Academic literature on the topic 'Fysisk funktionsnedsättning'

Syftet med denna studie har varit att med en kvalitativ metod undersöka hur personer med fysiska funktionsnedsättningar upplever deras idrottsaktiviteter i förhållande till deras livskvalitet och delaktighet samt hur hinder och möjligheter i deras idrottsaktivitet kan upplevas. Genom att intervjua personer med fysiska funktionsnedsättningar som utövar idrott har det framkommit att faktorer som vänskap, familj och det sociala utbytet har en stor betydelse för denna målgrupp.Centrala begrepp som innanförskap, delaktighet och livskvalitet har framkommit utifrån den insamlade litteraturen och intervjupersonernas utsagor. Genom teorierna KASAM-känsla av sammanhang och livskvalitet och den tidigare forskning som presenteras i studien har dessa fungerat som en vägledning till resultatet av denna studie.
The intention of this essay has been to study with a qualitative method how people with physical disabilities emerged experience their sports activities. This in relation to their quality of life, participation and how obstacles or possibilites in their sports activities can be experienced. By interviewing people with physical disabilities who practice sports, it find out that factors such as friendship, family and social exchange are important for this group of people. Significant concepts such as introspection, participation and quality of life have emerged from the collected literature and from the interviewers’ answers. Through the theories KASAM-sense of context and quality of life together with the previous research, these have been a guide for the results of this study.

AbstraktSyftet med denna studie var att skapa kunskaper om hur det är att vara förälder med fysisk funktionsnedsättning i samhället när det finns så normer och förväntningar på hur man ska vara som förälder. Syftet var även att lyfta vilka möjligheter och hinder som föräldrar med fysisk funktionsnedsättning upplever kring sitt föräldraskap. Denna studie bygger på en kvalitativ innehållsanalys där jag analyserat tre intervjuer publicerade i svensk media, med induktiv tematisk analys. Resultatet visade att på grund samhällets förväntningar på föräldraskap och omgivningens negativa attityder kring funktionsnedsättning, får personer med bland annat fysisk funktionsnedsättning gå igenom en lång process tills de kan bli föräldrar. När de väl blivit föräldrar så ifrågasätts de i sin roll som förälder. Ett annat resultat var att trots de negativa effekterna som funktionedsättning medför med sig för en förälder, menade föräldrarna att deras funktionsnedsättning var en möjlighet som kunde berika deras barn.Nyckelord: föräldraskap, fysisk funktionsnedsättning, normer, möjligheter och hinder.
AbstractThe aim of this study was to create knowledge about how it is to be a parent with physical disability in society when there are such norms and expectations how to be a parent. The aim was also to lift the possibilities and obstacles that parents with physical disabilities experience about their parenthood. This study is based on a qualitative content analysis where I analyzed three interviews published within Swedish media, with inductive thematic analysis.The result showed that, due to society's expectations of parenting and the negative attitude of disability around the environment, people with physical disabilities may go through a long process until they can become parents. Once they become parents, they are questioned in their role as parent. Another result was that despite the negative effects of functional impairment on a parent, the parents suggested that their disability was an opportunity that enriched their children.Keywords: parenthood, physical disability, norms, opportunities and obstacles.

