Dissertations / Theses on the topic 'Friidrott'

I denna rapport presenteras det examensarbete som Emanuel Öhman utfört under vårterminen 2012 på Mälardalens Högskola. I rapporten redovisas det projekt som utförts för att vidareutveckla en häckvagn som används inom friidrott. Uppdragsgivaren Nordic Sport AB har i dagsläget en häckvagn på marknaden, som bland annat kommer användas i friidrotts-EM 2012 i Helsingfors. Syftet till vidareutvecklingen av häckvagnen är att sänka produktens fraktkostnad. Direktiven var att ta fram ett koncept som uppfyller kundkraven som ställs på produkten, samt att minska produktens volym och vikt, då dessa är direkt styrande av fraktkostnaden. Projektet börjades med en problemförståelsefas för att få en ökad kunskap, samt ta reda på vilka önskemål och krav som ställs på produkten. Utvecklingen av den befintliga produkten utfördes med olika produktutvecklingsverktyg. Resultatet blev en häckvagn vars helhet påminner om Nordic Sports nuvarande häckvagn, där vikt och volym reducerades. Samt att vagnens ramkonstruktion kunde dimensioneras ned efter simuleringar och beräkningar. Analysen visar att konceptet uppfyller de krav som ställs på produkten på ett mer resurseffektivt sätt än vad Nordic Sports nuvarande produkt gör och projektets mål kan ses som uppnått. I slutsatsen framgår det att projektet gått bra. En rekommendation till Nordic Sport är att göra en djupare materialanalys, eftersom detta inte gjordes.

På en idrottsplats rör sig ett stort antal människor i olika grupperingar och aktiviteter. Mellan byggnaderna finns fotbollsplaner, friidrottsarena och kanske vintertid en isrink. Byggnaderna är ofta av liknande karaktär men saknar ofta en koppling mellan både varandra och omgivningen och de olika föreningarna som nyttjar ytorna samarbetar sällan. Projektet fokuserar på idrottshallen som byggnadstyp och idrottsplatsen som plats. För denna typ av byggnad rör problematiken ofta verksamheten som ska pågå inuti den och vilken typ av struktur hallen ska byggas upp av då det ofta krävs både utrymme och ett relativt stort spann för att kunna utföra idrotten. Därför har just dessa två aspekter fått vara utgångspunketer i projektet. Genom att hitta inspiration i och förståelse för hur verksamheten fungerar och vad den behöver kunna skapa en struktur som ger ett ökat värde till byggnaden.

Svenska idrottsförbund konkurrerar idag om allt från medieexponering och sponsorer till aktiva utövare och publik på evenemangen. Svenska Friidrottsförbundet (SFIF) har genom en marknadsundersökning fått reda på vilka kärnvärden konsumenter associerar friidrotten med vilka visade sig vara sund, kul och familjeorienterad. SFIF strävar nu efter att förändra sin yttre bild genom att röra sig mot nya värden såsom modern och fantasifull. Denna fallstudie avser att närmare undersöka en förändring av kärnvärden i Svenska Friidrottsförbundet (SFIF). Vi fokuserar kring hur denna förändring är efterfrågad av samarbetspartners och varför en ideell organisation som SFIF strävar efter en sådan förändring. Förändringsinitiativet kommer från förbundsledningen, det är också främst förbundet i relation till övriga friidrottsorganisationen som studeras. Vårt tolkningsperspektiv är i huvudsak hermeneutiskt. Vi tar utgångspunkt i ett specifikt fall, de teorier vi använt som stöd är litteratur inom ämnesområdena marknadsföring, management, nyinstitutionell organisationsteori samt tidigare forskning av förändringstryck på ideella organisationer. Empirins diskussioner rör sig kring dels det generella förändringstryck en ideell organisation kan tänkas uppleva från omgivningen men berör även de inre krafter som kan mana en förändring. Identitetsbegreppet syftar till att ge en uppfattning av den yttre och den inre bilden som tillsammans med övriga delar i analysen ger ett övergripande fokus på förklaring till varför SFIF vill förändra sina kärnvärden. Vi har huvudsakligen identifierat en tydlig målsättning varför SFIF vill förändra sina kärnvärden. Detta är en strävan efter fortsatt legitimitet hos de nyckelintressenter som kan finansiera SFIF:s framtida verksamhet och grundar sig i att SFIF har ett identitetsproblem där de inre krafterna inom organisationen går i olika riktningar.

Inom friidrottens löpgrenar kan man idag se vid de stora galorna att det finns en person som har till uppgift att springa före övriga deltagare och springa i en viss fart som har beställts antingen av arrangörerna eller någon löpare. Denna person kallas för "hare" vars huvuduppgift är att se till att ett visst tempo hålls under loppet. Men vad har detta fenomen för effekt på idrottens värde? Detta arbete ger en beskrivning av fenomenet "haren" både ur historiskt perspektiv samt hur det ser ut i nutida läge. Genom diverse teorier om vad som skapar värde inom idrott och hur idrott bör utföras för att uppfattas som mer "äkta" har fenomenet sedan analyserats för att bestämma om fenomenet är något positivt eller negativt för idrottens värde. Prestationer är något som ska genomföras på egen hand och idrottaren skall besitta de resurser som krävs för att kunna genomföra ett lopp helt på egen hand och kunna hantera både interna och externa påfrestningar. Att inte veta vem som kommer att vinna är den ovisshet som skapar spänning och därmed värde inom idrott. Med haren har man eliminerat denna ovisshet för att i stället få spänning genom att fokusera loppen på att slå rekord. Detta sätt att skapa prestationer har en mycket negativ påverkan på idrottens värde vilket får en detaljerad analys i detta arbete.

En tränare har en betydelsefull roll med möjlighet att fostra och påverka ungdomar, det är således en viktig roll som bör belysas. Syftet med studien var att beskriva vad friidrottstränare bör ha för egenskaper i sitt ledarskap, samt beskriva hur de själva uppfattar sin ledarstil och sin tränarroll. Studien gjordes utifrån en kvalitativ metod där 10 friidrottstränare intervjuades. Det resultat som framkom var att för friidrottstränarna innebär ledarskap att vägleda de aktiva mot uppställda mål. Det handlar om att möta varje individ och skapa förutsättningar för de aktiva att lyckas och utvecklas både som idrottare och person. Enligt friidrottstränarna är det viktigt att en ledare har goda kunskaper inom sitt område och är engagerad, positiv samt lyhörd. Resultatet av studien visade att tränarna använder en situationsanpassad ledarstil, där de tar hänsyn till de aktivas ålder, kunskap och förutsättningar. I rollen som tränare är det viktigt enligt friidrottstränarna att lyssna och att skapa ett ömsesidigt förtroende och att uppmuntra de aktiva till att tänka själva. Friidrottstränarna lyfte fram vikten av att skapa en positiv och trygg miljö där de aktiva tycker det är roligt att komma till träningen. För vidare forskning skulle det vara intressant att kombinera en kvalitativ metod med en observationsstudie för att se hur väl en tränares egen bild och upplevelse av sitt ledarskap och sin ledarstil överensstämmer med verkligheten.

Denna kvantitativa studie har utförts inom ramen för forskarnätverket ”Idrottens prestationssystem” från Linnéuniversitetet och Umeå universitet. Avsikten med studien är att undersöka målsmännen till deltagare vid friidrottstävlingen Götalandsmästerskapen 2012 utifrån idrottsbakgrund, engagemang, kunskap och ekonomi. Urvalgruppen består av 440 förmodade målsmän (till 220 friidrottande ungdomar) från Halland, Skåne och Småland. Studien är framtagen med en kvantitativ forskningsstrategi, med hjälp av enkätundersökningar som skickats ut via brev till 140 hushåll. Resultatet visar att undersökningens respondenter har mycket gemensamt inom de fyra undersökningsområdena. Nästan alla respondenter har varit idrottsligt aktiva och är idag engagerade och involverade i friidrottsrörelsen på något vis. Vidare visar undersökningen att friidrott är en relativt billig idrott men att föräldrarna istället spenderar mycket tid i samband med friidrotten. Studien ska betraktas som ett första steg i undersökningen av föräldrars påverkan på barns väg till elit.

