Dissertations / Theses on the topic 'IFRS 2'

Från och med den första januari 2005 ska svenska företag följa en ny internationell redovisningslagstiftning, IFRS/IAS, och därmed även IFRS 2, som reglerar hur företagen ska behandla aktierelaterade ersättningar i sin redovisning. Denna standard kräver att företagen ska ta upp dessa ersättningar som en kostnad i resultaträkningen till dess verkliga värde och med en direkt effekt på eget kapital. Ekonomiskt deltagande kan exempelvis ske i form av vinstutdelning, bonus eller tilldelning av aktier. Aktiebaserade incitamentsprogram är en relativt ny ersättningsform där det ekonomiska deltagandet är särskilt stort, eftersom ersättningsnivån direkt avspeglas i aktiekursens utveckling. Motivet för dessa ersättningsformer är i ett bredare perspektiv att förena företagets, arbetstagarnas och aktieägarnas intressen i ett trepartsförhållande, och i ett snävare att attrahera, behålla och motivera personalen, ofta placerad i ledningsposition. Studien syftar till att jämföra etablerade redovisningsprinciper med standarden IFRS 2, och att kartlägga de beskattnings- och värderingseffekter som införandet av standarden resulterat i. Metodvalet för studien är fallstudier, tre företag har varit föremål för vår undersökning. De redovisningsprinciper som omfattas är Matchningsprincipen, Verkligt värde, resultatmåttet (i form av Kongruensprincipen, Comprehensive income och alternativa resultatmått) samt Rättvisande bild. Tidigare forskning visar vilka effekter IFRS i allmänhet har haft på företagens redovisning och resultat. Däremot finns det färre undersökningar om vilken effekt IFRS 2 har fått på företagens program. I vår studie ser vi att effekten av IFRS 2 på företagens optionsprogram är relativt liten, och att förändringar i företagens användande av optionsprogram knappast är att vänta. Företagens resultaträkning har belastats av ytterliggare en kostnad, vilket även i viss grad har påverkat det egna kapitalet. Detta i sin tur betyder att företagen redovisar ett lägre resultat, men trots det är avsteg från IFRS 2 svåra att motivera. Osäkerheten i värderingen av kostnaden för programmen bekymrar inte företagen, och resultatmåttet i dess nuvarande form förefaller ohotat.

Sedan den 1 januari 2005 skall alla börsbolag inom EU upprätta sina koncernredovisningar

enligt standarder utgivna av International Accounting Standard Board (IASB).

Syftet med standarderna är att kapitalmarknaden effektiveras genom att jämförbarheten

av redovisningshandlingar på den inre marknaden förbättras. IFRS 2 är den andra standarden

som IASB gett ut och heter Aktiebaserade betalningar. IFRS 2 omfattar optionsprogram

vilka är ett sätt för arbetsgivaren att rekrytera, behålla och motivera medarbetare.

Tidigare studier visar att det kan finnas en tendens att bolag överger optionsprogram på

grund av IFRS 2. Detta då IFRS 2 lett till en mer dealjerad redovisning av optionsprogram

och då detta medfört negativa ekonomiska konsekvenser för bolagen på grund av

kostnadsföringen av dessa program. Syftet med denna studie är att beskriva och förklara

hur svenska bolag förhåller sig till IFRS 2 och om detta haft en inverkan på svenska bolags

val att ha kvar optionsprogram. Detta skall ställas mot storleken på bolaget. För att

uppnå studiens syfte har författarna valt att genomföra en kvantitativ studie i form av en

webb enkät. Studien innefattar samtliga bolag i Large –och Small Cap som idag har optionsprogram

och eller som haft optionsprogram utgivna efter 7 november 2002 men

som valt att slopa dessa.

Vidare har en omfattande litteraturinsamling gjorts för att ge en förståelse kring IFRS 2

och den problematik som finns med standarden. Enligt IFRS 2 skall optionsprogram

kostnadsföras enligt verkligt värde. Problematiken uppstår enligt många med de optionsvärderingsmodellerna

som finns för att beräkna det verkliga värdet, exempelvis

Black & Sholes då de inte ger en tillförlitlig värdering. Andra problem som IFRS 2 lett

till är exemplvis att kostnadsföringen av optionsprogram blir för omfattande för de

mindre bolagen då de inte har samma resurser som de större bolagen.

Resultatet visar att de bolag som valt att ha kvar optionsprogram har gjort detta på

grund av att det är ett sätt för dem att locka till sig kvalificerad personal. Att IFRS 2

medfört att resultatet påverkas negativt har ingen betydelse för att nyttan överstiger

kostnaden. De bolag som valt att slopa optionsprogram har gjort detta på grund av

andra faktorer än de redovisningsmässiga och IFRS 2 har inte något med detta val att

göra. Exempelvis anser dessa bolag inte att nyttan överstigit kostnaden och att optionsprogram

inte varit ett bra sätt att motivera personalen på. Att mindre bolag skall ha en

högre tendens till att överge optionsprogram i jämförelse med större bolagen, eller vice

versa, till följd av IFRS 2 är inget som denna studie kunnat utpeka.

Bakgrund: Den första januari 2005 övergår Sverige till att redovisa enligt IAS/IFRS. IFRS 2 behandlar aktierelaterade ersättningar och innebär att dessa ersättningar skall redovisas som en kostnad i resultaträkningen med eget kapital som motkonto. Reglerna skall appliceras retroaktivt i syfte att skapa ett jämförelse år i redovisningen varför IFRS 2 även får effekter på 2004 års redovisning.

Syfte: Kartlägga de ekonomiska effekterna av IFRS 2 på 2004 års resultat och eget kapital, samt att undersöka hur utvecklingen av nytecknade aktierelaterade ersättningsprogram sett ut sedan 1999. Studien kommer även att undersöka hur utvalda företags inställning till aktierelaterade ersättningsprogram har påverkats till följd av IFRS 2.

Metod: I studien har dels en surveyundersökning av kvantitativ karaktär genomförts för att studera samtliga företag på Stockholmsbörsens A-lista. En fallstudie av kvalitativ karaktär har även genomförts på tre av dessa företag.

Resultat/Analys: 16 av de totalt 53 studerade företagen påverkas ekonomiskt av IFRS 2. Effekterna på resultat, eget kapital och resultat per aktie är både positiva och negativa. En tydlig trend kan urskiljas avseende nytecknandet av ersättningsavtal per år. Trenden ökar fram till 2002 för att sedan minska successivt åren därpå. De företag som ingått i fallstudien har inte förändrat sin inställning till aktierelaterade ersättningar, däremot har två av företagen sett ökade fördelar med aktie- jämfört med optionsprogram.

Slutsatser: Studien visar inte på någon koppling mellan effekterna på resultatet och effekterna på det egna kapitalet i företagen. Däremot framträdde en tydlig koppling mellan storleken på 2004 års resultat och den redovisade effekten i resultaträkningen. IFRS 2 kommer inte att leda till att företagen slutar använda sig av aktierelaterade ersättningar. Det är tydligt att det är färre företag som tecknar nya avtal nu jämfört med 2002. Ingenting tyder dock på att detta skulle beror på IFRS 2 då avtagande i antalet nytecknade avtal startade redan innan IFRS 2 presenterades av IASB. Fallstudien visar att IFRS 2 inte påverkar de studerade företagens intresse att även i fortsättningen använda sig av aktierelaterade ersättningsprogram. De tre företagen i fallstudien upplever sina ekonomiska effekter till följd av IFRS 2 som minimala.

Bakgrund och problem: IASB beslutade 2008 att ersätta IAS 39 med IFRS 9 då IAS 39 ses som alltför omfattande och komplex. Processen har delats upp i tre faser. Fas 1 behandlar klassificering och värdering, fas 2 behandlar nedskrivningar och fas 3 behandlar säkringsredovisning. Denna uppsats behandlar endast fas 2. Både redovisare, revisorer och användare av finansiella rapporter anser standarden för finansiella instrument vara komplex. En orsak till komplexiteten är att finansiella instrument i sig är komplexa och begreppet finansiella instrument innefattar en vid variation av instrument. Det konstaterades även under den globala finansiella krisen att IAS 39 innehöll betydande brister.Syfte: Syftet med denna uppsats är att studera delar av arbetet IASB har gjort för att ersätta IAS 39 med IFRS 9, vilket ger oss möjlighet att studera fas 2 i detta examensarbete. Syftet är att se vad intressenter förväntar sig i redovisning av finansiella instrument och vad det finns för attityder angående förslaget till IFRS 9 fas 2.Avgränsningar: Eftersom det krävs att EU antar standarden för att den ska börja gälla i Sverige har vi även avgränsat oss till att titta på remissvar från enbart EU-länder.Metod: Studien har utförts med en kvalitativ metod där den empiriska undersökningen bestått av 22 remissvar som finns att tillgå på IASB:s hemsida.Resultat och slutsatser: Den genomförda undersökningen visar att det finns ett flertal olika åsikter angående IASB:s arbete med Exposure Draft. Många organisationer är överens om att man vill ha en mer principbaserad standard men vill samtidigt ha mer exempel att tillgå vilket återigen drar mot en mer regelbaserad standard. Slutsatsen är att Exposure Draft fortfarande ses som komplex dock inte i samma bemärkelse som IAS 39. Hur IASB löser denna problematik blir intressant att följa.
Program: Civilekonomprogrammet

Bakgrund: För att skapa mer transparens i redovisningen bildades IASB (tidigare IASC) och EU beslutade att alla EU-länder skulle tillämpa IASB:s internationella standarder. Detta medförde att de svenska börsnoterade bolagen från och med 2005 blev tvungna att tillämpa IFRS 2, som innebar att aktierelaterade ersättningar skulle börja kostnadsföras, vilket tidigare inte krävts. Syfte: Syftet med denna undersökning är att kartlägga huruvida företagens användning av aktierelaterade ersättningar till styrelse, VD och övriga anställda, har förändrats från 2001 till 2013, vilket utgör en tid innan, till en tid efter införandet av IFRS 2005. Metod: En longitudinell studie har genomförts av de 60 bolag som var noterade i Large Cap per den 31 december 2013. Studien är en totalundersökning av dessa bolag under åren 2001 till 2013 och datainsamlingen genomfördes genom dessa bolags årsredovisningar under dessa år. Det som granskats är huruvida bolagen använt sig av aktierelaterade ersättningar under perioden. Om en förändring har skett och i så fall hur den sett ut, vilka sorters aktierelaterade ersättningar de använt sig av, samt i vilken omfattning. Dessutom studerades hur stora tilldelningar som skett, förekomsten av nystartade incitamentsprogram, samt om användningen skiljer sig åt mellan företag inom olika branscher. Analysen utgår från de diagram och tabeller som kunnat tas fram genom den insamlade datan. Slutsatser: Användningen av aktierelaterade ersättningar har ej minskat under perioden 2001 till 2013. Tilldelningen minskade kraftigt från 2001 till IFRS införande år 2005, för att sedan öka från 2005 till 2013. Överlag använde cirka hälften av bolagen aktierelaterade ersättningar vardera år. Inom branschen Tillverkning & Industri tilldelades flest optioner och aktier i genomsnitt per företag under perioden. Den bransch som tilldelade minst antal optioner och aktier i genomsnitt per företag under perioden var Fastighetsverksamhet. Det gick att urskilja en stark minskning av användningen av personaloptionsprogram, samtidigt som en markant och stabil ökning av användningen av olika typer av aktieprogram kunde urskiljas.
Background: To create more transparency in reporting, the IASB (previously IASC) was formed and the EU determined that all the countries, which are members of the EU, are to apply the international standards of the IASB. This lead to the requirement that all the Swedish listed companies had to comply with IFRS 2 as of 2005, which meant that share-based payments were to be expensed, which had not previously been required. Purpose: The purpose of the study is to identify whether corporate use of share-based payments of directors, CEO and other employees, has changed from 2001 to 2013, which represents a time before, to a time after the introduction of IFRS in 2005. Method: A longitudinal study was conducted on the 60 companies listed in Large Cap on December 31, 2013. The study includes the total population during the years 2001 to 2013. The data collection was carried out through these companies’ annual reports for these years. What has been reviewed in the study is whether the companies have been using share-based payments during this period of time. If a change has occurred and, if so, how it appeared, which forms of share-based payments they have been using, and to what extent. Furthermore, the size of allocations, the presence of start-up incentive programs and if the use of share-based payments differ between companies in different industries were studied. The analysis is based on the graphs and tables that could be produced by the collected data. Conclusions: The use of share-based payments has not decreased over the period 2001 to 2013. The allocation decreased significantly from 2001 to the introduction of IFRS in 2005, to later on increase from 2005 to 2013. Overall, approximately half of the companies used share-based payments each year. Within the line of business Manufacturing & Industry, the highest number of options and shares were allocated on average per company over the period. The line of business that allocated the least number of options and shares on average per company over the period was Real estate activity. It was possible to distinguish a strong reduction in the use of employee stock option programs. At the same time a significant and steady increase in the use of different types of share programs could be distinguished.