Uppsatsens syfte har varit att undersöka fritidspedagogers och elevers uppfattningar om hur fritidshem kan anpassas efter elever med fysisk funktionsnedsättning, samt diskutera vilken problematik som kan uppstå vid utebliven eller för liten anpassning. Undersökningen har tagit utgångspunkt i frågeställningarna: Hur kan elever med fysisk funktionsnedsättning uppleva att fritidshemmet anpassas? Vilken problematik ser fritidshemslärare vid utebliven eller för liten anpassning för elever med fysisk funktionsnedsättning på fritidshemmet? och Hur ser fritidshemslärare på att använda sig av åtgärdsprogram för elever med funktionsnedsättning, på fritidshemmet? Vi diskuterar dessutom hur fritidshemslärare skulle kunna delta mer i utformning av åtgärdsprogram.Undersökningen som vi gjort har genomförts på två olika fritidshem där uppsatsens empiri bygger på information insamlad genom intervjuer och enkäter. Utifrån uppsatsens syfte menade vi att denna metod skulle ge mest användbar information då vi ville ta reda på personers individuella och personliga upplevelser. Resultatet av undersökningen har dokumenterats genom inspelning av intervjuerna och transkriberingen. Empirin har sedan analyserats med utgångspunkt i våra frågeställningar och med hjälp av presenterad forskning samt de teoretiska perspektiv vi använt oss av, relationellt- och kategoriskt perspektiv.Uppsatsens resultat visar att pedagoger har svårigheter inte bara med att sätta ord på sin verksamhet, utan även att kunna anpassa verksamheten efter elever med fysiska funktionshinder. Gemensamt för de intervjuer vi genomfört är att pedagogerna ser eventuella problem i miljön såsom framkomlighet och tillgänglighet, men också i att man har för stora barngrupper för att kunna erbjuda elever med fysiska funktionshinder en vettig tid på fritidshemmet. Studien visar att personalens kompetens och utbildning brister på just områdena miljö och för stora barngrupper.

Denna studie syftar till att undersöka hur pedagoger i förskolan arbetar och utformar den fysiska miljön för att underlätta och inkludera barn med fysiska funktionsnedsättningar i vardagen. Enligt Läroplanen för förskolan (Skolverket 2010) ska verksamma på förskolor arbeta efter begreppet en förskola för alla, vi har valt att undersöka om pedagoger arbetar enligt denna politiska vision som innebär att alla barn i skolan och förskolan ska vara inkluderade på lika villkor. Redan från inskolning ska barn med eller utan funktionsnedsättning vara medräknade och alla barn ha rätt till stöd och stimulans utifrån sin egen förmåga (Paulsson 2000).I denna undersökning har vi valt att använda oss av en kvalitativ metod, vi valde att intervjua pedagoger och föräldrar från två olika förskolor varav den första förskolan var inriktad till barn med funktionsnedsättningar och den andra var en traditionell förskola. Formen på våra intervjuer var semistrukturerade vilket innebär att ett manus följs och därefter finns det utrymme för öppna frågor. Under våra besök på förskolorna gjorde vi även observationer och förde fältanteckningar. Ovan nämnde vi att Lpfö98/10 (Skolverket 2010) framhäver att förskolor ska arbeta med begreppet en förskola för alla och vi undrade hur det ser ut för barn med fysiska funktionsnedsättningar. Hur anpassas den fysiska miljön och arbetssättet för dessa barn? Vi hade en tanke om att det skulle vara stor skillnad mellan de olika förskolorna, men efter denna studie kan vi konstatera att skillnaden var liten. Utifrån de svar vi fått från respondenter gällande anpassning av den fysiska miljön på förskolan, har vi förstått att denna är av stor vikt för att barn med fysiska funktionsnedsättningar ska få möjlighet till en bred utveckling sett ur ett sociokulturellt perspektiv.