Background: Today when leisure time is spent, spontaneous sports activities decrease, due to a more comfortable way of living and physical capacity among non active adolescents decreases. There for it´s interesting to see how the physical capacity level has changed over time among young people participating in organized leisure time sports. Studies around the world show that young people standing outside organized sport activities have tended to decrease their physical activity levels over the last few decades. Less leisure time is spent doing physical activity and sometimes gets put into context with increased time spent behind the computer or inactivity. Design: A retrospective study of the test results on physical capacity between 1982 and 2009 for students applying to Växjö track and field high school. A total of 635 students (15 years old) have done 11 physical tests during the years. Five of these tests, with enough participants (at least 100) and documentation over at least 10 years, were used in this study. Results: This study shows that young track and field athletes have maintained the same physical capacity from 1982 to 2009. Among boys strength endurance has increased slightly (P<0.03), while the maximum strength (P<0.01) and speed (P<0.02) marginally declined. Among girls no trends can be seen in either direction.  Conclusions: Due to decreased physical capacity among teens standing outside organized sport activities, it is interesting to see that well trained teens maintained their physical capacity over the same period of time, the last 30 years.
Bakgrund: De senaste 30 åren har det synts en tydlig trend i samhället av sjunkande fysisk kapacitet bland ungdomar som står utanför det organiserade idrottandet. Studier runt om i världen visar att trenden är likartad överallt. Orsaken tros vara minskad spontanidrott och rörelse bland ungdomar samtidigt som vissa studier sätter detta i samband med ökad datoranvändning och inaktivitet. Idrottsaktiva ungdomar inom föreningsidrotten har inte som grupp undersökts lika frekvent och det är då intressant att se hur den fysiska kapaciteten sett ut över tid hos dessa ungdomar. Metod: Totalt 635 personer (15 år gamla) genomgick 11 fysiska antagningstester vid friidrottsgymnasiet i Växjö mellan åren 1982 – 2009. Fem tester uppfyllde inklusionskriterierna gällande dokumentation över minst tio år samt ett minimiantal av 100 testpersoner. Testerna som analyserades var: flygande 30m, stående 5-steg, stillastående längdhopp, framåtkast kula och plinthopp. Resultat: Resultaten visar att friidrottsungdomarna haft en väldigt jämn fysisk kapacitet över alla teståren. Styrkeuthålligheten bland pojkarna har ökat något (P<0.03) medan den maximala styrkan (P<0.01) och snabbheten (P<0.02) marginellt minskat, samtidigt som flickornas resultat inte pendlat åt något håll vad gäller den fysiska kapaciteten. Konklusion: Den här studien visar att tränade friidrottsungdomar i 15-åråldern har haft en väldigt jämn fysisk kapacitet de senast 28 åren, vilket kan jämföras med jämnåriga ungdomar utanför föreningslivet som stadigt visat en sjunkande fysisk kapacitet under samma tidsperiod.

Syfte och frågeställningar

Syftet med den här studien var att ta reda på hur lagidrottstränare (representeras av fotboll) respektive tränare inom individuell idrott (representeras av friidrott) ser på sin relation till idrottaren. Frågeställningar: Hur uppfattar tränaren närheten mellan sig och idrottaren? Hur uppfattar tränaren samspelet mellan sig och idrottaren? Hur uppfattar tränaren långsiktigheten mellan sig och idrottaren? Hur uppfattar tränaren förståelsen mellan sig och idrottaren?

Metod

 

Insamlingsmetoden i denna studie var att utföra kvalitativa djupintervjuer med sex manliga tränare på elitnivå i två olika idrotter, fotboll och friidrott. Tränarnas ålder var 43 till 56 år, med ett genomsnitt på 50,5 år. Intervjuerna baserades på en vetenskaplig utgångspunkt och genomfördes först i form av två pilotintervjuer och därefter med tränarna i deras hemmiljö. 

 

Resultat

Closeness - Fotbollstränarna antydde att man bör ha en viss distans i sin relation till idrottaren medan friidrottstränarna hade en större önskan att komma idrottaren nära.

 

Complementarity – Att kommunicera genom att lyssna och ställa frågor är viktigt i relationen. Friidrottstränarna anpassar sig till idrottaren, medan fotbollstränarna ser det som svårt att anpassa sig till en trupp på 24 spelare. Därför strävar de efter att arbeta i ledarteam.

Commitment - Fotbollstränarna ser deras relation till spelarna som ett jobb medan friidrottstränarna ser relationen som ett livsprojekt.

 

Co-orientation - Samtliga tränare sade att de och idrottarna hade kunskap och förståelse för varandra som inte gick att ta på. De kunde läsa av varandras kroppsspråk och undermedvetna signaler.

 

Slutsats

 

Kvaliteten i relationen är framförallt beroende av hur mycket tid och kommunikation tränaren och idrottaren tillgodoser varandra med. Detta är dock inte tillräckligt för att säkerställa kvaliteten i relationen. Relationen är också beroende av vad tiden och kommunikationenrymmer för innehåll. Innehållet har genom det här arbetet tolkats som omfånget och kvaliteten av de fyra C: na, dvs.: närheten, samspelet, långsiktigheten och förståelsen i relationen tränare - idrottare emellan.

Studien syftar till att ge en bild av tävlingslogiken inom idrotten, ifrån synvinkeln hos friidrottstränare för ungdomar i åldern 13-15 år. Studien är gjord med en kvalitativ metodansats, där empiriinsamlingen skedde via fokusgruppsintervjuer. Det teoretiska ramverket som har använts är Bourdieu synsätt på sociologi där de teoretiska begreppen kapital, habitus och fält har utgjort grundstenarna i både teorin och analysen. Studien visar att de deltagande friidrottstränarna, anser att det är individen, den aktiva som ska stå i centrum. Tränarna bär också med sig ett habitus, erfarenheter och minnen, som de säger att de praktiserar på olika sätt. Där tränarnas kapital pekar på att tävla är viktig inom idrotten. I fältet friidrott finns det skillnader mellan vissa aktiva och tränare, anser tränarna. Detta kan enligt tränarna skapa konflikter. Troligt är att dessa konflikter beror på att tränares kapital tar överhand och när de anser sig veta att alla vill tävla, och handlar utifrån sitt habitus och i praktiken principer som att alla vill tävla i friidrott eller friidrott är en tävlingsidrott så alla ska tävla. Trots att tränarna är medvetna om att alla aktiva inte tänker som de själva.

Parental involvement is known to be important for children in organized sports. However, parents can with their involvement both have negative and positive influence on children according to some studies. Few studies have investigated parents´ influence in sport, mostly studies have been focused on the parental involvement in sport. The purpose of this study was to examine perceptions among parents about their influences on children´s sport environment. A part of the purpose was to investigate if the parents think it is a necessity with an education to help parents to positively contribute to children´s sport environment. A qualitative approach was used and eight semi-structured interviews were conducted with parents whose children practiced football or athletics. Four mothers and four fathers were interviewed. The result of this study showed that all parents were positive about their commitment and that it had a positive influence on children´s practice. According to the parent´s perceptions, their children´s motivation increased with their presence on the field. The parents saw themselves important for children in sport and that they had a positive influence on children´s participation. Parents who focused on results and set high demands and expectations had a negative influence on children´s sport environment. To create a more positive environment for children, the parents wanted to learn more about how the children´s sport should take place on an appropriate basis. The parents were positive about an education and that it should be a lecture of how parents can support their children and how parents can use a suitable approach to not have a negative influence on children´s sport environment. The parents added that the lecture also would inform the parents about the children´s sport and its design. This study indicated that it is important for parents to be aware about their involvement and its influences on children in sport.

