Academic literature on the topic 'Icke konfessionell skola'

In this survey the author discusses teachers interpretation of documents formulated bythe government. The text in focus is the beginning of the curriculum where the basicvalues for the Swedish school system are to be found. Since there are great difficultiesknowing what the politicians mean, this survey tries to discuss different words likesecularism, confessional, non-confessional, and what they mean. This might seemobvious at first but it is relevant when you discuss religion and it´s roll in liberaldemocracies. This survey also tries to show how different interpretation of the textwould lead to different practice because of the lack of an actual consensus. The idea,that rational collegial reflections on how to implement the values, would lead to acommon and equivalent for all Swedish schools is criticized. Especially when thisgoal, the homogenizing one, can’t be at the expense of pupils autonomy. That is, thatpupils in liberal democracies should as individuals be able to make up their values bythemselves. This is a problem because every interpretation of the values is an actwhere you estimate what you believe as right and true. In multicultural countries asSweden this means that there are all kinds of interpretations. And none of which couldbe called more true or false when it comes to values, since values can’t be measured.The reason for this is, as the survey shows, that not even values that claim to besecular are neutral. The survey shows that it is not possible to be non- confessional asthe curriculum tells teachers to be. Even secularism is a confession beside others.

Studiebesök som undervisningsform i religionskunskap kan innebära både didaktiska möjligheter och utmaningar. Vidare kan det vara komplicerat att ta med eleverna in i religiösa lokaler under obligatorisk undervisningstid, då skolan som sådan ska vara icke-konfessionell. Den här uppsatsen har som syfte att undersöka detta närmare genom en hermeneutisk ansats där olika forskningar tolkas utifrån uppsatsens frågeställningar.  Skolinspektionen (2012) pekar på att studiebesöket får och bör göras i religionsundervisningen, så länge eleverna inte utsätts för någon trospåverkan. Holmqvist Lindh (2016) menar att all undervisning i någon form alltid påverkar, vilket också är meningen med undervisning. De didaktiska möjligheterna och utmaningarna problematiseras utifrån det som sker i lokalen, lokalen i sig samt trosrepresentantens roll. Vidare problematiseras komplikationer med att besöka religiösa platser utifrån den religionsfrihet som råder i Sverige. Denna frihet omfattar både frihet till religion samt frihet från religion. Således ska föräldrar kunna skicka sitt barn till skolan utan att behöva oroa sig för att barnet blir påverkat av religiösa inslag. Jackson (1997), (2009) presenterar hur man bör närma sig religionskunskap utifrån en tolkande ansats där öppenhet och flexibilitet får råda både bland lärare och elever. Vidare lyfter han vikten av att religionen inte ska vara något abstrakt och konstigt för eleverna utan att alla, oavsett religiös eller icke-religiös positionering, kan skapa en förståelse och reflektera såväl över sin egen livsåskådning som andras.  Det som beskrivs vara av värde gällande dessa didaktiska möjligheter och utmaningar visar sig vara själva planerandet av studiebesöket, med alla de olika didaktiska val såsom vart man ska gå och vem man ska träffa. Vidare visar sig trosrepresentantens roll vara viktig, dels utifrån dennes personlighet men även utifrån det inifrånperspektiv som kan erbjudas i studiet av religionen.  Mycket pekar på att om eleverna ska uppnå det ämnesmål i religionskunskap som gäller att skapa sig en förståelse för andras livsåskådningar och förberedas för att leva i ett mångkulturellt samhälle, kan det vara direkt nödvändigt med studiebesök till olika religiösa platser. Detta studiebesök bör då noga planeras och arrangeras utifrån att eleverna får ut så mycket som möjligt av besöket och läraren bör följa upp med det viktiga efterarbetet senare i klassrummet.

Syftet med denna uppsats är att, genom Norman Faircloughs kritiska diskursanalys, undersöka hur debatten om kristna konfessionella friskolor ser ut i de kristna tidsskrifterna Kyrkans Tidning och Dagen. Diskursanalysens resultat analyseras utifrån Norman Faircloughs tredimensionella modell, samt Anthony Giddens teori om det posttraditionella samhället och Bruce Lincolns religionsdefinition. Resultatet visar att debatten i tidsskrifterna övervägande präglas av en frustration över oklara direktiv från skollagen och Skolverket i fråga om konfessionella inslag i den svenska skolan.

