Academic literature on the topic 'GIS vector map'

In recent years, GIS (Geographical Information System) vector maps are widely used in everyday life, science, and the military. However, the production process of vector maps is expensive, and a large volume of vector map data is easily stolen and illegally distributed. Therefore, original providers desire an encryption solution to encrypt GIS vector map data before being stored and transmitted in order to prevent pirate attacks and to ensure secure transmission. In this paper, we propose an encryption algorithm for GIS vector map data for preventing illegal copying, and ensuring secured storage and transmission. Polyline/polygon data of GIS vector maps are extracted to compute a backbone object. The backbone object is then selectively simplified by the multi-scale simplification algorithm in order to determine the feature vertices of the backbone object. The feature vertices of the backbone object are encrypted by the advanced encryption standard and the secret key. Finally, all vertices of the backbone object are randomized by the random Gaussian distribution algorithm to obtain the encrypted GIS vector map. Experimental results show that the entire map is altered completely after the encryption process. The proposed method is responsive to the various GIS vector map data formats, and also provides better security than previous methods. The computation time of the proposed method is also significantly shorter than that of previous methods.

In addition to being employed in a variety of military and security applications, GIS vector maps are frequently used in social, environmental, and economic applications like navigation, business planning, infrastructure & utility allocation, and disaster management. Given the high value of this map, copyright protection is implemented in the watermarking as a required safeguard against unauthorized modification and exchange of GIS vector maps. Watermarking is inserting information (watermark) stating ownership of multimedia data. This paper discusses several approaches that can be used to watermark vector maps, including using the space-domain algorithm and transform-domain algorithm. Second The watermarking algorithm was developed with the following quality metrics: fidelity, robustness, capacity, complexity, and security. The challenge in this study is that the higher the capacity, the lower the fidelity value. Low fidelity causes map properties to be lost, making the map unusable. These two things need to be balanced.

With the fast progress of information technology and the computer networks, it becomes very easy to reproduce and share the geospatial data due to its digital styles. Therefore, the usage of geospatial data suffers from various problems such as data authentication, ownership proffering, and illegal copying ,etc. These problems can represent the big challenge to future uses of the geospatial data. This paper introduces a new watermarking scheme to ensure the copyright protection of the digital vector map. The main idea of proposed scheme is based on transforming the digital map to frequently domain using the Singular Value Decomposition (SVD) in order to determine suitable areas to insert the watermark data. The digital map is separated into the isolated parts.Watermark data are embedded within the nominated magnitudes in each part when satisfied the definite criteria. The efficiency of proposed watermarking scheme is assessed within statistical measures based on two factors which are fidelity and robustness. Experimental results demonstrate the proposed watermarking scheme representing ideal trade off for disagreement issue between distortion amount and robustness. Also, the proposed scheme shows robust resistance for many kinds of attacks.

With the tremendous development of surveying and mapping technologies, the volume of vector data is becoming larger. For mapping workers and other GIS scientists, map visualization is one of the most common functions of GIS software. But it is also a time-consuming process when processing massive amounts of vector data. Especially in an Internet map service environment, large numbers of concurrent users can cause major processing delays. In order to address this issue, this paper develops an efficient parallel visualization framework for large vector data sets by leveraging the advantages and characteristics of graphics cards, focusing on storage strategy and transfer strategy. The test results demonstrate that this new approach can reduce the computing times for visualizing large vector maps.

<p><strong>Abstract.</strong> We propose a simple yet efficient technique to leverage semantic segmentation model to extract and separate individual buildings in densely compacted areas using medium resolution satellite/UAV orthoimages. We adopted standard UNET architecture, additionally added batch normalization layer after every convolution, to label every pixel in the image. The result obtained is fed into proposed post-processing pipeline for separating connected binary blobs of buildings and converting it into GIS layer for further analysis as well as for generating 3D buildings. The proposed algorithm extracts building footprints from aerial images, transform semantic to instance map and convert it into GIS layers to generate 3D buildings. We integrated this method in Indshine’s cloud platform to speed up the process of digitization, generate automatic 3D models, and perform the geospatial analysis. Our network achieved ∼70% Dice coefficient for the segmentation process.</p>

A light mobile GIS framework is proposed which is based on J2ME and mobile scalable vector graphics (SVG), GIS is an important component in digital oilfield. First, it defines a general mobile GIS framework. Second, all kinds of GIS code rules are defined, how to manage map layer in SVG is defined, all kinds of GISs object can be described in SVG and DOM of XML. And finally, in distributed environment, based on SVG, JAVAME and related technologies, a light mobile GIS platform is implemented. In this case, the light mobile GIS platform can be used to not only transmit production data, but also locate the interested objects, and the platform is applied to the Daqing oil field.

With the extensive application of big spatial data and the emergence of spatial computing, augmented reality (AR) map rendering has attracted significant attention. A common issue in existing solutions is that AR-GIS systems rely on different platform-specific graphics libraries on different operating systems, and rendering implementations can vary across various platforms. This causes performance degradation and rendering styles that are not consistent across environments. However, high-performance rendering consistency across devices is critical in AR-GIS, especially for edge collaborative computing. In this paper, we present a high-performance, platform-independent AR-GIS rendering engine; the augmented reality universal graphics library (AUGL) engine. A unified cross-platform interface is proposed to preserve AR-GIS rendering style consistency across platforms. High-performance AR-GIS map symbol drawing models are defined and implemented based on a unified algorithm interface. We also develop a pre-caching strategy, optimized spatial-index querying, and a GPU-accelerated vector drawing algorithm that minimizes IO latency throughout the rendering process. Comparisons to existing AR-GIS visualization engines indicate that the performance of the AUGL engine is two times higher than that of the AR-GIS rendering engine on the Android, iOS, and Vuforia platforms. The drawing efficiency for vector polygons is improved significantly. The rendering performance is more than three times better than the average performances of existing Android and iOS systems.

With the exponential increasing demands and uses of GIS data visualization system, such as urban planning, environment and climate change monitoring, weather simulation, hydrographic gauge and so forth, the geospatial vector and raster data visualization research, application and technology has become prevalent. However, we observe that current web GIS techniques are merely suitable for static vector and raster data where no dynamic overlaying layers. While it is desirable to enable visual explorations of large-scale dynamic vector and raster geospatial data in a web environment, improving the performance between backend datasets and the vector and raster applications remains a challenging technical issue. This dissertation is to implement these challenging and unimplemented areas: how to provide a large-scale dynamic vector and raster data visualization service with dynamic overlaying layers accessible from various client devices through a standard web browser, and how to make the large-scale dynamic vector and raster data visualization service as rapid as the static one. To accomplish these, a large-scale dynamic vector and raster data visualization geographic information system based on parallel map tiling and a comprehensive performance improvement solution are proposed, designed and implemented. They include: the quadtree-based indexing and parallel map tiling, the Legend String, the vector data visualization with dynamic layers overlaying, the vector data time series visualization, the algorithm of vector data rendering, the algorithm of raster data re-projection, the algorithm for elimination of superfluous level of detail, the algorithm for vector data gridding and re-grouping and the cluster servers side vector and raster data caching.

