Academic literature on the topic 'Kommunikativ förmåga'

För drygt hundra år sedan frigjordes de pedagogiska frågorna från den filosofiska domänen. 1910 tillträdde Bertil Hammer som vårt lands förste professor i pedagogik. Ett av de skäl som angavs för denna professur var lärarutbildningens behov av vetenskaplig förankring. Hammer skrev fram ett ambitiöst program, där pedagogiken skulle omfatta kunskaper om lärande (psykologi), kunskaper om utbildning och samhälle (historia/sociologi) samt kunskaper om vad som kan anses rätt och gott (filosofi). Det skulle dock gå många år innan hela detta program realiserades fullt ut. Pedagogiken förblev fram till 1950-talet förankrad i psykologin. På 1960-talet diskuterades de sociala aspekterna allt livligare (en diskussion som inom disciplinen började med Urban Dahllöfs arbeten och sedan utvidgades, med delvis annan riktning, av Ulf P. Lundgren), och först på 1990-talet slog de filosofiska aspekterna igenom (med början i Tomas Englunds pragmatiska inriktning, följt av bland andra Klas Roth). 1996 inrättades landets första professur i didaktik, intressant nog med liknande motivering som den första professuren i pedagogik – i syfte att stärka lärarutbildningens vetenskapliga grund. Då jag tillträdde denna professur var det pedagogiska landskapet som ett slagfält med åsiktslinjer och skyttegravar, och jag fick diverse frågor om vilken sida jag stod på: pedagogikens eller didaktikens, didaktikens eller ämnesdidaktikens, det pedagogiska arbetets eller utbildningssociologins sida och så vidare. Men min uppgift var inte, som jag såg det, att välja sida. Snarare ville jag som ämnesföreträdare utveckla något nytt. Det vid den tiden nyvaknade intresset för ämnesdidaktiska frågor (som Ference Marton redan under 1980-talet hade diskuterat i termer av fack-didaktik), liksom de professionsorienterade frågorna, utgjorde en ny fond för mitt intresse. Härutöver utgjorde frågor om språk, social-semiotik och multimodalitet ett intressant område för att förstå kunskapsrepresentationer och lärande, något som också utgjorde ett nytt perspektiv på frågan om lärande: synen på lärande som teckenskapande och meningsskapande kommunikation i stället för en fråga om individuell begåvning, kapacitet eller förmåga. Men ämnesdidaktiken bidrog även med kunskaper kring lärande av olika kunskapsområden, vilket i sin tur gav upphov till nya frågor jämfört med synen på lärande som en generell förmåga. Och allt detta påverkade i sin tur synen på lärararbetet. Så småningom sammanlänkades allt detta för mig i ett design-orienterat perspektiv på undervisning och lärande. Jag vill berätta denna historia ur ett högst personligt perspektiv. Hela det didaktiska fältet är mångfacetterat och fyllt av allehanda traditioner. Här vill jag berätta om min egen väg – i termer av tre olika ”vändningar”. Dessa vändningar är förstås påverkade av sin tid, men i viss mån har jag också bidragit till dessa vändningar.

BakgrundI bakgrunden förklaras begreppet kommunikativ förmåga och de kompetenser som ingår samt hur synen på den kommunikativ förmågan har förändrats i kursplaner. Hur språkundervisning bör vara upplagd beskrivs kort. De olika kompetenserna lingvistisk, diskurs, sociolingvistisk, strategisk, sociokulturell och social förklaras samt vad som bör ingå för att utveckla den kommunikativa förmågan beskrivs. Vikten av både utbildning och träning för läraren för att det ska bli ett kommunikativt klassrum tas upp och den teoretiska ramen beskrivs.SyfteSyftet med studien är att undersöka hur ett antal engelsklärare i grundskolans år 4-6 resonerar om kommunikativ förmåga samt hur de anser att språkundervisningen kan läggas upp för att utveckla denna.MetodMetoden som använts är den kvalitativa metoden med redskapet intervju. Intervjuer har gjorts med 5 lärare på olika skolor i två kommuner i Västra Götalands län. Lärarna arbetar alla med årskurserna 4 till 6 och har erfarenhet av undervisning i engelska.ResultatAv intervjuerna framgår det tydligt att det som lärarna anser vara allra viktigast för den kommunikativa förmågan är att eleverna får så många tillfällen som möjligt att både komma i kontakt med och använda språket. Även då lärarna inte namnger de olika kompetenserna i kommunikativ förmåga visar resultatet att de ändå berör de flesta i sin språkundervisning.
Program: Lärarutbildningen