Den svenska skolan ska vara icke-konfessionell men ändå finns det ett starkt band mellan skolan och kristendomen, då kristendomen får störst utrymme på religionsundervisningen och då kristna traditioner firas i skolan. Syftet med denna uppsats var därför att utreda vad för erfarenheter, upplevelser och åsikter gymnasieelever hade kring religionsundervisningens tid- och innehållsuppdelning när det kom till olika religioner. Syftet var även att undersöka elevernas erfarenheter, upplevelser och åsikter kring vilka traditioner kopplade till religion som fanns på skolan, samt borde finnas på skolan. Genom att undersöka elevernas ståndpunkter och berättelser redogjorde jag vad eleverna hade för syn på religion, vilket perspektiv på religionsfrihet de hade och vilken form av erkännande de förväntade sig av skolan. Metoden för att komma åt elevernas erfarenheter, upplevelser och åsikter var att genomföra sex intervjuer med gymnasieelever från skolor i Uppsala. Och den teoretiska utgångspunkten var teorier om erkännandets politik. Resultaten för denna uppsats var att kristendomen, även enligt mina informanters berättelser, hade en dominerand position både på religionsundervisningen och i skolans vardag. Detta resulterade i att eleverna hade kristendomen i förgrunden, som den normativa religionen som resternde religioner jämfördes mot. De antog omedvetet det västerländska kristna perspektivet på religion, där det fanns en dikotomi mellan den teoretiska och den praktiska aspekten och där teorin värderas högre än praktiken. När det kom till religionsfrihet betonade de mer den negativa religionsfriheten. De var mer nogranna med att frihet från religion än frihet till religion skulle efterlevas i skolan. Men de tyckte att alla religioner ska få ett erkännande, då de ansåg att de skulle värderas som lika viktiga som kristendomen. Både på religionslektionen, genom att göra en rättvisare fördelning både tid- och innehållsmässigt. Och i skolan vardag, genom att antingen exkludera samtliga religioners firanden eller inkludera flera religioners traditioner.

This study examines primary school teachers approach towards the Abrahamic religions of Judaism, Christianity and Islam. The aim is to make a contribution to the academic discussion of the advantages and disadvantages when teachers emphasize differences or similarities between these religions. In addition, the study highlights the importance of religious education for the promotion of social unity. Also the topic of morality in a society, whether it can strengthen or not the consensus regarding fundamental values, norms and goals. The study is based on a survey of 22 questions in three key areas: Background facts, Lesson planning and teaching, alongside The importance of religion education for individuals and society. The survey was answered by 124 teachers of religion at primary school. Additionally five pedagogical plans from the same selection group have been studied. The results are both quantitative and qualitative. The study rests on the assertion that Abraham's children is a tool that can teach the common history of Judaism, Christianity and Islam. Previous research shows different positions using Abraham's children as a pedagogical concept. The vast majority amongst the participants of the study consider it to be of great importance to show the similarities of religions. As a result they also believe that it has the opportunity to promote social togetherness in a positive direction. Looking at the result through Émile Durheim's theory of social solidarity, this clarifies that an individual as a subject is not the same when part of a collective. Social development will arise when people gather as a group.
Denna studie undersöker hur lärare på låg- och mellanstadiet hanterar de abrahamitiska religionerna judendomen, kristendomen och islam. Syftet är att lämna ett bidrag till den vetenskapliga diskussionen om för- och nackdelar med att som lärare i religionskunskap främst betona olika religioners olikheter eller likheter. Dessutom belyser studien vilken betydelse religionsundervisningen kan få för främjandet av social sammanhållning och moraluppfattningen i ett samhälle. Det vill säga om den kan stärka samsynen kring grundläggande värden, normer och mål. Studien genomfördes främst med hjälp av en enkät. Denna innehöll 22 frågor uppdelade under de tre rubrikerna Bakgrundsfakta, Lektionsplanering och undervisning, samt Religionsundervisningens betydelse för individ och samhälle. Enkäten besvarades av 124 lärare i religionsämnet på låg- och mellanstadiet. Som komplement har fem pedagogiska planeringar från samma urvalsgrupp studerats. Resultaten är både kvantitativa och kvalitativa. Studien tar avstamp i uttrycket Abrahams barn som ett verktyg för att visa på judendomens, kristendomens och islams gemensamma historia. Inom tidigare forskning finns två konkurrerande uppfattningar om Abrahams barn som pedagogiskt koncept. De allra flesta som deltog i studien anser det vara av stor vikt att visa på religionernas likheter. Som en naturlig följd av detta anser de även att religionsämnet har stor möjlighet att främja den sociala sammanhållningen i positiv riktning. Genom att se resultatet genom Émile Durheims teori om social sammanhållning tydliggörs att en individ som solitär inte är densamma när den ingår i ett kollektiv. När människor samlas i grupp uppstår det sociala fenomen.