Geospatial data almost always contains some amount of uncertainty due to inaccuracies in its acquisition and transformation. While the data is commonly visualized (e.g. on digital maps), there are unanswered needs for visualizing uncertainty along with it. Most research on effectively doing this addresses uncertainty in data values at geospatial positions, e.g. water depth, human population, or land-cover classification. Uncertainty in the data’s geospatial positions themselves (positional uncertainty) has not been previously focused on in this regard. In this thesis, techniques were created for visualizing positional uncertainty using World Vector Shoreline as an example dataset. The techniques consist of a shoreline buffer zone to which visual effects such as gradients, transparency, and randomized dots were applied. They are viewed interactively via Web Map Service (WMS). In clutter testing with human subjects, a transparency-gradient technique performed the best, followed by a solid-fill technique, with a dots-density-gradient technique performing worst.

Often there is a need to establish and understand the structure of multidimensional data: their clusters, outliers, similarity and dissimilarity. One of solution ways is a dimensionality reduction and visualization of the data. If a huge datasets is analyzed, it is purposeful to reduce the number of the data items before visualization. The area of research is reduction of the number of the data analyzed and mapping the data in a plane. In the dissertation, vector quantization methods, based on artificial neural networks, and visualization methods, based on a dimensionality reduction, have been investigated. The consecutive and integrated combinations of neural gas and multidimensional scaling have been proposed here as an alternative to combinations of self-organizing maps and multidimensional scaling. The visualization quality is estimated by König’s topology preservation measure, Spearman’s rho and MDS error. The measures allow us to evaluate the similarity preservation quantitatively after a transformation of multidimensional data into a lower dimension space. The ways of selecting the initial values of two-dimensional vectors in the consecutive combination and the first training block of the integrated combination have been proposed and the ways of assigning the initial values of two-dimensional vectors in all the training blocks, except the first one, of the integrated combination have been developed. The dependence of the quantization error on the values of training... [to full text]<br>Dažnai iškyla būtinybė nustatyti ir giliau pažinti daugiamačių duomenų struktūrą: susidariusius klasterius, itin išsiskiriančius objektus, objektų tarpusavio panašumą ir skirtingumą. Vienas iš sprendimų būdų – duomenų dimensijos mažinimas ir jų vizualizavimas. Kai analizuojamos didelės duomenų aibės, tikslinga prieš vizualizavimą sumažinti ne tik dimensiją, bet ir duomenų skaičių. Šio darbo tyrimų sritis yra daugiamačių duomenų skaičiaus mažinimas ir duomenų atvaizdavimas plokštumoje. Disertacijoje nagrinėjami dirbtiniais neuroniniais tinklais grindžiami vektorių kvantavimo ir dimensijos mažinimu pagrįsti vizualizavimo metodai. Kaip alternatyva saviorganizuojančių neuroninių tinklų ir daugiamačių skalių junginiams, darbe pasiūlyti nuoseklus neuroninių dujų ir daugiamačių skalių junginys bei integruotas, atsižvelgiantis į neuroninių dujų metodo mokymosi eigą ir leidžiantis gauti tikslesnę daugiamačių vektorių projekciją plokštumoje. Junginiais gautų vaizdų kokybės vertinimui pasirinkti Konigo matas, Spirmano koeficientas bei MDS paklaida. Šie matai leidžia kiekybiškai įvertinti panašumų išlaikymą po daugiamačių duomenų transformavimo į mažesnės dimensijos erdvę. Taip pat pasiūlyti dvimačių vektorių pradinių koordinačių parinkimo būdai nuosekliame junginyje ir integruoto junginio pirmame mokymo bloke bei koordinačių reikšmių priskyrimo būdai integruoto junginio kituose mokymo blokuose. Eksperimentiškai nustatyta kvantavimo paklaidos priklausomybė nuo neuroninių dujų tinklo... [toliau žr. visą tekstą]

The subject of the report is to review and evaluate the potential for vector graphics in web maps. It ishoped that a web mapping only should display vector graphics. Compared to the traditional webmapping approach, that has raster tiles pre-rendered on the server side for each zoom level. Thedrawback with raster data is that it lacks in information content compared to vector data, which interms can contribute to a richer user interface. However, vector graphics, in comparison to raster datahave a complex data structure and are inefficient to handle such as raster data traditionally is managed.Thanks to new rendering techniques for vector graphics, such as by VML, SVG, but mainly throughthe canvas element, web maps can be improved since vector graphics can be drawn directly in theclient through the browser without the need to generate data on the server side and sent it to the client.By selecting three vector-based mobile mapping libraries that use HTML5, in particular the canvaselement, each library is examined and evaluated based on their ability to use vector graphics, bothperformance-wise, by randomly generating vector data on a map comprising of the world, but alsoaccording to a number of usability criteria. Thereafter, a mobile travel habit implementation isdeveloped based on one of the libraries that meets the criteria the best. The travel habit application isdesigned to register the user’s geographical movements and subsequently display the user’s completedtrip in terms of vector data on a map. The application is developed with the ASP.NET technique thatconsists of HTML, JavaScript and C# languages. Results show that each library is superior / comparesfavourably to the others for at least one of the assessment criteria. Based on the performance test forthe rendering of vector data, the Tile5 library performed best with a rendering time corresponding toapproximately half the time it took for the second best library Leaflet. However, since Tile5 indicatesdeficiencies in the documentation, Leaflet fits the overall established assessment criteria best and isselected for the implemented of the mobile application for travel habits. For future development, Tile5has the potential to become a useful and effective tool for vector web mapping and to compete withthe traditional mapping platforms that renders raster data.<br>Motivet till rapporten är att granska och utvärdera möjligheterna för vektorgrafik i webbkartor,förhoppningen är att i en webbkarta endast visa vektorgrafik. Istället för på det traditionella sättet medraster data som genererats färdigt på server-sidan för varje zoom-nivå av kartan. Nackdelen medrasterdata är att den är fattig på information jämfört med vektordata, som i sin tur kan bidra till ettrikare användargränssnitt. Dock har vektorgrafik jämfört med rasterdata en komplex datastruktur ochär ineffektivt att hantera så som rasterdata traditionellt görs.Tack vare nya rittekniker för vektorgrafik, så som genom VML, SVG men främst via canvaselementet, kan webbkartor förbättras i och med att vektorgrafik kan ritas upp direkt genom browserutan att behöva generera data på server-sidan. Genom att välja ut tre vektor-baserade utvecklingsbibliotek som använder sig utav HTML5 och speciellt canvas elementet, så undersöks och utvärderasrespektive bibliotek utifrån deras möjlighet att använda vektorgrafik, både prestandamässigt, genomatt slumpmässigt generera vektor data på en karta omfattande av hela världen, men också utifrån ettantal användbarhetskriterier. Därefter utvecklas en test implementation, d.v.s. en applikation för resvanor,baserat på den utav biblioteken som uppfyller kriterierna bäst. Res-vane applikationen ärinriktad på att registrera användarens geografiska rörelser och kan sedan visa användarens genomfördaresa i form av vektordata på en karta. Applikationen är utvecklad med ASP.NET tekniken som bestårutav HTML, JavaScript och C# språken. Resultatet från den empiriska undersökningen visar attkartbiblioteken utmärker sig på förmånligt men på olika områden. Utifrån prestandatestet förrendering av vektordata, presterade Tile5 bibliotek bäst med en renderingstid motsvarande ungefärhäften av tiden det tog för det näst bästa biblioteket, Leaflet. Dock ledde bristande dokumentation förTile5 till att Leaflet, till det stora hela sett, passade bedömningskriterierna bäst och kom attimplementeras i den mobila test applikationen för resvanor. För framtida utvecklings, har Tile5potential att utvecklas till ett användbart och effektivt verktyg för vektorkartläggning och för attkonkurrera med traditionella webbkartor som renderar rasterdata.

