Dissertations / Theses on the topic 'Klimatkris'

Uppsatsens ämne är arkitekturens form, och hur den kan ge uttryck för kris. I studien behandlas exempel på samtida arkitektur, med syftet att undersöka hur arkitekturen formmässigt ger uttryck för ett förhållningssätt till klimatkris. Studiens frågeställningar berör hur arkitekturen bygger ett förhållande till betraktare och plats, samt hur arkitekturens strategier och formmässiga uttryck kan förstås i relation till den pågående klimatkrisen. Materialet består av tre objekt i Stockholm, som representerar olika arkitektoniska fält, funktioner och skalor: offentlig plats (Brunkebergstorg), bostad (Fastigheten Stettin 7) och stadsbyggande (Hagastaden). I tolkningen används teori i form av tre nyckelbegrepp: tid, rädsla och landskap, där ett antal texter definierar aspekter av begreppen som är relevanta i relation till arkitektur och form. Resultatet visar hur respektive objekt genom form, organisation och strategier på olika sätt visualiserar ett förhållningssätt till klimatkrisen. Objekten uttrycker aspekter av rädsla genom formuttryck för nostalgi, eskapism och panoptism, där dessa uttryck kopplas till rumslig konservatism, distans, makt, och kontroll. Aspekter av tid uttrycks formmässigt genom begreppen tempo, tidsfigur och ekologisk tid, och relateras till konsumtion, oförutsägbarhet, flexibilitet, bevarande, och en upptagenhet med nuet. Landskap används för att diskutera objektens förhållande till plats, historia, process och förändring.

Klimatanpassning och tillväxt är två intresseområden som kan konkurrera med varandra när vattennära områden ska bebyggas. Vattennära boende bidrar till stadens attraktivitet för att locka fler invånare och skapa tillväxt. Samtidigt är dessa områden utsatta för översvämningsrisk. Anpassning behöver därför ske för ökad säkerhet, eller byggande helt avstås från. Ett komplext problem som skapats genom globala påtryckningar att tillväxt ska strävas efter. Problematiken illustreras genom att använda Karlstad kommun som undersökt fall. Syftet med uppsatsen är att undersöka hur strategier för samhällsplanering och klimatanpassning utformats lokalt i en tillväxtkommun med översvämningsrisk. Studien genomfördes via kvalitativ innehållsanalys samt användande av ramverk för miljörättvisa. Textanalys genomfördes av kommunala styrdokument för samhällsplanering och klimatanpassning. Utifrån analys av resonemang i styrdokumenten kan konstateras att skapandet av en attraktiv stad för att uppnå tillväxt väger tyngre än anpassning. Ur rättviseperspektiv tas inte hänsyn till individers sårbarhet och förutsättningar, då lockandet av önskvärda samhällsgrupper istället prioriteras. Vattennära bostadsbebyggelse är en marknadsföringsmässig tillgång, även om översvämningsrisk finns. Resultatet från undersökningen kan användas för att förstå komplexiteten mellan att prioritera och skydda det samhälle som finns idag, samt skapa ett samhälle där tillväxten är god och anpassning inte konkurrerar med attraktivitet.

In my thesis, I work with the connection between the deathanxiety that I felt as a child and the climate anxiety that I feel today. I am probably not alone in looking at death as something abstract and unpleasant, and with the climate crisis around the corner, that feeling has intensified for me. Having the future of humanity fundamentally shaken makes me feel as small as when I was a child and understood how big the universe was when I looked out at the stars one starry night. In my thesis I write about the anthropocene and how man may have used Christianity to justify the exploitation of nature by putting himself above it. I write about how secular man separates himself from his mortality, by separating himself from nature. Through my craft, I want to investigate the relationship between people and nature. I want to let ceramics function as a material manifestation of the duality I experience exists between man and nature. I want to let the material function as a therapeutic mirror where my worries and my feelings, thoughts and ideas are thrown back at me in new formulations. By shaping nature, I hope to be able to examine my own relationship to nature, the inner nature of man and our own mortality, birth and decay.

