Academic literature on the topic 'Hållbar fysisk planering'

VIVA-PLAN är ett 3-årigt forskningsprojekt som finansieras av FORMAS och handlar om hållbar fysisk planering. Det syftar till att skapa ett ramverk för hållbar fysisk planering som stödjer olika gruppers engagemang vid förvaltningen av gröna utrymmen och mötesplatser med hänsyn till biologisk mångfald, social integration, välbefinnande, säkerhet och trygghet. Det första målet med projektet var att kartlägga de sociala och ekologiska värdena i två studieområden. Detta faktablad ger en översikt av socioekologiska värden i två områden: Lorensborg och Bellevuegården i Malmö och Ronna i Södertälje. Det presenteras en översikt av varje studieområde, de metoder som används, de viktigaste resultaten, och studiens betydelse för hållbar fysisk planering. Tidigare forskning som kartlagt socioekologiska värden har tillämpats på regional skala och över stads- och landsbygdsområden (t.ex. Alessa et al. 2008; Bryan et al. 2011; Whitehead et al. 2012; Brown et al. 2019). Den här studien fyller en viktig kunskapslucka om hur olika värden (sociala och ekologiska) av urban grönstruktur är kompatibla på en mindre skala. Fokus är på hur invånares nyttjande och preferenser för grönområden och mötesplatser överensstämmer rumsligt med ekologiska värden i och omkring bostadsområden.

Hållbar utveckling är högt på agendan världen över. Det går inte längre att blunda för de ­konsekvenser som jorden får uthärda till följd av mänskliga handlingar. Fortsätter vi i denna riktning kommer jordens resurser inte räcka till. (WWF 2019) Därför krävs förändring. Länge har hållbar utveckling varit eftersträvansvärt just av denna anledning. Vi måste dock ifrågasätta om den rådande doktrinen om hållbar utveckling får önskat genomslag i praktiken. Vikten av att nå ett kretslopp där resurserna inte tar slut är avgörande för framtiden. Inte minst inom fysisk planering. (De Roo och Porter 2007:16)  Uppsatsen har med bakgrund till detta studerat fyra svenska kommuners arbete för hållbar utveckling, med fokus på ekologisk hållbarhet. Kommunerna har valts utifrån deras aktiva miljö­arbete, geografiska spridning samt antagandedatum för respektive plandokument. Det ­empiriska material som studerats är översiktsplaner samt detaljplaner från Östersunds, Säffle, Tyresö och Kristianstads kommun. Dessa har analyserats utifrån en kvalitativ textanalys där hållbarhetsdimensionerna varit i fokus. Uppsatsens teoretiska ramverk har varit Hållbar utveckling och Fuzzy planning.  Resultatet av studien visar att valda kommuner jobbar uttalat med hållbar utveckling i översikts­planerna. Detta framgår genom olika­ strat­egier, både övergripande och mer konkreta ­sådana. Huruvida begreppet behandlas i detaljplanerna är mer diffust. Subjektiva tolkningar av detalj­planernas innehåll gentemot översiktsplanernas hållbarhetsstrategier måste göras för att avgöra hållbarhetens utrymme på denna nivå. Tolkningen blir dock svår med tanke på detalj­planernas områdesspecifika inriktning och översiktsplanernas övergripande och visionära orientering. Trots tolkningssvårigheter går det att antyda att hållbar utveckling beaktas i detalj­planerna, dock med andra termer och motiveringar än de i översiktsplanerna. Det går avslutningsvis att dra slutsatsen att hållbar utveckling är svårt att översätta till ­praktiken såsom det svenska planeringssystemet ser ut idag. Glappet mellan översiktsplaners över­gripande visioner och detalj­planers mer specifika avgränsning gör det problematisk att ­applicera hållbarhets­stategier som får faktiskt utfall. Det går således att fråga sig om tillvägagångssättet för hållbar utveckling inom fysisk planering, är just hållbart?