Made available in DSpace on 2016-08-17T14:53:16Z (GMT). No. of bitstreams: 1 David Cavassana.pdf: 893589 bytes, checksum: 3f41c9b2bbe82e8c81ee62e8eeb41a3b (MD5) Previous issue date: 2006-12-01<br>The Internet has created an good environment for the sharing of geospatial data. In this environment users can transfer, visualize, manipulate and interact with these data sets. This environment not only provides new opportunities for the utilization of geospatial data, but also introduces new problems that should be addressed in order to provide an efficient and effective use of these datasets. One of such problems is related to the use of these spatial datasets in low transfer rate environments, what often becomes an impediment for the publication of those data in the Internet, given the huge volume of data to be transmitted. This paper presents a progressive transmission algorithm for vector maps on the Web, which uses techniques based on the resolution of the client device with the aim of reducing the amount of transmitted data, sending the data incrementally, thus gradually increasing the level of map details. Scale-dependent transmission techniques are combined with simplification and progressive ones, in order to maximize the overall system performance in a Web GIS environment. Furthermore, an architecture based on Web services is presented, that implements the progressive transmission of maps and allows a greater flexibility in the use of this functionality and in the development of clients in different computing platforms.<br>A Internet criou um ambiente adequado para o compartilhamento de dados geoespaciais, permitindo aos usuários a transferência, visualização, manipulação e interação com esses dados. Esse ambiente não apenas fornece novas oportunidades na utilização dos dados espaciais, como também introduz novos problemas que devem ser resolvidos a fim de possibilitar a utilização eficiente e efetiva desses conjuntos de dados. Um desses problemas está relacionado com a utilização dos dados espaciais em ambientes com baixa velocidade de transmissão, o que, devido ao grande volume dos dados espaciais, torna-se um empecilho para a disponibilização desses dados na Internet. Este trabalho apresenta um algoritmo para transmissão progressiva de mapas vetoriais na Web, que utiliza técnicas baseadas na resolução do dispositivo cliente com o objetivo de reduzir a quantidade de dados transmitidos, enviando os dados aos poucos, aumentando gradativamente o nível de detalhes do mapa. São combinadas técnicas de transmissão progressiva, simplificação e transmissão dependente de escala, a fim de maximizar o desempenho do sistema no ambiente Web. Ademais, apresenta-se uma arquitetura baseada em serviços Web que implementa a transmissão progressiva de mapas e possibilita uma maior flexibilidade no uso desta funcionalidade e na construção de clientes em diferentes plataformas.

Dažnai iškyla būtinybė nustatyti ir giliau pažinti daugiamačių duomenų struktūrą: susidariusius klasterius, itin išsiskiriančius objektus, objektų tarpusavio panašumą ir skirtingumą. Vienas iš sprendimų būdų – duomenų dimensijos mažinimas ir jų vizualizavimas. Kai analizuojamos didelės duomenų aibės, tikslinga prieš vizualizavimą sumažinti ne tik dimensiją, bet ir duomenų skaičių. Šio darbo tyrimų sritis yra daugiamačių duomenų skaičiaus mažinimas ir duomenų atvaizdavimas plokštumoje. Disertacijoje nagrinėjami dirbtiniais neuroniniais tinklais grindžiami vektorių kvantavimo ir dimensijos mažinimu pagrįsti vizualizavimo metodai. Kaip alternatyva saviorganizuojančių neuroninių tinklų ir daugiamačių skalių junginiams, darbe pasiūlyti nuoseklus neuroninių dujų ir daugiamačių skalių junginys bei integruotas, atsižvelgiantis į neuroninių dujų metodo mokymosi eigą ir leidžiantis gauti tikslesnę daugiamačių vektorių projekciją plokštumoje. Junginiais gautų vaizdų kokybės vertinimui pasirinkti Konigo matas, Spirmano koeficientas bei MDS paklaida. Šie matai leidžia kiekybiškai įvertinti panašumų išlaikymą po daugiamačių duomenų transformavimo į mažesnės dimensijos erdvę. Taip pat pasiūlyti dvimačių vektorių pradinių koordinačių parinkimo būdai nuosekliame junginyje ir integruoto junginio pirmame mokymo bloke bei koordinačių reikšmių priskyrimo būdai integruoto junginio kituose mokymo blokuose. Eksperimentiškai nustatyta kvantavimo paklaidos priklausomybė nuo neuroninių dujų tinklo... [toliau žr. visą tekstą]<br>Often there is a need to establish and understand the structure of multidimensional data: their clusters, outliers, similarity and dissimilarity. One of solution ways is a dimensionality reduction and visualization of the data. If a huge datasets is analyzed, it is purposeful to reduce the number of the data items before visualization. The area of research is reduction of the number of the data analyzed and mapping the data in a plane. In the dissertation, vector quantization methods, based on artificial neural networks, and visualization methods, based on a dimensionality reduction, have been investigated. The consecutive and integrated combinations of neural gas and multidimensional scaling have been proposed here as an alternative to combinations of self-organizing maps and multidimensional scaling. The visualization quality is estimated by König’s topology preservation measure, Spearman’s rho and MDS error. The measures allow us to evaluate the similarity preservation quantitatively after a transformation of multidimensional data into a lower dimension space. The ways of selecting the initial values of two-dimensional vectors in the consecutive combination and the first training block of the integrated combination have been proposed and the ways of assigning the initial values of two-dimensional vectors in all the training blocks, except the first one, of the integrated combination have been developed. The dependence of the quantization error on the values of training... [to full text]

Indiana University-Purdue University Indianapolis (IUPUI)<br>The primary objective of this research involves mapping out and validating the existence of sub surface drainage tiles in a given cropland using Remote Sensing and GIS methodologies. The process is dependent on soil edge differentiation found in lighter versus darker IR reflectance values from tiled vs. untiled soils patches. Data is collected from various sources and a primary classifier is created using secondary field variables such as soil type, topography and land Use and land cover (LULC). The classifier mask reduces computational time and allows application of various filtering algorithms for detection of edges. The filtered image allows an efficient feature recognition platform allowing the tile drains to be better identified. User defined methods and natural vision based methodologies are also developed or adopted as novel techniques for edge detection. The generated results are validated with field data sets which were established using Ground Penetration Radar (GPR) studies. Overlay efficiency is calculated for each methodology along with omission and commission errors. This comparison yields adaptable and efficient edge detection techniques which can be used for similar areas allowing further development of the tile detection process.

