Academic literature on the topic 'Infosoc-direktivet'

The aim of this study is to investigate the liability for the users of platforms as well as the liability of the platform providers themselves in cases where the users of social platforms upload copyrighted material to the platforms according to EU law. The study is also aimed to examine the by the EU proposed “Directive on Copyright in the Digital Single Market” (2016/0280(COD)), especially in relation to the proposed Art. 13 of the directive, and how the directive might change the liability of the platform providers. The study is regarding the first aim based on established EU law and discusses the liability for users and platform providers mainly through cases from the European Court of Justice. This is done through the legal dogmatic method. The study finds according to established EU law that it is unclear whether the users or the platform providers could be held liable for the communication to the public made without the right holder’s approval according to Art. 3.1 of the Infosoc Directive (2001/29/EG). It is also unclear if the platform providers can benefit from the exemption rules in Art. 12 and 14 of the E-Commerce Directive (2000/31/EG). Concerning the examination of the proposal of the Copyright Directive, it is discussed mainly through a legal policy method. Since the study discusses the proposal of the directive it is primarily how the directive - if it becomes established law – will change the liability for the platform providers, as well as other critique of the proposal that the study examines. The study finds that the current proposal of the Copyright Directive seems to be to unclear in its preliminary design and fails to keep a balance between the protection of the right holder’s rights and the general goals of the EU. The study also finds that the current proposal might not clarify the current uncertainty of the liability for platform providers.

Copyright law gives the creator of a copyrighted work, for example, an exclusive right to exploit this creation by making it available to the public. Legislation does not always evolve in the same tact as technology. Even though legislation most of the time is general and therefore can be applied to situations that wasn’t intended when the legislation was created sometimes the rapid development of technology brings new questions that wasn’t accounted for by the legislator. An example of a situation like this is the case (C-160/15) where the European Court of Justice (The Court) ruled that when actors on the internet link to copyright protected material with an intent to profit it’s seen as a communication to the public.                                 Internet is characterized by that everything is connected, it’s one big platform. Internet users use links all the time. It’s a quick and effective way to spread information and to navigate between different websites.      The purpose of this essay is to carry out a research of the newly established practice by the European Court of Justice regarding hyperlinks on the internet. The questions that will be answered in this essay are the following. How does The Courts interpretation of article 3 Infosoc-directive affect linkage on the internet? Can this interpretation affect our freedom of expression and information? Is The Courts conclusion regarding the necessary prerequisite “new public” and “presumption of knowledge”, when linkage is used with the purpose of profit, compatible with international copyright law?   The Courts conclusion, in our opinion, regarding the prerequisite “new public” is not compatible with international copyright law because the prerequisite were concluded from an interpretation of the Berne Convention without an authority to do so.   Regarding The Courts conclusion of the presumption of knowledge when links is used with an intent to profit we have found that this statement is in accordance with international copyright law. However, in our own assessment, we think that it will lead to an unreasonable responsibility for the actors to research if the material, to which they link to, is protected by copyright or not, and if the material was published with permission.   By our research we have reached the conclusion that The Court’s interpretation of article 3 Infosoc-directive will diminish the usage of links on the internet and, because linkage is the primary form in which information is spread, in turn have a negative effect on our freedom of expression and information.