Academic literature on the topic 'Hållbar Utveckling'

Hållbar utveckling ska vara en naturlig del av verksamheten vid universitet och högskolor. För lärosätena gäller att de förutsättningar som följer av traditioner och verksamhetens inriktning ser olika ut. För utveckling av den hållbara högskolan fordras stor insikt om det egna lärosätets historik och särskilda förutsättningar samt den egna verksamhetens styrkor och svagheter, risker och möjligheter. Vi menar att alla lärosäten, som på allvar vill integrera hållbar utveckling i verksamheten, möter en uppsättning dilemman i detta arbete. I artikeln behandlas sju dilemman. Det handlar bland annat om att balansera eldsjälars engagemang mot vikten av systematik, att skapa förutsättningar för förnyelse genom avveckling av program och kurser som inte längre är relevanta i förhållande till samhälls- och kunskapsutvecklingen och att utveckla verklig tvärvetenskap, parallellt med att en hög nivå på klassiska ämnen upprätthålls. För att etablera hållbara lärosäten behövs också riktade satsningar som stödjer utvecklingen och en ökad samverkan mellan lärosäten för att säkra resurser och kompetens.

"Författarna tar sin utgångspunkt i vad som troligen är den mest välkända definitionen av hållbar utveckling: ”Hållbar utveckling är en utveckling som tillfredsställer dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillfredsställa sina behov.” Med denna som grund konstaterar de att hållbar utveckling innebär ett paradigmskifte som inbegriper radikala förändringar i hur vi ser på vår egen roll i världen." Läs hela Cecilia Enbergs recension av boken Att undervisa för hållbar utveckling.

Enligt Högskolelagen skall högskolorna i sin verksamhet främja en hållbar utveckling. FNs Agenda 2030 och dess 17 globala hållbarhetsmål belyser ytterligare högskolornas roll att utveckla och sprida kunskap om hållbar utveckling. Det ställs dock krav på högskolelärares insikter kring hållbarhetsbegreppet och iscensättandet av dess flervetenskaplighet i undervisningssituationen. Den här artikeln beskriver en fakultetsövergripande högskolepedagogisk kurs, Undervisning för hållbar utveckling, med dessa krav som utgångspunkt. Kursens genomförande och design presenteras, liksom syfte och lärdomar.

In the school subject Home- and Consumer Studies, the curriculum includes knowledge about sustainable food consumption, i.e. the students should learn to make sustainable food choices. Previous research has shown that taste is an important factor when people choose what to eat. The purpose of this study is to investigate teaching about sustainable food consumption, by focusing on how teachers and students talk about taste during foodwork, more specifically what meaning that is construed in relation to taste and how this content may be understood in relation to different perspectives on taste. Video data from two classes of Swedish lower secondary school students is analyzed using pragmatic discourse analysis methods. The results show that taste is mainly used in terms of taste assessments and thus provide an understanding of taste as something fixed and unchangeable. A transactional perspective on taste is suggested as an alternative, working with taste as something changeable and reflexive. In this way teaching can be a part in students developing new taste experiences, which is crucial for wanting to change eating habits, or for learning to eat new dishes, and foods, which will be required in order for people to make sustainable food choices.

Förskolebarnet har historiskt setts som utvecklings- och framtidsprojekt i strävan för ett bättre samhälle. I den senaste Läroplan för förskolan (Skolverket, 2018) har det politiska begreppet hållbar utveckling (HU) lagts till både i förskolans värdegrund och i förtydligande målskrivningar. I denna artikel presenteras en narrativ studie om förskolans utbildning med fokus på förskolans roll ochförskolebarns lärande i antropocen. Studien har en kritisk teoretisk bas där empirin utgörs av förskollärares berättelser om sitt arbete med utbildning för hållbarhet i förskolan. Kritisk forskning om utbildning för hållbarhet har gett stöd i analysen av förskollärarnas narrativa berättelser. Specifikt har frågor om vilka kunskaper som ses som avgörande kunskapsinnehåll för förskolebarn och vilken roll förskolan har i den tid som definieras som antropocen studerats. Resultatet visar att antropocen som begrepp inte används i förskollärarnas beskrivningar av utbildningen. Dock, framträder i deras berättelser en utbildning där arbetet för en hållbar jord ses som ett grundläggande innehåll och där barns lärande innebär att lära om hållbar resurshantering, källsortering och att lära i och om naturen. Slutligen ger en svag styrning och ledarskap sig tillkänna där hållbar utveckling som begrepp inte ger stöd för tolkningar och förståelser om att arbeta i en utmanande tid i relationen människa och natur.

Kursen Lärande för hållbar utveckling som vi presenterar i denna artikel är en fortbildningskurs som vänder sig till högskole- och universitetslärare som vill integrera hållbar utveckling i sin undervisning. Målet med kursen är att stärka kompetenser för att undervisa om/i hållbar utveckling utan att vända sig till en specifik disciplin eller ämne. Istället ligger fokus på möten och samtal kring de globala hållbarhetsutmaningarna som i sig själva skär tvärs över ämnesgränser. Genom åren har kursen fått uppmärksamhet från olika håll och sedan den första kursomgången 2014 har ett flertal liknande kurser startats vid olika lärosäten i landet, inte sällan på initiativ av tidigare kursdeltagare. Totalt har mer än 50 deltagare genomgått kursen. Bland dem finns alla ämnen representerade och projektarbetena som genomförts på kursen visat på de omfattande och komplexa utmaningar vi står inför och vilka mångfacetterade insatser som behövs. Men det vi har upplevt som det viktigaste med kursen är att den ges till lärare inom alla ämnen och därmed möjliggör möten, kunskaps- och erfarenhetsutbyten över disciplingränserna, något som oftast är väldigt begränsat.

För att klara de globala utmaningarna menar FN:s Agenda 2030 att det krävs omställning av samhälleliga system. Det räcker inte med marginella justeringar. Ohållbara transport-, energi-, mat- och sjukvårdsystem behöver fasas ut och ersättas med hållbara. För att klara dessa omställningar behövs helhetssyn och samverkan. I denna artikel ger jag min reflektion över FN:s process för lärande för hållbar utveckling och på vilket sätt högskolor och universitet (HoU) kan bli mer aktiva i denna hållbarhetsomställning genom att ta vara på studenternas unika roll som möjliggörare.