Bakgrund: Att skapa bra förutsättningar och ta hand om idrottstalanger är angeläget i många länder, så också i Sverige. Ett led i att skapa möjligheter för våra idrottsungdomar har varit satsningen på idrottsgymnasier. Syfte: Syftet med den här studien var att undersöka om de friidrottsungdomar som presterar bäst vid antagningstester till Friidrottsgymnasiet i Växjö även är de friidrottare som presterar bäst resultat som seniorer.  Material och metod: Totalt 207 friidrottare, i 15 års ålder, (100 flickor och 107 pojkar) som utfört ansökningstesterna till FIG Växjö och presterat ett friidrottsresultat som senior ingick i studien. Följande antagningstester ingick:30 meter flygande(snabbhet), kulkast framåt (explosivitet) samt plinthopp, 90 sekunder (styrkeuthållighet). Antagningstesterna jämfördes med friidrottarens bästa prestation utförd som senior. En jämförelse gjordes även grengruppsvis. Resultatet visade en ganska stark korrelation för flickor mellan 5 av de 15 undersökta sambanden. Sprint/häckgruppens friidrottsresultat korrelerade med flygande30 meter samt kulkast framåt (r= 0,6, p<0,05). Hoppgruppens resultat korrelerade med plinthopp samt flygande30 meter (r=0,5, p<0,05). Medel/långdistansgruppens resultat korrelerade med kulkast framåt (r=0,5, p<0,05). För pojkar sågs endast en ganska stark korrelation, sprintgruppen korrelerade med kulkast framåt(r=0,5, p<0,05).   Slutsats: De fysiska tester som använts i denna studie bör inte vara helt avgörande vid en antagning till ett friidrottsgymnasium, framförallt inte när det gäller pojkar.

Syfte och frågeställningar Syftet med undersökningen är att undersöka vilka typer av testmetoder som används mest frekvent av tränare i dagsläget och beskriva efterfrågan av fältanpassade tester för löpare. Studiens frågeställningar är: Vilka typer av testmetoder används mest frekvent av tränare och till vad används de? I vilken utsträckning efterfrågas enkla och fältanpassade testmetoder i förhållande till träningsplanering och ha kontroll på löparens utveckling? Hur stor betydelse har fysiska egenskaper för prestation inom löpning? Hur stor betydelse har motivation för prestation inom löpning? Metod Denna studie har utförts kvantitativt genom surveyundersökning. Med tanke på geografisk spridning och olika typer av deltagare, ansågs surveyundersökning online (webbsurvey) som en fördelaktig datainsamlingsmetod. Bekvämlighetsurval användes. Resultat 20 friidrotts- och löptränare av 30 tillfrågade deltog i undersökningen och i dagsläget använder 65 % sig av en annan typ av testmetod än labbanpassade vetenskapligt beprövade tester (25 %) och eget utvecklat testbatteri (10 %). Majoriteten (90 %) svarade ja, det vill säga att en enkel och fältanpassad testmetod är något önskvärt för dem. Mer än 50 % anser att kondition, mjölksyretröskel, anaerob förmåga, styrkeutveckling, rörlighetsförmåga, koordinationsförmåga och löpteknik (dvs. fysiska egenskaper) har stor betydelse eller mycket stor betydelse för löpares prestation. Majoriteten (90 %) bedömer att motivation har mycket stor betydelse för löpares prestation. Slutsats Resultatet påvisar att majoriteten av tränare i Sverige använder sig av en annan typ av tester än labbanpassade vetenskapligt beprövade testmetoder. Resultatet visar även att det i stor utsträckning finns en efterfrågan på enkla och vetenskapligt beprövade fältanpassade testmetoder för att planera träning och kontrollera prestationsutveckling för löpare. Resultatet visar också att utöver högt inflytande av fysiska egenskaper har motivation mycket stor betydelse för prestation inom löpning. Ytterligare forskning behövs med flera deltagare och dokumentation (observation) av faktiska tester som utförs.

Syfte och frågeställningar Syftet med denna studie var att undersöka vilka orsaker det finns till att kvinnliga utövare inom friidrott och ishockey slutar utöva sin idrott. Studien undersökte vilka anledningar det finns till att vissa idrottare återvänder till sin idrott. Utöver detta ämnar studien ta fram förslag på åtgärder. -          Vilka orsaker upplever kvinnliga utövare inom friidrott och ishockey att det finns till att de slutar utöva sin idrott? -          Vad kan det finnas för orsaker till att kvinnliga utövare inom friidrott och ishockey väljer att komma tillbaka till sin idrott efter att de slutat? -          Vad skulle enligt utövarna behöva förbättras för att få fler att stanna kvar inom idrotten respektive få färre att sluta? Metod Studien har använt ett kvalitativt tillvägagångssätt där sex intervjuer genomförts och analyserats. Intervjudeltagarna bestod av tre kvinnliga friidrottare respektive tre kvinnliga ishockeyspelare som samtliga hade kommit tillbaka till idrotten efter avslutade idrottskarriärer. Intervjuguiden hade en hierarkisk struktur med huvudfrågor och följdfrågor och var semistrukturerad. Resultat De främsta och vanligast förekommande orsakerna till avhopp är bristande motivation, skador och möjligheten att få ihop livspusslet med allt vad det innebär. Den främsta orsaken till återkomst är att idrottarna brinner för idrotten och fortsatt har en idrottsidentitet. De rekommendationer och förslag på förändringar som framkommer är bättre nivåanpassning, bättre förutsättningar samt att idrottarna ska bli mer uppmärksammade. Slutsats Slutsatsen som kan dras är att både när det gäller orsaker till avhopp och orsaker till återkomst inom friidrott och ishockey finns det intrapersonliga, interpersonliga och miljömässiga anledningar. Om förbund och föreningar kan uppmärksamma detta kan förhoppningsvis fler utövare bli kvar inom idrotten eller återvända trots att de har slutat.

Genom kvalitativa intervjuer belyser studien synen på ledarskap och sexuella övergrepp inom friidrotten i spåren av Patrik Sjöberg-affären. Studien utreder hur ledare och utövare ser på ledarskapet och den viktiga roll som en ledare innehar. Resultatet visar att Sjöbergs (2011) självbiografi har gett en möjlighet för diskussion kring sexuella övergrepp inom idrotten och framförallt inom friidrotten. Sjöbergs självbiografi har öppnat upp för reflektion kring ledarskap och värderingar bland ledare. Studien visar även att sexuella övergrepp är ett komplicerat ämne, ett område som sällan berörs i diskussioner kring idrotten och där arbetet för att motverka problemet brister. Studien belyser Riksidrottsförbundet och Friidrottsförbundet arbete mot att skapa goda värdegrunder inom idrotten, något som i förlängningen förväntas förhindra sexuella övergrepp. Resultatet visar dock att det är få inom friidrotten som har tagit del av de policydokument som finns och att det krävs ett mer aktivt arbete för att förändringarna ska få genomslag.

Syfte och frågeställningar: Syftet var att undersöka vilken skillnad i vinkel mellan olika kroppssegment det är hos elitlöpare och motionärer. Frågeställning: Hur skiljer sig stegvinkel, armvinkel, underbensvinkel, bålvinkel och knävinkel hos elitlöpare och motionärer? Metod: Sex löpare deltog i studien, varav tre springer 10km på 35 minuter och tre springer 10km på 45 minuter. Genom att filma dessa med en 25Hz-kamera vid löpning på löpband, och sedan via analysprogrammet cSwing 2008 mäta vinklarna mellan olika kroppssegment erhölls data för vidare behandling. Resultat: De vinklar som visade på en skillnad mellan grupperna var armvinkeln vid maximal stegvinkel, underbensvinkeln, knävinkeln i den bakre pendelfasen och knävinkeln i den främre pendelfasen. Skillnaderna visade på en löpteknisk fördel hos 35-minuterslöparna. Slutsats: Träning i form av löpskolningsövningar, rörlighet och styrketräning för att aktivera muskulatur som arbetar kring ovan nämnda leder kan leda till förbättringar hos 45-minuterslöparna. Löpskolning innebär olika övningar för att förbättra löptekniken genom att göra individen medveten om rörelsemönstret och aktiverad muskulatur, samt banar in motoriken.