Det är en svensk ambition att folkhälsan ges större utrymme i samhällsplaneringen. Dock finns i dagsläget inga lagstadgade krav eller tydliga riktlinjer kring hur folkhälsoaspekter ska integreras i fysisk planering. En stor del av ansvaret för att uppfylla denna ambition hamnar på de svenska kommunerna och det är i dessa som de svåra avvägningarna mellan olika intressen måste göras. Syftet med denna studie är att studera vilka hinder och möjligheter som finns med att integrera folkhälsoaspekter i planering och utformning av den kommunala fysiska miljön. Denna studie är utformad som en fallstudie där en svensk kommun har studerats med hjälp av intervjuer och dokumentanalyser. Resultaten från denna studie visar att konflikter med miljömässiga och ekonomiska värden är ett hinder när folkhälsoaspekter ska integreras i kommunal samhällsplanering. En rådande oenighet kring hur folkhälsobegreppet definieras och används, samt bristande kunskap om begreppet är ytterligare hinder som belyses i studien. Att folkhälsoinsatser sällan ger mätbara resultat är en ännu en faktor som hindrar integreringen av folkhälsoaspekter i fysisk planering. Engagemang, arbetsbelastning och tidsbrist är andra faktorer som påverkar i vilken utsträckning folkhälsoaspekter beaktas i den kommunala samhällsplaneringen. Slutligen är målsättningar och tvärsektoriellt samarbete centralt för att skapa likvärdiga förväntningar och samförstånd mellan aktörer där folkhälsofrämjande insatser ska genomföras.

Sustainability and the traffics impact on the environment have become increasingly central within spatial planning. For many years, planning has been focusing on building new roads - this has resulted in increased use of automobiles, which many believe is unsustainable in the longer term. Therefore, authorities at national, regional and local level want to increase the use of alternative transport modes – such as walking, cycling and traveling by bus. The thesis intends to study if the Municipality of Umeå’s policies for sustainable development have led to an increased use of public transportation. The use of public transport in Umeå is also compared with developments at national level, in order to see if there are differences in the level and trend. The thesis is mainly descriptive and based on material such as scientific literature, public strategy documents and statistical data sets. The study shows that the Municipality of Umeå has set clear goals and strategies to increase the use of public transportation. Some of these goals and strategies have emerged in recent years and the study show that they also led to an increased number of trips by public transport.<br>Hållbarhet och trafikens miljöpåverkan har kommit att bli allt mer centralt inom samhällsplaneringen. Under många år har planeringen fokuserat på att bygga nya vägar, vilket resulterat i att antalet bilar har ökat. Någonting som bedöms som ohållbart i längden. Instanser på nationell, regional och lokal nivå vill därför istället öka användandet av alternativa färdmedel – till exempel att promenera, cykla och åka buss. Uppsatsen ämnar studera om Umeå kommuns strategidokument för hållbar utveckling har lett till ett ökat kollektivt resande. Kollektivtrafiksresandet i Umeå jämförs även med utvecklingen på nationell nivå, för att se om det finns skillnader i nivå och utveckling. Uppsatsen är i huvudsak deskriptiv och baseras på material som vetenskaplig litteratur, offentliga strategidokument samt statistiskt datamaterial. Studien visar att Umeå kommun har satt upp tydliga mål och strategier för att öka användandet av kollektivtrafiken. Vissa av dessa har tillkommit de senaste åren och studien visar att de också lett till ökat antal kollektiva resor.

Uppsatsen undersöker byggnationen av Sågenområdet i Knivsta med syftet att kritiskt analysera den fysiska planeringen utifrån ett demokrati- och maktperspektiv. Utifrån intervjuer samt genom textanalys av media och offentliga dokument undersöker uppsatsen den kritiska diskursen som riktats mot planeringen, de diskurser kring hållbar utveckling som präglat planeringen samt i vilken utsträckning planeringen har påverkats av neoliberalism. Neoliberalism används som uppsatsens teoretiska ramverk och som analytiskt verktyg för att förklara prioriteringar och beslut som fattats i planeringsprocessen. Undersökningen finner att den typ av hållbar utveckling som förespråkas av kommunen präglas av neoliberalism samt att de kritiska diskurserna inte getts inflytande i planeringen i stor utsträckning. Att kritiken inte getts inflytande i planeringen kan till viss del förklaras utifrån neoliberala tendenser, till exempel att beslut fattats genom stängda förhandlingar mellan kommun och privata aktörer och att politiskt laddade begrepp som hållbar utveckling och exploatering avpolitiserats. En lösning som föreslås är en utveckling av planeringens demokratiska aspekter där medborgardialog används som ett verktyg för att fånga upp och beakta synpunkter och kunskap från olika grupper i samhället.

