Dissertations / Theses: 'Knäböj'

1

Karlsson, Johan. "Excentriska knäböjs inverkan på prestationen i knäböj." Thesis, Mittuniversitetet, Avdelningen för hälsovetenskap, 2017. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:miun:diva-31238.

Full text

APA, Harvard, Vancouver, ISO, and other styles

2

Bjerkeby, Jonsson Victor. "Vilointervallets upprepbarhet och effektutveckling av knäböj och bänkpress." Thesis, Mittuniversitetet, Avdelningen för hälsovetenskap, 2015. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:miun:diva-25326.

Full text

APA, Harvard, Vancouver, ISO, and other styles

3

Andersson, David. "Effektutveckling i den koncentriska fasen i bänkpress och knäböj." Thesis, Swedish School of Sport and Health Sciences, GIH, Department of Sport and Health Sciences, 2008. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:gih:diva-434.

Full text

Abstract:

Aim: The aim of the study was to investigate 1RM and what power could be generated in bench-press and half squat concentric at certain percentages of 1RM. Special interest was put to evaluate men (M) and women (K), strength trained (ST) verses non strength trained (EST) in generating absolute power as well as power relative to 1RM.

Method: In total 59 subjects mean (± SD) age 24.9 ± 4.1 years divided into four test groups: 20 male non strength trained GIH-students (EST M), 20 female non strength trained GIH-students (EST K), 10 male strength trained - sprinters on national/regional level (ST M), 10 female strength trained - sprinters (ST K) on national/regional level. They did two tests on 1RM and power in events of concentric bench-press and half squat in a Smith machine. In the first test session 3 – 5 lifts were made to measure 1RM in each event. In the second session 7 – 12 lifts were made to measure peak power on different weights in percent of 1RM in each event. The orders of events and weights were randomised. Recordings were made with the Muscle-lab system and related software.

Results: There were significant differences between gender and test groups in 1RM and peak power in half squat. 1RM in half squat for each group were: ST M 246.5 kg, ST K187.8 kg, EST M 229.2 kg and EST K 150.8 kg. Strength trained generated their peak power in half squat on heavier weights relative to their 1RM compared to the non strength trained: ST M 40 %, ST K 30 %, EST M 25 % and EST K 20 %. 1RM in bench-press fore each group were: ST M 87.5 kg, ST K 46.9 kg, EST M 84.5 kg and EST K 40.2 kg. There were significant differences in gender between the EST - groups in bench-press peak power relative to 1RM but not between ST and EST: ST M 50 %, ST K 55 %, EST M 50 % and EST K 60 % of 1RM. Average peak power generated in bench-press was 54 % and in half squat 29 % of 1RM calculated on all participants.

Conclusions: The strength trained (ST) sprinters might have gained something from their specific training in relative to EST participants as they in this study showed significant differences in half squat. The mean relative load at peak power for all test groups in squat (29% of 1RM) is lower compared to previous studies. Peak power relative to 1RM in bench-press showed significant difference only between men and women in the EST-group. The participants showed a relatively higher load (54% of 1RM) in benchpress than in squat. Comparing strengths between genders mainly showed that males are proportionally stronger in the upper body musculature than legs muscles comparing to women.

Syfte: Syftet var att kartlägga maximal koncentrisk absolutstyrka 1RM, maximal effekt, den högsta effekt som kunde utvecklas vid en viss relativ nivå av 1RM i bänkpress och knäböj samt skillnader mellan män och kvinnor, styrketränande och i styrka otränade.

Metod: Totalt 59 testpersoner med en medelålder (± SD) på 24.9 ± 4.1 år var fördelade på fyra grupper: 20 manliga GIH studenter (ej styrketränade män = EST M), 20 kvinnliga GIH - studenter (EST K), 10 män, sprinters nationell/regional nivå (styrketränade män = ST M), 9 kvinnor, sprinters nationell/regional nivå (ST K). De genomförde vid två testtillfällen mätning av effekt samt 1RM koncentriskt i bänkpress och halva knäböj i Smithmaskin. Vid första testtillfället gjordes 3 – 5 lyft i respektive övning för att mäta 1RM. Vid det andra 7 – 12 lyft på olika viktnivåer som ordningen randomiserades på i respektive övning för att mäta maximal effekt. Ett MuscleLab-system med tillhörande mjukvara användes som mätaparatur.

Resultat: Det förelåg en signifikant skillnad mellan könen och grupperna i knäböj för både 1RM och maximal effekt. 1RM i knäböj för respektive grupp var: ST M 246.5 kg, ST K187.8 kg, EST M 229.2 kg och EST K 150.8 kg. Styrketränade utvecklar sin högsta effekt i knäböj vid en högre relativ belastning av 1 RM än övriga: ST M 40 %, ST K 30 %, EST M 25 % och EST K 20 %. 1RM i bänkpress för respektive grupp var: ST M 87.5 kg, ST K 46.9 kg, EST M 84.5 kg och EST K 40.2 kg. Det fanns en signifikant skillnad i utveckling av effekt i bänkpress mellan könen inom EST – grupperna i övrigt inga: ST M 50 %, ST K 55 %, EST M 50 %, EST K 60 %. I genomsnitt för alla försökspersoner utvecklades högst effekt i bänkpress vid 54 % av 1RM och i knäböj vid 29 % av 1RM.

Slutsats: De styrketränade (ST) sprinters kanske har gagnats av sin benstyrketräning gentemot ej styrketränade testdeltagare eftersom skillnaderna är signifikanta i just knäböj. Noterbart är att den relativa belastningen för maximal effekt i knäböj är förhållandevis låg (29 % 1RM) i jämförelse med tidigare forskning för samtliga testdeltagare även om sprinters har högre än övriga. När det gäller effektutveckling i bänkpress är skillnaderna signifikanta mellan män och kvinnor inom EST-gruppen samt att samtliga individer ligger på en högre relativ belastning (54 % 1RM) än i knäböj. Skillnaderna mellan könen kan främst ses i männens proportionellt större styrka i överkroppsmuskulaturen jämfört med benmusklerna gentemot kvinnors.

APA, Harvard, Vancouver, ISO, and other styles

4

Sundell, Christoffer. "Samband mellan sprintförmåga och 1RM knäböj respektive vertikalhoppsförmåga hosjuniorfotbollsspelare." Thesis, Högskolan i Halmstad, Bio- och miljösystemforskning (BLESS), 2015. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:hh:diva-29290.