Berättelsens huvudpersoner är finansmannen och fågeln som bor i hans trädgård. Världen har blivit fruktansvärt varm och slutet är nära. Men det bekymrar inte finansmannen, han ser ljust på framtiden.  Ett utforskande av animation och illustration med avstamp i vår nya tidsålder antropocen.
A short story about a financial man and a bird living in the Anthropocene. The world has become terribly warm and the end is near. But that doesn't bother the financial man, he takes a bright view of the future. An exploration of animation and illustration that departs from reflections on the Anthropocene.

This essay tries to find a possible way for us to deal with the questions concerning climate change by looking into an alternative conception of being. One can speak of the ongoing climate change as a crisis that concerns all of human kind and all beings on earth, but how can we fight it together? The situation demands us to re-think how we humans exist together and among other beings. Despite that the situation calls for instant and radical action, we seem unwilling to do enough. We get stuck on questions about who should take action: is it the politicians or each one alone, or is there something in between? By looking more deeply into the concept of Mitsein as Martin Heidegger depicts it in Being and Time, Jean-Luc Nancy brings to light a possible way past the problematic thought of Heidegger. Nancy shows us in Being Singular Plural that Heideggers exposition on Mitsein is a mere sketch when considering the full potential of the concept. By determining Mitsein as being fundamentally-ontologically originary and anterior to the individuation of Dasein, Nancy opens up a whole new field of thought. According to Nancy, the existential analytic has to begin with something like a ”co-existential analytic”, which will draw the lines for how we exist being-with. With a concept like being singular plural and his way of conceptualizing meaning, Nancy might give us some possible tools to cope with our situation today. Nancys actuality is confirmed by the ecological philosopher Mick Smith, who emphasizes the demand for a new approach towards nature and what it means to be. Smith adds to the essay a glimpse of an emerging philosophical discourse about the thought of an ecological community, where the concept of being singular plural could possibly play a central part.