Vi lever i en kritisk tid där en mångfald av globala svårigheter och problem av ekologisk, social och ekonomisk karaktär genererar nya frågor om mänsklighetens framtid. I den svenska läroplanen för förskolan anges hållbar utveckling som en viktig del av förskolans värdegrund och uppdrag vilket följs upp med strävansmål. Därför finns ett behov av att tydliggöra och förankra utbildning för hållbar utveckling i förskolan. I denna artikel presenteras en studie där 153 svenska förskollärare beskriver vad de ser som de viktigaste motiven för att undervisa om hållbar utveckling i förskolans utbildning. Studien har en kvalitativ ansats och genomförs inom ramen för ett kritiskt teoretiskt perspektiv som granskar kulturella föreställningar och förståelser av den sociala verkligheten i en specifik institutionell sociohistorisk kontext. I förskollärarnas beskrivningar framträder en bredd av motiv gällande varför det är viktigt att undervisa om hållbar utveckling i förskolan: Att motverka ohållbara livsstilar, Att följa styrdokumenten, Att ta ansvar för en hållbar nutid och framtid samt Att rusta barn för framtiden. Studien visar också att undervisning för hållbarhet innefattar att utveckla kunskap, kreativitet, problemlösningsförmåga, kritiskt tänkande, handlingskompetens, nytänkande och förändring. Barns delaktighet för en hållbar nutid och framtid skrivs fram som avgörande för denna förändring. ENGLISH ABSTRACT Preschool teachers multiple motives for teaching about sustainability We live in a critical time where a variety of global difficulties and problems of an ecological, social, and economic nature generate new questions about the future of humanity. In the Swedish curriculum for the preschool, sustainable development is stated as an important part of the preschool’s core values and mission, which is followed up with goals. Therefore, there is a need to clarify and anchor education for sustainable development in preschool education. This article presents a study in which 153 Swedish preschool teachers describe their most important motives for teaching about sustainable development in their preschools. The study has a qualitative approach and is carried out within the framework of a critical theoretical perspective that examines cultural conceptions and understandings of social reality in a specific institutional socio-historical context. In the preschool teachers’ descriptions, a wide range of motives appears regarding why it is important to teach about sustainable development in preschool: To counteract unsustainable lifestyles, To follow the governing documents, To take responsibility for a sustainable present and future, and To equip children for the future. The study also shows that teaching for sustainability includes developing knowledge, creativity, problem-solving skills, critical thinking, action skills, innovative thinking, and change. Children’s participation for a sustainable present and future is presented as decisive for this change.

The UN has decided that between the years 2005-2014 education for sustainable development should be a priority and that efforts to integrate sustainable development into education at all levels should be strengthened. Textbooks have a very strong position in schooling and in 1991 the state’s intuition for review of textbooks was closed down. Today, the responsibility to review teaching materials lays on the teachers. The purpose of this study is to examine the teaching materials for the grades 1-3 in the subject society orientated subjects. We want to examine if the three dimensions of sustainable development (social, ecologic and economic) interact with each other. Through teaching materials analysis and based on theories of sustainable development the similarities and differences between the textbooks was compared. The following questions are answered: - How are the textbooks and the workbooks treating the concept of sustainable development through the three dimensions of sustainable development? - To what extent does the teaching materials correspond with the curriculum for geography in grades 1–3 within the sustainable development? The result of the analysis shows that all teaching materials are dealing with all three dimensions of sustainable development, but in different amounts. Boken om SO, SO-boken and Samhällskunskap deals with the most concepts selected within the dimensions. While Geografi – Vårt land almost only deals with the ecological dimension. The results have also shown that the Boken om So, and SO-boken covers almost all the key content in tre curricula that has been selected. Even Samhällskunskap treats many of them while Geografi – Vårt land only treats two. In only one of the textbooks, Boken om So, all the dimensions of sustainable development interact together. Our conclusion is that none of the books should be used by itself in education for sustainable development. A combination of learning materials is needed to get an overall perspective of sustainable development and to deal with all the core content.

Hållbar utveckling är ett omtvistat och komplext begrepp med många tolkningsgrunder och en diffus definition. Trots detta står det tydligt framskrivet i både styrdokument och skollag att det skall undervisas om hållbar utveckling i skolan. Syftet med denna uppsats är därför att undersöka hur två gymnasielärare och tio elever uppfattar begreppet hållbar utveckling, samt vad de anser om undervisning för hållbar utveckling. Studien har genomförts med hjälp av semistrukturerade intervjuer. Analysen av intervjumaterialet gjordes med en fenomenografisk ansats. Det som framkommit i läraranalysen är att hållbar utveckling antingen uppfattas som att leva i harmoni med varandra eller att leva i harmoni med naturen, samt Två synsätt. Det som framkom i analysen av lärarnas åsikter om undervisning för hållbar utveckling är Svårigheter och En möjlighet. Det som framkommit i analysen av elevers uppfattningar om hållbar utveckling är Ändliga resurser vilket har underkategorierna Framtidsoro, Resursfördelning och Livsstil. Analysen av elevernas åsikter om undervisning för hållbar utveckling utmynnade i Punktinsats respektive Önskeupplägg.

Hållbar utveckling är högt på agendan världen över. Det går inte längre att blunda för de ­konsekvenser som jorden får uthärda till följd av mänskliga handlingar. Fortsätter vi i denna riktning kommer jordens resurser inte räcka till. (WWF 2019) Därför krävs förändring. Länge har hållbar utveckling varit eftersträvansvärt just av denna anledning. Vi måste dock ifrågasätta om den rådande doktrinen om hållbar utveckling får önskat genomslag i praktiken. Vikten av att nå ett kretslopp där resurserna inte tar slut är avgörande för framtiden. Inte minst inom fysisk planering. (De Roo och Porter 2007:16)  Uppsatsen har med bakgrund till detta studerat fyra svenska kommuners arbete för hållbar utveckling, med fokus på ekologisk hållbarhet. Kommunerna har valts utifrån deras aktiva miljö­arbete, geografiska spridning samt antagandedatum för respektive plandokument. Det ­empiriska material som studerats är översiktsplaner samt detaljplaner från Östersunds, Säffle, Tyresö och Kristianstads kommun. Dessa har analyserats utifrån en kvalitativ textanalys där hållbarhetsdimensionerna varit i fokus. Uppsatsens teoretiska ramverk har varit Hållbar utveckling och Fuzzy planning.  Resultatet av studien visar att valda kommuner jobbar uttalat med hållbar utveckling i översikts­planerna. Detta framgår genom olika­ strat­egier, både övergripande och mer konkreta ­sådana. Huruvida begreppet behandlas i detaljplanerna är mer diffust. Subjektiva tolkningar av detalj­planernas innehåll gentemot översiktsplanernas hållbarhetsstrategier måste göras för att avgöra hållbarhetens utrymme på denna nivå. Tolkningen blir dock svår med tanke på detalj­planernas områdesspecifika inriktning och översiktsplanernas övergripande och visionära orientering. Trots tolkningssvårigheter går det att antyda att hållbar utveckling beaktas i detalj­planerna, dock med andra termer och motiveringar än de i översiktsplanerna. Det går avslutningsvis att dra slutsatsen att hållbar utveckling är svårt att översätta till ­praktiken såsom det svenska planeringssystemet ser ut idag. Glappet mellan översiktsplaners över­gripande visioner och detalj­planers mer specifika avgränsning gör det problematisk att ­applicera hållbarhets­stategier som får faktiskt utfall. Det går således att fråga sig om tillvägagångssättet för hållbar utveckling inom fysisk planering, är just hållbart?

