Dissertations / Theses on the topic 'Interbedömarreliabilitet'

Syftet med denna studie var att undersöka reliabiliteten i en metod för att observera affektuttryck, Stålforsmetoden. Stålforsmetoden fokuserar primärt på affektuttryck i ansiktet, och mer specifikt den första affekten som en patient uttrycker under en psykoterapisession (”överföringsaffekt”). Den teoretiska grunden är affektteori som utvecklats av Silvan Tomkins och Paul Ekman. Data har samlats in med strukturerad observation och analyseras kvantitativt. Interbedömarreliabilitet beräknades med Cohen’s Kappa och uppgick till K = 0,03, vilket innebär att det inte finns någon statistiskt säker överensstämmelse mellan bedömarna. Möjliga orsaker till avsaknaden av interbedömarreliabilitet såsom utbildningens utformning och omfattning samt operationaliseringen av observationsvariabeln diskuteras och förslag på framtida forskning lämnas.

The purpose of this study was to explore the reliability of a method for observing expressions of affect, “Stålforsmetoden”. Stålforsmetoden focuses primarily on facial expression of affect, and more precisely the first expression presented by a patient in a psychotherapy session (referred to as transference affect). The theoretical basis is affect theory as developed in the works of Silvan Tomkins and Paul Ekman respectively. Data has been collected through structured observation and analyzed quantitatively. Inter-rater reliability was calculated using Cohen’s Kappa and amounted to K = 0.03, which means that there was no significant agreement between raters. This result implies that the reliability of Stålforsmetoden in its present form is insufficient and that further development of the method is needed. Possible reasons for the absence of inter-rater reliability such as the adequacy of education and the operationalization of transference affect are discussed and suggestions for future research are presented.

Riskbedömningar är ett betydande inslag för att arbeta förebyggande mot återfall i partnervåld. Denna studie syftade till att undersöka interbedömarreliabiliteten bland socialarbetares riskbedömningar för partnervåld gällande identifiering av risk-, sårbarhets- och skyddsfaktorer samt ärendeprioritering. Undersökningen genomfördes genom att sex socialarbetare, både individuellt och gemensamt, fick bedöma risk- sårbarhet- och skyddsfaktorer samt prioritering av ärendet i sex fiktiva fall. Resultaten påvisade att interbedömarreliabiliteten vid jämförelse av enskilda bedömare varierade beroende på vilken faktor som skulle identifieras samt vilken prioritering som skulle tillskrivas ärendet. Det samma gällde de gemensamma bedömningarna. Riskfaktorer påvisades inneha högst interbedömarreliabilitet och sårbarhetsfaktorer inneha lägst interbedömarreliabilitet. utslaget på samtliga fall. Det gällde även vid jämförelse av gemensam bedömning. Ärendeprioritering påvisade varierande interbedömarreliabilitet med måttlig samstämmighet mellan enskilda bedömare och något lägre samstämmighet i jämförelse med en gemensam bedömning, utslaget på samtliga fall. Vidare forskning rekommenderas i syfte att bistå i utvecklandet och användandet av manualer i bedömningar gällande partnervåld och förstå behovet av stöd till dess användare.
Risk assessments are an important element in preventing recidivism for intimate partner violence. This study aimed to investigate the inter-rater reliability of social workers' risk assessments for partner violence regarding the identification of risk, vulnerability and protective factors as well as case prioritization. The study was conducted by giving six social workers, both individually and jointly, the opportunity to assess risk-, vulnerability- and protective factors as well as prioritization of safety measures for six fictitious cases. The results showed that inter-rater reliability varied when comparing individual assessors depending on the factor that was to be identified and the priority to be attributed to the case. The same was true of the joint assessments. Risk factors were shown to have the highest inter-rater reliability and vulnerability factors to have the lowest inter-rater reliability averaged across all cases. The same was true when comparing joint assessments. Case prioritization showed varying inter-rater reliability with moderate agreement between individual assessors and somewhat lower agreement compared to a joint assessment, averaged across all cases. Further research is recommended in order to assist in the development and use of manuals in assessments of partner violence and in order to understand the need for support to its users.