Då företagets årsredovisning inte enbart riktar sig mot det egna företaget utan också dess intressenter såsom aktieägare, långivare, investerare samt blivande investerare, är det vikigt att de ger en rättvisande bild av företagens verksamhet. IFRS 2 infördes bland annat för att företagens kostnader för optionsprogrammen skulle framgå beloppsmässigt, att informationen kring dem skulle bli mer detaljerad och att värderingen av optioner skulle göras till verkligt värde. Syftet för uppsatsen är att ta reda på om de börsnoterade företagen följer IFRS 2 och därmed hur måna företagen är om att effekterna av deras optionsprogram förstås av årsredovisningarnas läsare. Fokus för uppsatsen är att undersöka om företagen följer de upplysningskrav som anges av IFRS 2. Dessutom har uppsatsen två delfrågor där den ena handlar om det värde som företagen anger för riskfri ränta och därmed påverkar värderingen av optioner. Den andra delfrågan är om det föreligger något samband mellan företagens förmåga att uppfylla upplysningskraven och deras nettoomsättning, medelantal anställda eller börsvärde.

Slutsatser som kan dras av uppsatsens undersökning är att de börsnoterade företagen inte anger de upplysningskrav som de är tvungna att ange enligt IFRS 2. De företag som har flest krav att uppfylla är bättre på att uppfylla de krav som de har gemensamt med de företag som har färre krav att uppfylla. I de korrelationsberäkningar som genomförts har endast svaga samband mellan företagens förmåga att ange upplysningskrav och deras nettoomsättning, medelantal anställda eller börsvärde. Det finns dock en tendens att företagen styr värdet på den riskfria räntan vilket bidrar till att värdena på optionerna kan styras mot att bli lågt vilket exempelvis kan motiveras av att företagen vill uppnå ett högre resultat för att locka till sig investerare. Standardavvikelsen för den riskfria räntan visar på en generell avvikelse från medelvärdet på 0,34. Då värdena på den riskfria räntan varierar mellan 2,64 och 4,3 % kan det tyda på att företagen själva styr värdena så att siffrorna i årsredovisningen ska passa in på redan uppsatta mål.

Intäkter är en väsentlig del av redovisningen och används för att fastställa de finansiella resultaten. Det är även ett betydelsefullt mått för intressenter som använder intäktsredovisningen för att bedöma företags finansiella prestation. År 2002 påbörjade IASB ett projekt för att utveckla en ny internationell intäktsstandard. Anledningen till detta var att öka jämförbarheten mellan olika företag och länder samt att utveckla ett mer konsekvent ramverk för intäktsredovisning. Svenska onoterade företag som klassificeras som större företag ska tillämpa det svenska regelverket K3, men har även möjlighet att följa det internationella regelverket IFRS genom att tillämpa den svenska rekommendationen RFR 2. Syftet med denna studie är att undersöka om skillnader uppstår mellan regelverken RFR 2/IFRS 15 och K3 vid redovisning av intäkter när hänsyn tas till inkomstbeskattning, utdelningsmöjligheter och nyckeltal. Syftet i studien är även att visa vilket regelverk som är mer fördelaktigt ur ett intressentperspektiv. Intressenterna som avses är användarna av finansiella rapporter vilka nämns i IASBs föreställningsram. För att uppnå syftet har tre typfall konstruerats med utgångspunkt i tre olika branscher som förväntas påverkas av den nya intäktsstandarden. Typfallen har därefter analyserats utifrån tillämpning av regelverken RFR 2/IFRS 15 och K3. Metoden som tillämpas i denna studie är av abduktiv karaktär och inom ramen för kvalitativ forskning. Resultatet av studien visar att det förekommer skillnader mellan RFR 2/IFRS 15 och K3. I typfallen uppstår skillnader i tidpunkten och fördelningen vid redovisning av intäkter vilket får effekter på inkomstbeskattning utdelning och nyckeltal. Det är dock svårt att utifrån dessa typfall och faktorer konstatera vilket regelverk som är mer fördelaktigt ur ett intressentperspektiv. När hänsyn tas till att RFR 2/IFRS 15 är mer omfattande och detaljrik än K3 kan däremot RFR 2/IFRS 15 anses vara det regelverk som är mer gynnsamt för intressenterna av den anledningen att det förser intressenterna med mer användbar och utförlig information.
Revenue recognition is an essential part of accounting theory and is used for determining financial performance. It is also a meaningful measure for stakeholders that use revenue recognition to estimate companies’ financial performance. In 2002 the IASB started a project to develop a new international revenue recognition standard. The reason for this was to increase the comparability across companies and countries as well as develop a more consistent framework for revenue recognition. Unlisted Swedish companies which classifies as larger companies should apply the Swedish regulation K3, but they also have the opportunity to practise the international IFRS regulation by applying the Swedish recommendation RFR 2. The purpose of this study is to examine possible differences that may arise between the revenue recognition of RFR 2/IFRS 15 and K3 regarding income tax, dividends and financial ratios. The study will also show which regulation is most beneficial from a stakeholder perspective. The stakeholders referred to are the users of the financial statements in IASB’s conceptual framework. In order to achieve the purpose of this study, three hypothetical examples have been designed based on three different industries that are expected to be the most affected of the new revenue recognition standard. The hypothetical examples have then been analyzed based on the application of RFR 2/IFRS 15 and K3. The method for this study is an abductive character and within the frames of qualitative research. The findings of this study indicate that differences appear between RFR 2/IFRS 15 and K3. The hypothetical examples show that differences occur in the timing and allocation of revenue recognition which have an effect on income tax, dividends and financial ratios. Even though differences occur it is difficult to conclude which regulation is the most beneficial from a stakeholder perspective, based on these hypothetical examples and elements. However, considering RFR 2/IFRS 15 being more comprehensive and detailed than K3, RFR 2/IFRS 15 may be considered more beneficial to stakeholders as it provides stakeholders with more useful and extensive information.

One of the most fundamental issues in the accounting area is when an income is to be reported.Depending on the time at which an income is reported, the income can have a significant rolefor what a company's financial reports will look like. In 2002, the IASB and FASB agreed tojointly develop a common international revenue standard. The aim of the collaboration was todevelop a more robust and consistent framework, in order to increase comparability in revenuerecognition between different companies, markets and countries. Basically, all Swedishunlisted companies that are classified as larger companies must prepare their accounts inaccordance with the Swedish regulations K3. However, Swedish major unlisted companies canvoluntarily choose to apply the international accounting standard IFRS by applying theSwedish recommendation RFR 2.The purpose of this study is to investigate and account for the similarities and differences thatarise in the income statement for Swedish unlisted companies through the voluntary applicationof the international standard RFR 2/IFRS 15 versus the Swedish counterpart in the regulatoryframework K3. By applying three self-constructed typing cases, the study aims to clarify thesimilarities and differences that arise between income recognition according to RFR 2/IFRS 15versus K3 with regard to income taxation, dividend possibilities and key figures linked toprofitability and capital structure.The results of the study show that there are both similarities and differences between the RFR2/IFRS 15 and K3 regulations. In the three typical cases, differences arise between the timewhen the income is to be reported and the amounts to which it is accounted for at eachindividual time. This, in turn, means that differences arise with regard to income taxation,dividend opportunities and key figures linked to profitability and capital structure. However,based on the three types of cases that have been constructed, it is not possible to identify whichregulations are most advantageous for the individual company. When the amount ofinformation that the two regulations require the company to provide and the scope of theregulations are taken into account, income reporting in accordance with RFR 2/IFRS 15 can beconsidered more favorable to the company's stakeholders, since more detailed and usefulinformation must be provided in accordance with these regulations.
En av de mest fundamentala frågorna inom redovisningsområdet är när en intäkt ska redovisas.Beroende vid vilken tidpunkt som en intäkt redovisas så kan intäkten ha en betydande roll förhur ett företags finansiella rapporter kommer att se ut. Under 2002 kom IASB och FASBöverens om att tillsammans utveckla en gemensam internationell intäktsstandard. Målet medsamarbetet var att utveckla ett mer robust och konsekvent ramverk, för att öka jämförbarheteninom intäktsredovisningen mellan olika företag, marknader och länder. I grund och botten skaalla svenska onoterade företag som klassificeras som större företag upprätta sin redovisningenligt det svenska regelverket K3. Svenska större onoterade företag kan emellertid frivilligtvälja att tillämpa den internationella redovisningsstandarden IFRS genom att tillämpa densvenska rekommendationen RFR 2.Syftet med denna studien är att undersöka och redogöra för vilka likheter och skillnader somuppstår vid intäktsredovisningen för svenska onoterade företag genom frivillig tillämpning avden internationella standarden RFR 2/IFRS 15 kontra den svenska motsvarigheten i regelverketK3. Genom tillämpning av tre egenkonstruerade typfall så syftar studien till att tydliggöra vilkalikheter och skillnader som uppstår mellan intäktsredovisning enligt RFR 2/IFRS 15 kontra K3med hänseende till inkomstbeskattning, utdelningsmöjligheter och nyckeltal kopplade tillräntabilitet och kapitalstruktur.Resultatet av studien visar att det existerar både likheter och skillnader mellan regelverken RFR2/IFRS 15 och K3. I de tre typfallen uppstår skillnader mellan tidpunkten då intäkterna skaredovisas och till vilka belopp de ska redovisas till vid varje enskild tidpunkt. Detta medför isin tur att skillnader uppstår med hänseende till inkomstbeskattning, utdelningsmöjligheter ochnyckeltal kopplade till räntabilitet och kapitalstruktur. Utifrån de tre typfall som harkonstruerats så går det dock inte att identifiera vilket regelverk som är mest fördelaktigt för detenskilda företaget. När den mängd information som de båda regelverken kräver att detredovisande företaget ska lämna och regelverkens omfattning tas i beaktning, så kanintäktsredovisning enligt RFR 2/IFRS 15 anses som mer gynnsamt för företagets intressenter,då mer utförlig och användbar information måste lämnas enligt detta regelverk.

Intäktsredovisning har länge varit ett omdebatterat problemområde inom redovisning. Under 1990- och 2000-talet utspelades redovisningsskandaler inom intäktsredovisning vilket startade utvecklingen av en ny internationell intäktsstandard. Den nya intäktsstandarden, IFRS 15 Intäkter från avtal med kunder, antogs år 2014 av både IASB och FASB. Syftet med IFRS 15 var att skapa en allt mer jämförbar och transparent finansiell rapportering. Företag har därmed möjlighet att tillämpa regelverket K3 alternativ intäktsstandarden IFRS 15 genom Rådet för finansiell rapporterings rekommendation RFR 2. Standarden IFRS 15 trädde i kraft den 1 januari 2018.Syftet med studien är att undersöka ifall det förekommer skillnader mellan regelverken RFR2/IFRS 15 och K3 vid intäktsredovisning avseende informationsvärde, särskilda nyckeltal och utdelningsmöjligheter. Vidare utreds vilket regelverk som är mest fördelaktigt utifrån ett intressentperspektiv och borgenärsperspektiv. För att uppnå studiens syfte har tre typfall konstruerats som berör entreprenadbranschen, fastighetsbranschen och IT branschen. Metoden som tillämpas i studien är en kvalitativ innehållsanalys med en abduktivforskningsansats. Resultatet av typfallen visar att det förekommer en viss skillnad mellan regelverken RFR 2/IFRS 15 och K3 men att i majoriteten av våra typfall sker redovisningen av intäkterna på samma sätt. I typfall 1 uppstår det skillnader i tidpunkten och fördelningen vid redovisning av intäkter vilket får effekter på nyckeltal och utdelning. Syftet med studien är att jämföra regelverken och se om något av dessa är mer fördelaktigt än det andra. Slutsatsen är att det finns för och nackdelar med båda regelverken och det är svårt att utifrån dessa typfall konstatera att det ena regelverket skulle vara mer fördelaktigt än det andra, det är helt situationsbaserat. Utifrån ett borgenärsperspektiv kan vi inte heller dra någon slutsats att något av regelverken skulle vara mer gynnsamt för denna intressentgrupp utifrån våra typfall. För att kunna dra ännu mer betydelsefulla slutsatser behöver man jämföra dessa regelverk över fler typfall av en större variation.
Revenue accounting has long been a debated issue in accounting. During the 1990s and 2000s accounting scandals in revenue accounting were played out, this led to the development of anew international revenue recognition standard. This new revenue recognition standard called IFRS 15 Revenue from contracts with customers was approved in 2014 by both IASB and FASB Board. The purpose of IFRS 15 is to create an increasingly comparable and transparent financial reporting. Companies can choose between the regulation K3 alternative the standard IFRS 15 by applying the recommendation RFR 2. The revenue standard IFRS 15 entered into force on January 1, 2018.The purpose of this study is to investigate if there are differences between RFR 2/ IFRS 15 and K3 in revenue recognition relating to information value, special key figures and dividend opportunities. Furthermore, this study will investigate and show which regulation is most beneficial from a stakeholder and creditor perspective. To achieve the purpose of this study, three hypothetical cases have been designed based on three different industries. The methodology for this study is a qualitative content analysis with a abductive approach. The result from our three hypothetical cases indicate that there are some difference between the standards RFR 2/ IFRS 15 and K3 but in the majority of our cases they recognize the revenue in the same way. In hypothetical case 1 there are a difference in when and how the revenue is allocated, which has an effect on financial ratios and dividens. The purpose of the study is to compare the two different standards and examine if one is more beneficial than the other. The conclusion is that there are both pros and cons with both regulations, therefore it is difficult to conclude which regulation is the most beneficial. Neither from a creditors perspective can we make the conclusion that one of the standards are more favorable based on our hypothetical cases for these group of interests. To be able to draw more precise conclusions we have to compare more cases with greater variation.