Idag byggs det i städer allt oftare med hållbarhet i åtanke. Allteftersom forskare hittar nya sätt att mäta konsekvensen av vår slösaktiga livsstil blir risken med klimatförändringar ett faktum. Därför har Sveriges regering nyligen investerat stora summor pengar för att bedriva det största hållbarhetsprojektet i landets historia, Norra Djurgårdsstadsprojektet. I projektet har man satt som mål att sänka emissioner och energianvändning genom att bygga system för källsortering, energisparande, utrymmen anpassade för cykelpendlare och lätt tillgänglig kollektivtrafik. Men då begreppet hållbarhet är relativt nytt genomgår den en ständig bearbetning och utveckling. Detta resulterar i att det är oklart om Norra Djurgårdsstadsprojektet kan betraktas som ett komplett hållbarhetsprojekt. Målet med denna uppsatts är att försöka klargöra vad begreppet hållbar utveckling står för bland annat genom att studera Norra Djurgårdsstadsprojektet och jämföra med internationell standard. Vidare undersöks hur man väljer att mäta hållbarhet och vilka drivkrafterna är bakom hållbar utveckling. I rapporten visas att definitionen på hållbarhet har gått skilda vägar i olika länder troligtvis för att det anpassats till olika länders standard och ekonomiska situation. En konsekvens av detta har lett till svårigheter att få hållbarhet att slå igenom bland världens företag och invånare. Problemet är att det inte finns en klar förebild eller empiriskt bevis på att teorin stämmer och kan vara lönsamt för alla i längden. Norra Djurgårdsstadsprojektet är ur detta perspektiv ett väldigt smart sätt att få folk att öppna ögonen genom att agera som en förebild. Detta stärks genom att Sverige idag är ett starkt varumärke internationellt. Mycket tack vare demokratiska värderingar och öppenhet. Vi har i Sverige kommit långt i frågor som jämställdhet, rättvisa och i arbetet mot korruption, barnarbete och orättvisor. Därför har hållbarhet i Sverige riktats in mot att man tänker långsiktigt på miljön i olika avseenden. Mycket av social hållbarhet har därför i Sverige kommit att hamna under andra definitioner som CSR.
In today’s society sustainability is getting more commonly used by governments when planning and constructing cities. This is a direct consequence by improvement in research giving us a much clearer method of predicting the implications of out wasteful lives and how it will impact the environment. Sweden has recently spent a generous amount of funds to finance the greatest sustainability project in the country’s history, the Stockholm Royal Seaport project. For the project to reach its goals, construction must to be done with minimum use of emissions. There are also plans to build extensive systems for recycling, restricted energy use, areas for storing bicycles and trains and bus stops in the vicinity of residential areas. Due to the fact that the term sustainability is relatively new, work is frequently being done to change and improve the definition to simplify its use. This fact makes it unclear whether the Stockholm Royal Seaport project is actually a comprehensive sustainability project. The goal of this thesis is clarify the term Sustainability development and what it truly means by studying the Stockholm Royal Seaport project and comparing it to international standards. In addition, work has been done to analyze the methods of measuring progress in sustainability development. The work shows that the definition of sustainable development has gone separate paths in different countries to adapt to the local economic situation and living standards. As a consequence difficulties have become more apparent to spread the use of sustainable thinking among builders and governments. Some of the most prominent causes of this are due to the fact that there is no extensive research made on the subject nor is there any proof that the theory of sustainability works. From this point of view, the Stockholm Royal Seaport project is a clever way to get people to open their eyes for sustainability by acting a row model. This argument is more valid due to the fact that Sweden is now considered to have a strong reputation when it comes to topics such as equality, justice and work against corruption in the building industry. Sweden has therefor focused its attention on work to improve the environment long term. As a result, the issues of social sustainability are often referred to as CSR in Sweden.

Syftet med denna studie är att undersöka hur lärare i f-3 beskriver sitt arbete medhållbar utveckling i sin egen undervisning i de olika So-ämnena, samt attundersöka lärares attityder och innebörder till begreppet hållbar utveckling ochderas uppfattning om sin undervisning med detta innehåll. Metoden som användesför att besvara studiens frågeställningar var kvalitativa intervjuer och genomfördesgenom att intervjua sex stycken lärare. Det insamlade materialet analyserades meden fenomenografisk analys utifrån ett hermeneutiska perspektiv.Resultatet som framkom av studien var att alla informanterna ansåg att hållbarutveckling var ett väldigt viktigt begrepp att arbeta med och till viss del ävenämnesövergripande. Utifrån resultatet framkom det att informanterna arbetade medhållbar utveckling i undervisningen utifrån samma innehåll och det utfördes i storadrag på liknande sätt. Det framkom att även fast många var intresserade av ämnethållbar utveckling så skedde en stor del av undervisningen kring hållbar utvecklingpå grund av att det har kommit in på ett tydligare och bredare sätt i läroplanen.

SO

The overall aim of the thesis is to contribute with knowledge about the conditions for preschool children’s meaning making with regard to sustainable development. With a focus on critical actions, the thesis explores how education is executed and how a critical action may be conducted in a preschool practice. Different teaching situations in preschool have been analysed in order to determine how and which actions are privileged in the various situations, what the consequences of these actions are, and what kind of conditions that enable children to develop critical action competence. The results show that teachers affect children’s meaning making by directing actions toward a specific learning content. The conditions in which children learn action competences for sustainable development may be affected by which actions are privileged or excluded in the situation. The analyses of conditions for children to act critically in this thesis are when: the teacher aims the attention towards a pluralistic teaching content, where the content consists of value judgments. variations of views are highlighted – by the help of other children or from example different viewpoints in a book. children have the courage or/and feel safe expressing contradicting views. Although the situations in which children act critically are few and far between in the empirical material, they do exist and are important to highlight, especially as few other studies explore what meaning making processes look like when critical actions are privileged. The thesis therefore contributes to the research by providing analyses of situations in which children act critically in preschool.

Den mest använda definitionen av begreppet hålbar utveckling lyder: ”En hållbar utveckling är en utveckling som tillfredsställer dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillfredsställa sina behov”. Definitionen kommer från rapporten ”Vår gemensamma framtid” från 1987. Hållbar utveckling omfattar ekonomiska, ekologiska och sociala aspekter samt samspelet och balansen mellan dem. Kortfattat kan hållbar utveckling förklaras med att ekonomisk utveckling inte får ske med risk för social ohälsa, ett ojämlikt samhälle eller en förstörd miljö. Det internationella arbetet för hållbar utveckling leds av FN. EU:s och Sveriges arbete för hållbar utveckling är en långsiktig hållbarhetsvision gällande ekonomisk tillväxt, social sammanhållning och miljöskydd. All politik och verksamhet ska genomsyras av detta. Även Sveriges miljöpolitik bygger till stor del på internationellt samarbete och på beslut som tas inom EU. Arbetet för en hållbar utveckling ingår numera i praktiskt taget all samhälls-planering, och genom kommunernas arbete är det möjligt att engagera varje enskild medborgare. En hållbar trädgård är på många sätt en klimatvänlig trädgård, och uppsatsen tar upp hur man genom hållbar trädgårdsanläggning kan reducera negativ miljöpåverkan. I princip all användning av energi påverkar miljön och klimatet negativt och därför bör man kraftigt minska energi-förbrukningen genom att t.ex. minska användandet av bensindrivna trädgårdsverktyg. Även mängderna gödningsmedel och bekämpningsmedel bör minskas eftersom de kräver energi både vid tillverkning och transport. Genom att odla ätbara grödor kan man minska sina ekologiska fotavtryck. Detta tack vare skillnaden i energiförbrukning mellan mat som odlas i trädgården och modern livsmedelsproduktion. Människans förbrukning av vatten ökar hela tiden och även den mängd som används i trädgården. Större förståelse för hur vattning fungerar kan göra stor skillnad för hur vi använder vattnet som resurs. Att kompostera är även det en viktig beståndsdel i en hållbar trädgård. I stället för att deponera organiskt avfall kan man förvandla samma avfall till jordförbättringsmedel. Trädgårdsskötsel är en global industri som uppmuntrar till mer konsumtion av massproducerade föremål. Att tillverka trädgårdsprodukter nyttjar naturresurser och energi. Att konsumera påverkar en hållbar utveckling, så som konsument bör man välja hållbara material. Detsamma gäller vid konsumtion av växter. Den mängd energi som krävts för att odla växten, för transport, för tillverkning av krukan samt hur mycket och vilken typ av underhåll som växten kommer att kräva väl planterad har stor betydelse. En mångfald av växter är nyckeln till den hållbara trädgården, en mångfald av växter bidrar till ett rikare djurliv vilket också gynnar biologisk bekämpning. En enskild trädgård innehållande en stor mångfald av växter kan bidra meningsfullt till att säkra den globala biologiska mångfalden eftersom hundratals miljoner enskilda trädgårdar världen över tillsammans bildar ett enormt nätverk med fickor av liv.

