Academic literature on the topic 'Förskola Språkmiljö Språkstörning Specialpedagogik'

Syftet med undersökningen har varit att undersöka hur en språkligt stimulerande miljö i förskolan beskrivs av förskolepersonal. Särskilt fokus lades på hur personalen uttrycker att de arbetar för att barn med någon form av språkstörning ska tillgodogöra sig verksamheten på ett önskvärt sätt. Studien genomfördes med kvalitativa intervjuer som har tolkats i ett teoretiskt perspektiv. Resultatet visar att den intervjuade förskolepersonalen anser att de arbetar språkutvecklande under stora delar av dagen och att den sociala språkmiljön betonas starkare än den fysiska miljön. Den mest framträdande slutsatsen av studien är att informanterna framhävde att de inte tänkte på hur de arbetade med språkutvecklande miljöer samtidigt som de berättade om situationer som matsituationer, samlingar och högläsning som språkutvecklande tillfällen.

Förväntat kunskapsbidrag I Sverige har 1 av 14 barn språkstörning därför är det av intresse att få kunskap om förskollärarnas upplevelser och olika framgångsfaktorer i arbete med barn som har språkstörning. Pedagoger behöver kunskap och kompetenser kring vad språkstörning är för att kunna möta dessa barn och ge adekvat stöd (Sjöberg, 2014; Nettelbladt 2007; Hallin 2019). Kunskap och kompetens hos förskollärare är nödvändiga för att skapa en tillgänglig lärmiljö för barn med språkstörning (SPSM, 2018). Studien avser att öka förståelsen kring förskollärares uppfattningar när det gäller språkstörning, deras kunskaper samt vilka metoder som är framgångsrika i mötet med barn med språkstörning som gynnar deras lärande och utveckling. Syfte och frågeställningar Syftet är att beskriva förskollärares uppfattningar om deras erfarenhet av barn som har språkstörning. Ytterligare ett syfte är att identifiera framgångsfaktorer som upplevs bidra till språkutveckling hos barn med språkstörning. Hur definierar förskollärarna språkstörning?Vilka erfarenheter har förskollärare av arbete med barn som har språkstörning?Vilka uppfattningar har förskollärare om svårigheterna som följer språkstörning?Vad anser förskollärarna är framgångsfaktorer i arbetet med barn som har språkstörning? Teori Barn med språkstörning är ofta i behov av särskilt stöd. Förskollärares bemötande av barn i behov av särskilt stöd kan kopplas till olika synsätt inom specialpedagogiken. Den teoretiska utgångpunkten i de specialpedagogiska perspektiven är det relationella perspektivet, det kategoriska perspektivet och dilemmaperspektivet (Nilholm, 2007). Studien tar även avstamp i teorin om salutogena perspektivet myntat av Antonovsky (2005) som handlar om känslan av sammanhang vilket är applicerbart för barn med språkstörning som behöver möta en lärmiljö som är meningsfull, hanterbar och begriplig. Metod I studien används kvalitativa semistrukturerade intervjuer som metod för att identifiera olika tankar och upplevelser kring ett fenomen hos fem förskollärare. Vidare tar studien avstamp i fenomenologin för att undersöka förskollärarnas uppfattningar kring framgångsfaktorer i arbetet med barn med språkstörning. Fenomenologin är lämplig att använda när undersökningen syftar till att skapa en djupare förståelse för deltagarnas upplevelser. Studiens syfte och frågeställningar besvaras genom att tolka deltagarnas subjektiva erfarenheter och tankar. I analysen av det empiriska materialet har kvalitativ innehållsanalys använts.  Resultat Studien visade att det finns en variation av uppfattningar kring vad språkstörning är och hur förskollärarna definierar begreppet. Deltagarna kopplade ihop språkstörning med språkförsening, flerspråkighet och att barn saknar verbalt språk. Ingen av deltagarna förknippade språkstörning med neuropsykiatrisk funktionsnedsättning. Kunskapen och kompetensen gällande språkstörning på arbetsplatsen ansåg samtliga informanter vara bristfällig. TAKK och bildstöd anses vara framgångsfaktorer för att kunna tillgängliggöra lärmiljön. Deltagarna beskrev att det relationella förhållningssättet var en framgångsfaktor. Goda relationer och intresse för barnet ansågs vara nödvändiga för att kunna arbeta mer förebyggande. I mötet med barnet beskrev deltagarna att viktig information kan erhållas och som är nödvändig för barnets framtida språkutveckling.  Specialpedagogiska implikationer Förskolans förebyggande arbete med barn som har språkstörning kräver kunskap om barnets svårigheter och behov och det bör omfatta all personal. Risken finns att svårigheterna som följer med språkstörning uppstår om inte fokus ligger på förebyggande arbete, vilket kräver relationellt perspektiv. Arbetet med språkstörning hos barn är en utmaning för förskolepersonalen. Lösningar och åtgärder är inte alltid enkla att hitta, vilket kan leda till förskolan hamnar i dilemmaperspektiv.