Full text

Abstract:

Bakgrund: I en fotbollsmatch genomförs 150-250 högintensiva sprinter som varar i 2-4 sekunder. Sprinter kan vara en avgörande del i fotbollsmatcher vilket indikerar att det är viktigt för fotbollsspelare att utveckla sin sprintförmåga. Att träna upp sin maximala styrka har visat sig vara en viktig aspekt för att utveckla sprintförmåga på korta distanser eftersom kontaktiden med marken är längre vid start och accelerationsfasen. Även vertikal hoppförmåga har visat på samband med sprintförmåga. Det finns relativt få studier som har undersökt unilateral hoppförmåga och dess samband med sprintförmåga på viktiga distanser upp till 30 hos fotbollsspelare. Syfte: Syftet med studien var att undersöka om maximal styrka i nedre extremiteter har ett starkare samband med sprintförmåga upp till 30 m än vad unilateral hoppförmåga har Metod: Ett juniorfotbollslag inbjöds att medverka i studien. Maximal styrka i nedre extremiteter mättes med 1RM knäböjstest (kg) och den unilaterala hoppförmågan mättes med ett countermovement jump (UCMJ) (s) utfört på det dominanta benet. Sprintförmågan (s) mättes vid 5 m, 10 m, 15 m och 30 m. Spearman’s korrelationskoefficient (rs) användes för att studera sambandet mellan de olika testerna och ett rs >0,6 ansågs påvisa ett starkt samband. Resultat: Tretton fotbollsspelare deltog vid sprint-testet och vid test av 1RM i knäböj medan tio fotbollsspelare medverkade vid UCMJ. Samtliga fotbollsspelare var mellan 17-19 år gamla. Både 1RM i knäböj och UCMJ hade svaga samband med samtliga sprintdistanser. Korrelationerna mellan1RM i knäböj och sprintdistanser upp till 15 m (rs = -0,49, -0,58, -0,54, -0,21) var högre jämfört med korrelationerna mellan UCMJ och sprintdistanser upp till 15 m (rs = -0,37, -0,34, - 0,22, -0,32). Slutsats: Sambandet mellan sprintförmåga och maximal styrka respektive explosivitet i nedre extremiteter var svagt men något högre för 1RM i knäböj och sprintdistanser upp till 15 m än för UCMJ och samtliga sprintdistanser.

APA, Harvard, Vancouver, ISO, and other styles

5

Karlsson, Johan. "Korrelation mellan styrka i knäböj och prestation i enbenslängdhopp." Thesis, Linnéuniversitetet, Institutionen för idrottsvetenskap (ID), 2020. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:lnu:diva-95570.

Full text

Abstract:

Förmågan att generera kraft kan korrelera med individens prestationsförmåga i idrotter, sprint- och hoppträning kan gynna prestationsförmågan inom vissa idrotter. Syftet med denna studie var att undersöka huruvida det fanns korrelation mellan prestation i 5RM knäböj med skivstång och enbenslängdhopp. Vidare undersöktes även hur 5RM relaterat till kroppsvikt påverkade hopplängd, skillnader mellan män och kvinnor och skillnad i hopplängd mellan dominant och ickedominant ben. Totalt 37 motionärer rekryterades, 15 kvinnor och 22 män (35 ± 11 år), alla var erfarna av knäböj med skivstång. Deltagarna fick efter uppvärmning utföra en maxprestation i horisontella enbenshopp, vila 8 minuter och hitta sitt 5 RM i knäböj. Resultatet visade på svag positiv, statistiskt signifikant korrelation mellan hopplängd och muskelstyrka mätt i 5 RM knäböj (r= 0,4 p<0,05), samt svag icke signifikant korrelation (r= 0,21, p>0,05) då hänsyn till kroppsvikt togs. Män hoppade 310,2 ± 39,6 cm vilket var signifikant (p<0,05) längre än kvinnor som hoppade 266,3 ± 47,3 cm, mellan dominant och ickedominant ben visades ingen signifikant skillnad i hopplängd. Resultaten visade på ett signifikant svagt samband mellan 5 RM knäböjtest och enbenstest för hoppförmåga. Resultaten kan tolkas som att testen mäter olika fysiska förmågor dock har muskelstyrkan betydande inverkan på hoppförmågan.
The performance in sports may be determined by the ability to generate power. Sprinting and jumping in training can be beneficial to the athletes´ ability to perform explosive type of sports. The aim of this study was to examine the relationship between single leg hop for distance and a) back squat strength, 5 Repetition Maximum and b) back squat 5 Repetition Maximum correlated to body weight. A secondary aim was to examine the hop performance of dominant and non-dominant leg between males and females. 37 recreational individuals participated in the study, 15 women and 22 men (35 ±11years), all subjects were used to squatting. After warm up, the subjects were told to make a single leg hop for max distance, (3 tries) rest 8 minutes before squatting up to a 5 RM back squat. The results showed that there was a positive correlation between total jump length (right + left leg) and 5 RM max weight (r= 0,4 p<0,05) and a significant difference in total jump length between males and females (p<0,05) but no difference in jump length between dominant and non-dominant leg between the subjects. Participants´ familiarity of jumping activities may have influence the outcome of this study.

APA, Harvard, Vancouver, ISO, and other styles

6

Tais, Senna. "Elektromyografisk aktivitet och power i en knäböj : en explorativ studie." Thesis, Swedish School of Sport and Health Sciences, GIH, Department of Sport and Health Sciences, 2009. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:gih:diva-1332.

Full text

Abstract:

Syfte

Syftet med föreliggande studie var att studera korrelationen mellan EMG-respons och effektutveckling i samband med genomförande av knäböj.

Metod

Fyra manliga testpersoner deltog genom att utföra både knäböj 90° och djupa knäböj i en Smith-maskin som är ansluten till en Linear Encoder som möjliggör beräkning av effektutveckling. Samtidigt registrerades elektromyografisk aktivitet i musklerna Vastus lateralis, Hamstrings och Gluteus maximus. De utförde knäböj på olika relativa belastningsnivåer; 20, 40, 60, 80, 100% av 1RM.

Resultat

Resultaten visade inte en stark korrelation mellan medel-EMG och power, inte heller mellan medel-EMG och hastighet, dock indikerade resultaten mellan de sistnämnda en tendens till att en lägre EMG aktivitet uppstod vid de högre hastigheterna. En starkare korrelation kunde antydas mellan medel-EMG och belastning/kraft. Ingen tydlig skillnad mellan musklerna påträffades i förhållande till resultaten ovan. Dock var Hamstrings den muskeln som uppvisade den svagaste korrelationen.

Slutsats

EMG-aktiviteten var i stor grad densamma för respektive muskel trots olika belastningar, olika powervärden samt olika utföranden. Nervsystemet tycks därmed arbeta på ett särskilt sätt, oberoende av de andra parametrarna. Däremot kunde man se en svagare tendens för lägre EMG-aktivitet vid de högre hastigheterna. Hamstringsmuskulaturen var den som hade mest avvikande mönster, detta kan bero på det faktum att den har ett mer komplicerat förlopp än de andra två musklerna som testats.

APA, Harvard, Vancouver, ISO, and other styles

7

JASTRZEBSKA, ILONA. "Säkrare träning med rätt redskap.Utveckling av avlastande redskap vid knäböj iSmithmaskin." Thesis, KTH, Tillämpad maskinteknik (KTH Södertälje), 2013. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:kth:diva-118681.

Full text

APA, Harvard, Vancouver, ISO, and other styles

8

Johansson, Mathias. "Kan vertikalhopp förutsäga manliga och kvinnliga styrkelyftares tävlings 1RM prestation i klassiskt knäböj?" Thesis, Örebro universitet, Institutionen för hälsovetenskap och medicin, 2014. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:oru:diva-44214.

Full text

APA, Harvard, Vancouver, ISO, and other styles

9

Mandic, Mirko. "Ingen effekt av vilseledande information gällande belastning på totalt utfört arbete i knäböj." Thesis, Mittuniversitetet, Avdelningen för hälsovetenskap, 2014. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:miun:diva-22143.

Full text

APA, Harvard, Vancouver, ISO, and other styles

10

Sjöstedt, Martin, and Gustav Mannesson. "Knäböj och frontböjs påverkan på isometrisk bålstyrka samt på posturalt svaj – en interventionsstudie." Thesis, Luleå tekniska universitet, Institutionen för hälsovetenskap, 2018. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:ltu:diva-68992.

