Academic literature on the topic 'Förorenad mark'

The purpose of this report is to increase the awareness about the problem that occur when the waste hierarchy is applied to management of contaminated land. The work with remediation of contaminated land in Sweden is part of the efforts towards reaching the national environmental objectives. Therefore a subsidiary aim is to analyze how this influences the prospects of reaching the objectives. The work consists of two parts; a case study and a comparative literature study that focus on England, the Netherlands and Sweden. The case study is intended to provide a practical perspective through a comparison of the climate impact from two methods. One of the methods does not take into account the waste hierarchy and the other is considered, by the principal, to do so. The calculation has been translated to carbon dioxide equivalents through the tool Carbon footprint from the Swedish Geotechnical Society. The literature study has focused on the national legislation connected to contaminated land within the respective countries with the purpose to see how they work with this and identify potential lessons that can be drawn from this comparison. A problem that is made visible through this study is that the waste hierarchy is not sufficiently implemented in the instruments used in Sweden. Landfill tax contribution to the compliance of the waste hierarchy is in the current situation, regarding contaminated soil, nonexistent. But the results of the literature study shows that there is potential for using landfill tax to implement the waste hierarchy in an efficient way. Lessons can be drawn from England, which has increased the accuracy of their landfill tax with two rates, depending on the waste type, and the fact that they have reversed their earlier exemption for contaminated soil. An experience from the case study is that there is a problem within the terminology connected to remediation and waste management in Sweden. The companies and the authorities do not agree about significant terms, for example the reuse and recycling of contaminated soil. This causes problems because the dissidence concerns the options under the hierarchy that should be prioritized.The case study shows that the climate impact from a remediation project can vary substantially between different methods. It would be more efficient if other environmental objectives such as reduced climate impact could be given more weigh in the method selection process than it does in the present situation. This would minimize the risks that a project has a negative impact on the work towards other environmental targets.

This thesis was commissioned by Tekniska verken, Energy Division with the overall aim to investigate the concept of environmental debt and what it means for a business. Furthermore, a sustainable risk and responsibility investigation shall be carried out on the concerned areas. Finally, the priority areas shall be highlighted and proposed actions presented.   The Swedish Environmental debt concept was presented in 1992 by Arne Jarnelöv. Environmental debt is defined as restoration costs for environmental damage. In the early days the concept did not take into account who was responsible, but the environmental debts was regarded as a humanity debt to future generations. For a company an environmental debt means that you are legally responsible for the debt under the Swedish environmental law. It also means that the remedy cost is to be accounted for. Environmental liabilities can be a significant problem in a company's sustainability efforts and contaminated areas can also lead to the company gaining a reputation for undertaking of environmentally hazardous activities. The responsibility for deposited waste is primarily with the depositor and secondly with the landowner.   The inventory and compilation show that the Energy division has two properties with major pollution problems.   At the KV1 site a gas works was operating for 60 years contributing to widespread pollution. Impregnated poles were also stored at two different locations at the site. Finally, 30-50 m below the KV1 site is a 90 000 m³ large cavern used during the cold war for emergency storage of high-sulfur thick oil. The oil storage ended in the beginning of the 1990s but an estimated 2 000 m³ of oil is left on the surface and in cracks in the rock face. The cavern is not clad which means that the oil was stored on a water bed directly against the rock wall. Today the water surface is kept at a lower level to prevent spreading of oil pollution. Remediating caverns is complicated and cost a lot of time. The company has to leave the site within the next 30 years, which makes a plan of action for different pollution situations crucial.   The Kallerstad landfill is the next prioritized site. It was in operation from 1955 to 1973.  