Dissertations / Theses on the topic 'Inducible defense'
Create a spot-on reference in APA, MLA, Chicago, Harvard, and other styles
Consult the top 28 dissertations / theses for your research on the topic 'Inducible defense.'
Next to every source in the list of references, there is an 'Add to bibliography' button. Press on it, and we will generate automatically the bibliographic reference to the chosen work in the citation style you need: APA, MLA, Harvard, Chicago, Vancouver, etc.
You can also download the full text of the academic publication as pdf and read online its abstract whenever available in the metadata.
Browse dissertations / theses on a wide variety of disciplines and organise your bibliography correctly.
Bernhardsson, Carolina. "Molecular population genetics of inducible defense genes in Populus tremula." Doctoral thesis, Umeå universitet, Institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap, 2012. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-54361.
Full textInteraktioner mellan växter och herbivorer är bland de vanligaste ekologiska interaktionerna och det är därför inte förvånande att växter har utvecklat flera olika mekanismer för att försvara sig. Dessa försvarsmekanismer består både av konstitutiva kemiska och fysiska barriärer så väl som inducerade försvar som bara är uttryckta efter att en växt har blivit skadad genom betning. Herbivorerna å sin sida svarar på dessa försvar genom att utveckla motanpassningar som gör växternas försvar mindre effektiva eller till och med verkningslösa. Dessa anpassningar kan ske över olika geografiska skalor beroende på om de samevolutionära interaktionerna varierar i ett rumsligt heterogent landskap. Genom att studera de underliggande gener som kontrollerar dessa försvarsegenskaper tillsammans med herbivorrelaterade fenotypiska egenskaper är det möjligt att undersöka den samevolutionära historien av interaktionerna mellan växter och herbivorer. Här använder jag mig av molekylärpopulationsgenetiska verktyg för att undersöka den evolutionära historien i flera inducerade försvarsgener hos asp (Populus tremula) i Sverige. Två gener, som tillhör genfamiljen Polyphenol-oxidaser (PPO1 och PPO2), uppvisar ett frekvensmönster som man förväntar sig vid positiv selektion. Detta mönster kan också ses i dessa geners diversitet samt i divergens från en utgrupp (Uppsats II). 71 ”single nucleotide polymorphisms” (SNPar) från 7 inducerade försvarsgener (PPO1-PPO3, TI2-TI5) visar förhöjda nivåer av populationsdifferentiering jämfört med kontrollgener (gener som inte är involverade i trädens försvar), och 10 av dessa försvars-SNPar visar även tecken på naturlig selektion (Uppsats III). Dessa 71 försvars-SNPar delar in ett urval av svenska aspar i tre distinkta geografiska grupper som beskriver ett sydligt, centralt och nordligt kluster som inte förekommer hos kontroll-SNPar (Uppsats III). Samma geografiska mönster, med ett distinkt nordligt kluster, återfinns däremot i ett antal fenotypiska egenskaper som är relaterade till herbivori i ett odlingsförsök utanför Sävar (Uppsats IV). Dessa fenotypiska egenskaper visar tecken på lokal felanpassning hos herbivorsamhället till den lokala värdpopulationen, vilket kan indikera förekomsten av ett ”samevolutionärt informationsutbyte” mellan växter och herbivorer (Uppsats IV). 15 unika försvars-SNPar påvisar också signifikanta associationer med 8 olika fenotypiska egenskaper, men om dessa har en verklig effekt eller inte är svårt att säga på grund av den geografiska strukturen som förekommer både hos de underliggande generna och hos de fenotypiska egenskaperna. Att denna populationsstruktur förekommer hos både försvarsgener och egenskaper som är förknippade med herbivorsamhället kan däremot vara ett resultat av historiska händelser som skett under aspens post-glaciala återkolonisation av Sverige.
Kroupa, Thomas F. "Ecological Consequences of Constitutive versus Inducible Thermal Defense Strategies in Rocky Shore Limpets." Thesis, California State University, Long Beach, 2018. http://pqdtopen.proquest.com/#viewpdf?dispub=10638863.