Full text

Abstract:

Bakgrund: Knäböj är en av de mest vanligt förekommande övningarna vid träning av nedre extremitet och används både som vardagsträning, i rehabiliteringssyfte och inom styrkesporter. Två vanliga varianter av knäböj är knäböj, med skivstången bakom huvudet vilande på trapeziusmuskulaturen, och frontböj, med skivstången på framsidan på kroppen vilandes under clavikeln och på främre delen av axeln. EMG-mätningar visar på skillnad i muskelaktivering mellan de olika övningarna och även hur bålmuslukaturen aktiveras och påverkas av träning med respektive övning. För att utföra en knäböj krävs det att kroppens motoriska och posturala funktioner är intakt. Studier visar på att stärkande övningar för nedre extremitet har en positiv effekt på balans. Syfte: Syftet med denna pilotstudie var att undersöka hur styrketräning med knäböj och frontböj påverkar isometrisk styrka i bålmuskulaturen, respektive effekter på posturalt svaj. Metod: Studien hade en kvantitativ experimentell design i form av randomiserad kontrollerad studie där deltagarna (n=10) har delats upp i två grupper, där den ena gruppen har fått träna knäböj, och den andra gruppen har tränat frontböj. Träningen skulle utföras två gånger i veckan under fyra veckor med sin respektive övning. Varje träningspass bestod av 4 set med 8 repetitioner med en belastning på 60% av deras 1 repetition maximum. Deltagarna bestod av sex män och fyra kvinnor, med en medelålder på 26 år (SD±4). Tester på balans och bålstyrka utfördes före och efter interventionstiden. Resultat: Båda grupperna förbättrade sina resultat gällande isometrisk bålstyrka, där gruppen som utfört knäböj fick störst förbättring. Förändringarna i stillastående balans var marginella hos båda grupperna. Konklusion: Knäböj och frontböj kan vara ett sätt att förbättra isometrisk bålstyrka. Som enskild balansövning kunde det inte ses någon märkbar förbättring hos unga aktiva individer. Vidare behövs fler studier med större urval för att kunna avgöra effekterna av knäböj respektive frontböj på stillastående balans och isometrisk bålstyrka.

APA, Harvard, Vancouver, ISO, and other styles

11

von, Hamm Victor, and Robin Strelitz. "Har PWO effekt på muskulär uthållighet i övningarna knäböj, armhävningar och sit-ups?" Thesis, Linnéuniversitetet, Institutionen för idrottsvetenskap (ID), 2015. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:lnu:diva-50189.

Full text

Abstract:

Pre-workout(PWO) är idag ett välkänt fenomen som med ökat användande varje år. I denna studie testas preworkout-preparatet Rampage™ som är ett av Sveriges mest använda preparat. Det finns för få studier som testar preworkout-preparat i samband med muskulär uthållighet och vår hypotes är att det är där pre-workout har som störst effekt. Syftet med den här studien är att undersöka hur Rampage™ påverkar muskulär uthållighet hos män i åldern 18 och uppåt. För att undersöka detta har ett experiment med dubbelblind crossover-design skapats, där 13 deltagare efter behandling av antingen placebo eller Rampage™, blivit utsatta för tre set knäböj, tre set armhävningar och tre set sit-ups var. Antalet repetitioner som utfördes användes sedan till statistisk analys och resultatet visade ingen signifikant skillnad mellan grupperna(p=0,858). Det finns några orsaker till varför det kan vara såhär och det finns anledning att fortsätta forska om det här specifikt. Vår hypotes att pre-workout påverkar muskulär uthållighet är fortfarande under prövning.
Pre-workout supplementation is today a well-known phenomenon ever increasing in popularity every year. In this study, we investigate Rampage™; a popular product in Sweden. There’s too few studies that investigate the link between pre-workout and strength training to failure and we believe that is where pre-workout is most effective. The aim of this study is to research Rampage’s™ effects on muscular endurance in male participants above the age group of 18. To do this a double-blind cross-over design has been applied to 13 participants who, unknowingly, either ingest a placebo or the actual pre-workout in order to do three sets of squats, three sets of push-ups and three sets of sit-ups. When they couldn’t perform one more repetition the set was concluded. The number of repetitions was later used for statistical analysis and we found no significance between the groups (p=0,858). There are some reasons this might be the case, and we believe this could be investigated further, although our hypothesis remains unproven.

APA, Harvard, Vancouver, ISO, and other styles

12

Johansson, Oscar, and Angelöf Emil Wallin. "En jämförelse mellan effekterna av statisk och dynamisk bålmuskulaturträning och dess samband med utvecklingen av balans : En randomiserad experimentell interventionsstudie." Thesis, Luleå tekniska universitet, Institutionen för hälsovetenskap, 2019. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:ltu:diva-72583.

Full text

Abstract:

Introduktion/bakgrund: Balans är en kombination av motoriska och sensoriska system som alla måste fungera väl för att människan ska klara av även enkla uppgifter, det går att mäta både genom dynamiska rörelser och statiska positioner på kraftplattor. I de motoriska systemen ingår muskler och denna studie fokuserar främst på bålens muskulatur som alltid måste arbeta för att motverka fall vid både frivilliga och ofrivilliga tyngdförflyttningar. Syfte: Syftet med denna studie var att undersöka ifall en ökning i bålstyrka leder till ökad balansförmåga hos friska individer samt vilken träningsform som ökar bålstyrkan mer av statisk eller dynamisk. Metod: Studien hade en prospektiv experimentell design i form av en randomiserad kontrollerad studie där deltagarna (n=12) har delats in i tre grupper. En grupp fick träna dynamisk bålmuskulaturträning i form utav knäböj, en grupp fick träna statisk bålstyrka i en form av plankträning och en kontrollgrupp som inte tränade något alls. Interventionen pågick i 4 veckor där den dynamiska grupper fick träna knäböj två gånger i veckan med 3 set om 8RM och den statiska fick träna en plankvariant på 1 minut gånger 3. Båda grupperna höjde sin progression efter halva tiden. Tester på balans och bålstyrka utfördes före och efter interventionstiden. Resultat: Den dynamiska gruppen visade på majoriteten sämre resultat på balans medan den statiska visade en majoritet på förbättringar. Alla grupper visade dock på förbättringar i bålstyrka. Den dynamiska gruppen hade den största förbättringen på bålstyrka. Inga statistisk signifikanta resultat kunde visas. Konklusion: Denna studie visar på att statisk bålmuskulaturträning kan gynna balansen och att dynamisk träning i form utav knäböj kan stärka bålmuskulaturen. Däremot så saknas det statistik signifikans i denna studie på grund av litet urval samt kort interventionstid. Vidare studier behövs med större urval och längre tid för att påvisa effekterna av statisk och dynamisk bålmuskulaturträning gällande balans.

APA, Harvard, Vancouver, ISO, and other styles

13

Nilsson, Sara, and Ylva Zetterholm. "Kan sex veckors plyometrisk träning förbättra maxhastighet, hopphöjd i vertikalhopp samt maxstyrka i knäböj hos unga män?" Thesis, Högskolan i Halmstad, Biomekanik och biomedicin, 2012. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:hh:diva-17770.

