Dissertations / Theses on the topic 'Konfusion'

Confusion can be a life threatening condition that is often missed by the nurses, thus it occurs in the same range as pain, fever or infections. Aim: The aim of this study was to describe the phenomenon of confusion among elderly patients, in order to establish a wider understanding of the patient's nursing needs. Method: Literature study based on scientific material. Results: The result showed the patient's ability to recollect and reconstruct episodes of confusion. During the confusion the stories contained a wide variety of experiences, such as threat, fear, suspicion, chaos and order, unreal experiences, a need to escape and a bad sleep. Afterwards the patient's told that they experienced a sense of shame and guilt, abasement, fear, relief and a will to understand what had happened to them. They also felt a need to talk about what they had gone through. These experiences of confusion among elderly patients showed the importance of education and awareness among the nursing staff. The nursing strategies depended in which ground the nurses´ folkway by the elder patient was settled in. When the nurse establishes relation, brings and puts across enough knowledge, beholds, observes and evaluates, informs, explains, communicates and creates a encouraging inner and outer environment, she gives an opportunity for the patients recovery.

Konfusion kan drabba vem som helst, men risken ökar med stigande ålder. Det är en störning av medvetande och kognitiva funktioner. Utlösande faktorer kan vara medicinska tillstånd som allvarlig sjukdom, infektioner, metabola rubbningar, dehydrering eller läkemedel. Konfusion ökar risken för skador och komplikationer, försvårar vårdandet, förlänger vårdtiden samt innebär ett lidande för patienter och anhöriga. Syftet är att identifiera omvårdnadsaktiviteter som kan förebygga och lindra konfusion hos patienter som vårdas på sjukhus. Metoden är en litteraturstudie. Sökning har skett i Cinahl och Medline. Sökord har varit ”acute confusion”, delirium, nursing och ”confusion nursing”. 15 artiklar har analyserats. Nio har en kvantitativ ansats och sex har en kvalitativ ansats. Resultatet sammanfattas i tre teman och nio subteman. Ett tema är vikten av beredskap. Denna består i att identifiera riskfaktorer, eliminera riskfaktorer samt identifiera tidiga tecken på konfusion. Det andra temat är anpassning av miljön. En säker miljö för patienterna bör eftersträvas eftersom de ofta utsätter sig själva för fara. Både en stimulerande miljö och en begriplig miljö lindrar konfusion. Det tredje temat handlar om att patienten med konfusion är i behov av ett äkta möte med vårdaren. Patienten känner sig ofta ensam med sina märkliga upplevelser och vårdaren bör ta sig tid att försöka förstå. Vidare kan patienten behöva känna bekräftelse. Slutligen bör patienten få stöd i att bearbeta sina upplevelser. I diskussionen framkommer vikten av att sjuksköterskan tillägnar sig kunskap för att förebygga och lindra konfusion. God omvårdnad är konfusionsförebyggande och kan förhindra onödigt lidande, komplikationer och därmed ökade kostnader.

 

Bakgrund: Akut konfusion har visat sig förekomma inom nästan alla vårdformer för äldre patienter, därför behöver sjuksköterskan utveckla sina kunskaper om patienters upplevelser vid tillståndet. Syfte: Att beskriva äldre patienters upplevelser vid akut konfusion i samband med sjukhusvistelse. Metod: Litteraturstudien utgjordes av tio vetenskapliga artiklar som hittades i databasen PubMed och analyserades genom kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Utifrån innehållsanalysen formades fyra teman kring äldre patienters upplevelser vid akut konfusion; ”en overklig verklighet”, ”starka emotionella upplevelser”, ”vara i någon annans händer” och ”uppvaknandet”. Det framkom att patienterna upplevde hallucinationer och att tids- och rumsuppfattningen mixandes ihop samt att de upplevde rädsla och hot. Patienterna kände också att mötet med sjuksköterskan inte skedde på lika villkor och de kände sig därför underlägsna. Dock var sjuksköterskans närvaro viktig för att patienten skulle känna trygghet. Patienterna upplevde att de miste kontrollen över situationen och kände ofta skuld och skam efteråt. Slutsats: Det behövs gemensamma strategier för sjuksköterskor inom omvårdnaden av äldre för att kunna hantera uppkomna situationer i samband med akut konfusion. En modell utarbetades om hur sjuksköterskor kan agera i arbetet med äldre patienter som riskerar att drabbas av akut konfusion.

Konfusion är mycket vanligt förekommande hos äldre och skapar stort lidande, ger höga samhällskostnader och orsakar hög mortalitet. Syftet med studien var att belysa sjuksköterskans icke farmakologiska omvårdnadsåtgärder vid konfusion hos äldre patienter. Metoden var en litteraturstudie, vilken innefattade tio artiklar där relevanta omvårdnadsåtgärder framkom, dessa presenterades i resultatet under VIPS - modellens åtgärdssökord. Resultatet av studien visade att patienter med konfusion mindes och uppmärksammade vad som skedde med och runt omkring dem. Viktigt var att få information om sitt konfusionstillstånd för att förstå vad som hände och varför. Samspelet mellan sjuksköterska och patient var av stor vikt. Återorientering av patienten var vanligt och ansågs oftast ha positiv effekt. Att bekräfta patientens upplevelse, och att visa omtanke och förståelse var väl fungerande stöd. Kontinuitet av personal, att eliminera bakomliggande orsaker och att främja god sömn var av stor betydelse. Vanligt förekommande var tvångsåtgärder för att skydda patienten från att skada sig själv och andra. Musik och ljusterapi togs upp som omvårdnadsåtgärder. Även närstående hade en stor roll vid omvårdnaden av patienten med konfusion. Relativt lite forskning finns inom området konfusion, i synnerhet gällande omvårdnadsåtgärder i samband med konfusionstillståndet. Behov av ytterligare forskning föreligger inom området. //

