Dissertations / Theses on the topic 'Försiktighetsprincipen'

Biological diversity is an essential prerequisite for life on earth and for the function of its ecosystems. Without biological diversity the ecosystems will eventually collapse, and it is thus necessary to maintain a healthy level of variation at ecological-, species- and genetic- level. Invasive alien species (IAS) are now recognized as the second highest threat to biological diversity. As a result, new legislation aiming to counteract the increasing issues with IAS are introduced e.g. in the EU. The purpose of this essay is to evaluate the function and importance of the precautionary principle regarding the control of IAS, using legal analysis. The legal analysis is complemented by an analysis of other scientific sources e.g. in order to describe biological diversity in general as well as the real and potential the ecosystem-consequences of the introduction of species. EU environmental law is based on the precautionary principle and so is thus the newly established IAS Regulation. The IAS Regulation requires an extensive riskassessment before a species will be encompassed by the regulation. The risk-assessment process does however not entirely correspond with the (strong version of the) precautionary principle, as actions in accordance with this principle requires an assumed risk, which must not necessarily be scientifically established. This results in a discrepancy between the legal definition and the actual definition of an IAS; species which have undergone the risk-assessment process can obtain the status of IAS (legally) whilst others, which has not yet been assessed or do not fulfil all criteria, do not have this status and are thus not covered by the legislation. There are 12 000 alien species within the EU, of which 1800 are considered invasive. However, only 49 different species are currently covered by the IAS-regulation. This cannot be considered to be in keeping with the (strong version of the) precautionary principle.
Biologisk mångfald är en förutsättning för liv på jorden och ekosystem behöver en variation av arter likväl som gener. Invasiva främmande arter (IAS) har erkänts som ett av de största hoten mot den biologiska mångfalden, vilket har resulterat i ny lagstiftning inom EU. Syftet med den här uppsatsen är att fastställa vilken roll försiktighetsprincipen spelar vid regler som omfattar IAS; i allmänhet och i enskilda fall. För att utreda rättsläget används en rättsdogmatisk metod som kompletteras med en analys av naturvetenskapligt material för att klargöra vilka faktiska effekter IAS har. Miljörätten inom EU baseras på försiktighetsprincipen och den nyligen (relativt) utfärdade IAS-förordningen baseras därefter på försiktighetsprincipen. Det måste dock utföras en riskbedömning innan arter omfattas av IAS-förordningens bestämmelser (och legalt definieras som IAS inom EU). Försiktighetsprincipen (en stark version) ska emellertid betyda att en antagen risk är tillräckligt för att åtgärder ska vidtas; genom riskbedömningen betyder det däremot att det handlar om en fastställd risk. Detta betyder även att den faktiska definitionen IAS och den legala är olik; en art kan uppfylla definitionen IAS i praktiken men inte legalt. Försiktighetsprincipen (en stark version) tillämpas därför på legalt definierade IAS inom EU medan de facto IAS inte åtnjuter samma grad av försiktighet.  EU har själva yttrat, i det första skälet i IAS-förordningen, att det existerar 12 000 främmande arter inom EU varav 1800 av dessa är invasiva; IAS-förordningen omfattar dock endast 49 av dessa arter.