For a long time, the tourism industry has had a high growth rate. This depends, amongst other things, on globalization, increased prosperity and increased leisure time. Nowadays, more and more people across the world has the possibility to travel and explore new places, which has resulted in continuous growth for the industry. Besides the positive aspects that tourism is contributing to, the growing mobility implies a huge impact on the climate. The industry’s carbon emissions are especially a contributing factor to climate change, and the continuous growth is leading to higher unsustainability. When the corona pandemic hit, it paralyzed the global tourism industry, and in Sweden the industry has been amongst the most affected. The whole industry is expected to lose huge amounts of money, and tens of millions of jobs are threatened.  However, the corona pandemic could also be perceived as an opportunity to reset and reconstruct the tourism industry in a more sustainable way. Many of the lessons learned from the pandemic, could also be implemented to handle the climate crisis. Instead of going back to the old strategies that existed before the corona crisis, this could be a moment to reconsider how the industry could convert itself into carbon neutrality. Innovation capability is important for the industry’s recovery from the crisis, and that is why we wanted to investigate whether the tourism industry can benefit from the corona crisis, by creating innovation and converting itself to enable a more sustainable tourism. In order to answer the aim of the study, we conducted a mixed methods research, where we interviewed eight different travel companies in Sweden, whilst also conducting a survey to find out how Swedes travel patterns had changed as a response to both the climate crisis and the pandemic. In the study, approximately half of the respondents stated that they had changed their way of travelling because of the climate crisis, whilst a big majority indicated that they had changed their travel pattern because of the pandemic. On the other hand, half of the respondents stated that they will return to the same travel habits as before the pandemic. Our results also indicate that companies in the tourism industry has a high capability to innovate. Many of the companies in the study described that innovation is a way to survive the corona pandemic, while others instead are biding their time and waits until the crisis is over.  According to the results of the study, companies must create innovation in order to enable increased sustainability, but the work that is being done under the pandemic is mainly being concentrated towards the survival of the company, instead of towards increased sustainability. The sustainable development is driven by both the companies themselves and by market demand, but clear guidelines from authorities does also play an important part in the adaption. The results from the study also indicate that even if there has been a lively climate debate, consumers are still more focused on low prices rather than on more sustainable options, which implies that there is a need for government intervention, since the free market cannot adapt towards sustainability by itself. However, there is still hope that the pandemic will lead to that tourism is changing in a more sustainable way, while others think that the tourism will continue as usual, or even rise more than before.
Turistindustrin har länge haft en hög tillväxttakt, vilket bland annat beror på globalisering, ökat välstånd och ökad fritid. Numera har alltfler människor världen över möjlighet till att resa och uppleva nya platser, vilket lett till att branschen har fortsatt växa. Förutom alla de positiva aspekter som turismen för med sig, så innebär den växande rörligheten en enorm klimatpåverkan. Särskilt betonas industrins koldioxidutsläpp som en bidragande faktor till klimatförändringar, och den fortsatta tillväxten leder till att branschen blir allt mer ohållbar. När coronapandemin slog till, lamslog den hela den globala turistindustrin, och i Sverige är denna bransch en av dem som drabbats hårdast under krisen. Hela industrin förväntas förlora enorma summor pengar, samtidigt som tiotals miljoner jobb är hotade. Coronapandemin skulle dock också kunna uppfattas vara en möjlighet för turistindustrin att starta om och rekonstrueras på ett mer hållbart sätt. Många av de erfarenheter som pandemin fört med sig, skulle också kunna implementeras för att kunna hantera klimatkrisen. Istället för att gå tillbaka till strategierna som förelåg innan coronakrisen, kan detta istället vara ett tillfälle för att fundera över hur industrin ska kunna omvandlas till att bli koldioxidneutral. Innovationsförmågan är viktig för att industrin ska kunna återhämta sig efter krisen, och därför ville vi undersöka huruvida turistindustrin kan dra fördel av coronakrisen, genom att omvandlas och skapa innovation för att möjliggöra en mer hållbar turism. För att besvara syftet med studien utförde vi en flermetodsforskning, där vi intervjuade åtta olika reseföretag i Sverige, samt genomförde en enkätundersökning för att ta reda på hur svenskars resande påverkats av både klimatkrisen och pandemin.  Ungefär hälften av respondenterna i studien uppgav att de förändrat sitt resande på grund av klimatkrisen, medan en stor majoritet angav att de förändrat sitt resmönster på grund av pandemin. Å andra sidan kommer över hälften av respondenterna återgå till samma resvanor som innan pandemin. Våra resultat visar också att företag inom turistbranschen har en hög innovationsförmåga. Många av företagen i studien hävdar att innovation är ett sätt att klara sig genom coronapandemin, medan vissa istället avvaktar och väntar ut krisen.  Enligt resultaten från studien måste företag skapa innovation för att möjliggöra en ökad hållbarhet, men det arbete som utförs under pandemin koncentreras huvudsakligen mot företagens överlevnad, snarare än mot ökad hållbarhet. Hållbarhetsutvecklingen drivs både av företagen själva och av marknadsefterfrågan, men tydliga riktlinjer från myndigheter spelar också en viktig roll i omställningen. Studiens resultat visar även att trots att det förekommit en livlig klimatdebatt, så är konsumenter fortfarande mer fokuserade på låga priser snarare än på hållbarare alternativ, vilket implicerar att det krävs att myndigheter ingriper på grund av att den fria marknaden inte klarar av att ställa om mot ökad hållbarhet på egen hand. Det finns däremot hopp om att pandemin kommer resultera i att turismen förändras på ett mer hållbart sätt, medan andra tror att turismen kommer fortsätta som vanligt eller till och med öka mer än tidigare.