<br>Upphovsrätt ger skaparen av ett verk en ensamrätt till att t.ex. göra verket tillgängligt för allmänheten enligt artikel 3.1 Infosoc-direktivet. Lagstiftning utvecklas inte alltid i samma takt som tekniken. Även om lagstiftning ofta är generell och kan appliceras på fler situationer än vad som var tänkt från början så kan den tekniska utvecklingen bringa nya frågor som lagstiftaren inte räknade med. Ett exempel på en situation som denna framkom i GS Media-målet (C-160/15) där EU-domstolen (EUD) fick till uppgift att fastställa om hyperlänkning till upphovsrättsskyddade verk på internet är att ses som en överföring till allmänheten. EUD kom fram till att om länkningen sker i vinstsyfte så ses det som en överföring till allmänheten. Internet är kännetecknat av att allt hänger samman, det är en enda stor plattform. Internetanvändare använder länkar hela tiden, det är ett effektivt sätt att sprida information och underlättar för användaren att navigera sig mellan olika webbplatser. Syftet med denna uppsats är att undersöka de upphovsrättsliga fastställanden som EUD gjort gällande länkning på internet. Frågorna som ska svaras på i denna uppsats är följande. Hur påverkar EUD:s tolkning av artikel 3.1 Infosoc-direktivet länkning på internet? Kan tolkningen komma att påverka vår informationsfrihet? Är EUD:s fastställande om rekvisitet ”ny publik” och ”kännedomspresumtion” vid länkning för vinst förenlig med internationell upphovsrätt? Vår uppfattning är att EUD:s fastställande om rekvisitet ”ny publik” är inte förenligt med internationell upphovsrätt då rekvisitet fastställdes genom en obehörig och felaktig tolkning av Bernkonventionen. Angående fastställandet om kännedomspresumtion vid länkning för vinst har vi kommit fram till att det är förenligt med internationell upphovsrätt. Vi tror dock att det kommer leda till ett alltför långtgående ansvar för aktörer på internet att undersöka huruvida materialet de länkar till är skyddat av upphovsrätten eller inte samt om det är publicerat med samtycke eller ej. Vi har kommit fram till att EUD:s tolkning av artikel 3.1 i Infosoc-direktivet kommer minska användningen av länkar på internet. Eftersom länkning är det primära sättet för hur information sprids kommer tolkningen i sin tur även ha en negativ effekt på informationsfriheten.

This master's thesis focuses on the argumentation of library organisations and European national libraries in their contributions to the European Commission's public consultation on the review of the EU copyright rules. This study aims to explain how the debate around copyright limitations and exceptions is constructed in library stakeholders' contributions. The construction is explained through argumentation analysis and a theoretical framework of the relations between structural, instrumental, and discursive power. The main findings are that library stakeholders in general are strongly supportive of a EU copyright reform, arguing that democratic values as well as the EU Single Market would benefit. There are also library stakeholders who argue against legislative change, either suggesting extended collective licences, or arguing that the Member States' sovereignity is more important than a pan-European copyright legislation. Furthermore, many library stakeholders propose either a general ”fair use” exception in EU copyright law, or adding several specific exceptions, e.g. for text and data mining, e-lending, publicly funded research openly available, and that contracts and technical protection measures cannot override limitations and exceptions. National libraries and library organisations from the Central and Eastern European Member States' are more supportive of a copyright reform than their Western European counterparts. They do not mention licences as a possible solution. In general, the library stakeholders agree that the interoperability, exchange and cooperation in activities and projects involving several EU Member States suffers from the current copyright legislation.<br>I den här masteruppsatsen utreds argumentationen som används av biblioteksorganisationer och europeiska nationalbibliotek i deras svar på Europeiska kommissionens samråd rörande en granskning av EU:s upphovsrätt. Studien ämnar besvara frågan om hur debatten kring inskränkningar och undantag i upphovsrätten konstrueras i biblioteksintressenternas samrådssvar. För att besvara denna fråga används argumentationsanalys, samt ett teoretiskt ramverk bestående av relationerna mellan strukturell, instrumentell och diskursiv makt. Resultatet av analysen är att biblioteksintressenterna generellt sett stöttar en reform av EU:s upphovsrätt, med argumenten att både demokratiska värden och EU:s inre marknad gagnas av detta. Andra biblioteksintressenter argumenterar mot en upphovsrättsreform och föreslår i stället kollektiva avtalslicenslösningar, eller så argumenterar de att medlemsländernas suveränitet är viktigare än en sameuropeisk lagstiftning. Dessutom föreslår många biblioteksintressenter antingen ett allmänt ”fair use”-undantag i EU:s upphovsrätt, eller att flera specifika undantag ska läggas till, t.ex. för text- och data-mining, e-bokslån, offentligt finansierad forskning ska publiceras öppet, och att kontrakt och tekniska skyddsåtgärder inte kan upphäva inskränkningar och undantag. Nationalbibliotek och biblioteksorganisationer från central- och östeuropeiska medlemsländer stöttar en upphovsrättsreform i större utsträckning än sina västeuropeiska motsvarigheter. De nämner inte alls licenser som en möjlig lösning. Överlag instämmer biblioteksintressenterna i att interoperabilitet, utbyte och samarbete i aktiviteter och projekt som involverar flera medlemsländer lider av upphovsrättens nuvarande skick.