Confusion is quite common among elderly and creates great suffering, high cost for social services and high mortality. The purpose of this study was to highlight the non-pharmacological actions in care provided by nurses to elderly with confusion. The method was a literature study, based on ten articles containing relevant care measures where the result is presented in the VIPS-model’s keywords. The result of the study showed that patients with confusion remembered and registered what was happening around them. It was important for the patient to obtain proper information regarding the state of confusion to understand what is happening. The teamwork between nurse and patient is of great importance. Re-orientation of patient was common and mostly considered to have a positive effect. Important support by the nurse is to confirm the patient’s perception by showing concern and understanding. Other key concepts where continuity of staff, eliminate underlying causes, facilitate good sleep. It was common with supervision and constrainer to protect the patients from harming themselves and others. Music and light therapy were mentioned as care measures. Relatives also played an important part in treating a patient with confusion. There is relatively little research regarding confusion especially with focus on suitable care actions. There is a need of further studies in this matter.

Bakgrund: Konfusion är en vanlig företeelse hos äldre personer inneliggande på sjukhus. Så många som hälften kan vara drabbade, men det upptäcks sällan och kunskapen hos sjuksköterskor behöver öka. Eftersom patienterna ofta har svårt att kommunicera, så kan närståendes kunskap om patienten hjälpa vårdpersonalen samt förmedla lugn till patienten. Familjefokuserad omvårdnadsteori valdes därför som teoretisk utgångspunkt. Syfte: Den här studien syftade till att undersöka, äldre patienters, närståendes och sjuksköterskors upplevelse av konfusion på sjukhus, samt huruvida familjefokuserad omvårdnad kunde verka främjande vid konfusion. Metod: Litteraturöversikt med systematisk ansats baserad på femton artiklar från åren 2010–2019, från databasen PubMed. Åtta av artiklarna hade en kvalitativ metod, fyra hade en kvantitativ ansats medan tre artiklar använde mixad metod. Resultat: Litteraturöversikten resulterade i fyra teman: Upplevelsen av konfusion, kunskapsbrist, interaktion samt familjefokuserad omvårdnad. Dessa återspeglades utifrån patienten, de närstående samt sjuksköterskan. Utifrån temat Upplevelse av konfusion sågs att patienten ofta hade en skrämmande upplevelse under konfusionen. Temat Kunskapsbrist visade att närstående var frustrerade över att de inte fick någon bra förklaring till patientens tillstånd. I temat Interaktion sågs att hallucinationer och aggressivt beteende hos patienterna ledde till att sjuksköterskor ibland var tvungna att ta till tvångsåtgärder. Temat Familjefokuserad omvårdnad visade att genom att lyfta fram närståendes kunskap om patienten, kunde tidiga tecken på konfusion upptäckas och patienterna kände sig också i regel lugnare. Slutsats: Konfusion är en komplex åkomma som upplevs svår för både patienten, närstående och sjuksköterskan. Genom en ökad kunskap om konfusion både för sjuksköterskor och närstående kan samarbete förbättra omvårdnaden för patienten.
Background: Delirium is a common phenomenon for elderly people during hospitalization. As many as 50% might be affected by this severe condition. Due to poor knowledge among nurses in general, many patients neither get the proper diagnosis nor care. By enhancing the understanding of the lived experience of delirium by patients, their families and the caregiving nurses, it is possible to create a good foundation for cooperation among all parts. Since the patients often have trouble with communication, the family’s knowledge of the patient can help health professionals and calm the patient. Family-centered care theory was therefore chosen as nursing theory. Aim: To examine the lived experience of delirium at a hospital from the perspective of the elderly patient, the significant other and the nurse. It is also to explore if family-centered care can serve as prevention or positive impact on the patient with delirium. Method: A literature review with systematic approach based on fifteen articles from the years 2010–2019, from the PubMed database. Of the articles, eight had a qualitative method, four had a quantitative approach while three articles used the mixed method. Result: The literature review resulted in four themes: Experience of the confusion, Lack of knowledge, Interaction and Family-centered nursing. These were reflected according to the patient, the significant other and the nurse. The theme Experience of the confusion showed that the patients often had a terrifying experience during the delirium episode. The theme Lack of knowledge showed that significant others were frustrated that they did not receive a clear explanation for the patient’s condition. In the theme of Interaction, hallucinations and an aggressive behaviour in patients led to nurses sometimes having to use coercive methods. The theme of family-centered nursing showed that by highlighting significant others knowledge of the patient, early signs of confusion could be detected, and patients also felt calmer. Conclusion: Delirium is a complex state that is difficult for the patient as well as the family and the nurse. If the knowledge of delirium increases for the nurse and the significant other, the cooperation can improve the care of the patient.

