Academic literature on the topic 'Kreditrisker Credit risk'

Risk and profitability are two topics that companies today have to face and deal with. There are different type of risks that either directly or indirectly affect the survival of a company.After the financial crisis in 2008, new regulations and capital requirements was establishedto better cope with future crisis, as the survival of banks and credit market companies hasa vital impact on society. The objective of this thesis has been to create a model that estimates profitability withrespect to various risks but above all credit risk. Risks that credit market companies has tocomply with has been provided by PayEx via documents or meetings. Further knowledgewithin the area of risks has been acquired by reading capital requirements and regulations.The main focus on capital requirements and regulations landed in Basel III and InternalCapital Adequacy Assessment Process (ICAAP). To initiate the project an excel document was provided electronically which laid groundfor the model that was later built in the programming language Python. The first stepin building the model was to replicate all calculations so the model gave the same outputas in the excel document. Further, functions were made to be used in a simulation to seewhich parameters affected the risk-adjusted return on capital (RAROC) the most. When allsimulations were made a visualization of the results in form of plots was created to simplifythe understanding of the results. Important dynamic parameters used in the model was the end customers choice of paymentmethod, payment methods including a fee and percentage change in contract payment. Allmentioned parameters made impact on how profitable a business case were. Conclusions from the results are that payment methods, percentage change in contractpayment and payment methods including fees all affect the profit or RAROC. A recommendationis that PayEx should try to steer customers to pay according to Set 2 or Set 7,negotiate the percentage change in contract payment or add a fee to payment method 4 ifcustomers choose to pay that way. Further explanations of the mentioned Sets can be foundin Section 4.1.2.
Lönsamhet och risk är två ämnen som företag idag måste ha i åtanke och förhålla sig till. Det finns olika typer av risk som antingen direkt eller indirekt påverkar ett företags överlevnad.Efter den finansiella krisen 2008, upprättades nya regler och kapitalkrav för att bättre kunnahantera framtida kriser. Detta för att kreditmarknadsbolag och banker har en stor inverkanpå samhället om de skulle gå i konkurs. Syftet med denna avhandling har varit att skapa en modell som ska estimera lönsamhet iförhållande till olika risker, men i huvudsak kreditrisk. Risker som kreditmarknadsbolagmåste förhålla sig till har tillhandahållits av PayEx via möten eller dokument. Ytterligarekunskap om risk har förvärvats genom att läsa kapitalkrav och förordningar. Huvudfokus påkapitalkrav och förordningar landade i Basel III och Internal Capital Adequacy AssessmentProcess (ICAAP). För att påbörja projektet skickades ett exceldokument elektroniskt som sedan lade grundenför modellen som skapades i programeringsspråket Python. Första steget i modellbyggandetvar att replikera alla beräkningar som gjorts i exceldokumentet och kontrollera att modellengav samma resultat. Efter det skapades funktioner som skulle användas i simuleringen föratt se vilka parametrar som påvärkade den riskjusterade avkastningen på kapital mest. Näralla simuleringar var gjorda skapades en visualisering av resultaten i form av olika grafer.Det gjordes för att förenkla förståelsen av resultaten. Viktiga dynamiska parametrar som användes i modellen var bland andra, slutkundens valav betalmetod, betalmetod inklusive avgift samt procentuell förändring av kontraktsköp.Alla nämnda parametrar hade stor påverkan på hur lönsamt ett business case är. Slutsatser av resultaten är att betalmetod, procentuell förändring av kontraktsköp och betalmetodinklusive avgift alla påverkar lönsamheten och riskjusterad avkastning på kapital.Rekommendationer till PayEx är därför att försöka styra kunderna att betala enligt Set 2eller Set 7, förhandla om den procentuella förändringen av kontraktsköp eller att addera enavgift till betalmetod 4 om kunder väljer att betala på det sättet. Djupare förklaringar avnämnda Sets finns i Section 4.1.2.