Abstract Copyright is seen everywhere in the society. It is structured to accommodate several perspectives, namely, a balance between protecting the individual copyright owners’ rights and encouraging the creativity on both an individual and societal level. The copyright owner cannot be granted a redundant protection at the expense of the other interests. For this reason, a copy of someone else’s copyright protected work can be done as long as the copying is for private use. Copying is for this reason something that the copyright owner must endure, but in some cases the right to copy for private use has to be constrained. A potential future problem will be at the point when a private person can 3D print in their own home.     The rapid development regarding 3D printing makes the technology more developed and, in addition, an increased influence over the society. As for the fashion industry, the technology comes with advantages, but also some disadvantages. In some years, the 3D printer has been able to print jewelry, watches and shoes. Lately, the technology also can print fashion products with material such as leather and textiles. If the technology continues to develop like today there is a chance, or a risk, with private persons having access to 3D printers at a “printing house” or in their own home, similar to a traditional paper printer today. The possibilities with printing what ever a person want to print will be a threat against manufacturing companies and their retailers. The person can thus avoid purchasing the product on the market by producing his own by making a copy of someone else’s copyright protected work with a disclaimer that the copy is for private use. The technological development will materialize challenges that the legislator has to consider and respond to, especially on the copyright area. The day when a copy can be made as cheap and as fast as purchasing the product on the market, the principal rule regarding private copying must be limited. Otherwise, the manufacturing companies and their retailers will be threatened and there is a risk that they will be outcompeted. The conclusion can be drawn, that an extended private copying levy in combination with a protection through technical action and a requisite of a reasonable use in art. 5 Infosoc-directive and 12 § URL, can solve the problem with 3D-printers and copying for private use. Whether the problems with 3D printing and copyright will become a reality, or not, depends on the future development of the technology.<br>Sammanfattning Upphovsrätter återfinns överallt i samhället. Dess syfte är att skydda upphovsmannens ensamrätt, liksom att balansera intressen som att främja kreativiteten och åsiktsbildningen, samhällsintresset och konsumentintresset. Kopiering av ett upphovsrättsligt skyddat verk får upphovsmannen utstå dagligen. Förutsatt att kopian är avsedd för privat brukande är kopieringen tillåten. Anledningen till detta undantag är att lagstiftaren anser att ensamrätten inte får vara för stark. Problematiken beträffande privat kopiering kommer att aktualiseras den dag när 3D-skrivartekniken är så pass utvecklad att privatpersoner har en ”minifabrik” i sitt hem. Den dagen när detta inträffar kommer privatpersoner inte att behöva gå till affären för att inhandla en specifik produkt, utan kan istället tillverka den hemma med hjälp av en CAD-fil och en 3D-skrivare, ett förfarande som kan komma att bli förfärande för företagen och samhället som helhet. Den teknologiska utvecklingen beträffande 3D-skrivare går snabbt framåt och med tiden får skrivaren ett större inflytande i samhället. I samband med utvecklingen har skrivarens kapacitet ökat samtidigt som priset sjunker. I dagsläget är emellertid en avancerad 3D-skrivare dyr vilket medför att det är ovanligt för privatpersoner att ha tillgång till en sådan i sitt hem.   