Full text

Abstract:

Bakgrund: Maxhastighet är en viktig faktor inom många idrotter. Olika faktorer som påverkar maxhastighet är anaerob kapacitet, anaeroba energikällor, muskelstyrka samt förmåga att utveckla power. Plyometrisk träning, där explosiva hopp utförs, har som mål att förbättra stretch-shortening cycle (SSC) och power, vilka är viktiga faktorer vid sprint. Syfte: Syftet med studien var att undersöka hur sex veckors plyometrisk träning påverkade maxhastighet, hopphöjd i vertikalhopp samt maxstyrka i knäböj. Studien undersökte även sambandet mellan maxhastighet och hopphöjd samt maxhastighet och maxstyrka. Den här studien är viktig då ingen tidigare studie till vår vetskap har undersökt hur plyometrisk träning påverkar maxhastighet, hopphöjd och maxstyrka. Metod: Tre test användes för att mäta maxhastighet, hopphöjd samt maxstyrka. Testen som genomfördes var flygande 30 meter, vertikalt hopptest (CMJ) samt maxstyrketest i knäböj. Från start deltog 19 unga män, vilka delades in i kontroll- och träningsgrupp. Testpersonernas ålder, längd och vikt var 23,4±3,5 år, 180±8,1 centimeter och 75,6±9,8 kilogram. Deltagarna utförde i genomsnitt 4,4±1,4.träningpass (minst 30 minuter) per vecka. Träningsgruppen genomförde plyometrisk träning två till tre gånger i veckan under en period av sex veckor. Övningarna som utfördes var squat jump (SJ), splitthopp, mångstegshopp och drop-jump (DJ) Resultat: Resultatet visade en signifikant förbättring (p=0,001) vid utförandet av 1RM i knäböj hos träningsgruppen. Vid maxhastighetstest och vertikalt hopptest påträffades ingen signifikant förbättring. Det fanns ett samband mellan maxhastighet och hopphöjd men samband mellan maxhastighet och maxstyrka saknades. Slutsats: Sex veckors plyometrisk träning gav en signifikant förbättring vid utförandet av 1RM (p=0,001) i knäböj. Ytterligare studier krävs för att se hur plyometrisk träning påverkar maxhastighet, hopphöjd och maxstyrka.

APA, Harvard, Vancouver, ISO, and other styles

14

Avernäs, Alexander, and Marcus Magnusson. "Kan aktiv höftadduktion i kombination med instabilt underlag bidra till ökad muskelaktivering av vastus medialis oblique vid knäböj : Pilotstudie." Thesis, Luleå tekniska universitet, Institutionen för hälsovetenskap, 2019. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:ltu:diva-72572.

Full text

Abstract:

Bakgrund: Vastus medialis kan delas in i två olika komponenter beroende på fiberriktning. Den nedre delen vastus medialis oblique (VMO) har sitt ursprung från adductor magnus och drar patella medialt medans vastus lateralis (VL) drar patella lateralt. En obalans mellan VMO och VL kan leda till avvikelse i patellas position och rörelse vilket är en orsak till patellofemoralt smärtsyndrom (PFSS). En aktivering av adductor magnus sätter VMO på sträck vilket leder till bättre kontraktionskraft av VMO. Knäböj utförda på instabilt underlag har visat på en ökad aktivering av VMO. Syfte: Syftet var att göra en initial pilotstudie för att undersöka skillnaden i muskelaktivering av VMO vid knäböj på stabilt underlag jämfört med en knäböj på instabilt underlag med samtidig aktiv höftadduktion. Metoden: Friska unga män utförde knäböj på instabilt underlag med aktiv höftadduktion respektive knäböj på stabilt underlag. Utfallsvariablar var EMG-amplitud på VMO och VL samt kvoten VMO:VL. Resultatet: Samtliga fem deltagare fick minskad muskelaktivering av VMO i övningen knäböj på instabilt underlag med aktiv höftadduktion jämfört med knäböj på stabilt underlag. Två av fem deltagare fick högre VMO:VL-kvot i övningen knäböj på instabilt underlag med aktiv höftadduktion. Konklusion: Resultatet tyder på att en knäböj på instabilt underlag med samtidig aktiv höftadduktion jämfört med en knäböj på stabilt underlag inte ger en ökad aktivering av VMO eller en högre VMO:VL-kvot hos friska unga män. Utifrån resultaten och tidigare studier inom området behövs det mer studier med vissa metodologiska förändringar för att en given slutsats ska kunna dras.

APA, Harvard, Vancouver, ISO, and other styles

15

Danielsson, Sebastian. "Den direkta effekten av inter-set vilointervall på effektutveckling i bänkpress och knäböj vid optimala belastningen för explosivitet." Thesis, Mittuniversitetet, Avdelningen för hälsovetenskap, 2016. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:miun:diva-27977.

Full text

APA, Harvard, Vancouver, ISO, and other styles

16

Eriksson, Emil, and Anastasia Johansson. "Belastad knäböj: Skillnader i muskelaktivering mellan utförande i fri bana och Smith-maskin samt mellan personer med olika anteversionsvinklar." Thesis, Umeå universitet, Avdelningen för fysioterapi, 2021. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-178918.

Full text

Abstract:

Syfte: Att undersöka om det finns skillnader i muskelaktivering i lår- och sätesmuskulatur under belastad knäböj då den utförs med fri skivstång på axlarna respektive i Smith-maskin. Ett andra syfte var att undersöka om anteversionsvinklar kan påverka muskelaktiveringen. Metod: Sexton deltagare utförde fem repetitioner av belastade (motsvarande 100% kroppsvikt) knäböj i två omgångar. En omgång i Smith-maskin och en i en fri bana. Tiden för varje knäböj standardiserades till fyra sekunder. Likaså standardiserades djup och fotposition. Ordningen mellan de två olika konditionerna slumpades. Muskelaktiviteten mättes genom att studiepersonerna bar shorts med insydda elektroder som mätte elektromyografisk aktivitet. Craig’s test användes före utförandet för att mäta anteversionsvinklarna hos deltagarna. Resultat: När knäböjen utfördes i en Smith-maskin var det en lägre muskelaktivitet i mm. quadriceps jämfört med utförande i en fri bana. Tydligast var skillnaden under knäböjens första tre sekunder. Under andra och tredje sekunden var det även lägre aktivitet i hamstrings. Det var ingen skillnad i aktivitet mellan konditioner i m. gluteus maximus eller mellan studiedeltagare med femoral retroversion och neutral höftledsvinkel i någon av konditionerna. Slutsats: Resultaten indikerar att unga vältränade individer har en högre aktivitet i mm. Quadriceps under utförande av en belastad knäböj då den utförs i en fri bana jämfört med Smith-maskin. Även mm. hamstrings tycks aktiveras mer men endast i knäledens mest flekterade läge. Inga slutsatser kunde dras gällande skillnader mellan personer med femoral anteversion och femoral retroversion. Mer forskning behövs i området gällande anteversionsvinklar och dess påverkan på muskelaktivitet.

APA, Harvard, Vancouver, ISO, and other styles

17

Vikström, Johanna. "Har knäböj eller unilateralt drop-hopp akut positiv effekt på horisontell och vertikal hoppförmåga? : postaktiveringspotentialens vara eller icke vara." Thesis, Gymnastik- och idrottshögskolan, GIH, Institutionen för idrotts- och hälsovetenskap, 2016. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:gih:diva-4360.