Bakgrund: Konfusion är ett akut förvirringstillstånd som är vanligt förekommande efter kirurgi där en desorientering av tid, rum, situation eller person sker vilket kan leda till längre vårdtider, ett ökat behov av rehabilitering samt en ökad dödlighet. Detta innebär dels ett lidande för patienten, men även en ökad belastning på vården med ökade kostnader på grund av den längre vårdtiden. Genom att förebygga postoperativ konfusion skulle de negativa konsekvenserna kunna förhindras och patientens lidande därmed minska. Syfte: Syftet med studien var att identifiera vilka icke-farmakologiska åtgärder som beskrivs i vetenskaplig litteratur för att förebygga postoperativ konfusion på somatiska vårdavdelningar.  Metod: En deskriptiv litteraturstudie som baserats på tio kvantitativa originalartiklar publicerade år 2015–2020. Databaserna som användes var PubMed och Cinahl. Artiklarnas kvalitet granskades och de sammanställda artiklarnas resultat analyserades och resultatet delades in teman och kategorier för ge en bättre överblick inom området.  Resultat: Som förebyggande åtgärder för postoperativ konfusion identifierades i det sammanvägda resultatet fem teman. Dessa var kunskap, orientering, miljö, basal omvårdnad och smärta. Inom temana identifierades även kategorier där kommunikation, utbildning av personal samt ett nära samarbete med närstående visades vara en viktig del i att förebygga postoperativ konfusion på somatiska vårdavdelningar.  Slutsats: Med icke-farmakologiska förebyggande åtgärder riktade mot kunskap, orientering, miljö, basal omvårdnad och smärta kunde fler fall av postoperativ konfusion förebyggas. Genom detta kunde därmed även patientens lidande och belastningen på vården minskas.
Background: Delirium is an acute state of confusion that is common post surgery where a disorientation of time, situation and person occurs which can lead to longer length of stay, an increased need for rehabilitation and an increased mortality. This leads to suffering for the patient but also an increased burden on healthcare. By preventing postoperative delirium the negative consequences could be avoided and the suffering of the patient thereby decrease. Aim: The aim of this study was to identify non-pharmacological measures that are described in scientific literature to prevent postoperative delirium in somatic wards.    Methods: A descriptive literature study based on ten quantitative peer reviewed articles published between 2015–2020. The databases that were used were Pubmed and Cinahl. The compiled results were evaluated and the compiled results were analyzed and then categorized into themes to give a better overview of the field.  Results: As preventive measures for postoperative delirium five themes were identified in the result. These were knowledge, orientation, environment, nursing care and pain. Within these themes categories were also identified and communication, staff education and a close cooperation with relatives were an important part in preventing postoperative delirium in somatic wards.   Conclusion: With non-pharmacological preventive measures aimed towards knowledge, orientation, environment, nursing care and pain more cases of postoperative delirium could be prevented. These preventive measures could thereby decrease the patients suffering and the burden on healthcare.

Bakrund: Fast track-kirurgi är ett alltmer vanligt förekommande arbetssätt inom hjärtkirurgi. Tidigare studier har påvisat att en tidig extubation har medfört en vinst i patientens rehabili-teringsprocess samt bidragit till kortare vårdtider och sänkta sjukvårdskostnader. Syfte: Syftet med studien är att kartlägga och redovisa graden av smärta och konfusion efter extubation hos patienter som genomgått hjärtkirurgi. Metod: Material inhämtades genom en fortlöpande journalgranskning. Pilotstudien granskade patientjournaler samt övervakningsjournaler i realtid. Detta utfördes i kombination med ett observationsformulär som utformats till studien innehållande mätinstrumenten VAS [Visuell Analog Skala, för smärtskattning] och RASS [The Richmond Agitation-Sedation Scale, för konfusionsbedömning]. Resultat: Patienterna upplevde smärta både efter tidig och sen extubering vid hjärtkirurgi. Efter tidig extubation dokumenterades fyra av tio patienter vara lugna och alerta samt sex av tio som slöa. Efter sen extubation dokumenterades en patient vara lätt sederad, åtta patienter slöa, en patient alert och lugn samt en patient var rastlös. Konklusion: Datamaterialet är anpassat till en pilotstudie. Således är det inte möjligt att dra några vetenskapliga slutsatser gällande korrelationen mellan extubationstid, smärta och konfusion. För att kunna uppnå en vetenskaplig signifikans krävs en studie av större kvantitet.
Background: Fast-track surgery is an increasingly common work procedure in cardiac surgery. Previous studies have shown that an early extubation has a positive effect on the patients’ reha-bilitation process and contributes to a shorter hospitalization and lowered medical costs. Purpose: The purpose of this study is to identify and recognize the degree of pain and confusion after extubation in patients’ undergone cardiac surgery. Method: Material was collected through an ongoing record review. The pilot study examined the medical records and monitoring records in real time. This was carried out in combination with an observation form designed for the study containing the instruments VAS [Visual Analogue Scale for pain measurement] and RASS [The Richmond Agitation-Sedation Scale, for the assessment of the degree of confusion]. Results: Patients experienced pain after both early and late extubation in heart surgery. After early extubation four of ten patients were documented as calm and alert, and six of ten as dull. After late extubation one patient was documented/revised to be slightly sedated, eight patients as lethargic, one patient as alert and calm, and one patient as restless. Conclusion: The data set is appropriate for a pilot study. Thus, it is not possible to draw any scientific conclusions concerning the correlation between the time of extubation, pain and confusion. In order to achieve a scientific significance, a study of greater amplitude is required.