Hållbar utveckling är ett ständigt aktuellt ämne i dagens samhällsdebatt men det råder delade meningar kring hur vi arbetar med det på bästa sätt. Tidigare har samhället fokuserat på att minska sin energiförbrukning, resursanvändning, utsläpp av växthusgaser med mera för att göra samhället mer hållbart. Nu har det börjat växa fram andra tankar om att vi bör fokusera på att skapa en positiv påverkan på miljön och naturen för att samhällets utveckling ska bli hållbar. Ett sätt att göra det är genom Cradle to Cradle. Cradle to Cradle bygger på att skapa positiva och hållbara kretslopp, främst för produkter och produktion men även inom andra delar av samhället som samhällsplanering men också människors sätt att leva och konsumera.  Syftet med uppsatsen var att identifiera och undersöka styrkor och svagheter i en svensk kommuns arbete med Cradle to Cradle. I arbetet undersöks hur Ronneby kommun konkretiserar Cradle to Cradle i sin planering. Hur de går från en mer övergripande strategi om hållbar utveckling till att konkretisera principerna för Cradle to Cradle i sin planering. Undersökningen gjordes genom en fallstudie av Ronneby kommun. Val av Ronneby kommun som fall grundade sig i deras arbete med Cradle to Cradle på flera olika nivåer inom fysisk planering. Från uppförande av enskilda byggnader enligt Cradle to Cradle principer till arbetet med att ta fram strategiska program och skapandet av en ny stadsdel enligt Cradle to Cradle.

<p>”Det kommunala planmonopolet” gör att kommunerna är viktiga aktörer i utmaningen att minska energianvändning och klimatpåverkan inom bebyggelse- och transportsektorerna, vilka står för en övervägande del av landets totala energianvändning. Den största potentialen i kommunernas planering och reglering av ny bebyggelse ligger i möjligheten att påverka bebyggelsens lokalisering och täthet, vilket har betydelse för resandets omfattning och val av transportsätt. Plan- och bygglagen (PBL) ger kommunerna vissa möjligheter att påverka energianvändningen och energitillförseln för ny bebyggelse, men de är tämligen begränsade. Variabler som mikroklimat och stadstyper med låg omslutningskvot påverkar bebyggelsens energianvändning i ett byggnadsfysiskt perspektiv, men ur ett administrativt perspektiv spelar detta ingen roll sedan energikraven i Boverkets byggregler sedan några år tillbaka ställer krav på hela byggnadens energiprestanda och inte på enskilda byggnadsdelar. Om byggreglernas krav istället skulle gälla byggnadens energianvändning i ett livscykelperspektiv skulle detta ge en mer rättvis bild samtidigt som planeringsfrågor som placering av bebyggelse och samt stadstyper skulle påverka energianvändningen. Vidare efterfrågas riktlinjer för hur användningen av elektricitet i bebyggelsesektorn ska miljöbedömas samt en statlig samsyn om elens roll ibland annat uppvärmnings- och transportsektorerna.</p><p>Den stora effektiviseringspotentialen i bebyggelsesektorn finns dock i den befintliga bebyggelsen, vilket inte kan styras med vare sig markanvändningsreglering enligt PBL-planeringen eller Boverkets byggregler – det är fastighetsägarnas ansvar. Men planering kan omfatta så mycket mer än bara reglering. PBL:s organisation och krav på samrådsprocesser gör den kommunala planeringen till en viktig utvecklingsarena där såväl fastighetsägare som andra aktörer kan bjudas in att delta. Istället för ett traditionellt tvingande uppifrånperspektiv skulle den kommunala planeringen i högre grad kunna inta ett underifrånperspektiv och arbeta mer positivt och visa på möjligheterna att minska energianvändningen och få en mer hållbar energitillförsel, frågor som är bra både ur ett miljö- som ekonomiskt perspektiv. Planeringen skulle vidare behöva bli mer strategisk och genomförandeinriktad.</p><p>I forsknings- och utvecklingsprogrammet Uthållig kommun fysisk planering har nya planeringsmetoder och -verktyg introducerats i fem kommuner, med syfte att integrera energi- och hållbarhetsaspekterna i den kommunala fysiska planeringen. En studie av den introducerade arbetsmetodiken visar att det går bra att kombinera rationella och kommunikativa planeringsmetoder och -verktyg. Det breda och inkluderande tillvägagångssättet har lett till att de deltagande har ökat sin kunskap om och sett större samband mellan planering, energi, bebyggelse och transporter, men även ökad förståelse för andra aktörers synsätt och kompetenser. Studien visar att såväl rationellt tänkande och expertkunskap som lokala, vardagliga erfarenheter och kunskaper är viktiga i planeringsprocessen. Det behövs kunskap om såväl processledning som sakkunskaper om exempelvis energi och miljöpåverkan.</p><br>Uthållig kommun

