Academic literature on the topic 'Grönområden'

Odlingsallmänningar som odlingsform används i städer runt om i världen. De kan bidra till städer bland annat genom att öka tillgängliga grönområden, skapa mötesplatser för social gemenskap, öka lokal matproduktion samt öka den biologiska mångfalden. Stockholm är en växande stad som blir allt tätare och stadens grönområden utgör en allt viktigare funktion. Rapporten ämnar till att undersöka odlingsallmänningar i Stockholm. Frågeställningarna som undersökts är hur odlare får tillgång till mark och vilka hälsoeffekter odlingarna kan ge upphov till. För att besvara dessa frågor har en litteraturstudie använts samt intervjuer med personer som odlar i odlingsallmänningar i Stockholm, eller som på annat sätt är relaterade till de odlingsinitiativ som undersökts. Totalt har fem olika odlingsinitiativ undersökts. Resultatet visar på att odlingsallmänningar kan ge hälsoeffekter i form av en ökad social gemenskap, tillgång till terapeutiska platser nära hemmet samt en ökad medvetenhet om kosthållning. Resultatet visade även på att odlingsallmänningarna kan utgöra en bra möjlighet till fysisk motion. Alla de studerade fallen hade genomgått olika processer för att få tillgång till mark vilket visar på variationen i både initiativ till odlingarna och hanteringen av markfrågor. De studerade odlingsallmänningarna var placerade både på offentlig och privat mark. Tillgång till mark utgjordes både av initiativtagare som tagit kontakt med markägare för att fråga om tillstånd att bruka marken och en gerillaodling som börjat odla utan tillstånd. Det var även en kommun som genom medborgardialog hittat engagemang för odling samt en mobil odling som flyttat runt på lediga platser i väntan på exploatering. Vilka personer som får tillgång till de identifierade hälsofördelarna skiljer sig något mellan de olika odlingsallmänningarna. Hälsofördelarna som en ökad biologisk mångfald möjliggör gagnar däremot alla i staden.
Community gardening, as a form of cultivation, is used in cities around the world. They can contribute to cities by, among other things, increasing available green areas, creating social community meeting places, increasing local food production, and increasing biodiversity. Stockholm is a growing city that is becoming increasingly denser, and the city's green areas serve an increasingly important function. The report aims to study community gardens in Stockholm. The research questions are how initiative takers gain access to land and what health effects the community gardens can give rise to. A literature study has been used as well as interviews to answer the questions. The interviews were carried out with people who cultivate in community gardens or who are otherwise related to the community gardens that were investigated. Five different community gardens have been studied in total. The results show that community gardens can produce many health effects. They can increase social inclusion, access to a therapeutic place near the home, and raise awareness of diets. The results also showed that the gardens could represent a good opportunity for physical exercise. All the cases studied had undergone different processes to gain access to land, which shows the variation in both initiatives for cultivation and land management. The studied community gardens were located on both public and private land. Access to the land was made up of both initiators who contacted landowners to ask for permission to use the land, a guerrilla garden that started cultivating without a permit, a municipality that found commitment to cultivation through citizen dialogue and a mobile garden that moved around in vacant places in waiting on exploitation. The persons who gain access to the identified health benefits differed slightly between the different community gardens. In contrast, the health benefits that increased biodiversity enables benefit everyone in the city.

Denna rapport undersöker sambanden mellan fysisk och psykisk hälsa och grönområden och grönska. Metoden som används är en litteraturstudie över befintlig forskning på området i kombination med en statistisk analys för att avgöra om det finns korrelation på kommunnivå mellan ett antal olika hälsofaktorer och tillgängligheten till grönytor. Resultaten från korrelationsundersökningen visar, dock med ett relativt lågt R2 -värde, att en högre andel hårdgjord yta i kommunen (och därmed en minskad andel total grönyta i kommunen) bidrar till ett ökat socialt deltagande och förbättrar den självrapporterade allmänna hälsan. Dock bidrar den även till ett nedsatt psykiskt välbefinnande och lätta eller svåra besvär med ängslan, oro eller ångest, vilket stödjer resultaten från litteraturstudien som påvisar att natur och grönska bidrar till mindre stress och överlag ett mentalt välbefinnande. Resultaten styrker även att grönområden har en svalkande effekt och påverkar befolkningens insjuknande i hjärt- kärlsjukdomar samt minskar effekten av extrem värme.
This report examines the relationships between physical as well as mental health and green spaces and greenery. The method used is a literature study combined with a statistical analysis to determine if there is a correlation at the municipal level in Sweden between a number of different health factors and the availability of green spaces. The results from the correlation analysis show, however with a relatively low R2 value, that a higher proportion of hardened area in the municipality (and thus a reduced proportion of total green space in the municipality) contributes to increased social participation and improves self-reported general health. However, it also contributes to reduced mental well-being and light or severe problems with anxiety or worry, which supports the results of the literature study which show that nature and greenery contribute to feeling less stressed and overall contributes to mental well-being. The overall results also show that green areas have a cooling effect and help reduce the effect of extreme heat as well as having a positive effect on the population's mortality rate in cardiovascular diseases.