Främmande arter förflyttar sig mellan staters territorium eftersom de inte känner några statsgränser. Det finns dock arter som avsiktligt flyttas över statsgränser av olika skäl, t.ex. för att främja jakt. De arter som avsiktligt introducerats kan bli klassade som invasiva främmande arter om de medför stora negativa konsekvenser på exempelvis den biologiska mångfalden. Detta har resulterat i försök att kontrollera införsel och spridning av sådana arter, exempelvis genom konventionen om biologisk mångfald. Konventionens regler innebär att stater ska kontrollera, utrota och förhindra införandet av invasiva främmande arter. Regler för kontroll av invasiva främmande arter finns även inom EU-rätten Bland annat för att uppfylla konventionen har EU antagit en förordning om främmande arter. Förordningen syftar till att förebygga, tidigt upptäcka och förvalta redan etablerade invasiva främmande arter. Inom ramen för förordningen har även en förteckning av invasiva främmande arter av unionsintresse antagits. En särskild problematik för området är den internationella handeln och frihandelssystemen. En ökad global handel har lett till en ökad spridning av invasiva främmande arter. En enkel lösning hade varit att begränsa den globala handeln, men detta skulle innebära en konflikt med andra målsättningar och åtaganden. Såväl frihandel som kontroll av invasiva främmande arter är prioriterade målsättningar och problemet måste därför hanteras med försiktighet. Frihandelssystemen, både inom EU och globalt (världshandelsorganisationen), tillåter införandet av handelshinder om det är nödvändigt för att begränsa påverkan av invasiva främmande arter. Kraven är dock relativt högt ställda: det krävs vetenskapliga bevis för artens negativa påverkan. Försiktighetsprincipen har betydelse inom samtliga regleringar. Det är dock svårt att säga om världshandelsorganisationens SPS-avtal verkligen har kapacitet att skydda miljön och människors hälsa från invasiva främmande arter. Resultatet av undersökningen indikerar att handeln åtnjuter ett större skydd än miljön när det gäller kontrollen av invasiva främmande arter. En sätt att uppnå bättre balans i detta avseende skulle kunna vara en harmonierad försiktighetsprincip på området, dvs. att försiktighetsprincipen fick samma långgående skydd inom frihandelssystemen som inom ramen för exempelvis den svenska miljöbalken.

Den 1 januari 2005 trädde en ny redovisningsstandard ikraft som gäller inom EU för alla noterade bolag. De nya reglerna är influerade av den anglosaxiska redovisningstraditionen och har rättvisande bild som ett övergripande rättesnöre. För ett kontinentalt land som Sverige innebär detta en utmaning då landet varit präglat av ett mer legalistiskt synsätt företrätt av försiktighetsprincipen. Det nya synsättet öppnar för friare och mer subjektiva bedömningar och använder sig i större utsträckning av marknadsvärderingar. Förändringen har effekter på kvaliteten i redovisningen. En mer komplicerad redovisning är ett problem för normgivaren, producenten och användaren av redovisning. Syftet med denna uppsats är att ge en fördjupad bild av hur kvaliteten i svensk redovisning har förändrats efter införandet av verkligt värde-reglerna i IAS. En kvantitativt tolkande metod har använts. Vi har givit tolkning ett stort utrymme och vår metod bör karakteriseras som abduktion. Metoden har valts med hänsyn till vår akademiska bakgrund och syn på redovisningen. Ur kvantitativt perspektiv har tre stycken standarder med verkligt värde-regler undersökts, IAS 39-41. Där har vi studerat hur förändringen påverkat företagens resultat, eget kapital samt olika nyckeltal. De kvalitativa kriterierna i IASB:s föreställningsram för utformning av finansiella rapporter har också studerats och jämförts med de nya standarderna. Ur tolkande perspektiv har vi frångått de kvalitativa kriterierna och använt oss av ett utvidgat kvalitetsbegrepp. Detta begrepp kräver att vi rör oss utanför redovisningens traditionella område. Vi har därvid tagit hjälp av juridisk metodlära och moralfilosofi för att undersöka hur kvaliteten i redovisningen har förändrats. Vår undersökning visar att avseende IAS 40 har orealiserade värdeförändringar en stor resultatpåverkan för jämförelseåret 2004. Även eget kapital påverkas kraftigt för jämförelseåret. Rörelseresultaten för 2005 är till stor del hänförliga till orealiserade värdeförändringar. Studien av IAS 41 visar att flera nyckeltal påverkas i betydande utsträckning. Gällande IAS 39 visar vår undersökning på en ensidigt negativ påverkan på eget kapital för förvaltningsfastighetsbolagen på mellan en halv och åtta procent. Avseende de kvalitativa kriterierna visar vår undersökning att jämförbarheten och validiteten ökar vid en harmonisering med rättvisande bild. Däremot minskar begripligheten och verifierbarheten när komplexitetsgraden och subjektiviteten ökar. Gällande det utvidgade kvalitetsbegreppet innebär införandet av ett naturrättsligt anknutet begrepp i en positivistisk redovisningstradition problem. För att närmare ta ställning till vad som är kvalitet i redovisningen anser vi att svaret kan sökas i juridisk metodlära och moralfilosofi. Nyckelord: Kvalitet, försiktighetsprincipen, rättvisande bild, IAS, verkligt värde, abduktion, trebit, juridisk metodlära, moralfilosofi.