AbstractThe overlaying of two map layers is a standard GIS procedure. As we saw in the previous chapter, it enables us to compute the intersection between two feature classes and cross-tabulate either the area or the pixel count of the intersecting features depending on whether raster or vector data are being used. Cross-tabulation can be used to evaluate different topics depending on the nature of the input data. In this chapter, cross-tabulation is used to assess land cover changes, the spatial agreement between maps and map accuracy. In Sect. 1, Land use/cover changes (LUCC) are quantified by comparing two LUC maps, computing different indices of change and creating a change matrix. In Sect. 2, we used various metrics to evaluate the spatial agreement between two maps. This procedure was applied to compare a LUC map with a reference map, a simulated LUC map with a reference map and a simulated LUCC map with a reference map of changes. Section 3 introduces the Kappa indices, which allow us to assess the agreement between two datasets, given the agreement expected by random coincidence. We used the indices to compare observed or simulated maps with a reference map. In Sect. 4 we evaluate the agreement between maps at a global level (the entire map) by focusing on a specific feature such as a smaller area or a particular category (stratum level). Finally, in Sect. 5, the cross-tabulation between a map and reference sample data is used to assess the thematic accuracy of the map by calculating various different accuracy indices. We present examples of analyses based on cross-tabulation for four different cases: To validate a series of maps with two or more time points, to validate a map against a reference map, to validate a simulation against a reference map and to validate simulated changes against a reference map of changes. In the example exercises, we use CORINE and SIOSE maps from the Asturias Central Area and Ariège Valley datasets and maps of the Marqués de Comillas region of south-eastern Mexico (MarquesLUC dataset). The cross-tabulation techniques proposed by Robert Gilmore Pontius Jr. are applied in Chapter “Pontius Jr. Methods Based on a Cross-Tabulation Matrix to Validate Land Use Cover Maps”.

Geographic Information System (GIS) has demonstrated its potential in improving the understanding of the previously incomprehensive and rather obscured epidemiological picture of malaria, by elucidating the association between the disease, its anopheline mosquito vector and the environment. The tremendous progress made in malaria transmission modelling is being facilitated by GIS. Model-based geostatistics and spatiotemporal risk models have been used to generate malaria risk maps, including; the famous global map of malaria endemicity, Global Malaria Atlas Project (MAP) and Continental MARA/ARMA Map of Africa. Numerous studies have reported the potential of GIS in malaria mapping. Adoption of these maps will guide in the planning of timely and targeted allocation of malaria intervention resources which will in turn promote cost-effectiveness and optimal outcome. However, despite these several reports of the significance of this GIS, its full potential may yet to be fully explored, particularly in high malaria burdened countries such as Nigeria. The risk of malaria was reported to be associated with water body presence, while other studies reported that perennial rainfall declined malaria risk by washing away and causing high mortality of Anopheles mosquito vectors. Georeferencing of participants residences to ascertain the actual geospatial data and entomological indices, and hence, the association between malaria risk and Anopheles mosquito abundance and distribution, for improving predictive performance of malaria risk maps were often not investigated. This may cause hindrance to the maximum exploration of the potential of GIS in accurately mapping the spatial and temporal distribution patterns of malaria.

Applications for the web, desktop, and mobile are made using the Arc-GIS server. Arc-GIS for server offers end users apps and services for managing, visualising, and analysing geographical data.The proposed work deal with sharing of GIS data to any user using the provision of Arc-GIS server. It provides the facility of publishing Arc-map data in the global server and local server which facilitates user to share and access the Geo spatial data i.e vector data and Raster data.Intelligent online maps offer a distinctive method of viewing complex data. They assist you in mining large datasets, uncovering hidden patterns, and pounding up seemingly unconnected facts. Using Arc-GIS server Online, data may be created on a desktop, transferred to the cloud, and shared

Applications for the web, desktop, and mobile are made using the Arc-GIS server. Arc-GIS for server offers end users apps and services for managing, visualising, and analysing geographical data. The proposed work deal with sharing of GIS data to any user using the provision of Arc-GIS server. It provides the facility of publishing Arc-map data in the global server and local server which facilitates user to share and access the Geo spatial data i.e vector data and Raster data. Intelligent online maps offer a distinctive method of viewing complex data. They assist you in mining large datasets, uncovering hidden patterns, and pounding up seemingly unconnected facts. Using Arc-GIS server Online, data may be created on a desktop, transferred to the cloud, and shared

In an area that is tectonically active and has various fault zones, earthquakes of varying magnitudes have occurred in our country both in the past and today. Like in the rest of the world, various analyses and research are being conducted in our country to eliminate or minimize the loss of life and property caused by earthquakes. In this study, the locations of existing disaster and emergency assembly areas in the Ovacık district were determined and visualized on Google Earth. Furthermore, using Geographic Information Systems (GIS)-based analysis and weighted overlay method, a risk classification was conducted. To this end, basic inputs in the GIS environment, including slope, geology, distance to rivers, distance to roads, distance to settlements, elevation, distance to fault lines, land use, and population data layers, were used. Existing collection areas were digitized and incorporated into this framework as vector layers. The disaster and emergency assembly area sensitivity map of the study area is divided into 3 sensitivity classes. According to this map; regions of high, middle and low sensitivity were obtained as 8.35%, 76.23% and 15.42%, respectively. It is observed that both existing assembly areas are within the high sensitivity zone. The two existing assembly areas are geologically located within the Karabük formation (Teka). Because it contains coal levels, assembly areas on the Karabük formation require more detailed field studies and taking field measures. Apart from this, it has been observed that the existing assembly areas comply with the other parameters used.

Для визуального отображения сведений о государственных гидромелиоративных системах, их составе, показателях, отдельно расположенных гидротехнических сооружениях и информации по использованию воды и сбросу загрязняющих веществ в исследуемых регионах, была использована общедоступная географическая информационная система с открытым кодом QGIS 3.4. ГИС-проект содержит: топографическую карту с нанесенными границами областей и векторные слои, включающие данные о гидромелиоративных системах, составе гидротехнических сооружений, показателям орошаемых и осушаемых земель и водопользованию по субъектам РФ 1,2,3.The open-source geographic information system QGIS 3.4 was used to visually display information about state hydro-reclamation systems, their composition, indicators, separately located hydraulic structures, and information on water use and discharge of pollutants in the study regions. The GIS project contains: a topographic map with the applied regions borders and vector layers, including data on hydro-reclamation systems, hydraulic structures composition, indicators of irrigated and drained lands and water use for the subjects of the Russian Federation.