Full text

Abstract:

Syfte: Syftet med denna studie var att jämföra den akuta effekten av unilateralt drop-hopp (ULDH) med effekten av knäböj på resultatet i hopphöjd vid Counter Movement Jump (CMJ) samt stående 5-steg i hopplängd, kontakttid och flygtid och se om de finns något samband mellan dessa. Frågeställningar: Har en unilateral unilateralt ULDH och knäböj liknande akut effekt på hopprestation vid CMJ? Har ULDH och knäböj någon akut effekt på horisontell hopplängd? Påverkas kontakttiden och flygtiden vid stående 5- steg av knäböj respektive ULDH och finns det något samband mellan dessa? Metod: En crossover studie med 6 st juniorer i friidrott inom grenen sprint (ålder 18 ± 2 år, vikt 70,5 kg ± 12kg. max i knäböj låg på 90 kg ± 24 kg). Vid tre tillfällen testades deltagarna i stående 5 steg samt CMJ med olika aktivering 8 minuter innan interventionshopp, intervention 1 vila, intervention 2 knäböj 90 % av 1RM och intervention 3 ULDH från 30 cm. Resultat: Studien visar på att knäböj har en tydlig effekt på vertikal hoppförmåga och några analyser visar effekt av ULDH. Inga signifikanta resultat för någon intervention på horisontell hoppförmåga. Inga korrelationer mellan horisontell hoppförmåga, kontakttid och flygtid hittades. Slutsats: Studien bekräftar att knäböj har en akut effekt på vertikal hoppförmåga, samt att det finns tendenser till att ULDH har det. Däremot krävs ytterligare forskning på akuta effekter på horisontell hoppförmåga.

Ämneslärarprogrammet, Specialidrott

APA, Harvard, Vancouver, ISO, and other styles

18

Bergman, Lina, and Marcus Algotsson. "Effekten av 6 veckor unilaterala knäböj, med eller utan isokinetiskt motstånd, på power och sprinttid på is hos manliga ishockeyspelare." Thesis, Högskolan i Halmstad, Biomekanik och biomedicin, 2014. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:hh:diva-25574.

Full text

Abstract:

För att kunna prestera bra under fysiskt krävande ishockeymatcher krävs det att spelarna harhög maximal benstyrka och en hög explosiv förmåga. Bilaterala knäböj är en erkänd och välspridd övning för att förbättra power och muskelstyrka i benen. Unilaterala knäböj är än mersportspecifika för ishockeyn. Vid en isokinetisk rörelse är hastigheten förutbestämd ochdärmed konstant medan kraften kan förändras under rörelsen. De flesta isokinetiska systemhar varit designade för unilaterala isolerade övningar, men gällande isokinetiskaflerledsövningar så som knäböj tycks det inte finnas någon forskning om i nuläget.Studiens syfte var att undersöka effekten av sex veckors unilateral styrketräning (knäböj),antingen genom traditionell eller genom isokinetisk träning, på power i unilaterala ochbilaterala jump squats och 17.3 m sprinttid på is hos manliga juniorishockeyspelare.20 manliga ishockeyspelare på elitnivå, 18-19 år gamla, delades slumpmässigt in i två olikaträningsgrupper. Den ena gruppen (QG) utförde isokinetiska unilaterala knäböj i 1080Quantum med 110o vinkel i knäleden, medan den andra gruppen (SG) utförde traditionellaunilaterala knäböj i Smithmaskin med 110o vinkel i knäleden. Träningsperioden varade undersex veckor. Båda grupperna genomförde för- och eftertester bestående av sprinttest på is ochpeak power för unilaterala och bilaterala jump squats.QG visar en signifikant förbättring i peak power utfört på två ben (p=0,004). SG visar ensignifikant förbättring i unilaterala knäböj utfört på höger ben (p=0,018). QG hade en tendenstill signifikant förbättring i issprint (p=0,059).Isokinetiska unilaterala knäböj i Smithmaskin med en koncentrisk hastighet på 0,2meter/sekund och en excentrisk hastighet på maximalt 4,0 meter/sekund och en maximalkraftinsats är ett effektivt sätt att förbättra power på två ben och eventuellt också för attförbättra sprinthastigheten vid issprint för ishockeyspelare. Om isokinetiska unilaterala knäböjär en effektivare metod för att förbättra power jämfört med traditionella unilaterala knäböj iSmithmaskin med maximal hastighet är det svårt att dra slutsatser om från denna studiesresultat.
Ice-hockey are physically demanding. To be able to perform during a game it is required thatthe players have a high maximum leg strength and power. A bilateral squat is a valid and widespread exercise for improving muscle strength and power in the legs. Even more specific forice-hockey is the unilateral squat. During an isokinetic movement the velocity is pre-set andtherefore constant, while the force can be altered during the movement. Most isokineticsystems have been designed for unilateral training, but in terms of isokinetic multi-jointexercises, such as the squat, there seems to be no research until this day.The purpose of this study was to examine the effect of six weeks unilateral strength training(squat), either through traditional or isokinetic training, on power-output and 17.3 m sprinttime on ice among male junior ice-hockey players.20 elite male ice-hockey players, 18-19 years of age, was randomly divided in two differenttraining groups. One group (QG) did isokinetic unilateral squats in 1080 Quantum, with anangle of 110o degrees in the knee joint. The other group (SG) did traditional unilateral squatsin a Smith-machine, also with an angle of 110o degrees in the knee joint. The period oftraining was set to six weeks. Both groups participated in pre- and post-tests consisting ofsprint on ice and peak power in unilateral and bilateral jump squats.A significant improvement was seen with QG in peak power performed on both legs(p=0,004). SG had a significant improvement in unilateral squat performed on the right leg(p=0,018). A tendency to significant improvement was seen with QG in the ice-sprint(p=0,059).Isokinetic unilateral squat in a Smith-machine with a concentric velocity set to 0,2m/sec andan eccentric velocity set to 4,0m/sec with a maximum force is an effective exercise toimprove power-output on two legs, perhaps also to improve sprint ability on ice, among icehockeyplayers. It is difficult to draw conclusion about the results from this study whetherisokinetic unilateral squats is an effective method to improve the power compared totraditional unilateral squats in a Smith-machine with maximum speed.

APA, Harvard, Vancouver, ISO, and other styles

19

Langryd, Felicia, and Ida Sivander. "Mätning av knäts rörelse vid unilateralt och bilateralt knäböj med kinectkamerasensor och Qinematics testprotokoll efter främre korsbandsrekonstruktions hos kvinnliga fotbollsspelare." Thesis, Luleå tekniska universitet, Hälsa och rehabilitering, 2018. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:ltu:diva-67223.

Full text

Abstract:

Introduktion: Knäleden är en gångjärnsled vars rörelser är komplex och gör den känslig för skador. Främre korsbandsskada är den skada som förkommer mest och fotbollsspelande kvinnor är överrepresenterade. Efter en rekonstruktion krävs rehabilitering med fokus på stabiliserande, styrkande och rörelseökande övningar men trots detta är det svårt att återfå den dynamiska posturala kontrollen och funktionaliteten. Nya tekniker från bland annat tv-spelsindustrin möjliggör objektiva mätmetoder av rörelsekontroll vilket är värdefullt inom fysioterapi vid undersökning, uppföljning och utvärdering, t.ex. efter en korsbandsskada. Syfte: Undersöka knäts rörelse vid knäböj hos kvinnliga fotbollsspelare med rekonstruerat ACL samt utan specifik knäskada med kinect kamerasensor och Qinematics testprotokoll. Material och metod: Åtta kvinnliga elitfotbollsspelare deltog. Deltagarna blev indelade i tre grupper, knä utan skada, knä med främre korsbandsskada (ACL-R) och knä med annan skada ej främre korsbandsskada. Mätningarna genomfördes på alla deltagare med testprotokollet Qinematic där testpersonerna ska genomföra olika funktionella tester. Resultat: Vid bilateralt knäböj försköts knäleden mer i frontalplanet hos individer med ACL-R jämfört med de resterande grupperna, både i upp- och nedfas. Vid unilateralt knäböj försköts knäleden mer hos individer med annan skada och ACL-R under nedfas, däremot försköts knäleden mer hos friska individer i uppfasen. Konklusion: Studien pekar på större knärörelse i frontplanet hos kvinnliga fotbollsspelare med rekonstruerad korsbandsskada vid bilateralt knäböj. Vid unilateralt knäböj var resultaten varierande med större rörelse i nedfas men ej uppfas. Detta är en initial pilotstudie. Större studier med fler deltagare behövs för att möjliggöra statistiska signifikansanalyser av eventuella gruppskillnader.

