Academic literature on the topic 'Induktiv innehållsanalys'

Bakgrund: Personcentrerad omvårdnad (PCO) är när den vårdsökande personen är delaktig i sin vård och blir sedd som mer än sin sjukdom eller åkomma. Förhållningssättet PCO grundade sig först inom demensvården men har numera blivit ett förhållningssätt som de flesta vårdinstitutioner eftersträvar. För att uppnå den förbättrande vården som PCO kan medföra, behövs en välplanerad och tydlig implementeringsplan från ledningen. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors upplevelser av att implementera ett personcentrerat arbetssätt på en slutenvårdsavdelning. Metod: En induktiv kvalitativ studie där elva intervjuer genomfördes. Därefter utfördes en innehållsanalys av åtta strategiskt utvalda intervjuer. Resultat: Det finns förhoppningar hos deltagarna att implementeringen ska leda till en bättre och säkrare vård, men också farhågor om rädsla för förändring bland vårdpersonalen samt en ökad arbetsbelastning. Att arbeta personcentrerat upplevs av deltagarna kommer ställa högre krav på vårdteamet, framför allt sjuksköterskorna, när det gälller tid, kunskap och kommunikation. Slutsats: För att kunna ge vårdsökande personen den bästa vården, behövs det engagerad och kompetent personal som har stöd och förståelse från ledningen. Trots de hinder som tycks finnas så lever en positiv anda bland sjuksköterskorna om implementeringen av PCO. Förhoppningarna är att ett personcentrerat arbetssätt bland annat ska öka delaktigheten som kan leda till kortare vårdtider samt minskar risken för återbesök tätt efter vårdtiden. Det i slutändan ger en bättre vård i helhet för den enskilda vårdsökande personen.
Background: Person-centred care (PCC) is when the person seeking care get’s involved in their care and are seen as more then their illness or ailment. PCC as a concept began in dementia care, but is now the approach that most healthcare institutions strive after. To achieve the improved care that PCC can bring, there is need for a well- planned and clear implementation plan from the management. Aim: To describe the nursing staffs experience of implementing person-centred care as a work procedure in inpatient care. Method: An inductive qualitative study where eleven interviews was completed. Eight interviews were strategically chosen and a content analysis was carried out. Result: There is hope among the participants that implementation will bring a better and safer care, but also concerns about fear of change among the healthcare staff and increased workloads. Participants experience that PCC will place higher demans on the healthcare staff, especially nurses, regarding time, knowledge and communication skills. Conclusion: To provide the best care, there has to be dedicated and competent staff who also have the support and understanding from the management. Despite the obstacles that seem to exist, there is a positive spirit among the nurses in relation to the implementation of person-centred care.  There is hope that person-centred care, among other things, will increase participation that could lead to shorter hospital stays and risk of needing to seek care again short after being discharged from the hospital. Ultimately it provides a better care in the whole for the individual person seeking care.

Bakgrund Med rätt typ av kost kan man förebygga ett flertal sjukdomar, så som vissa cancertyper, kardiovaskulära sjukdomar, övervikt och högt kolesterol. Samtidigt visar studier att få människor äter tillräckligt med fisk, fiber, frukt och grönsaker som kan förebygga ohälsa. Skiftarbete är en riskfaktor för bland annat hjärt- kärlsjukdom, övervikt och sömnbrist. Därför är det extra viktigt för skiftarbetande med en hälsosam kost. Med hjälp av en måltidsplanering kan problematiken kring ohälsosamma matvanor förändras tilldet bättre. Kvinnor är oftast de som ansvarar över kosthållet. Ska därför en hel familjs hälsa förbättras bör man rimligen gå via kvinnan. I den aktuella studien undersöks om kvinnliga skiftarbetande sjuksköterskor, genom måltidsplanering, kan motiveras till att göra bättre livsmedelsval utifrån Livsmedelsverkets fem kostråd samt om arbetet kring deras egna kosthåll kan förbättras. Syfte Att undersöka om kvinnliga skiftarbetande sjuksköterskor kan motiveras till att göra bättre livsmedelsval utifrån Livsmedelsverkets fem kostråd samt om deras egna kosthåll kan förbättras med hjälp av måltidsplanering. Metod Semistrukturerade kvalitativa intervjuer med fem kvinnliga skiftarbetande sjuksköterskor. Öppna frågor ställdes om Livsmedelsverkets fem kostråd samt om deras vanor och attityder kring det egna kosthållet. Efter den första intervjun utdelades två veckor måltidsplanering som de fickfölja, vartefter uppföljningsintervjuer genomfördes. Huvudresultat Efter måltidsplaneringen kunde alla deltagare redogöra för kostråden. Flera av kvinnorna uppgav att planeringen underlättade deras arbete kring kosthållet och varit ekonomisk fördelaktig. Den primära relationen som påverkar deltagarnas livsmedelsval är den med familjen. Det är tydligt, både bland de äldre och de yngre deltagarna, att det är kvinnorna som står för majoriteten av arbetet i deras egna kosthåll. Under planeringen tilläts männen ta större ansvar, vilket uppskattades av kvinnorna. Slutsats För deltagarna i den aktuella studien har måltidsplanering fungerat som ett bra verktyg för attunderlätta arbetet kring kosthållet. De har även lärt sig Livsmedelverkets fem kostråd och hur de kan appliceras på måltider i vardagen.