Samhället eftersträvar att förhindra våld. Tre ansatser har etablerats för att avgöra farlighet och för att bedöma risk för våld; den ostrukturerade professionella bedömningsansatsen, den aktuariska bedömningsansatsen, samt den strukturerade professionella bedömningsansatsen. HCR-20 är ett strukturerat professionellt bedömningsinstrument med hög validitet och interbedömarreliabilitet i bedömning av risk för våld. HCR-20 genomgår en evidensbaserad uppdatering och den reviderade versionen skall utvärderas - syftet med studien var därför att undersöka interbedömarreliabilitet för den tredje versionen av HCR-20 [HCR-V3]. Vid Rättspsykiatriska regionkliniken i Sundsvall riskbedömdes 35 patienter som inskrivits för tvångsvård under februari 2010 till oktober 2011. Interbedömarreliabilitet undersöktes för grad av överensstämmelse mellan bedömare samt också gentemot Golden Standard, bedömarnas gemensamma bedömning av patienten. Överensstämmelsen i HCR-V3bedömningarna beräknades på huvudfaktorer och på relevansfaktorer med Kendall’s τb, Cohen’s Κ, och ICC(1,2). HCR-V3 påvisade hög interbedömarreliabilitet med hög grad av överensstämmelse mellan användarnas bedömning av patientens risk för våld. Det var högre interbedömarreliabilitet för H-delen och C-delen än för R-delen. Överensstämmelsen mellan enskilda bedömare och Golden Standard var högre än överensstämmelsen mellan två bedömare, och huvudfaktorerna indikerade på högre interbedömarreliabilitet än relevansfaktorerna. Utifrån resultatet drogs slutsatsen att riskbedömningsinstrumentet HCR-V3 förmodligen inte skulle bli mer användarvänligt med relevansfaktorer, men att huvudfaktorerna ger hög interbedömarreliabilitet och att HCR-V3 därmed kan vara lämplig i klinisk verksamhet för att förhindra våld.

Med metoden Motiverande samtal (MI från engelska Motivational Interviewing) kan rådgivare höja klienters motivation. Genom att koda rådgivarbeteende i MI-sessioner med kodningsverktyget ”Motivational Interviewing Treatment Integrity” (MITI) kan sessionen utvärderas. Det är viktigt att kodningsverktyget har hög reliabilitet för att ge tillförlitlig feedback till rådgivare och upprätthålla metodens kvalitet. Det primära syftet med studien är att undersöka interbedömarreliabiliteten i den nya versionen MITI 3.0. Interbedömarreliabiliteten analyseras enligt Cronbachs α och ICC på dubbelkodat material och hypotesprövning av skillnader mellan korrelationer genomförs för att undersöka skillnader i interbedömarreliabilitet mellan MITI 2.0 och MITI 3.0. Ett ytterligare syfte är att undersöka om MITI 3.0 mäter samma sak som dess föregångare, MITI 2.0. Diskrepans mellan MITI-versionerna undersöks genom att samma material som använts tidigare även dubbelkodas enligt MITI 2.0 och prövas enligt oberoende t-test. Resultatet tyder på att MITI 3.0 motsvarar sitt syfte samtidigt som interbedömarreliabiliteten har ökat. Omarbetningen av MITI-verktyget kan bedömas som lyckad med positiv effekt på interbedömarreliabiliteten samtidigt som diskrepansen mellan MITI-versionerna var låg.