Detta arbete behandlar hur synen på vad social hållbarhet är och vad det uttrycks innefatta, men även hur begreppet används i praktiken. Detta görs med utgångspunkt i en teoretisk diskussion om vad hållbarhetsbegreppet är, vilket sammanhang begreppet myntats i och hur detta präglar dess användning och kraft. Liknande redogörelse görs därefter angående begreppet social hållbarhet. För att få svar på vad begreppet social hållbarhet betyder och innebär i en planeringskontext studeras därefter rådande forskning som länkar samman den fysiska planeringen med social hållbarhet. Detta material ligger sedan till grund för utredningen av och jämförelse med hur begreppet används i en praktisk planeringskontext. Denna praktiska planeringskontext utgörs av kommunala och kommunalt initierade dokument från Malmö stad, som utgjort del av fallstudien i arbetet. Fallstudien har även utgjorts av fältarbete för att insamla relevant data för det geografiska område som undersökts, nämligen ett område kring lokaliseringen av den planerade Rosengårds station i Malmö. Dessa två delar av arbetet, den teoretiska forskningen och den praktiska fallstudien, sammanstrålar sedan för att utmynna i slutsatser och planeringsstrategier för att genom fysisk planering främja en socialt hållbar utveckling. Dessa strategier exemplifieras avslutningsvis inom fallstudieområdet i Malmö. Denna tillämpning av strategier grundar sig därmed på de möjligheter och utmaningar som identifierats genom fallstudien och syftar till att ge förslag på hur den fysiska miljöns utformning skulle kunna gynna en socialt hållbar utveckling inom området och Malmö stad i stort.