Konfusion är en klinisk diagnos och forskning har visat att en stor del av sjukhusvårdade patienter drabbas av konfusion någon gång under vårdtillfället. Konfusion är kopplat till längre vårdtider, ökade vårdkostnader och högre mortalitet. Äldre patienter löper en högre risk att drabbas av konfusion. Diagnosen ställs utifrån de diagnoskriterier som är beskrivna i Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (DSM) eller International Statistical Classification of Diseases and Related Health Problems (ICD) och det finns bedömningsformulär som är utformade utifrån dessa kriterier. Det har visat sig att de negativa effekterna av konfusion kan begränsas genom tidig identifiering av symtomen. Bedömningsformulär för att identifiera och diagnostisera patienter med konfusion är utarbetade då enbart klinisk bedömning visar på att diagnosen inte ställs på patienterna. Syftet med studien var att belysa hur sjuksköterskan kan göra en bedömning för att identifiera patienter med konfusion som vårdas på sjukhus. En litteraturöversikt har genomförts för att besvara syftet. Femton studier inkluderades i översikten, datainsamlingen skedde genom databaserna PubMed och CINAHL. Studierna som inkluderades har kvalitetsbedömts av författaren. En innehållsanalys har genomförts och resultatet presenteras under tre teman. De teman som framkom i resultatet var identifikation, bedömning och kunskap. Sjuksköterskor identifierar många symtom och beskriver begrepp som kan härröras till konfusion utan att de nödvändigtvis kopplar ihop symtomen eller begreppen till konfusion. Under temat bedömning visade det sig att sjuksköterskorna gör en bedömning av en patient samtidigt som de utför andra arbetsuppgifter. Om de använder ett bedömningsformulär så får de inte lika många positiva utfall med formuläret som när en forskare använder formuläret. Dock identifierar inte sjuksköterskor falskt positiva patienter med ett bedömningsformulär. Temat kunskap utformades då sjuksköterskor beskriver och bedöms i studier som om de inte har adekvat kunskap om konfusion. Sjuksköterskornas önskar också mer kunskap om konfusion. Olika utbildningsinterventioner är genomförda med gott resultat. I resultatet har det framkommit att sjuksköterskor har en förmåga att identifiera och att de identifierar symtom på konfusion. Många begrepp dokumenteras och symtom uppfattas bland sjuksköterskorna, men de önskar mer utbildning om konfusion. Bedömningsformulär kan användas men innan formuläret implementeras bör det föregås av en utbildningsintervention. Oavsett vilken typ av utbildningsintervention som genomförs, internetbaserad kurs, workshops och/eller fokusgrupper så upplever sjuksköterskor att de tillhandahöll mer kunskap. Där kvantitativa metoder använts har en förhöjd kunskapsnivå kunnat mätas efter en utbildningsintervention.

Introduktion: Konfusion är ett vanligt tillstånd som ofta drabbar äldre vid akut sjukdom och orsakar lidande. Då den äldre patientgruppen ökar i samhället blir det mer vanligt att som sjuksköterska möta denna patientgrupp. Det är sjuksköterskans uppgift att identifiera konfusion och ge god omvårdnad. Syfte: Belysa faktorer som påverkar sjuksköterskans möjligheter att identifiera konfusion hos äldre patienter. Metod: Denna litteraturstudie har gjorts enligt Polit och Becks niostegsmodell (2012). Arbetet har utgått från 10 vetenskapliga artiklar som är av kvalitativ och kvantitativ metod. Artiklarna har inhämtats från två databaser, Cinahl och PubMed. Resultat: Resultatet visar fyra kategorier Dokumentation, Kunskap, Bedömningsinstrument och Organisation vilket alla är faktorer som påverkar sjuksköterskans identifiering av konfusion Slutsats: Denna litteraturstudie belyser faktorer som påverkar sjuksköterskans möjlighet att identifiera konfusion hos äldre patienter. Litteraturstudien visar att faktorer som kan påverka identifieringen kan vara brist i kunskap, användandet av bedömningsinstrument, dokumentationen eller att det inte finns tillräckligt med resurser. Identifieringen kan också påverkas av sjuksköterskornas uppfattning om det naturliga i ett åldrande.

Bakgrund: Akut konfusion är en akut rubbning av medvetandet som leder till nedsatt uppmärksamhet samt försämrad kognitiv förmåga, uppfattningsförmåga och minnesförmåga. Akut konfusion kan drabba vem som helst, men är vanligast bland äldre patienter i samband med sjukhusvård. Syfte: Att belysa patienters upplevelser av akut konfusion samt behov av stöd. Metod: En litteraturstudie med struktur av innehållsanalys baserad på 16 vetenskapliga studier. Resultat: I form av fyra kategorier presenterades patienters upplevelser samt behov av stöd under och efter den akuta konfusionen. Huvudfynden i resultatet berörde patienters upplevelser av obehag eller välbefinnande, overkliga upplevelser och kaos, kamp- eller flyktkänslor, att vilja förstå och försöka få kontroll, skam och skuld samt lättnad och lärdom. Resultatet visade även patienternas behov av en bra omgivande miljö, närhet och kommunikation samt bearbetning. Dessa upplevelser och behov presenterades i form av nio subkategorier. Slutsats: Patienterna upplevde övervägande den akuta konfusionen som obehaglig och plågsam. I resultatet framkom att patienterna upplevde behov av omvårdnad och stöd både under och efter en akut konfusionsperiod. För att kunna ge omvårdnad och stöd utifrån patienternas verkliga behov bör vårdpersonalen ta del av patienternas egna upplevelser.