Geographic information systems emerged in the 1970s and have become significant decision-making tools as their capabilities have been enhanced. This chapter includes a brief discussion of various GIS applications and a more detailed discussion of issues that public managers should consider when evaluating implementation of a geographic information system. GIS applications provide benefits at the basic level in terms of producing maps efficiently, at the planning level through the use of database applications, and at the management decision-making level through an ability to access relational databases for policy-level decisions. In considering the capacity of GIS in the public sector, concise definitions of the major application theories—vector and raster—are offered to provide a basic understanding of the analytical process and GIS toolkit aspects. Issues impacting GIS implementation include needs assessment, project planning, access to public records, liability issues, public and private partnerships, dissemination of information, and privacy issues. Public managers should be aware of difficulties associated with justification of costs associated with GIS implementation and that a hesitancy exists on the part of GIS program managers to share missteps and implementation failures.

Corrosion in oil wells results from the complex interaction between various factors such as chemical composition, temperature, pressure, and flow rates of the fluids involved, and poses a significant challenge to the oil and gas industry. Accurate prediction of corrosion rates is essential for operational efficiency, proactive maintenance, and risk mitigation. Traditional methods for corrosion rate prediction rely on empirical models, which are often reactive and inaccurate. Machine learning models can provide a more accurate prediction of corrosion rate1, 2. The objective of this study is to develop a hybrid model that leverages the physics-based understanding of corrosion processes (first principles) along with the data-driven capabilities of machine learning. By merging these two approaches, we seek to improve the accuracy and adaptability of corrosion rate predictions to enable timely maintenance, reduce downtime, and enhance safety and operational efficiency. Our methodology started with the collection of historical data on corrosion rates, well operational parameters, pipe parameters, and fluid compositions from a representative set of oil wells (over 1,000 records). We cleaned and transformed the data, handling missing values and outliers appropriately. To integrate first principles, we employed the corrosion model NORSOK3, based on fundamental chemical and physical principles, to calculate theoretical corrosion rates. Then, machine learning models, including Random Forest, Gradient Boosting, and Support Vector Machines, were trained on the same dataset to predict corrosion rates, and the best-performing model was selected using metrics such as Mean Absolute Error (MAE) and Root Mean Square Error (RMSE). Finally, we combined the predictions from the first principles and machine learning model using an ensemble approach. The resulting hybrid model was then evaluated on a testing dataset.

Gas turbine off design performance prediction is strictly dependent on the accuracy of compressor and turbine map characteristics. Experimental data regarding component maps are very difficult to find in literature, since it is undisclosed proprietary information of the engine manufacturers. To overcome this limitation, gas turbine engineers use available generic component maps and modify them to reach the maximum adherence with the experimental measures. Different scaling and adaptation techniques have been employed to this aim; these methodologies are usually based upon analytic regression models which minimize the deviation from experimental data. However, since these models are built mainly for a specific compressor or turbine map, their generalization is quite difficult: in fact, regression is highly shape-dependent and therefore requires a different model for each different specific component. This paper proposes a solution to the problem stated above: a new method for map adaptation is investigated to improve steady-state off design prediction accuracy of a generic gas turbine component. The methodology does not employ analytical regression models; its main principle relies in performing map modifications in an appropriate neighborhood of the multiple experimental points used for the adaptation. When using gas turbine simulation codes, component maps are usually stored in a data matrix and are ordered in a format suitable for 2-D interpolation. A perturbation of the values contained in the matrix results in component map morphing. An optimization algorithm varies the perturbation intensity vector in order to minimize the deviation between experimental and predicted points. The adaptation method is integrated inside TSHAFT, the gas turbine prediction code developed at the University of Padova. The assessment of this methodology will be exposed by illustrating a case study carried out upon a turbojet engine.

Spatial analysis has become a central practice in the field of conservation, allowing scientists to model and explore geographic questions on biodiversity and ecological systems. GIS (Geographic Information System) is an important integrative tool for mapping, analyzing, and creating data for spatial analyses. In this exercise, students use QGIS, an open-source GIS program, to model suitable habitat for a cryptic mammal species. The exercise guides students through the process of: 1) organizing, cleaning, and clipping vector and raster data within QGIS; 2) analyzing climate, habitat, and additional geographic data along with species occurrence data; and 3) developing a map of suitable projected habitat for the species of interest. Students then apply their analyses to critically consider the implications for surveying and conservation action.

This report describes the vegetation mapping procedures employed by the Center for Remote Sensing and Mapping Science (CRMS), Department of Geography, University of Georgia, for the Big South Fork National River and Recreation Area (BISO) in the Appalachian Highlands Inventory and Monitoring Network (APHN) of the National Park Service under Cooperative Agreement No. H5028 01 0651, entitled, ?Digital Vegetation Databases and Maps for National Park Service Units in the Appalachian Highlands and Cumberland/ Piedmont Networks?. Big South Fork National River and Recreation Area (BISO) is located in the Cumberland Plateau of north central Tennessee and southern Kentucky. Encompassing a total area of 113,661acres (45,997 hectares), BISO is a rugged area carved from sandstone and shale, and filled with river gorges, steep cliffs, and unique sandstone arches. Using the National Vegetation Classification System (NVCS) developed by NatureServe, with additional classes and modifiers developed by CRMS, the vegetation communities for BISO were manually interpreted from 1:16,000 scale stereo color infrared aerial photographs acquired by Air Photographics, Inc. (Martinsburg, WV) in October 2003. Although the legislated area of BISO is 113,661 acres, the total area mapped was 122,368 ac (49,520 ha) and corresponds to the boundary file provided by the park. In addition, a 22,660 ac (9,170 ha) buffer area, extending 400 m outside of the park was mapped using a more general classification system meaning the total area mapped for BISO was 145,028acres (58,793 ha). Using a minimum mapping unit of 0.5 hectares (MMU = 0.5 ha), polygons representing areas of relatively uniform vegetation were delineated and annotated on clear plastic overlays registered to the aerial photographs. Polygons were labeled according to the dominant vegetation community. Where the polygons were not uniform, second and third vegetation classes were added. A number of modifier codes were employed to indicate important aspects of the polygon that could be interpreted from the photograph. The polygons on the overlays were then corrected using photogrammetric procedures and converted to vector format for use in creating a geographic information system (GIS) database for the park. High resolution color orthophotographs were created from the original aerial photographs for use in the GIS. Upon completion of the GIS database (including vegetation, orthophotos and updated roads and hydrology layers), both hardcopy and softcopy maps were produced for delivery.