Large amounts of household and industrial waste was deposited in the early years. In 1958 the first waste incineration power plant was built at the KV1 site and the deposit was limited to none combustible waste. The landfill is located in an old mud pit which reduces the risk of spreading. The landfill was in municipal ownership and operation until 1961 when Tekniska Verken took sole ownership and operation.   On some of the hydropower stations other activities has been contaminating sediment and soil. On a few properties there have been oil leaks which have been remedied to currently approved levels.   It is of great importance for business enterprises to obtain an overall picture of their environmental debts as they beside the financial burden might potentially need environmentally hazardous activities to remedy. All contaminated properties within the Energy division should have excavation procedures in place. As remediation of oil caverns is a time consuming activity a preliminary investigation into the KV1 site cavern should be initiated as soon as possible. An excavation procedure should be established for the KV1 site. A dialogue to determine the responsibility relationship between the municipality and Tekniska Verken should be established about the<br>Det övergripande syftet med detta examensarbete är att utreda begreppet miljöskuld och vad det innebär för ett företag. Arbetet har utförts på uppdrag av Tekniska verken, division Energi. Man vill nu att förorenade områden skall inventeras och sammanställas. Vidare skall en hållbar riskbedömning och ansvarsutredning utföras på de aktuella områdena. Slutligen skall prioriterade områden lyftas fram och åtgärdsförslag presenteras.   Miljöskuldsbegreppet presenterades 1992 av Arne Jarnelöv. Miljöskuld är återställning- och/eller reparationskostnader för miljöskador. I den ursprungliga innebörden av begreppet beaktade man inte vem som åstadkommit miljöskadan utan man betraktade miljöskulder som en mänsklighetens skuld som vi hade till nästa generation. För ett företag betyder en miljöskuld att man har ett juridiskt ansvar enligt miljölagstiftning. Det innebär även att åtgärdskostnaden skall bokföras som en skuld. Miljöskulden kan även ha betydelse i ett företags hållbarhetsarbete. Förorenade områden kan innebära att företaget ses som utövare av miljöfarlig verksamhet.   Inventeringen och sammanställningen visar att division Energi har två fastigheter med stor föroreningsproblematik. Det är Kraftvärmeverkets fastighet som har en central placering i Linköping. Det andra området är en gammal deponi belägen i norra utkanten av Linköping. Vid kraftvärmeverkets fastighet drev man gasverk under 60 år som har bidragit till omfattande föroreningar. På området har kreosotimpregnerade elstolpar lagrats på två olika platser. Troligtvis kan det finnas kvar stora mängder kreosotföroreningar under den asfalterade bränsleplanen. 30-50 m under fastigheten ligger ett 90 000 m³ stort bergrum som använts för lagring av högsvavlig tjockolja. Sedan början av 1990- talet används inte bergrummet men uppskattningsvis finns över 2 000 m³ olja kvar på vattenytan eller i bergsprickor. Bergrummet är oinklätt vilket betyder att oljan förvarades direkt mot berget på en vattenbädd. Vattenytan hålls idag nedsänkt för att förhindra att oljeföroreningar sprids. Att avveckla och sanera bergrum är komplicerat och kan ta lång tid. Bolaget måste lämna fastigheten inom de närmsta 30 åren vilket betyder att man behöver en åtgärdsplan för olika föroreningssituationer.   Kallerstadsdeponin är en deponi som drevs från 1955 till 1973. Under de första åren deponerades stora mängder hushålls och industriavfall. 1958 byggdes sopförbränning på Kraftvärmeverkets fastighet och deponeringen begränsades till sådant som inte brann. Deponin ligger i en gammal lertäkt vilket minskar risk för spridning. Deponin var i kommunal ägo och drift fram till 1961. Tekniska verken övertog sedan ägande och drift. Det är i första hand den som deponerat avfallet som är ansvarig och i andra hand är det markägaren.   På flera av vattenkraftstationerna har sediment och mark förorenats av andra verksamheter. Vid några fastigheter har oljeläckage skett vilka har sanerats till idag godkända nivåer.   Det är av stor vikt för företag att få en samlad bild av sina miljöskulder då de förutom den ekonomiska belastningen även kan betyda att man vid exempelvis grävningsarbeten i förorenad mark ses som utövare av miljöfarlig verksamhet. I förlängningen bör grävningsrutiner upprättas för alla förorenade fastigheter inom division Energi. Sanering av bergrum kan ta lång tid. En förundersökning bör därför inledas så snart som möjligt. En grävningsrutin bör upprättas för KV1- fastighten för att minska risken för spridning av föroreningar. Vid Kallerstaddeponin bör dialog föras mellan kommun och Tekniska verken och ansvarförhållandet mellan parterna avgöras.