The world is growing more and more genetically modified (or engineered) crops (GM crops). In Argentina farmers grow almost only GM soy, and no conventional soy. It is a controversial subject, since genetic engineering has many advocates and critics. The positive sides of GM crops are that it can create higher yields and incomes for the farmers. Those are the main objects of growing GM crops. Critics, on the other hand, say that GM crops have bad effects on the environment, and the risks could be too high. For example GM crops can spread to neighboring farms, where organic crops are growing. Many scientists claim that nobody really have enough knowledge of the effects of growing GM crops, and therefore thorough risk assessments are needed to examine the effects and possible risks of growing GM crops before starting to grow them. Politicians, too often, make decisions on false scientific grounds, when they claim that genetic engineering is a safe and precise method. The large corporations developing GMOs are heavily influencing political decision making. Scientists have studied the genetic engineering process and the results show that the method is not precise. It is difficult to know exactly what gene is transferred, and where it ends up. It is also important to discuss the precautionary principle in the decision making process.

 

Dagens ekonomi är i mycket större utsträckning än tidigare inriktad mot tjänst och kunskapsintensiva organisationer, vilket har lett till en genomgripande strukturell förändring, det immateriella kapitalet är på väg att konkurrera ut de fysiska kapitalen. Därför är det viktigt att synliggöra denna förändring och anpassa redovisningen för att kunna skapa väl fungerade arbetsmetoder för företagen. Målet med redovisning är att redovisningen skall ge en rättvisande bild av företagets finansiella ställning. Vilka tillgångar som skall redovisas i balansräkningen för att ge en så rättvisande bild som möjligt är en svår fråga.

Ett företags tillgångar kan vara både materiella och immateriella. Kraven för att få aktivera en utgift som en immateriell tillgång i balansräkningen är hårda. I och med att kraven är hårda för vad som får aktiveras under rubriken immateriella tillgångar i balansräkningen, kan inte intellektuellt kapital i form av personalens kompetens redovisas i balansräkningen.

Uppsatsen syftar till att se vilka möjligheter företagen har för att kunna redovisa det intellektuella kapitalet och vilka modeller som skulle kunna bli aktuella utan att bryta mot gällande redovisningsprinciper. Med utgångspunkt från syftet har vi utfört en kvalitativ undersökning där vi har studerat teorier som berör intellektuellt kapital, tillgångar och redovisningsprinciper. Därefter analyserar vi tre stycken modeller för redovisning av det intellektuella kapitalet. Vår uppfattning efter studien är att om det skall vara möjligt att inkludera företagens intellektuella kapital i det enskilda bolagets externa rapportering utan att bryta mot gällande redovisningsprinciper, måste det finnas en enhetlig redovisningsstandard. Detta för att företagen skall kunna jämföras med varandra. Att utforma en enhetlig standard anser vi är problematiskt. Tvinga företagen att följa en enhetlig standard och föra in det intellektuella kapitalet i redovisningen skulle bli både kostsamt för företagen och alltför komplext. Det skulle också behövas göra allt för stora antaganden i denna standard för att det intellektuella kapitalet skulle kunna redovisas på ett tillförlitligt sätt.

En stor anledning till att det intellektuella kapitalet inte går att redovisa är för att värdet inte kan fastställas på ett tillförlitligt sätt. Detta anser vi inte bara gäller det intellektuella kapitalet utan av även andra tillgångar som ska värderas till verkligt värde. Därför är vi kritiska mot värdering till verkligt värdet när det gäller alla grupperingar av tillgångar och är istället förespråkare för en redovisning som bygger på historiska kassaflöden.

