Academic literature on the topic 'Kommunikativ kompetens och språkutveckling'

Syftet är att analysera undervisning i förskolan. Analyserna utgår från kvalitetsbedömningar med Early Childhood Environment Rating Scale-3 (ECERS-3) (Harms, Clifford och Cryer 2014). Hög kvalitet i förskolan främjar barns lärande inom läroplanens målområden. Artikelns teoretiska ram utgörs av interaktionistiska och ekologiska teorier som innebär att individer och miljö konstruerar varandra i ett dynamiskt och ömsesidigt samspel (Bronfenbrenner 1979, 1986; Bruner 1996; Vygotsky 1986). Undervisning i förskolan definieras i texten som kommunikativ, interaktiv och relationell och behöver förstås i en samhällelig kontext. Kvalitetsbedömningar har genomförts i 153 svenska förskolor med ECERS-3. Resultaten visar att förskolans kvalitet varierar. Låg kvalitet bedöms på aktiviteter som kräver vuxnas engagemang, interaktion och kommunikation med barnen i form av undervisning. Det indikerar att förskollärares kompetens bildar en skärningspunkt för undervisningens kvalitet. Ytterligare forskning behövs för att utveckla förskolans undervisning och didaktik, vilket gynnar såväl barngruppen som enskilda barn och bidrar till en kompetenshöjning hos förskollärarna.

Syftet med studien är att ge en kvalitativ belysning av högstadieelevers uppfattningar om vilka hinder och möjligheter som finns med att målspråket (spanska) används som klassrumsspråk och vilka metoder och strategier som de uppfattar som framgångsrika för att främja målspråksanvändningen i klassrummet. För att undersöka informanternas uppfattningar har en kvalitativ ansats tillämpats. Materialet är insamlat genom semistrukturerade intervjuer med två spansklärare på högstadiet och genom fokusgruppsintervjuer med elever från dessa lärares undervisningsgrupper i årskurs 7 och 9. Sammanlagt har två lärarintervjuer och sex elevintervjuer, med totalt 22 elever, genomförts. Vidare har intervjuerna analyserats med hjälp av teorier och begrepp som berör språkinlärning, språkliga strategier och sociala relationer. Slutsatser som dragits av det analyserade materialet är att elever som har erfarenhet av att målspråket används som klassrumsspråk föredrar detta framför att svenskan används som klassrumsspråk. Några möjligheter som eleverna uppger med en undervisningspraktik där målspråket används som klassrumsspråk är att de lär sig mer spanska, får en bättre förståelse för de språkliga strukturerna, får större ordförståelse samt att de får en bättre relation till sin lärare. Resultaten visar även på att eleverna vill att svenskan används i viss utsträckning för att stödja förståelsen av spanskan. Detta i form av översättningar vid behov och vid betygssamtal och då läxor ges. Slutligen visar resultaten på att en förutsättningen för att läraren i så hög utsträckning som möjligt ska kunna använda sig av målspråket som klassrumsspråk är att läraren och eleverna använder sig av språkliga strategier, såsom kroppsspråk, kontextuellt stöd, bildstöd etc.

Syftet med föreliggande studie är att utifrån diskurser undersöka hur förskollärare talar om deras arbete när det kommer till barns språkutveckling i förskolan. Studien har följande forskningsfrågor: Hur talar förskollärare om sitt arbete för att främja barns språkutveckling i förskolans miljö? Hur resonerar förskollärare över sin kompetens kring barns språkutveckling? Studien grundar sig i socialkonstruktionismen, i studien används diskursanalys som ett verktyg, för att analysera förskollärares tal kring barns språkutveckling. Studien utgår utifrån åtta intervjuer med förskollärare, på åtta olika förskolor i två kommuner. Utifrån diskurserna i resultatet framkommer det att förskollärare behöver kompetens men att det framkommer inte vilka kompetenser som behövs, vilket påverkar deras arbetssätt med barnens språkutveckling. Utifrån förskollärarnas sätt att tala framkommer det att tiden samt personaltätheten påverkar förskollärarnas arbete, då det blir svårt för förskollärarna att hinna samtala och reflektera med barnen när det inte finns tid eller personal. I tidigare forskning lyfts det fram vikten av inkludering för barnen i förskolan, vilket resulterar i att barnen inte är delaktiga i miljöns utformning, utan att fokuset ligger på hur förskollärarna ska utforma miljön för att gynna barnens språkutveckling. Därför är våra förhoppningar att vår studie ska kunna att synliggöra hur förskollärare samtalar om en inkluderande verksamhet och på så vis väcka diskussioner på andra förskolor.