Bakgrund: Personer med psykisk funktionsnedsättning har svårt att komma igång pga. sjukdomens natur de har ett antal studier slagit fast. De atypiska medicinerna som nu används inom den moderna psykiatrin tenderar att förstärka dessa negativa symtom. Personer med psykisk funktionsnedsättning har i högre utsträckning fetma och har högre mortalitet som relateras till de metabola effekter t.ex. hjärtinfarkt, stroke samt följd sjukdomar av diabetes. Tillsammans med de sociala handikapp detta ger har man mer och mer börjat intressera sig för fysisk aktivitet som ett sätt att lindra dessa symtom och höja livskvaliteten.  Syfte: Att beskriva fysisk aktivitet och dess betydelse för personer med psykisk funktionsnedsättning. Metod: Litteraturstudie, med mixed method som analys metod  Resultat: Fysisk aktivitet för personer med psykisk funktionsnedsättning har en positiv påverkan på olika plan, både fysiska och psykiska inom de fysiska ser man förbättringar på konditionen, viktminskning samt förbättringar på kroppsfunktioner. De största förbättringarna som visade sig i resultatet var på det psykiska de handla om att känna sig delaktig, sociala behållningar och att de ger en av stressande effekt. Det som var överraskande var att fysisk aktivitet hade en sådan märkbar effekt på den vårdande miljön och det i sin tur främjade vårdrelationen mellan vårdare och patient detta beskrevs i ett antal studier. Diskussion: De fyra teman som resultatet visade, ger en klar bild av vad fysisk aktivitet  kan innebära för personer med psykisk funktionsnedsättning och överensstämmer med vad annan vetenskapliga studier har kommit fram till. De som mer kom fram resultatet var att vårdmiljön på avdelning blev lugnare och tryggare de kommer inte fram lika tydligt i den litteratur som författaren gått igenom i diskussionen. Vårdrelationen har används som teoretisk referensram och den har varit återkommande och så tydlig att den har en egen rubrik i resultatet vilket är till glädje för författaren, då denne anser att det är en av de viktigaste nycklarna till att motivera och hitta lusten för den enskilda att börja träna och skapa en livsavgörande förändring i tillvaron.
Background: A number of studies have stated that people with mental disabilities, due to the nature of their disorders, have difficulties to get started with physical activities. The atypical drugs that are commonly used in modern psychiatry tend to enhance symptoms of inactivity. People with mental disabilities have a higher degree of obesity and a higher mortality rate related to metabolic effects such as myocardial infarction, stroke and complications from diabetes. Along with the social handicaps that this provides an increasing interest for physical activity, as a way to decrease these symptoms and to improve quality of life, has occurred. Aim: To describe physical activity and its impact on people with mental disabilities. Method: Literary study using a mixed method approach. Result: Physical activity for people with mental disabilities has a positive influence on various levels, both physiological and psychological. Among the physiological gains there are condition improvement, weight loss and improvement of body functions. The main improvements that were shown in the result were the ones on psychological aspects, such as feelings of being involved, social gains and anti stressing effects. Surprising was that physical activity had such a noticeable effect on the caring environment and that in its turn gained the carer-patient relationship. This was described in a number of studies. Discussion: The four themes that are presented in the result, give a clear picture of what physical activity can mean to people with mental disabilities. This is consistent with what other scientific studies have shown. It was also shown in the result that the caring environment at the department became calmer and safer. This is something that was not that obvious in the literature that the author went through in the discussion part. The carer-patient relationship has been used as a theoretical framework and it has been recurring and so clear that it has its own headline in the result part. This is to great joy of the author, since he believes that one of the main keys for a person to find motivation is to start training and to create a vital change in life.