Att arbeta med kommunikativ förmåga är en av grundstenarna i logopedens yrkesutövning. Syftet med denna studie var att utveckla ett självskattningsinstrument som kan mäta kommunikativ förmåga, med möjlighet att fånga upp både positiva och negativa aspekter av förmågan. Instrumentet utvecklades i enlighet med klassisk mätteori. En första utvärdering av instrumentet gjordes i ett pilottest med 13 respondenter. Resultatet ledde till att antal items, det vill säga frågor, minskades från 133 till 78 och individuella items förändrades vid behov. 254 respondenter fyllde sedan i det reviderade formuläret på internet. Fyra faktorer kunde uttydas ur materialet. Dessa var: beteende i sociala situationer, funktionell kommunikation, lingvistisk kunskap och receptiv förmåga samt röst. De fyra faktorerna förklarade 30,4% av variansen i materialet. Cronbachs alfa för alla 78 item var α = 0,76. Resultatet av denna studie är ett instrument i behov av ytterligare revidering och utveckling, främst med avseende på validering.

Working with communication is a key element in professional speech and language therapy. The aim of this study was to develop a self-report instrument that measures communicative ability, with a possibility to capture both positive and negative aspects of communication. The instrument was developed in accordance with classical measurement theory. A first evaluation of the instrument with 13 respondents was conducted. As a result the number of items, ie questions, was reduced from 133 to 78 and individual items were altered when needed. 254 respondents then answered the revised form on the internet. Four factors could be extracted from the material. These were: behavior in social situations, functional communication, linguistic skills and receptive skills plus voice. The four factors explained 30,4% of the variance within the material. Cronbach's alpha for all 78 items was α = 0,76. The result of this study is an instrument in need of further revision and development, primarily with respect to validation.

The aim of this study is to investigate if and how teachers’ and students’ communication in a classroom can lead to learning mathematics. It also aims to identify how students can reason about mathematics in various classroom situations. The study was conducted by using participant observation and interviews with three teachers and their classes in year 1 at a school in northern Sweden. The results show that oral communication of mathematics has equal room as written mathematics. Students work in the book, but the teacher and student also communicate to solve math problems in the book. Communication between students and teachers and between students takes place in the teaching. Communication is used as a tool for learning and development in mathematics. Students and teachers communicate mathematics in the classroom to learn and to understand each other. Learning processes take place in every lesson and pupils practice their communication skills in Year 1. Pupils understanding of mathematics are positive. Students in grade 1 think that math is fun and exciting. They understand teacher’s instructions, explanations and lessons. And the teachers believe that communication is an important tool in mathematics teaching.

Inledning: Ett framträdande resultat från Skolinspektionens rapport från 2011 visar att det svenska språket är mer framträdande än det engelska språket hos både pedagoger och elever i engelskundervisningen. Ju mer språkinläraren får höra och exponeras för målspråket desto mer utvecklas hen i språket menar Krashen (2013). Eleverna får även en möjlighet till att lyssna på uttal och intonation vilket de inte får om pedagogen inte talar målspråket i undervisningen. Rapporten visar även att man i skolan behöver ta del av den engelska eleverna lär sig på fritiden i en större utsträckning. I dagens samhälle är det engelska språket ett världsspråk och en nyckel till social och ekonomisk framgång (Lundahl 2012). Syfte: Syftet med denna studie är att undersöka ett antal pedagogers uppfattningar kring den egna muntliga kommunikativa förmågan i engelskundervisningen. Metod: I undersökningen användes den kvalitativa metoden med intervju som redskap vid insamling av data. Sex verksamma pedagoger i ämnet engelska intervjuades på tre olika skolor i en kommun på Västkusten. Resultat: I undersökningen har det framkommit att pedagogerna säger sig kommunicera mycket på engelska i engelskundervisningen och att de anser att det är av stor vikt att de själva talar målspråket. Resultatet visar även att det svenska språket används vid speciella tillfällen i engelskundervisningen. Ett framträdande resultat är att muntliga diskussioner är en viktig del av undervisningen vilket även Vygotskij (1984/2001) förespråkar eftersom man lär sig i samspel med andra. Hälften av pedagogerna har inte hört talas om rapporten från Skolinspektionen från 2011 som bland annat visar att svenskan är det övervägande språket i engelskundervisningen.