Verksamheter och industrier som pågått under de senaste århundradena har bidragit till utvecklingen och välståndet idag, men också lämnat tusentals förorenade områden bakom sig. Även om verksamheterna sedan länge avvecklats föreligger en risk att hälso- och miljöskadliga ämnen som använts av dem fortfarande finns kvar i marken. Sveriges länsstyrelser har idag identifierat ca 80 000 områden som är misstänkt eller konstaterat förorenade. Arbetet pågår för att utreda vilka av dem som kan ha skadliga effekter för människors hälsa, naturresurser eller den biologiska mångfalden. Utredningarna görs med hjälp av Naturvårdsverkets metodik för inventering av förorenad mark, förkortat MIFO. Metoden innebär att området som undersöks placeras i en riskklass. Riskklassningen fungerar som ett prioriteringsverktyg över vilka områden man ska börja med när det gäller vidare åtgärder och sanering. Syftet med detta kandidatarbete är att göra en riskbedömning och riskklassning över Küllers handelsträdgård som var verksam i Uppsala från 1930-talet fram till slutet av 1960-talet. Under den verksamma perioden var det vanligt att syntetiskt framställda klororganiska ämnen med särskilt hälso- och miljöfarliga egenskaper användes som bekämpningsmedel. På grund av att många sådana ämnen har långlivade egenskaper, kan skadliga halter av dessa ämnen finnas kvar i marken än idag. Jordprover som insamlades av konsultföretaget WSP Environmental på uppdrag av Länsstyrelsen i Uppsala under 2013 visade att rester av sådana bekämpningsmedel förekom i marken på området. Det aktuella området utgörs idag av bostäder, vilket innebär att människor i hög grad riskerar att exponeras för föroreningarna. Riskbedömningen har baserats på provtagningsresultaten och som grund har Naturvårdsverkets metodik för inventering av förorenad mark använts. På grund av att höga halter av vissa miljö- och hälsoskadliga ämnen påträffades i jordproverna har området placerats i riskklass 2 – stor risk.

<p>X-ray fluorescence (XRF) detection of heavy metals is a cost- and time-effective method for investigation of polluted areas. Compared to laboratory analysis, XRF analysis is limited by high detection limits and uncertainties in some situations. Preparation of samples is known to affect the results of measurements.</p><p>The purpose of this thesis is to bring a deeper understanding of how different factors affect the results of XRF-analysis. A large number of measurements have been made with the instruments Niton XLt 700 and Niton Xli 700. Results from measurements of lead, zinc and copper have been analysed.</p><p>This study has shown that a greater moisture content will give a lower measured concentration for the same sample. If the moisture content is known, it is possible to make good approximations of concentrations in dry samples. No obvious differences were found between different metals.</p><p>Proper homogenisation of samples was found to be one of the most critical issues. It should be noted that laboratories do not usually homogenise samples prior to analysis, so samples sent for laboratory verification should therefore be homogenised before sending.</p><p>Sample preparation, including drying, sieving to finer grain-sizes and analysing in a special sample cup was found to increase the measured concentrations and decrease the variation between measurements. The concentrations differed with different sample matrices and with sample preparation. Because of the differences, measurements should always be correlated with laboratory analysis before any conclusions can be made. In situations when metals are well within detection range of the XRF instrument, the only preparation needed is in most cases homogenisation. If metal levels are just at the limit, or just below the detection limit, further preparations of samples should be made. When drying samples makes detection possible, more preparation is usually not worth the effort. If detection limits still are a problem after drying, the samples should be sieved and analysed in sample cups. In situations where concentrations still are below the</p><p>detection limit when analysing in sample cups, or if the measurements are disturbed for other reasons, another method than XRF-analysis must be used. When XRF analysis is possible, the method is preferable compared to only laboratory analysis. This cost- and time effective method makes a larger number of measurements possible, and gives a more complete overview of a polluted area.</p><br><p>Analys med röntgenfluorescensdetektor (XRF) är en snabb och kostnadseffektiv fältmetod för detektion av tungmetaller i mark. Nackdelen är att mätningarna inte är tillförlitliga i alla sammanhang och att detektionsgränsen för många ämnen är förhållandevis hög. Det är sedan tidigare känt att olika former av provbearbetning påverkar mätresultaten.</p><p>I detta examensarbete har undersökts hur olika faktorer påverkar mätresultaten vid analys av jordprover med XRF instrument. Faktorerna som undersökts är inverkan av vattenkvot, kornstorlek, provpåsar och olika provbearbetningsmetoder. Vid provbearbetningsförsöken skickades prover även in till externt laboratorium för jämförande analys. Metaller som undersökts är bly, zink och koppar.