 

 

Vid upprättandet av finansiella rapporter sker ett omfattande bokslutsar-bete där företag måste beakta stora mängder av information. Den infor-mation som skall beaktas utgörs inte endast av det som vid räkenskaps-årets utgång var känt utan hänsyn skall även tas till händelser som inträf-fat efter balansdagen, men innan undertecknandet av de finansiella rap-porterna. Gällande rätt om händelser efter balansdagen regleras i 2 kap 4 § p. 3 b) ÅRL. ÅRL är av ramlagskaraktär varför utfyllnad till lagen skall sökas i kompletterande normgivning. Den rekommendation som tillhan-dahåller viss vägledning om händelser efter balansdagen är RR 26. Gäl-lande rätt om händelser efter balansdagen kan anses komplicerad att till-lämpa då svårigheter kan uppstå vid beaktandet av vad som utgör en ny händelse och vad som endast utgör tillkommande information. Syftet med denna uppsats är att klargöra och utvärdera rättsläget gällande händelser efter balansdagen. Författarna vill identifiera och belysa olika tillämpningssituationer inom området och även diskutera rättslägets än-damålsenlighet samt om det finns behov av reformer av detsamma. I denna uppsats har den så kallade rättsdogmatiska metoden använts. För-fattarna har försökt arbeta rättsutredande vilket i denna uppsats innebär att klargöra gällande rätt, systematisera, värdera och föreslå ändringar. Uppsatsens kritiska del utgör rättspolitisk argumentation som innebär att argumentera för eller emot olika lösningar och deras effekter. Författarnas uppfattning är att rättsläget gällande händelser efter balans-dagen i vissa hänseenden ej kan rättfärdigas i förhållande till grundläg-gande redovisningsprinciper. Studiens tillämpningssituationer visar att avvikelse från dessa grundläggande principer kan leda till avsteg från god redovisningssed och torde därmed ej utgöra ändamålsenlig redovisning. Författarna tycker därför att en reformering av rättsläget gällande händel-ser efter balansdagen är motiverad.

Bakgrund och problem: Ett tolkningsutrymme har identifierats i IAS 38 gällande kriterierna som behandlar aktivering av FoU. Detta kan innebära ett problem då det finns risk för variation mellan företag i tolkning och tillämpning av kriterierna. Det kan i sin tur påverka jämförbarheten mellan företagen i redovisningen av FoU. Syfte: Syftet med denna studie är att utifrån ett informationsasymmetriproblem studera jämförbarheten mellan företag i redovisning av FoU. Vi ämnar kartlägga tillämpningen av kriterierna i IAS 38 med avseende på variation mellan företag. En eventuell variation ämnar vi förklara utifrån hur företag förhåller sig till försiktighets- och matchningsprincipen. Metod: Metodvalet är en kvalitativ undersökning med djupgående intervjuer med fem företag i IT-branschen. Under intervjuerna har vi behandlat beslutsprocessen för aktivering av FoU samt deras inställning till avvägningsproblematiken mellan försiktighets- och matchningsprincipen. För att utreda studiens syfte har vi använt oss av en analysmodell som illustrerar konflikten mellan försiktighets- och matchningsprincipen med hjälp av en skala. Företagens placering på skalan gällande redovisningen av FoU har utgjort grunden för analysen. Empiri och slutsats: Utifrån det empiriska underlaget har vi funnit att företagens unika förutsättningar såsom FoU-projektens utformning, kännedom om produktefterfrågan samt projektredovisningssystem påverkar hur företagen tillämpar kriterierna i IAS 38. Företagens unika förutsättningar har lett till att företagen har ett principbeslut gällande aktivering av FoU. På så sätt påverkar principbeslutet tillämpningen av kriterierna. Att företagens tillämpning av försiktighets- och matchningsprincipen kan förklara principbeslutet har vi sett tendenser på. De är dock svaga och därför kan vi inte med säkerhet dra slutsatsen att redovisningsprinciper har en påverkan på tillämpningen av kriterierna. Resultatet från denna studie tyder på att redovisningen av FoU mellan företag inte är jämförbar på grund av variation i principbesluten.
Background and problem: We have identified a room for discretion and interpretation in IAS 38 regarding the criteria for capitalization of R&D expenses. This can be a problem if there is a risk for variation in interpretation and use of the criteria, which can in turn affect the comparability between companies in the accounting for R&D.   Aim: The aim with this study is to analyze the comparability between companies in the accounting for R&D from an information asymmetry perspective. We intend to illustrate the use of the criteria in IAS 38 regarding variation between companies. Our purpose is to use the prudence and matching principle to explain a possible variation.   Method: The choice of method is a qualitative research through deep interviews with five companies in the IT-industry. During the interviews we have treated the decision-making process for capitalization of R&D and the companies’ attitude to the trade off between prudence and matching principle. In the study we have used an analysis model that illustrate the conflict between the prudence and matching principle as a scale. The companies’ placement on the scale regarding their accounting for R&D makes the foundation for our analysis.   Result and conclusion: From our empirical results we have found that the companies’ unique conditions, like the structure of R&D-projects, knowledge of the product demand and project accounting system affect the usage of the criteria in IAS 38. The different conditions in all the companies have resulted in different policy decisions regarding capitalization. Therefore the policy decision affects the usage of the criteria. We have only seen weak trends that the prudence and matching principle can explain the policy decision in the companies. Therefore we cannot for certainty conclude that accounting principles affect the usage of the criteria in IAS 38. The results indicate that the accounting for R&D is not comparable because of the variation in policy decision.