Den första januari 2005 började International Accounting Standard Boards rekommendationer om IFRS 2 - aktierelaterade ersättningar att tillämpas av svenska börsnoterade företag, vilket innebar att företagen blev tvungna att kostnadsföra utställda optionsprogram till sina anställda. Före införandet fanns det ingen rekommendation för svenska företag om hur redovisningen av dessa incitament skulle kostnadsföras. I samband med införandet av standarden funderades det därför kring hur resultatet för berörda företag skulle påverkas av att en kostnad för optionsprogrammen belastade resultatet.

Syftet med uppsatsen är att visa i vilken utsträckning som kostnadsföringen av optionsprogram har påverkat börsnoterade företags resultat i och med IFRS 2 införande. Vi vill visa detta genom att främst studera hur nyckeltalen vinsten per aktie och räntabiliteten på totalt kapital har berörts av införandet av standarden om aktierelaterade ersättningar. Vidare har vi även ställt kostnaden i relation till årets resultat och omsättning för att belysa storleken på kostnaden. Genom att undersöka vilken effekt som IFRS 2 har haft på svenska noterade bolags resultat vill vi visa på hur dessa kostnader faktiskt har påverkat företagens resultat nu när standarden har tillämpats ett antal år.

För att komma fram till ett resultat har vi genomfört en kvantitativ studie där vi studerat årsredovisningar för företag listade på Large Cap listan för åren 2005 och 2006. Det perspektiv vi har utgått ifrån är ägarnas eller potentiella ägare då de finansiella rapporterna är denna intressegrupps främsta informationskälla för att kunna ta välgrundade beslut. Grunden till vår studie ligger i de vetenskapliga artiklarna och tidigare studier som vi redovisar i vår teoretiska referensram. Inledningsvis börjar vi med att redogöra för de aktierelaterade ersättningarnas uppkomst. Vidare får läsaren en kortare introduktion till hur standarden är uppbyggd och de värderingsmodeller som främst används vid värdering av optioner. Avslutningsvis redogörs tidigare forskning inom ämnet som utförts i olika länder.

Tidigare forskning har visat att en kostnadsföring av optionsprogrammen skulle ha en väsentlig inverkan på företagens resultat när de utgått ifrån en tumregel på 5 %. Även vi har utgått ifrån denna regel för att avgöra om kostnadsföringen har haft en väsentlig påverkan på nyckeltalen den utspädda vinsten per aktie och räntabiliteten på totalt kapital. Det nyckeltalet där störst inverkan kunnat ses är på den utspädda vinsten per aktie som i medeltal berörts med ungefär 2 % båda våra studerade år. Till skillnad från tidigare forskare i andra länder som undersökt liknande problem på andra marknader och med samma prestationsmått har vi alltså funnit att effekten av kostnadsföringen inte varit väsentlig för de flesta svenska bolag listade på Large Cap. Däremot när vi studerat bolagen var för sig har vi funnit att effekten för några bolag varit väsentlig, det vill säga att effekten på våra studerade nyckeltal varit högre än 5 %.

När IFRS 2 infördes i Sverige år 2005 blev det obligatoriskt för företag noterade på NASDAQ OMX att ta upp aktierelaterad ersättning, belöningen i incitamentsprogram, som en kostnad i sina finansiella rapporter. Denna studie syftar till att utreda om det finns en skillnad i lönsamhet mellan de företag som tillämpar aktierelaterad ersättning och de företag som inte gör det. Studien tar avstamp i agentteori samt tidigare forskning som visar på resultat som både styrker och avfärdar incitamentsprogrammens funktion, att öka företagets lönsamhet. Studien presenterar sedan en kvantitativ totalundersökning på företagen noterade på Large Cap-listan på NASDAQ OMX Stockholm. Mätperioden sträcker sig från 2005 till 2010 och genom att undersöka ROA och Tobins Q finner studien en högre lönsamhet hos företagen som tillämpar aktierelaterad ersättning, trots det obligatoriska kravet på kostnadsföring. Detta indikerar att incitamentsprogrammen uppfyller sitt syfte, att öka lönsamheten för företagen genom att motverka den intressekonflikt som ofta råder mellan bolagsledning och aktieägare.

I början av 2018 började den nya standarden IFRS 9, framtagen av IASB, gälla. Standarden ersätter den tidigare IAS 39 som behandlar finansiella instrument och är framtagen efter den stora finanskrisen under 2000-talet. I samband med implementeringen av IFRS 9 kan ett företags klassificerings, omklassificerings, redovisning och värdering samt nedskrivning av finansiella tillgångar påverkas annorlunda. Till följd av detta kommer det uppstå större skillnader mellan det svenska regelverket K3, som grundats på IFRS, och den nya standarden i IFRS beträffande finansiella tillgångar. Studien är en komparativ analys med typfall där tre fiktiva företag jämförs för att se vilka skillnader som finns mellan K3 och RFR 2/IFRS i hanteringen av finansiella tillgångar. De delar som belyses i studien är klassificering, omklassificering, redovisning och värdering samt nedskrivning. Skillnaderna som uppstår analyseras främst ur ett modifierat intressentperspektivmed inslag av positiv redovisningsteori och möjligheter till utdelning för investerare. Analysen i studien utgår till stor del från de kvalitativa egenskaperna som anges i IASB:s föreställningsram och i Bokföringsnämndens (BFN) vägledning för K3. De kvalitativa egenskaperna analyseras utifrån ett modifierat intressentperspektiv med investerare och företagsledare i fokus. Investerare har ett ekonomiskt intresse i företag och efterfrågarekonomisk information från företag som kan påverka deras prognoser och beslutstagande. Företagsledare använder den ekonomiska informationen för att kunna fatta viktiga beslut iföretaget. Det är även viktigt för företagsledaren att se om ett av regelverken har en större positiv effekt på redovisningen och därför är att föredra. Studiens syfte är att belysa de mest väsentliga skillnaderna angående finansiella tillgångar och deras förfarande och hur dessa skillnader påverkar investerare och företagsledare samtutdelningsmöjligheterna i ett företag. En redogörelse av de båda redovisningsstandarderna görs i början av studien för en lättare läsförståelse och för att ge läsaren en förståelse av de bådaregelverken. Analysen gällande de kvalitativa egenskaperna utifrån intressentteorin hjälper till att belysa de mest signifikanta skillnaderna mellan K3 och RFR 2/IFRS 9.Resultatet från studien visar att skillnaderna mellan regelverken främst är redovisningsteknisk i hur den finansiella informationen presenteras. Samtidigt som den största skillnaden mellanK3 och RFR 2/IFRS 9 gällande nedskrivningar inte har någon effekt på ekonomin i företaget på lång sikt. Slutsatserna från studien är att ett företag som väljer att tillämpa RFR 2/IFRS framför K3 kommer en del av de kvalitativa egenskaperna stärkas sett ur studiens intressentperspektiv. Väljer ett företag istället att tillämpa K3 kommer deras utdelningsmöjligheter upplevas starkare i ett tidigare skede på grund av periodiseringseffekterna. Vidare har studien praktiskt bidragit till att visa hur företag i praktiken kan tillämpa standarderna K3 och RFR 2/IFRS 9. Detta hjälper ett företag att välja vilken standard de ska välja när de står i ett vägval mellan vilken av standarderna de ska tillämpa.
At the beginning of 2018, the new International Financial Reporting Standard (IFRS 9) developed by the International Accounting Standards Board (IASB), began to be valid. The standard replaces the previous International Accounting Standard (IAS) 39, which deals with financial instruments, and is developed after the major financial crisis during the 2000s. In correlation to the implementation of IFRS 9, a company's classification, reclassification, recognition and valuation and impairment of financial assets may be affected differently. As a result, there can be major differences between the Swedish regulatory framework K3, that is based on IFRS, and the new IFRS standard for financial assets. This study is a comparative analysis with hypothetical cases where three fictitious companies are compared to highlight the differences that exist between K3 and Rådet för finansiell rapportering (RFR) 2/IFRS in the management of financial assets. The parts that are brought up in the study are classification, reclassification, accounting and valuation as well as impairment. The differences that arise are mainly analyzed from a modified stakeholder perspective with elements of positive accounting theory and opportunities for dividend. The analysis in this study is largely based on the qualitative characteristics stated in the IASB Performance Framework and in the Accounting Board's guidance for K3. The qualitative characteristics are analyzed based on a stakeholder perspective with investors and business leaders in focus. Investors have a financial interest in companies and request financial information from companies that may affect their forecasts and decision making. Business executives use the financial information to make important decisions in the company. It is also important for the business manager to see if one of the standards has a positive effect on the accounting and is therefore preferable. The purpose of this study is to highlight the most significant differences regarding financial assets, their procedures and how these differences affect investors and business managers but also the dividend opportunities of a company. A presentation of the two regulations is made at the beginning of the study for an easier reading comprehension and to give the reader an understanding of the two accounting standards. The analysis of stakeholder theory helps to highlight the differences in K3 and RFR 2/IFRS 9 for the analysis of the qualitative characteristics of the report. The results in this study shows that the differences between the regulations are primarily accounting techniques in how the financial information is presented. At the same time the main difference between K3 and RFR 2/IFRS 9 regarding impairment does not affect the long-term economy of the company. The conclusions from the study shows that some of the companies qualitative characteristics will be strengthened if they choose to apply RFR 2/IFRS instead ofK3, seen from the perspective of the stakeholders in the study. If a company chooses to applyK3 instead, their dividend opportunities will be a lot bigger in an earlier stage due to the accrual effects. In addition, the study has practically contributed to demonstrate how companies effectively can apply the standards K3 and RFR 2/IFRS 9, that determine which of the standards will suit them best when choosing between them.

Syftet med uppsatsen är att undersöka hur förekomsten av aktierelaterade ersättningar har förändrats för svenska företag efter införandet av IFRS 2.Studien utgår från en tidigare studie gjord år 2000 av Rolf Rundfelt som visade att 80 % av Sveriges 30 största börsbolag hade aktierelaterade ersättningar till sina anställda. Innan år 2005 var det inte obligatoriskt för företag att kostnadsföra sina aktierelaterade ersättningar men från och med år 2005 och införandet av IFRS 2 blev det obligatoriskt. Det innebär att företagen, enligt IFRS 2, är tvungna att ta upp de aktierelaterade ersättningarna som en kostnad i de finansiella rapporterna. Inför införandet av IFRS 2 befarades det att antalet aktierelaterade ersättningar skulle minska.Metoden som använts i studien är en dokumentstudie och det material som använts är årsredovisningar. Data och information har plockats från årsredovisningar för att ge underlag till studien.Resultatet av studien visade att en minskning av antalet program inte skett efter IFRS 2 införande, utan snarare en ökning efter år 2005. En minskning av programmen skedde dock inför införandet av IFRS 2, mellan år 2002 och år 2004. Studien visade också att det mest populära programmet före införandet var personaloptioner och efter införandet aktieprogram, och speciellt prestationsbaserade aktieprogram.

Den 19 februari 2004 presenterade IASB IFRS 2. IFRS 2 innebär att företagen skall hantera personaloptioner som en kostnad i resultaträkningen. I författningen regleras ej vilken värderingsmodell som skall användas vid värderingen av optionerna. På grund av detta kan redovisningen påverkas på olika vis beroende på vilken optionsvärderingsmodell som används av bolaget. Uppsatsens syfte är att fastställa vilka effekter olika optionsvärderingsmodeller har på bolagens värdering av personaloptioner och även beskriva vilka antaganden av indata i modellen som görs av bolagen och undersöka om dessa antaganden är teoretiskt korrekta. Uppsatsen grundas på en fallstudie av tio bolag som har aktiva optionsprogram som redovisas enligt IFRS 2. Vid jämförelsen av optionsvärderingsmodellerna så sätts bolagens indata in i två olika värderingsmodeller och beräkningar görs med dessa värden för att kunna se hur värdena på optionerna varierar mellan dessa optionsvärderingsmodeller. Eftersom volatiliteten är en mycket viktig faktor i värderingsmodellerna och påverkar det teoretiska värdet i betydande utsträckning så görs även en undersökning som skall ge en bild av hur bolagen har kommit fram till sitt volatilitetsantagande och som även utreder om detta värde är teoretiskt korrekt. Av de ursprungliga 102 bolagen hittades 35 bolag (34 %) som har personaloptioner som redovisas enligt IFRS 2. Av dessa 35 bolag hittades endast tio bolag (28,57 %) med fullständig information av dess indata. Efter min estimering av den historiska volatiliteten, fem år bakåt i tiden, så är den i genomsnitt 216,43 % högre än bolagens antagna volatilitet och optionsvärdet i genomsnitt 179,53 % högre än bolagens beräknade värde. Använder vi istället min estimering av den historiska volatiliteten, av ett år tillbaka i tiden, så hamnar vi på ett lägre värde, 41,39 % högre än bolagens beräknade verkliga värde och ett beräknat optionsvärde som är 39,13 % högre än bolagens. Skillnaderna i den riskfria räntan var oerhört stora, från 2,00 % till 4,30 %, en skillnad på 215 %. Skillnaden i beräknat verkligt värde skiljer sig minimalt mellan Black & Scholes modellen och binominalmodellen. Medeldifferensen mellan de tio analyserade bolagen var endast 0,0059 %, dvs. en knappt mätbar skillnad.