This is a scientific essay that has been written with the aim to reflect and analyze difficulties of bilingual children to communicate, being seen in a group and to focus during a traditional learning in language development within preschool. I have also reflected on my experiences and competences in intercultural pedagogy to support bilingual children in a changing society and in a globalized world. By using self-experienced situations from my professional practice, I have in a narrative form reflected back at my experiences with the help of academic literature, research articles, theoretical perspectives, curriculum (2018) and even asked questions to gain different perspectives on my stories. The main part of my research questions is whether I could have planned and acted differently in my self-experienced situations? Did I have enough knowledge about intercultural approach in order to adapt various situations based on the need of different children? In which ways could the preschool have provided better support in language development and communication for all children? This scientific essay has shown that it is important to understand the cultural background, language and ethnicity of bilingual children. It is also important to have a good collaboration with the guardians in order to plan suitable activities and classes/sessions. In addition, it is necessary to have great knowledge of intercultural pedagogical competence, diversified normality, inclusion, sociocultural perspective and support for the mother tongue to be able work with bilingual children. As a pedagogue and a future preschool teacher, I have according to Skolverket - Swedish National Agency for Education (2020) a greater responsibility to change, for example, the traditional way of working, but also to improve and adapt the education based on different needs to provide an equal education and preschool for all children.
Detta är en vetenskaplig essä som har skrivits för att reflektera och analysera tvåspråkiga barns svårigheter med att kommunicera, synas i en grupp samt att fokusera under ett traditionellt lärande i språkutveckling inom förskolan. Här har jag också reflekterat över mina erfarenheter och kompetenser inom interkulturell pedagogik för att stödja tvåspråkiga barn i ett förändrat samhälle och i en globaliserad värld. Genom att använda mig av egenupplevda situationer i berättande form i min yrkespraktik har jag reflekterat tillbaka med hjälp av akademisk litteratur, forskningsartiklar, teoretiska perspektiv, läroplanen (2018) samt ställt frågor för att få olika perspektiv på mina berättelser. Centralt i forskningsfrågorna är om jag kunde ha planerat och handlat annorlunda i mina egenupplevda situationer? Har jag haft tillräckligt med kunskaper inom interkulturellt förhållningsätt för att anpassa situationer utifrån barns olika behov? Hur skulle förskolan ha kunnat ge bättre stöd i barnens språkutveckling och kommunikation? Denna vetenskapliga essä har visat att det är viktigt att förstå tvåspråkiga barns kulturella bakgrunder, språk, etnicitet samt ha ett gott samarbete med vårdnadshavare för att kunna planera passande aktiviteter och undervisningar. Det krävs också kunskaper inom interkulturell pedagogisk kompetens, diversifierat normalitet, inkludering, sociokulturellt perspektiv samt modersmålsstöd för att jobba med tvåspråkiga barn. Jag som pedagog och blivande förskollärare har enligt Skolverket (2020) ett större ansvar för att förändra exempelvis det traditionella arbetssättet, men även förbättra och anpassa utbildningen utifrån olika behov för att få en likvärdig utbildning och förskola för alla barn.

The thesis aims to describe teachers’ opinions about the role grammatical com-petence plays in communicative language teaching. Since the breakthroughs of the Sixties in functional, meaningful and communicative foreign language teaching, instruction of grammatical structures has changed. In addition, the Swedish national syllabus offers poor descriptions of possible models for pedagogy of grammar; as a consequence, it is likely that the importance of grammatical competence varies in Swedish foreign language classrooms. Subject matter didactic theories (Pedagogical Content Knowledge) combined with Teacher Thinking research, form the theoreti-cal framework. Thirteen Spanish teachers were interviewed about their instructional values, dilemmas and ideas. The patterns that were found indicate that all teachers emphasize the importance of the grammatical structures for language learning and a communicative goal for the courses. Most of the informants practiced or strived for a focus on form approach. The how, what and when questions concerning the role of the grammar were for some teachers important to discuss and a tighter connection to research is suggested to develop and deepen teachers’ practice. Most of the teachers interviewed emphasized subject matter didactics instead of a more general didactic view when it came to the design of their lessons when teaching grammar. It was found that teachers mainly draw upon their own experiences as pupils, stu-dents and teachers when the role of grammar in learning a language was to be con-cretized in actual lessons. It was further discovered that hardly any influences from teacher education programs or other research results were referred to. These results indicate the need to take into account the professional knowledge and teachers’ questions as a basis for improvements in language teaching more firmly upon peda-gogical content knowledge. The results also raise the question whether shared pro-fessional content knowledge should (or should not) be represented in the national syllabus.