Full textMy study was designed to determine how different thermal defense strategies and the intensity of high temperature challenges might affect demographic and physiological performance of limpets on rocky shores. Found together in the high intertidal zone, Lottia scabra employs a constitutive thermal defense strategy, whereas L. austrodigitalis has an inducible one. I measured loss and growth rates of both species as a function of average daily maximum temperature exposure in the field, and respiration rates for field-collected and lab-acclimated individuals under benign conditions in the lab before and after exposure to one of five peak temperatures (14, 24, 28, 32, or 36 °C) during a 4.5-hour simulated low tide. L. scabra was relatively unaffected by exposure to high temperatures, whereas L. austrodigitalis exhibited significant increases in loss rates from experimental plates, decreases in growth rates, and increases in oxygen consumption, consistent with activation of the heat shock response.
Saint, Paul Veronica von. "Stress inducible glycosyltransferases in Arabidopsis thaliana and their impact on plant metabolism and defense mechanisms." Diss., lmu, 2010. http://nbn-resolving.de/urn:nbn:de:bvb:19-140281.
Full textHumphrey, Parris Taylor. "The Ecology Of Co-Infection In The Phyllosphere: Unraveling The Interactions Between Microbes, Insect Herbivores, And The Host Plants They Share." Diss., The University of Arizona, 2015. http://hdl.handle.net/10150/565900.
Full textSaint, Paul Veronica von [Verfasser], and Anton [Akademischer Betreuer] Schäffner. "Stress inducible glycosyltransferases in Arabidopsis thaliana and their impact on plant metabolism and defense mechanisms / Veronica von Saint Paul. Betreuer: Anton Schäffner." München : Universitätsbibliothek der Ludwig-Maximilians-Universität, 2010. http://d-nb.info/101993025X/34.
Full textKlintworth, Sandra [Verfasser], Eric von [Gutachter] Elert, and Jost [Gutachter] Borcherding. "Effects of Chaoborus kairomone: resource allocation in Daphnia pulex and factors influencing the inducible morphological defense / Sandra Klintworth ; Gutachter: Eric von Elert, Jost Borcherding." Köln : Universitäts- und Stadtbibliothek Köln, 2020. http://d-nb.info/1233426435/34.
Full textGarza, Mark Isaac. "Predator induced defenses in prey with diverse predators." Texas A&M University, 2005. http://hdl.handle.net/1969.1/3309.
Full textSoriano, Imelda Rizalina. "Novel inducible phytochemical defences against plant parasitic nematodes /." Title page, table of contents and summary only, 2004. http://web4.library.adelaide.edu.au/theses/09PH/09phs7141.pdf.
Full textHerzog, Quirin [Verfasser], and Christian [Akademischer Betreuer] Laforsch. "Reversibility of inducible defenses in Daphnia / Quirin Herzog ; Betreuer: Christian Laforsch." München : Universitätsbibliothek der Ludwig-Maximilians-Universität, 2016. http://d-nb.info/1122435894/34.
Full textSarmiento, Leslie Vanesa. "Inducible chemical defenses in temperate reef sponges of the South Atlanitic Bight, U.S.A." Click here to access dissertation, 2008. http://www.georgiasouthern.edu/etd/archive/spring2008/leslie_v_bates/Sarmiento_Leslie_V_200801_MS.pdf.
Full text"A dissertation submitted to the Graduate Faculty of Georgia Southern University in partial fulfillment of the requirements for the degree Master of Arts." Under the direction of Joe Pellergino. ETD. Electronic version approved: May 2008. Includes bibliographical references (p. 83-86) and appendices.
Reger, Julia. "The quantitative genetic basis of inducible defences and life-history plasticity in Daphnia pulex." Thesis, University of Sheffield, 2013. http://etheses.whiterose.ac.uk/3740/.
Full textHammill, Edd. "The ecology and evolution of refuges in an aquatic ecosystem : from inducible defences to habitat complexity." Thesis, University of Sheffield, 2007. http://ethos.bl.uk/OrderDetails.do?uin=uk.bl.ethos.442971.
Full textRobinson, P. S. "The role of Ca2+ as a second messenger in an inducible defence response in cells of Medicago sativa L." Thesis, Swansea University, 1994. http://ethos.bl.uk/OrderDetails.do?uin=uk.bl.ethos.638697.
Full textLindgren, Helena. "Reactive oxygen and nitrogen in host defence against Francisella tularensis." Doctoral thesis, Umeå universitet, Klinisk bakteriologi, 2005. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-474.
Full textWang, Qin. "Constitutive and Jasmonate-Inducible Defenses in Phloem of Two North American and Two Asian Ash Species Grown in a Common Garden." Wright State University / OhioLINK, 2010. http://rave.ohiolink.edu/etdc/view?acc_num=wright1272493930.