Syftet med denna uppsats var att jämföra diskurser med nyutbildade slöjdlärares resonemang om skolslöjd och hållbar utveckling. Detta gjorde jag genom att utföra en semistrukturerad intervjustudie där fem nyutbildade slöjdlärare ingick. Utifrån de ämnen informanterna valde att tala om under intervjuerna skapade jag teman, vilka jag sedan undersökte i resultatkapitlet. De teman som undersöktes var återbruk, materialhushållning, reparationer, teori i slöjd, ämnesövergripande arbete samt skapa versus köpa. Innehållet i några av dessa teman föreskrivs i styrdokumenten medan andra inte gör det. Även de tre diskurserna miljödiskursen, slöjddiskursen samt skoldiskursen undersöktes i resultatkapitlet. I diskussionskapitlet undersökte jag sedan vilka av nämnda diskurser respektive tema kunde tänkas tillhöra. Jag föreslog därefter tänkbara orsaker till detta. De diskurser jag använde mig av var skoldiskursen, slöjddiskursen samt miljödiskursen. De slutsatser jag drog var att det finns sådant som tyder på att skolslöjden genomgår en förändring. Dels tycks skolslöjden vara på väg att få teoretiska inslag och dels tycks den gå en mer miljövänlig framtid till mötes.

Syftet med denna studie är att undersöka om hållbar utveckling behandlas i barnböcker för yngre barn samt att beskriva, analysera och diskutera vilka diskurser kring hållbar utveckling i barnböcker som blir synliga. Den metod som vi använder oss av är kvalitativ textanalys med inriktning på diskursanalys. I studiens resultat kan vi ur de analyserade böckerna urskilja åtta olika diskurser; diskursen om att barn vill vara en hjälte, diskursen om att barn behöver en verklighetsförankring, diskursen om att barn är lättskrämda eller påverkbara, diskursen om att barn är kompetenta, diskursen om att personer som räddar naturen eller arbetar för en hållbar utveckling gör något bra, diskursen om att äldre vet bäst/bättre, diskursen om att de som inte hjälper till att hålla jorden ren är dåliga och diskursen om att inte återvinna och återanvända är dåligt/fel. De flesta av diskurserna bekräftas i förskolans läroplan (Skolverket 2016) och de övriga går med viss tolkning även dem att kopplas till läroplanen. Andra slutsatser som vi drar av studien är att barnböcker för yngre barn om hållbar utveckling är svårtillgängligt för förskolan och att författare använder makttekniker för att få barn intresserade av ämnet. Slutligen ser vi i samtliga barnböcker vi analyserat att barn framställs som kompetenta samtidigt som den uppfattningen ständigt motarbetas av de makttekniker som utövas av vuxna som ett försök till att styra dem.

Syftet med examensarbete är att undersöka tre bildlärares förställningar om fenomenet hållbar utveckling samt utforska hur de omsätter detta till en konkret verklighet i klassrummet för elever. Syftet är också att undersöka vilka betydelser begreppet hållbar utveckling har för bildlärarna i deras pedagogiska uppgifter. Genom studien vill jag erbjuda ett empiriskt bidrag om bildundervisning för hållbar utveckling. Jag har valt en kvalitativ inriktning på studien och anser ett hermeneutiskt förhållningssätt är rimligt att använda i arbetet i syfte att förstå och tolka lärares utsagor. Resultatet av tolkningen visar att ett mer utvecklat förhållningssätt till utbildning för hållbar utveckling är att genomföra ämnesövergripande arbete i skola. Ett sådant arbete möjliggör en tvärvetenskaplig och holistisk inlärning vilket är i enlighet med den svenska läroplanen. Den andra slutsatsen jag kom fram genom tolkning är att en hållbar bildundervisning hänger samman med ändamåls ändliga lokaler som passar till dagens verksamhet. Med detta menas att en bildsals rumsliga design samt tillgängliga material kan innebära både begränsningar och möjligheter för ett hållbart lärande. Den tredje slutsatsen rör sig om kvalitet på kommunikation mellan lärare och elever samt en individuell anpassade undervisning vilka påverkas av elevtätheten. Det höga antalet elever i ett klassrum betraktas som ett problem och hinder för en hållbar utveckling enligt informanterna, eftersom flera faktorer som underlättar en inlärningsfrämjande relation mellan lärare och elev kan rubbas. Informanterna är eniga om att mindre klasser ger bättre arbetssituation och studieresultat.

Till viss del kommer framtidens kriser, och därmed skadeplatser, karakteriseras av den långsamma förändring som pågår i och med de klimatförändringar som pågår. Hur dessa kommer att se ut, vilka samhällsaktörer som påverkas och medverkar och vilka som drabbas kommer att ske genom komplexa orsakssamband. Ett sätt att visualisera och skapa förståelse för denna typ av händelser är att använda megaspel, storskaliga sociala spel där deltagarna agerar utifrån givna roller och på så sätt kan utforska olika perspektiv och händelseutvecklingar. Megaspel låter brädspel, simulering och rollspel mötas i ett format där stora mängder deltagare involveras, ofta mellan 30 och 500 personer. Megaspel kan använda som lärspel, här för att skapa en bättre förståelse för hur energisystemet påverkar förutsättningarna för en hållbar framtid och hur olika aktörer påverkar varandra, direkt och indirekt. Spelet omfattar produktion, distribution, och konsumtion av energi tillsammans med politik, näringsliv och medborgare som ska försöka skapa en hållbar utveckling i förhållande till Agenda 2030-målen. Spelarna hanterar tre faser: teamfas (aktörsintern planeringstid), orderfas (förhandling med andra aktörsgrupper) och uppsamlingsfas (då rundan sammanfattas). En runda motsvarar fem år, således kan en uppsnabbad tidsutvecklig visa på konsekvenser av handlingsval som annars kan ta årtionden innan de blir reella. Deltagarnas intressen och målsättningar omsätts i spelhandlingar, vilka testas mot en simulering av klimatpåverkan som återkopplas till deltagarna. Interaktion som uppstår mellan deltagarna analyseras och långsiktiga effekter utvärderas, som till exempel attityder och föreställningar om energisystemet i förhållande till samhälle, miljö och klimat. En konkret upplevelse av komplexiteten i systemet tillsammans med att deltagarna får en ökad förståelse för hur de påverkar varandra bidrar till en insikt om vad som behöver göras för att energisystemet drastiskt ska kunna minska sitt koldioxidutsläpp. En iakttagelse från de första genomförda spelen är att megaspelsformatet bidrar till en ökad förståelse för de beroenden som finns mellan olika aktörer. Vidare kan megaspelet fungera som ett krisövningsformat för att inte bara hantera konsekvenser av klimatförändringar såsom naturkatastrofer, utan även bidra till att förstå och hantera orsakerna till dessa. Projektet finansieras av Energimyndigheten och är ett samarbete mellan Linköpings universitet, Högskolan i Skövde och Jönköpings Universitet.