Konfusion, även kallat delirium, innebär en cerebral svikt med snabbt insättande, och yttrar sig i form av uppmärksamhets- och medvetanderubbning. Konfusion är ett vanligt tillstånd isamband med akut sjukdom, med riskfaktorer som hög ålder, infektioner, sepsis och multimedicinering. Tillståndet kan diagnostiseras när patienten uppvisar symtom som förändrad medvetande- och uppmärksamhetsgrad, kognitionsstörning och där störningen inträffar akut och kan förklaras av underliggande sjukdom. Konfusion skapar ett lidande för patienten, och behandlingen vid konfusion bör ske genom teamarbete där sjuksköterskan ansvarar för insättande av omvårdnadsåtgärder. Syftet med studien var att belysa förebyggande och lindrande omvårdnadsåtgärder vid konfusion hos vuxna patienter inom somatisk slutenvård. För att söka svar på syftet bedömdes en litteraturöversikt vara lämplig som ansats, då metoden kan ge ett brett och internationellt perspektiv på forskningsfrågan genom sökning efter vetenskapliga artiklar i internationella databaser. Databaserna som valdes var PubMed och Cumulative Index to Nursing and Allied Health Literature [CINAHL], då dessa bedöms innehålla en stor del av befintlig omvårdnadsvetenskaplig forskning. Med hjälp av inklusions- och exklusionskriterier, samt kvalitetsbedömning av data, kunde 15 vetenskapliga artiklar, publicerade mellan 2009-2019, inkluderas. Inkluderade studier var av både kvalitativ och kvantitativ ansats, och data som svarade på syftet extraherades och analyserades integrativt till de fyra kategorierna: Kommunikation och teamarbete, Bevarande av aktiviteter i det dagliga livet, Sömnfrämjande åtgärder och Individuellt utformad vård. Litteraturöversikten kunde belysa flera betydande omvårdnadsåtgärder som sjuksköterskan kan implementera i omvårdnaden av patienter för att förebygga och lindra konfusion. Omvårdnadsarbetet bör vara väl strukturerat med fokus på en helhetssyn av patienten, där åtgärder för att bevara patientens egna funktioner och individuellt anpassad vård ligger som grund för utförandet.

Bakgrund: Konfusion är ett vanligt förekommande syndrom som ofta drabbar äldre människor inom sjukhusvård. Konfusion förväxlas ofta med andra sjukdomstillstånd eller förbises av sjuksköterskor vilket i sin tur kan leda till onödigt lidande för patienter. Sjuksköterskor förväntas arbeta personcentrerat och till sitt förfogande har sjuksköterskan en mängd bedömningsverktyg för att bedöma patientens status och identifiera konfusion. Syfte: Att undersöka sjuksköterskors erfarenheter av att bedöma samt vårda äldre patienter med konfusion på sjukhusavdelning. Metod: En kvalitativ intervjustudie med sjuksköterskor som arbetar på sjukhusavdelning. Resultat: Sjuksköterskor saknar utbildning om konfusion, kunskapen om syndromet har de fått genom erfarenhet. För att identifiera konfusion använder sig sjuksköterskor av sin kliniska blick samt patientens anamnes, anhöriga och gemensam reflektion inom teamet. Kognitiva bedömningsverktyg används inte. Patienter med konfusion har ett stort behov av trygghet och tid, behoven är svåra att tillfredsställa för sjuksköterskor inom akutsjukvård och under tillfällen av hög arbetsbelastning på avdelningar. Slutsats: Kunskapsbristen som råder om konfusion behöver belysas för att utbildning om syndromet ska prioriteras. Äldre patienter med konfusion bör inte vårdas på akutvårdsavdelningar om deras sjukdomstillstånd inte kräver det. Medvetenheten och kunskapen om kognitiva bedömningsverktyg bör förbättras inom sjukhusvården för att underlätta en tidig identifiering och undvika onödigt lidande för patienter.
Background: Delirium is a common syndrome that often affects older people when admitted into hospital care. Delirium is often misinterpreted as other medical conditions or overlooked by nurses, which in turn can lead to unnecessary suffering for patients. Nurses are expected to work person-centered and the nurse has a variety of assessment tools at her disposal to assess the patient's status and identify delirium. Aim: To investigate nurses' experiences of assessing and caring for patients with delirium in a hospital ward Method: A qualitative interview study with nurses working in hospital wards Results: Nurses lack education on delirium, they have gained knowledge about the syndrome through experience. To identify delirium, nurses use their clinical gaze as well as the patient's anamnesis, relatives and joint reflection within the team. Cognitive assessment ools are not being used. Patients with delirium have a great need for security and time, these needs are difficult to satisfy for nurses in emergency care and in times of high workload in hospital wards. Conclusion: The lack of knowledge about delirium needs to be highlighted in order to prioritize education about the syndrome. Elderly patients with delirium should not be cared for in emergency departments unless their medical condition so requires. Awareness and knowledge of cognitive assessment tools should be improved in hospital care to facilitate early identification and avoid unnecessary suffering for patients.