För modebranschen har 3D-skrivarens utveckling inneburit en hel del fördelar, men med tekniken kommer även nackdelar. 3D-skrivaren har under en längre tid kunnat framställa modeprodukter såsom smycken, klockor och skor. Utvecklingen har på senaste tiden gjort det möjligt att även framställa modeprodukter av exempelvis läder, textil och skinn. Förutsatt att tekniken fortsätter utvecklas i den snabba takt som sker i dagsläget finns det en chans eller en risk att gemene man kommer att ha tillgång till en 3D-skrivare via ett ”printing house” eller till och med att gemene man har tillgång till en egen 3D-skrivare i sitt hem, precis som de allra flesta har tillgång till en traditionell pappersskrivare idag. Möjligheten att kunna skriva ut den produkt som önskas kommer att hota tillverkningsföretag och dess återförsäljare. Utvecklingen kommer att aktualisera utmaningar som lagstiftaren måste beakta och bemöta, särskilt på det upphovsrättsliga området. En potentiell lösning på dessa utmaningar är ett utvidgat kassettersättningssystem för att på så sätt säkerställa att upphovsmannen får ersättning för sin skada, i kombination med ett skydd för tekniska åtgärder och ett nytt rekvisit om skälig användning i art. 5 Infosoc-direktivet och 12 § URL. Om problemen med 3D-skrivartekniken och upphovsrätten kommer att bli realiserade i framtiden beror på hur utvecklingen kommer att se ut, något som återstår att se.

Upphovsrättsdirektivet, Digital Single Market-direktivet, befinner sig idag i en implementeringsprocess i EU-länderna. Implementeringen syftar till att harmonisera upphovsrätten mellan medlemsstaterna och att upprätthålla en väl fungerande inre marknad. Direktivet medför ett antal dilemman vid harmoniseringen av medlemsländernas lagstiftningar. Somliga länder är positiva till direktivet, medan andra anmärker en ordalydelse som är otydlig, abstrakt och svår att konkretisera. Frankrike var första land inom unionen att lägga fram ett lagförslag baserat på direktivet. Samtliga medlemsländer, däribland Sverige, har fortfarande tid på sig att införliva direktivet i sin lagstiftning. Syftet med uppsatsen är att utreda DSM-direktivets artikel 17 och dess implementering i fransk rätt med utgångspunkt i Frankrikes framställda lagförslag. Vidare är ändamålet att göra en konkret jämförelse mellan förevarande upphovsrättsliga normer i Sverige respektive Frankrike, för att således kunna analysera det franska lagförslagets lämplighet i svensk rättsordning. Lämpligheten ska försöka bedömas utifrån kulturella värderingar bakom nationell lagstiftning och upphovsrättspolitik. För att besvara frågeställningen huruvida det franska lagförslaget på implementering av DSM-direktivets artikel 17 kan vara en förebild för den svenska lagstiftaren, har framställningen disponerats enligt följande: vi har (1) utrett svensk upphovsrätt, (2) redogjort för DSM-direktivet och härrörande kritik, (3) uppgivit Regeringskansliets resonemang och frågeställningar gällande direktivets genomförande i svensk rätt, (4) utrett fransk upphovsrätt samt (5) översatt och tolkat förevarande lagförslag med tillhörande kritik. Utöver rättskällor, har framställningen till övervägande del grund i debattartiklar, tidskrifter samt inlägg online för att klargöra den aktuella problematiken rörande DSM-direktivet. Slutsatsen är att svensk respektive fransk upphovsrätt visserligen framstår som snarlika i stort sett. Däremot kan det franska lagförslaget på implementering av direktivet enbart framstå som en förebild i viss mån. Av artikel 17:s tre huvudområden kan vägledning av det franska lagförslaget endast ges gällande införandet av en klagomåls- och avhjälpningsmekanism.<br><p>Det här är den slutgiltiga examensuppsatsen, en nedskuren version av en mer omfattande och djupgående version. För intressenter finns den första versionen tillgänglig via kontakt med författarna. </p>