Ett robust samhälle måste kunna hantera alla hot från krigshandlingar till när det brinner eller vid en olycka eller sjukdomsfall. Det säkra samhället är också det hållbara samhället. Därför är ett utvecklat system med CIP ett utmärkt exempel på hur vi skulle kunna skapa säkerhet för människor genom att ha beredskap och förmåga lokalt så att vi i såväl krig som fred tillsammans kan förebygga och hantera konsekvenser av olyckor och följder av krigshandlingar. Brandskyddsföreningen som har en rikstäckande organisation med restvärdeledare samt är kopplad till tjugo lokala Brandskyddsföreningar har nu ambitionen att ta ett nationellt initiativ för att skapa ett fungerande och rikstäckande nätverk med CIP. Säkerhetsläget i vår omvärld påkallar behovet av att stärka det civila försvarets förmåga och CIP skulle kunna utgöra en del av det. Samhället visar också ett stort engagemang i frivillighet. CIP har med god framgång etablerats på flera orter i landet genom initiativ från främst räddningstjänster och lokala brandskyddsföreningar. Kommunal räddningstjänst har idag utmaningar att rekrytera räddningstjänstpersonal i beredskap. CIP skulle kunna utgöra en kompetensförsörjnings- och rekryteringsgrund för detta. Pandemin har också visat på sårbarheter i samhällets förmåga att stötta utsatta med nödvändigt stöd i krissituationer. CIP skulle kunna stärka även denna förmåga. Brandskyddsföreningen planerar att driva utvecklingen av CIP i föreningsform och svara för såväl nationell som lokal samordning. Genom att organisera eldsjälarna och locka till sig de som vill göra nytta är ambitionen att CIP växer i hela landet. En central del för att etablera CIP är att utbilda och fortbilda de frivilliga som vill engagera sig. Brandskyddsföreningen har stor erfarenhet av kvalitetssäkrad utbildning och kommer ta fram ett utbildningskoncept för CIP. Genom centralt IT-stöd finns tillgång till kompetensdatabas i krig och fred samt uppföljning och lärande av insatser. Att vara en CIP bygger på frivillighet men Brandskyddsföreningen arbetar i nära samarbete med försäkringsbolagen och kan genom partnerskap ta fram utrustning och lämpliga försäkringslösningar. Brandskyddsföreningen arbetar nu med att etablera en organisation och att i partnerskap med flera aktörer bygga upp CIP i större skala.

Denna rapport redovisar arbetet med att genomföra en systemanalys av interaktioner mellan FN:s 17 globala mål för hållbar utveckling (Sustainable Development Goals, SDGs) på svensk nationell nivå. Arbetet har genomförts i en deltagandeprocess där Agenda 2030-ansvariga på olika departement inom Regeringskansliet har bidragit med bedömningar av parvisa interaktioner mellan hållbarhetsmål och där forskare vid SEI har genomfört en systemanalys.

Effektiv användning av ändliga resurser är ett av de främsta målen för en hållbar utveckling. I ett kretsloppsperspektiv skulle näringsrikt avloppsvatten och näring fastlagd i köksavfall kunna bli till flytande gödselmedel till hobbyodlare. Vår utgångspunkt var sidoströmmar från biogasproduktion, både svartvatten (d.v.s. toalettvatten) och den flytande fraktionen av köksavfall. I ett Partnerskap Alnarp projekt mellan SLU, AlnarpFoodTech Ek. för. och RecoLab vid NSVA i Helsingborg undersökte vi bland annat förbättringsområden för att ta fram en tillförlitlig och säker växtnäringsprodukt.

Denna rapport, beställd av Region Värmland, analyserar gränshinder inom den statliga regionalpolitiken mellan Sverige och Norge, med målet att belysa integrationen av gränsperspektivet och diskutera utmaningar samt möjligheter för gränsöverskridande samarbete. Gränsen mellan Sverige och Norge beskrivs som “mjuk” med omfattande flöden, där historien av samarbete erbjuder betydande potential. Starka sociala band och ‘den mjuka gränsen’ främjar arbetskraftens rörlighet och affärssamarbeten, vilket bidrar till ökad konkurrenskraft och större marknader. Rapporten identifierar även gränshinder som påverkar individer, pendlare, och företag i gränsområdet. Den betonar vikten av dialog och samverkan för att ta tillvara möjligheter och hitta lösningar på gemensamma utmaningar. Rapporten framhåller att den regionala politiken i båda länderna ger regionerna ansvar för utveckling, men pekar på skillnader i hur gränsöverskridande aspekter hanteras. Den understryker vikten av gränsöverskridande samarbete för att skapa en integrerad arbetsmarknad och främja ekonomisk utveckling, trots att dessa aspekter har fått minskad uppmärksamhet i de nuvarande nationella strategierna. Rapporten uppmanar till en ökad inriktning på gränsöverskridande samarbete och bättre utnyttjande av regionernas potential för att överbrygga gränshinder och främja en hållbar utveckling i gränsregionerna.

Hållbar utveckling handlar om att värna och nyttja de resurser vi har på ett sätt som gör att dagens behov uppfylls utan negativ påverkan på framtida generationers möjlighet att uppfylla sina behov. Samtliga tre dimensioner av hållbarhet - ekologisk, ekonomisk och social - behöver inkluderas. I ett hållbart växtskyddsarbete eftersträvas en minimerad förlust av skörden på grund av skadegörare och ogräs med en så liten negativ påverkan av insatserna som möjligt på människor, djur och miljö, samtidigt som produktionen bedrivs konkurrenskraftigt, lönsamt och säkert ur ett arbetsmiljöperspektiv. År 2022 publicerades en kunskapssammanställning om hållbara odlingssystem med avseende på växtskydd (Lundin och Friberg, 2022). Där konstaterades att det vore av stort värde om fler indikatorer för hållbart växtskydd kunde utvecklas, för att vi i framtiden ska kunna skatta hållbarheten utifrån fler dimensioner än vad som görs idag. Den belyste också behovet av en utökad ekonomisk analys av hållbarhet kopplat till skördebortfall och till diversifiering genom val av olika grödor i växtodlingen. Den här rapporten bygger vidare på kunskapssammanställningens slutsatser genom en fördjupad diskussion om hur nya indikatorer som speglar utveckling av skadegörare, de skador de orsakar samt resistensutveckling kan användas för att skatta hållbarheten i svensk växtproduktion. Rapporten presenterar också ekonomiska analyser utifrån bekämpningskostnader och skördebortfall, samt ekonomiska aspekter på ökad diversifiering genom ökad odlad mångfald. Baserat på vårt arbete föreslår vi att skadegörardata som sedan 1989 samlats in via Jordbruksverkets växtskyddscentraler används för indikatorer för skadegörare i jordbruksgrödor, och presenterar i rapporten ett förslag på urval av 16 viktiga skadegörare samt en modell för att följa deras förekomst över tid. Eftersom bakomliggande data finns sammanställda och tillgängliggjorda kan en sådan indikator tillämpas redan i dagsläget. En indikator för skördebortfall orsakat av skadegörare kan utvecklas genom att bearbeta data från de bekämpningsförsök som årligen genomförs, och rapporten presenterar en modell för hur en sådan indikator kan beräknas utifrån dessa försöksdata. Till skillnad från indikatorerna för skadegörarförekomst finns inte data från bekämpningsförsök sammanställda och tillgängliggjorda i dagsläget, utan kräver avsevärd bearbetning innan en sådan indikator kan beräknas. Vi anser det därför angeläget att en sådan sammanställning görs, så att även en indikator för skördeförluster kan användas. Bekämpningsförsöken är också begränsade avseende vilka grödor och skadegörare som finns tillräckligt representerade. Vi ser de försök som avser sjukdomar i höstvete och vårkorn som mest lämpliga för utvecklingen av framtida indikatorer, medan liknande försök för skadeinsekter i dagsläget är alltför få för att utgöra en säker grund till motsvarande beräkningar. Vi föreslår också att de resistenstester som genomförs för herbicider, fungicider och insekticider i Sverige sammanfattas till en indikator för resistensutvecklingen som speglar växtskyddets evolutionära hållbarhet. Ekonomiska beräkningar som gjordes utifrån bekämpningsförsök i höstvete och vårkorn visade på stor skillnad i lönsamhet vid kemisk bekämpning av sjukdomar orsakade av svampar för år med högt sjukdomstryck jämfört med år med lågt sjukdomstryck. Resultaten belyser vikten av god precision och säkerhet i prognoser och beslutsstöd kring kemisk bekämpning för en god behovsanpassning av bekämpningen. Diversifiering genom en ökad mångfald av odlade grödor kan både minska lantbruksföretagets risk och öka lantbruksföretagets lönsamhet när diversifiering sker med tillräckligt lönsamma grödor. För att gynna en diversifiering kan det vara effektivt att ha ekonomiskt stöd direkt kopplat till grödan, i de fall där det finns befintliga avsättningsmöjligheter i stor skala. När avsättningsmöjligheterna behöver förbättras kan stöd ges för att vidareförädla grödan. Dessutom kan det behövas hjälp med organisation och kunskap kring nya grödor. Därmed kan det vara lämpligt med olika stödutformning för olika situationer där olika stöd kan komplettera varandra.