Studien genomfördes under vintern 2012 med syfte att ta reda på hur personermed fysisk funktionsnedsättning upplever och uppfattar bemötandet i vården samthur bemötandet kan förbättras. Personer med funktionsnedsättning är en storgrupp inom vården och det är därför av största vikt att ta deras upplevelser tas påallvar. Narrativa intervjuer med sex personer, i åldern 18-54 år, låg till grund fördatamaterialet. Materialet analyserades sedan med hjälp av kvalitativinnehållsanalys enligt Graneheim och Lundman (2004). De slutgiltigakategorierna blev Positiva upplevelser med sju underkategorier, Negativaupplevelser med 13 underkategorier och Önskvärt bemötande med tvåunderkategorier som i sin tur delades in i tre underkategorier var. Resultatet visaratt det finns mer att önska av bemötandet för att detta ska uppfattas som positivtsamt att de största problemen ligger i kunskapsbrist hos vårdpersonalen om vad enfysisk funktionsnedsättning innebär och en oförmåga att se till vårdtagarensfaktiska funktion. För att bemötandet ska bli bättre krävs att vårdpersonal fårbättre utbildning och ser varje vårdtagare som en individ med olika förutsättningaroch behov.
This study took place during the winter 2012 with the aim to find out how peoplewith physical disabilities experience and perceive the encounter with health carepersonnel and how it can be improved. People with disabilities are a large groupin health care and therefore it is essential to take their experiences seriously. Thedata was collected through narrative interviews with six people aged 18-54 yearsand the material was analyzed using qualitative content analysis according toGraneheim and Lundman (2004). The final categories were Positive experienceswith seven subcategories, Negative experiences with 13 subcategories andDesirable treatment with two subcategories, which in turn were divided into threesubcategories each. The results show that in order to make the patients encounterswith health care services feel positive, much more needs to be done.The biggest problem is that health professionals lack knowledge about what aphysical disability means and on their shortages to ensure the patients actualfunction. To make the encounters more positive it is required that healthprofessionals receive better education on the specific subject and see each patientas an individual with different needs and requirements.

Bakgrund Ländryggssmärta är mycket vanligt förekommande i västvärlden. Det innebär stort lidande för individen och stora kostnader för samhället. Idag behandlas ryggsmärta med information om att vara aktiv och vid behov rådgivning om smärtstillande läkemedel. Mer kunskap behövs gällande fysisk träning som prevention och behandling av akut- och subakut ländryggssmärta. Syfte Syftet med studien var att, för patienter med akut- och subakut ländryggsmärta, beskriva den fysiska aktivitetsnivån samt eventuella skillnader i smärtintensitet och funktionsnedsättning mellan grupper med olika aktivitetsnivåer. Syftet var även att undersöka samband mellan aktivitetsnivå och smärtintensitet respektive aktivitetsnivå och funktionsnedsättning. Metod Studien var en enkätstudie med tvärsnittsdesign. Deltagarna var 15 patienter, 9 kvinnor och 6 män, medelålder 49,2 år, som sökt vård för akuta eller subakuta ländryggsbesvär till 4 olika primärvårdsenheter. Fysisk aktivitetsnivå skattades via Socialstyrelsens indikatorfrågor för fysisk aktivitet, smärtan med numerisk skattningsskala 0-10 (NRS) och Roland Morris Disability Questionnaire (RMDQ) besvarades. Data sammanställdes med deskriptiv statistik, skillnader testades med Mann-Whitney U-test och samband analyserades med Spearmans korrelationskoefficient. Resultat Åtta av 15 deltagare uppnådde Världshälsoorganisationens (WHO) rekommendationer för fysisk aktivitet (> 150 minuter i veckan). De som ägnade sig åt fysisk träning minst 90 minuter per vecka hade medianvärde NRS 5,5 och RMDQ 8, för de som tränade mindre var motsvarande värden NRS 7,5 (p=0,153) och RMDQ 11,5 (p=0,175). Ett svagt negativt samband identifierades mellan NRS (r=-0,316,) och nivå av fysisk aktivitet medans sådant samband mellan RMDQ och fysisk aktivitetsnivå var negligerbart (r=-0,158). Slutsats Det var ingen statistiskt signifikant skillnad mellan grupperna som tränade minst 90 minuter per vecka och de som tränade mindre gällande varken smärtintensitet eller funktionsnedsättning. Ett svagt negativt men ej statistiskt signifikant samband kan ses mellan fysisk aktivitetsnivå och smärtintensitet.
Background Lower back pain is very common in the western world. It results in a great suffering for the person and large economic costs for the society. Today lower back pain is treated with information to stay active and medication for pain relief. There is a lack of knowledge with regards to what effect physical training has as prevention and treatment for acute and subacute lower back pain. Aim The aim of this study was to, among patients with acute and subacute non-specific lower back pain, describe their level of physical activity and evaluate differences between groups with different levels of activity. The aim was also to explore the association between pain intensity, disability and level of physical activity. Method The study was conducted as a survey. The participants was 15 patients, 6 men and 9 women with the mean age of 49,2 years old, who had sought care for acute and subacute lower back pain in 6 different primary care clinics. The level of physical activity were estimated using the indicator questions for physical activity by Socialstyrelsen, the pain intensity was measured with the Numeric Rating Scale and the Roland Morris Disability Questionnaire was answered. Data was analyzed with descriptive statistics, differences were tested with Mann-Whitney U-test and correlations analyzed with Spearman correlations coefficient. Results Eight out of 15 participants reached the WHO recommendations of physical activity (> 150 min/week). Those who participated in physical training minimum 90 mins/week had a median value of NRS 5,5 and RMDQ 8. For those who trained less the median values were for NRS 7,5 (p=0,153) and RMDQ 11,5 (p=0,175). A week correlation between NRS (r=-0,136) and level of physical activity was noted while such correlation between RMDQ was negligible (r=-0,158). Conclusion There were no statically significant difference between the groups who trained at least 90 minutes per week and those who trained less neither in regards to pain intensity or disability. A weak but not statistically significant correlation was observed between physical activity and pain intensity.