Background: Sphincter injury is serious complication in connection to vaginal childbirth. Desire to avoid vaginal birth again is seen in women who previously suffered from a sphincter injury. Objective: To identify and evaluate obstetric guidelines in Sweden regarding sphincter injury in relation to childbirth Method: Content analysis with a combination of a deductive and inductive approach. Results: The most frequently occurring risk factors and prevention with help of perineal protection were described in the guidelines. The physician made diagnosis and repaired the sphincter injury at the theatre.  Complications such as coital pain and anal incontinence were described in the guidelines. Paracetamol and diclofenac was most common analgesic regimen given for pain. Prophylaxis such as antibiotic treatment and laxative were common. Information given to women was described. Follow-up by physician, midwife and physiotherapist was recommended after four weeks to six months. For future birth a cesarean section was recommended. Conclusion: The guidelines were constructed in the same way and had to a large extent similar content. The authors of the present work recommend a national guideline.
Bakgrund: Sfinkterskada är en allvarlig komplikation i samband med vaginal förlossning. Önskan om att undvika vaginal förlossning igen ses hos kvinnor som tidigare drabbats av sfinkterskada. Syfte: Syftet med studien var att ta reda på om det fanns riktlinjer gällande sfinkterskada i samband med förlossning vid Sveriges förlossningskliniker samt sammanställa och granska innehållet i riktlinjerna. Metod: Innehållsanalys med en kombination av deduktiv och induktiv ansats. Resultat: Av de 39 kliniker som svarade hade 31 riktlinjer gällande sfinkterskada. I riktlinjerna beskrevs vanligast förekommande riskfaktorer samt prevention med hjälp av perinealskydd. Läkaren ställde diagnos och utförde reparation av sfinkterskadan på operationsavdelningen. Komplikationer som samlagssmärta och anal inkontinens fanns beskrivet i riktlinjerna. Paracetamol och diklofenak var den vanligast förekommande smärtlindringen. Profylax som antibiotikabehandling och laxantia gavs av de flesta förlossningskliniker. Information till den nyförlösta kvinnan beskrevs. Uppföljning hos läkare, barnmorska och sjukgymnast rekommenderades efter fyra veckor till sex månader. Vid kommande graviditet och förlossning föredrogs kejsarsnitt. Slutsats: Riktlinjerna var uppbyggda på samma sätt och hade till stor del liknande innehåll. Författarna till föreliggande fördjupningsarbete efterfrågar en nationell riktlinje.

Förlossningsvården är i ständig förändring. Att andel induktioner de senaste 20 åren har ökat är en av dem. Flera studier pekar i riktning mot att den ökningen kommer att fortsätta. Barnmorskan ska ha kunskap och förmåga att samtala, informera och stödja kvinnor under graviditet och förlossning även när det föreligger en ökad risk för graviditets- och förlossningskomplikationer, vilket det kan göra vid induktion. För att kunna ge ett gott stöd innan, under och efter en förlossning som startat genom induktion behöver barnmorskan kunskap om kvinnors upplevelser. Studiens syfte är att beskriva kvinnors upplevelse av en förlossning som startat genom induktion. En kvalitativ metod med induktiv ansats där datamaterialet utgörs av kvinnors skrivna berättelser. Analysen genomfördes med kvalitativ innehållsanalys enligt Elo och Kyngäs (2007). Elva kvinnor med erfarenhet av en förlossning som startat genom induktion har delgett sina upplevelser. I resultatet framkommer tre huvudkategorier; Att spegla sin förlossning i bilden av en normalförlossning, Att föda genererar många känslor och Bemötandet är centralt för upplevelsen av förlossningen. Resultatet visar att kvinnorna hade positiva förväntningar inför förlossningen som skulle startas genom induktion men att de beskrev även att det kändes som att inte föda på riktigt och att det gick emot deras tidigare tankar om att föda naturligt. De kände en oro för hur induktionen skulle komma att påverka barnet och uttryckte tankar om att de hade svårt att lita till sin kropp när förlossningen forcerats fram. Kvinnornas behov av information var stort och de upplevde ofta att de inte fått tillgång till det i den utsträckning som de önskat. Kvinnorna lade stort fokus på personalen och deras bemötande och det framkom att barnmorskans stöd var viktigt för kvinnans upplevelse av sin förlossning. En relation som byggde på ömsesidighet och respekt kunde uppväga upplevelsen av jobbiga undersökningar och interventioner.
Obstetric care is in constant change. Currently one of them is the rise in frequency of induced labor. Several studies point towards a continuation of that trend. The midwife must have the knowledge and ability to speak to, inform and support women during pregnancy and childbirth also when there is an increased risk for complication, as with induced labour. To be able to give proper support before, during and after induced labor and delivery, the midwife needs knowledge about women’s experiences. The purpose of this study is to describe those experiences using qualitative method with an inductive approach where the data material is women’s written stories. The analysis was produced using qualitative content analysis, as per Elo and Kyngnäs (2007). Eleven women who have given birth using induced labor have shared their experiences. In the material three main categories stand out; Reflecting upon one's delivery in light of the idea of a normal labour and birth, Many emotions are generated by giving birth and The encounter is central for the experience of giving birth. The results show that the women had positive expectations ahead of the induction but also that they felt it was not the real way to give birth and it did not seem as natural as they would have wished. They expressed concerns about the effects the induction might have on their child and a feeling they could not fully trust their own bodies as the labor had been forced upon them. The women did not feel they had received as much information as they would have wished. They emphasized the reception they received from the personnel and that the support from the midwife was important. A relationship built on mutuality and respect could compensate for the discomforts of examinations and interventions.