I denna studie undersöktes vilken betydelse relationell kompetens ges i styrdokumenten för lärarutbildningar i Sverige. För att besvara studiens forskningsfrågor undersöktes hur relationell kompetens framskrivs i utbildningplaner och kursplaner i de grundlärarprogram med inriktningen f-3 som, via Antagning.se, var sökbara med start höstterminen 2020.    Totalt undersöktes nitton grundlärarprograms utbildningsplaner och kursplaner, genom kvalitativ och kvantitativ analys, utifrån Aspelins definition av relationell kompetens som bestående av delkompetenserna kommunikativ kompetens, differentieringskompetens och socioemotionell kompetens. Dessutom gjordes en jämförelse av andelen av delkompetenserna i kursplanerna, vilka kategoriserats efter kurskärna. Studien motiveras av Aspelin och Jonssons (2019) studie som visar på behov av att utveckla lärares kunskap och förståelse kring relationell kompetens. Dessutom pekar resultaten i Nordenbo, Søgaard, Tiftikçi, Wendt och Østergaards (2008) studie mot att relationell kompetens, jämte didaktisk kompetens och ledarskapskompetens, är av central betydelse för lärares framgång. I syfte att besvara denna studies forskningsfrågor, tar studiens teoretiska ansats avstamp ur Bengtssons (1997) och Brantes (2016) beskrivning av didaktik, närmare bestämt allmändidaktikens vad-fråga. Dessutom används Aspelin och Perssons (2015b) definitioner av relationell pedagogik för att kartlägga området. Utifrån Aspelins (2018) definitioner av delkompetenserna av relationell kompetens, skapades sedan ett analysverktyg som användes för att analysera framskrivningen av delkompetenserna av relationell kompetens i grundlärarprogrammens utbildningsplaner och kursplaner. I analysen av både utbildningsplanerna och kursplanerna framkom ett mönster som verkar tyda på att socioemtionell kompetens är den delkompetens som  framskrivs mest och differentieringskompetens är den som framskrivs minst. Resultaten i analysen visar också på skillnader av relationell kompetens i de olika utbildningsplanerna och i de olika kursplanerna. Dessutom framkom skillnader i jämförelsen av relationell kompetens i de olika kurskärnorna. Slutsatsen utifrån studiens resultat är att blivande lärares utbildning i relationell kompetens kan variera stort beroende på var de valt att gå sin utbildning. Ur ett större perspektiv inverkar det på möjligheterna att, ur ett likvärdighetsperspektiv, kunna erbjuda en skola för alla. Avslutningsvis konkluderas att mer forskning av lärares utbildning i relationell kompetens behövs, liksom det finns behov av mer forskning av lärarutbildares relationella kompetens.

Mind-mindedness refers to the mother’s ability to treat her child as an individual with a mental life of his or her own. In the present study, the purpose is to investigate the relationship between the amount of mind-related comments the mother produces when the child is 9 months of age and the child’s development in language and communication at the age of 15 months. The hypothesis is that the amount of mind-related comments the mother produces has a positive affect on the child’s language abilities as well as his or her ability to initiate joint attention. The number of mind-related comments were identified according to the guidelines of Meins and Fernyhough (2006). Language development were measured with the parent questionaire SECDI, Swedish early communication development inventory (Eriksson & Berglund, 1999). The child’s communicative abilities were measured with ESCS, Early social communication skills (Mundy et al. 2003). A positive correlation between the amount of mind-related comments by the mother and the use of communicative gestures by the child, were observed. No further significant relationships were found in support of the hypothesis in the present study. The results are discussed in relation to earlier research concerning mind-mindedness and communicative development.
Mind-mindedness refererar till moderns förmåga att se sitt barn som en individ med ett eget känsloliv som styr hans eller hennes agerande. I föreliggande studie är syftet att undersöka sambandet mellan moderns användning av mentaliseringsyttranden i samspel med barnet vid 9 månader och barnets språkliga och kommunikativa utveckling då barnet är 15 månader. Hypotesen är att antalet mentaliseringsyttranden modern använder positivt påverkar barnets språkliga förmåga samt barnets förmåga att initiera delad uppmärksamhet. Antalet mentaliseringsyttranden hos mamman kodades enligt de kriterier som Meins och Fernyhough (2006) arbetat fram. Barnets språkliga förmåga mättes genom ett föräldrarskattningsformulär, SECDI (Swedish Early Communicative Development Inventories) (Eriksson & Berglund, 1999). Barnets kommunikativa förmåga skattades med formuläret Early social communication scales (Mundy et al. 2003). Ett signifikant positivt samband förelåg mellan antalet mentaliseringsyttranden hos modern och barnets användande av kommunikativa gester. I övrigt framkom inga signifikanta samband till stöd för föreliggande studies hypoteser. Resultaten diskuteras utifrån tidigare forskning med mind-mindedness och kommunikativ utveckling.