19th February 2004 the IASB introduced the IFRS 2. IFRS 2 means that the corporations must handle employee stock options as a cost in the income statement. It is not regulated in the constitution which model that should be used to value the options. Because of this the income statement can be affected by which model that is used by the corporation. The purpose of this paper is to confirm which affects different valuing models has to the value of the corporations employee options and even describe which assumptions of the in data that are used by the corporations and examine if this assumptions are theoretical correct. The paper is based on a case study of ten corporations who has employee stock option programs which are accounted according to the IFRS 2. At the comparing of the option valuing models the corporations in data is placed into the two models and calculations are made to see if the values vary between the models. Because that volatility is a very important factor in the option valuing models and affects the theoretical value at a significant extent an examination which is mean to give a picture of how the corporations has create the volatility assumption and that even will study if this value is correct theoretical value. Only 35 of the original 102 (34 %) corporations had employee stock options which are accounted according to the IFRS 2. Only 10 of these 35 (28,57 %) had a complete information about the in data. After my estimation of the historical volatility, five years back in time, my estimated volatility was in average 216,43 % higher than what the corporations had estimated and the average value of the options was 179,53 % higher. An estimation of the historical volatility one year back in time I get a lower value of the volatility that is in average 41,39 % higher than the corporations estimation and a option price that is 39,13 % higher. The differences of the risk free interest rate are huge, from 2,00 % to 4,30 %, a difference at 215 %. The calculated variation between the Black & Scholes model and the binomial method is tiny. The average difference between the ten examined corporation are only 0,0059 %, i.e. a hardly noticeable difference.

This master's thesis is dealing with the topic of employee stock options (ESOs), primarily with the valuation of ESOs in accordance with the accounting standard IFRS 2 at corresponding fair value basis. The goal of this thesis is a critical analysis of the standard mentioned, with respect to the conditions of the Czech Republic. The theoretical part comes with the basic characteristics of employee stock options and explains how the traditional option-valuation models can be modified for the purpose of ESOs valuation. It is also concerned with discussion about fundamental features of the fair value basis necessary for the valuation process. The essential part of this thesis is the critical analysis focusing on the rationality of accounting methods, disclosure requirements and also on a theoretically correct determination of model inputs. Critical analysis is followed by case study aimed on evaluation of an authentic option plan. The practical part also demonstrates advanced methods of valuation using the Black-Scholes and the binominal models as well as the Monte Carlo simulation. In the conclusion, I present proposals for changes of the IFRS 2. According to the results of the critical analysis, supported by case study, greatest shortcomings were identified in the disclosure requirements. Proposals for changes are aimed mainly on this problem.

Frågan om att redovisa aktierelaterade ersättningar som en kostnad har varit mycket omdebatterad, speciellt redovisning av personaloptioner, som är en av det mest diskutabla redovisningsfrågorna i vår nutidshistoria. Från och med 1 januari, år 2005 måste alla börsnoterade bolag i Sverige föra olika optionsprogram som en kostnad i sin resultaträkning. Det har även blivit allt vanligare att börsbolagen byter från optionsprogram till aktieprogram, visade en undersökning från revisions- och en konsultbolaget KPMG under år 2010. Vidare utförde NASDAX OMX Stockholm 2011 en granskning där de såg tendenser till att den finansiella informationen och efterlevnaden av IFRS hade förbättrats de senaste åren. Studiens syfte är att undersöka hur de börsnoterade företagen på den svenska marknaden upplyst om aktierelaterad ersättning år 2014 och om de blivit mer transparenta sedan år 2007. Ett ytterligare syfte är att ta reda på hur företagens användning av incitamentsprogram har förändrats. För att besvara vår problemformulering, det vill säga om de börsnoterade företagen i Sverige har blivit mer transparenta sedan år 2007 och följer upplysningskraven som anges i IFRS 2, granskade vi de 73 företagens årsredovisningar som var noterade på Large Cap år 2014, samt samma 73 företag år 2007, det vill säga totalt 146 årsredovisningar. Resultatet visade att användningen av optionsprogrammen har minskat från år 2007 till år 2014, vi såg även en markant ökning av användandet av aktieprogram till år 2014. Skillnaderna på vilket av åren som företagen var mer transparent skiljde sig åt beroende på vilket av upplysningskraven vi undersökte, men totalt sett kunde vi se att företagen år 2014 har blivit en aning mer transparent sedan år 2007. Något som skulle vara intressant att bygga vidare denna studie på är att undersöka hur det ser ut i ett annat land avseende transparens och upplysningskrav, och jämföra med Sverige. Då Sverige i genomsnitt är mer transparenta än andra länder kunde det vara spännande att se en jämförelse med ett annat land som anses vara transparent.

I Sverige infördes år 2005 nya regler för redovisningen i börsnoterade företag. Från och med den 1 januari blev dessa företag enligt lag tvingade att följa det regelverk som International Accounting Standards Board författar. Dessa standarder blev då gällande i hela EU.I vår uppsats inriktar vi oss på en av dessa standarder och dess amerikanska motsvarighet, nämligen IAS 38 som behandlar redovisning av immateriella tillgångar. Vi fokuserar på den typ av immateriell tillgång som uppstår genom forskning och utveckling. Den amerikanska motsvarigheten till denna standard heter FAS 2.International Accounting Standards Board är ett av två ledande organ som på ett internationellt plan definierar hur redovisningen ska se ut. Det andra organet är Financial Accounting Standards Board, som är verksamt i USA. Rekommendationerna från dessa två normgivningsorgan skiljer sig åt, då de bland annat förespråkar två olika behandlingar av forsknings- och utvecklingskostnader. I vår uppsats gör vi en teoretisk omräkning av balans- och resultaträkningar för ett antal verkstadsföretag noterade på Stockholmsbörsen för att ta reda på hur några utvalda finansiella nyckeltal påverkas beroende på hur forskning och utveckling redovisas. Omräkningarna görs endast med avseende på forsknings- och utvecklingskostnaderna.

Vår problemformulering lyder:I vilken utsträckning påverkas några finansiella nyckeltal av rekommendationerna i IAS 38 och FAS 2 kring redovisning av FoU?

Den teoretiska delen av uppsatsen beskriver bland annat hur de två olika standarderna säger att företag ska redovisa forsknings- och utvecklingskostnader. Vi beskriver även de aktuella nyckeltalen. Dessutom sammanfattar vi även tidigare forskning om hur de olika sätten att redovisa forsknings- och utvecklingskostnader påverkar värdet av informationen som de externa intressenterna får av redovisningen.Resultatet av vår studie visar hur nyckeltalen påverkas vid en förändring av redovisningen, från en balansering av forskning och utveckling enligt IFRS till den direkta kostnadsföringen som de amerikanska reglerna förespråkar.

Från och med 1 januari, 2005 måste alla börsnoterade bolag i Sverige föra olika optionsprogram som en kostnad i sin resultaträkning. Det innebar att dessa bolag måste kostnadsföra utgivna optionsprogram till sina anställda.

Före införandet av IFRS 2 fanns ingen standard för svenska företag som beskrev hur dessa optionsprogram skulle redovisas. Diskussionerna kring införandet var omfattande då man menade att standarden skulle få konsekvenser i form av en betydande nedgång av resultatet hos berörda företag då en extra kostnadspost skulle redovisas.

Syftet med uppsatsen är att undersöka vad införandet av IFRS 2 haft för effekt och på vilket sätt kostnadsföringen av optionsprogram har påverkat resultatet hos börsnoterade företag. Detta kommer att visas genom att studera de berörda företagens årsredovisningar.

Vi har undersökt vilken procentuell skillnad resultatet fått genom att redovisas enligt den nya standarden. Kostnaden för aktierelaterade ersättningar har även ställts i relation till årets resultat och omsättning för att visa hur stor andel av dessa som utgörs av denna kostnad. Vi har undersökt den påverkan som IFRS 2 har haft på börsnoterade bolags resultat listade på Large Cap listan för att visa hur dessa kostnader faktiskt har påverkat företagens resultat nu när standarden har tillämpats ett par år efter att IFRS 2 tillämpats.

Uppsatsen presenterar inledningsvis en redogörelse för uppkomsten av IFRS 2 och denna följes av teorier, relevanta för rapporten. Vi ger även en tydlig beskrivning av IFRS 2 för att ge en förståelse för denna komplexa standard som behandlas. I slutet presenteras en sammanfattning av tidigare forskning och vi använder oss av, liksom en del forskare inom ämnet, en tumregel på 5 % för att avgöra om resultatet genomgått en väsentlig förändring.

Vi har kommit fram till att effekten av kostnadsföringen inte påverkat svenska börsnoterade företags resultat väsentligt. Kostnaden har heller inte varit en stor andel, varken av företagens omsättning eller av dess resultat. Effekten för dessa poster för samtliga företag har alltså varit lägre än tumregeln på 5 % vi utgick från.

Bakgrund och problem: Efter införandet av IFRS 2 ska svenska börsbolag behandla aktierelaterade ersättningar som en kostnad i redovisningen. Då detta inte krävdes tidigare, medförde de nya reglerna diskussioner om vilka konsekvenserna skulle bli. Frågan är om kostnadsföringen av dessa ersättningar lett till att bolag utformat sina aktierelaterade incitamentsprogram annorlunda efter införandet av IFRS 2. Syfte: Att undersöka om införandet av IFRS 2 har påverkat svenska börsbolags utformning av aktierelaterade incitamentsprogram samt förklara orsaken till en eventuell förändring. Metod/Empiri: Information har samlats in via årsredovisningar från 42 svenska noterade bolag under en tidsperiod av tio år. Datamaterialet analyseras genom observationer och regressionsanalyser där isolering sker av påverkan från företagsspecifika faktorer. Slutsatser: Studien visar på att förekomsten av optionsprogram minskar under åren 2003 och 2005 samtidigt som antalet aktieprogram ökar. Förändringen sker samtidigt som införandeprocessen av IFRS 2 och stämmer överens med antagandet om att kostnadsföringen av aktierelaterade ersättningar ligger bakom förändringen. Att kostnadsföring påverkar bolagsbeslut i utformning av incitamentsprogram överensstämmer med studier, som visar att beslutsfattare i bolag anser att bolagets intressenter koncentrerar sig på den redovisade vinsten.
Background and problem: Swedish listed companies treat share-based payments as an expense since the adoption of IFRS 2. The adoption meant a change compared to previous accounting treatment, which triggered discussions regarding the consequences of such expensing. The question is if the expensing of share-based payments resulted in changes in the design of share-based incentive programs. Aim: Investigate whether the adoption of IFRS 2 has affected the design of share-based incentive programs in Swedish listed companies and explain the reason for such change. Method/Empirics: Information has been collected through annual reports from 42 Swedish listed companies over a period of ten years. In order to analyze the impact of IFRS 2, observations are made together with regression analysis where the impact of firm-specific determinants is accounted for. Conclusions: The existence of option plans are reduced between 2003 and 2005, while the number of share plans is increasing. The change takes place at the same time as the implementation process of IFRS 2 and is consistent with the assumption that the mandatory expensing of share-based payments is causing the change. The reason for expensing affecting corporate decisions regarding share-based incentive programs is that decision makers believes that company stakeholders focuses on reported earnings.

Syfte: Syftet med denna uppsats är att se hur redovisningen av bonus- och incitamentsprogram förändrats för åren 2003 till 2006, för de svenska börsbolagen som är listade på OMX Nordic Exchange Stockholm.

Vi vill veta om det skett en förändring och om denna förändring beror på införandet av IFRS/IAS standarder år 2005, den Svenska koden för bolagsstyrning år 2005 eller Skandiaskandalen.

Metod: Denna studie är till stor del av deskriptiv karaktär, då vi valt att genomföra en dokumentstudie. Vi har vidare valt att tillämpa en öppen ansats, genomfört en longitudinell undersökning och använt oss av metodtriangulering för att på bästa möjliga sätt uppnå syftet med studien.

Teori och regelverk: Vi har valt att tillämpa Corporate Governance och Agentteorin. Vidare har vi använt oss av svenska och internationella regelverk, dessa är IFRS 2 samt IAS 19. I denna studie har vi även valt att tillämpa den svenska koden för bolagsstyrning.

Empiri: En granskning av 116 stycken årsredovisningar har gjorts och dessa har vi noggrant redogjort för i resultatet, analysen och i undersökningsmallen.