Titel: Sjuksköterskans erfarenhet av akut konfusion hos äldre i akutsjukvård – En kvalitativ intervjustudie. Bakgrund: Äldre som vårdas i akutsjukvård har en incidens mellan 11–51% att utveckla akut konfusion under vårdtiden. Tillståndet är förenat med en ökad sjuklighet och dödlighet hos äldre. Multifaktoriella orsaker ligger bakom att äldre drabbas. Akut konfusion är en klinisk diagnos, idag finns inga biomarkörer eller undersökningar som kan identifiera tillståndet. Akut konfusion kräver en tidig upptäckt, snabb utredning och ett medicinskt omhändertagande, god omvårdnad och en anpassad vårdmiljö för att patienten skall återhämta sig. Syfte: Att beskriva sjuksköterskans erfarenhet av att upptäcka, förebygga och vårda patienter med akut konfusion i akutsjukvård. Design: En kvalitativ intervjustudie med fem sjuksköterskor verksamma i geriatrisk akutsjukvård på två sjukhus i södra Sverige. Resultat: I resultatet framkom tre kategorier; strategier för att identifiera och bedöma tecken på akut konfusion, strategier och hinder för förebyggande insatser och god omvårdnad vid akut konfusion, förslag på förbättringar i vården av äldre med akut konfusion. Sjuksköterskan använde sig av observation, kommunikation och inhämtning av information från journal och anhöriga för att identifiera akut konfusion. En helhetssyn i omvårdnaden, kontinuitet i vårdkontakten, anpassning av vårdmiljön och anhörigas delaktighet var viktiga faktorer för att förebygga akut konfusion och ge god omvårdnad. Hindrande faktorer orsakades av brister i vårdmiljön, för lite resurser och tid samt bristande kunskap hos övrig vårdpersonal kring lämplig bemötande och förhållningssätt. Slutsats: Ett evidensbaserat screeninginstrument som identifierar olika konfusionstillstånd skulle underlätta bedömning och dokumentation för sjuksköterskor. En personcentrerad vård som bygger på att omvårdnaden planeras utifrån en helhetssyn och en kontinuitet i vårdkontakten samt att anhöriga görs mera delaktiga i vården förespråkas av sjuksköterskorna. Vårdmiljön skall anpassas, vara lugn och stödjande till sin utformning. Personal som arbetar med konfusoriska patienter behöver ha mer kunskap om lämpligt bemötandet och förhållningssätt för att underlätta patientens återhämtning.
Title: Nurses experience of acute confusion in elderly patients in acute emergency care- A qualitative interview study. Background: The elderly cared for in emergency care have an incidence between 11–51% to develop acute confusion during the care period. The condition is related to increased morbidity and mortality among the elderly. Multifactorial causes lie behind the elderly being affected. Acute confusion is a clinical diagnosis, at present there are not biomarkers or examinations that can identify the condition. Acute confusion requires early awareness, swift investigation, medical care and well adapted health care environment in order for the patient to recover. Purpose: To describe nurses experiences in detecting, preventing and caring for patients suffering from acute confusion in emergency care. Design: A qualitative interview with five nurses working within geriatric emergency care at two hospitals in the south of Sweden. Result: Three categories emerged in the result; strategies to identify and assess signs of acute confusion, strategies and hinders for preventative measures and good nursing upon acute confusion, and improvement proposals for the care of elderly suffering from acute confusion. Nurses used observation, communication, and gathering of information from medical records and relatives in order to identify acute confusion. A comprehensive view in care, continuity in contacts, adaption of health care environment and relatives engagement were important factors to prevent acute confusion and provide good nursing. Hindering factors were a result of shortcomings in the health care environment, insufficient resources and time, and lack of knowledge among other requisite staff regarding appropriate reception and approach. Conclusion: An evidence-based screening instrument which identifies various states of confusion would render assessment and documentation easier for nurses. Personal centered care built upon that such is planned based on a comprehensive view and continuity in contacts, and that relatives are more engaged in care, is advocated by the nurses. Health care environment shall be adapted, be calm and supportive in form. Staff that work with confused patients need more sufficient knowledge regarding appropriate reception and approach to render patient recovery easier.

Bakgrund: Akut konfusion är ett vanligt tillstånd hos patienter som genomgått kirurgi och innebär att patientens kognitiva förmåga är nedsatt. Forskning visar att patienter som drabbas av akut konfusion efter ett kirurgiskt ingrepp har högre mortalitet och resulterar i ett lidande för patienten med allvarliga komplikationer. Syfte: Syftet med litteraturöversikten var att sammanfatta olika omvårdnadsinterventioner som förebygger akut konfusion hos patienter som genomgått kirurgi. Metod: Litteraturöversikt med deskriptiv design där resultatet grundar sig på 10 kvantitativa originalartiklar. Resultat: Resultatet visade att en användning av screeningverktyg, anpassning av omvårdnadsmiljön och en medverkan av närstående kunde förebygga utvecklingen av akut konfusion hos patienter som genomgått kirurgi. Slutsats: Effektiva screeningsverktyg och rätt omvårdnadsåtgärder i kombination med närståendes medverkan är avgörande preventionsfaktorer för akut konfusion hos patienter som genomgått kirurgi. Sjuksköterskan har en avgörande roll i det patientnära arbetet eftersom det är här som rätt åtgärder måste sättas in – på så vis kan akut konfusion förebyggas och minska lidandet för patienten. Tillståndet bör därför uppmärksammas och förebyggas med hjälp av sjuksköterskans kompetens och omvårdnad.
Background: Delirium is one of the most common postoperative complications and results in impaired cognitive function for the patient. It has been established from research that delirious patients had a higher risk for mortality, pathophysiological consequences and negative postoperative outcomes which can cause distress for the patient. Intention: The aim of this study was to survey nursing interventions that prevent delirium for patients who underwent surgery. Method: Quantitative literature review with a descriptive design, where the result is based on ten quantitative original articles. Results: The results show that use of clinical assessment tools for nurses, adaptation of the nursing environment and involvement of family members helped to prevent the development of delirium. Conclusion: Proper nursing assessment tools, adaptation of the nursing environment and involvement of family members helped prevent delirium. Nurses play a vital role in the patientcentered care as it is here warning signs needs to be identified – knowledge of this subject should therefore be studied. This helps to improve the quality of the nursing care, prevents delirium and reduces unnecessary suffering for the patients.