Syfte och frågeställning Studiens syfte är att undersöka friidrottares perfektionistiska tendenser utifrån könsskillnader och prestation.De huvudsakliga frågeställningarna är: • Finns det könsskillnader gällande perfektionism inom friidrott? • Har perfektionism något samband med friidrottsprestation? Metod Deltagarna i studien bestod av N= 160 svenska aktiva friidrottare (67st män och 93st kvinnor). Rekryteringen skedde med stöd av Friidrottsförbundet. Medelåldern på deltagarna var 16,9 år (en spridning mellan 15-20år). Deltagarna blev kontaktade för att delta i studien vid större, anordnade friidrottstävlingar under utomhussäsongen 2019. Datainsamlingen ha skett genom enkäter. Enkäten bestod av tre delar: bakgrundsfrågor, perfektionism och prestation. Perfektionism undersöktes med enkäten The Multidimensional Inventory of Perfectionism in Sport (MIPS; Stoeber et al., 2006). Prestation undersöktes genom att deltagarna fyllde i sitt/sina personliga rekord (PB) på enkäten och efter tävlingen inhämtades deras tävlingsresultat (dvs. resultat som är allmänt tillgängliga) via tävlingens hemsida. Studien är baserad på en kvantitativ analys bestående av statistiska test, korrelationer och regressioner. Resultat Resultatet visar att de unga kvinnorna har nivåer av både perfektionistisk strävan (PS) och perfektionistisk oro (PO) som i genomsnitt är högre jämfört med de unga männen. Det är en större skillnad mellan nivåerna av PO än nivåerna av PS mellan kvinnorna och männen. Resultatet visade även att PS inte predicerade prestation (β = 0,02, p = 0,74). Däremot visade PO på en negativ regressions koefficient (β = -0,10, p = 0,03) vilket indikerar ett signifikant resultat, där PO verkar predicera prestation negativt. Slutsatser Resultatet visade att det finns en signifikant könsskillnad gällande perfektionism inom friidrott. Kvinnliga friidrottare har högre nivåer av både PS och PO jämfört med de manliga friidrottarna. Oberoende av könsskillnaderna predicerar inte PS prestation för friidrottarna. Däremot predicerade PO prestation negativt, vilket tyder på att nivåer av PO skulle kunna ha en förmåga att hämma prestationsförmågan.

This thesis examines gender verifications issues in track and field from a feminist and antiracist perspective. In 2019 the international governing body for the sport of athletics (World Athletics) introduced limits on blood testosterone levels for women with some types of Differences in sex development (DSD) in races from 400 metres to 1 mile. According the eligibility rules Caster Semenya and other athletes with heightened testosterone levels need to lower their testosterone levels in order to be eligible to compete in middle distance running races in the women’s class. This thesis discuss the relationship between gender verifications in athletics and the protection of athletes right to privacy according to article 8 ECHR and prohibition of gender and race discrimination according to article 14 ECHR. The balance between the interests for fair competition in sports and the protection of athletes human rights is an ongoing discussion. Complex relationship between states accountability and international non-governmental sports organizations can put athletes in a vulnerable position.  This paper includes three research questions. Firstly, can the state parties to the ECHR be accountable if the eligibility rules infringe human rights? Secondly, is the eligibility rules in compliance with the right to respect for private and family life according to article 8 ECHR? Thirdly, is the eligibility rules in compliance with prohibition of discrimination on the grounds of sex and race according to article 14 ECHR.

Syftet med studien var att undersöka elitidrottares syn på kroppsideal och ätstörningar inom friidrotten. Studien vände sig till studeranden friidrottsgymnasierna i Sverige. Undersökningen genomfördes i två delstudier. Den första var av mera orienterande karaktär och utgjordes av en enkätundersökning, medan den andra utgjordes av fördjupade intervjuer. Resultatet visade att det finns ett specifikt kroppsideal inom elitfriidrotten, vilket många idrottare jämför sig med. Friidrottarna var allmänt nöjda med sina kroppar eftersom de främst såg dem som redskap för att kunna prestera och uppnå resultat. Risken för att utveckla ätstörningar ansågs vara starkt kopplad till individens tidigare erfarenheter och förmåga att hantera krav på prestation och jämförelserna mellan andra elitidrottare. I övrigt var kroppsideal och ätstörningar inget som diskuterades inom elitfriidrotten. För att förebygga ätstörningar underströk respondenterna vikten av informationsspridning och skapandet av en trygg friidrottsmiljö där öppen kommunikation mellan tränare och adepter förs.  Resultatet analyserades utifrån en socialkonstruktivistisk teorigrund med speciellt fokus på relevansstrukturer, institutionalisering samt upplevelsen av kroppen inom en institution.

Denna studie syftar till att undersöka hur kvinnliga tränare på elitnivå inom svensk friidrott, upplever sin roll som ledare utifrån ett jämställdhetsperspektiv. Vidare undersöks hur jämställdhetsarbetet inom svensk friidrott ser ut och hur det ska kunna utvecklas. Metoden som användes för att besvara detta syfte var kvalitativa intervjuer med fem kvinnor som är tränare på elitnivå. Resultatet visar att upplevelserna främst baseras på bemötandet av andra inom miljön, att de tycker det är svårt att bli accepterad och behöver jobba hårt för att respekteras för det jobb de gör. Eftersom studien är liten med få respondenter är det svårt att fastställa en generell slutsats men den ger en indikation på vad dessa fem tränare har upplevt. Det visar sig att för att få en utveckling gällande jämställdhet så behövs det förebilder och mentorer. Det är viktigt med nätverk för de kvinnliga ledarna där de kan lyfta erfarenheter och föra diskussioner och föreningarna bör uppmärksamma frågan redan på klubbnivå. Vidare behövs de normer och könstereotypa föreställningar som finns lyftas fram och diskuteras.
This study aims to investigate how female trainers at elite level in Swedish athletics experience their role as leaders from a gender perspective. Furthermore, it is examined how gender equality work in Swedish athletics looks and how it can be developed. The method used to answer this purpose was qualitative interviews with five women who are trainers at the elite level. The result shows that the experiences are mainly based on the treatment of others in the environment, that they find it difficult to accept and need to work hard to be respected for the job they do. Since the study is small with few respondents, it is difficult to establish a general conclusion but it gives an indication of what these five trainers have experienced. It turns out that in order to get a development regarding gender equality, role models and mentors are needed. The network for the female coaches is important because they can raise experiences and conduct discussions and the associations should pay attention to the issue already at club level. Furthermore, it is examined how gender equality work in Swedish athletics is portrayed and how it can be developed.

Denna uppsats syftar till att undersöka synen på varumärkesbyggande hos fyra ideella organisationer; Plan Sverige, RFSU, Svensk Friidrott och Barncancerfonden. För att utreda detta så har kvalitativa intervjuer med representanter med stor insyn i kommunikationsarbetet på de ideella organisationerna genomförts.  Med en grund i generella varumärkesteorier har författarna analyserat om dessa teorier är relevanta och i sådana fall applicerbara på ideella organisationer. I studien undersöks även om ideella organisationers syfte påverkar deras varumärkesarbete. Genom den undersökning som gjorts  kan man urskilja att valda ideella organisationers varumärkesarbete skiljer sig markant från teorier för kommersiella företag. Detta gör det svårt att applicera generella teorier på ideella organisationer eftersom de ideella organisationerna styrs av yttre faktorer som i stor utsträckning inte går att påverka. De intervjuade organisationernas syfte påverkar i stor grad deras positionering, vilket styr varumärkesarbetet. Studien finner även att resursförpliktelse och bieffekt av image är stora problem för de ideella organisationerna och medför att varumärkesbyggandet bör ha en central roll i kommunikationsarbetet.
his bachelor thesis investigates four different non-profit organizations’ view on brand management. The chosen organizations are as follows; Plan Sverige, RFSU, Svensk Friidrott and Barncancerfonden. Qualitative interviews has been made with a respondent from each organization, the respondent has been well informed within the subject. The authors of this thesis has analyzed  if general brand theories are relevant, and in that case applicable on non-profit organizations. The study is also investigating if the purpose of each organization affects the organization’s brand management.  Through this research it is possible to distinguish differences in the chosen organizations’ brand management. Differences between the organizations and the general theories are also found. This generate difficulties to apply general theories on non-profit organizations, mostly because the organizations are affected by circumstances that they cannot prevent. The purpose of the chosen organizations does in large extent affect their positioning, which controls their brand management. This study also finds that resource commitment  and image spillover are highly recognized as problems for the organization’s brand building and therefore those threats needs to have a more central role in the organization’s brand management.