Slutsatser: Vår undersökningar visar att rörlig ersättning inte påverkats av några förändringar alls. Optionsprogrammen har inte förändrats över den valda tidsperioden. Slutsatsen vi tagit är att företagen försöker upprätthålla ett förtroende hos intressenterna och att majoriteten följer lagar och regler. Vi ser även att årsredovisningarna idag är mer detaljrikare än förr, detta tack vare IFRS/IAS och Koden. Skandiaskandalen har påverkat företagen men inte i den graden att företagen frivilligt skulle sänka de rörliga ersättningarna. Redovisningen för bonus- och incitamentsprogram har förändrats, dock kan vi inte säga att redovisningen av ersättningen beror på förändringarna i regelverken.

The implementation of IFRS 2 led to significant changes in the accounting practices for corporations regarding stock related compensation. The new regulations required firms to account for the stock based compensation as an expense in the financial statements, rather than merely disclosing the information in the notes section to the statements. Following prior research on the area; specifically studies made in the U.S., where researchers find that companies change their use of stock based compensation due to the increased accounted expenses, this study hypothesizes that the same pattern may be found among companies listed on the Swedish stock market. The results of this study show that the use of option incentives has decreased during the studied period 2001-2008 and that the decrease in part can be derived from IFRS 2 and in part from other factors. The results are useful to future research, as they provide an overview of the effects that IFRS 2 had on companies, and various factors that influence the behavior of corporations, as well as in a larger perspective be a factor to take into account for future modifications of the IFRS.

Summary

The purpose of this thesis is to examine what effect the IFRS 2 has on earnings, equity, financial strength and return on equity for listed Swedish companies with active stock option plans. The purpose is further to investigate the companies’ attitudes towards IFRS 2 and to find out if companies tend to deviate from stock option plans due to the changed accounting rules. We also want to examine the view of IFRS 2 from an auditor’s perspective.

We have used a deductive approach and a mix of quantitative and qualitative research methods with a view to get a completely clear picture within the field of study. The questionnaire aims at measuring the same characteristics among the companies to find causal links, and the interviews are made to obtain a high internal validity so that connections between the body of regulations and the companies’ opinions and actions appear. The purpose of the theory chapter is to give the reader an understanding of what stock option plans are and why they are frequently used within companies. The IFRS 2 constitutes the base of the theory chapter. The international debate gives the reader a feeling for how common stock option plans are in the United States and what arguments there are for and against the expensing of stock options, which will be introduced in the United States in 2006. In our empirical chapter, we present the information collected from fifty-six companies by a questionnaire, followed by the interviews from the two companies that we have been in deeper contact with. We also present the opinions by the representatives from the two audit firms. The empirical chapter finishes with a calculation of the two interviewed companies changes in return on equity.

The conclusion of this thesis is that the IFRS 2 is considered complicated by many companies. There is a lack of knowledge about the new standard among the companies and, for that reason; they are forced to seek help by audit firms, which result in large administrative costs, especially for smaller companies. We have observed that the attitude towards the IFRS 2 therefore differs depending on the company’s size. The IFRS 2 has a negative effect on net income for most of the companies with the exception of those who offer their employees stock options at market value, or have valued their stock option plans according to the “intrinsic method”. The change in return on equity has only a marginal effect for most companies. Further conclusions are that companies will not deviate from stock option programs as long as they are well-working incentives, but they may look them over more carefully and compare them to other alternatives. The audit firms are positive to the IFRS 2 and think that expensing stock options will lead to better comparability.

Keywords: IFRS 2, Financial Strength, profitability, Stock options

Uppsatsens syfte är att undersöka vilka effekter införandet av IFRS 2 har på resultat, eget kapital, soliditet och räntabilitet för svenska börsnoterade bolag som har aktiva optionsprogram. Syftet är vidare att undersöka börsnoterade bolags attityd till IFRS 2, samt om det finns tendenser att frångå optionsprogram som ersättningsform p.g.a. de ändrade redovisningsreglerna. Vi vill även ta reda på hur revisorer ser på IFRS 2.

Vi har använt oss av den deduktiva strategin och en blandning av en kvantitativ och en kvalitativ undersökningsmetod, i syfte att få en så fullständig klarhet som möjligt inom ämnesområdet. Enkätundersökningen strävar efter att mäta samma egenskaper hos undersökningsobjekten för att finna orsak-samband, medan intervjuerna syftar till att ge en hög intern giltighet så att samband mellan regelverk, åsikter och agerande framträder. Vi vill, genom informationen i teorikapitlet, att läsaren ska få en förståelse för vad optionsprogram är och varför det används inom företag. IFRS 2 och dess omfattning utgör grunden i teorikapitlet och syftar till att redogöra för vilken redovisningsteori som tillämpas i och med IFRS 2. Genom den internationella debatten vill vi att läsaren ska få en känsla för hur vanligt optionsprogram är i USA och vilka argument det finns för och mot införandet av kostnadsföring av optionsprogram, som sker i USA innan 2006 års utgång. I vårt empirikapitel presenterar vi enkätundersökningen där femtiosex svenska börsnoterade företag har medverkat. Därefter introduceras intervjuerna från de båda företagen vi varit i kontakt med, för att sedan följas åt av reflektioner från revisionsbyråernas två representanter. Empirin avslutas med en beräkning av de två intervjuade företagens räntabilitetsförändring.

Vi har kommit fram till att IFRS 2 anses vara komplicerad av många företag och har framförallt för små företag medfört stora administrativa kostnader då många blir tvungna att söka hjälp hos revisionsbyråer. Attityden gentemot IFRS 2 verkar därför skifta beroende på företagens storlek. Resultatet har påverkats negativt för de flesta företag med undantag för dem som erbjuder sina anställda optioner till marknadsvärde eller tidigare har värderat optionerna enligt ”intrinsic-metoden”. Räntabilitetsförändringen har endast en marginell påverkan för de flesta företag. Så länge optionsprogrammen är väl fungerande incitament så har vi inte sett några tendenser till att företagen verkar frångå sina optionsprogram. Vi tror däremot att företagen hädanefter kommer se över sina optionsprogram noggrannare så att inte kostnaderna blir för stora. Det är möjligt att andra typer av incitament kommer bli vanligare t.ex. aktieköpsplaner. Revisionsbyråerna är mycket positiva till IFRS 2 och anser att jämförbarheten företag emellan har ökat sedan dess införande.

Nyckelord: IFRS 2, Soliditet, Räntabilitet, egetkapitalreglerade - kontantreglerade ersättningar

År 2005 infördes regeln om att samtliga noterade bolag inom Europeiska Unionen (EU) skulle uppföra sin koncernredovisning enligt International Financial Reporting Standards (IFRS)med start räkenskapsåret 2005. Målet med IFRS är att världsekonomin ska bli mertransparent, ansvarsfull, jämförbar och effektiv. IFRS ska även bidra till att världsekonomin får förtroende, tillväxt och långsiktig finansiell stabilitet. Detta införande har setts som en revolution inom den finansiella ekonomin. Flera länder tog efter EU:s implementering men den nya regeln har dock inte implementerats lika smärtfritt i alla länder. Ryssland är ett land med ett redovisningsregelverk som skiljer sig väsentligt mot IFRS, men också från andranationella regelverk. Studiens problemdiskussion visar på att Ryssland har haft och har stora problem med implementeringen av IFRS till skillnad från EU-länderna vilket har lett fram tillstudiens syfte. Syftet med studien är att undersöka de skillnader som finns mellan IFRS och ryska redovisningsstandarder för att påvisa hur väl Ryssland framgångsrikt har lyckats implementera IFRS jämfört med ett av medlemsländerna i EU, i detta fall Sverige. Syftet medstudien är också att undersöka hur Rysslands kultur kan ha påverkat dess utveckling och implementering av nationella och internationella regelverk inom redovisningen. Studien har ett abduktivt tillvägagångssätt och syftar till att göra en komparativ studie. En granskning sker av tidigare forskning samt av koncernredovisningar enligt både IFRS och RAS från de 25 största företagen i Ryssland, baserat på jämnviktiga mätningar av intäkter, vinster, tillgångar och marknadsvärde. Därefter görs analyser och jämförelse mellan de olika regelverken. Detta görs även ur ett kulturellt perspektiv. Slutsatsen av studien visar att rysk redovisningspraxis har många väsentliga brister vilka påverkar dess förmåga att implementera IFRS. Bristerna existerar dels i regelverkets grundstenar men även i landets kulturella värderingar, vilket gör landets förutsättningar att framgångsrikt implementera IFRS väldigt små. Studien visar på stora skillnader i innebörden av likartade standarder mellan Rysslands nationella regelverk RAS och det internationella regelverket IFRS vilket försvårar harmoniseringen. Två stora skillnader är att IFRS är principbaserat och RAS är regelbaserat men även att IFRS fokus i rapporterna är tillaktieägarna och andra intressenter medan RAS främst är till för skattehantering. De största anledningarna att harmoniseringen mellan IFRS och RAS försvåras är den okunskap och bristfälliga utbildningen som råder hos ryska revisorer och upprättare av finansiella rapporter. Företagen känner sig obekväma och omotiverade och väljer därför inte att frivilligt uppföra finansiella rapporter enligt IFRS. Ur ett kulturellt perspektiv visar studienäven att Rysslands bristande utveckling inom redovisningssystem kan hänvisas till landetsdimensioner inom kulturella värderingar vilka är: lagstadgad kontroll, enhetlighet, konservatism och sekretess. Detta i motsats till IFRS värderingar: professionalism, flexibilitet, optimism och transparens. Länder, såsom Ryssland, med kulturella värderingar inom redovisningspraxis vilka är avlägsna gentemot IFRS värderingar måste övervinna högre hinder för att framgångsrikt implementera och fortsatt kunna använda IFRS.
In 2005, a new rule was introduced. The rule demanded that all listed companies within the European Union (EU) were to maintain their consolidated financial statements in accordance with the International Financial Reporting Standards (IFRS), starting in the fiscal year of2005. The objective of the IFRS is to make the world economy more transparent, responsible, comparable, and effective. Additionally, the IFRS also was designed to bring confidence, growth, and long-term financial stability to the world economy. The introduction of IFRS has been seen as a revolution in the world of global economy. Many countries all over the world followed the EU and implemented their own new legislation, but many countries were not quite as successful with their implementations or had drastically different approaches to handling the economy. For instance, the Russian Federation is a state with an accounting framework that differs significantly from that of the IFRS and other national accounting frameworks. The discussion of this study shows that, unlike the countries within EU, the Russian Federation has major problems with the implementation of their own IFRS, which led to the purpose of this study. The purpose of this study is to examine the differences between IFRS and the Russian Accounting Standards (RAS), while also comparing how much the Russian Federation implemented IFRS into their economy practices compared to that of a country within EU. In this case, Sweden. Another purpose of this study is to examine how Russian culture can affect the progress and implementation of national and international rules in their reporting sectors. This study will increase the understanding of accounting within the Russian Federation and its development from a cultural perspective. This work is done to facilitate trade between different countries and to increase the comparability of the accounting reports. This study has an abductive approach and the goal is to make a comparative study. An examination of previous research and consolidated financial statements, according to both the IFRS and RAS, can be scrutinized. The examination is limited to the 25 largest companies in the Russian Federation, based on facts of consistent measurement of revenue, profits, assets and market value. When the selection of companies is done, there will be an analysis comparing between the different regulations. An additional cultural perspective will be added contrasting Sweden to Russia. The results of this study show that Russian accounting has a lot of shortcomings in different aspects, which affects the ability to implement IFRS. The issues do not solely exist in the fundamental part of RAS, but also in the cultural values of the country. This makes it difficult for the companies of the Russian Federation to fully implement IFRS. The study demonstrates the big differences between the meaning of similar standards in the RAS compared to IFRS, which complicates the harmonization. One major difference between IFRS and RAS, is that IVIFRS is based on principles and RAS is based on rules. Another important difference is that IFRS put the focus on the reports to the shareholders and other stakeholders, while the RAS primarily focuses on tax management and the government. The main reason why the harmonization between the IFRS and RAS is so complicated is due to the fact that the Russian accountants’ lack both the proper knowledge and education. The companies feel insecure and unjustified, and therefore choose not to voluntarily set up financial reports according to the IFRS. From a cultural point of view, this study also shows that the Russian Federation’s lack of progress in the accounting system can be referred to the cultural basic values of the country, which are: statutory control, uniformity, conservatism and confidentiality. Contrary to this, IFRS basic values are: professionalism, flexibility, optimism and transparency. Countries such as the Russian Federation, with cultural values that differ radically compared to IFRS values, must overcome bigger barriers to successfully implement and continue to use IFRS properly.

Optionsprogram har varit ett vanligt medel för att rekrytera, motivera och behålla kompetent personal. De senaste åren har dock ersättningssystemen blivit mer komplexa och ju mer börsen går upp desto fler aktierelaterade ersättningsprogram dyker upp i företagen. I takt med att antalet optionsprogram ökar blir det även allt viktigare att företagen ger tillräcklig information gällande dessa i årsredovisningarna. I februari 2004 gav IASB ut standarden IFRS 2 som reglerar aktierelaterad ersättning. Denna började användas av börsnoterade företag i Sverige under 2005 och innebär kostnadsredovisning av aktierelaterade ersättningar, men även att företagen måste ge vissa upplysningar som ska underlätta för läsarna av de finansiella rapporterna att förstå optionsprogrammen.