Begreppet social hållbarhet innebär att människor lever i jämlikhet och rättvisa. För att en stadsmiljö ska anses socialt hållbar ska människorna som lever där ha anständiga boendemiljöer, nära till service och grönområden och det ska finnas tillgång till kollektivtrafik och arbetsmöjligheter. Människor lever och verkar i den urbana miljön och påverkar den precis som den urbana miljöns sammansättning påverkar människor, deras val och levnadsmönster, därmed behövs även ett samspel mellan människa och miljö för att samhället ska fungera. I en studie om social hållbarhet inom fysisk planering och en fallstudie av stadsutvecklingen av Ulleråker i Uppsala, analyserades begreppet social hållbarhet inom fysisk planering. Intervjuer genomfördes med personer insatta i branschen, planeringaktörer inom Ulleråkerprojektet samt medborgare i Ulleråker. Resultatet visade att social hållbarhet är en dynamisk process som tar tid att uppnå och ansträngning att bevara. Social hållbarhet innehåller många olika delar och handlar om delaktighet och inflytande, men även om möjlighet och rättighet till likvärdiga och fullgoda levnadsförutsättningar. För att ett samhälle ska vara socialt hållbart behöver den fysiska planeringen utgå från alla medborgares möjligheter och rättigheter i samhället. Dessa mål kan uppnås genom ett samlat helhetsperspektiv, vilket innebär att planeringen i en kommun eller stad har en övergripande strategi för att undvika att bli uppdelad per bostadsområde eller stadsdel. Övriga aspekter som är nödvändiga för ett socialt hållbart samhälle är medborgardialog och medborgarinflytande under planeringsprocessen, mötesplatser för alla genom fokus på den allmänna platsen, samband mellan stad och stadsdel, varierat bostadsbestånd samt fokus på sociala nätverk.<br>The concept of social sustainability implies equity and justice. For an urban environment to be considered as socially sustainable local citizens should have decent living environments, easy access to services and green spaces, public transportation and job opportunities. People affect the urban environment as much as the environment affects them and their lifestyle. Therefore an interaction is needed between humans and the environment for the society to function. The concept was analyzed through a study of social sustainability in spatial planning and a case study of the ongoing urban development of Ulleråker in Uppsala. Interviews were conducted with people working in the field of spatial planning, planners associated with the Ulleråker project, and residents of Ulleråker. The results showed that social sustainability is a dynamic process that will take time to achieve and effort to maintain. Social sustainability includes many different issues, and deals with participation and influence, but also the inhabitants’ opportunities and their right to equal and adequate living conditions. In order for a society to be socially sustainable, planning based on all citizens' opportunities and rights in the society is required. This goal can be achieved through a comprehensive perspective, which means that the planning of a municipality or town should be based on a broad integrative strategy rather than a collection of strategies and neighborhood plans. Other aspects that are necessary for a socially sustainable society are public dialogue and participation in the planning process, meeting points for everyone by public places, relations between cities and neighborhoods, varied housing and a focus on social networks.

Omvandling av hamnområden och att stärka kopplingen mellan staden och havet är en aktuell planeringssituation i dagens ökande urbanisering i våra städer samtidigt som segregering är ett växande problem på många platser. Hållbar utveckling har sedan länge varit aktuellt i planeringsdebatten men under senare tid har en förskjutning skett från de ekologiska aspekterna av stadsplaneringen till de sociala värdena som skapas av densamma. Det har därför inte skrivits och forskats i lika stor utsträckning som inom den ekologiska och ekonomiska hållbarheten då planering för integration och det sociala livet är under pågående utveckling. Arbetet syftar därmed till att behandla synen på social hållbar utveckling och undersöka hur begreppet förstås, vad det innefattar och hur det definieras samt hur det senare kan komma att praktiseras. Detta görs med utgång i en teoretisk diskussion där hållbar utveckling som huvudbegrepp utreds utifrån dess ursprung, hur det används och förstås utifrån forskning kring ämnet, varpå en liknande redogörelse görs av begreppet social hållbarhet, vilket utgör arbetets huvudfokus. För att bringa klarhet i den sociala hållbarhetens koppling till fysisk planering har samtida forskning i ämnet studerats, vilket utgör arbetets forskningsöversikt. utifrån denna forskningsöversikt, tillsammans med studier av två referensprojekt, utrönas gestaltningsprinciper för hur social hållbarhet kan främjas och praktiskt appliceras i ett gestaltningsförslag. Dessa gestaltningsprinciper tillämpas sedan genom arbetets fallstudie av Trelleborgs sjöstad, som även är föremål för den aktuella arkitekttävlingen Europan 14. I fallstudien studeras planeringsförutsättningarna för Trelleborgs sjöstad utifrån den fördjupade översiktsplanen för området samt utifrån dokument tillhörande tävlingsprogrammet för Europan 14. Arbetet mynnar slutligen ut i ett gestaltningsförslag för en centrumnära del av Trelleborgs sjöstad. Förslaget grundar sig i de principer för socialt hållbar planering som baserats på forskningsöversikten, och det visar sig att det är möjligt att planera socialt hållbart utifrån aktuell forskning och samtida planeringsexempel.