Syftet med uppsatsen har varit att beskriva hur specialpedagogiskt stöd är organiserat i förskolan för barn med språkstörning och att samla yrkeserfarenheter om hur man skapar en kommunikativ miljö i förskolan. Vi har valt en kvalitativ metod för att få reda på hur förskolor organiserar stödet till barn med språkstörning. Vi har intervjuat förskollärare, specialpedagoger, chefer och en logoped och frågat dem dels hur stödet är organiserat och dels vilka förväntningar de har på specialpedagogiska insatser. Vi har funnit att organisatoriskt så är stödet till barn med språkstörning ofta knutet till logopedkontakt, men också specialpedagog. Barnen remitteras till språkförskola via logoped eller specialpedagog. Förväntningar på specialpedagogisk hjälp handlar främst om handledning, konsultation och hjälp med TAKK (Tecken som alternativ och kompletterande kommunikation) och bildstöd. Barn med språkstörning behöver tid att utveckla TAKK, bildstöd och socialt samspel.Våra slutsatser är att en viktig del i specialpedagogens uppdrag är att utveckla pedagogiska lärmiljöer i förskolans kontext. Pedagogers förhållningssätt, bemötande och positionering i förhållande till barn som subjekt är viktiga förebyggande insatser för utvecklingen av en kommunikativ miljö. För att få en hållbar pedagogik, måste vi utmana och demaskera rådande diskurser och normer i förskolan.

Studiens syfte har varit att undersöka hur förskollärare arbetar med språkutveckling i förskolan för barn som är i språksvårigheter. Studien har en kvalitativ forskningsansats och sju förskollärare från sex olika förskolor har intervjuats. En hermeneutisk metodansats har använts som stödjande tolkningsredskap vid insamlingen av det empiriska materialet och i arbetet med att tolka och förstå materialets delar och helheter. Det sociokulturella perspektivet har följt arbetets olika delar och utgjort ett teoretiskt ramverk vid analys av resultat. Resultatet visar att förskollärarna i den här studien är medvetna och förtrogna med ansvaret de har för varje barns språkutveckling, parallellt med andra individuella behov som finns i barngruppen. Förskollärarna beskriver tydliga kopplingar mellan barns behov av språklig stöttning och de vardagliga anpassningar som görs i den sociala respektive fysiska språkmiljön för att stimulera utveckling. En samsyn och ett gemensamt förhållningssätt i arbetslaget beskrivs som en framgångsfaktor för att stödja barn som är i språksvårigheter. Resultatet visar att det finns ett samband mellan tillgång till utbildade förskollärare på förskolan och en tillgänglig språkmiljö för barn som är i språksvårigheter.

Syftet med studien var att få kännedom om hur förskollärare beskriver att de arbetar för attinkludera barn som befinner sig i språklig sårbarhet. Studien tog sin utgångspunkt i densociokulturella teoribildningen. Genom en kvalitativ forskningsansats med fyra intervjuer viae-post besvarades studiens syfte. Vår insamlade data analyserades utifrån tidigare forskningför att synliggöra det oförutsedda och förutsedda i relation till studiens forskningsfrågor.Resultatet visade att alla förskollärare i studien hade olika erfarenheter av arbete med barn ispråklig sårbarhet. Gemensamt var att de alla arbetade systematiskt med den språkliga miljöngenom bland annat gruppindelning samt med ljudnivån på förskolorna. Det framkom att enlugn miljö skapar bättre förutsättningar för förskolans personal att se och höra det enskildabarnet. Något som förskollärarna också lyfte var vikten av de vardagliga samtalen och lekenpå förskolan för barnens språkutveckling. Stöd av rektor och specialpedagog behandlas ocksåi resultatet.

In the following study, the work of educators has been studied. This is in the form of how educators use language-stimulated learning environments to promote the language of children with language disorders. The study describes educators' work on children with language disorders, as well as how these children can expand their language skills with the help of the preschool language environments. The socio-cultural perspective is the theoretical starting point of the study and therefore the results of the study are also analyzed through the theoretical concepts. The survey was conducted through interviews with active preschool teachers. The aim of the study is to bring knowledge regarding educators' working methods and the creation of language-developing learning environments, as well as what obstacles may exist for this. The results section describes educators' attitudes, trusting relationships and concrete material for success with children's language development. The result also show how working with language environments could strengthen children's self-confidence. The importance of competent staff working with this is also described in the study.
I följande studie har jag valt att undersöka hur förskollärare använder sig avspråkstimulerade lärmiljöer för att främja språket hos barn med språkstörning.I studien beskrivs pedagogers arbete kring barn med språkstörning samt hurdessa barn med hjälp av verksamhetens språkmiljöer kan utvidga sina språkkunskaper. Det sociokulturella perspektivet är studiens teoretiska utgångspunkt och därför analyseras också studiens resultat genom de teoretiska begreppen. Undersökningen har skett genom intervjuer av erfarna förskollärare.Målet med studien är att inbringa kunskap gällande pedagogers arbetssätt ochskapande av språkutvecklande lärmiljöer. Studien påvisar även vilka hindersom kan tänkas finnas för pedagogerna när de arbetar med barns språkutveckling. I resultatdelen beskrivs pedagogers förhållningssätt, tillitsfulla relationeroch konkret material för att lyckas med barns språkutveckling. Även hur barnssjälvförtroende kan stärkas genom språkliga miljöer och vikten av kompetentpersonal beskrivs. I studien framgår det hur viktigt det är att pedagogerna besitter rikligt med kunskap och är flexibla när de arbetar med barns språkutveckling.