Anestesisjuksköterskan möter dagligen äldre patienter i det perioperativa vårdarbetet. Antalet äldre patienter som genomgår ett operativt ingrepp ökar i omfattning och äldre patienter har större risk för att drabbas av olika postoperativa komplikationer. Konfusion är en postoperativ komplikation som i sin tur leder till allvarliga konsekvenser för äldre patienter. Postoperativ konfusion är ett omfattande problem både ur ett patientperspektiv och ett hälso- och sjukvårdsperspektiv, eftersom det innebär ett stort lidande för patienten och ger även ökade vårdkostnader. Postoperativ konfusion ökar också risken för att drabbas av andra komplikationer såsom fallrisk, infektioner och näringsproblem. Syftet är att beskriva anestesisjuksköterskors erfarenheter av perioperativt vårdande av äldre patienter med fokus på vårdåtgärder som förebygger postoperativ konfusion. Studien är en kvalitativ studie där intervjuerna har analyserats med innehållsanalys enligt Lundman och Hällgren Granheim (2008). Sex anestesisjuksköterskor intervjuades om deras erfarenhet av det perioperativa vårdandet av äldre patienter med fokus på vårdåtgärder som förebygger postoperativ konfusion. Analysen resulterade i tre kategorier; Närvaro, Ömsesidighet och Beskydd. Dessa tre kategorier presenteras i resultatet med tio underkategorier. Anestesisjuksköterskorna arbetar med stödjande åtgärder för de äldre patienterna och med deras omvårdnadsbehov. Resultatet överensstämmer med litteraturen i ämnet. Anestesisjuksköterskorna i studien arbetar förebyggande för postoperativ konfusion genom att ge patienten tid, information och genom att använda sig av de vårdåtgärder som beskrivs i resultatet. De förebygger postoperativ konfusion utan att alltid vara medvetna om det. Deras kunskap kan därför betraktas som erfarenhetsbaserad kunskap som är oreflekterad.
Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot anestesisjukvård

Konfusion är ett vanligt förekommande tillstånd bland de äldre som vårdas på sjukhus och det har visat sig att en diagnos i många fall aldrig ställs. Konfusionstillståndet innebär en tillfällig svikt i hjärnans funktioner där äldre löper en högre risk att drabbas av detta. Ofta tycks det uppstå svårigheter från vårdens sida i att möta de drabbade patienterna. Syftet med arbetet var att beskriva den äldre patientens levda erfarenheter av en konfusion och hur vårdandet upplevdes i samband med denna. Arbetet är en litteraturstudie som bygger på nio vetenskapliga källor. Dessa granskades och ledde till att tre huvudteman och nio subteman identifierades. Genom resultatet går det att förstå att många patienter upplevde konfusionen som att vara i en förändrad värld, vilken präglades av ett drömlikt tillstånd med hallucinationer, rädsla och en förlorad förankring i tid och rum. Patienterna upplevde ofta en ensamhet där de fick kämpa för en förståelse utan att känna sig sedda och hörda. I efterförloppet kände många skuld och skam över sina handlingar och hade ofta ett behov av att bearbeta vad de gått igenom. Många drabbade tittar tillbaka på upplevelsen med obehag. Det finns en kunskapsbrist bland vårdpersonal  om  hur  ett  konfusionstillstånd  såväl  skall  förebyggas  som  hanteras. Vården kan även påverkas av negativa attityder gentemot äldre. Det krävs mer kunskap inom området för att kunna möta denna patientgrupp väl och möjliggöra god vård.