Full textDöring, Anne-Christin [Verfasser], Jürgen [Akademischer Betreuer] Zeier, and Michael [Akademischer Betreuer] Feldbrügge. "Exploring the role of pipecolic acid in defence priming and inducible immunity in Arabidopsis thaliana (L.) Heynh. / Anne-Christin Döring. Betreuer: Jürgen Zeier. Gutachter: Michael Feldbrügge." Düsseldorf : Universitäts- und Landesbibliothek der Heinrich-Heine-Universität Düsseldorf, 2015. http://d-nb.info/1079323341/34.
Full textFreytes-Ortiz, Ileana M. "An Interdisciplinary Approach to Understanding Predator-Prey Relationships in a Changing Ocean: From System Design to Education." Scholar Commons, 2018. https://scholarcommons.usf.edu/etd/7673.
Full textAlcantara, Suzana. "Estruturação genetica e variação de defesas quimicas em Brugmansia suaveolens (Solanaceae)." [s.n.], 2006. http://repositorio.unicamp.br/jspui/handle/REPOSIP/316382.
Full textDissertação (mestrado) - Universidade Estadual de Campinas, Instituto de Biologia
Made available in DSpace on 2018-08-06T20:52:47Z (GMT). No. of bitstreams: 1 Alcantara_Suzana_M.pdf: 3488910 bytes, checksum: ea2df0c2f9926f7db5e7ad46a5df0d26 (MD5) Previous issue date: 2006
Resumo: Populações espacialmente estruturadas tendem a apresentar alta diferenciação genética e forte evidência de processos micro-evolutivos. Indivíduos de Brugmansia suaveolens (Solanaceae) são restritos a manchas populacionais. Neste trabalho, a diversidade genética de nove populações de B. suaveolens foi estimada através de isoenzimas (capítulo 1). Nossos resultados demonstram alta variabilidade e estruturação genética entre as populações. O comportamento do polinizador e a dispersão hidrocórica parecem determinar a estruturação intrapopulacional. Existem evidências de que efeitos estocásticos (i.e.: fundação e migração) afetam o padrão de diferenciação interpopulacional. A maioria dos resultados pode ser esperada sob dinâmica de estabelecimento de metapopulações. Tais populações são bastante susceptíveis à diferenciação de caracteres quantitativos, seja devido à evolução fenotípica neutra (causada por deriva) ou ação de seleção (adaptação local). Para avaliar o papel da deriva e da seleção nessa diferenciação, a variação genética de caracteres pode ser comparada à variação neutra estimada por marcadores moleculares. Quatro caracteres foram avaliados em quatro das populações de B. suaveolens estudadas (capítulo 2), três deles relacionados à defesa química contra herbívoros (concentração de alcalóides). Nossos resultados mostram uma diferenciação genética ca. de três a quatro vezes maior que a estimada por marcadores neutros para três dos caracteres, embora essa diferença não seja significativa. A exceção ocorre para a razão de indução de alcalóides, que mostra sinais de seleção estabilizadora (ausência de diferenciação interpopulacional), contrariando o padrão esperado pela teoria
Abstract: Populations patchily distributed tend to show high genetic structure and strong micro-evolutionary process evidences. Brugmansia suaveolens (Solanaceae) individuals are restrict to population patches. In this work, the genetic diversity of nine B. suaveolens populations was estimate by means of allozyme electrophoresis (chapter 1). Our results indicate high variability and genetic structure among populations. The pollinator behaviour and the hydrochoric dispersal seem determine the intrapopulation structure. There are signals that stochastic effects (i.e.: migration and foundation) affect the differentiation among populations. The most of genetic patterns found can be created by a metapopulational establishment. These populations are very susceptible to the quantitative traits differentiation, due to neutral phenotypic evolution (generated by drift) or selection action (local adaptation). To evaluate the relative action of drift and selection on population differentiation, the genetic variation in quantitative traits can be compared to neutral variation estimated by molecular markers. Four traits were evaluated in four of the B. suaveolens populations studied (chapter 2), and three of them were related to chemical defense against herbivores (tropane alkaloids concentrations). Our results show a genetic differentiation ca. three to four times higher than the differentiation estimated by molecular markers for three of characters analyzed, although no significant. The exception is ¿alkaloids induction¿ trait, which show stabilizing selection signals (absence of interpopulation differentiation), instead of differentiation pattern expected by theory
Mestrado
Mestre em Ecologia
Christjani, Mark [Verfasser], Eric von [Akademischer Betreuer] Elert, and Jost [Akademischer Betreuer] Borcherding. "Chemical ecology of Chaoborus as predator and prey: Effects of infochemicals and food quality on inducible defences and gene expression in Daphnia / Mark Christjani. Gutachter: Eric von Elert ; Jost Borcherding." Köln : Universitäts- und Stadtbibliothek Köln, 2015. http://d-nb.info/1077605196/34.