Variation i livsmiljöer knutna till åker- och betesmark har identifierats som avgörande för en varierad flora och fauna i jordbrukslandskapet och särskilt viktiga för den biologiska mångfalden är gräsmarker som betas. Idag sköts många gräsmarker homogent med antingen för högt eller lågt betestryck, vilket kan leda till att marker betas för intensivt eller att de växer igen. Att skapa variation inom en betesmark genom optimerad och kontrollerad styrning av betestrycket utifrån naturvårdsbehov kräver stor arbetsinsats. För att främja den biologiska mångfalden i jordbrukslandskapet finns ett stort behov av flexibla lösningar för skötsel av värdefulla betesmarker. Virtuella stängsel, en teknik där betesdjuren hägnas in digitalt med hjälp av GPS-halsband som avger ljudsignaler och elstötar om djuren går utanför en definierad GPS-gräns (virtuell stängselgräns) skulle kunna underlätta för en mer flexibel och skräddarsydd skötsel av gräsmarker med höga naturvärden. Syftet med studien var att undersöka möjligheten att med hjälp av virtuell stängselteknik hägna in nötkreatur och styra betestrycket i en naturbetesmark. Tekniken testades på sju kvigor under sju veckor från maj-juli 2022. Flera olika virtuella stängselgränser introducerades och flyttades inom en befintlig hage med konventionellt elstängsel runt. Djuren lärde sig snabbt att associera ljudsignalen med de virtuella gränserna och anpassade sin vistelseyta utifrån dessa. Detta avspeglades även i resultatet från vegetationsmätningar som visade på en variation i gräshöjd i olika delar av hagen. Virtuell stängselteknik kan därför vara ett snabbt, flexibelt och effektivt verktyg för skötsel och styrning av betestryck. Vi ser många möjliga naturvårdstillämpningar för tekniken i Sverige men fler studier kring specifika skötselåtgärder bör prioriteras för att få mer kunskap om teknikens fulla potential.

De flesta lantbruksdjur transporteras endast enstaka gånger i livet och har därför sällan möjlighet att vänja sig vid transporter på ett sätt som skulle förebygga stress och bidra till en god transportupplevelse. Att skapa förutsättningar som minimerar påverkan på djuren och underlättar drivning av djuren är därför av stor vikt. Livdjurstransport eller transport till slakt kan vara en mycket stressfylld situation för djur. EFSA har under 2022 publicerat tre olika utlåtanden om transport av nötkreatur, små idisslare och gris. EFSA har i sina utlåtanden identifierat följande relevanta välfärdsrisker: social stress i samband med omgruppering, stress då djuren hanteras av ovarsamma människor eller av människor som de inte är vana vid, stress på grund av värme eller kyla, skador, rörelsestress (orsakat av fordonets rörelser), predationsstress (specifikt hos får som drivs med hund), hunger, törst, respiratoriska problem (specifikt hos nötkreatur), begränsade rörelsemöjligheter, svårigheter att vila och sensorisk överstimulering. Sammantaget kan dessa välfärdsrisker leda till ackumulerad och hög stress, rädsla, smärta, obehag och utmattning hos djuren. Nötkreatur, grisar och får är sociala djur som lätt stressas om de separeras från sin grupp. Att ta hänsyn till deras naturliga flockbeteende genom att t.ex. inte driva djur enskilt utan i grupp (undantag för vuxna handjur som ofta behöver hanteras enskilt) är därför viktigt både före, under och efter transport. Omgrupperingar och social stress riskerar att leda till aggressioner och oönskade beteenden då djuren kan komma att skada sig själva eller varandra. Djurs tidigare erfarenheter av att bli hanterade av människor påverkar deras upplevelse och stressnivå vid hantering i samband med transport. En mer vänlig hantering av djuren tidigt i livet kan underlätta hanteringen i samband med transport. Djurens rädsla utgör en välfärdsrisk, både för djuren själva och för den transportör som ska hantera dem. Utlastningsutrymmen och drivvägar behöver vara väl designade för att få ett bra flöde när djuren lastas respektive lastas av och den som hanterar djuren behöver ha god kunskap om djurens naturliga beteenden. Hunger och törst kan uppstå hos djur under tiden från lastning till transport och urlastning. Risken för att djuren ska uppleva hunger och törst ökar med längre transporttider. Unga djur har ett naturligt tätare födointag vilket man kan behöva ta hänsyn till vid transport genom att erbjuda djuren möjlighet att äta och dricka oftare än äldre djur. I nuläget finns det inga optimala lösningar på hur man ska kunna tillgodose behovet av vatten eller annan utfodring på transport då intaget även påverkas av stress och sociala faktorer utöver vana vid utrustningen. Djurtätheten på transportfordonet är en viktig faktor som påverkar djurens möjligheter att hålla balansen och att kunna ligga ned och vila, men även risken för skador och död. Behovet av att kunna ligga ned under transport ökar med transportens längd och huruvida djuren ligger ned är kopplat till vilket utrymme som ges, där större utrymme leder till att fler djur ligger ned. Sen dräktighet räknas som ett tillstånd då det inte är lämpligt att transportera ett djur eftersom transport under denna period kan leda till negativa konsekvenser för djurets välfärd och risker för avkomman. Dräktighet innebär ökad sårbarhet både fysiskt och fysiologiskt. För dräktiga djur innebär därför den stress som förflyttning, lastning, ny miljö, okända människor, rörlig och ostabil transport, transportfordonets förutsättningar, samt avsaknad av foder och vatten under längre perioder, en större påfrestning med en ökad risk för negativa konsekvenser, än för icke-dräktiga djur. Dräktiga djur har en ökad metabolism och värmeproduktion, framförallt under sen dräktighet, vilket gör dräktiga djur mer känsliga för värmestress än icke-dräktiga djur. Vidare blir fysisk ansträngning jobbigare för det dräktiga djuret beroende både på den ökade tyngden och dess påverkan på rörelseapparaten. Även cirkulationssystemet blir mer ansträngt med en förhöjd hjärtfrekvens som följd. Vid värmestress ökar dessutom andningsfrekvensen påtagligt. Kortisol har en viktig roll i slutet av dräktigheten och för att initiera förlossning. I slutet av dräktigheten stiger kortisolnivåerna i moderdjurets blod till följd av att fostrets kortisolproduktion ökar. Förhöjda kortisolnivåer till följd av stress och fysisk ansträngning i samband med lastning, hantering, omgruppering, transport och nya miljöer