Academic literature on the topic 'Indoktrinering'

1950-tallet fremstilles gjerne som et «husmorparadis», men var i realiteten et tiår preget av en brytningstid mellom gamle og nye kvinneidealer. Sam-tidig som rekordmange gifte kvinner i denne perioden var registrert som husmødre, ble husmorens rolle diskutert både i akademiske miljøer, i kvinnepolitiske miljøer og i den brede offentligheten. I denne artikkelen undersøker vi hvordan Alle kvinners blad både kan sies å ha forholdt seg til og bidratt til denne debatten. Samtidig diskuterer vi hvorfor bladet senere har vært utelatt fra andre undersøkelser av norsk kjønns- og likestillingsdebatt på 1950-tallet, spesielt innenfor den etablerte kjønnshistorien. Gjennom en historiografisk undersøkelse av noen sentrale kjønnshistoriske fremstillinger av 1970-tallets nye kvinnebevegelse, knytter vi utelatelsen til rollen Alle kvinners blad har spilt i disse, som kjønnskonservativ ideologiprodusent som utelukkende bidro til indoktrinering av husmødre.

Abstract In the German tradition of politische Bildung, the Beutelsbach Consensus has been a point of reference since its introduction in 1976. The Consensus consists of three principles. The principle that “Matters which are controversial in scholarship and political affairs should also be presented as controversial in the classroom” is at the center. It is framed by two other principles, the prohibition against overwhelming the student (also referred to as ban on indoctrination) and the principle of giving weight to the personal interests of students (principle of engagement and action). In this article, we discuss the Beutelsbach principles along with criteria for controversiality taken from Anglophone theory of education. These include among others an emotional principle, and a psychological principle. The principles are discussed with two cases – one from Denmark and one from Germany. In the discussion, we show how these principles are relevant as theoretical tools in the analysis of the cases. It is an important task for the teachers and the school to provide opportunities for the students to engage in deliberation on controversial issues, but it is not a simple task to decide which issues are relevant and controversial, and in what sense. The discussion also shows that the Anglophone discussion of controversial issues and the German tradition of politische Bildung discuss similar issues and could gain from more interaction. As a conclusion, we point to the relevance of the Beutelsbach principles being not only a tool of Didaktik, but also a tool for the student in order to achieve the ideal of a democratic education. Keywords: social science education, politische Bildung, controversial issues, democracy, civic education, Beutelsbach Consensus Beutelsbach-konsensussen – den tyske tilgang til kontroversielle emner i en international kontekst Sammendrag I den tyske tradition for politische Bildung (politisk dannelse) har Beutelsbach-konsensussen været et referencepunkt siden dens introduktion i 1976. Konsensussen består af tre principper. Princippet at ”emner der er omstridte i politik og videnskab skal også undervises som omstridte” er i centrum. Det er omringet af to andre principper: forbuddet mod at overrumple eleverne (kendt som forbud mod indoktrinering) og princippet om at lægge vægt på elevernes interesser (princip for engagement og handling). I denne artikel diskuterer vi Beutelsbach-principperne sammen med prin­cipper for kontroversialitet taget fra den engelsksprogede pædagogiske teori. Disse inkluderer et emotionelt princip og et psykologisk princip blandt andre. De forskellige principper diskuteres med to cases, en fra Danmark og en fra Tyskland. I diskussionen viser vi hvordan disse principper er relevante som teoretiske red­skaber i analysen af disse cases. Det er en vigtig opgave for lærere og skolen at give eleverne muligheder for at engagere sig i deliberation om kontroversielle emner, men det er ikke nogen enkel opgave at beslutte hvilke emner der er relevante og kontro­versielle, og i hvilken henseende. Diskussionen viser også at den engelsksprogede diskussion af kontroversielle emner og den tyske tradition for politisk dannelse diskuterer lignende emner og kunne drage udbytte af mere interaktion. Som en konklusion peger vi på relevansen af Beutelsbach-principperne som et redskab, ikke blot for didaktikken, men også for eleverne hvis idealet om en demokratisk (ud)dannelse skal opnås. Nøgleord: kontroversielle emner, undervisningsstrategier, religionsundervisning, samfundskundskab, klasseværelsesobservationer, Beutelsbach-konsensus

Ekonomisk teori bygger på antagandet att människor är ekonomiskt rationella trots att modern psykologisk forskning visar på att detta inte är en deskriptiv bild av människors faktiska handlade. Denna studie jämförde ekonomer, matematiker och humanister i början samt i slutet på sin utbildning för att undersöka två hypoteser; Dels om ekonomisk rationalitet är något inlärt som påverkas av normativ ekonomisk utbildning, dels ifall ekonomisk rationalitet snarare beror på graden av matematiska färdigheter. Denna studie påvisade en signifikant interaktionseffekt mellan utbildning och studietid på ett sådant sätt att studenter inom ekonomi och matematik verkar öka sin grad av ekonomisk rationalitet på grund av sin utbildning samtidigt som studenter inom humaniora inte gör det. Detta tyder på att träning i matematiskt tänkande ökar graden av ekonomisk rationalitet.