Denna studie behandlar målspråksanvändningen i undervisningen av ett andra- och ett främmandespråk. Syftet med studien är att i en jämförelse analysera om lärarens metoder för målspråksanvändning som används i andraspråksklassrummet, där målspråket är det gemensamma språket, kan appliceras i främmandespråksklassrummet, där det gemensamma språket är landets officiella språk. Forskningsfrågorna som studien utgår ifrån behandlar vilken tillgång eleverna har till målspråket i klassrummet samt om det synliggörs skillnader i språkklassrummen, som påverkar möjligheten att utveckla elevernas kommunikativa förmåga. Studien baseras på klassrumsobservationer, lärarintervjuer samt elevenkäter och genomfördes i grupper vilka studerade svenska som andraspråk samt spanska som främmandespråk. Samtliga metoder visar att svenskstudenterna i högre utsträckning möter begripligt inflöde samt ges utrymme för att tala och interagera på målspråket, vilket är en förutsättning för andraspråkstillägnande. De skillnader som synliggjorts i de olika språkklassrummen är att i svenskklassrummet var lärarnas förväntningar, elevernas engagemang att interagera på målspråket samt behovet av målspråket högre än i spanskklassrummet. Ur detta resultat kan man utläsa förändringsbara faktorer som lärare kan applicera i språkundervisningen så den blir mer språkutvecklande, vilka är: vikten av att begripliggöra inflödet genom språkutvecklande strategier, att stötta eleverna i att pröva sina språkliga hypoteser, att organisera rika klassrumssamtal där eleverna får förhandla om innebörd samt att ha höga förväntningar på eleverna. Samtliga faktorer synliggörs i denna studie i andraspråksklassrummen men inte alla är synliga i främmandespråksklassrummen.

Syftet med den här studien är att undersöka hur verksamma lärare i årskurs 4-6 beskriver hur de tolkar kommunikativ förmåga i matematik, hur lärare kan arbeta med området samt vilka möjligheter och svårigheter som kan förekomma vid undervisning i matematisk kommunikation. Studien har genomförts med hjälp av kvalitativa intervjuer med sex lärare. Resultatet visar att lärare beskriver matematisk kommunikation som ett sätt för elever att tillsammans prata matematik och bli medvetna om sitt eget lärande. De anser att elever ska få arbeta tillsammans och att problemlösning kan vara ett sätt att arbeta med området. Lärarna menar att den största möjligheten är att elevers förståelse för matematik ökar men att det kan vara svårt att individanpassa undervisningen.

Title: How do you get a pupil from Year 7-9 in secondary school to communicate in German?  Five high school teachers views on how to develop pupils oral communicative skill within the German language   The aim of this essay is to explore Swedish secondary school teachers, from Year 7-9 in the German language, opinions regarding which work models and verbal strategies that are used and taught in order to foster the pupils oral communicative skill in the classroom. To achieve this aim, semi-structured interviews with five teachers are used. The results show that the teachers find that they encourage the pupils to speak German through creating possibilities for them to practise their oral language skills. The teachers also emphasize that they believe that alternating assignments in groups or pairs, where the students get the chance to be creative, activates the pupils to speak German the most. They also express an awareness for the fact that open or information questions encourage the pupils to use their creativity and speak more German. It was also clear that there are many different communication strategies, which they consider as helpful for the pupils in their attempt to communicate in German. Examples of these strategies are paraphrasing, asking for help, using Swedish words with a German pronunciation. These communicative strategies are, according to the teachers, mediated through the teachers and practise.

I skolans styrdokument står det tydligt att eleverna ska utveckla sin förmåga att kommunicera matematik samt använda lämpliga och korrekta begrepp. Syftet med examensarbetet är att undersöka om gymnasieskolans elever har förståelse gällande matematiska grundbegrepp med avseende på kommunikativ och funktionell förståelse samt se om det finns några skillnader mellan dessa. Med kommunikativ förståelse menas om eleverna kan förklara begrepp med egna ord och/eller med hjälp av figurer. Med funktionell förståelse menas om eleverna kan lösa uppgifter där olika begrepp står i fokus. För att undersöka detta valdes nio olika klasser ut och de fick vid olika tillfällen genomföra två prov som testade 12 grundläggande begrepp. På det första provet skulle eleverna med egna ord eller figurer förklara de 12 begreppen. På det andra provet skulle eleverna lösa 12 olika uppgifter som var och en innehöll ett specifikt begrepp. Undersökningen tyder på att eleverna har problem med den kommunikativa förståelsen då de endast gav en korrekt förklaring på ungefär hälften av begreppen. Däremot kan elever lösa uppgifter med begreppet i fokus vilket visar att eleverna har en större funktionell förståelse än de har kommunikativ förståelse.