I skuggan av prispallen Elin Westerlund är 28 år gammal och Sveriges bästa kvinnliga häcklöpare. Hon drömmer om OS, men kämpar för att överleva vardagen. Utanför friidrotten le- ver hon som ensamstående småbarnsmamma och en historia avätstörningar och prestationsångest. Samtidigt har hon ett banksaldo som of- tast visar på noll. Vad är det som motiverar Elin och många andra elitidrottare i Sverige att satsa allt på sin idrott? Några månader innan inomhus-VM i Birmingham hamnade Elin Westerlund i en ekonomisk kris. Dagen innan julafton låste hon ut sig från sin lägenhet. I den fanns pass, nycklar och plånbok. Julafton skulle firas hemma i Karlskrona och i mellandagarna skulle hon åka på trä- ningsläger till Sydafrika. Det var bråttom. Hon fick tag på en låssmed som borrade upp hela låset och krävde 10 000 kr för att installera ett nytt. Utöver den kostnaden krävde studentbo- endet ytterligare 10 000 kr för att reparera skadan som låssmeden hade åstadkommit. En vecka innan inomhus-VM i Birmingham fick Elin beskedet att hon hade kvalat in. Då var hon tvungen att ta ledigt från jobbet vilket skulle betyda att hon skulle förlora 10 000 kr i lön. Under en kort period låg hon back nästan 30 000 kronor. VM var i fara, inte på grund av nå- gon skada, utan på grund av ett stort hål i plånboken. - Tänk så många elitidrottare som satsar men som aldrig kommer till ett VM. Jag kan ju inte tacka nej för att jag inte har råd att åka. Det är ju helt sinnessjukt, säger Elin. Då fick hon idén att starta en insamling via Facebook. Hon satte ett mål på 20 000 kr. Den summan överskred hon på några dagar. Till slut hade hon samlat in 30 000 kr och kunde tacka ja till inomhus-VM i Birmingham. - Jag är van att ligga på noll. Men det är när jag ligger på minus 30 000 kronor som det blir lite jobbigt, säger Elin. Väl på VM gick det inte vägen för Elin. Hon sprang in på tiden 8.36 och kom sist i sitt för- söksheat. Hon var utslagen. Ett snöpligt slut på en omtumlande vinter. ! Elin värmer upp på den blåa tartanbanan inne i Sätrahallen inför ett tufft sprintpass. 200 me- ters intervaller står på dagens träningsprogram. Ett klassiskt mjölksyrepass. Stämningen är lekfull i Elins träningsgrupp. Här tränar några av Sveriges bästa friidrottare, bland andra Moa Hjelmer och Irene Ekelund. Elin är klädd i orangea tights med svarta strumpbyxor ovanpå, en mörkblå topp och ett vitt pannband på huvudet. I bakgrunden hör man radion spela samtidigt som regnet slår nätt mot de breda fönsterrutorna. -  Varför är jag så nervös? undrar Elin samtidigt som hon ler åt tränaren Rolle Bergman -  Jag vet inte, jag kan inte hjälpa dig med din prestationsångest, säger Rolle Bergman lite skämtsamt. Med både VM deltagande och SM guld på meritlistan kan man lätt tro att Elin lever ett proffsliv. I verkligheten kämpar hon med att överleva vardagen. Hon tränar 10–12 pass i vec- kan och jobbar som vaktmästare på Sollentunavallen för att få ihop ekonomin. -  Mamma, mamma? skriker Emilia. -  Ja, jag kommer! ropar Elin. Elin avbryter sin uppvärmning för att springa bort till sin dotter Emilia som ligger på höjd- hoppsmattan. Emilia är sex år och får ofta hänga med på Elins träningspass. Att både vara mamma och elitidrottare är en utmaning. Att pressa sig till det yttersta på träningen samtidigt som att ha koll på sitt barn kämpar Elin med dagligen. - Jag måste hålla på koll på henne under mina träningspass. Det blir lite splittrade tan- kar. När man helst vill lägga sig och dö måste man hålla sig på benen för hennes skull, säger Elin. När det är dags att springa intervaller flyttar sig träningsgruppen ned till 200 meters-starten. Elin plockar fram en iPad så att Emilia ska ha något att göra under tiden. Sedan vandrar hon bort till startlinjen där två av hennes träningskompisar förbereder sig. En utav dom är Isabelle Eurenius, svenska mästarinnan på 100 meter från 2014. Startkommandot går och 200 meter senare ligger Elin på helt däckad på höjdhoppsmattan av all mjölksyra, samtidigt som Emilia spelar spel på sin iPad. - Elin kan inte fokusera på idrotten till 100 procent. Det är för mycket störningsmoment, men så är det när man har barn. Jag har sett till att hon får ta med Emilia under de träningspass jag leder. Det kan underlätta hennes vardag lite grann, säger Rolle. Rolle vandrar runt med ett tidtagarur på innerplanen samtidigt som träningsgruppen springer intervaller i full fart. Mellan loppen går han till höjdhoppsmattan och skriver ned tiderna på ett svart anteckningsblock. - Elin måste upp på en högre nivå för att synas. Då kan hon lättare knyta till sig spon- sorer. Jag hoppas att motivationen finns där, säger Rolle. Elins föräldrar har varit väldigt uppmuntrande från första början till hennes elitidrottssatsning. Hon började med friidrott redan när hon var 8 år och märkte tidigt att hon var snabb. Idag är hon Sveriges bästa häcklöperska och har vunnit sex SM-guld på 60 meter och 100 meter häck. Vad är målet till sommaren? - EM är det stora målet. Det känns som att det är dags för mig att prestera på stora mästerskap. Jag har gjort tre mästerskap och det har varit pannkaka varenda ett, sä- ger Elin. På EM i Amsterdam 2016 kom Elin från en lång skadeperiod och hade inte tränat ordentligt. Hon slog i en häck, tappade balansen och ramlade ihop. Istället för att gå vidare till en semi- final blev hon viral i brittisk media med rubriken ”Elin Westerlund falls on her face during Eu- ropean Athletics Championships. Under inomhus-EM i Belgrad 2017 tjuvade Elin ut sig efter en grov arrangörsmiss. Bara i hennes lopp diskades fyra tjejer på grund av tekniskt strul av startfunktionärerna. På inomhus-VM i Birmingham 2017 blev Elin sjuk precis innan och hade ingen energi att prestera med. Hon kom sist i sitt försöksheat och var utslagen. Vad är det som motiverar dig att komma till träningen varje dag? - Jag gillar att leva det här livet med alla resor och tävlingar. Jag mår så himla bra av att träna. Jag drömmer om att någon gång kvala till ett OS, säger Elin. Idrotten har i flera stunder varit ett jobbigt inslag i Elins liv. I februari publicerade hon en bild på Instagram efter en misslyckad SM-start. I inlägget beskrev hon tävlingen som det största misslyckandet i karriären, hur hon bröt ihop på arenan och hur tårarna inte kunde sluta rinna. Hon trodde att hon hade missat sin enda chans att kvala till inomhus-VM i Birmingham och en möjlighet att förändra sin vardag. Hon beskrev känslan av att vara i limbo mellan idrottare och hobbyidrottare som en position hon hatade över allt annat. Hon kunde inte prestera någonting bra, varken i idrotten eller arbetet. -  De dagar jag är omotiverad är dagar som blir stressiga av att inte få ihop det med jobb och träning. Om jag har jobbat hela dagen är det kämpigt att träna på morgonen därpå. Det kan vara tufft. Jag har kommit till träningar och inte haft någon lust eller ork. Då åker jag hem istället, säger Elin. -  Det är lite tufft att vara mamma, samtidigt som man ska vara elitidrottare, fortsätter Elin samtidigt som hon tar upp Emilia i famnen som gråter av magont. När träningen är slut i Sätrahallen går Elin till sin bil som är parkerad strax utanför arenan. Hon leasar en blå Volkswagen som hon har fått lite rabatt för via sin bilhandlare. Elin spänner fast Emilia i baksätet och sätter sig sedan framför ratten. Bilresan till hennes bostad i Upp- lands Väsby tar cirka 40 minuter. Du slutade med friidrotten 2010. Varför gjorde du det? - Jag drogs med ätstörningar under en ganska lång period. Jag var ganska rejält sjuk. Jag hade bulimi och började väga för lite. Därefter blev jag anorektisk och då fick jag lov att sluta med friidrotten. Det gick inte att träna längre. Jag tränade inte längre för att tävla utan bara för att bli smal. Jag kände mig för muskulös och då ville jag sluta så att jag kunde bli ännu smalare, säger Elin. Hur mådde du då? - Skitdåligt faktiskt, säger Elin. Fanns det en situation där du verkligen nådde botten? - En gång när jag var i 20 års åldern firade jag midsommar hemma hos mormor och morfar. När alla skulle festa på kvällen kände jag att jag ville åka hem. Då åkte jag till SATS och sprang på löpbandet i flera timmar. Jag hade ätit en massa mat och åkte till gymmet för att dämpa ångesten. Då kände jag att det inte är så här jag vill hålla på, säger Elin. Något år efter att Elin slutat med friidrotten blev hon gravid med sin dotter Emilia. Under gra- viditeten drabbades hon av hyperemesis. Ett tillstånd som gjorde att Elin mådde konstant illa och hade svårt att äta. - Jag kräktes, kräktes och kräktes hela tiden när jag var gravid, säger Elin. -  Vad pratar ni om? undrar Emilia från baksätet. -  Vi pratar om när du var i min mage, att jag mådde lite illa då, säger Elin samtidigt som hon fnissar. Elin börjar accelerera med sin blåa Volkswagen på motorvägen. - Jag kunde knappt dricka vatten. Jag minns en gång när jag åkte tunnelbana till min förra lägenhet. Jag fick stanna och kräkas mellan varje station. Så det slutade med att jag blev inlagd. Det var lite tufft när man kom från bulimi, säger Elin. Ett år efter att Emilia föddes hade Elin tröttnat på att sitta hemma hela tiden. Hon hade köpt ett gymkort, men bara använt det två gånger. En dag bestämde hon sig för att åka ut till Bo- sön, en stor idrottsanläggning på Lidingö. Väl där stötte hon ihop med mångkamperskan och kompisen Nadja Casadei. Nadja peppade Elin att komma igång med träningen och erbjöd henne att följa med på några träningspass. Då började Elin tycka att det var roligt med friid- rotten igen och längtade tillbaka. Efter ett par mörka år gick det plötsligt väldigt lätt. 2013 bestämde sig Elin för att börja med friidrotten igen och framgångarna kom i snabb takt. Efter ett års träning var hon bättre än någonsin och lyckades kvala in till sitt första EM. Var- dagen var fortfarande tuff och krocken mellan elitidrotten och det övriga livet blev allt större nu när hon var ensamstående mamma till sin dotter Emilia. - Ibland tänker jag tanken om det faktiskt är värt det? Jag har fan inte ens råd att köpa en ny tröja liksom. Jag försakar så mycket, framförallt om jag inte får resultat på ba- nan för den tiden som läggs ned. Då undrar man fasen är det verkligen värt det. Jag har ju inte ett öre över, snarare tvärtom varje månad. Men sen tänker jag till en stund och då tycker jag att det är värt det ändå. Då kör jag på ett tag till, säger Elin samti- digt som hon skrattar. Göran Kenttä är forskare inom idrottspsykologi på GIH och ansvarig för idrottspsykologi vid Riksidrottsförbundet. Han var initiativtagare till Riksidrottsförbundets samarbete där en mottagning för elitidrottare som lider av psykisk ohälsa öppnades för tre år sedan i Stock- holm. Sedan dess har även en mottagning med samma syfte öppnats i Malmö. Verksamhe- ten inriktar sig på elitidrottare/ledare över 18 år på landslagsnivå eller som precis har av- slutat sin karriär. 20–30 procent av Sveriges elitidrottare har problem med psykisk ohälsa, ungefär samma siffror som i det övriga samhället. Däremot är det tre gånger vanligare med ätstörningar, precis det friidrottaren Elin Westerlund drogs med som ung. Hur ser du på elitidrottare som lever en vardag likt Elin Westerlunds? - Nyckelfrågan är om det är hållbart. I värsta fall kan det leda till någon form av ut- mattningssyndrom. Det finns många som försöker få en vardag att gå ihop och som lyckas ganska bra. Det är beroende av att du har ett bra socialt nätverk och om du är lyckligt lottad med föräldrar som kan ge både tid och pengar. Hur länge du orkar varierar från person till person. Jag skulle önska att det fanns mer stöd för dem som är på en hög nivå. Resultaten ska inte falla på resurser och tid, säger Göran Kenttä. Tror du att det finns många idrottare som kanske vill, men inte kan, sluta med sin idrott? - Det finns det säkert av olika skäl. En sådan situation kallas för “Entrapment”. Det betyder att du sitter fast i din nuvarande situation och det kommer från socialpsyko- login. Du tänker kanske “Fasen jag får inte ihop det, men jag kan inte göra något annat”. Du måste kämpa på. Det slutar oftast med att det inte blir hållbart längre och att du går in i väggen eller kollapsar på något sätt, säger Göran Kenttä. När tycker du att det inte är värt att hålla på längre med sin idrott? - När kostnaderna är mycket större än intäkterna. Och då menar jag på ett mentalt plan. Lider du, mår du dåligt eller känner du dig otillräcklig, så tycker jag att du mås- te se över din situation och göra val i livet, säger Göran Kenttä. Ser du det som ett problem att många elitidrottare identifierar sig med sin idrott? - Det kan vara problematiskt. Går du igenom ofrivilliga karriäravslut, som skador eller att du inte platsar så kan det leda till en form av identitetskris. Att associera allt till idrotten kan göra det svårt att hitta vidare. Det är viktigt att göra något annat förutom idrotten. Jag kan väl tycka att idrotten bör ta ett större ansvar vid en karriärväxling. Vissa tycker att det är ett lyxproblem, men många elitidrottare lägger ned allt de kan i idrotten och får stöd för det. Vissa behöver få övergångsstöd. Det är svårt att hitta andra exempel där du är förbrukad vid 30 års ålder, säger Göran Kenttä. Tycker du att elitidrotten behöver mer hjälp när det gäller psykisk ohälsa? - Psykisk ohälsa inom elitidrotten är ett problem som har lidit av bristen på ekonomis- ka resurser. Vi har öppnat en mottagning i Stockholm och Malmö som inriktar sig på elitidrottare med psykisk ohälsa. Förhoppningsvis växer det stödet så att fler kan få hjälp. Stigmat är ganska stort när någon drabbas av psykisk ohälsa. Elitidrottare som mår dåligt söker sällan hjälp. Inom idrotten betraktar man psykisk ohälsa som en mental svaghet. Det får inte finnas inom elitidrotten. Vi behöver normalisera psy- kisk ohälsa och göra det lättare för elitidrottare att få hjälp, säger Göran Kenttä. Vad är det som motiverar de personer som befinner sig i limbo mellan hobbyidrottare och elitidrottare att satsa allt på sin idrott? - Det finns många som gör det av passion och glädje, vilket är positivt, men många elitidrottare anser att det inte finns något annat som de kan göra. Ibland är det andra personer som har investerat i dig och det kan göra att du utövar idrotten för någon annans skull än din egen, säger Göran Kenttä. Elin parkerar bilen utanför sin lägenhet i Upplands Väsby. Klockan börjar närma sig nio på kvällen och himlen har börjat mörkna allt mer. Elins lägenhet ligger i ett svart trähus, långt ifrån närmaste pendelstation. När Elin kommer innanför dörren går hon direkt till kylskåpet och börjar plocka fram mat för att förbereda middag till Emilia och sig själv. - När jag kommer hem så sent brukar jag bara gå och lägga mig. Efter ett sådant här träningspass är jag ganska slut, säger Elin. Elin tar fram ett paket lövbiff från kylen. Sedan steker hon köttet i stekpannan samtidigt som man hör Emilia leka i bakgrunden. - Friidrotten gör mig glad. Det känns som att jag fortfarande har mycket kvar att utveck- la. Dessutom tillåter den mig att leva en livsstil som jag verkligen gillar. Jag gillar att vara aktiv. Jag hade aldrig kunnat resa som jag gör nu och det är något jag verkligen värdesätter, säger Elin. Om fem år tror Elin att hon har slutat med friidrotten. Tanken är att Elin ska börja plugga marknadskommunikation i höst och förhoppningsvis har hon då ett jobb som hon verkligen vill satsa på. - Det känns inte läskigt att sluta med friidrotten, jag har redan gjort det en gång. Det är nästa steg och känns naturligt, men jag hoppas kunna hålla på några år till, säger Elin. Identifierar du dig själv med friidrotten? - Det är det jag gör och allt jag lägger min energi på, säger Elin. Tycker du att du får den support du förtjänar? - Min klubb Spårvägen stöttar mig jättebra. Vill man åka på en lite större tävling eller träningsläger så fixar de det. Sen önskar man att det fanns mer sponsorer som skulle vilja stötta mig. Under hela hösten har jag jagat, skrivit och letat efter företag som kan stötta mig ekonomiskt. Jag tycker att jag har en ganska speciell och unik historia, ändå lyckas jag inte få några sponsorer. Det känns lite tufft faktiskt. Det är konstigt, för alla gillar ju idrott, säger Elin. Känns det orättvist att division 1 spelare i fotboll kan tjäna mer än VM-deltagare i friidrott? - Ja. Det känns lite orättvist. Samtidigt förstår jag ju det. Fotboll har ju sina matcher som de tar betalt för. De har mycket fler åskådare än vad vi har i friidrotten, säger Elin. Peter Mattson är idrottschef på Riksidrottsförbundet. Han tycker att ett av idrottens största problem är att det finns så många elitidrottare som inte lyckas realisera sin potential. Peter Mattson tror att en orsak till detta beror på att många elitidrottare inte har tillräckligt god eko- nomi. Däremot tror han inte att idrotten kan ha haft en negativ inverkan på elitidrottare efter avslutad karriär. Elitidrottare som lider av psykisk ohälsa söker ofta inte hjälp för sin sjukdom. Det beror myc- ket på den kultur som finns inom idrotten. Psykisk ohälsa jämförs ofta med mental svaghet. Riksidrottsförbundet jobbar för att förändra den inställningen. - Vi har startat ett samarbete med två mottagningar för psykisk ohälsa runt om i lan- det. Vi vill att elitidrottare som drabbas av psykisk ohälsa ska få hjälp och gör därför en rad olika utbildningsinsatser inom idrotten. Vi ska framförallt göra det lättare att slussa vidare idrottare till sjukvården, säger Peter Mattson. Ätstörningar är ett problem inom elitidrotten. Det är tre gånger vanligare med ätstörningar än i det övriga samhället. Riksidrottsförbundet tror att det är en följd av de krav som ställs inom vissa idrotter. - Idrotter där vikten har en direkt påverkan på resultatet är i riskzonen. Men ätstörning- ar är en psykiatrisk diagnos. Den allmänna sjukvården har ansvar att behandla sjuk- domen. Det finns lindrigare former av ätstörningar som Riksidrottsförbundet som vi inom idrotten måste bli bättre på att förebygga och vara uppmärksamma för att de aktiva inte ska drabbas. Vi anordnar nätverksträffar och gör utbildningsinsatser för idrotter i riskzonen, säger Peter Mattson. Klockan är strax efter tio på förmiddagen när Elin ska träna styrketräning i en lokal på Sollen- tunavallen. Lokalen är nybyggd och en svag doft av lim känns i luften. En grupp ungdomar från Sollentunas löpargymnasium har samlats vid ingången för att gå igenom dagens trä- ningspass. Här brukar Elin träna själv om hon inte hinner träna med Rolles träningsgrupp. - Oavsett om du lyckas eller inte så kommer du ha nytta av att ha gjort en målinriktad satsning. Du lär dig att planera och utvärdera din träning. Det är sällan som du kan ta skada av en elitidrottssatsning. De allra flesta mår bra i sin elitsatsning och har nytta av erfarenheterna genom hela livet, säger Peter Mattson. Men detta är också hennes arbetsplats. Här jobbar hon 70 procent som vaktmästare och har ansvaret för faciliteterna omkring Sollentunavallen. - Varannan helg jobbar jag lördagar 7–21 och söndagar 14–24. När jag ska träna på måndagen efter är jag helt slut. Då finns det ingen energi kvar, säger Elin. Idag ska Elin träna styrketräning. Hon ska göra övningar för att förbättra explosiviteten i benmusklerna. Elin greppar tag om skivstången som väger över 60 kilo och frivänder i ett svep mot bröstet. - Vissa dagar skiter jag i träningen. Finns det ingen energi så går det inte. Då är det ingen mening att försöka heller, säger Elin. Samtidigt är det få gånger som Elin känner sig omotiverad till att åka på träningen. Det är ju trots allt den hennes liv kretsar kring. Däremot är det viktigt att få bra resultat på träningen. Uteblir de, så försvinner motivationen. - Om jag inte utvecklas resultatmässigt så tycker jag inte att det är kul. Det är det man strävar efter. Jag känner att jag inte riktigt nått min fulla potential, säger Elin. Utöver ätstörningarna så kämpade Elin länge med sin prestationsångest. Redan vid 14–15 års ålder började hon satsa på friidrotten och anpassade vardagen till idrotten. Problemet var att rädslan att misslyckas växte sig större än tron på att lyckas. - Jag lade ned så himla mycket tid och energi på friidrotten att jag anpassade hela livet till det. Till slut kunde jag inte cykla till skolan för att jag var rädd att bli trött i benen inför träningen, säger Elin. Tycker du att prestationsångest är ett stort problem inom elitidrotten? - Ja, det ska väl jobbas med all sorts ångest tänker jag. Det kanske ska uppmanas mer att du ska söka hjälp för det. På något sätt behöver idrotten ge enklare vägar till vård. Ibland har jag uppfattat att jag har ringt och försökt få hjälp någonstans och så blir jag bara skjutsad vidare. Det tog så lång tid innan jag fick någon stöttning. Hade det funnits någon enkel väg inom idrotten att få hjälp så hade det underlättat för många tror jag, säger Elin. Tror du att det är det många elitidrottare som gömmer sin prestationsångest? - Ja, det tror jag. Det har däremot blivit accepterat att må dåligt när du presterar dåliga resultat. Det kan vara svårt för en utomstående person att veta om det är en vanlig deppig period eller om det är steget längre, säger Elin. Vad drömmer du om efter karriären? - Jag vill kunna göra det jag vill utan att behöva tänka så mycket. Att kunna åka på semester och äga ett trevligt hus. Jag hoppas att vardagen är lite lugnare än vad de är nu, säger Elin samtidigt som hon byter om till ännu ett arbetspass. Johan Forsberg