I denna uppsats granskar jag ett kapitel ur Roger Fjellströms bok Den goda skolan där han behandlar kommunitarismen och för en argumentation kring vad denne teori skulle kunna få för konsekvenser för skolväsendet, främst den fostrande aspekten. För att tydliggöra min granskning av detta har jag delat upp Fjellström argumentation i en tes och tre huvudargument. Tesen testas i första hand genom att jag granskar och bemöter Fjellströms tre huvudargument var för sig i. Fjellström menar att en kommunitaristisk skola löper stor risk att bli en skola som enbart anpassar barn och unga efter den föreliggande gemenskapen vilken denna än är. I min granskning av hans tre huvudargument visar jag dock att de vilar på en för snäv uppfattning om kommunitarismens idéer och därför inte ger stöd åt hans tes.

Undersökningens syfte är att utifrån en diskursteoretisk ansats beskriva och analysera bakgrunden till Norrköpings folkparks tillkomst samt folkparksstyrelsens uppfattning om den ideale besökaren under slutet av 1800-talet. Granskningen görs med utgångspunkt från frågorna: med vilka argument resonerade folkparkens styrelse att parken skulle byggas, vad kan man utifrån denna argumentation utläsa om folkparkens funktion och vem var den ideale besökaren enligt folkparksstyrelsen? De resultat som framkommit vid analysen bör ses som tolkningar gjorda utifrån Foucaults teorier om disciplinering och makt.

Folkparken var under slutet av 1800-talet en social arena för disciplinering av arbetare. Folkparkens utformning i kombination med tillkomsten av ordningsregler och övervakning kan i det här sammanhanget bl.a. ses som ett led i arbetet med att förändra besökarnas beteende. Borgerlighetens förhoppning var att genom disciplinering utifrån de fastställda reglerna för korrekt beteende skapa ordningsamma, flitiga och tidsmedvetna arbetare. Detta gjordes delvis i syfte att höja fabrikernas effektivitet och kvalitén på den tid som arbetaren sålde till företagen.

Borgerligheten sökte även förändra besökarnas relation till naturen och indirekt till nationen genom att skapa ideala förutsättningar för upplevelser och konsumtion av den genuint svenska naturen. Disciplineringen i folkparken skedde parallellt med indoktrineringen av det genuint svenska i andra sammanhang. I skolan förmedlades bilden av den svenska naturen via dikter, bilder, konst och sång och understödde upplevelserna i folkparken. Förhoppningen var att dessa erfarenheter skulle öka arbetarnas fosterlandskärlek och indirekt förbättra arbetarnas relation till nationen och borgerligheten.

Syftet med studien var att se om psykiskt välbefinnande hos avhoppare från sekter är relaterat till förekomsten av psykiska övergrepp i den rörelse som lämnats samt att undersöka hur avhoppares psykiska välbefinnande ser ut. Deltagare var 57 avhoppare från åtta olika religiösa rörelser i Sverige. De rekryterades huvudsakligen genom hjälporganisationer för avhoppare och deltog genom att svara på frågor via ett nätformulär. Resultaten visade att högre förekomst av psykiska övergrepp, mätt med GPA-skalan, var relaterat till sämre psykiskt välbefinnande, mätt med CORE-OM, vilket var enligt hypotesen. Det fanns däremot inte något samband mellan psykiskt välbefinnande och antalet år i rörelsen eller antalet år sedan avhoppet. Vidare framkom att avhoppare har sämre psykiskt välbefinnande än normalbefolkningen, vilket var enligt hypotesen, där högt riskbeteende var utmärkande. Ett förslag till slutsats är att sämre psykiskt välbefinnande hos avhoppare till stor del orsakas av psykiska övergrepp som förekommit i rörelsen. Vidare indikerar resultaten att vården bör vara observant på riskbeteende hos denna patientgrupp samt att avhoppare skulle vara hjälpta av större kunskap hos vårdpersonal om sektmiljöer.
The aim of this study was to examine if psychological well-being among ex-cult members is related to the extent of psychological abuse in the group, and to investigate the level and characteristics of their psychological well-being. Participants were 57 ex-cult members from eight different Swedish religious groups, who were primarily recruited from organizations for ex-cult members. They participated by answering an internet questionnaire. The results showed that higher levels of psychological abuse, measured with the GPA-scale, was related to lower levels of psychological well-being, measured with the CORE-OM, which supported the hypothesis. On the other hand, no relation was found between psychological well-being and the number of years in the group or the number of years since leaving the group. Furthermore it was found that ex-cult members have a lower level of psychological well-being than the normal population, which was in accordance with the hypothesis, in particular showing an elevated risk behaviour. The suggested conclusion is that low psychological well-being among ex-cult members is to a great extent caused by psychological abuse in the group. The results also indicate that personnel in health care should be aware of risk behaviour among these patients and that ex-cult members would benefit from better insight in cult environments by personnel in health care.