This thesis has explored the field of internally developed models for measuring the probability of default (PD) in credit risk. As regulators put restrictions on modelling practices and inhibit the advance of risk measurement, the fields of data science and machine learning are advancing. The tradeoff between stricter regulation on internally developed models and the advancement of data analytics was investigated by comparing model performance of the benchmark method Logistic Regression for estimating PD with the machine learning methods Decision Trees, Random Forest, Gradient Boosting and Artificial Neural Networks (ANN). The data was supplied by SEB and contained 45 variables and 24 635 samples. As the machine learning techniques become increasingly complex to favour enhanced performance, it is often at the expense of the interpretability of the model. An exploratory analysis was therefore made with the objective of measuring variable importance in the machine learning techniques. The findings from the exploratory analysis will be compared to the results from benchmark methods that exist for measuring variable importance. The results of this study shows that logistic regression outperformed the machine learning techniques based on the model performance measure AUC with a score of 0.906. The findings from the exploratory analysis did increase the interpretability of the machine learning techniques and were validated by the results from the benchmark methods.
Denna uppsats har undersökt internt utvecklade modeller för att estimera sannolikheten för utebliven betalning (PD) inom kreditrisk. Samtidigt som nya regelverk sätter restriktioner på metoder för modellering av kreditrisk och i viss mån hämmar utvecklingen av riskmätning, utvecklas samtidigt mer avancerade metoder inom maskinlärning för riskmätning. Således har avvägningen mellan strängare regelverk av internt utvecklade modeller och framsteg i dataanalys undersökts genom jämförelse av modellprestanda för referens metoden logistisk regression för uppskattning av PD med maskininlärningsteknikerna beslutsträd, Random Forest, Gradient Boosting och artificiella neurala nätverk (ANN). Dataunderlaget kommer från SEB och består utav 45 variabler och 24 635 observationer. När maskininlärningsteknikerna blir mer komplexa för att gynna förbättrad prestanda är det ofta på bekostnad av modellens tolkbarhet. En undersökande analys gjordes därför med målet att mäta förklarningsvariablers betydelse i maskininlärningsteknikerna. Resultaten från den undersökande analysen kommer att jämföras med resultat från etablerade metoder som mäter variabelsignifikans. Resultatet av studien visar att den logistiska regressionen presterade bättre än maskininlärningsteknikerna baserat på prestandamåttet AUC som mätte 0.906. Resultatet from den undersökande analysen för förklarningsvariablers betydelse ökade tolkbarheten för maskininlärningsteknikerna. Resultatet blev även validerat med utkomsten av de etablerade metoderna för att mäta variabelsignifikans.

Nedgångar i världsekonomin med påföljande likviditetsproblem hos företag har medfört negativa konsekvenser för banker, vilket skapade behov av effektiv kreditriskhantering. För att förhindra stora kreditförluster försöker banker ständigt minimera sina risker vid kreditgivning genom att identifiera fallgropar.

Syftet är att undersöka vilka faktorer som bidrar till kreditförluster och belysa hur Nordea kan minimera risker vid kreditgivning utifrån dessa faktorer.

Datainsamling skedde via granskning av litteratur och en fallstudie. Studieobjektet var affärsbanken Nordea där det genomfördes flera intervjuer med kreditansvariga på en regional nivå. För att ta reda på utvecklingen av kreditvolym inom Sverige sammanställdes data utifrån kreditgivningsstatistik från Nordea Hypotek AB.

Enligt teorin är kreditförluster beroende av direkta och indirekta faktorer. Medan de direkta faktorerna kan påverkas av en kreditanalytiker ligger de indirekta faktorer utanför dennes inflytande. Det kan konstateras att Nordea har lyckats minimera kreditrisker i avsevärd grad med reservation för vissa förbättringar och att de faktorer som förorsakar förluster har banken klarat av att hålla under kontroll.

Bankens grundläggande strategi i riskhanteringen är att använda sig av förnuftig kreditgivning. Samtliga respondenter har betonat vikten av att göra grundliga utredningar vid nya kreditansökningar samt frekventa uppföljningar vid en föraning på betalsvårigheter hos befintliga kredittagare. Genom dessa rutiner kan banken fånga upp problematiska affärstransaktioner och förebygga uppkomsten av kreditförluster.

Turbulence in the world economy with following liquidity problem in enterprises has lead to negative consequences for banks that creates a need for effective credit risk management. To prevent significant credit losses, banks tries constantly to minimize their risks in credit granting through identifying pitfalls.

The purpose is to investigate the factors that contribute to the credit losses and illustrate how Nordea can minimize risks in credit granting.

Data were gathered from the literature review and a case study. The object of study is the Swedish Business Bank Nordea where several credit managers has been interviewed at the regional level. To obtain a volume of credit development in Sweden, gathered the credit granting statistics of the source of Nordea Hypotek AB.

According to the theory credit losses are depending on direct and indirect factors. While direct factors can be affected by a credit analyst, indirect factors are outside of his influence. It can be stated that Nordea has been succeed in minimizing of risks at the considerable degree, with reservation for some improvements, and that some factors that cause losses the bank manage to keep under control.

Bank´s fundamental strategy in risk management is to use reasonable credit granting. All of respondents have stressed the importance of thorough inquiry on new credit application and frequent following up suspicions of payment difficulties with existing borrowers. Through these routines can bank capture problematic business transactions and prevent appearance of credit losses.