Inom ramen för det VINNOVA-finansierade projektet ”Hållbar distribution i e-handeln: Hur kan klimatsmarta leveransalternativ underlättas” (HELSMART) har syftet varit att ta fram kunskap om hur e-handlare kan utforma och presentera klimatsmarta leveransalternativ till konsumenter för att minimera klimatpåverkan från e-handelsdistributionen, och på så sätt bidra till ett fossilfritt samhälle. I denna rapport presenteras resultaten från projektet, som pågått under 2020-2023 och som varit ett samarbete mellan Linköpings Universitet och Stockholms Universitet. Projektet har kombinerat olika datainsamlingsmetoder, vilket gett möjlighet att förstå utmaningen med hållbara e-handelsleveranser ur olika perspektiv. Metoderna inkluderar dels en genomgång av e-handlares hemsidor, dels fallstudier och intervjuer med e-handlare, logistikföretag och transportplattformsföretag, och dels konsumentdata från faktiska köp före och efter introduktionen av ”miljömärkning” av leveranser. Sammantaget har det här projektet följt utvecklingen av miljömässigt hållbar e-handelsdistribution i en svensk kontext under de senaste nästan fyra åren. Resultaten visar att det finns en enorm komplexitet kopplat till miljömässigt hållbara leveransalternativ. För att belysa denna komplexitet så presenteras i rapporten en process som beskriver tre steg för att kunna utforma och presentera klimatsmarta leveransalternativ till konsumenter. Dessa innefattar: Identifiera miljömässigt hållbara leveransalternativ, Erbjuda miljömässigt hållbara leveransalternativ till konsumenter, och Vägleda konsumenters val av miljömässigt hållbara leveransalternativ. Genomgång av de tre stegen leder sedan fram till en avslutande diskussion där fyra centrala budskap lyfts. För det första är det inte självklart vad som menas med miljömässigt hållbar leverans. Här finns t.ex. oklarheter i vad man är ute efter att minimera när man vill uppnå miljömässigt hållbara leveranser, och om och hur det går att jämföra olika logistikföretags utsläpp på ett rättvisande sätt. För det andra så befinner sig e-handlarna inte i ett vakuum utan är beroende av andra aktörer, vilket gör att de slutgiltiga utsläppen beror på beslut från en mängd olika och starkt skilda beslutsfattare. För det tredje så skapar externa märkningar transparens, samtidigt som de riskerar att skapa förvirring. För samtidigt som externa märkningar har sina fördelar, så kan de också leda till att för många typer av miljömässigt hållbara leveransalternativ kommuniceras parallellt. För det fjärde så visar resultaten att hållbara leveransalternativ är viktiga för konsumenter, men inte lika viktigt som allt annat. Men genom att placera det miljömässigt hållbara leveransalternativet högst upp i checkouten och markera det som förvalt, så ökar sannolikheten för att konsumenter ska välja detta alternativ. Små knuffar på tillräckligt många kan på sikt ha enormt stor effekt på totala utsläpp.

Projektet Planeringssystem för behovsstyrd utemiljöskötsel genom användning av mätdata från sensorer har drivits under 2021 och 2022. Medverkande parter har varit Göteborgs stad, Husqvarna AB och Institutionen för Landskapsarkitektur, planering och förvaltning på SLU. Finansieringen kommer från Movium Partnerskap och parterna i lika delar. Resultatet har blivit ett spännande sökande efter användning av smart teknik för att se vilka möjligheter det finns att i högre grad arbeta med behovsstyrda skötselaktiviteter, i motsats till frekvensstyrda sådana. Tillförda projektmedel har möjliggjort tester och uppföljning av sådant som inte rymts inom Vinnovatestbädden Hållbara Smarta Parker där, utöver ovannämnda parter, även Johanneberg Science Park och Decerno medverkat. Geografiskt har fokus varit på Trädgårdsföreningen och Slottsskogen, kompletterat med ett antal andra platser i Göteborg. De inledande försöken i detta projekt under 2021 fokuserade på ett system för uppkopplade handhållna maskiner (t ex trimrar, lövblåsar och motorsågar) och hur data från maskinerna skulle kunna användas i planeringen av utemiljöskötseln. Parallellt utforskades hur data från olika typer av sensorer skulle kunna användas för ökad behovsstyrning av skötseln. Baserat på en workshop för uppföljning av erfarenheterna från 2021 avslutades försöken med de uppkopplade maskinerna, då utvecklingsmöjligheterna inom projektet betraktades som begränsade. Istället planererades inför 2022 nya försök med fokus på möjligheten att ta fram lösningar för identifiering av skötselbehov kopplade till de resurskrävande skötselaktiviteterna gräsklippning, ogräsrensning och renhållning. Parallellt undersöktes också ett system för planering och automatiska arbetsordrar i anslutning till skötsel av förskolegårdar inom Lokalförvaltningen i Göteborg. I denna rapport beskrivs arbetet med de olika försöken baserat på en inledande mer teoretisk utgångspunkt för vad hållbara smarta parker kan vara och hur de kan sättas i ett större sammanhang. Resultatet är att det finns många möjligheter att använda de testade lösningarna för att öka behovsstyrningen av utemiljöskötseln. Det finns när rapporten skrivs många olika möjligheter att via sensorer och annan teknik ta fram dataunderlag för att i högre grad styra skötseln baserat på behov. Det finns dock ett stort behov att utveckla lösningar som täcker större del av de skötselaktiviteter som utförs i utemiljöer. De lösningar som finns tillgängliga för t ex fuktsensorer som via en app kan guida beslut om när bevattning bör ske är avgränsade till mindre delar av arbetet och ger inte grund för att planera det samlade arbetet med skötsel. Här finns ett behov av ett utvecklat system som kan ligga till grund för behovsstyrd planering av skötselarbetet där olika delar kan integreras. Erfarenheterna från projektet pekar på att det finns en intressant utmaning i att balansera hur ett samlande system kan hjälpa till att skapa överblick mot att undvika att samma system blir alltför styrande och administrativt tungt att arbeta med. Både ett samlande system och de olika delarna för indata via sensorer, kameror, drönare och satellit är under utveckling och det kommer att dröja ett antal år innan det finns samlande system som inkluderar indata från merparten av utemiljön.