Aim Recent studies of Swedish track and field athletes have shown that there is a substantial risk of injury. None of these studies have investigated the potential role of how athletes perceive their injury risk, and how it may play a part in the occurrence and prevention of sport injures. The aim of the study was to explore how Swedish track and field athletes perceive their injury risk, and examine the potential correlation with prior injury experience using a quantitative design. Method The sample comprised 69 Swedish junior elite track and field athletes. The athletes filled out a two-part online questionnaire. The first part requested relevant personal information including gender, track and field event and previous injuries in the past 12 months; the second part consisted of "The Perception of Risk of Injury Scale", but modified accordingly to the targeted sport. For the statistical analysis, the R version 3.5.2 software was used and the results were analyzed with the Mann-Whitney U-test and Spearman's non-parametric test. Results 52 out of the 69 athletes in the study reported at least one injury during the past 12 months, and the most commonly reported period of time lost due to injury was between eight and 28 days. Non-significant results (p=0,095) were found between gender and perceived injury risk. If an athlete reported more than one injury in the past 12 months, they perceived their re-injury risk (p<0,025) to be higher. Significant results were found between perceived injury risk and the severity of the injury (p<0,006), with a negative correlation (r=-0,32). When the severity of the injury increased, the tendency of perceived injury risk decreased. Conclusions A history of previous injury has a small correlation to perceived injury risk. This study comes one step closer to understanding the potential impact of perceived risk of injury on occurrence of actual injury. With this knowledge, it may be possible to reduce the negative perceptions concerning re-injury in athletes with higher perceptions of injury risk. Finally, awareness of reinjury should be increased among athletes with a history of severe injury.
Syfte Studier inom Svensk Friidrott har visat att friidrottare löper en påtaglig skaderisk. Inga av dessa studier har studerat den potentiella rollen av hur skadefria friidrottare uppfattar sin skaderisk eller hur det kan påverka skadeförekomst och prevention. Syftet med studien var att undersöka förekomsten av uppfattad skaderisk hos svenska friidrottare på elitnivå samt att undersöka den potentiella korrelationen med skadehistorik. Metod Totalt inkluderades 69 juniorer på elitnivå inom Svensk Friidrott. Friidrottarna fyllde i en tvådelad webbaserad enkät. Första delen bestod av bakgrundsfrågor som inkluderade kön, friidrottsgren och skadehistorik de senaste 12 månaderna. Den andra delen innefattade ”The Perception of Risk of Injury Scale”, modifierad för att passa idrotten friidrott. Till den statistiska analysen användes statistikprogrammet R version 3.5.2 och resultatet analyserades med Mann-Whitney U-test samt Spearmans icke parametriska test. Resultat 52 av de 69 inkluderade friidrottarna rapporterade minst en skada under de senaste 12 månaderna och vanligaste skattad frånvarotid på grund av skada var åtta till 28 dagar. Ingen signifikant skillnad (p=0,095) påvisades mellan kön och uppfattad skaderisk. Friidrottare som rapporterade mer än en skada de senaste 12 månaderna uppfattade sin skaderisk som högre för återfallsskada (p<0,025). Signifikanta resultat fanns mellan uppfattad skaderisk och skadans allvarlighetsgrad (p<0,006), där sambanden var negativa (r=-0,32). När skadans allvarlighetsgrad ökade så tenderade den uppfattade skaderisken att minska hos friidrottarna. Slutsats Skadehistorik har ett mindre samband med uppfattad skaderisk. Denna studie är ett steg mot en ökad förståelse för den potentiella inverkan som den egna uppfattade skaderisken har på den faktiska risken för skada. Med denna kunskap kan det vara möjligt att minska de negativa uppfattningarna gällande återfallsskador hos friidrottare som uppfattar en högre skaderisk. Resultatet kan även användas för att medvetengöra friidrottare med en historik av allvarliga skador om risken för återfallsskada.