The vast majority of the Swedish real estate companies are to some extent financed by debt and are dependent on external capital when expanding their business. Swedish real estate companies have traditionally financed their business through bank loans, but as a result of – among other things – stricter regulations, an increasing share of the Swedish real estate companies seek funding in the capital market, and corporate bonds in particular have emerged as an alternative to bank loans. In all types of lending, whether it is a bank loan or an investor who buys a bond, the lender must assess the credit risk of the company and / or the bond. This is to ensure the company's repayment ability and that the borrower gets sufficient compensation for the risk undertaken. In this thesis, the credit risk assessment process has been evaluated from two different perspectives to explore if there are any differences in the assessment conducted by banks and bond investors. In this thesis, it appears that the differences between the different parties' assessment are relatively small and that both parties evaluate approximately the same parameters and key performance indicators.
De allra flesta fastighetsbolag i Sverige finansierar sig delvis genom externt kapital och är beroende av nya krediter när de vill utöka sin verksamhet. Svenska fastighetsbolag har traditionellt sett finansierat sig via banklån men på grund av bland annat striktare regleringar väljer alltfler fastighetsbolag att söka finansiering på kapitalmarknaden, där framförallt företagsobligationer har växt fram som ett alternativ till bankfinansiering.  I alla typer av kreditgivning, oavsett om det handlar om banklån eller en investerare som köper en obligation, måste kreditgivaren göra en kreditriskbedömning av bolaget och/eller obligationen. Detta för att säkerställa bolagets återbetalningsförmåga och att långivaren får tillräcklig kompensation för den risk denne tar. I det här examensarbetet har kreditriskbedömningsprocessen utvärderats från två olika perspektiv för att se om det går att hitta några skillnader i bedömningen utförd av banker respektive obligationsinvesterare. Resultatet tyder på att skillnaderna mellan de olika parternas bedömning inte är särskilt stora utan båda parter utvärderar ungefär samma parametrar och nyckeltal.

En bostad kan ses som en investering och finansieras oftast med ett bostadsslån från en bank. Finansinspektionen som fungerar som ett tillsynsorgan till bankverksamheterna har agerat mot en osund kredithantering med hjälp av införandet av ett bolånetak. Tidigare finansiella kriser har visat på svårigheterna att i förväg föreställa sig effekterna av framtida osäkerheter. Vid ett bostadslån kommer kreditgivaren och kredittagaren behöva resonera kring framtida osäkerhet som medföljer skuldsättningen. En ökad skuldsättning i förhållande till disponibel inkomst för varje enskild låntagare skulle innebära en ökad risk för bankens stabilitet. En kris i en bank kan skapa stora ekonomiska konsekvenser för samhällsekonomin. Bankerna arbetar för att motverka de risker med deras verksamhet genom att kvalitetssäkra krediterna. Vad som utgör risk och osäkerhet är en uppskattning som görs av varje individ då det kan ses som något unikt. Det gör att man ofta agerar på ofullständig information och trots bristen på fullständig information ska parterna ingå ett avtal där framtiden kan vara osäker.Genom att fördjupa oss i kredithanteringsprocessen vill vi undersöka hur bankerna arbetar med risk och osäkerhet genom rådgivning till deras bostadslånskunder. Vi har även haft till syfte att undersöka privatrådgivarens uppfattning och förhållningssätt till kredittagarens skuldsättning. Vi har undersökt hur banken ser på kredithantering genom att granska deras årsredovisningar och fördjupat oss i denna arbetsprocess genom att intervjua en privatrådgivare från respektive utvald bank. Dialogen mellan kreditgivare och kredittagare ger en inblick hur aktörerna arbetar för att vara proaktiva i kredithanteringen inför den osäkerhet som är förknippad med ett bostadslån.Vi kan konstatera från vår empiri och teori att det är svårt att kalkylera och bedöma den risk som är förknippad med ett bostadslån. Den totala risken med skuldsättningen beror på marknadsmekanismer som kan vara svåra att förutse. De inblandade aktörerna gör enbart prognoser vilket betonar att det inte finns någon definitiv säkerhet i parternas relation. Riskhanteringen vid krediter handlar om att försöka skapa en förståelse för potentiella händelser. Rådgivarens förmåga att skapa en förståelse hos kunderna om innebörden med ett bostadslån är av stor vikt.Vi kan konstatera att rådgivarna möter risker och osäkerheter genom att försöka vara proaktiva. Rågivarna agerar proaktivt genom att kalkylera faktiska förhållanden och samtidigt föra ett resonemang för att vara trygga i att kunden uppfattar att omständigheter kan förändras. Rådgivarna vill således möta kunderna genom att försäkra att det finns en förståelse i deras beslut. Proaktiviteten i bemötandet yttrar sig i faktorer så som försäkringar, men också amortering och framför allt buffertsparande. Vi kan konstatera att amortering är en god ekonomisk syn och sunt ur ett risk- eller osäkerhetsperspektiv. Sparande kan användas för att hantera oförutsedda utgifter. Buffertsparandet ger kunden möjligheten att vara flexibel för att inte vara beroende av sin inkomst på kort sikt.
Program: Civilekonomprogrammet

