied. Data processing of the interview material was done through a qualitative content analysis. Results: The analysis process resulted in four categories: The physiotherapist's role when meeting patients, Emotional work, Successful factors in the healthcare of PFD after giving birth and Challenges in the healthcare of PFD after giving birth divided into eleven subcategories.  Conclusion: Physiotherapists have a significant role and the competence to make a difference for patients with PFD after giving birth. They are driven by commitment and want to see a further development of women’s health as well as strengthen the physiotherapist's role in maternity care. Further research is needed to fill the knowledge gap of physiotherapists' work with PFD after giving birth.

Sverige har under en längre period utgjort de OECD-land med ett av de högsta antal förlossningsskador. Historiskt har förlossningsvården varit en sfär för kvinnor. Medicinvetenskapen intog emellertid en allt mer betydande roll under 1800-talet och läkarkåren utgjordes av män. Den gravida kvinnan blev en patologisk kropp. Följden har lett till att kvinnor föder i gynställning och bristningar är standard. Syftet med studien har utgjorts av att, genom Foucaults teori om biomakt undersöka hur en svensk, samhällelig och medicinsk normalisering av förlossningsskador kan förstås som en följd av medikalisering av kvinnlig sexualitet och reproduktion. Med ett konstruktivistiskt angreppssätt baserat på upplevelser och definitionsprocesser har kvinnors subjektiva erfarenheter av sina skador studerats genom strukturerade intervjuer. Resultatet skildrar en statlig inverkan i reproduktionsfrågor och dess disciplinerande kontrollorgan, inte minst inom mödra- och barnahälsovården. Känslor av skam, skuld, litenhet och förminskande är upplevelser bemötandet i vården orsakat. Samhället är aktiva i att upprätthålla realiteten för kvinnorna och förmedlas diskursivt, då kvinnan som gör anspråk på den egna kroppen kategoriseras som avvikande. Det saknas ett psykosocialt inriktat stöd i vårdkedjan.<br>For a long period of time Sweden has been an OECD-country with one of the highest quantity of obstetric injuries. Childbirth has mainly been a sphere for women historically. Medical science however took an increasingly significant role during the 19th century and the profession mainly contained men. The pregnant woman became a pathological body. The consequence has led to women giving birth in lithotomy position and obstetric trauma is standard. The aim of this study has been, through Foucaults theory of bio power, analyse how a Swedish, social and medical normalization of obstetric injuries can be understood as a result of medicalization of the female sexuality and reproductivity. With a constructivist approach, the subjective experiences of their obstetric injuries has been analysed via structured interviews with women. The result shows a public impact in questions regarding female reproductivity and sexuality from the institute administrators. Emotional states of shame, guilt, pity and diminishing occur by the encounter with the institutes. Societies maintain the reality for women and mediate it discursively, since women who claim their bodies as their own are abnormal. Psychosocial support lacks in the care chain.