Full textDuquette, Shelly. "Ecological effects of inducible antipredator defense in the ciliated protist euplotes." Thesis, 2005. http://hdl.handle.net/1828/1743.
Full textAttaran, Elham. "Regulation of pathogen-inducible volatile compounds in Arabidopsis and their role in plant defense." Doctoral thesis, 2010. https://nbn-resolving.org/urn:nbn:de:bvb:20-opus-46715.
Full textPflanzen sind einer ständigen Bedrohung durch phytopathogene Mikroorganismen ausgesetzt und haben deshalb eine Vielzahl von konstitutiven und induzierbaren Abwehrstrategien entwickelt. Die Phytohormone Salicylsäure (SA), Jasmonsäure (JA) und Ethylen sind zum Beispiel entscheidende Regulatoren von induzierten Abwehrmechanismen. Eine Antwort der Pflanze auf mikrobielle Angriffe beinhaltet auch die Emission volatiler organischer Verbindungen (volatile organic compounds - VOCs). Antimikrobielle Wirkungen von VOCs wurden bisher jedoch nur in in-vitro-Assay beobachtet. Ein direkter Beweis für eine mögliche Rolle der VOCs in der Pflanzenabwehr wurde bisher nicht erbracht. Die Rolle pflanzlicher VOCs und deren Bedeutung für die Pathogenabwehr im Modellsystems Arabidopsis thaliana – Pseudomonas syringae ist das zentrale Element dieser Arbeit. Zunächst wurden Terpenoide, die die größte Gruppe der VOCs bilden, untersucht. Vegetative Teile von Arabidopsis emittieren nach Inokulation mit virulenten und avirulenten Stämmen von P. syringae pv. maculicola (Psm) vor allem drei Terpene: das Homoterpen (E,E)-4,8,12-Trimethyl-1,3,7,11-tridecatetraen (TMTT), alpha-Ionon und beta-Farnesen, welches zur Gruppe der Sesquiterpene gehört. Als Hauptkomponente des pathogen-induzierten VOC-Profils wurde das Phenylpropansäurederivat Methylsalicylsäure (MeSA) identifiziert. Um einen besseren Einblick in die Rolle der VOCs in der Pflanzenabwehr zu erhalten, wurden Arabidopsis T-DNA-Insertionslinien des Terpensynthase-gens TPS4 isoliert. Die Emissionsmuster zeigten, dass die induzierbare Freisetzung von TMTT, aber nicht von alpha-Ionon und beta-Farnesen oder MeSA reduziert war. Dies zeigt, dass TPS4 spezifisch die Psm-induzierte TMTT-Synthese in A. thaliana reguliert. Die verringerte Menge TMTT in den tps4-Mutanten hat jedoch keinen Einfluss auf die pflanzlichen Abwehrreaktionen und die Resistenzinduktion gegen P. syringae, was eine Rolle von TMTT als effektives Phytoalexin in A. thaliana gegen bakterielle Pathogene ausschließt. Ebenso hat TMTT keine Signalfunktion bei der Ausbildung der Systemisch erworbenen Resistenz (SAR), da tps4-Mutanten weiterhin in der Lage sind eine SAR-Antwort zu induzieren (Attaran et al. 2008). Als weiteres Teilprojekt wurde die Regulation von pathogen-induzierten VOCs in A. thaliana untersucht. Viele induzierte Abwehrmechanismen beinhalten Signaltransduktionsnetzwerke an denen Salicyl- oder Jasmonsäure beteiligt sind. Mit A. thaliana-Mutanten, die in der SA- oder JA- Synthese oder den jeweiligen Signalwegen beeinträchtigt sind, konnte gezeigt werden, dass die pathogen-induzierte TMTT-Produktion in A. thaliana über den JA-Signalweg, aber unabhängig von Salicylsäure verläuft. Auch die MeSA-Produktion ist JA-abhängig. Für die Biosynthese von SA, genauso wie für deren Derivat MeSA, wird ISOCHORISMAT SYNTHASE1 benötigt, die den MeSA-Vorläufer SA bildet. Im Rahmen einer inkompatiblen Interaktion wird die Bildung von MeSA in Abhängigkeit von der JA-Biosynthese gesteuert. Im Gegensatz dazu ist in der kompatiblen Interaktion die MeSA-Produktion vom bakteriellen