Denna studie bygger på en text-och bildanalys som avser att undersöka om människor med fysisk funktionsnedsättning framställs i barnlitteratur på förskolor samt hur den bild som förmedlas är konstruerad. Studien har utgått från att studera text och bild separat men i relation till varandra. Insamlande av material  gjordes på sex förskolor i Uppsala. Materialet är sedan granskat ur ett sociokulturellt och normkritiskt perspektiv. Resultatet påvisade att det förekommer människor med fysisk funktionsnedsättning i den litteratur vi granskat. Huruvida bilderna är konstruerad av människors fysiska funktionsnedsättning framgår på olika sätt beroende av bokens handling och uppbyggnad. Slutsatsen av studien är att det förekommer en brist beträffande litteratur som belyser människor med fysisk funktionsnedsättning i de förskolor som ingått i studien.

Riksdagen beslutade år 2000 om en nationell handlingsplan för att förbättra tillgängligheten för persoaner med funktionsnedsättning. Hindren skall vara åtgärdade före 2010.

Syfte. Att studera hur tillgänglighet i offentlig miljö beskrivs i vetenskapliga artiklar och hur det påverkar delaktigheten i socila aktiviteter för personaer med fysisk funktionsnedsättning.

Metod. Systematisk litteraturstudie av artiklar sökta i fyra olika databaser.

Resultat. Elva artiklar publicerade 2002-2009 studerades och resultatet visar att tillgänglighet i offentlig miljö har stor betydelse för delaktighet i sociala aktiviteter men också graden av funktionsnedsättning, ålder samt upplevelse av hinder är faktorer som är avgörande.

Konklusion. Resultatet styrker vikten av att följa den nationella handlingsplanen från 2000 för att öka möjligheten för personer med funktionsnedsättning att leva enligt sina egna önskemål och inte vara tvingade att acceptera hinder i omgivningen.

The Swedish Parliament decided in 2000 on a national plan to improve the accessibility to people with disability. Environmental barriers should be removed prior to 2010.

Purpose. To investigate how accessibility to public environments is described in scientific articles and how it influences participation in social activities for persons with physical functional limitations.

Method. Review of scientific articles found in four different databases.

Results. Eleven scientific articles published 2002-2009 were studied and the result showed that accessibility to public environments is found to be of great importance for participation in social activities. For persons with physical functional limitations, level of disability, age and experience of environmental barrioers are utmost importance.

Conclusion. The result strengthen the necessity of following the national plan from 2000 and thereby increase the possibilities for persons with disability to live according to their own wishes and not be forced to accept environmental barriers.