Hållbar utveckling är sedan länge ett aktuellt begrepp inom den fysiska planeringen där det under de senare åren har skett en förändring där sociala värden har givits större fokus. Innebörden och förståelsen av den sociala dimensionen har inte forskats om i lika stor utsträckning som det har gjorts inom ekonomisk och ekologisk hållbarhet och därav är förståelsen för sociala värden ofta bristfällig.  Denna studie syftar till att undersöka begreppet socialt hållbar utveckling och dess koppling till den fysiska planeringen. Detta verkställs genom att studera tidigare forskning kring ämnet vilket utgör studiens forskningsöversikt. Studien är genomförd som en fallstudie och det område som har studerats är Gottsunda i Uppsala. I fallstudien studeras planeringsförutsättningar för Gottsunda utifrån kommunala dokument samt observationer av platsen. Fallstudien tillsammans med forskningsöversikten ligger till grund för strategier och gestaltningsprinciper som har arbetats fram med syfte att främja social hållbarhet. Studien resulterar sedan i två planförslag längs med ett stråk genom Gottsunda. Förslaget utgår från de framtagna strategierna och gestaltningsprinciperna och studien visar att det är möjligt att utifrån befintlig forskning planera för en socialt hållbar utveckling.

Ett växande antal forskare och samhällsaktörer menar att fokus behöver flyttas från tillväxt till att utforska alternativ till att åstadkomma hållbara samhällen. Hittills har det visat sig svårt, om än inte omöjligt, att förena ekonomisk tillväxt med ekologisk och social hållbarhet. Detta har givit upphov till debatter om alternativa strategier för att åstadkomma mänskligt välbefinnande inom ekologiska gränser.Genom planering och strategi kan kommuner och regioner spela avgörande roller för att uppnå välstånd, socialt välbefinnande och miljömässig hållbarhet. Under senare år har allt fler exempel på planering, strategier och beslutsfattande vuxit fram som är mer eller mindre frikopplade från ekonomisk tillväxt och fokuserar på hållbar utveckling samt att planera samhällen som är bra för både människor och miljö. I den här rapporten har vi tittat närmare på en handfull sådana alternativa planeringsinitiativ och intervjuat människor som arbetar med dem.Rapporten beskriver initiativ i sex europeiska kommuner och regioner där hållbarhetsaspekter tydligt prioriterats eller synliggjorts. I flera fall har de integrerats i det lokala ledarskapet och den strategiska planeringen. Dessa initiativ förhåller sig i olika utsträckning till tillväxt som begrepp, och har varierande ambitioner att komplettera eller gå bortom tillväxt som mått, mål eller medel på framgångsrik samhällsutveckling. I forskningslitteraturen benämns sådana initiativ ofta som planering bortom tillväxt, eller så kallad post-growth planning.Syftet med rapporten är fördjupa förståelsen för vad planeringsinitiativ bortom tillväxt skulle kunna bidra med i lokal och regional kontext för att åstadkomma hållbar utveckling. För att uppnå syftet har vi, genom att intervjua tjänstepersoner, undersökt deras perspektiv på varför planeringsinitiativ bortom tillväxt behövs och hur de kommer till användning, samt vilken roll de upplever att planeringsinitiativen har i processer för hållbar samhällsomvandling och i lokalsamhället. Vår målgrupp för rapporten är beslutsfattare i kommuner och regioner som har behov av att tänka i nya banor och vill utforska alternativa modeller för att planera för hållbara framtider.Resultaten visar att dessa modeller fortfarande är nya, och har få märkbara effekter i den fysiska miljön. De skapar dock engagemang och nya former för dialog om komplexa hållbarhetsutmaningar. De hjälper också till att identifiera trender och ojämlikheter liksom för att fånga upp ett bredare spektrum av hållbarhetsaspekter. Det finns också exempel på att planeringsinitiativ bortom tillväxt har integrerats i politiska processer och beslutsfattande. Vissa regioner har kommit längre när det gäller att integrera dessa initiativ i beslutsprocesserna, och mycket kan läras av deras erfarenheter. Rapporten visar exempel på kommuner och regioner som genom att tänka nytt och utmana normer arbetar för en mer hållbar värld för medborgare. Trots hinder 10kan de potentiella fördelarna göra det värt att utforska och implementera liknande metoder. Alternativa berättelser om förändring som bygger på en annan uppsättning värderingar och mål kan vägleda planering mot alternativa hållbara framtider.