Datum: 2010-06-03

Kurs: Kandidatuppsats i företagsekonomi, 15 hp (FÖA300)

Lärosäte: Mälardalens högskola, Västerås

Institution: Akademin för hållbar samhälls- och teknikutveckling

Titel: Verkligt värde -Hur tillämpas verkligt värde på förvaltningsfastigheter i förvaltningsbolags koncernredovisning?

Författare: Belma Bjelevac, Ida Emet, Hana Karamehmedovic

Handledare: Riitta Lehtisalo

Examinator: Cecilia Lindh

Problemformulering: Vilka värderingsmetoder finns för fastställandet av verkligt värde och vilken är den vanligast förekommande samt mest lämpliga metoden idag hos de undersökta fastighetsbolagen?

Hur förhåller sig de undersökta bolagen till begreppen försiktighetsprincipen och rättvisande bild vid värdering av deras förvaltningsfastigheter till verkligt värde?

Syfte: Syftet med studien är att genom en empirisk undersökning få en ökad insikt om hur de undersökta fastighetsbolagen i sin koncernredovisning fastställer och redovisar det verkliga värdet på sina förvaltningsfastigheter.

Metod: Uppsatsen bygger på en kvalitativ undersökning genomförd med hjälp av mejlintervjuer med tre fastighetsbolag samt studerande av deras årsredovisningar.

Slutsats: De undersökta bolagen tillämpar en avkastningsbaserad metod, vilken kan ses som mest lämplig i den rådande ekonomiska situationen. Verkligt värde speglar en mer rättvisande bild än vid värdering till anskaffningsvärde, dock tas inte hänsyn till försiktighetsprincipen i lika stor utsträckning.

Nyckelord: Försiktighetsprincipen, förvaltningsfastighet, IAS 40, rättvisande bild, verkligt värde