Denna uppsats består av en bildanalys av en visuell kampanj bestående av fem bild-par med två bilder var, eller diptyker, skapad av Greenpeace. Genom att granska faktorer som visuellt arbetsminne, symbolisk interaktion, socialisering, retoriska tilltal samt bildspråk och applicera dessa på en visuell kommunikation kan en med större enkelhet se hur dessa arbetar och interagerar. På så sätt får vi veta hur avsändaren kan använda sig av olika kommunikationsmetoder för att förmedla ett budskap likväl som hur mottagaren kan tänkas ta emot och tolka detta. Greenpeace har använt sig av etos, logos och patos för att föra fram sitt budskap, samt en kunskap om sin målgrupps generella socialisering för att tilltala de konnotationer som målgruppen innehar gällande klimatkrisen och dess konsekvenser.Genom att inte inkludera någon text utan istället fokusera på dessa konnotationer och tala till betraktarens intellekt så uppmanar Greenpeace till personlig uppfattning och tolkning. De har även använt sig av starka färger, kontraster och intressanta kompositioner för att fånga åskådarens blick, uppmärksamhet och intresse.
This essay consists of a analysis of a visual campaign consisting of five pairs of images with two images each, so called diptychs, created by Greenpeace. By examining factors like visual working memories, symbolic interaction, socialization, communication methods and visual language and applying these onto a visual communication one could with more ease see how these work and interact. Like this we find out how the sender could make use of different methods of communication to mediate a message as well as how the recipient could come to receive and interpret this. Greenpeace has used ethos, logos and pathos to deliver their message, and a knowledge about their target audiences general socialization to appeal to those connotations that the audience have about the climate crisis and its consequences. By not including a text but instead focus on these connotations and speaking to the observers intellect, Greenpeace calls for personal perception and interpretation. They have also used bright colors, contrasts and interesting compositions to catch the observers eye, attention and interest.

This thesis explores how hope in relation to the threats to the earth’s biosphere can be formulated theologically. The starting-point is a questioning of hope raised by the French sociologist and anthropologist Bruno Latour. In Facing Gaia. Eight Lectures on the New Climatic Regime (2015) he asks why so little has happened to reduce the emissions of CO2. Parts of his answers relate to the view that hope is preventing action. Since hope is a central part of Christian doctrine, this study lets Latours scepticism meet some eco-theological litterature, mainly representing evangelical, orthodox and radical material theology, and religious naturalism. Since critic against eschatology is important in Latours explanatory model, this theme is discussed together with the possibilities of the church practices of liturgy and eucharistic celebration, especially in relation to the concept of time and space, the latter elaborated by the radical material theologian Petra Carlsson Redell. Although putting different emphasis on an ultimate eschatological hope, all authors stress the importance of acting now. The evangelical authors Daniel Brunner et al. present a strategy “living as if”, practicing restoration of the Earth here and now. In religious naturalism the hope lies in the common biological ground for all humanity and living things, also leading to a caring ethics. In general, relationality and materiality as well as including marginalized voices are important concepts when the authors are formulating environmental ethics and eco-theology.  The concept of hope is shown to be important to define, in order to sort out especially false hope from a possibly fruitful concept: resilient hope. A resilient hope is grounded in Christian discipleship, is adaptive and able to recover. It is in a reciprocal relation to action. To develop a resilient hope I argue that it is important to allow both desperation and hope, since the free moving between the two “poles” can act liberating and enable action. A resilient hope gives space for scepticism since it is grounded in a reality always on the move. It is open for emergence and construction. Christianity has resources to house the space between hope and despair both in central biblical narratives and in bodily practices as liturgy and eucharist. Resilient hope in this thesis is earthbound, withstands being lost, and arises again and again in search for new constructive possibilities.

Den här studien undersöker nyhetstidningarnas del i kontexten för hur ansvar för klimatkrisen formas i det svenska samhället. Detta görs genom att studera hur två av de största nyhetstidningarna i Sverige, Dagens Nyheter och Aftonbladet, framställer olika aktörers ansvar för klimatkrisen i sina nyhetsartiklar. Det är relevant att studera nyhetstidningarnas ansvarsbeläggning för klimatkrisen då tidigare forskning har visat att nyhetsmedier kan påverka både uppfattningen om ämnen i samhället samt attityder och beteenden i relation till de ämnena. Studiens avsikt är därför att bidra till förståelse för hur nyhetstidningarnas ansvarsbeläggning av klimatkrisen kan påverka uppfattningen om ansvar och således hanteringen av klimatkrisen i samhället. Materialet analyseras utifrån gestaltningsteorin och miljökommunikationsforskningens syn på miljökommunikation som formande av miljön. Resultatet visar på att artiklarna till störst del ansvarsbelägger politiska aktörer, att företags ansvar förskjuts till politiska aktörer eller fördelas mellan politiska aktörer där företagen då får minst ansvar, samt att individers ansvar knappt gestaltas. Slutsatsen är att nyhetstidningarna inte ansvarsbelägger väsentliga aktörer i klimatkrisen lika mycket, vilket kan ses som problematiskt då klimatforskning menar att alla aktörer i samhället måste agera.
This study examines the part that Swedish newspapers play in the context of constructing responsibility for the climate crisis in Swedish society. This is done by studying how two of the biggest newspapers in Sweden, Dagens Nyheter and Aftonbladet, portray different actors’ responsibilities in the climate crisis in their news articles. It is of high relevance to study newspapers’ distribution of responsibility since previous research has shown that news media can affect both the perception of events and topics in society, as well as attitudes and behaviours in regards to those events and topics. Therefore, this study aims to contribute to a better understanding of how the newspapers’ distribution of responsibility can affect the perception of responsibility as well as the management of the climate crisis in the Swedish society. The material is analyzed through the theory of framing and the environmental communication research’s view that communication about the environment shapes the perception and therefore the form of the environment. The result shows that news articles mainly give responsibility to political actors, that companies’ responsibility is pushed over to political actors or placed between both companies and political actors where companies get the lesser responsibility, and that individuals are given a minimal amount of responsibility. The main conclusion is that the newspapers do not distribute responsibility evenly among the essential actors, which can be seen as problematic since climate research mean that all actors in society must act to solve the climate crisis.