</p><p>Vid undersökningen konstaterades att en ökad vattenkvot ger upphov till lägre mätvärden. Vid kännedom om vattenkvot kan halt per torrsubstans med god överensstämmelse uppskattas utifrån mätningar på fuktiga prov. Är precisionskraven stora och vattenkvoten varierande och okänd bör dock proverna torkas innan mätningar görs. Ingen avsevärd skillnad sågs mellan de olika metaller som undersöktes.</p><p>Vid undersökningen om provbearbetningens betydelse visade det sig att homogeniseringen av proverna är mycket viktig, inte minst av prover som skickas till laboratorieanalys.</p><p>Ökad provbearbetning med torkning och siktning till mindre kornstorlek tenderar att ge högre mätvärden med XRF instrument. Storleksmässigt är mätvärden vid obearbetade prov mest överensstämmande med laboratorieanalys. Mest skiljer sig analys på finsiktade prover i provkopp. Korrelationsmässigt finns i en del fall en tendens till bättre överensstämmelse med mer bearbetade prov. Den största vinsten med ökad bearbetning av prover konstaterades i detta arbete vara att mark med lägre metallkoncentrationer då kan analyseras.</p><p>I de fall där halterna av metaller ligger väl inom XRF instrumentets detektionsområde visade det sig att det oftast är tillräckligt att endast homogenisera proverna innan analys görs. I de fall där koncentrationen av metaller är på gränsen till vad XRF instrumentet kan detektera rekommenderas att proverna torkas, eller om nödvändigt torkas, siktas och analyseras i provkopp. Där nivåerna av metaller ligger under detektionsgränsen för XRF instrument trots provbearbetning, eller där andra ämnen till exempel järn stör mätningarna, måste en annan analysmetod väljas.</p>

<p>Risk assessment is made to determine risks with contaminated areas and to determine which treatment the area requires. In Sweden, risk assessment is divided into three levels: risk analysis, facilitated risk assessment and detailed risk assessment. In detailed risk assessment site-specific guideline values are developed to compare with values of contaminants that are measured in the area.</p><p>Site-specific guideline values vary with geological and hydrogeological parameters. The purpose of this report is to examine which of these parameters that affect the guideline values. The examination was done using a calculating program for consideration from the Swedish Environmental Protection Agency from the year of 1997. The study shows that some of the geological and hydrogeological parameters affect the site-specific guideline values for metals in different ways and others do not.  </p><p>Using the program from the Swedish Environmental Protection Agency is a simple way to calculate site-specific guideline values. It’s important to make sure that relevant values are chosen to get correct results. The calculating program is still not definitive so it’s important to be careful when using it.</p><p>Another purpose of the report is to compare how guideline values have developed from the Swedish Environmental Protection Agency’s model for calculating guideline values from the year of 1997 with their new report whit the same purpose from the year of 2007. Guideline values for all metals that have been considered are lower in the new model from the year of 2007 compared to the model from the year of 1997.</p>

<p>Gruvdrift ger upphov till stora mängder avfall, vilket medför att metaller sprids från det deponerade avfallet till kringliggande mark och vattendrag. Flera metaller är naturliga komponenter i ekosystemen och många är essentiella näringsämnen. Metaller kan dock innebära en belastning då de i höga koncentrationer är toxiska för levande organismer. Läckaget av metaller från gruvavfall kan fördröjas genom täckning av deponierna.</p><p>Bersbo gruvområde i Åtvidaberg var ett pilotprojekt för en nationell satsning som ägde rum på 1980-talet, vilken syftade till att åtgärda gamla nedlagda sulfidmalmsgruvor. Flertalet studier har utförts i området för att utreda föroreningssituationen i Bersbo. Ytvattenprover insamlades före, under och efter åtgärden. Trots en minskning av metallkoncentrationer i vattnet i området har det i tidigare studier konstaterats att metalläckaget från Bersbo överstiger läckaget från samtliga övriga gruvor i Östergötland.</p><p>Denna studie syftar till att undersöka metalläckaget i ytvattnet i anslutning till de täckta deponierna i Bersbo cirka tjugo år efter att åtgärden utfördes. Provtagning av ytvatten har genomförts och vattnet har analyserats med avseende på pH, konduktivitet, kadmium, koppar, järn och zink. En statistisk jämförelse har utförts mellan data från tidsperioden 1992-1998 och data som har erhållits i studien. Resultatet påvisar minskade metallkoncentrationer i området kring deponierna men halterna vid Storgruveupplaget är fortfarande höga i jämförelse med bakgrundsvärdena. I ett dike vid Storgruveupplaget, som inte förväntades vara påverkad av avfallet, påvisades även där höga metallkoncentrationer i jämförelse med bakgrundsvärdena. Dessutom observerades en minskning av pH-värdena nedströms samma upplag. Vid provpunkterna som omgärdar Steffenburgsupplaget observerades en ökning av pH-värdena samt oförändrade eller minskade metallkoncentrationer.</p>