APA, Harvard, Vancouver, ISO, and other styles

20

Schirmer, Dennis. "Prediktorer för sprintförmåga på is hos elitishockeyspelare. : Kan prestation på is förutspås av styrke- och spänsttester?" Thesis, Linnéuniversitetet, Institutionen för idrottsvetenskap (ID), 2015. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:lnu:diva-43692.

Full text

Abstract:

BAKGRUND: Ishockey är en stor idrott med över 80000 aktiva spelare i Sverige. SYFTE: Syftet med denna studie var att fastställa huruvida det finns korrelation mellan tester rekommenderade av Svenska Ishockeyförbundet och prestationsförmåga på is. Vidare skulle testresultaten ställas i relation till antropometriska värden. METOD: Studiepopulationen rekryterades från hockeylag i division I. Testerna 1RM knäböj, stående längdhopp samt sergants jump utfördes enligt Svenska Ishockeyförbundets rekommenderade förfarande. Prestationsförmåga på is mättes genom 17 m sprintlopp. Korrelationen mellan testerna och prestation på is beräknades med pearsons korrelationskoeffecient. P<0.05 betraktades som signifikant. RESULTAT: Totalt rekryterades 34 ishockeyspelare från division 1 (100 % män, medel ± SD: ålder 22,7 ±2.24 år; vikt 85,3 ±6,4 kg; längd 182 ±6 cm). Av utförda tester var det endast 1RM knäböj/kroppsvikt-ratiot som med statistisk signifikans visades korrelera med prestationsförmågan på is (r=0,389, p=0,049). Övriga tester uppvisade ingen statistisk signifikans. SLUTSATS: Studiens resultat pekar mot att det finns en svag statistiskt signifikant korrelation mellan 1RM knäböj/kroppsvikt-ratio och sprintförmåga på is. Knäböj/kroppsvikt-ratiot svarar dock endast för en liten del av prestationsförmågan på is, varvid knäböjens starka position som grundövning utanför isen bör ifrågasättas.
BACKGROUND: Ice hockey is a large sport with over 80000 active players in Sweden. PURPOSE: The aim of this study was to determine whether there are correlations between tests recommended by the Swedish Ice Hockey Federation and on-ice performance. The results were also to be examined in relation to antropometric values. METHOD: The studypopulation was recruited from Swedish tier-III teams. The 1RM squat, standing long jump sand sergants jump were performed as described by the Swedish Ice Hockey Federations guidelines. On-ice performance was measured by a 17m sprint. The correlation between off- and on-ice tests were calculated using pearsons correlation coefficient. Statistical significance was set to P<0.05. RESULTS: Thirtyfour male ice hockey players from Swedish tier-III were recruited for the study (100% men, mean ± SD: age 22,7 ±2.24 years; weight 85,3 ±6,4 kg; length 182 ±6 cm). Out of the performed tests only 1RM squat/bodywight-ratio showed a statistical significant correlation to on-ice performance (r=0,389, p=0,049). The other tests did not show statistical significance. CONCLUSION: The results points towards a weak statistical significant correlation between 1RM squat/bodywight-ratio and on-ice sprinting ability. The 1RM squat/bodyweight-ratio however explained a small portion of on-ice performance, hence the squats strong position as basic exercise off-ice should be questioned.

APA, Harvard, Vancouver, ISO, and other styles

21

Cabrera, Basurto Danys Francisco, and Jens Carl Mikael Nordin. "Sambandstudie mellan maximal styrka, effektutveckling och snabbhet." Thesis, Gymnastik- och idrottshögskolan, GIH, Institutionen för idrotts- och hälsovetenskap, 2015. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:gih:diva-3758.

Full text

Abstract:

Syfte och frågeställningar: Syftet med studien var att undersöka hos vältränade om det fanns något samband mellan maximal styrka, effektutveckling och snabbhet, dvs tester som till stor del speglar anaerob kapacitet. Syftet var också att undersöka om det här fanns någon skillnad och/eller likhet mellan kvinnor och män. (1) Hur ser det eventuella sambandet ut mellan effektutveckling och maximal styrka? (2) Hur ser det eventuella sambandet ut mellan effektutveckling och snabbhet? (3) Hur ser det eventuella sambandet ut mellan maximal styrka och snabbhet? (4) Hur ser det eventuella sambandet ut, på ovanstående frågeställningar, hos kvinnor och män? Metod: Metoden var kvantitativ och laborativ, utformad för att undersöka det eventuella sambandet mellan snabbhet, maximal styrka och effektutveckling – Detta testades genom tre olika fysiologiska tester. Testerna genomfördes på en grupp bestående av 10 män (ålder 24,4±2,8 år, kroppsvikt 78,9±9,7 kg och längd 175,6±7,5 cm) och 10 kvinnor (ålder 24,1±1,7 år, kroppsvikt 65±8,0 kg och längd 167±5,7 cm) som var vältränade men hade olika idrottsbakgrund. Målet var att, utifrån den undersökta gruppen, kunna göra uttalanden om en större population. Testerna som genomfördes var 1 RM knäböj (maximal styrka), sprint 5 m, 10 m och 30 m (snabbhet) samt ett Wingate-test (effektutveckling). Med hjälp av statistikprogrammet Statistica 12.0 och beräkningsmetoden Pearson korrelationskoefficient, har rådata från testerna beräknats för att redovisa det eventuella sambandet. Resultat: Resultatet visade att det fanns, antingen ett medelstarkt samband eller ett starkt samband mellan alla tre testerna, för hela gruppen. Majoriteten av testerna visade ett starkt samband, endast mellan effektutveckling och snabbhet 5 m och 30 m var det ett medelstarkt samband, inga svaga samband hittades. De starkaste sambanden som hittades, för hela gruppen, var mellan effektutveckling och maximal styrka (r 0,90 i absoluta tal och r 0,78 i relativa tal). Män hade, totalt sett, många fler starka samband mellan de olika testerna än kvinnor, kvinnor hade endast ett enda starkt samband, vilket var mellan effektutveckling och maximal styrka. Män å andra sidan hade, med majoritet (8 av 14), ett starkt samband mellan de olika testerna, de starkaste sambanden hittades mellan effektutveckling och övriga tester. Slutsats: Det fanns ett tydligt samband mellan de olika anaeroba kapaciteterna, för hela gruppen. När resultatet redovisas för kvinnor och män enskilt, så var slutsatsen inte densamma – Kvinnor visade både svagare och färre förekommande samband mellan alla kapaciteter än män.