Purpose: The purpose of this study is to describe and explain the international music company reports of its intangible assets to examine whether similar methods can be applied to the Swedish market. Method: The study was based on a qualitative and abductive research approach. Collected data is mainly from secondary sources in the form of auditor approved consolidated financial statements. Conclusion: The Swedish music companies activate their intangible assets only partially or not at all, despite the fact that assets in the form of music catalogs, rights, contracts and advances are those that generate revenue for the companies. The study has resulted in a description of how the companies are doing on an international level with the IASB and FASB's regulation. With this report, we have found flaws in the way the Swedish companies prepare their accounts according to the current regulations. In the analysis, these shortcomings are highlighted and to what extent these international standards can be applied in the Swedish companies to take a step towards a more accurate picture and a harmonized and comparable accounting.
Syfte: Syftet med studien är att beskriva och förklara hur internationella musikbolag redovisar sina immateriella tillgångar för att på så sätt kunna undersöka huruvida liknande metoder kan tillämpas på den svenska marknaden. Metod: Studien har utgått från en kvalitativ forskningsstrategi med en abduktiv ansats. Insamlad data kommer främst från sekundärkällor i form av tillstrykta koncernredovisningar. Slutsats: De svenska musikbolagen aktiverar sina immateriella tillgångar delvis eller inte alls, trots att dessa tillgångar i form av musikkataloger, rättigheter, kontrakt och förskott är de som genererar intäkter hos företagen. Studien har resulterat i en beskrivning av hur bolagen gör på internationell nivå enligt IASB och FASB’s regelverk. I och med denna redogörelse har vi funnit brister i sättet de svenska bolagen upprättar sin redovisning enligt årsredovisingslagen. I analysen påtalas dessa brister och i vilken mån dessa internationella standarder kan tillämpas hos de svenska bolagen för att på så sätt ta steget mot en mer rättvisande bild samt en harmoniserad och jämförbar redovisning.

Försiktighetsprincipen är och har länge varit en av de viktigaste principerna inom svensk redovisning. Sedan år 2005 måste dock samtliga börsnoterade företag i Sverige upprätta sin redovisning i enlighet med det internationella regelverket International Financial Reporting Standards (IFRS). Tidigare forskning har anmärkt att IFRS ger relativt mycket utrymme för subjektiva bedömningar och har ett komplicerat förhållande till försiktighet som är ett omdebatterat ämne bland redovisare.Att upprätta redovisning är en subjektiv process där personliga egenskaper hos redovisaren och redovisarens omgivning har en inverkan på sättet den upprättas. Uppsatsens syfte är därför att förklara vilka faktorer som påverkar tillämpningen av försiktighet i redovisning i svenska börsnoterade företag. Studien fyller ett gap kring styrelsesammansättningens påverkan på mängden försiktighet i redovisning som inte är ett väl utforskat område, speciellt angåendesvenska förhållanden. Den undersöker även hur ägarstruktur och företagets storlek påverkar redovisningen i fråga om tillämpningen av försiktighet. För att genomföra studien har nödvändig data inhämtats från databaser och årsredovisningar. Market-to-Book valuehar använtssom en metod för att mäta försiktighet i redovisning. Studienhar kommit fram till några intressanta resultat som bidragit till forskningen kring försiktighetsprincipens framtid. Det har nämligen visat sig att företag med en större andel kvinnori styrelsen tenderar att vara mer försiktiga i sin redovisning. Större företag har även påvisats visa mindre tendenser till en försiktig redovisning vilket inte var förenligt med studiens ena hypotes. Försiktighet i redovisning är ett omdiskuterat ämne och det finns fortfarande mycket kvar att undersöka. Framtida forskning skulle kunna undersöka hur andra faktorer påverkar redovisningens försiktighet exempelvis redovisares personlighetsdrag. Andra metoder borde även användas för att mäta graden av tillämpning av försiktighetsprincipen.