Sammanfattning Syfte och frågeställningar: Syfte var att a) undersöka interbedömarreliabiliteten av testerna Neer sign (NS), Hawkins-Kennedy test (HKT) och Jobe test (JT), samt b) undersöka sambandet mellan resultatet vid NS, HKT och JT med resultatet vid muskuloskeletal ultraljudsundersökning hos patienter med subacromial smärta. Frågeställningarna var följande: Hur är interbedömarreliabiliteten för NS, HKT och JT? Vilken sensitivitet och specificitet har NS, HKT och JT som enskilda test respektive tillsammans i ett testbatteri för att diagnosticera subacromial smärta med muskuloskeletalt ultraljud som referensmetod? Hur väl samvarierar ett positivt impingementtest med ett onormalt lågt avstånd mellan humerus och acromion? Finns det någon skillnad av det acromiohumerala utrymmet (AHD) mellan personer med eller utan impingement i skuldran? Metod: 18 forskningspersoner (fp) med skulderbesvär (medelålder 54 år, besvärsduration median 2,25 mån) rekryterades konsekutivt.  Under samma dag undersöktes fp av två sjukgymnaster med testerna NS, HKT och JT. Ultraljudsundersökning utfördes inom åtta dagar och användes som referensmetod vid uträkning av sensitivitet och specificitet för de kliniska testerna. AHD mättes med ultraljud och samvariansen mellan positiva impingementtester och ett onormalt lågt AHD mellan personer med och utan impingement beräknades.   Resultat: Interbedömarreliabiliteten var måttlig för NS (k = 0,47) och bra för HKT (k = 0,61) samt JT (k = 0,67). Sensitiviteten för testerna tillsammans i ett testbatteri var hög (0,92) och specificiteten låg (0,40). JT var det enda testet som hade både hög sensitivitet (0,83) och hög specificitet (0,80). Det fanns ingen samvarians mellan ett onormalt lågt AHD och positivt impingementtest, däremot var det en signifikant skillnad mellan personer med och utan impingement i skuldran vad gäller hur stor procentuell del av AHD som de subacromiala strukturerna tog upp. Slutsats: NS, HKT och JT hade måttlig till bra interbedömarreliabilitet men inte tillräckligt bra diagnostisk noggrannhet. De kliniska testerna skulle kunna vara användbara som ett testbatteri för att upptäcka impingement i skuldran om specificiteten kan förbättras. JT var det test som hade bäst diagnostisk noggrannhet.
Abstract Purpose and research questions: The purpose of the study was to a) evaluate the inter-rater reliability of common clinical tests: Neer sign (NS), Hawkins-Kennedy Test (HKT) and Jobe Test (JT), and b) compare the results from NS, HKT and JT with the results obtained from musculoskeletal ultrasound measure in patients with sub-acromial pain. The research questions were: How is the inter-rater reliability for NS, HKT and JT? Which sensitivity and specificity has each of the clinical test (NS, HKT and JT), respectively, and used as a battery of tests, to diagnose sub-acromial shoulder pain using musculoskeletal ultrasound measure as the reference method? How well correlates a positive impingement test with an abnormally low distance between humerus and acromion? Is there a difference between the distance of acromio-humeral space (AHD) between people with and without shoulder impingement? Methods: 18 people (fp) with shoulder problems (mean age 54 years, median duration of symptoms 2,25 months) were consecutively recruited. Subjects were examined by two physiotherapists during one day using the tests NS, HKT and JT. Ultrasound examination was performed within eight days and was used as the reference method to calculate sensitivity and specificity for the clinical tests. AHD was measured using ultrasound and the correlation between a positive impingement test and an abnormally low AHD between people with and without impingement was calculated. Results: Inter-rater reliability was moderate for NS (k = 0,47) and good for HKT (k = 0,61) and JT (k = 0,67). The sensitivity of the battery of shoulder impingement tests was high (0,92) but with low specificity (0,40). JT was the only test that had both high sensitivity (0,83) and high specificity (0,80). There was no covariance between an abnormally low AHD and a positive impingement test, however, there was a significant difference of the percentage of the AHD in people with impingement compared to people without. Conclusion: NS, HKT and JT had moderate to good inter-rater reliability but low diagnostic accuracy. The clinical tests may be useful methods as a battery of tests in detecting shoulder impingement if the specificity can be improved. JT was the test with best diagnostic accuracy.

Inledning: Syftet med föreliggande studie var att testa interbedömarreliabiliteten för det i Sverige vanligaste triageinstrumentet Rapid Emergency Triage and Treatment System (RETTS). Instrumentet består av 42 kontaktorsaker (ESS) som kombinerat med mätta vitalparametrar, t.ex. blodtryck och puls, ger en triagefärg. För att kunna bedriva evidensbaserad omvårdnad krävs att instrument, skalor och metoder är valida och reliabla. Statens beredning för medicinsk utvärdering anser att RETTS saknar både validitets- och reliabilitetsdata. Metod: Två ESS från instrumentet valdes. De berör två av de vanligaste sökorsakerna på en akutmottagning, bröst- respektive buksmärta. Två akutsjuksköterskor bedömde 24 patientsimulatorfall vardera. Resultat: ESS för bröstsmärta visade linjärt viktad kappavärde 0,79 (95 % CI 0,57-1). Med kvadratiskt viktad kappa var resultatet 0,89. Procentuell överensstämmelse var 75 %. ESS för buksmärta visade linjärt viktad kappavärde 0,84 (95 % CI, 0,67-1). Med kvadratiskt viktad kappa var resultatet 0,93. Procentuell överensstämmelse var 75 %. Konklusion: För att möjliggöra evidensbaserad omvårdnad måste skalor, metoder och instrument vara valida och reliabla. Föreliggande studie visar att ESS som handlar om bröst- respektive buksmärta har en god till mycket god interbedömarreliabilitet. Metoden kan appliceras på RETTS samtliga ESS för att på så sätt testa både enskilda ESS och hela instrumentets interbedömarreliabilitet.