I Sverige finns cirka 80 000 identifierade förorenade områden som i vissa fall behöver efterbehandling för att hantera föroreningssituationen. Naturvårdsverket publicerade 2009 ett reviderat vägledningsmaterial för riskbedömningar av förorenade områden tillsammans med en beräkningsmodell för att ta fram riktvärden. Riktvärdesmodellen är deterministisk och genererar enskilda riktvärden för ämnen under givna förutsättningar. Modellen tar inte explicit hänsyn till osäkerhet och variabilitet utan hanterar istället det implicit med säkerhets­faktorer och genom att användaren alltid utgår från ett rimligt värsta scenario vid val av parametervärden. En metod för att hantera osäkerhet och variabilitet i riskbedömningar är att göra en så kallad probabilistisk riskbedömning med Monte Carlo-simuleringar. Fördelen med detta är att ingångsparametrar kan definieras med sannolikhetsfördelningar och på så vis hantera inverkan av osäkerhet och variabilitet. I examensarbetet genomfördes en probabilistisk riskbedömning genom en vidare egen implementering av Naturvårdsverkets metodik varefter probabilistiska riktvärden beräknades för ett antal ämnen. Modellen tillämpades med två parameter­uppsättningar vars värden hade förankrats i litteraturen respektive Naturvårdsverkets metodik. Uppsättningarna genererade kumulativa fördelningsfunktioner av riktvärden som överensstämde olika mycket med de deterministiska riktvärden som Naturvårdsverket definierat. Generellt överensstämde deterministiska riktvärden för markanvändningsscenariot känslig mark­användning (KM) mer med den probabilistiska riskbedömningen än för scenariot mindre känslig markanvändning (MKM). Enligt resultatet i examensarbetet skulle dioxin och PCB-7 behöva en sänkning av riktvärden för att fullständigt skydda människor och miljö för MKM. En fallstudie över ett uppdrag som Geosigma AB utfört under hösten 2013 genomfördes också. Det var generellt en överensstämmelse mellan de platsspecifika riktvärden (PRV) som beräknats i undersökningsrapporten och den probabilistiska risk­bedömningen. Undantaget var ämnet koppar som enligt studien skulle behöva halverade riktvärden för att skydda människor och miljö. I den probabilistiska riskbedömningen kvantifierades hur olika skyddsobjekt respektive exponeringsvägar blev styrande för olika ämnens riktvärden mellan simuleringar. För några ämnen skedde avvikelser jämfört med de deterministiska motsvarigheterna i mellan 70-90 % av fallen. Exponeringsvägarnas bidrag till det ojusterade hälsoriskbaserade riktvärdet kvantifierades också i en probabilistisk hälsoriskbaserad riskbedömning. Riktvärden med likvärdiga numeriska värden erhölls för riktvärden med skild sammansättning. Detta motiverade att riktvärdenas sammansättning och styrande exponeringsvägar alltid bör kvantifieras vid en probabilistisk riskbedömning.<br>In Sweden, approximately 80,000 contaminated areas have been identified. Some of these areas are in need of remediation to cope with the effects that the contaminants have on both humans and the environment. The Swedish Environmental Protection Agency (EPA) has published a methodology on how to perform risk assessments for contaminated soils together with a complex model for calculating soil guideline values. The guideline value model is deterministic and calculates single guideline values for contaminants. The model does not account explicitly for uncertainty and variability in parameters but rather handles it implicitly by using safety-factors and reasonable worst-case assumptions for different parameters. One method to account explicitly for uncertainty and variability in a risk assessment is to perform a probabilistic risk assessment (PRA) through Monte Carlo-simulations. A benefit with this is that the parameters can be defined with probability density functions (PDFs) that account for the uncertainty and variability of the parameters. In this Master's Thesis a PRA was conducted and followed by calculations of probabilistic guideline values for selected contaminants. The model was run for two sets of PDFs for the parameters: one was collected from extensive research in published articles and another one included the deterministic values set by the Swedish EPA for all parameters. The sets generated cumulative probability distributions (CPDs) of guideline values that, depending on the contaminant, corresponded in different levels to the deterministic guideline values that the Swedish EPA had calculated. In general, there was a stronger correlation between the deterministic guideline values and the CPDs for the sensitive land-use scenario compared to the less sensitive one. For contaminants, such as dioxin and PCB-7, a lowering of the guideline values would be required to fully protect humans and the environment based on the results in this thesis. Based on a recent soil investigation that Geosigma AB has performed, a case study was also conducted. In general there was a correlation between the deterministic site specific guideline values and the CPDs in the case study. In addition to this, a health oriented risk assessment was performed in the thesis where unexpected exposure pathways were found to be governing for the guideline values. For some contaminants the exposure pathway governing the guideline values in the PRA differed from the deterministic ones in 70-90 % of the simulations. Also, the contributing part of the exposure pathways to the unadjusted health guideline values differed from the deterministic ones. This indicated the need of always quantifying the composition of guideline values in probabilistic risk assessments.