Syftet med denna studie är att undersöka hur pedagoger arbetar med digitala verktyg för att främja barns språkutveckling och hur de anser att det fungerar samt vilket behov av kompetensutveckling som pedagoger anser sig ha för att kunna genomföra ett bra digitaliseringsarbete för att främja barns språkutveckling. Undersökningen utgår ifrån forskning och litteratur om språkutveckling och digitala verktyg samt styrdokument. Som teoretisk utgångspunkt har sociokulturell teori använts. Med hjälp av en enkätundersökning har data samlats in från 98 pedagoger. Resultatet av studien visar att många pedagoger ser möjligheter med digitala verktyg för att främja barns språkutveckling samt har kunskaper om hur detta kan gå till samtidigt som en stor andel av pedagogerna uppgav att de saknade kunskaper inom området och därför önskade mer kunskap om digitaliseringens möjligheter. Slutsatser kan dras om att arbetet med att främja barns språkutveckling med hjälp av digitala verktyg kräver kompetenta pedagoger vilka i sin tur kan vara i behov av stöd och vägledning för att de ska kunna genomföra uppdraget. Att rektorer lyssnar på pedagogernas önskemål om struktur gällande digitalisering kan vara en viktig del i detta.

I dagens svenskundervisning är det mestadels läraren som äger talutrymmet och eleverna får sällan tillfälle att använda sin muntliga kommunikativa kompetens. Eftersom läraren har stort inflytande på undervisningen är studiens syfte att undersöka hur den muntliga kommunikativa kompetensen uttrycks när läraren undervisar, hur läraren möjliggör och begränsar elevernas muntliga kommunikation i svenskundervisningen. Med utgångspunkt i ett observationsschema har sex strukturerade observationer genomförts i grundskolans yngre åldrar. Empirin har deskriptivt analyserats och resultatet visar en förhållandevis jämn fördelning av att läraren möjliggör och begränsar elevernas muntliga kommunikativa kompetens. Läraren möjliggör elevernas muntliga kommunikativa kompetens genom att ställa frågor och låta eleverna svara på frågor. Läraren begränsar genom att själv använda talutrymmet och låta eleverna arbeta enskilt. Slutsatsen är att läraren både möjliggör och begränsar elevernas muntliga kommunikativa kompetens i undervisningen i samma utsträckning. Dessutom dras slutsatsen att lärarna behöver bli bättre på att låta eleverna vara muntligt aktiva i undervisningen. Studien bidrar därmed med kunskap hur lärare kan bli medvetna om de möjliggör eller begränsar elevernas muntliga kommunikativa kompetens och därigenom utveckla sin undervisning då eleverna blir muntligt aktiva. Studien bidrar dessutom med kunskap till lärare som inte har elevernas muntliga kommunikativa kompetens i fokus i sin nuvarande undervisning. Det är av intresse att studera vidare kring huruvida elevernas muntliga kommunikativa kompetens påverkas av lärarens frågor.

The purpose of this study is to show how some Swedish teachers in the grades four to six assess the subject of English and what impact the national tests have on teachers’ way of looking at assessments and grades and how teachers are supposed to work with assessment and grading according to the curriculum and the education act. The method of this study has been interviews with principals, teachers and pupils to get as many perspectives of the subject as possible. It has contributed to an interesting content and the end result will be as fundamental as it can be. The findings of this study show that teachers teaching English in Sweden have a great responsibility because of the lack of subject priority and communication between themselves, the government and other authorities in the world of education. They are also in a position of having to further train themselves to get new sources for their teaching and assessment of their students.