kan orsaka abort eller för tidig igångsättning av förlossningen. Flera studier visar att det även finns risker under andra delar av dräktigheten. Transport ökar till exempel risken för embryonala förluster under tidig dräktighet hos gris, framför allt under vecka två till fyra, vilket är en kortisolkänslig period. För nötkreatur finns det risk för embryonala förluster vid transporter under dräktighetens första två månader och studier på får har visat på negativa effekter på lamm och ökad risk för fosterdöd vid förhöjda kortisolnivåer hos tackan. Det finns även en risk för epigenetiska effekter hos fostren vid stress hos moderdjuret, vilka kan komma att påverka avkomman senare i livet. När hondjuren ökar i vikt genom fostertillväxt och ökad volym av fostervätskor, påverkas deras rörlighet och förmåga att hålla balansen vilket kan göra att både lastning och transport försvåras samt innebära en ökad risk för halkskador och fläkningsskador. Eventuella led- och klövproblem kan dessutom förvärras eller försvåra rörelsemöjligheterna, även om uppenbar hälta inte alltid kan ses. Den ökade storleken gör att dräktiga djur kräver större plats under transporten, både för att djuren i sig är större, men också för att de ska kunna parera rörelser och hålla balansen. Dräktiga grisar minskar sin aktivitetsnivå och har större behov av att ligga ned och vila vilket behöver tillgodoses under transport. I slutet av dräktigheten, oklart exakt när, sker en uppmjukning av vävnaderna i bäckenregionen vilket är mer påtagligt för nötkreatur än för små idisslare och suggor. Uppmjukningen kvarstår även en tid efter förlossningen. Uppmjukningen ger försämrad stabilitet vid rörelse, vilket innebär risker vid både lastning och transport. Det är därför viktigt att man tar hänsyn till detta och har god tidsmarginal vid transport av dräktiga eller nyförlösta djur, så att djuren inte riskerar att transporteras under den tid som bäckenet är instabilt. Den vetenskapliga evidensen för EU:s regel om 90 % av den förväntade dräktighetstiden som gräns för transport av dräktiga djur förefaller oklar. Rådet ställer sig bakom konklusionen i EFSA:s utlåtande om transport av nötkreatur, små idisslare och gris, om att vetenskapliga belägg för den exakta nu gällande gränsdragningen saknas, samtidigt som det är tydligt att långt gången dräktighet är en riskfaktor för negativ djurvälfärd under transport. I de aktuella utlåtandena finns dock flera studier citerade som visar på sårbarhet för de dräktiga djuren och deras foster under en period som i många fall är längre än de sista 10 % av dräktighetstiden samt att det finns en ökad sårbarhet även under andra delar av dräktigheten och att både moderdjur och foster kan påverkas negativt av att transporteras. Det finns risk för att den stress som en transport innebär kan leda till att det sent dräktiga djuret aborterar eller att förlossningen sätts igång under eller strax efter transport. Då det således föreligger risker för foster och moderdjur vid transport av dräktiga djur under stora delar av dräktighetsperioden anser Rådet att transport av dräktiga djur (nötkreatur, får och gris) om möjligt bör undvikas. Vid transport av unga kalvar, smågrisar och lamm måste hänsyn tas till flera faktorer, såsom ålder, immunförsvarets utveckling, djurens allmänna hälsostatus, huruvida djuren är avvanda eller inte, social stress, etc. Unga djur är generellt känsligare än vuxna djur, och påverkas än mer av att utsättas för hunger och törst, kalla och varma transporter, och begränsade möjligheter att vila under transport. Under perioden då det passiva immunförsvaret går ned samtidigt som det aktiva immunförsvaret är under uppbyggnad är djuren extra känsliga för infektioner. Hur väl ett ungt djur klarar en transport beror bl.a. på längden på transporten (ju längre transport desto större risk för djurens välfärd), samt djurets ålder och vikt. Tiden mellan två och fyra veckor är en känslig ålder för transport av kalvar. Enligt EFSA bör inte kalvar transporteras tidigare än vid fem veckors ålder och de bör väga minst 50 kg. För lamm rekommenderas att djuren transporteras först efter avvänjning. Vidare behöver hänsyn tas till djurens behov av foder och vatten, så att deras närings- samt vätskebehov tillgodoses. Hänsyn behöver även tas till på vilket sätt de är vana vid att inta foder och vatten, och om djuret hålls på liknande sätt i transporten som de är vana vid, exempelvis i samma grupp eller tillsammans med sin mamma. Det kan vara klokt att utfodra djuren innan transport för att minska risken för hunger under transporten. Vid mjölkgiva till kalv behöver tid ges för digestion innan transport för att minska risken för diarré. Icke avvanda djur upplever en större stress runt transport än avvanda djur (vid transport utan moderdjur) och det är därför bättre att företrädesvis transportera djuren efter avvänjning. Unga djur är heller inte motoriskt färdigutvecklade, vilket kan påverka deras balans under transport samt vid på- och avlastning. Yngre djur ligger ned och vilar i större omfattning än vuxna djur. Yngre djurs behov och möjlighet att vila påverkas av vad som sker under transporten, t.ex. hur fordonet körs, vägbanans utformning och fordonets komfort, men också av transportens längd, utrymme per individ och om det är tillräckligt med strö för att kunna ligga bekvämt. I dagsläget saknas en tillfredsställande diagnostisk metod för att med säkerhet bestämma den exakta dräktighetslängden hos ett moderdjur som befinner sig i sen dräktighet, utöver dokumentation baserad på betäcknings-/inseminationsdatum, som Rådet bedömer vara det säkraste sättet att undvika transporter i sen dräktighet. För nötkreatur kan rektalisering vara en enkel och billig metod för att utesluta sen dräktighet, men detta är inte tillämpligt för gris och får. För åldersbestämning av kalv- och lammfoster efter slakt eller avlivning används i nuläget referensvärden för CRL (crown-rump length) som huvudsaklig objektivt mätbar parameter, i kombination med bedömning av andra yttre kännetecken hos fostret, t.ex. behåring. De referensvärden för bedömning som används idag grundar sig dock till stor del på äldre studier, och i takt med att nöt- och fårpopulationen förändras genom aveln kan referensvärdena behöva anpassas i motsvarande utsträckning. Rådet rekommenderar att referensvärden för åldersbestämning av kalv- och lammfoster uppdateras.