Kemikalier utgör en grundläggande beståndsdel av det senindustriella samhället, och en omfattande produktion av kemikalier brukar allmänt anses som en nödvändig förutsättning för teknisk utveckling och ekonomisk tillväxt. I Sverige ledde miljölarmen om DDT, PCB och kvicksilver på 1960- och 1970-talet till inrättandet av ett system för kemikaliekontroll som brukar framhållas som ett av världens främsta. Avhandlingen undersöker detta kontrollsystem och dess logik. Detta görs genom textanalys av propositioner, statliga utredningar, rapporter från Naturvårdsverket och Kemikalieinspektionen, samt genom intervjuer med anställda på sistnämnda myndigheter. Analysen identifierar kemikaliekontroll i Sverige som ett system genomsyrat av motsättningar, vilka bottnar i en epistemologisk paradox som innebär att ju mer kunskap som ackumuleras om kemikalier, desto mer ökar osäkerheten. Den konstanta ökningen av världens kemikalieproduktion, i kombination med kemikaliers epistemologiska komplexitet, placerar kontrollmyndigheterna i en omöjlig sits. Samtidigt visar avhandlingen att myndigheterna är delaktiga i att upprätthålla detta kontrollsystem som till stor del är ett system av simulerad kontroll. Dels förmedlar kontrollsystemet genom sin blotta existens intrycket av kontroll, och dels fungerar vissa centrala regulatoriska begrepp som signaler om kontroll, trots att de visar sig vara ihåliga. På så vis blir osäkerhet inom kontrollsystemet alltid ett undantag, trots att den är så utbredd.
Chemical substances have become an inextricable feature of the late-industrial society, deemed necessary for the welfare, technological development and economic growth that large parts of the world have come to expect. In Sweden, the identification in the 1960s and 1970s of DDT, PCB and mercury as serious environmental threats led to the establishment of a system of chemicals control which is widely held to be one of the most advanced in the world. The thesisexamines this control system, its possibilities, its problems and its logic, through text analysis of state reports, governmental propositions, the reports of the Swedish Environmental Protection Agency (SEPA) and the Swedish Chemicals Agency (SCA), and interviews with employees at these agencies. The analysis shows chemicals control in Sweden to be a system pervaded with contradictions, which may be explained by an epistemological paradox at its core: that the accumulation of knowledge only serve to increase uncertainty. The constant increase of chemicals production, in combination with the highly unpredictable character of chemicals in the environment, puts the monitoring agencies in an impossible situation, always working against the tide. The thesis also shows, however, that the agencies are themselves an important part of maintaining a system of control that is to a large extent simulated. This in the sense that the system, by its very existence as well as by the circulation of regulatory concepts and principles within it which are in fact without much substance, always signals control, and constitute uncertainty as the exception.

Forskning och utveckling utgör den största posten bland egenupparbetade immateriella tillgångar. Inom bara Europa uppgick läkemedelsföretagens investeringar inom forskning och utveckling till 37 500 miljoner euro. Hur dessa utgifter ska redovisas har länge varit uppe för diskussion. Det finns två möjliga sätt att redovisa utgifter för forskning och utveckling. Antingen kostnadsförs utgifterna direkt i resultaträkningen eller så aktiveras utgifterna till immateriella tillgångar i balansräkningen. Aktivering förutsätter dock att vissa kriterier enligt IAS 38 är uppfyllda.  Studiens syfte är att undersöka hur skillnaderna mellan de olika redovisningsmetoderna för forskning och utveckling påverkar företagets långivare och investerare. Vidare syftar även studien till att undersöka vilken redovisningsmetod som är mest fördelaktigt för långivare och investerare. Detta har undersökts genom konstruerade typfall där IAS 38 och K3-regelverket för egenupparbetade immateriella tillgångar har tillämpats. Empirin från typfallen har analyserats utifrån relevanta nyckeltal, positiv redovisningsteori och redovisningens kvalitativa egenskaper.  Resultatet av studien visar att vald redovisningsmetod ger endast en liten påverkan på företagens finansiella ställning. Företag som tillämpar standarderna utgivna av IASB erfordras fler krav på antal upplysningar. Vid tidpunkten då ett projekt befinner sig i utvecklingsfasen har företaget kontroll över en resurs som kommer att inbringa framtida kassaflöden. Därför blir slutsatsen att IAS 38 bör tillämpas. Denna standard ger en mer rättvisande bild och speglar verkligheten bättre samt höjer kvalitén på de finansiella rapporterna.
Research and development constitutes the largest post among internally generated intangible assets. Investment in research and development among the pharmaceutical industry amounted to 37 500 million euros, solely in Europe. How these expenditures should be accounted for has been subjected to debate for a long time. Accounting for research and development is made feasible through two methods. The company can either classify the research and development expenses as any expenditure on the income statement or capitalize the internally generated assets on the balance sheet. However, according to IAS 38 companies are required to meet certain criteria before capitalizing the assets. The purpose of the study was to examine how the discrepancies between these accounting methods affected the company’s creditors and investors. Furthermore, the study aims to examine which accounting methods are most advantageous for the creditors and investors. The study has been executed through self-constructed cases where IAS 38 and K3 framework have been practiced. The empirical results from the cases have been analyzed with regards to relevant key figures, positive accounting theory, prudence concept and accounting qualitative characteristics. The result from the study demonstrated that accounting methods have little to no effect on the financial statements. Financial statements are affected marginally regardless of the chosen method. The results concluded that compliance with IAS 38 issued by IASB offers a fair presentation of the financials, which subsequently reflects the reality better as well as heightens the quality of the financial statements and shall therefore be practiced.