Ämneslärarprogrammet, Specialidrott

APA, Harvard, Vancouver, ISO, and other styles

22

Wikström, Magnus. "Safety solution for the powerlifting squat : Improving the safety for lifters and spotters in competition." Thesis, Luleå tekniska universitet, Institutionen för ekonomi, teknik och samhälle, 2020. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:ltu:diva-80428.

Full text

Abstract:

In powerlifting the athletes compete to lift as much weight as possible in the squat, bench press and deadlift, pushing their bodies to extreme levels of strength. When lifting heavy weights, safety becomes an important concern, especially where the lifters can get injured by the barbell if a lift is unsuccessful. Today in the squat, the only safety mechanism available are the spotters, a team of officials who surround the lifter during competition. This product development project aims to improve the safety of lifters and spotters in competition. This project followed the CDIO process model, going through the four phases of conceive, design, implement, and operate. Using literature review, interviews, observations, ergonomic analysis, fault tree analysis gave insights and information, which then were comprised into a Product Design Specification. The design phase included idea generation using creative sessions, resulting a lot of ideas on how the problems could be solved. In the subsequent phases the ideas were developed using CAD, evaluated using FEM and usability testes, and narrowed down using the PDS. The result is a feasible conceptual solution that, with minimal changes on use improve the safety for lifters and spotters. The concept accomplishes this with mechanical barriers in the form of straps. The straps are mounted to steel beams that attaches to the uprights of the rack and reaches over the athlete, enclosing the barbell. The concept also includes a pair of extension legs, which attaches to the base of the rack, increasing the size of the footprint and provide additional stability. The solution is made to be retrofitted to already existing combo racks made by Eleiko. Key features of the concepts are the straps passively adjust in height when adjusting the height of the rack and the straps accommodate lifters with different grip widths when the rack is in the folded in position.
I styrkelyft tävlar atleter i att lyfta så mycket vikt som möjligt i delgrenarna, knäböj, bänkpress och marklyft. Det göra att lyftarna pressar sina kroppar till extrema nivåer av styrka. När tunga vikter ska lyftas är säkerheten alltid en angelägenhet, speciellt med tanke på följderna av klämmas under en skivstång. I dagsläget finns det en säkerhetsmekanism för knäböj på en styrkelyftstävling. Klovarna, de funktionärer som omringar lyftaren på podiet har i uppgift att fånga vikten och hjälpa lyftaren tillbaka i racken om något går fel. Misslyckas dem med sin uppgift kan det ge ödesdigra konsekvenser. Målet med det här produktutvecklingsprojektet är att lösa det problemet och följaktligen att förbättra säkerheten för både lyftare och klovare på tävling. Projektet har använt processmodellen CDIO, en linjär process som består av fyra steg, conceive, design, implement och operate. Under conceive-fasen undersöktes problemet noggrannare. Med stöd av resultaten från litteraturstudier, intervjuer, observationer, ergonomisk analys och felträdsanalys upprättades en designspecifikation. Efter det genererades idéer i kreativa sessioner, vilket resulterade i ett brett spektrum av idéer och möjliga lösningar. I följande faser utvecklades idéerna till koncept med hjälp av CAD. De tidiga koncepten utvärderades sedan med FEM och användartester och skalades ner till ett slutgiltigt koncept med designspecifikationen som utgångspunkt. Resultatet av projektet är en konceptuell produktlösning, som med minimal påverkan på lyftare och klovare ökar säkerheten i knäböj. Konceptet åstadkommer det med nylonremmar som agerar mekaniska barriärer för skivstången. Remmarna sitter fast i en stålbalk som sträcker sig över lyftaren och monteras i stolparna på racket. Konceptet innehåller också ett par förlängningsben som fästs i basen av det befintliga racket. De förbättrar stabiliteten för racket genom att utöka fotavtrycket. Konceptet är tänkt att eftermonteras på befintliga styrkelyftsställningar från Eleiko. Nyckelfunktioner för konceptet är den passiva höjdjusteringen, höjden på remmarna justeras automatiskt när höjden på ställningen ställs in för lyftare av olika längd. Konceptet tillåter även att lyftare att knäböja med brett grepp om stången och infällt rack obehindrat då remmarna inte kommer i vägen för armarna.

APA, Harvard, Vancouver, ISO, and other styles

23

Björk, Julia. "The effect of a weight lifting belt and the use of valsalva maneuver on power output and velocity in a squat." Thesis, Högskolan i Halmstad, Akademin för ekonomi, teknik och naturvetenskap, 2017. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:hh:diva-33956.

Full text

Abstract:

Background: A squat is a common exercise that is used in many areas of strength training and for different purposes and the literature is inconclusive when it comes to whether the weight lifting belt (WB) affects performance and/or is injury-preventing. The use of breathing techniques is common during heavy lifting and therefore the practice of the breathing teqnice; valsalva maneuver (VM) may be of interest to study and if this along with the WB can provide some advantages in power output and velocity. Aim: The specific aim of the study was to evaluate whether the velocity in the eccentric and the concentric phase of the squat, and the peak velocity in the concentric phases are affected in power output through the use of the VM when the subjects use or did not use a WB. Method: Fifteen subjects (10 men and 5 women) volunteered freely to participate and did a total of 12 squats divided in four different sets with three repetitions each on 75% of their self-reported one repetition maximum (1RM). The first two sets were either with or without WB and the third and fourth sets were either with or without the practice of the VM. The three conditions (with WB, with WB + VM and VA only) were compared to each other and to the control group (without any instructions and no WB) in terms of power output and velocity in the eccentric, concentric and peak velocity in the concentric phase of the squat. Result: There was no significant difference in power output when comparing the four different test conditions. The velocity in the eccentric, concentric and peak velocity in the concentric phase did not have a significant difference between the different test conditions. Conclusions: This study shows a different output compared to previous literature. The WB and the practice of VM did not affect the power output and velocity in a squat, alone or together.
Bakgrund: Det finns många olikheter i litteraturen när det gäller huruvida tyngdlyftarbältet påverkar prestationen och/eller om det minskar skaderisken. En knäböj är en vanlig övning som används inom många områden av styrketräning och för olika ändamål. Användning av andningstekniker är vanligt vid tunga lyft och därför kan utförandet av andningstekniken; valsalvamanövern vara av intresse att studera och om det tillsammans med lyftbältet kan ge effekt på effektutveckling och hastighet i lyft. Syfte: Syftet med studien var att utvärdera hastigheten i en knäböjs olika faser (excentriska, koncentriska och topphastigheten i den koncentriska fasen) och hur effektutvecklingen påverkas av lyftarbälte och valsalvamanövern. Metod: Femton personer (10 män och 5 kvinnor) deltog frivilligt och utförde totalt 12 knäböj i fyra olika sets med tre repetitioner på 75 % av testpersonernas självrapporterade 1RM. De första två seten var utförda antingen med eller utan tyngdlyftarbälte och de tredje och fjärde seten var utförda antingen med eller utan utövande av valsalvamanövern. Dessa tre förhållanden ( med lyftarbälte, med lyftarbälte + VA och VA endast) jämfördes med varandra och med kontrollgruppen ( ingen VM och inget lyftarbälte) med avseende på effektutveckling och hastigheten i den excentriska, koncentriska och topphastighet i knäböjens koncentriska fas. Resultat: Effektutvecklingen gav ingen signifikant skillnad i någon av de fyra olika förutsättningarna (med lyftarbälte, utan lyftarbälte, med bälte och valsalvamanövern och utan bälte och valsalvamanövern). Hastigheten i den excentriska, koncentriska och topphastigheten i den koncentriska fasen visade ingen signifikant skillnad mellan de fyra olika seten. Konklusion: Studien visade ingen skillnad vilket kan jämföras med tidigare litteratur där en skillnad fanns. Lyftarbältet och utförandet av valsalva manövern påverkade inte effektutvecklingen och/eller hastigheten när en knäböj utfördes.