The aim of this thesis is to explore how affect theory can contribute to pneumatology in a way that illuminates how it might inspire action regarding the current climate crisis. To do this, this thesis analyses and discusses how feelings could relate to (human) action to combat climate change. This is done through a discussion of how different pneumatologies that describe the Holy Spirit as acting, and as inspiring action in the world, can be further developed through affect theory. The main material used are Matters of Care: Speculative Ethics in More Than Human Worlds (2017) by philosopher of science Maria Puig de la Bellacasa and Grave Attending: A Political Theology for the Unredeemed (2020) by theologian Karen Bray. Several different pneumatological voices, representing the variety of pneumatologies present within the Christian tradition, are used to analyse the main material pneumatologically. The conclusions drawn suggest that the combining of affect theory and pneumatology not only points out the similarity of the traits with which they are commonly associated, but they also suggest that it might be possible – and even necessary – to talk of the Spirit as present also in “negative” feelings such as anger or depression. The Spirit can be understood as present in all affects (even if they appear within capitalist contexts), and also as a rewiring of our relationship to become more attuned to how others (human and non-human alike) actually feel. Care, this thesis suggests, is as a very concrete example of how the Spirit can be seen as materialising through affected actions. The Spirit understood as present through affect could also provide a way of speaking of the Spirit as present in the world, in creation, without making it what gives nature its worth and meaning.

Denna uppsats undersöker hur miljöintresserade unga vuxnas tankar kring klimatförändringarna påverkar hur de resonerar kring sina semesterresor. Hur vi ska resa hållbart är en fråga om effektiviseringar i samhället men även förändringar av attityder och vanor hos människor. I den här studien fick sex respondenter beskriva hur de upplever att deras resebeteende påverkas av den attityd de har till klimatförändringarna och vilka andra faktorer de upplever påverkar deras resebeteende. Resultatet analyserades med hjälp av teorin om planerat beteende och tidigare studier om faktorer bakom resebeteende. Sex teman kopplat till respondenternas resebeteende identifierades. Dessa var; klimatångest, ansvar, tillgänglighet, yttre påverkan, livsstil och personlig utveckling. Respondenterna upplevde alla att klimatproblematiken påverkar hur de resonerar om sitt semesterresande men att många andra faktorer överväger vid beslut om resor. De såg sina semesterresor som en viktig del av deras liv och såg mycket positivt som kom utifrån dem. De tyckte även att det borde finnas fler lättillgängliga klimatvänliga alternativ för semesterresor.