Motiverande samtal (MI) är en populär samtalsmetod med fokus på motivations- och förändringsarbete. MI utgår från ett teoretiskt underbyggt förhållningssätt där rådgivaren och klienten tillsammans utforskar möjliga vägar till förändring. För att säkerställa att MI används på bästa sätt kan samtalsledarens skicklighet och förmåga observeras kodas enligt olika variabler. Dessa mätningar bör i sin tur besitta en hög interbedömarreliabilitet (IBR) för att ge tillförlitliga resultat. Absolut överensstämmelse i samtliga variabler ger maximal IBR, medan en låg IBR kan tyda på att mätinstrumentet är otydligt, att det finns brister hos bedömarna, eller på en kombination av detta. I den här uppsatsen undersöks IBR i The Motivational Interviewing Treatment Integrity Code (MITI), ett kodningsverktyg som tagits fram för att vara reliabelt och lätt att använda. Samtalssekvenser om tjugo minuter kodas enligt fjorton variabler. Fyra oberoende kodare har kodat tolv samtal enligt den senaste versionen av mätinstrumentet (MITI 4.2.1). Samtliga kodningar genomfördes inom ramen för en kodarutbildning som hålls av ett professionellt kodningslabb. Intraklasskorrelation (ICC), Krippendorffs α (Kalpha) samt Cronbachs α redovisas parallellt som mått på IBR. Flera variabler visar en otillfredsställande eller, beroende på vilken koefficient som används, oacceptabel IBR. De fyra kodarna visar en lägre samstämmighet i bedömningen av kvalitativa variabler samt variabler avseende beteenden ej förenliga med MI. ICC för fyra kodare ligger generellt på en måttlig men godkänd nivå, medan Kalpha genomgående ligger under gränsen för det godtagbara. Cronbachs α ligger överlag något över ICC vilket tyder på en viss systematik i kodarnas bristande överensstämmelse. En tänkbar orsak till en bitvis sviktande IBR är att de undersökta kodarna vid mättillfället var relativt oerfarna och skulle behövt mer praktisk träning i MITI 4.2.1. Vidare kan en bristande förståelse för instrumentets teoretiska grunder ha inverkat negativt på IBR. För att MITI ska kunna utvärderas korrekt i framtida forskning krävs ett enhetligt grepp för hur IBR ska mätas. En högre förståelse för metoderna bakom mätninga av IBR är önskvärd.

Under 2011 genomfördes en ny gymnasiereform där bland annat betygssystem och ämnesplaner uppdaterades. Skolverket eftersträvar även en mer likvärdig bedömning mellan lärare, skolor och kommuner. Inom ämnet Fotografisk bild finns inte nationellt gemensamma prov för att hjälpa lärarna att bedöma likvärdigt utan det är upp till läraren att sätta nivån efter de kunskapskrav som finns, vilket medför en tolkning av de definitioner som finns för varje betygsnivå. Syftet med den här rapporten är att undersöka hur lärare tänker kring att bedöma elevers bilder i relation till kunskapskraven inom fotografisk bild samt om förutsättningar för bedömningen förändrats med den nya ämnesplanen. Fyra intervjuer genomfördes och överlag så ansåg alla respondenter att det fortfarande, efter gymnasiereformen, är väldigt öppet för tolkning och att ändringen av kunskapskrav inte har främjat likvärdig bedömning nämnvärt. De ser även en särskild svårighet när kursen innehåller subjektiva inslag, i form av att läraren ska bedöma elevernas kreativa arbeten. Det framkommer dock av både litteratur och genom intervjuerna att lärare genom erfarenhet och fördjupade kunskaper inom ämnet kommer en bra bit på väg och att de tillsammans bör diskutera mer för att nå upp till Skolverkets mål kring likvärdig bedömning.