Studien syftar till att undersöka och problematisera relationen mellan dagens förtätningsideal och planeringen av grönområden i en stadsdel som karaktäriseras av bevarad natur. Detta undersöks genom en fallstudie av hur Uppsala kommun planerar utvecklingen av grönområden vid stadsutvecklingsprojektet för Eriksberg. Studien genomförs med en textanalys av plandokument och en intervju med tidigare projektledare för Eriksbergs planprogram. Genom en litteraturstudie sammanställs teorier och tidigare forskning om förtätningsideal med grönområdens roll i täta staden och grön platsmarknadsföring. Det används vid analys av narrativ om Eriksbergs framtida grönområden. Studien visar att Eriksbergs grönområden planeras att minska i yta samtidigt som restaurering av naturparker och utveckling av urbant programmerade samt aktivitetsanpassade grönområden föreslås. Den bevarade natur som stadsdelen karaktäriseras av genom tidigare planeringsideal, hus-i-park, planeras att främst bevaras i stadsdelens utkant, vilket manifesterar att oprogrammerad natur inte anses tillhöra den framtida, urbaniserade stadsdelen. Det finns antydan att kommunen argumenterar för att grönområdens kvalitet kommer att förhöjas men att det samtidigt är otydligt vad som avses. Stadsdelen platsmarknadsförs för framtiden som grön och naturnära samtidigt som visionen förmedlas om en ny urban stadsdelspark som ska utgöra stadsdelens hjärta. Sammanfattningsvis påvisar studien en diskrepans mellan grönskan roll i stadsdelen idag och i framtiden.

Thesis (doctoral)--Swedish University of Agricultural Sciences, 2003.
Appendix consists of reprints and manuscripts of four papers. Includes bibliographical references. Also partially available online in PDF format; online version lacks appendix.

Lennartson, J. 2017. Grönområdesbevarandet vs bostadsbehovet i Stockholms län – med fallstudieinriktning på Sundbyberg och Solna. Uppsatser Kulturgeografiska institutionen, Uppsala universitet. Masteruppsats i kulturgeografi 30hp VT17 Befolkningsökningen har gjort att ett bostadsbehov i Stockholms län har uppstått. Det gör att fler bostäder behöver byggas och det i sin tur kan innebära ianspråktagande av grönområden. På grund av grönområdenas värden både utifrån ekologiska och sociala perspektiv men även av folkhälsomässiga samt ekonomiska aspekter, är det avgörande att behålla grönstrukturen i våra städer. Bostadsbehovet och grönområdesbevarandet kan därmed skapa en målkonflikt sinsemellan om inte samhällsplaneringen inkluderar båda aspekterna i planläggningen. Syftet med uppsatsen är därmed att undersöka om det finns en målkonflikt mellan tillfredsställandet av bostadsbehovet och bevarandet av grönområden i Stockholms län. För att konkretisera problematiken görs två fallstudier på Sundbybergs stad och Solna stad, för att undersöka hur dessa kommuner ställer sig till detta. Vidare genomförs en mer detaljerad undersökning av områdena Norra Kymlinge (Sundbyberg) och Råstasjön (Solna). Detta är två områden som för nuvarande består av grönska men planförslag för exploatering har uppkommit. Metoderna som används är både innehållsanalys och semistrukturerade intervjuer. Resultatet från fallstudieundersökningarna, innehållsanalysen och intervjuerna sätts sedan i relation till empiri och de valda teorierna: miljörättvisa, allmänna utrymmen samt makt- och aktörsstrukturer. I analyskapitlet redovisas en övergripande analys av Sundbyberg och Solna, en mer detaljerad analys av Norra Kymlinge och Råstasjön och en sammanfattande diskussion som sätter materialet i ett större nationellt och globalt perspektiv. Studien indikerar att makt utspelar sig genom olika aktörer och sociala relationer. Att samhällsplaneraren har i uppgift att både se den översiktliga helheten och de lokala allmänna intressena. Därigenom uppkommer målkonflikter och samhällsplaneraren får i uppgift att försöka hitta synergier istället för problem. Fallstudierna för Sundbyberg och Solna visar hur målkonflikter kan uppstå och projektområdena Norra Kymlinge och Råstasjön pekar på exempel hur grönområdesbevarandet kan övervinna den planerade bostadsexploatering.

Syftet med denna studie har varit att undersöka hur samarbetet sett ut mellan olika aktörer, när det gäller att skapa en stadsdelpark. Detta ur ett brottsförebyggande- och trygghetsskapande perspektiv. Även att undersöka hur det brottsförebyggande- och trygghetsskapande perspektivet balanseras med det estetiska. Material från semistrukturerade intervjuer med nyckelaktörer samt dokument som rör processen har legat till grund för en kvalitativ innehållsanalys. Den teoretiska ramen vi har använt är rutinaktivitetsteorin, situationell brottsprevention samt CPTED. Resultatet visade att samarbetet mellan parterna inte var närvarande i urspungsplaneringen. Vidare belyser alla inblandade att detta kan ses som en lärdom till framtida projekt, då det möjligen hade mynnat ut i ett annat utförande av parken i vissa avseenden. Komplexiteten i att balansera brottsförebyggande och estetiska åtgärder synliggörs, och man kan se är att de åtgärder som nu sätts in är för att åtgärda problem som uppstått. Vilket möjligen kunde förebyggts om det beaktats i planeringen.
The purpose of our study has been to examine, from a crime prevention- and safety perspective, the cooperation between key-actors in creating an urban park. Material from semi-structured interviews with key- actors as well as documents relating to the process have been the basis for a qualitative content analysis. The theoretical framework we have used is routine activity theory, situational crime prevention and CPTED. The result showed that cooperation between the parties was not present in the initial planning. Furthermore, everyone involved emphasizes that it could be a lesson for future projects, which possibly could have resulted in another embodiment of the park in some respects. The complexity of balancing crime prevention and aesthetic measures is highlighted, and the action that is now being taken are to address problems that have arisen. Which could possibly have been prevented if it had been considered in the planning.