This thesis examines the struggle for equal gender representation in the Olympic swimming and athletics arena. It investigates the relationship in participation and representation between men and women in athletics and swimming from the first modern Olympic Games in Athens in 1896 to Rio de Janeiro in 2016.  When the modern Olympic Games resumed in 1896, they had been recreated by a group of privileged men. These men had created a forum for the aristocratic masculine world and initially had no intention of including women in their creation.  The contemporaries around the turn of the century in 1900 considered women to be weak, inappropriate and that femininity was the exact opposite of everything that the masculine competitive sport represented. Muscle, fitness and sweat were not something that the weak female bodies would be associated with. Man was created for the public sphere and woman for the home domains. The sports movement was a mirror of the prevailing privileged upper-class society and came to conform to the prevailing social and culturally constructed norms that were prevalent in the meantime. The women made a first breakthrough in the masculine sports sphere in the early 20th century and then they managed to make a real breakthrough in the 1920s. This created concern among the privileged men. Should women athletes change in a more masculine direction, would they even lose interest in traditional female responsibilities such as home and family formation?  The struggle for equal representation continued throughout the 20th century and only in connection with the feminine radicalization of the 1960s and 1970s as a real change did it begin to be seen again in the Olympic competition arenas and only after the turn of the millennium has real equality regarding representation been achieved.  In this thesis, I have studied  the athletics and swimming women inclusion to into the Olympic space. I spotlight how the two sports have developed from an equality and gender equality point of view. My survey prove a clear connection and have put figures on men and women's participation and demonstrated inequalities in the Olympic space.

