Academic literature on the topic 'Främja'

Vi är själva experter på vår egen verksamhet. Det är utgångspunkten för det aktionsforskningsprojekt som Kvinnebyskolans fritidshem har deltagit i. Projektet har utvecklat verksamheten genom en ökad samhörighet mellan våra avdelningar, vilket ska skapa större likvärdighet samt främja barnens sociala relationer.

Enligt Högskolelagen skall högskolorna i sin verksamhet främja en hållbar utveckling. FNs Agenda 2030 och dess 17 globala hållbarhetsmål belyser ytterligare högskolornas roll att utveckla och sprida kunskap om hållbar utveckling. Det ställs dock krav på högskolelärares insikter kring hållbarhetsbegreppet och iscensättandet av dess flervetenskaplighet i undervisningssituationen. Den här artikeln beskriver en fakultetsövergripande högskolepedagogisk kurs, Undervisning för hållbar utveckling, med dessa krav som utgångspunkt. Kursens genomförande och design presenteras, liksom syfte och lärdomar.

Utbildningsprogram, kurser eller kursmoment där studenter arbetar med utmaningar, ofta formulerade av samarbetsparter utanför akademin – vilka ibland benämns ”challenge-based learning” – kan bidra till relevans och verklighetsanknytning i undervisning samt främja generella förmågor som samarbete, kommunikationsförmåga och kritiskt och analytiskt tänkande. Men utbildningsformen skapar också en rad problem kring undervisningsadministration, examinationsformer och organisation eftersom den bryter mot etablerade arbetssätt och traditioner inom universitetsväsendet. Den här texten beskriver och reflekterar över praktiska och pedagogiska erfarenheter från Södertörns högskola i arbetet med att etablera en lärosätesgemensam utmaningsbaserad kurs tillsammans med Karolinska Institutet och med samverkansparterna Huddinge och Botkyrka kommuner.

SammanfattningKlimatförändringarna är ett av de mest allvarliga hållbarhetsproblem som mänskligheten står inför och är en viktig del av utbildning för hållbar utveckling. Genom dess existentiella, politiska och moraliska/etiska karaktär är klimatfrågan värdeladdad och även förknippad med en mängd känslor. Många människor oroar sig över klimatförändringarna och studier har visat att känslor ofta uppväcks i klassrummet då man undervisar om detta problem och andra hållbarhetsutmaningar. Syftet med denna artikel är att genom en genomgång av teorier och tidigare empiriska studier visa på att inte bara känslor utan också känslohanteringsstrategier är en viktig del av klimatundervisningen och att lärare spelar en viktig roll för om dessa strategier kommer att främja eller hindra läroprocesser inom detta område. Lärare har betydelse både genom att vara förebilder och genom hur de bemöter ungas känslor i klassrummet. I artikeln argumenteras för vikten av att inkludera främjandet av en ”kritisk känslokompetens” dels i lärarutbildningen och dels i utbildning för hållbar utveckling i skolan. Avslutningsvis ges några konkreta exempel på hur detta kan genomföras.Nyckelord: utbildning för hållbar utveckling, klimatförändringar, känslor, känslohanteringsstrategier, meningsfokuserad coping, lärandeEmotions, values and education for a sustainable future:Promoting critical emotional awareness in climate educationAbstractClimate change is one of the most serious sustainability problems facing humanity today. It is also an important part of education for sustainable development. Through its existential, political and moral/ethical nature, the climate issue is value laden and also associated with a multitude of feelings. Many people worry about climate change, and studies have shown that emotions are often evoked in the classroom when teaching about this problem and other sustainability challenges. The purpose of this article is to show, through a review of theories and previous empirical studies, that not only emotions but also emotion regulation strategies are an important part of climate change education and that teachers play a vital role in whether these strategies will promote or hinder learning processes. Teachers are important both by being role models and by how they respond to the feelings of young people in the classroom. The article argues for the importance of including and promoting "critical emotional awareness" in teacher education and in teaching about education for sustainable development in schools. In the end of the article some concrete examples of how this can be done are presented.Keywords: education for sustainable development, climate change, emotions, emotion regulation strategies, meaning-focused coping, learning

Artikeln diskuterar lärande – undervisning – läroplansmål i svensk förskola, med utgångspunkt i revideringen av läroplanen för förskolan och rapporter som kritiserar förskolans bristande måluppfyllelse. Syftet är att på vetenskaplig grund problematisera undervisning och måluppfyllelse i förskolan med avseende på matematiklärande utifrån utvecklingspedagogiskt och variationsteoretiskt perspektiv. Med stöd i mångårig praktiknära förskoleforskning växer ett komplex fram i vår diskussion om förskolans uppdrag att stötta alla barns lärande där i synnerhet måluppfyllelse inte kan mätas som något externt, utan måste ses i relation till varje barns erfarenheter och förmågor. Kritiskt för förskolans måluppfyllelse ter sig förskollärares förmåga att tillämpa de teoretiska perspektiven som stöd för sådana didaktiska val förskolläraren behöver göra för att i sin undervisning främja barns lärande av specifika innehåll såsom matematik.