Medieanvändning är uttryck för demokratiskt deltagande, och fria samt opartiska medier blir därför en förutsättning för att vår demokrati ska kunna fungera. Idag, när samhället blir alltmer digitalt, är det väsentligt att gemensamma och offentliga värden upprätthålls. I hållbara demokratier behöver alla medborgare därför ha såväl möjligheter som lämplig kompetens att ta del av dessa medier. Nya digitala medier används allt mer och blir därför mer betydelsefulla för kunskap om och dialog kring demokrati, särskilt bland ungdomar Flera tidigare studier har visat att ungdomars medieanvändning och demokratiska deltagande går hand-i-hand med utvecklingen av ny teknik. Men människor som av olika orsaker inte har samma förutsättningar att tillgodogöra sig den nya digitala tekniken riskerar således att hamna utanför. En av dessa grupper som övergripande har sämre förutsättningar att nyttja den digitala tekniken är invånare, och inte minst unga sådana, i bostadsområden med socioekonomiska utmaningar. Denna grupp av unga har generellt visat sig vara svårstuderad, och detta gäller även specifikt deras användning av digitala medier. Vi resonerar därför i denna rapport kring två övergripande frågor. Dels ämnar vi visa vilka metoder som använts i internationell forskning om ungas användning av digitala medier, särskilt i bostadsområden med socioekonomiska utmaningar, dels diskuterar vi möjliga alternativa metoder för att kunna beskriva ungas användning av digitala medier, särskilt i bostadsområden med socioekonomiska utmaningar. Rapportens resultat visar bland annat att det finns få studier i internationell forskning som direkt pekar på hur just unga i områden med socioekonomiska utmaningar använder digitala medier. Därför vet vi fortsatt lite om denna grupps användning av dessa medier i olika sammanhang. Det finns dock en del exempel på hur forskare försöker nå dessa grupper i mer utforskande studier, exempelvis genom att samverka med olika samhällsaktörer kopplade till just socioekonomiskt utsatta områden. Sådan samverkan med olika samhällsorganisationer framstår därmed som ett viktigt verktyg för att hitta och inkludera dem som annars inte nås av samhällsvetenskapliga studier. Vi visar också på vissa alternativa, och ibland okonventionella, metodval som har potential att bättre inkludera denna grupp i undersökningar och vetenskapliga studier. Att anpassa studiers enkät- eller intervjufrågor till de olika språk som är vanligt förekommande i dessa områden är ett bredare applicerbart tillvägagångssätt, som därtill kan vara stödja en rad andra vetenskapliga metoder. Att därtill ta användning av personal med språkkunskaper i dessa språk kan förbättra både den initiala rekryteringen av respondenter samt deras motivation att delta. I tidigare forskning finns goda exempel på att använda observationer som metod vid tillställningar som äger rum av andra skäl än forskning. För att beskriva just användningen av digitala medier finns några studier som visar på hur appar kan användas för att samla in data om denna grupp, men ett sådant tillvägagångssätt för med sig viss etisk problematik som måste tas i beaktande. Mediaanvändning, kan enligt tidigare studier, kartläggas med appar både etablerade teknik och specifikt utformade appar där deltagare själva (aktivt eller inaktivt) rapporterar sitt medieanvändande. Vi ser även att så kallad ”gamification”, det vill säga att apparna och därmed studien konstrueras med spelliknande moment, i tidigare studier har visat sig nå bättre resultat. Slutsatserna är således att tidigare forskning visar att det finns behov av mer prövande och utforskande metoder för att skapa kunskap om hur unga särskilt i socioekonomiskt utsatta områden använder digitala medier. Sådan kunskap är viktig för att offentliga organisationer och aktörer ska kunna möta även dessa grupper och tillsammans utveckla hållbar och inkluderande demokrati med tillit till våra medier.