Virulenzfaktor Coronatin abhängig. Coronatin-defiziente Stämme von P. syringae sind nicht fähig, eine MeSA-Emission zu induzieren (Attaran et al., 2009). Desweiteren wurde in der vorliegenden Arbeit die Rolle von MeSA in der Pflanzenabwehr untersucht. MeSA ist das VOC, welches von P. syringae-inokulierten A. thaliana-Blättern vorwiegend abgegeben wird. Kürzlich wurde für MeSA eine Signaleigenschaft als Langstreckensignal in der Etablierung der SAR postuliert (Park et al., 2007). Wir konnten zeigen, dass T-DNA Insertionslinien, bei denen keine Expression der pathogeninduzierten SA-Methyltransferase BSMT1 nachgewiesen werden konnte und die somit keine pathogen-induzierte MeSA-Produktion aufwiesen, auch in systemischen, nicht infizierten Blättern nach P. syringae-Inokulation einen erhöhten SA-Spiegel, eine verstärte Expression von Abwehrgenen und eine erhöhte Pathogenresistenz aufwiesen. Diese Mutantenlinien können also die SAR genauso und in demselben Maß wie Wildtyp-Pflanzen entwickeln. Damit konnte gezeigt werden, dass MeSA nicht als zentrales Signal für die Ausbildung der SAR in Arabidopsis wirken kann. Weitere Experimente machten deutlich, dass die SA-Akkumulation in distalen Blättern auf eine de-novo-Synthese durch die Isochorismat-Synthase zurückzuführen ist. Schließlich konnte auch eine wichtige Rolle von MeSA in der Pflanzenabwehr an den Infektionsstellen ausgeschlossen werden, da bsmt1-Mutanten SA-abhängige Abwehrreaktionen und lokale Resistenzantworten in gleicher Weise wie Wildtyp-Pflanzen zeigen (Attaran et al., 2009). Produktion und anschließende Emission von MeSA könnte daher in der Pflanze dazu beitragen, einen toxischen Überschuss an SA abzubauen. Reguliert wird dieser Prozess durch den JA-Signalweg, der dadurch einen negativen Einfluss auf den SAHaushalt der Pflanze innehat. Die Auslösung der MeSA-Produktion von dem bakteriellen Virulenzfaktor COR in der kompatiblen Wechselwirkung könnte eine Strategie von P. syringae sein, die Effizienz der SA-basierenden Abwehr zu verzögern
Major, Ian. "Analysis of poplar (Populus trichocarpa x P. deltoides) inducible defense response against insect herbivores." Thesis, 2007. http://hdl.handle.net/1828/2406.
Full textAttaran, Elham [Verfasser]. "Regulation of pathogen-inducible volatile compounds in Arabidopsis and their role in plant defense / vorgelegt von Elham Attaran." 2010. http://d-nb.info/1001151410/34.
Full textFiałkowska, Edyta. "Rola czynnika chemicznego i mechanicznego w wywoływaniu reakcji obronnej sinicy z rodzaju Phormidium." Praca doktorska, 2014. https://ruj.uj.edu.pl/xmlui/handle/item/55358.
Full textOelofse, Dean. "A comparative study of inducible defense responses in susceptible and resistant cultivars of tobacco towards elicitor molecules from the pathogen Phytophthora nicotianae." Thesis, 2014. http://hdl.handle.net/10210/9953.
Full textHaruta, Miyoshi. "Analysis of inducible anti-herbivore defenses and signals in Populus." Thesis, 2003. http://hdl.handle.net/1828/7931.
Full textGraduate
BRESNEHAN, AMANDA. "FLEEING PREDATION: THE EFFECT OF COPPER EXPOSURE ON INDUCIBLE ANTIPREDATOR DEFENSES IN DAPHNIA PULICARIA CLONES FROM A HISTORICALLY METAL CONTAMINATED LAKE." Thesis, 2012. http://hdl.handle.net/1974/7045.
Full textThesis (Master, Biology) -- Queen's University, 2012-04-03 19:33:59.137
Volemanová, Eva. "Fenotypová plasticita perloočky Daphnia cucullata ve dvou polabských tůních." Master's thesis, 2010. http://www.nusl.cz/ntk/nusl-295782.
Full text