Unga med normbrytande beteende löper en relativt hög risk för en långvarig negativ utveckling. För att förhindra detta krävs tidiga effektiva insatser som i sin tur kräver tillförlitliga bedömningsinstrument som identifierar risker och behov hos unga med, eller i riskzonen för normbrytande beteende. Just detta är syftet med ESTER-bedömning. Föreliggande studies syfte var att undersöka interbedömarreliabiliteten av ESTER-bedömning inklusive en ny kandidatskala för riskfaktorerna . Två oberoende bedömare genomförde ESTER-bedömningar på journalmaterial tillhörande 30 tvångsomhändertagna flickor, 15-20 år. Resultaten visar en spridning mellan bristfällig till mycket bra interbedömarreliabilitet på de 19 risk- och skyddsfaktorerna i ESTER-bedömning, med få fall av total oenighet mellan bedömarna. En jämförelse mellan den befintliga skalan och kandidatskalan visade marginella skillnader. Vidare forskning av interbedömarreliabilitet för ESTER-bedömning bör testa skalorna var för sig och inkludera intervjuer som informationskälla.
Youths with normbreaking behavior is at higher risk for a negative development. To prevent this, there is a need for reliable assessments that can identify risk and need for youths with, or at risk for normbreaking behavior. This is the purpose of ESTER-assessment. This study evaluated the inter-rater reliability of two different scales in ESTER-assessment. Two independent judges conducted ESTER-assessment on case files of 30 institutionalized girls, aged 15-20 years. The results revealed poor to excellent agreement and few cases of total disagreements. The two different scales showed a minimal difference. In further research of the inter-rater reliability of ESTER-assessment there is a need for testing the two scales separately and to include interviews as a source of information.

För att undersöka interbedömarreliabiliteten i Emotional Interaction Style – assessment (EIS – assessment), vid bedömningar av Marschak Interaction Method (MIM), har tre inspelade MIM filmer skattats av sju bedömare. Reliabiliteten beräknades med intraklasskorrelationskoefficient (ICC). I bakgrunden har en teoretisk genomgång gjorts av aktuell forskning gällande barns utveckling och samspel mellan barn och föräldrar. Vidare har bakgrunden till MIM och EIS-assessment redovisats. För att ytterligare belysa användbarheten av skalan har bedömarna, i samband med skattningen av filmerna, reflekterat och förutsättningslöst skrivit ned tankegångar, frågor och erfarenheter vilka varit en del av diskussionerna i samband med att uppsatsgruppen träffats. Medelvärdet på intraklasskorrelationskoefficienten, på hela materialet, visar på en god samstämmighet mellan skattarna. Styrkan i överensstämmelsen i film A värderas som god, i film B mycket god och i film C hyfsad. I film A och B värderas den inre konsistensen (Cronbachs alfa) som mycket god. I film C värderas den inre konsistensen som god. Vår bedömning är att EIS – assessment är en användbar skala för att beskriva samspel mellan föräldrar och barn i kliniska sammanhang och att det vore värdefullt med fortsatt forskning.

Syftet med denna kunskapsöversikt är att undersöka och ställa samman vad tidigare forskning har visat angående olika bedömningsmetoders olika grader av validitet och reliabilitet. Detta för att bidra med en ökad kunskap för hur man kan använda de olika bedömningsmetoderna för att hjälpa våra elever att utveckla sin läsförmåga, och speciellt sin förmåga när det kommer till läsförståelse. Efter att ha gjort flera sökningar och genomläsning av allt material jag kunde hitta så presenteras i kunskapsöversikten 10 artiklar och studier. Detta materialet har gjort att jag har kunnat bedöma vilka metoder och verktyg som kan användas för att uppnå en så hög validitet och reliabilitet som möjligt vid bedömningen av läsförståelse. En del av reliabiliteten är interbedömarreliabiliteten som är högst aktuellt i dagens skola då det föregår mycket sambedömning samt att det är viktigt att bedömare har en samsyn så att alla bedömning som genomförs blir rättvist utförd. Detta gör att läraren har en avgörande roll när hen utformar bedömningsverktygen. Relevansen av bedömningen av läsförståelse i svenskämnet är hög då det är här som läsförmågan ska utvecklas. Detta kan man tydligt se genom att läsförståelsen nämns inom fyra ämnen i läroplanen (LGR 11). Läsförståelsen nämns i ämnena modersmål, samiska, svenska samt svenska som andraspråk. Detta göra att en vi som svensklärare måste ta läsförståelsen på största allvar och göra vad vi kan för att bedömningen av den blir så reliabel och valid som möjligt för att eleverna ska utvecklas till sin fulla potential.