Bakgrund: Postoperativ förvirring är en vanligt förekommande komplikation på postoperativa vårdavdelningar. Ökad kunskap om postoperativ förvirring och hur tillståndet kan förebyggas, upptäckas och behandlas kan förkorta vårdtider, minska andra allvarliga postoperativa komplikationer samt minska kostnaderna för sjukvården. Syfte: Syftet var att undersöka vilka omvårdnadsstrategier och omvårdnadsåtgärder sjuksköterskor använder för att förebygga, upptäcka och behandla postoperativ förvirring och därmed minska onödigt lidande för patienterna på postoperativa avdelningar. Metod: Metoden var en kvalitativ intervjustudie med åtta sjuksköterskor på två postoperativa avdelningar på ett sjukhus i Mellansverige. En kvalitativ innehållsanalys användes för analysering av insamlade data. Resultat: Resultatet visade att sjuksköterskor hade olika omvårdnadsstrategier för omhändertagandet av patienter med risk för postoperativ förvirring samt med förvirrade patienter. Innehållsanalysen resulterade i sex kategorier; 1. Att se patienten, 2. Att förebygga, 3. Att upptäcka, 4. Att behandla, 5. Hinder för omvårdnad samt 6. Sjuksköterskans behov för att kunna ge omvårdnad. Slutsats: Resultatet visade att sjuksköterskor ansåg att tidigt upptäckt av postoperativ förvirring är viktigt eftersom förvirringen kan leda till vårdskador och andra komplikationer. En tydlig strategi för att screena riskpatienter och för att upptäcka och behandla förvirring saknades och inget bedömningsinstrument för att mäta graden av förvirring användes. Sjuksköterskor önskade mer resurser för att kunna upptäcka och behandla postoperativ förvirring samt att postoperativ förvirring fick större fokus på avdelningen.
Background: Postoperative confusion is a common complication in postoperative care units. Increased knowledge of prevention, detection and treatment of postoperative can shorten hospitalization for these patients and reduce other serious postoperative complications and costs to healthcare. Purpose: The aim of this study was to investigate which nursing strategies and nursing measures nurses use to prevent, detect and treat postoperative confusion, and thereby reduce unnecessary suffering for patients in postoperative care unit. Method: The method used was a qualitative interview study including eight nurses at two postoperative care units at a hospital central Sweden. A qualitative content analysis was used for analysis of the collected data. Results: The results showed that nurses had different nursing strategies for the treatment of patients at risk for postoperative confusion and for confused patients. The content analysis resulted in six categories; 1. To see the patient , 2. To prevent, 3. To detect, 4. To treat, 5. Complications to nursing, and 6. Nurse’s needs to provide nursing. Conclusion: Nurses considered that early detection of postoperative confusion is important because confusion can lead to care injuries and other complications. A clear strategy for screening risk patients, detecting and treating of confusion was missing. No assessment tool was used för measuring the grade of confusion. Nurses wanted more resources to detect and treat postoperative confusion and more focus on postoperative confusion on care units.

SAMMANFATTNING Bakgrund: Akut förvirringstillstånd är ett vanligt neuropsykiatriskt tillstånd som främst drabbar sköra, äldre människor. När akut förvirringstillstånd väl har uppstått finns det få behandlingar tillgängliga för att minska duration och allvarlighetsgrad. Syftet var att ta reda på hur akut förvirringstillstånd kan förebyggas och hur omvårdnaden kan underlättas för äldre patienter med akut förvirringstillstånd på sjukhus. Metod: För att söka svar till syftet har en beskrivande litteraturstudie valts som metod. Databassökning genomfördes och studiernas kvalitet granskades med hjälp av en granskningsmall. Femton studier inkluderades, både kvantitativa och kvalitativa. Genom analys av inkluderade artiklar kunde betydelsefull data utifrån syftet identifieras och sorteras in i kategorier. Resultat: Resultatet har visat att förebyggande åtgärder har betydelse för att minska risken att drabbas av akut förvirringstillstånd. Flera studier som är multikomponentstudier har visat goda resultat för att undvika insjuknande i akut förvirringstillstånd där interventionerna säkerställer att flera av patientens basala behov tillgodoses, såsom sömn, mat- och vätskeintag, elimination och att kunna kommunicera. Studierna kom fram till att vårdpersonalens kunskap och utbildning har betydelse, att ökad kunskap förbättrar patient omhändertagandet och vårdkvalitén. Underlättande åtgärder beskriver studierna att ha ökad tillsyn, att minska stimuli och att aktivera patienten. Slutsats: Förebyggande åtgärder har betydelse för att minska risken att den äldre patienten drabbas av akut förvirringstillstånd. Ökad kunskap hos vårdpersonalen förbättrar patient omhändertagandet och vårdkvalitén. För att underlätta omhändertagandet om en patient med akut förvirringstillstånd behövs både tid, erfarenhet, lämpliga lokaler och personalresurser.
ABSTRACT Background Delirium is a common neuropsychiatric condition that primarily affects frail, aged people. When it has occured it is few treatments available to reduce duration and severity. The purpose of this study was to find out how delirium can be prevented and how nursing can facilitate the care of aged patients with delirium in hospital. Methods To find answer to our purpose a descriptive litteraturestudy have been chosen as a method. Database searches were implemented and the quality of the studies was scientifically reviewed with a template. Fifteen studies were included, both quantitative and qualitative. Through analysis of included studies, valuable data based on the purpose were identified and sorted into three categories. Results The results show that preventive actions have importance for reducing the risk of being affected of delirium. Some studies formed as multicomponent studies have shown good results for avoiding acute onset of delirium where the interventions secure that several of the patient basic needs are catered, as sleep, nutrition- and fluid intake, elimination and being able to communicate. The studies also came up with the result that the knowledge and education of the health professionals mattered, that increased knowledge facilitates the patient care and the quality of care. When the patient is affected of delirium, there are actions that facilitate the nursing. Facilitating actions is described in the studies as increased supervision, reduction of stimuli, activate the patient etcetera. Conclusion Preventive interventions have importance of reducing the risk of elderly patients being affected of delirium. Increased knowledge of healthcare professionals improves patient care and quality of care. To facilitate the care of the patient with ongoing delirium there is need for time, experience, suitable facilities and enough healthcare personnel.