The Methodology for inventory of contaminated sites (MIFO) is a method designed by the Swedish Environmental Protection Agency with an aim to facilitate agents and consultants during inventory of contaminated areas. It is structured into two stages, the first phase comprises oriented studies of the area while the second one consists of conceptual studies, such as field testing and analysis. After each phase the object is assigned a risk class that describes the degree of contamination and the risk associated with it. At Sundsvall-Timrå airport, the soil, surface- and groundwater at two fire drilling sites are contaminated with the anthropogenic substance PFOS, a former supplement in extinguishing foam. As a result of this, a number of environmental investigations have occurred over the past seven years which has led to a substantial amount of data in regards to the degree and dispersion of the contamination. However, prior to this date no risk classification according to MIFO phase 2 has been done. In order to appropriately remediate the site, it is essential that this step of the process is completed. Thus the County Administrative Board of Västernorrland in Sweden commissioned this thesis for the purpose of risk classifying Sundsvall-Timrå Airport. This was done by analysing the results from previous environmental investigations made by WSP Environmental and comparing them to the Swedish Geological Institute’s preliminary benchmark value for PFOS. The fact that Sundsvall-Timrå airport is situated in close approximation to a nature reserve and due to the high degree of contamination together with the substance distribution capabilities and high toxicity, the study resulted in the object being assigned risk class 1, very high risk.<br>Syftet med detta självständiga arbete var att på uppdrag av Länsstyrelsen i Västernorrland göra en MIFO fas 2 riskklassning av ett förorenat område vid Sundsvall-Timrå flygplats. MIFO (Metodik för inventering av förorenade områden) är en metodik framtagen av Naturvårdsverket med ändamålet att vägleda ombud och konsulter vid inventeringar av förorenade områden. Metoden är uppdelad i två steg, fas 1 och fas 2. Den första fasen involverar orienterade studier av området och den andra består av översiktliga studier, som till exempel fältundersökningar och analyser. Efter var fas tilldelas objektet en riskklass utifrån hur allvarlig föroreningssituationen bedöms vara. På Sundsvall-Timrå flygplats är marken, yt- och grundvattnet vid två brandövningsplatser förorenat med det antropogena ämnet PFOS som brukade ingå i släckskum. Som följd till detta har ett flertal miljötekniska mark- och grundvattenundersökningar gjorts i området under de senaste sju åren. Detta har lett till ett betydande underlag av data beträffande halt och spridning av föroreningen men fram tills nu har ingen fas 2 riskklassning av brandövningsplatserna med avseende på PFOS gjorts. Avsikten med arbetet var således att med hjälp av resultaten från tidigare miljötekniska undersökningar och SGIs preliminära riktvärden för PFOS, tilldela objektet en riskklass. Då Sundsvall-Timrå flygplats ligger intill Indalsälvens naturreservat, föroreningsnivån vid brandövningsplatserna anses vara mycket stor samt det faktum att PFOS har höga spridningsförutsättningar och toxicitet, resulterade studien i att området tilldelades riskklass 1, vilket innebär mycket stor risk.