Uppdraget har varit att utifrån givna frågeställningar beskriva det kunskapsläge som finns kring hur vaktlar bör hållas och skötas. Med begreppet ”vaktel” avses rent biologiskt inte en enskild art utan ett antal släkten med totalt ca 80 arter av en typ av små hönsfåglar, men det är den japanska vakteln som har domesticerats och idag främst hålls för livsmedelsproduktion. Den japanska vakteln har hållits i fångenskap sedan 1100-talet. Systematisk domesticering och selektion för ägg- respektive köttproduktion har skett mer intensivt sedan omkring förra sekelskiftet, det vill säga i drygt 100 år. Den domesticerade japanska vakteln utmärks av snabb tillväxt, tidig könsmognad och hög äggproduktion i de linjer som har selekterats för detta ändamål. Livslängden hos viltlevande japanska vaktlar anges till 2–3 år, medan domesticerade vaktlar kan leva upp till 8 år. Den forskning som finns är främst gjord på den domesticerade japanska vakteln (Coturnix japonica domestica). Detta yttrande fokuserar därför på hållande och skötsel av den domesticerade japanska vakteln, fortsättningsvis kallad ”domesticerad vaktel”. Mycket av forskningen kring dessa vaktlars beteenden och inhysning är gjord under burförhållanden. Burhållning av vaktel är, såvitt Rådet känner till, inte vanligt förekommande i Sverige i kommersiella vaktelbesättningar och EU-kommissionen planerar att fasa ut all typ av sådan inhysning av livsmedelsproducerande vaktlar. Vi har därför valt att lägga tyngdpunkten i denna rapport på vaktelhållning i frigående system. I Sverige hålls domesticerad vaktel för kommersiell produktion av ägg och kött i småskaliga besättningar som är spridda över landet. Omfattningen är dock liten. Domesticerad vaktel och flera andra vaktelarter, t.ex. den kinesiska dvärgvakteln, hålls även för hobbyändamål (sällskap, avel, prydnad) och som försöksdjur i Sverige. De omfattas av svensk djurskyddslagstiftning oavsett syftet med djurhållningen. Vilka regler som gäller är dock avhängigt av dels vilket syfte man har med vaktelhållningen och dels hur den vaktelart man håller ska karakteriseras. Beroende på svar så blir olika föreskrifter gällande, och ibland är det motstridigt vilka föreskrifter som ska följas. Bristen på entydiga föreskrifter skapar en osäkerhet kring vad som egentligen gäller, både för djurhållare och för länsstyrelserna som ska utföra djurskyddskontroller och ibland förpröva vaktelanläggningar. Eftersom japanska vaktlar har varit domesticerade en kort tid (ca 800 år jämfört med t.ex. tamhöns [Gallus gallus domesticus] ca 8000 år) och selektionen har fokuserat på produktionsegenskaper kan man utgå från att de inte skiljer sig så mycket från vilda japanska vaktlar avseende behov och naturligt beteende. Den vilda anfadern till den domesticerade vakteln är marklevande och lever i habitat som erbjuder täta skydd i form av gräsmarker och buskar längs vattendrag och odlade fält. Dessutom är fåglarna kamouflagefärgade och de är naturligt skygga. De fåtal studier som finns av viltlevande japanska vaktlar visar att fåglarna tillbringar mycket tid med att sprätta och leta efter frön och ryggradslösa djur på marken. Viltlevande japanska vaktlar lever i par eller i små grupper under reproduktionssäsongen, och samlas i större flockar under flyttsäsongen. Den domesticerade vakteln formar i fångenskap en dominanshierarki likt tamhönsens hackordning. Den domesticerade vaktelns sinnen (syn, hörsel och lukt) verkar likna tamhönans. Vaktlar är tidigt utvecklade och vid kläckning är de befjädrade, kan se, höra och förflytta sig i sin närmiljö. De blir könsmogna redan vid 5–6 veckors ålder och lägger sina ägg skyddat på marken. Bobyggande och ruvning utförs endast av hönorna. Det saknas dock forskning som tydligt visar vilken grad av ruvningsbenägenhet de har. En allmän uppfattning bland djurägarna tycks även vara att vaktlar inte använder värpreden och att fåglarna därför saknar detta behov. Det kan dock inte uteslutas att orsaken är att fåglarna har specifika önskemål om utformning av reden som inte uppfylls av traditionella värpreden. Även här är forskningen mycket bristfällig (så vilket behov av värprede som råder och hur det bäst utformas är oklart). Skydd är en mycket viktig resurs för vaktlar, och därför behöver de erbjudas tillräckligt med skydd i djurutrymmet så att samtliga fåglar samtidigt kan söka skydd utan att det uppstår konkurrens och stress. Dessa skydd ska placeras i marknivå för vaktlarna att gömma sig under. Sannolikt behöver även dessa skydd vara utspridda i utrymmet dels för att uppmuntra till rörelse och stimulera till att hela utrymmet används, men framför allt för att avståndet till ett skydd ska vara kort. Eftersom vaktlarna har en rangordning och kan vara aggressiva mot varandra är det viktigt att essentiella resurser inte kan monopoliseras utan kommer alla fåglarna till godo. Det är därför även viktigt att det finns tillräckligt med plats kring utfodring, och att det finns tillräckligt många vattenplatser. Som regel ges vaktlar fri tillgång på foder och dricksvatten. Det saknas forskning kring vaktlars behov att söka skydd högre upp, t.ex. på sittpinnar. Den forskning som finns indikerar att behovet av sittpinnar är lågt. Vaktlar är sociala djur och ska därför aldrig hållas ensamma. De bör hållas i grupper som är mixade (både hönor och tuppar) eller i grupper som består enbart av hönor. Det är inte lämpligt att hålla enbart tuppar i en grupp. Även om de i naturen kan leva i par är rekommendationen att antalet hönor överstiger antalet tuppar i vaktelflockar med könsmogna fåglar. Denna rekommendation motiveras av behovet att minska aggression och risken för skador på hönan. Det är viktigt för vaktlar att ströbada av flera anledningar, bl.a. för att hålla fjäderdräkten i trim. Vaktlar ströbadar flera gånger dagligen om lämpligt strömedel finns fritt tillgängligt. Att hålla vaktlarna på ett strömaterial som möjliggör att de kan picka och sprätta är också en viktig välfärdshöjande resurs, eftersom de naturligt ägnar en stor del av tiden åt dessa födosöksrelaterade beteenden. Ljustillförsel för domesticerad vaktel bör vara naturligt ljus eller armatur med dagsljusliknande spektrum. Ljusintensitet och ljusprogram kan jämföras med de som används för värphöns. De domesticerade vaktlarna har ett behov av termisk komfort som kan jämföras med tamhöns, både som kycklingar och som vuxna djur. Det regelverk som finns för värphöns gällande ljus, temperatur och övriga klimatfaktorer bör kunna tillämpas även för domesticerad vaktel, åtminstone tills kunskapsläget för dessa fåglar är bättre. När man utformar miljön är det även viktigt att tänka på biosäkerheten och möjligheten till god tillsyn över vaktlarna. Eftersom vaktlarna är i behov av att söka skydd får man planera utformningen av dessa så att tillsyn kan ske. Det behöver även vara tillräcklig ljusintensitet så att skydd och eventuella värpreden kan inspekteras vid den dagliga tillsynen. När det gäller biosäkerheten bedömer Rådet att samma principer som gäller för besättningar med värphöns, slaktkyckling och kalkonuppfödning i stora drag bör kunna appliceras i livsmedelsproducerande vaktelflockar. Bland annat bör inomhusutrymmen vara saneringsbara och utomhusytor bör vara hårdgjorda eller väldränerade närmast inomhusutrymmet. Omgångsuppfödning är att rekommendera av smittskyddsskäl, och man bör undvika att blanda fjäderfän av olika arter, ursprung och åldrar. En annan viktig orsak till att man bör undvika blandning av flockar är att detta kan leda till social instabilitet i flocken med nedsatt djurvälfärd som följd. Det är även viktigt att djurutrymmena utformas så att vaktlarna inte kan rymma. Då den domesticerade vakteln är relativt nära släkt med vår inhemska europeiska vaktel kan dessa två hybridisera och producera fertil avkomma, vilket är ytterst olämpligt ur ett bevarandebiologiskt perspektiv. Den forskning som idag finns kring vaktlar ger inget underlag för att ge rekommendationer kring exakta gruppstorlekar, utöver att fåglarna aldrig bör hållas ensamma eller i grupp med enbart tuppar. Den forskning som finns kring utrymmesbehov är främst framtagen genom forskning i bursystem, vilket inte är relevant i detta sammanhang eftersom burhållning av livsmedelsproducerande fjäderfän ska fasas ut inom EU. När det gäller minimiutrymme kan man generellt säga att forskningen enhälligt visar att en hög djurtäthet inverkar negativt på djuren och att tillgången till skydd och könssammansättning av gruppen påverkar lämplig beläggningsgrad. Det finns flera kunskapsluckor kring vaktlar och deras naturliga beteenden och behov, och den forskning som finns är främst gjord på vaktlar i bur. Därför behövs det generellt mer forskning kring hållande av frigående vaktlar.