Vi ville med denna uppsats ta reda på vilka upplysningar som företagen på Stockholm Large Cap listan skall redovisa för de aktierelaterade ersättningsprogrammen enligt IFRS 2 samt undersöka hur de följer dessa regler. För att göra detta har vi använt oss av skriftliga källor, främst i form av IFRS 2 och en analys av företagens årsredovisningar från år 2005 (alternativt 2004/2005). Analysen av årsredovisningarna gjordes utifrån ett antal punkter som vi ställt upp med utgångspunkt i upplysningskraven och Bilaga B i IFRS 2. Vi kompletterade sedan detta med en telefonintervju med en revisor från ett av Sveriges största revisionsbolag.

Efter att ha genomfört vår analys kom vi fram till att företagen i allmänhet är dåliga på att redovisa enligt IFRS 2. Något som känns oroande är att företagen har betydligt lägre poäng på de mer djupgående frågorna. Sämst är företagen på att ange vilka indata som har använts vid uträknandet av det verkliga värdet och bäst är de på att ange kostnaderna och beskriva sina program. Majoriteten av företagen säger dock att de använder Black-Scholes-modellen, detta trots att denna enligt IFRS 2:s Bilaga B sällan är lämplig vid värdering av optioner till anställda. Det verkar även finnas en ovilja att redovisa enligt IFRS 2, både i form av att företag väljer att inte följa standarden och genom att många företag undviker att direkt nämna IFRS 2 vid namn, trots att de tydligt nämner de andra standarderna. Slutligen kan man konstatera att det behövs en standardisering av informationen som skall ges. I nuläget ger företagen olika mängder information till olika kvalitet. Dessutom är informationen spridd i årsredovisningens noter och ibland även utanför. Detta bidrar till att det uppstår svårigheter för läsarna av årsredovisningarna att följa hur företagen har redovisat samt att jämföra olika företag.

Bakgrund Upplysningar är ett ämne som ofta förekommer i den internationella redovisningsdebatten eftersom det utgör en nyckelfaktor för att förstå företagens finansiella rapporter. Det har även funnits ett intresse att förklara efterlevnadsnivån, där en stor del av forskningen undersökt företagsspecifika egenskapers påverkan på efterlevnaden. Under de senaste åren har forskning även intresserat sig för att undersöka huruvida bolagsstyrningsspecifika egenskaper kan påverka upplysningsgraden. Den internationella normgivaren IASB utvärderar även om redovisningsstandarderna kan vara en bidragande faktor till det omtalade informationsöverflöde som påstås finnas i årsrapporter, och om fler principer istället bör införas. Det kan dock finnas skäl till att först utvärdera efterlevnadsnivån för de minimikrav som ställs på företagen avseende upplysningar innan principer införs som skapar större frihet för företagen att lämna upplysning. Syfte Inom ramen för denna studie är syftet att åskådliggöra efterlevnadsnivån och kvantiteten av noter om aktierelaterade ersättningar över tid, och därmed skapa insikt för vilken information som förmedlas i de finansiella rapporterna och vilka upplysningskrav som har bristfällig efterlevnad. Studien ämnar även till att klargöra huruvida styrelseegenskaper och kvantiteten av noter kan påverka efterlevnaden av IFRS 2 för att belysa hur styrelsens sammansättning kan inverka på redovisningen och upprättandet av företagens årsredovisningar. Metod Fyra hypoteser har formulerats för att besvara studiens syfte. Studien tillämpar en kvantitativ metod där text i årsredovisningar har kvantifierats och kodats i enlighet med metoden innehållsanalys. En dikotomisk poängsättning har använts i konstruktionen av studiens upplysningsindex. Kvantiteten av upplysningar om aktierelaterade ersättningar har mätts i antal ord.     Resultat Efterlevnadsnivån för svenska börsnoterade företag låg på omkring 70 procent, med en minimal ökning om 1 procentenhet mellan de undersökta åren. Kvantiteten av upplysningar om aktierelaterade ersättningar visade inte heller på någon större förändring mellan åren och merparten av företagen låg mellan intervallet 501 till 1 500 ord i årsrapporterna. Regressionsanalysen ledde till att ingen av studiens hypoteser kunde accepteras då ingen variabel uppvisade statistisk signifikans. Slutsats Studien påvisar bristfällig efterlevnad av IFRS 2. Vidare kunde inga signifikanta samband konstateras mellan efterlevnaden och de bolagsstyrningsspecifika egenskaperna, vilket skiljer sig från internationella studier. Kvantiteten av upplysningar om aktierelaterade ersättningar har varit relativt stabil mellan åren, dock har det totala antalet sidor i årsredovisningarna ökat med 16,9 procent vilket kan indikera på ett informationsöverflöde.
Background Disclosures are a topic that is often found in the international accounting debate because they are a key factor in understanding the financial reports of companies. There has also been an interest in explaining compliance levels, where a large part of the research has investigated the impact of firm specific characteristics on compliance. In recent years, research has also been interested in examining whether corporate governance characteristics can affect the degree of disclosure. The international standards regulator IASB are now at a stage where they evaluate whether accounting standards can be a contributing factor to the discussed information overflow in annual reports and whether more principles should be introduced instead. However, there may be grounds for evaluating the level of compliance for the minimum requirements before introducing principles that create greater freedom for companies to provide information or not. Purpose In the context of this study, the purpose is to illustrate the level of compliance and the quantity of notes on share-based payments over time, thereby creating an insight into what information is communicated in the financial reports and which disclosure requirements have inadequate compliance. The study also intends to clarify whether corporate governance characteristics and quantity of notes can affect compliance with IFRS 2 to illustrate how the composition of the Board of Directors can influence the accounting and preparation of the company’s annual reports. Method Four hypotheses have been formulated to answer the purpose of the study. The study applies a quantitative method where text in annual reports has been quantified and coded according to the method of content analysis. A dichotomous score has been used when constructing the study´s disclosure index. The quantity of information on share-based payments has been measured in number of words. Result The compliance level for Swedish listed companies was around 70 percent, with a minimal increase of 1 percent between the years surveyed. Nor did the amount of information on share-based payments show any significant change between the years and the majority of the companies ranged between 501 and 1 500 words in their annual reports. The regression analysis showed that none of the study´s hypotheses could be accepted as no variable showed statistical significance. Conclusions The study demonstrates a poor compliance with IFRS 2. Furthermore, no significant relationship between compliance level and corporate governance characteristics was found, which differs from international studies. The amount of information on share-based payments has been relatively stable over the years, however the total number of pages in the annual reports has increased by 16,9 percent, which may indicate an information overflow.

Användandet av olika incitamentsprogram och aktierelaterade ersättningar i synnerhet har ökat sen 80-talet. Aktierelaterade ersättningsprogram används för att uppmuntra persona-len att aktivt deltaga för att förbättra företagets resultat. Ersättningarna i dessa program be-står antingen av köpotioner, teckningsoptioner, syntetiska optioner eller konvertibler.

Sedan den 1 januari 2005 gäller de nya redovisningsreglerna IFRS 2. Dessa regler styr redo-visningen av aktierelaterade ersättningar. IFRS 2 kräver att alla företag noterade på någon börs inom EU kostnadsför dessa ersättningar i resultaträkningen. Innan implementeringen av de nya reglerna räckte det med att ta upp dessa ersättningar i notform. IFRS 2 kräver att dessa regler retroaktivt skall användas för att påvisa dess effekter på 2004 års resultaträk-ning. Anledningen till detta är att potentiella investerare skall ha möjlighet att kunna jämfö-ra resultaträkningar från olika år.

Syftet med uppsatsen är att undersöka vilka effekter företagen på den svenska A-listan skul-le få erfara om IFRS 2 var implementerad redan år 2004. Vidare ämnar vi att beskriva hur aktierelaterade ersättningsprogram används och hur detta påverkar företagen.

Uppsatsen är genomförd med en kvantitativ ansats och har baserats på sekundärdata från företagens årsrapporter. Vårt urval är det samma som totalpopulationen på den svenska A-listan.

De slutsatser som vi kunnat dra i vår uppsats är att majoriteten av de noterade företagen på A-listan använder någon form av aktierelaterade ersättningsprogram. Den mest använda optionstypen är teckningsoptioner. I medel skulle resultatet minskat med 0,89 procent på grund av IFRS 2. Utspädningseffekten som orsakats av aktierelaterade ersättningar var i medel 0,54 procent. Företagen på A-listan använder i huvudsak Black & Scholes-modellen vid värdering av de aktierelaterade ersättningsprogrammen. Vidare indikerar resultatet av vår studie att företag som använder köpoptioner skulle ha haft mest negativ resultatpåver-kan på grund av IFRS 2. En annan intressant slutsats är att större företag tenderar att in-volvera alla anställda i sina aktieoptionsprogram medan mindre bolag föredrar att rikta des-sa aktierelaterade ersättningar endast till chefer och ledning.

The use of incitement programs and share-based programs in particular has increased since the 1980`s. These share-based programs are used to encourage the employees to actively participate in increasing the company’s result. The payment in these share-based compen-sations either is; call options, subscription options, synthetic options or convertibles.

From January 1 2005, the new accounting regulation IFRS 2 regarding share-based pay-ments are implemented. The IFRS 2 demands all companies noted on a stock exchange in the European Union to account for the share-based payments and expense these in the in-come statement. Before this implementation, these payments only had to be described in a disclosed form. However for the year 2004, the effects due to the IFRS 2 have to be taken into consideration in the income statement. The reason for this is that potential investors must have the possibility to compare the financial statements between different time peri-ods.

The purpose with thesis is to cover what effects the companies’ on the Swedish A-list should have had if the IFRS 2 were implemented already the year 2004. Secondly, the aim is to cover and describe the utilization of share-based programs among these companies and to explain how they are affected.

The thesis is conducted through a quantitative approach and based on secondary data from annual reports of the companies’. Our selection is the total population on the Swedish A-list.

The conclusions made in our thesis are that the majority of the A-listed companies’ use some kind of share-based programs. The most frequently used option type is the subscrip-tion option. On average, the decrease in result was 0,89 percent due to IFRS 2. On average the dilution effect due to the use of share-based programs decreased the result per share by 0,54 percent. The companies on the A-list use the Black & Scholes formula to valuate the share-based payments. Our study also indicates that the companies using call options should have experienced the greatest result decrease due to the IFRS 2. Another interesting conclusion is that the larger companies in our study are most likely to involve all the em-ployees’ in the share-based programs while the smaller companies prefer to only involve executives and other leading personnel.

Sedan år 2005 är börsnoterade företag i Sverige tvingade att följa internationella redovisningsregler utfärdade av IASB. Det innebär att nya standarder gällande värdering av tillgångar ska tillämpas. De nya värderingsreglerna har utvecklats för att redovisningen ska innehålla relevant finansiell information. Det har medfört att förvaltningsfastigheter, som definieras i IAS 40, kan värderas till verkligt värde. Dock är verkligt värde regleringen relativt otydlig och kan ge upphov till eventuell övervärdering av tillgångar. Risken för övervärdering anses påverka fastighetsbranschen mer än andra branscher, till exempel handelsbranschen, som inte följer samma reglering. Utifrån detta, syftar följande studie till att undersöka om fastighetsbranschen löper större risk för övervärdering jämfört med handelsbranschen. Studien avgränsades till att undersöka 30 börsnoterade företag från Sverige; 15 företag från fastighetsbranschen och 15 företag från handelsbranschen. Empirin samlades in i form av kvantitativ data som hämtades från årsredovisningarna för de senaste 5 åren och analyserades sedan kvalitativt. Slutsatsen visade att branscherna hade vissa likheter men även olikheter gällande värderingen. Fastighetsbranschen uppvisade en risk för övervärdering då det gällde de individuella företagen jämfört med handelsbranschen där det inte fanns någon tendens alls. Denna mindre skillnad mellan branscherna antogs bero på de olika regelverken för värdering, IAS 40 och IAS 2.