Sedan klimataktivisten Greta Thunberg påbörjade sin skolstrejk har tusentals människor följt i hennes spår och protesterat för en mer hållbar framtid. Dessa protester, i vilka barn har varit i fokus, har genererat stor uppmärksamhet i media och tagit sig in som samtalsämne hos gemene man. Uppstasen ämnar undersöka hur den senaste tidens synlighet av klimat- och miljöproblem påverkar studenters inställningar och uppfattningar kring ämnet. Studien tillämpar en kvalitativ metod där tio studenter mellan 21 och 25 år har djupintervjuats med hjälp av en semistrukturerad intervjumetod. Resultatet som visade sig från intervjuerna var att studenterna ansåg att klimat- och miljömedvetenhet hade blivit trendigt och att denna trend intensifierats på grund av miljöaktivisten Greta Thunberg. I trenden samtalades det mycket kring frågorna, både bland vänner och familj men även i media. Båda områden där synligheten hade ökat påverkade studenternas uppfattningar kring klimatkrisens aktualitet och således även betydelse, samt inställningar till hur man bör bete sig för att hantera den.

In October 2020 Peter Wolodarski, the editor-in-chief of the Swedish newspaper Dagens Nyheter (DN), announced that he wanted to improve the news coverage of the climate crisis. The aim of this study is to investigate whether DN has changed their way of reporting on the climate crisis through text and pictures within six months, and if so what those changes are. Framing theory is central in this study as it identifies the usage of generic and theme specific frames in DN’s articles. This is done by comparing all articles in September 2020 and March 2021 that contain the topic “climate crisis” published on their online service. The usage of pictures was also studied for additional context. In order to study this the methods qualitative text analysis and semiotic image analysis were used. To provide results the data then underwent a quantitative analysis as well as qualitative analysis.The findings of the study show that DN has shifted their usage of generic frames, meaning a change in which scale the climate crisis is portrayed, and an increased and widened usage of specific frames in their articles. However, the usage of pictures has not changed notably. In conclusion, does DN in fact seem to have changed their overall reporting on the climate crisis within the studied period. The study contribution is an added understanding of papers reporting on the clime crisis online as well as media’s usage of frames and how those can change in a relatively short period of time.

The aim of this thesis is to investigate how Dagens Nyheter and The New York Times are framing the climate crisis in their news reporting during the period 1-30 November 2020. The thesis is based on Robert Entman’s theory on framing, Shanto Iyengar’s theory on episodic and thematic framing and Maxwell E. McCombs and Donald Lewis Shaw's theory on agenda setting as a metatheory for discussion. The research questions are: (1) Which frames are being used by Dagens Nyheter and the New York Times in their news reports on the climate crisis during the period 1-30 November 2020?, (2) To what extent are these frames being used in each newspaper? and (3) To what extent do the newspapers use thematic and episodic frames?. The material consists of 26 articles from Dagens Nyheter, and 35 from The New York Times. By using both a quantitative content analysis and a qualitative content analysis, we analyzed the chosen material. Research question (1) showed that the frames that were being used were politics, environmental impact, weather/natural disasters and economy. Research question (2) showed that politics/government and responsibility were the dominant framework in both newspapers, followed by environmental impact, weather/natural disasters and economy. Research question (3) showed that the majority of the articles in both newspapers had a thematic framework. One of the differences that was identified between the newspapers was that The New York Times used thematic frames to a greater extent than Dagens Nyheter. Based on Iyengar’s theory it is therefore reasonable to assume that The New York Times portrayal of the climate crisis might have a greater effect on the public opinion than Dagens Nyheter. Dagens Nyheter, however, used episodic frames to a greater extent, which according to Iyengar often evokes stronger emotional reactions from the recipients.The study’s chosen theories proved to be a good fit for describing and explaining how climate related articles are being framed in the papers.

As the need for action to tackle climate change grows, it has been stated that the corona pandemic mightconstitute a political opportunity for social movement organisations to advocate societal transformation. Thisthesis investigates the issue by answering if and how the young climate movement organization Fridays ForFuture Sweden has changed their framing of the climate crisis after the outbreak of Covid-19. Through aninductive frame analysis based on the collective action frames of Benford and Snow and applied on social mediaposts by the youth movement, the results show that a change in framing indeed has taken place. The mainfindings include how Fridays For Future Sweden has increased and dispersed their framing activity, intensifiedtheir use of a crisis frame and decreased the emphasis they put on intergenerational injustice. The studytherefore contributes empirically with an example of how a social movement organisation adapts to the politicalopportunities arising with the Covid-19 pandemic.