De flesta lantbruksdjur transporteras endast enstaka gånger i livet och har därför sällan möjlighet att vänja sig vid transporter på ett sätt som skulle förebygga stress och bidra till en god transportupplevelse. Att skapa förutsättningar som minimerar påverkan på djuren och underlättar drivning av djuren är därför av stor vikt. Livdjurstransport eller transport till slakt kan vara en mycket stressfylld situation för djur. EFSA har under 2022 publicerat tre olika utlåtanden om transport av nötkreatur, små idisslare och gris. EFSA har i sina utlåtanden identifierat följande relevanta välfärdsrisker: social stress i samband med omgruppering, stress då djuren hanteras av ovarsamma människor eller av människor som de inte är vana vid, stress på grund av värme eller kyla, skador, rörelsestress (orsakat av fordonets rörelser), predationsstress (specifikt hos får som drivs med hund), hunger, törst, respiratoriska problem (specifikt hos nötkreatur), begränsade rörelsemöjligheter, svårigheter att vila och sensorisk överstimulering. Sammantaget kan dessa välfärdsrisker leda till ackumulerad och hög stress, rädsla, smärta, obehag och utmattning hos djuren. Nötkreatur, grisar och får är sociala djur som lätt stressas om de separeras från sin grupp. Att ta hänsyn till deras naturliga flockbeteende genom att t.ex. inte driva djur enskilt utan i grupp (undantag för vuxna handjur som ofta behöver hanteras enskilt) är därför viktigt både före, under och efter transport. Omgrupperingar och social stress riskerar att leda till aggressioner och oönskade beteenden då djuren kan komma att skada sig själva eller varandra. Djurs tidigare erfarenheter av att bli hanterade av människor påverkar deras upplevelse och stressnivå vid hantering i samband med transport. En mer vänlig hantering av djuren tidigt i livet kan underlätta hanteringen i samband med transport. Djurens rädsla utgör en välfärdsrisk, både för djuren själva och för den transportör som ska hantera dem. Utlastningsutrymmen och drivvägar behöver vara väl designade för att få ett bra flöde när djuren lastas respektive lastas av och den som hanterar djuren behöver ha god kunskap om djurens naturliga beteenden. Hunger och törst kan uppstå hos djur under tiden från lastning till transport och urlastning. Risken för att djuren ska uppleva hunger och törst ökar med längre transporttider. Unga djur har ett naturligt tätare födointag vilket man kan behöva ta hänsyn till vid transport genom att erbjuda djuren möjlighet att äta och dricka oftare än äldre djur. I nuläget finns det inga optimala lösningar på hur man ska kunna tillgodose behovet av vatten eller annan utfodring på transport då intaget även påverkas av stress och sociala faktorer utöver vana vid utrustningen. Djurtätheten på transportfordonet är en viktig faktor som påverkar djurens möjligheter att hålla balansen och att kunna ligga ned och vila, men även risken för skador och död. Behovet av att kunna ligga ned under transport ökar med transportens längd och huruvida djuren ligger ned är kopplat till vilket utrymme som ges, där större utrymme leder till att fler djur ligger ned. Sen dräktighet räknas som ett tillstånd då det inte är lämpligt att transportera ett djur eftersom transport under denna period kan leda till negativa konsekvenser för djurets välfärd och risker för avkomman. Dräktighet innebär ökad sårbarhet både fysiskt och fysiologiskt. För dräktiga djur innebär därför den stress som förflyttning, lastning, ny miljö, okända människor, rörlig och ostabil transport, transportfordonets förutsättningar, samt avsaknad av foder och vatten under längre perioder, en större påfrestning med en ökad risk för negativa konsekvenser, än för icke-dräktiga djur. Dräktiga djur har en ökad metabolism och värmeproduktion, framförallt under sen dräktighet, vilket gör dräktiga djur mer känsliga för värmestress än icke-dräktiga djur. Vidare blir fysisk ansträngning jobbigare för det dräktiga djuret beroende både på den ökade tyngden och dess påverkan på rörelseapparaten. Även cirkulationssystemet blir mer ansträngt med en förhöjd hjärtfrekvens som följd. Vid värmestress ökar dessutom andningsfrekvensen påtagligt. Kortisol har en viktig roll i slutet av dräktigheten och för att initiera förlossning. I slutet av dräktigheten stiger kortisolnivåerna i moderdjurets blod till följd av att fostrets kortisolproduktion ökar. Förhöjda kortisolnivåer till följd av stress och fysisk ansträngning i samband med lastning, hantering, omgruppering, transport och nya miljöer kan orsaka abort eller för tidig igångsättning av förlossningen. Flera studier visar att det även finns risker under andra delar av dräktigheten. Transport ökar till exempel risken för embryonala förluster under tidig dräktighet hos gris, framför allt under vecka två till fyra, vilket är en kortisolkänslig period. För nötkreatur finns det risk för embryonala förluster vid transporter under dräktighetens första två månader och studier på får har visat på negativa effekter på lamm och ökad risk för fosterdöd vid förhöjda kortisolnivåer hos tackan. Det finns även en risk för epigenetiska effekter hos fostren vid stress hos moderdjuret, vilka kan komma att påverka avkomman senare i livet. När hondjuren ökar i vikt genom fostertillväxt och ökad volym av fostervätskor, påverkas deras rörlighet och förmåga att hålla balansen vilket kan göra att både lastning och transport försvåras samt innebära en ökad risk för halkskador och fläkningsskador. Eventuella led- och klövproblem kan dessutom förvärras eller försvåra rörelsemöjligheterna, även om uppenbar hälta inte alltid kan ses. Den ökade storleken gör att dräktiga djur kräver större plats under transporten, både för att djuren i sig är större, men också för att de ska kunna parera rörelser och hålla balansen. Dräktiga grisar minskar sin aktivitetsnivå och har större behov av att ligga ned och vila vilket behöver tillgodoses under transport. I slutet av dräktigheten, oklart exakt när, sker en uppmjukning av vävnaderna i bäckenregionen vilket är mer påtagligt för nötkreatur än för små idisslare och suggor. Uppmjukningen kvarstår även en tid efter förlossningen. Uppmjukningen ger försämrad stabilitet vid rörelse, vilket innebär risker vid både lastning och transport. Det är därför viktigt att man tar hänsyn till detta och har god tidsmarginal vid transport av dräktiga eller nyförlösta djur, så att djuren inte riskerar att transporteras under den tid som bäckenet är instabilt. Den vetenskapliga evidensen för EU:s regel om 90 % av den förväntade dräktighetstiden som gräns för transport av dräktiga djur förefaller oklar. Rådet ställer sig bakom konklusionen i EFSA:s utlåtande om transport av nötkreatur, små idisslare och gris, om att vetenskapliga belägg för den exakta nu gällande gränsdragningen saknas, samtidigt som det är tydligt att långt gången dräktighet är en riskfaktor för negativ djurvälfärd under transport. I de aktuella utlåtandena finns dock flera studier citerade som visar på sårbarhet för de dräktiga djuren och deras foster under en period som i många fall är längre än de sista 10 % av dräktighetstiden samt att det finns en ökad sårbarhet även under andra delar av dräktigheten och att både moderdjur och foster kan påverkas negativt av att transporteras. Det finns risk för att den stress som en transport innebär kan leda till att det sent dräktiga djuret aborterar eller att förlossningen sätts igång under eller strax efter transport. Då det således föreligger risker för foster och moderdjur vid transport av dräktiga djur under stora delar av dräktighetsperioden anser Rådet att transport av dräktiga djur (nötkreatur, får och gris) om möjligt bör undvikas. Vid transport av unga kalvar, smågrisar och lamm måste hänsyn tas till flera faktorer, såsom ålder, immunförsvarets utveckling, djurens allmänna hälsostatus, huruvida djuren är avvanda eller inte, social stress, etc. Unga djur är generellt känsligare än vuxna djur, och påverkas än mer av att utsättas för hunger och törst, kalla och varma transporter, och begränsade möjligheter att vila under transport. Under perioden då det passiva immunförsvaret går ned samtidigt som det aktiva immunförsvaret är under uppbyggnad är djuren extra känsliga för infektioner. Hur väl ett ungt djur klarar en transport beror bl.a. på längden på transporten (ju längre transport desto större risk för djurens välfärd), samt djurets ålder och vikt. Tiden mellan två och fyra veckor är en känslig ålder för transport av kalvar. Enligt EFSA bör inte kalvar transporteras tidigare än vid fem veckors ålder och de bör väga minst 50 kg. För lamm rekommenderas att djuren transporteras först efter avvänjning. Vidare behöver hänsyn tas till djurens behov av foder och vatten, så att deras närings- samt vätskebehov tillgodoses. Hänsyn behöver även tas till på vilket sätt de är vana vid att inta foder och vatten, och om djuret hålls på liknande sätt i transporten som de är vana vid, exempelvis i samma grupp eller tillsammans med sin mamma. Det kan vara klokt att utfodra djuren innan transport för att minska risken för hunger under transporten. Vid mjölkgiva till kalv behöver tid ges för digestion innan transport för att minska risken för diarré. Icke avvanda djur upplever en större stress runt transport än avvanda djur (vid transport utan moderdjur) och det är därför bättre att företrädesvis transportera djuren efter avvänjning. Unga djur är heller inte motoriskt färdigutvecklade, vilket kan påverka deras balans under transport samt vid på- och avlastning. Yngre djur ligger ned och vilar i större omfattning än vuxna djur. Yngre djurs behov och möjlighet att vila påverkas av vad som sker under transporten, t.ex. hur fordonet körs, vägbanans utformning och fordonets komfort, men också av transportens längd, utrymme per individ och om det är tillräckligt med strö för att kunna ligga bekvämt. I dagsläget saknas en tillfredsställande diagnostisk metod för att med säkerhet bestämma den exakta dräktighetslängden hos ett moderdjur som befinner sig i sen dräktighet, utöver dokumentation baserad på betäcknings-/inseminationsdatum, som Rådet bedömer vara det säkraste sättet att undvika transporter i sen dräktighet. För nötkreatur kan rektalisering vara en enkel och billig metod för att utesluta sen dräktighet, men detta är inte tillämpligt för gris och får. För åldersbestämning av kalv- och lammfoster efter slakt eller avlivning används i nuläget referensvärden för CRL (crown-rump length) som huvudsaklig objektivt mätbar parameter, i kombination med bedömning av andra yttre kännetecken hos fostret, t.ex. behåring. De referensvärden för bedömning som används idag grundar sig dock till stor del på äldre studier, och i takt med att nöt- och fårpopulationen förändras genom aveln kan referensvärdena behöva anpassas i motsvarande utsträckning. Rådet rekommenderar att referensvärden för åldersbestämning av kalv- och lammfoster uppdateras.