BAKGRUND: Ländryggssmärta är idag ett av de största folkhälsoproblemen och drabbar majoriteten av människor någon gång under deras livstid. Det är viktigt med validerade och reliabla tester för att undersöka problematiken. Nedsatt rörelsekontroll är en trolig källa till symptom i ländryggen. Styrkelyftare utsätts för stora externa krafter på ländryggen, framförallt i knäböj och marklyft, vilket gör att de tillhör riskgruppen för ländryggssmärta. SYFTE: Syftet med denna studie var att undersöka interbedömarreliabiliteten för erfarna och oerfarna bedömare av rörelsekontroll för ländryggen hos styrkelyftare. Det sekundära syftet var att undersöka om det fanns en skillnad i total testbatteripoäng mellan styrkelyftare med och utan ländryggssmärta. METOD: Åtta deltagare filmades när de utförde tester enligt ett testbatteri utvecklat av Luomajoki et al. Dessa filmer bedömdes av två erfarna samt två oerfarna bedömare för att undersöka interbedömarreliabiliteten. RESULTAT: Resultaten presenterades med Cohens kappa samt med procentuell överensstämmelse. Resultaten visade tendenser till att erfarna bedömare hade bättre överensstämmelse än oerfarna bedömare i detta testbatteri. Av de åtta tester som analyserades med Cohens kappa hade de erfarna bedömarna högre kappakoefficienter i fem av testerna. Sett till procentuell överensstämmelse var inte tendensen lika tydlig. Ingen signifikant skillnad fanns i total testbatteripoäng mellan styrkelyftare med och utan ländryggssmärta. SLUTSATS: Tendensen tyder på att erfarna bedömare är mer samstämmiga i sin bedömning än oerfarna bedömare. I den här studien kunde man inte se någon skillnad i resultatet mellan styrkelyftare med respektive utan ländryggsmärta på ett testbatteri för rörelsekontroll i ländryggen. Några säkra slutsatser kunde inte dras av resultaten, framförallt på grund av det låga deltagarantalet.

Alla elever i svensk grundskola har rätt till utbildning på lika villkor och det innebär att deras prestationer bör bli bedömda på ett likvärdigt sätt oavsett sociala, ekonomiska eller geografiska förhållanden. Ett försök att uppnå likvärdiga, rättvisa och jämförbara betyg är att använda nationella prov och det överordnade syftet i föreliggande uppsats är bidra med kunskap om det nationella provet i svenska för årskurs 6 ur ett reliabilitetsperspektiv. Studien genomförs med en kombination av kvantitativ och kvalitativ metod. I den kvantitativa delen undersöks samstämmigheten i 15 svensklärares bedömningar av 30 elevtexter från ett tidigare nationellt prov i form av statistiska samstämmighetsmätningar. I den kvalitativa delen av studien analyseras tillämpningen av anvisad bedömningsmatris i sambedömningssamtal. Materialet som används i uppsatsen är skapat inom ramen för projektet Equa, som är en studie där effekten av en specifik bedömarträningsmodell, Rater Identity Development (RID), på reliabiliteten vid bedömning av elevers språkförmåga undersöks. Studiens resultat visar att nivåerna av samstämmighet i bedömargruppen är låga, vilket innebär en variation i bedömningarna med stora konsekvenser för elevernas resultat. Resultaten indikerar vidare att lärarna är skickligare på att rangordna elevtexterna på ett likvärdigt sätt än att vara helt överens om betygssättningen. Analyserna av sambedömningssamtalen visar att bedömningsmatrisen visserligen ger lärarna viss stöttning, men i stor utsträckning skapar densamma även utmaningar i bedömningsprocessen.
Every student in the Swedish school system have the right to equal education which means that their performances should be assessed on an equal basis regardless of social, economic or geographical conditions. As one way to obtain equivalent, fair and comparable grading Sweden has for some time had a system of national tests as a guide for teachers setting final overall grades and the main purpose of this essay is to provide further knowledge about the national test in Swedish for year six in a reliability perspective. The study was carried out using a combination of quantitative and qualitative method. In the quantitative part of the study the reliability of the assessment of 30 student texts from previous national tests done by 15 Swedish teachers is measured. The qualitative part consists of the analysis of the application of the designated rating scale in the recorded collaborative assessment talks. The material in the study is created within the Equa project, which is a study where the effect of a specific rater training model, Rater Identity Development (RID), on the reliability of the assessment of students language performances is studied. The results of the study show low levels of inter-rater reliability, which means that there is a variation in the ratings with large consequences for the students´ results. The findings also indicate that the teachers are more skilled in ranking the students texts in a similar way than to exactly agree on the grading. The analysis of the collaborative assessment talks indicate that although the rating scale may be of some help, it also poses many challenges in the assessment process.