Syfte och frågeställning Syftet med studien är att studera hur svenska elitlöpares totaltider förhåller sig till de olika variablerna markkontakt, flygtid, hastighet, stegfrekvens och steglängd, med största fokus på hur markkontakterna påverkar hastigheten. Studiens två frågeställningar var: (1) Hur ser sambandet ut mellan de fyra variablerna markkontakt, flygtid, steglängd samt stegfrekvens vid den maximala hastigheten vid upprätt löpning hos elitlöpare verksamma inom sprintdistansen 100 meter? (2) Hur korrelerar markkontakt och hastighet hos elitlöpare verksamma inom sprintdistansen 100 meter? Metod En kvantitativ studie genomfördes där 33 manliga och 20 kvinnliga försökslopp på flygande 30 kartlades med mätutrustningen Optojump. Dessa mätvärden analyserades i SPSS för att jämföra korrelation mellan varje mätvärde, ett sambandsdiagram mellan markkontakt och hastighet gjordes samt den översiktliga statistiken analyserades. Resultat Resultaten visar att kortare markkontakter kan ge en högre hastighet, att flygtiden mellan män och kvinnor är lika, att genomsnittet av löparna i studien hade än lägre stegfrekvens och steglängd än litteraturen som presenteras i studien. Slutsatser Resultatet i studien visar att, i likhet med forskningsstudier, att en kortare markkontakt kan ge en höge horisontell löphastighet än en lång. Studien åskådliggör dock att betydligt fler variabler, än endast markkontakt, har stor inverkan på hastighet och totaltid. Jämfört visar detta att mer forskning inom området behövs för att kunna optimera träningsupplägg för löpare.
Purpose and question The purpose of the study is to show how Swedish elit runners total times relate to the different variables ground contact, flight time, speed, step rate and step length, with the main focus on how the ground contacts time affect speed. The study's two main questions were: (1) What is the relationship between the four variables: ground contact, flight time, step length and the velocity at the maximum speed at upright running (2) How do the variable ground contact and velocity correlate between elite runners competing within the track and field event 100 meters? Method A quantitative study was conducted in which 33 male and 20 female runs attempts were mapped with the measuring equipment Optojump. These measured values were analyzed in SPSS to compare correlation between each measurement value, a scatterplot between ground contact and speed, and the summary statistics were taken out. Results The results show that shorter ground contacts times can provide a faster running velocity, that the flight time between men and women is equal, the average of the runners in the study have lower step rate and step length then the literature presented in the study. Conclusions The result of the study shows that, like research studies, a shorter ground contact time can provide a higher horizontal running speed than a longer ground contact. However, the study illustrates that significantly more variables, than only ground contact, have a major impact on velocity and total time. In comparison, this shows that more research in the field is needed to optimize training for runners.

Several discussions rose in western media when Swedish high-jumper Emma Green Tregaro competed with her nails painted in the colors of the rainbow during the athletic world championship in Moscow, in August 2013. This was meant to show her support for the gay movement, but was viewed as a protest against the new Russian law which forbids gay propaganda.  Western media critizised Russian media for failing to report the incident to their readers and that is where we got interested in making this research. We got the idea of comparing a Swedish newspaper with a Russian one, to observe differences in how they chose to report the event.  Due to lack of knowledge of the Russian language and the kyrillic alphabet we had to turn to an English-speaking newspaper based in Russia: The Moscow Times.  We compared the Moscow Times with the Swedish daily newspaper Dagens Nyheter, to see their differences in terms of: How they chose to cover the event, from a gender perspective; what structures of power can be found, how Emma Green Tregaro and Yelena Isinbayeva are portrayed and what meaning the protest is given by the narrators. We achieved our results through narrative analysis, a qualitative method. We applied theories such as gender theory and media logic in order to obtain answers to our questions.   We came to the conclusion that there are great differences in how much attention the protest achieved in the two newspapers. From the Swedish perspective, more focus were put on Emma Green Tregaro where she is a brave messenger of love, while in the Russian, more emphasis lays on Yelena Isinbayeva as a defender of the Russian stance. While Dagens Nyheter has put resources into sending journalists to Moscow, The Moscow Times has used a lot of material from news bureaus such as Reuters and The Associated Press instead of covering the event themselves.  Another interesting fact is that the institutions presented in the news flow such as the IAAF, IOC and the Swedish Sports Confederation are only represented by men, and through the power structural dimension of gender theory we can see tendencies of control or influence over the female sports profiles’ actions.