Made available in DSpace on 2016-04-25T18:40:44Z (GMT). No. of bitstreams: 1 Carl Douglas De Gennaro Oliveira.pdf: 1342470 bytes, checksum: 9868002de42872f20913eb856aa2b173 (MD5) Previous issue date: 2010-05-24
The process of Brazil s compliance with the International Financial Reporting Standard (IFRS) took a big step forward, definitively getting on the agenda of regulatory agencies, companies and auditing firms, when Federal Law 11.638 was signed in December 2007, altering the accounting chapter of Brazilian Corporate Law, 6.404/76. This study contributes to Brazil s process of compliance with the IFRS, specifically regarding the applicability of IFRS 2 Share-based Payment, or its Brazilian corollary CPC 10 Pagamento Baseado em Ações, and the impact on accounting and on the disclosure of a long-term compensation program for executives, characterized as phantom stock options. IFRS 2 was published in February 2002 and was required internationally from January 2005, as an outcome of the growing use of commercial transaction payments based on shares, and also the IOSCO´s report that pointed out the lack of an accounting standard dealing with this kind of transaction. The study found that IFRS 2 or CPC 10 can be appropriately applied to guide the accounting treatment given to a phantom stock option program, and was a more informative accounting practice than that which had been used in Brazil, before 2008. The study also found a wide-spread need of financial knowledge regarding the valuation of stock options, such as the Black-Scholes-Merton model, as well as statistical methods for appropriately account and disclose the fair value of share-based incentive plans. Furthermore, in order to understand more fully the economic event which is being accounted, it is highly important to understand its essence. In the case of long-term share-based incentives for executives, the essence of their existence can be found in agency theory
O processo de convergência do Brasil às Normas Internacionais de Contabilidade (IFRSs) deu um grande salto e entrou definitivamente na agenda dos órgãos reguladores, empresas e auditorias, com a sanção da lei federal 11.638 em dezembro de 2007, que alterou o capítulo contábil da Lei das Sociedades Anônimas, 6.404/76. Este estudo contribui para o processo de convergência brasileiro às IFRSs, especificamente quanto à aplicabilidade do IFRS 2 Share Based Payment, ou sua correlação brasileira CPC 10 Pagamento Baseado em Ações, e dos impactos contábeis e de divulgação decorrentes de um programa de compensação de longo prazo a executivos, com as características de phantom stock options, ou opções fantasmas. O IFRS 2 foi publicado em fevereiro de 2002 e requerido internacionalmente a partir de janeiro de 2005, como uma decorrência do crescente uso de pagamento das transações comerciais com base em ações e também do relatório da IOSCO, que identificou como falha a lacuna de norma contábil que tratasse deste tipo de transação. O estudo identificou que o IFRS 2 ou CPC 10 aplica-se adequadamente para orientar o tratamento contábil de um programa de phantom stock option e representou uma prática contábil mais informativa que aquela até então adotada no Brasil, antes do ano de 2008. O estudo também identificou a grande necessidade de conhecimento de finanças relacionado à avaliação de opções, tal como o modelo Black-Scholes-Merton, bem como de métodos estatísticos, para uma apropriada contabilização e divulgação do valor justo dos planos de incentivo baseados em ações. Além disso, para que se entenda com profundidade o evento econômico que se contabiliza, é de suma importância a compreensão de sua essência. No caso de incentivos de longo prazo para executivos, baseados em ações, a essência de sua existência pode ser encontrada na Teoria de Agência

Aktierelaterade ersättningar skall från och med 1 januari 2005 redovisas enligt den nya redovisnings standarden IFRS 2. Standarden går ut på att incitamentsprogram skall redovisas som en kostnad i resultat räkningen. För att värdera incitamentsprogram baserade på optioner skall värderingsmodellen Black-Scholes användas. I modellen kan bolagen skatta volatiliteten relativt fritt, vilket skapar möjligheter att påverka kostnaden för optionsprogrammet. Med ledning av effektiva marknads hypotesen och Black-Scholes tar jag reda på om bolagen gör en skattning av volatiliteten som överensstämmer med den historiska volatiliteten, när de värderar sina optionsprogram. Resultatet visar att bolagen underskattar volatiliteten och att bolagen i och med detta inte baserar sitt agerar på effektiva marknads hypotesen, utan väljer att maximera vist per aktie istället för kassaflödet.

Intäktsredovisning är av stor vikt för företag och bedöms i de flesta fall vara en av de största bokföringsposterna. Olika redovisningsmetoder kan ge upphov till olika utfall vilket kan påverka de intressenter som företaget interagerar med. Sedan den 1 januari 2018 har en ny redovisningsstandard för intäktsredovisning trätt i kraft - IFRS 15. Den nya standarden har utvecklats av IASB i ett led för att uppnå konvergens genom en enda uppsättning av redovisningsstandarder internationellt. För noterade företag inom EU är det obligatoriskt att upprätta koncernredovisning i enlighet med IFRS. Ur ett svenskt perspektiv kommer således noterade koncerner att påverkas av den nya intäktsstandarden. För moderbolagen i noterade koncerner blir utfallet samma eftersom dessa företag måste tillämpa regelverket RFR 2 för redovisning. RFR 2 följer IFRS, men med anpassning för ÅRL och dess upplysningskrav. För dotterbolagen i noterade koncerner finns dock möjlighet att välja mellan regelverken RFR 2 och K3 vid upprättande av den finansiella rapporteringen. K3 är utvecklat av BFN och följer enbart de upplysningskrav som följer av ÅRL. Syftet med studien är att redogöra för hur intäktsredovisningen och utfallen skiljer sig åt vid tillämpning av K3 och RFR 2. Vidare syftar studien till att undersöka hur de olika tillämpningarna påverkar nyckeltal, beskattning och utdelningsmöjligheter ur ett intressentperspektiv. För att uppnå syftet har tre typfall konstruerats som berör entreprenadavtal, tjänsteuppdrag och försäljning av varor. Typfallen har analyserats genom att tillämpa respektive regelverk avseende recognition av intäkter, nyckeltal, inkomstskatt och utdelningsmöjligheter med hjälp av en modifierad intressentmodell. Den metod som tillämpats för studien är en kvalitativ innehållsanalys av abduktiv karaktär. Typfallens utfall ger slutsatsen att recognition av intäkter möjliggörs vid ett tidigare stadie vid tillämpning av RFR 2 och den nya intäktsstandarden IFRS 15 avseende försäljning av varor. Vid entreprenadavtal ges dock en senareläggning av recognition i jämförelse med K3 och vid tjänsteuppdrag görs ingen åtskillnad mellan regelverken. Vår slutsats är vidare att dessa skillnader även ger effekt på både nyckeltal, inkomstskatt att betala och utdelningsmöjligheter.
Revenue recognition is of great importance to companies and is, in most cases, considered to be one of the largest accounting posts. Different accounting methods can give rise to different outcomes, which may affect the stakeholders that the company interacts with. Since January 1, 2018, a new accounting standard for revenue recognition is effective - IFRS 15. The new standard has been developed by the IASB as a step to achieve convergence through a single set of accounting standards internationally. For listed companies within the EU, it is mandatory to prepare consolidated accounts in accordance with IFRS. Thus, from a Swedish perspective, listed groups will be affected by the new revenue standard. For parent companies in listed groups, the outcome will be the same as these companies must apply the RFR 2 regulatory framework. RFR 2 complies with IFRS, but with adaptation for ÅRL and its disclosure requirements. However, for subsidiaries in listed groups there is the option to choose between the RFR 2 and K3 regulations when preparing the financial reporting. K3 is developed by BFN and only complies with the disclosure requirements that follow from ÅRL. The purpose of the study is to explain how the income statement and outcomes differ when applying K3 and RFR 2. Furthermore, the study aims at investigating how the various applications affect key performance indicators, taxation and dividend opportunities from an interest-rate perspective. To achieve this objective, three types of cases have been designed concerning contractual contracts, service assignments and sales of goods. The cases have been analyzed by applying the respective rules regarding recognition of revenues, key performance indicators, income tax and dividend opportunities using a modified stakeholder model. The method used for the study is a qualitative content analysis of abductive nature. The outcome of the cases gives rise to the conclusion that recognition of revenue is possible at an earlier stage when applying RFR 2 and the new revenue standard IFRS 15 regarding the sale of goods. However, in the case of a contractual contract, a retrenchment of recognition is given in comparison with K3 and in the case of service assignments, no distinction is made between the rules. Our conclusion is further that these differences also affect both key performance indicators, income tax to pay and dividend opportunities.

Les évolutions récentes tant des dispositifs réglementaires et comptables que des pratiques de place conduisent à une analyse plus fine et plus segmentée des risques portés par un régime de rentes viagères. Dans ce contexte, une révision de la modélisation classique d'un tel régime s'impose, en tenant compte notamment au passif du risque associé à l'incertitude sur la mortalité future (mortalité stochastique et risque de modèle) et à l'actif au caractère essentiellement discontinu des cours des actifs dans lequel le régime investit ses avoirs. Le présent travail définit les grandes lignes d'une modélisation actif / passif d'un régime de rentes viagères intégrant ces contraintes.