Genom en litteraturstudie syftar den här uppsatsen till att ta reda på vad icke-konfessionell religionsdidaktik innebär i dagens mångkulturella klassrum. Några möjliga svar har hittats men flera nya frågeställningar har dykt upp. I studien undersöks vad begreppen religionsdidaktik, icke-konfessionalitet och mångkulturellt klassrum innebär. Därefter väljs några metoder ut på grundval av de resultat som framkommer i undersökningen. Religionsdidaktik är konsten att lära ut (om och av) religion utan att fastna i ett monokulturellt perspektiv. De offentliga och privata sfärerna är åtskilda och det är därför möjligt att i skolan ha en icke-konfessionell undervisning samtidigt som elever i det privata kan leva nära sin religion. Olika ståndpunkter för hur icke-konfessionalitet ska tolkas utifrån vår kristna bakgrund ställs mot varandra. Att elever kan ha olika kulturell och religiös bakgrundpresenteras som positivt och en möjlighet till ökad inlärning. I uppsatsen presenteras hur deliberativa samtal och interaktion kring världsbilder kan vara religionsdidaktiska metoder för att tillgodogöra såväl konfessionella som sekulära elevers behov. Genom att kombinera dessa metoder uppfylls de religionsdidaktiska modellerna förmedlings-, progressions- och hermeneutikdidaktik, vilket möjliggör en god inlärning för eleverna. Som del i de presenterade metoderna måste läraren vinnlägga sig om att lära känna eleverna och föra en diskussion med dem om tidigare erfarenheter och vari deras intressen och nyfikenhet ligger. Därefter måste läraren ta till vara på upplysningarna för att genom sina religionsdidaktiska val få till stånd en icke-konfessionell undervisning i det mångkulturella klassrummet.

Syftet med denna uppsats är att undersöka frågan om vad muslimska gymnasieelever har för tankar och åsikter kring den icke-konfessionella religionsundervisningen i skolan. Undersökningen är baserad på intervjuer med fem muslimska praktiserande gymnasieelever. Genom att undersöka vad tidigare forskare sagt om ämnet har jag analyserat mitt material. Jag är främst intresserad av att titta på Jonas Otterbeck och Jan Samuelssons tidigare forskningar inom detta ämne. Läroplanen för gymnasieskolan med inriktning religionskunskap har varit ett underlag genom hela uppsatsen. Studien visar på olika problemområden som kan uppstå under religionstimmarna i skolan. Informanterna beskriver religionskunskapsämnet bland annat som något som saknar ett djup och där framställningen av religioner är ”platt och tråkig”. Kritik från informanterna mot islams negativa framställning av läroböcker och lärare stämmer överens med det Otterbeck och Samuelsson diskuterar i sina forskningar. Även föräldrars oro och misstänksamhet mot skolan och religionslektionerna är ett problemområde som både mina informanter diskuterar och de tidigare forskarna i sina böcker. Studien visar också på för och nackdelar med att religionskunskapen är icke-konfessionell. Fördelar rör sig bland annat om att alla religioner och livsåskådningar kommer till tals på ett ”rättvist” sätt och nackdelar kan vara att religionsutövningen ibland krockar med skolan.