Anläggningsprojekt är resursintensiva och kan medföra stora utsläpp av växthusgaser. För att beräkna klimatpåverkan från anläggningsprojekt använder Trafikverket en modell som kallas Klimatkalkyl. I denna modell används så kallade byggdelar och typåtgärder tillsammans med resursschabloner och emissionsfaktorer för att beräkna ett projekts klimatgasutsläpp och energianvändning. Resultaten används bland annat för att ställa utsläppskrav på entreprenörer och projektörer. För att säkerställa att emissionsfaktorerna så bra som möjligt motsvarar ett aktuellt, genomsnittligt utsläppsvärde uppdateras de med jämna mellanrum. Dessa uppdateringar skapar en viss osäkerhet kring resultattolkning och kravställning för Trafikverket. I detta arbete undersöks effekten av uppdaterade emissionsfaktorer från de som används i Klimatkalkyl v. 6.1 till de som ska användas i v. 7.0, som lanseras i juni 2020. Slutsatsen är att uppdateringens effekt på kalkylens byggdelar påverkas av de tre faktorerna mängd, förändring av ingående emissionsfaktorer och utsläppsnivå per mängdenhet för byggdelen. Stor mängd, stor förändring av emissionsfaktorer och hög utsläppsnivå innebär stor effekt. På projektnivå påverkas effekten av ingående byggdelar och varierar från projekt till projekt. För väg- och järnvägsprojekt blir utsläppsförändringen generellt liten, men för bro- och tunnelprojekt samt mindre projekt och projekt av typen om- och utbyggnad bedöms effekten kunna bli stor.

The world is facing a global waste crisis due to half of the waste produced not being collected, treated or safely disposed of. Waste not managed in a proper way causes air and water pollution and has negative health and social impacts on people living or working close to the waste. Alt- hough evidence shows that implementing gender approaches improves environmental issues, and the majority of waste pickers are women, few organisations focused on waste management are implementing gender mainstreaming into their work. This case study examines gender main- streaming within the organisation Women in Informal Employment: Globalising and Organising (WIEGO) in relation to environmental issues. WIEGO is an international organisation working to increase the voice, visibility and validity of the working poor, with a special emphasis on women, with a core project that supports cooperative waste picker women in Brazil. The study was conducted through two interviews on local and international level and the analysis of 20 documents describing WIEGO and its work. The theories and concepts of gender mainstreaming, intersectionality, Feminist Political Ecology and Environmental Justice were used to analyse the results. The study showed that WIEGO was implementing gender mainstreaming in their opera- tive work, in the policy framework and in the waste picker projects in Brazil which has resulted in physical and emotional improvements for WIEGO employees internationally and waste pick- ers in Brazil. <<<
Världen står inför en global avfallshanteringskris där hälften av allt avfall som produceras inte insamlas, hanteras eller kasseras på ett säkert sätt. Avfall som inte hanteras säkert skapar luft- och vattenföroreningar och har negativa hälsosamma och sociala effekter för människor som lever eller arbetar nära avfallet. Trots att forskning visar att genusperspektiv förbättrar miljö- problem, och att majoriteten av avfallshanterare är kvinnor, fokuserar få organisationer som hanterar avfall på ”gender mainstreaming” i sitt arbete. Denna fallstudie undersöker ”gender mainstreaming” i organisationen Women in Informal Employment: Globalising and Organising (WIEGO) i relation till miljöproblem. WIEGO är en internationell organisation som arbetar med att öka inflytandet, synligheten och validiteten hos fattiga arbetande, med ett särskilt fokus på kvinnor, med ett kärnprogram som stöttar kooperativ av avfallshanterande kvinnor i Brasi- lien. Studien genomfördes med två intervjuer på lokal och internationell nivå och analys av 20 dokument som beskriver WIEGO och dess arbete. Teorierna och koncepten ”gender mainstrea- ming”, intersektionalitet, Feministisk Politisk Ekologi och miljörättvisa användes för att analy- sera resultaten. Studien visar att WIEGO använder sig av ”gender mainstreaming” i sitt opera- tiva arbete, i sitt policyramverk och i avfallshanteringsprojekten i Brasilien, vilket resulterat it fysiska och emotionella förbättringar för WIEGOs internationellt anställda och för de avfalls- hanterande kvinnorna i Brasilien.