I artikeln teoretiseras ett undervisningsbegrepp relevant för förskolans verksamhet. Teoretiskt grundas detta begreppsliggörande i såväl ett evolutionärt som i ett pedagogiskt-psykologiskt perspektiv. Några centrala teoretiker vi bygger på är Barnett, Rommetveit, Tomasello och Vygotskij. Vi lokaliserar grunden till undervisning i människors tendens att göra sådant de själva sett/insett synligt också för andra. Institutioner såsom förskolan och skolan förstås här som sätt för samhället att främja bevarandet av ackumulerande erfarenheter hos den växande generationen, något som gör undervisning centralt. Vi ger empiriska exempel på hur språkundervisning kan gestalta sig i dagens förskola; aktiviteter som vi analyserar utifrån de teoretiska begrepp vi introducerar. Några av de begrepp vi skriver fram för att teoretisera undervisning mer allmänt och språkundervisning mer specifikt i förskolan är responsivitet, kommunikativa praktiker, spänningsfältet mellan intersubjektivitet och alteritet, polyfoni och barns skilda erfarenheter, samt lek och lekfullhet. Vikten av att teoretisera undervisning i förskolan utifrån empirisk forskning betonas.

I ett globalt sammanhang betraktas den h øgre utbildningen som en självklar del av den nya politiska ekonomin. Forskare benämner detta fenomen i termer av 'akademisk kapitalism'. På den europeiska kontinenten har policymakare reagerat på dessa processer genom att standardisera och nivellera den h øgre utbildningen; det man idag kallar Bolognaprocessen. I kombination med dessa processer finner vi spridningen av New Public Management principerna som ligger till grund f ør att offentliga myndigheter marknadsorienteras. Därtill ser vi idag hur det h øgre utbildningssystemet tvingas in i den nya europeiska innovationspolitiken, vilken befrämjar tätt samarbete och samverkan med stat och industri. Inte sällan tar detta sig uttryck i krav på att utbilda alltfler entrepren ører i syfte att främja social och ekonomisk regional tillväxt. I betraktelsen av obligatorisk h øgskolepedagogik, som ett deleuzianskt-inspirerat 'uttryck' f ør ovanstående ekonomiska och politiska processer, s øker jag f ørstå produktionen av nya sociala f ørväntningar. Detta i syfte att bättre f ørstå universitetslärarnas nya sociala villkor på svensk arbetsmarknad.

Syftet med denna artikel är att generera kunskap om införandet av nya professioner och kompletterande kompetens i skolan. Den presenterar en fallstudie om en grundskolas arbete att med kompletterande kompetens främja elevnärvaro. Forskningsfrågorna är vad personal med kompletterande kompetens gör i en skolas närvarofrämjande arbete och vad som möjliggör respektive begränsar arbetet. Dokument, fältanteckningar och intervjutranskriptioner har analyserats ur ett praktikteoretiskt perspektiv, ett perspektiv som saknas i tidigare forskning inom området. Resultatet visar att kompletterande kompetens på kort tid kan förbättra förutsättningarna för skolors närvarofrämjande arbete genom att sätta och hålla kvar frånvaroproblematiken på agendan, bidra med nya arbetssätt och utgöra förtroendegivande samtalspart för elever och vårdnadshavare. Samtidigt begränsas arbetet av otydliga roller och avgränsningar till andra, revirtänkande samt rådande och tidigare rutiner för att hantera frånvaroproblematik. Förutsättningar behöver förfinas och belysas för att kompletterande kompetens ska integreras i skolans sfär och jämlika förutsättningar för elevers livslånga lärande och hälsa ska skapas.

Artikeln granskar Skolverkets rekommendationer och råd om att använda normkritik och normkritisk pedagogik i arbetet med att främja lika villkor samt förebygga och förhindra diskriminering och trakasserier i skola och förskola. Med utgångspunkt i en poststrukturalistisk förståelse av policy och politisk styrning analyseras Skolverkstexter mellan 2009 och 2014 med hjälp av Carol Bacchis och Susan Goodwins analysmetod ”What’s the problem represented to be” (WPR). Resultatet visar att normkritik ofta framställs som en ”teknik” som ska ”införas” och att det både är ”lätt” och ”enkelt” och normkritik beskrivs som ett ”vaccin” mot diskriminering. Det problem som konstrueras och tas för givet i texterna är att lärare och elever är omedvetna om de normer som existerar och att skapa medvetande om normer blir därför en viktig metod (teknik). Det underliggande förgivettagandet är att alla, såväl lärare som elever, har samma intresse av att omvandla diskriminerande normer liksom att de har samma syn på vad som är diskriminerande normer. Därmed synliggörs inte maktrelationer eller ojämlika strukturella villkor.