APA, Harvard, Vancouver, ISO, and other styles

24

Niklasson, Emma, and Karlsson Tina Sundström. "Analys av försäsongsträningen hos ett svenskt damfotbollslag på elitnivå." Thesis, Högskolan i Halmstad, Biomekanik och biomedicin, 2014. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:hh:diva-25661.

Full text

Abstract:

Syftet med denna studie var att analysera vilken del av försäsongsträningens två cykler som påverkade styrka och explosivitet i nedre extremitet, accelerationsförmåga, agility och anaerob uthållighet genom att sammanställa dessa egenskaper hos kvinnliga elitfotbollsspelare, för att därefter kunna utvärdera om försäsongsträningen förbättrade dessa egenskaper. Tester som kunnat påvisa viktiga och avgörande fysiska kvalitéer hos elitfotbollsspelarevaldes ut och dessa genomfördes vid tre tillfällen; före, under och efter försäsongsträningen. Testerna var; knäböj, vertikalhopp, 15 m sprint, T-test och YO-YO Intermittent Återhämtningstest (YO-YO IÅ).Studien innefattade 24 damfotbollsspelare på elitnivå från alla spelarpositioner. Till den andra testomgången observerades en signifikant förbättring av styrka, agility och anaerob uthållighet. Vid de andra testerna observerades ingen skillnad. Första delen av försäsongsträningen utvecklade till viss del spelarna åt rätt håll genom en förbättring av styrkan i nedre extremiteten. Den signifikanta förbättringen i agility och anaerob uthållighet kom lite för tidigt, det vill säga under den första cykeln avförsäsongsträningen, vilket hade varit mer önskvärt efter den andra cykeln. Detta innebär attandra viktiga egenskaper kan ha försummats.
The purpose of this study was to analyze which part of the pre-season trainings two cycles that affected strength and power in lower extremities, acceleration, agility and anaerobic endurance by compiling these abilities of a female elite soccer player team, and then evaluate whether the pre-season training improved these abilities. Tests that could prove important and crucial physical qualities in elite soccer players were selected and then performed on three occasions; before, during and after the pre-seasontraining. The selected tests were; squat, vertical jump, 15 m sprint, T-test and YO-YO Intermittent Recovery Test (YO-YO IR). The study included 24 female elite soccer playersfrom all playing positions. A significant improvement in strength, agility and anaerobic endurance were measured in the second test round. In the other tests there were no difference observed. The first cycle of the pre-season training partly developed the players in the right direction, which the significant improvement in strength revealed. The significant improvement in the agility and anaerobic endurance occurred a little too early, it would have been more beneficial after the second cycle. This means that other important qualities might have been neglected.

APA, Harvard, Vancouver, ISO, and other styles

25

Petré, Henrik, and Pontus Löfving. "Kombinationsträning : Maximal styrka och aerob förmåga." Thesis, Gymnastik- och idrottshögskolan, GIH, Institutionen för idrotts- och hälsovetenskap, 2015. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:gih:diva-3752.

Full text

Abstract:

Syfte och frågeställningar Syftet med denna studie var att undersöka utveckling av styrka och aerob förmåga vid kombinationsträning med olika intensitet och volym i den aeroba träningen. Studiens frågeställningar var: (1) Utvecklas maximal styrka olika då styrketräning kombineras med antingen högintensiv aerob träning i intervallform eller aerob medelintensiv kontinuerlig träning? (2) Vilket av dessa två kombinationsprogram är effektivast för att öka maximal syreupptagningsförmåga (VO2max), laktattröskeln, maximalt blodlaktat och tid till utmattning? Metod En kvantitativ träningsstudie genomfördes med 18 manliga försökspersoner (fp) som under en sex veckors period fick bedriva styrketräning och aerob träning kombinerat i ett och samma träningsprogram. Fp delades in i två olika grupper om vardera nio personer där den aeroba träningen skiljde grupperna åt. Under den sex veckor långa träningsperioden fick båda grupperna utföra ett vetenskapligt förankrat styrketräningsprogram med knäböj som övning tre gånger i veckan i syfte att utveckla maximal styrka. Direkt efter avslutat styrkepass fick ena gruppen (försöksgruppen) dessutom utföra ett högintensivt aerobt träningspass i intervallform på ergometercykel med liten volym (4-20 min), medan den andra gruppen (kontrollgruppen) istället fick utföra ett aerobt medelintensivt kontinuerligt träningspass med större volym (40-80 min). Såväl före som efter den sex veckor långa träningsperioden fick samtliga fp genomföra tester med identiskt testförfarande. Härmed kunde skillnader i utveckling av maximal styrka i 1RM i knäböj, VO2max, förmåga att bilda och hantera laktat samt tid till utmattning mellan de två grupperna undersökas. Resultat Resultatet visade att både kontroll- och försöksgrupp ökade signifikant i styrkeövningen 1RM i knäböj. Vidare ökade båda grupperna signifikant i VO2max, tröskelbelastning samt tid till utmattning vid ergometercykling. Försöksgruppen ökade signifikant mer i blodlaktatnivå vid tröskelbelastningen än kontrollgruppen. Dessutom fanns en statistisk tendens som visade att försöksgruppen ökade sin förmåga att utveckla maximalt blodlaktat mer än kontrollgruppen. Utöver detta förekom ingen signifikant skillnad i utveckling grupperna emellan för någon av övriga uppmätta variabler. Dock kunde en statistisk indikation noteras vid summering av samtliga prestationspåverkande variabler som mättes i studien, vilken talade för att försöksgruppens träning hade mer positiva effekter ur ett prestationsperspektiv jämfört med kontrollgruppens träning. Slutsats Maximal styrka utvecklas likvärdigt oavsett om styrketräning kombineras med högintensiv aerob träning i intervallform eller aerob medelintensiv kontinuerlig träning. Högintensiv aerob träning i intervallform är dock väldigt effektiv ur ett prestationsperspektiv då den utvecklar en mängd fysiska delkapaciteter med väldigt liten tidsåtgång.

Uppsatsen tilldelades stipendiemedel ur Överste och Fru Adolf Janssons fond för VT 2015.

APA, Harvard, Vancouver, ISO, and other styles

26

Knäble, Florian [Verfasser]. "Analysis of non-autonomous Ornstein-Uhlenbeck Processes with càd-làg paths / Florian Knäble. Fakultät für Mathematik." Bielefeld : Universitätsbibliothek Bielefeld, Hochschulschriften, 2012. http://d-nb.info/1022051008/34.

Full text

APA, Harvard, Vancouver, ISO, and other styles

27

Knäbel, Anja [Verfasser], Ralf [Gutachter] Schulz, and Martin [Gutachter] Scheringer. "Evaluation of exposure modelling strategies in the context of environmental risk assessment for pesticides / Anja Knäbel. Gutachter: Ralf Schulz ; Martin Scheringer." Koblenz, 2016. http://d-nb.info/1111788324/34.

Full text

APA, Harvard, Vancouver, ISO, and other styles

Dissertations / Theses on the topic 'Knäböj'

Create a spot-on reference in APA, MLA, Chicago, Harvard, and other styles