Vid användning av audio-perceptuell röstanalys för framtagning av referensröster är begreppet reliabilitet av central betydelse. Syftet med denna uppsats var att undersöka reliabiliteten mellan erfarna röstlogopeders perceptuella röstanalys av ett antal utvalda röstexempel. Förhoppningen var att utifrån detta kunna sammanställa en början till ett referensröstmaterial bestående av manliga och kvinnliga referensröster representativa för olika parametrar i SVEA-protokollet. De specifika frågeställningarna var: Hur samstämmiga i perceptuell röstanalys är bedömarna kring de valda röstexemplens olika parametrar? Är någon eller några av de parametrar som bedömarna är överens om extra framträdande i någon röst så att denna röst kan användas som referensröst? Utifrån en databas med 65 röstinspelningar valdes 15 röstexempel ut av författarna att skattas av sju erfarna logopeder med SVEA-protokollet. En andra bedömningsomgång genomfördes med tre röstexempel slumpvis utvalda från de 15 röstexemplen i den första bedömningsomgången. Statistiska analyser av logopedernas inter- och intrabedömarreliabilitet gjordes både på alla röstexempel och på samtliga kvalitetsparametrar. Bedömarnas skattningar uppvisade mycket stor spridning i flera röstexempel, vilket inverkade på korrelationernas utfall och kan vid en första anblick ge ett missvisande resultat. En djupare analys av bedömarnas skattningar av enskilda röstparametrar visade på betydligt högre samstämmighet. Utifrån detta resultat tog författarna fram tre potentiella referensröster. Flera av de övriga 12 röstexemplen hade relativt hög interbedömarreliabilitet men då skattningsvärdena var så pass låga för dessa röster valdes de inte ut som referensröster. Trots låga skattningsvärden skulle dessa röstexempel kunna användas som referensröster för att exemplifiera lägre grader av avvikelser. Slutsatsen är att det finns skillnader i hur bedömarna skattat röstexemplen i denna studie och reliabiliteten mellan bedömarna skiftar. Författarna drar även slutsatsen att det är motiverat att fortsätta leta och analysera röstexempel för att få en heltäckande uppsättning referensröster. Metodvalet i denna studie anses vara en framkomlig väg för att fortsätta forma detta referensröstmaterial.
Interrater and intrarater reliability are of great importance in the selection of reference voice examples. The purpose of this study is to investigate the reliability of experienced speech and language pathologists’ evaluations of selected voice samples. The aim is to begin a collection of male and female reference voice examples which represent different voice quality parameters according to the Stockholm Voice Evaluation Approach (SVEA). The specific questions are: How well do speech and language pathologists agree when rating voices along different voice quality parameters? Are any of the voice quality parameters in the speech samples prominent enough to be qualified as reference voice examples? The authors selected 15 voice samples out of a database consisting of 65 voice samples. The voices were evaluated by seven experienced speech and language pathologists using the SVEA protocol. The results were statistically analyzed to study interrater reliability. In order to investigate intrarater reliability a second evaluation session was carried out in which the speech and language pathologists evaluated three voice samples randomly selected from the 15 samples used in the first evaluation session. The results showed a wide range in the raters’ evaluations, which had an impact on the correlations. However, a closer look at separate parameters indicated considerably higher similarity in the ratings. Based on these results three reference voice examples were selected. Even though high correlation values were found in several of the other twelve voice samples, the ratings in these were not high enough to qualify them as reference voice examples in this study. Nevertheless, these voices can still be used to exemplify various degrees of deviation. The conclusions are that there is a great variation regarding reliability between and within raters and also regarding how the different speech and language pathologists rate the voices. The authors also conclude that the search for clear reference voice examples is highly motivated and ought to be continued, preferably with the method used in this study.