Den här uppsatsen syftar till att undersöka gymnasieelevers grad av språkängslan i franskundervisningen och kopplingen mellan den och elevernas självupplevda förmåga i franska som främmande språk. Därtill ämnar detta arbete belysa i vilka situationer de ängsliga eleverna upplever sin talängslan vara som värst, och slutligen hur deltagarna i undersökningen önskar arbeta med muntliga aktiviteter i språkundervisningen. En kombination av kvantitativa och kvalitativa metoder tillämpas. En enkät delades ut i franskgrupper på två svenska gymnasieskolor. Det kvantitativa materialet analyserades statistiskt och på det kvalitativa materialet genomfördes en innehållsanalys. Det visar sig att språkängslan är relativt utbredd bland deltagarna och att det finns ett måttligt statistiskt signifikant samband mellan självvärderad språklig förmåga och grad av språkängslan. De mer ängsliga eleverna upplever att deras förmåga är lägre än de icke ängsliga eleverna. Därutöver framkommer att det framförallt är att svara på oförberedda frågor, och att läsa högt och tala inför klassen som framkallar ängslan hos eleverna. Slutligen visar det sig att majoriteten av deltagarna önskar arbeta med muntliga aktiviteter i par eller mindre grupper, och gärna med lekfulla uppgifter, med dialoger eller med skådespel. Avslutningsvis nämns vikten av att uppmärksamma fenomenet språkängslan. De pedagogiska implikationerna av upptäckten diskuteras kortfattat, och förslag till framtida forskning presenteras.

Communication difficulties are common in individuals with different types of disabilities. Hence, many may need Augmentative and Alternative Communication (AAC) to be able to communicate. Communication is the foundation of all social relations and studies report that insufficient communication can lead to reduced quality of life and be a predictor for behavioral problems. Even though communication is important there are indications that many individuals with communication difficulties do not get the support they need. People in the individuals’ network, such as family and personnel, play an important role in identifying these individuals, but to date there is no simple tool for that purpose. The aim of this pilot study was therefore to investigate if the Communication Function Classification System (CFCS) could be used to classify the communicative ability in adults attending a day center. Individuals attending day centers usually have disabilities that involve communication difficulties. The participants (n = 9) were family members (n = 3), personnel at day centers (n = 5) and speech-language pathologist (n = 1). The participants classified the communicative abilities of two individuals using CFCS. Two statistical measures, average deviation and percent agreement, were used to calculate the inter-rater reliability. The total average deviation was 0,2 and the total percent agreement was 65 %, which indicate that CFCS can be used to classify the communicative ability in adults attending a day center. However, the participants addressed some critique toward CFCS, therefore future studies should consider using another tool for identifying communication difficulties.
Kommunikativa svårigheter är vanligt hos individer med olika typer av funktionsnedsättningar. Många av dessa behöver därför ett Alternativt och Kompletterande Kommunikationssätt (AKK) för att kunna kommunicera. Kommunikation är grunden för all social gemenskap och forskare har rapporterat att bristande kommunikation kan leda till sämre livskvalitet samt vara en riskfaktor för olika typer av problembeteenden. Trots att kommunikation är viktigt finns indikationer på att många individer med kommunikativa svårigheter inte får det stöd de behöver. Omgivningen i form av till exempel personal och närstående spelar en viktig roll i identifieringen av dessa individer, men det saknas ett enkelt verktyg för dem att använda i det syftet. Föreliggande studie syftade därför till att, i en pilotstudie, undersöka om klassifikationssystemet Communication Function Classification System (CFCS) kan användas för att skatta den kommunikativa förmågan hos vuxna brukare med insatsen daglig verksamhet. De som får insatsen daglig verksamhet har funktionsnedsättningar som ofta innefattar kommunikativa svårigheter. Deltagarna (n = 9) i studien var närstående till två brukare, daglig verksamhetspersonal, och en logoped. Deltagarna i studien skattade brukarnas kommunikativa förmåga utifrån CFCS. Två statistiska mått, genomsnittlig avvikelse och procentuell överensstämmelse, användes för att beräkna interbedömarreliabiliteten för deltagarnas skattningar. Den totala genomsnittliga avvikelsen var 0,2 och den totala procentuella överensstämmelsen var 65 %. Det begränsade underlaget gör slutsatserna osäkra, men resultaten tyder ändå på relativt god samstämmighet mellan deltagarna, och att CFCS skulle kunna användas för att skatta den kommunikativa förmågan hos vuxna brukare med insatsen daglig verksamhet. Deltagarna riktade dock viss kritik mot CFCS, vilket gör att fortsatta studier bör överväga att använda ett annat verktyg för identifiering av kommunikativa svårigheter.