Contexte, objectifs et organisation de la thèse Aujourd'hui, le secteur de l'assurance est confronté à une triple mutation : − prudentielle avec l'avènement du futur cadre prudentiel européen qui résultera du projet Solvabilité 2 ; − du reporting financier avec le recours de plus en plus massif aux méthodes d'European Embedded Value de valorisation de compagnie d'assurance ; − comptable avec la préparation de la phase II de la norme internationale IFRS consacrée aux contrats d'assurance. Dans ce contexte, les assureurs sont invités, pour chacun de ces trois aspects, à mieux identifier, mesurer et gérer les risques auxquels ils sont soumis. Ces trois référentiels s'inscrivent dans une même logique d'uniformisation internationale (à tout le moins communautaire) et de transparence. Pour cela, la référence " au marché " est omniprésente : dès que c'est possible, c'est en référence au marché que les engagements d'assurance doivent être valorisés. En particulier, les risques financiers doivent être traités de la même manière que des instruments financiers qui seraient cotés sur un marché financier liquide. Ce principe n'est pas sans poser des problèmes conceptuels et opérationnels. L'objectif de cette thèse est de présenter les principes communs sur lesquels reposent les trois nouveaux référentiels, d'illustrer la limite de leur application en assurance et de proposer des modèles pour leur mise en oeuvre effective. Une attention particulière est portée aux risques opérationnels qu'engendrent des exigences de valorisation de plus en plus complexes. Elle s'articule en deux parties qui se décomposent chacune en trois chapitres. La première partie est consacrée à la présentation des nouveaux référentiels prudentiel, comptable et de communication financière et insiste plus particulièrement sur la manière dont les risques sont valorisés et l'incidence de ces principes d'évaluation en termes de gestion d'une compagnie d'assurance. La seconde partie aborde ces nouvelles normes sous un angle plus opérationnel en identifiant un certain nombre de problèmes pratiques auxquels leur mise en oeuvre confronte l'actuaire et en proposant des modèles permettant de surmonter ces difficultés. ---- Résumé La première partie de la thèse s'intéresse aux risques portés par les sociétés d'assurance, leurs caractéristiques et leur traitement. En effet, l'activité d'assurance est née du besoin de se prémunir contre le risque (les agents économiques sont généralement averses aux risques qui peuvent réduire leur patrimoine), ce que permet l'opération d'assurance en transférant les risques de l'assuré vers l'assureur qui, en vertu de la loi des grands nombres, bénéficie de les effets de la mutualisation et est donc relativement moins exposé au risque que l'assuré. Les évolutions récentes ou à venir amènent les assureurs à reconsidérer, au moins pour partie, leur vision des risques qu'ils assurent. Ainsi, qu'il s'agisse des nouvelles dispositions réglementaires (Solvabilité 2), de communication financière (EEV/MCEV) ou comptables (IFRS), l'objectif est similaire : identifier les risques et les analyser le plus finement possible. Le passage d'un système où les hypothèses sont exogènes et prudentes, car contraintes par la réglementation, à un système où les hypothèses les plus réalistes doivent être privilégiées conduit à prendre en considération de " nouveaux risques ". Ces risques ne sont généralement pas à proprement parler " nouveaux " : la plupart du temps, ils existaient déjà mais n'avaient pas été soit étudiés plus avant du fait de leur caractère secondaire par rapport aux risques principaux, soit identifiés. Par exemple, dans le cas du risque de mortalité, un assureur qui veut étudier ce risque va, dans un premier temps, considérer son portefeuille et l'historique des données correspondant de manière à établir des statistiques descriptives de suivi du risque. Sur des portefeuilles d'assureurs, compte-tenu de la taille des échantillons, de telles études mettront en évidence le phénomène de fluctuation d'échantillonnage autour de la tendance centrale qui est le risque principal, mais certainement pas les risques systématiques de mortalité (mortalité stochastique et risque de longévité) qui s'avèrent relativement plus petits. Ces deux risques ne pourront être identifiés que par des études plus poussées, en étudiant par exemple, en parallèle les statistiques nationales de l'évolution au cours du temps de la mortalité. Le premier chapitre s'intéresse aux aspects théoriques du traitement du risque. La première partie est consacrée à l'analyse mathématique des risques avec la présentation des concepts de mesures et de comparaisons de risques et les principaux outils qui permettent d'y parvenir. La deuxième partie s'intéressent aux différents modèles de valorisation qui co-existent en assurance et en particulier aux modèles économiques issus de la théorie financière dont l'usage est de plus en plus fréquent. Il convient néanmoins de remarquer qu'associer une valeur à un risque et le gérer de manière effective relèvent de deux démarches distinctes. Ce point est illustré dans le cas d'une garantie plancher en cas de décès de l'assuré sur un contrat d'épargne en unités de compte. Le deuxième chapitre s'attache à identifier les divergences entre les différentiels précédemment évoqués de manière à en tirer les conclusions adéquates en termes opérationnels. En effet, même s'ils reposent sur un socle de principes communs, la diversité des finalités des référentiels conduit à des options différentes dans la modélisation des produits d'assurance. En particulier, un des principes fondamentaux commun aux trois approches est l'utilisation d'hypothèses best estimate, i.e. le recours aux hypothèses les plus réalistes compte-tenu de l'information dont dispose l'assureur. Ce point est fondamental car il diffère du contexte traditionnel de l'assurance qui repose sur des hypothèses prudentes. Par exemple, le taux d'actualisation d'un régime de rentiers ne doit pas, selon la réglementation française, être supérieur à 60 % du taux moyen des emprunts de l'État français (TME) quand bien même une société d'assurance investirait intégralement en OAT disposerait d'un rendement (certain) supérieur à ce taux d'actualisation. Á titre illustratif, une attention particulière est portée sur l'évolution récente des tables de mortalité pour les risques viagers. Cet exemple montre que sur une période de temps relativement réduite, l'estimation de l'évolution de tel ou tel phénomène (l'espérance résiduelle de vie à 60 ans pour un assuré né en 1950 par exemple) peut être révisée en profondeur et avoir un impact important sur les niveaux de provisions techniques. De plus dans certains cas, un même phénomène sera modélisé sur des bases différentes selon que l'on cherche à valoriser un portefeuille de contrats ou à assurer sa solvabilité. Par ailleurs, la valorisation des portefeuilles d'assurance nécessite fréquemment la modélisation du comportement de l'assureur et des assurés, particulièrement en assurance vie. Aussi les modèles implémentés ont de réels impacts sur les valorisations obtenues. Un exemple dans le cas de la gestion d'un portefeuille financier vient illustrer cela. Enfin ce chapitre se conclut sur la modélisation et la valorisation d'un portefeuille d'assurance vie. Les exigences quantitatives prévues dans le Pilier I de Solvabilité 2 prévoient notamment des exigences de fonds propres en référence au risque global supporté par l'assureur. Cette démarche impose des contraintes fortes en termes de gestion technique. Le troisième chapitre met ainsi en évidence les conséquences du changement de référentiel prudentiel sur la gestion des actifs de la société. Le projet Solvabilité 2 fixant les exigences quantitatives de fonds propres en fonction du risque global supporté par la compagnie, n'importe quel acte de gestion modifiant la structure ou la forme de ce risque a pour conséquence automatique et immédiate de modifier l'exigence minimale de capitaux propres. Ceci est illustré dans le cas du choix d'une allocation stratégique d'actifs et observons notamment la manière dont le processus de fixation de l'allocation évolue entre la réglementation prudentielle actuelle et Solvabilité 2. La deuxième partie de la thèse est consacrée aux techniques avancées de gestion du risque d'une compagnie d'assurance. L'avènement du référentiel prudentiel Solvabilité 2 et, dans une moindre mesure, du nouveau cadre comptable induit par la phase II de la norme IFRS dédiée aux contrats d'assurance, va systématiser l'emploi de la Value-at-Risk (VaR) en assurance. Particulièrement utilisées en finance de marché, les techniques de calcul de VaR exigent une adaptation spécifique dans un contexte assurantiel de par la nature des risques qui sont ainsi mesurés. Schématiquement on distingue deux contextes, qui imposent des approches différentes : − La mesure du risque lié à la sinistralité au moyen d'une VaR dans le corps de la distribution : la provision1 devra suffire à payer les sinistres dans 75 % des cas ; − la mesure de risque liée à la ruine de la compagnie par le biais d'une VaR d'ordre très élevé : le capital de solvabilité devra permettre à la compagnie de ne pas être en ruine, à la fin de l'exercice, avec une probabilité supérieure à 99,5 %. Dans la première situation, que l'on adopte une approche VaR historique ou que l'on cherche à modéliser la sinistralité, on reste dans un cadre dans lequel on dispose d'un matériel statistique de taille généralement suffisante pour estimer une VaR dans le corps de la distribution. Dans le second cas, on est en revanche confronté à l'absence d'observations et il convient alors, dans un premier temps, de modéliser les variables de base qui influent sur la solvabilité de la compagnie, dans un deuxième temps, de simuler la ruine de la compagnie et enfin d'estimer une VaR d'ordre élevé. Cette dernière étape nécessite le recours à la théorie 1. Les travaux les plus récents du CEIOPS sur Solvabilité 2 donnent la préférence à une approche coût du capital plutôt qu'à la VaR à 75 % pour le calibrage de la marge pour risque. des valeurs extrêmes. Le cinquième chapitre s'attache à présenter les contextes de calcul de VaR en assurance, les résultats probabilistes sous-jacents et les limites de ces critères. Une attention toute particulière est portée aux différents risques opérationnels auxquels est confronté l'actuaire dans un contexte de modèle interne de type Solvabilité 2. Par ailleurs un autre phénomène à intégrer est celui de la dépendance entre les risques. L'activité d'assurance, qui repose sur la mutualisation et la convergence en probabilité énoncée dans la loi des grands nombres, s'est développée sur une des hypothèses principales de cette loi : l'indépendance entre les risques. Les exigences de solvabilité comme les référentiels économiques de valorisation ne font aujourd'hui plus l'économie de la non prise en compte des risques inhérents à la dépendance. Ainsi le capital de solvabilité fixé en référence au risque global supporté par la société ne saurait s'analyser comme la somme des capitaux qui permettraient de couvrir chaque risque individuellement. Par ailleurs, dans une approche de valorisation, si les marchés financiers n'accordent pas de prime à un risque mutualisable, il n'en est pas de même pour les risques non-mutualisables (ou systématiques) dont les sociétés d'assurance cherchent à se défaire au maximum que ce soit au travers de traités de réassurance ou, de plus en plus, grâce aux opérations de titrisation. Le cinquième chapitre aborde cette problématique en présentant, dans un premier temps, les aspects mathématiques de la mesure et de la modélisation de la dépendance ; puis en analysant l'impact de la prise en compte de celle-ci dans les contextes assurantiels de détermination d'un capital de solvabilité et de valorisation du contrat d'épargne présenté dans le deuxième chapitre. Cet exemple n'a pu être mis en oeuvre que grâce à l'utilisation de méthodes de Monte Carlo. En effet, la complexité des contrats d'assurance et l'interdépendance intrinsèque et temporelle des phénomènes qui concourent à leur dénouement obligent les assureurs à avoir un recours de plus en plus systématique aux techniques de simulation. Par exemple dans Solvabilité 2, l'alternative à l'utilisation de la formule standard pour déterminer le capital de solvabilité passera par la mise en place d'un modèle interne. Un tel modèle revient à modéliser l'ensemble des variables qui influent sur le risque global supporté par la compagnie. La mise en oeuvre effective d'un tel modèle ne pourra faire l'économie du recours aux techniques de simulation. C'est justement l'objet du sixième chapitre qui revient notamment sur les techniques de discrétisation temporelle des processus stochastiques continus, l'estimation des paramètres et la génération de nombres aléatoires. Les illustrations

La Guyane est un territoire d’outre-mer, situé en zone intertropicale (ZIT). Cette zone est le lieu de phénomènes de convections intenses. De ce fait, l’énergie solaire incidente au sol est très variable ce qui constitue un frein à son exploitation à grande échelle. La question de recherche étudiée dans ce manuscrit est : comment peut-on améliorer les estimations et prédictions de rayonnement au sol en ZIT de façon à augmenter le taux de pénétration dans le réseau électrique de cette énergie renouvelable intermittente ? Afin de répondre à cette question, nous avons utilisé deux outils. Le code Héliosat-II (HII) et le modéle de prévisions météorologiques Weather and research forecast (WRF). Nous avons utilisé ces outils de manière à améliorer les estimations et prévisions de rayonnement global au sol (IGH) dans la ZIT. La première partie de ce manuscrit présente le contexte de la thèse. La seconde présente une modification d’H-II permettant d’améliorer les estimations d’IGH par une modélisation explicite de l’absorption de nuages. Ces estimations améliorées donnent ainsi des outils décisionnels permettant de situer au mieux une centrale solaire en fonction du potentiel solaire du site et des systèmes services avoisinants. La seconde partie traite dans un premier temps de la précision des prévisions des modèles globaux IFS et GFS (i.e integrated forecast system, global forecast system GFS) en ZIT. Ces produits téléchargés sont validés par comparaison avec des mesures in situ de trois pays situés dans la ZIT et caractérisés par des climats tropicaux. Cette étude permet de combler un vide dans l’étude des prévisions d’IGH des modèles globaux en ZIT. Nous proposons ensuite une méthode générique permettant de calibrer le modèle WRF en ZIT. Cette méthodologie vise à limiter le nombre de simulations à effectuer en sélectionnant et en faisant varier uniquement les paramètres ayant le plus d’influence sur le rayonnement au sol en ZIT. Pour valider cette méthodologie nous avons comparé les prévisions d’IGH du modelé WRF calibré avec celle du modelé AROME ainsi qu’avec des mesures in situ en Guyane. La quatrième partie présente l’utilisation d’une méthode hybride ensembliste variationnelle d’assimilation de donnée permettant d’améliorer les prévisions de rayonnements en ZIT. Cette méthode initialement utilisée pour améliorer la description de phénomènes convectifs extrêmes tels que prévision de la trajectoire des cyclones est pour la première fois appliquée pour améliorer les prévisions d’IGH. Cette méthodologie appliquée à la ZIT fournie alors des prévisions améliorées d’IGH permettant ainsi une gestion améliorée de centrale solaire
French Guiana is a French territory located in the inter-tropical zone (ITZ). The ITZ is an area with highly variable dynamic in which we encounter significant amounts of convective clouds. Consequently the solar energy available at the ground is highly variable. This variability causes economical and technical challenges to fully exploit this resource. This thesis dissertation aims to answer the following scientific issue: How could the solar irradiance be assessed and forecast accurately in the ITZ to increase the penetration rate of this intermittent renewable energy into the electricity grid? To answer this scientific issue, we use two tools: Heliosat-II (H-II) and Weather and research forecast (WRF). We used these tools in order to produce improved GHI estimates in the inter-tropical zone. The first chapter introduces the thesis and the research issue. The second chapter presents a modification to H-II; with this modification H-II can account for cloud absorption. The GHI estimates from modified H-II provide therefore tools for decision making in the ITZ. These tools allow one identifying the most suitable locations to install solar facilities in the ITZ with respect to both solar potential and surrounding facilities that favor grid stability. In the third chapter we study first the accuracy in the ITZ of the GHI forecasts from integrated forecast system (IFS) and global forecast system (GFS) numerical weather prediction model (NWP). We validate the accuracy of these downloaded products by comparison with ground measurements from three countries located in the ITZ that have tropical climate. This study aims to fill the gap with regard to the accuracy of global NWP model in the ITZ. Second we propose a methodology to calibrate WRF to produce improved GHI forecasts in the ITZ. The goal is to restrain and select the minimum number of simulations to run, to obtain improved GHI forecasts compared to a non-calibrated model. This methodology to calibrate WRF is validated in French Guiana by comparison with the GHI forecasts of AROME NWP model and ground measurements. The fourth chapter deals with the use of an hybrid 3D variational (3D-Var) ensemble transform Kalman filter (ENTKF) to further improve the GHI forecasts of calibrated WRF in the ITZ. This methodology originally used in the tracking of extreme convection events such as cyclones is applied for the first time for GHI forecasts. This methodology applied to the ITZ therefore allows obtaining improved GHI forecasts which makes easier monitoring the electricity production from solar facilities

碩士
輔仁大學
會計學系碩士班
94
The International Accounting Standards Board (IASB) issued International Financial Reporting Standard (IFRS) No.2 “Share-based Payment” in 2004, requiring share-based payments to be classified into three categories: (a) equity-settled, (b) cash-settled, and (c) equity-settled with cash alternatives. Furthermore, IFRS No.2 requires share-based payments to be measured at fair value and recognized as an expense. Under IFRS No.2, employee share options will be classified as equity-settled share-based payments. This thesis investigates accounting for employee share options under the framework of IFRS No.2. It focuses on extracting the rationales behind the heated debate over this controversial issue and the basis for IASB’s final conclusions. Examples and checklist are provided to explain the recognition, measurement and disclosure requirements of the standard. The purpose is to extract from this well-deliberated standard major guidance for the formulation of similar accounting standard(s) in Taiwan in the near future. Though measurement of employee share options is at the center stage of the controversy, given the fact that there is no generally accepted “correct” measurement model or technique so far, IASB decided against putting forth a model that could be considered a safe harbor measurement of employee share options. Instead, IFRS No.2 provides guidance on limitations and conventions for estimating the fair value of employee share options, and to be consistent, requires some of the unique features of employee share options be incorporated in the valuation. In addition, this thesis investigates accounting for employee share purchase plans and employee share-based payment arrangements with cash alternatives, as well as accounting for deferred taxes of employee share options under IFRS No.2. Again, the focus is on the rationales behind IASB’s final conclusions. Related to accounting treatment, this thesis also discusses cross-border income taxation issues arising from employee share options under the perspective of OECD.

The aim of this work is to analyse the methods of valuation in accounting in accordance with Czech Accounting Legislation and International Financial Reporting Standards. This thesis compares different approaches on the example of the specific accounting entity. The company is called E.ON Czech Republic, s. r. o. The theoretical part of the thesis describes accounting systems and defines some of the international standards. The practical part of the thesis characterizes the accounting entity and describes the found differences. The next point is the subsequent comparison and evaluation.