Work-related musculoskeletal disorders are associated with high costs and it is essential to prevent them. Occupational Health Services(OHS) provide expert services regarding work environment, health and rehabilitation of work related disorders. Risk assessments of the work environment can be an initial step for preventive measures, and ergonomists can be assigned by clients to assess exposures in the work environment. For such assignments different tools can be used. The aim of this thesis was to explore prerequisites, processes and practices of OHS consultants in Sweden within the domain of primary prevention of work-related musculoskeletal disorders. This was explored through the work of ergonomists in their role of assessing ergonomics risks. The research methodology was both quantitative and qualitative. Data collection includes a web questionnaire, semi-structured interviews and inter- and intra-observer reliability tests. The results shows that ergonomics risk assessments were most commonly initiated reactively and a systematic work methodology for the risk assessment process was often lacking. Swedish ergonomists used only a few standardized tools for risk assessment. The Ergonomics provision from the Swedish Work Environment Authority, AFS-98, was widely used, but other observation-based tools were used far less often. Ergonomics risks were often assessed solely by means of observation, based on ergonomists’ knowledge and experience. The results also pointed to that that the reliability was not acceptable when risk assessment was performed without any standardized tool. Furthermore, the results point to that support from the OHS organizations is an important prerequisite for ergonomists to work with primary prevention. Further, opportunities for specialization within a specific industry sector seem to facilitate ergonomic interventions. It is also important to have close relationships with clients and to make them aware about ergonomists competence. Conclusively, this thesis identifies a numbers of areas in which OHS must develop to improve primary preventive services regarding work environment.

QC 20170127

Introduktion: God rörlighet i armbågsleden är viktig för att kunna utföra dagliga aktiviteter eller vid idrottsutövande. Det är därför viktigt med reliabla och standardiserade mätmetoder för att kunna utvärdera ledrörligheten. Syfte: Syftet med denna studie är att undersöka inter- och intrabedömarreliabilitet för vinkelmätning av armbågsleden med den elektroniska goniometern EasyAngle. Metod: Standardiserade mätmetoder togs fram. Mätningar av aktiv och passiv rörlighet i armbågen utfördes av 3 stycken terapeuter med varierande erfarenhet av ledmätning. Mätningar för flexion, extension, pronation och supination utfördes i armbågsleden. Alla mätningar utfördes 2 gånger med ungefär 15 minuter emellan på 21 stycken testpersoner. Deltagare rekryterades genom bekvämlighetsurval. Exklusionskriterierna var: pågående skada i området, neurologisk sjukdom som kunde påverka rörligheten eller vara yngre än 20 år, och äldre än 69 år. Resultat: ICC-värdena för interbedömarreliabilitet varierade mellan 0.72-0.95. Enligt de referensvärden som studien använt så klassas de lägsta resultaten som goda, och de bästa resultaten som utmärkta. För intrabedömarreliabiliteten varierade ICC- värdena mellan 0.54-0.94 för terapeut 1, 0.65-0.94 för terapeut 2 och 0.47-0.94 för terapeut 3. Detta gör att dom lägsta resultaten gällande intrabedömarreliabiliteten kan anses som godtagbara och dom högsta som utmärkta. Konklusion: Inter- och intrabedömarreliabiliteten för mätverktyget EasyAngle vid mätning av armbågsled är enligt resultat i denna studie genomgående godtagbara till utmärkta. Då vår studie är den första i sitt slag för armbågsleden krävs vidare forskning med fler deltagare från olika studiepopulationer. Det krävs också fler studier som undersöker användbarheten av dom standardiserade mätmetoder för armbågen som tagits fram.