Denna rapport är en del av forsknings- och samverkansprojektet JÄMBO: Handlingsutrymme för jämlik tillgång till boende och livsmiljöer, ett FORMAS-finansierat projekt som bedrivs inom forskningsmiljön Studier i boende och välfärd vid Malmö universitet, i samarbete med Göteborgs Stad, Göteborgsregionen och Region Skåne. Projektet undersöker socialt hållbar bostadsförsörjning utifrån kriterierna (a) jämlik tillgång till bostäder, (b) minskad segregation, samt (c) ökad integration. Inom projektet har fyra verktyg för socialt hållbar bostadsförsörjning som används inom Göteborgs Stad identifierats. Dessa är sociala konsekvensanalyser och barnkonsekvensanalyser (SKA/BKA), stadsformsanalyser, Värdeskapande stadsutveckling (VS) och Jämlik stad. Rapporten presenterar resultaten från en studie som analyserat de teoretiska och ideologiska strukturer som ligger till grund för dessa verktyg, och hur väl dessa uppfyller kriterierna för en socialt hållbar bostadsförsörjning. Rapporten baseras på en kvalitativ textanalys av de rapporter och policydokument som beskriver verktygen. Analysmetoden bygger på Mats Lindbergs (2017) modell för att kartlägga ideologiska strukturer genom tre dimensioner: värde-, beskrivande- och handlingsdimensioner. Modellen identifierar tre typer av utsagor: värdeutsagor (V), som uttrycker ideal och mål (varav mål kan särskiljas som M), beskrivande utsagor (B) och föreskrivande utsagor (F), vilka tillsammans synliggör det ideologiska innehållet i en text. Textanalysen har kompletterats med workshopmaterial från tre workshops som hållits med representanter från relevanta förvaltningar och kommunala bolag. Verktygen som behandlas i studien baseras på olika teoretiska antaganden men gemensamt problematiseras segregationens effekter. SKA och BKA fokuserar på social hållbarhet och betonar stadens fysiska utformning som ett verktyg för att skapa jämlika förutsättningar och främja social sammanhållning. Stadsformsanalyser ser stadsrummet som en dynamisk process där den fysiska miljön samspelar med sociala och ekonomiska faktorer, och använder flödesbaserade analyser för att identifiera optimala områden för förtätning. Värdeskapande stadsutveckling bygger på marknadsanalyser där stadskvaliteter kan minska segregation genom att öka attraktionskraften i socioekonomiskt svagare områden. Verktyget Jämlik stad fokuserar på hur strukturella faktorer och segregation påverkar tillgången till resurser och hälsa, och lyfter behovet av att åtgärda dessa för att minska ojämlikheter på bostadsmarknaden. När det gäller kriterierna för socialt hållbar bostadsförsörjning uppfyller de granskade verktygen dem endast delvis. SKA och BKA bidrar till att minska segregation och främja integration (b och c) genom att lyfta fram stadsmiljöns betydelse för att skapa jämlika förutsättningar. Däremot behandlar de inte jämlik tillgång till bostäder (a), eftersom deras fokus ligger på stadens fysiska och sociala struktur snarare än på själva bostadsförsörjningen. Stadsformsanalyser relaterar inte heller till boendefrågor och därmed inte till jämlik tillgång till bostäder. Detta verktyg är främst användbart för att stärka integrationen (c) och berör endast i viss mån målet om minskad segregation (b). VS-verktyget tangerar samtliga kriterier, men dess effekter riskerar att få motsatt verkan, vilket väcker frågor om dess lämplighet i sammanhanget. Endast Jämlik stad tar ett helhetsgrepp och adresserar alla tre kriterier, men fungerar framför allt som ett analysverktyg utan att erbjuda konkreta lösningar. Sammantaget visar genomgången att det saknas verktyg som direkt stödjer planeringen för jämlik tillgång till bostäder (a).