The political discourse that has emerged as a consequence of establishing a European regulatory framework for GMOs has not been without problems. This dissertation addresses the political and regulatory challenges created by the development and use of genetically modified organisms (GMOs) in the EU. The underlying hypothesis in the dissertation is that the emergence of a European policy in the field of GMOs has appeared through new reflexive forms of governance. The aim of this research is to understand how these reflexive forms of regulation have emerged and operate within the EU, with a particular focus on the two GMO directives 90/220/EEC and 2001/18/EC. However, the study scrutinises the regulatory regimes from the 1970s onwards by investigating how the regulatory framework regarding GMOs has been developed and implemented in the EU. This is done through an analysis of the notion of ‘risk’ and the ‘precautionary principle’ since these concepts have been at the forefront of the GMO regulation debate. The empirical approach focuses on how the European Commission, the European Parliament and the European Council as well as other actors and institutions articulate ambivalence, interpretations and uncertainties in the decision-making processes regarding regulative measures for GMOs, with an accent on risk and the precautionary principle. The main empirical material has been documents concerning the inter-institutional process involved in the regulatory process of making the two directives. The analysis indicates that during the process of implementing GMO regulations, new steering strategies have appeared within the EU’s decision-making institutions when the objective of the regulation has taken centre stage in political and scientific controversies.
Den politiska diskursen som har uppstått som en följd av upprättandet av ett europeiskt regelverk för GMO har inte varit utan problem. Denna avhandling behandlar de politiska utmaningar som alstrats av skapandet och tillämpningen av genetiskt modifierade organismer (GMO) inom EU. Den underliggande hypotesen i avhandlingen är att framväxten av en europeisk politik på området för GMO har uppstått genom nya reflexiva regleringsformer. Syftet med denna forskning är att förstå hur reflexiva regleringsformer har uppkommit och opererar inom EU, med särskilt fokus på de två GMO direktiven 90/220/EEG och 2001/18/EG. Studien analyserar lagstiftning från 1970-talet och framåt genom att undersöka hur lagstiftningen om genetiskt modifierade organismer har utvecklats och implementerats i EU. Detta görs genom en analys av begreppen ‘risk’ och ‘försiktighetsprincipen’ eftersom dessa begrepp har varit centrala för debatten om GMO lagstiftningen. Den empiriska metoden fokuserar på hur Europeiska kommissionen, Europaparlamentet och Europeiska rådet samt andra aktörer och institutioner har uttryckt ambivalens, tolkningar och osäkerhet i beslutsfattandet gällande reglerings åtgärder för genetiskt modifierade organismer, med tonvikt på risk och försiktighetsprincipen. Det huvudsakliga empiriska materialet är dokument gällande den interinstitutionella processen som ägde rum när de två direktiven skapades. Analysen visar att implementeringen av GMO lagstiftningen har skapat nya styrningsstrategier i synnerhet i de fall där ändamålet med lagstiftningen har varit föremål för politiska och vetenskapliga kontroverser.