På en teknisk nivå utgör beräkningen av sektorkoncentrationsrisk ett särskilt utmanande problem. I befintlig teori är riktlinjer till såväl hur industrisektorer ska indelas som risknivån beräknas begränsade. Syftet med studien är att utvärdera och analysera olika tillvägagångssätt till sektorkoncentrationsrisk i kreditportföljer. Detta har utförts i två separata delar där både indelningen i sektorer och riskberäkningen behandlats. Sektorindelningen har utvärderats genom att jämföra korrelationsstrukturen mellan två speciellt intressanta indelningsmetodiker; enligt Morgan Stanely Capital Investment (MSCI) och den av Finansinspektionen föreslagna sektorindelningen (SFSA). Riskberäkningen har utvärderats genom att applicera en rad olika koncentrationsmått på portföljer av varierande koncentrationsgrad. Resultaten visar att en minimering av inter-sektoriella korrelationer samt en maximering av intra-sektoriella korrelation är av stor vikt då sektorer indelas. Med andra ord, för att koncentrationen ska generera en faktisk risk krävs det att sektorerna är tydligt särskilda samt internt homogena. Utöver detta ska individuella exponeringar tydligt kunna placeras inom en sektor och de behandlade sektorerna ska inte vara av diversifierad natur. Resultaten tyder vidare på att MSCI presterar bättre för att hantera sektorkoncentrationsrisk på alla dessa punkter. När det kommer till riskberäkningen, visar resultaten att förutom  ördelningen av exponeringar är även sektorspecifika kreditkvaliteter samt korrelationsstrukturer av vikt för att bestämma risknivån. Risken från koncentration är större om risknivån är hög eller om exponeringen är mot korrelerade sektorer. Men framförallt tyder resultaten på att en uniformt fördelat portfölj inte är att se som okoncentrerad. För att ta hänsyn till naturliga koncentrationer är det därför av yttersta vikt att koncentration istället ses i förhållande till den aggregerade kreditmarknaden.
On a technical level, the measurement of sector concentration risk poses a particularlychallenging problem. Existing literature lacks direct suggestions both regarding how sectors are to be divided and the risk-level measured. The purpose of the study is to evaluate and analyse different measures of - and approaches to sector concentration risk in credit portfolios. This has been addressed both by analysing sectorial division and which aspects that are of interest for determining the concentration imposed risk- level. The sectorial division has been addressed by comparing the correlation structures of two especially interesting sector classification methods; the standardised Morgan Stanley Capital Investment industry classification (MSCI) and the proposed sector classification of the Swedish Financial Supervisory Authority (SFSA).  The sector concentration risk measurement has been analysed through employing different risk-measures on portfolios with varying concentration levels. The results show that in order to capture the risk-level from concentration, the main approach for sectorial division should seek to minimise inter-sector correlations and maximise intra-sector correlations. I.e. sectors should be distinct from each other and internally homogeneous. Moreover, an unambiguous sorting of individual exposures towards one sector should be possible and the considered sectors should not be of a diversified nature. It is also found that MSCI outperforms SFSA for assessing  sector concentration risk on all fronts. When it comes to the risk measure, it is found that apart from exposure distribution; credit qualities and correlation structures are of great interest. The risk induced from a concentrated exposure is greater if credit qualities are low or if the exposure is high towards highly correlated sectors. But  above all, the results imply that a uniform distribution is not to be seen as unconcentrated. In order for concentration measurement to incorporate natural concentrations it is thereby greatly important that concentration instead is considered as relative towards the aggregate credit market.

När en företagsobligation och en statsobligation har samma löptid och har en skillnad i avkastning, så kallas denna skillnad för kreditspread. Ett känt koncept inom finansvärlden är att risk har en stark koppling till avkastning. När emittenten av obligationen inte kan återbetala överenskommen utdelning eller principiellt lånebelopp så klassas detta som en betalningsinställelse. Eftersom det generellt sett är större risk för en betalningsinställelse för ett företag än för en stat, så vill investerare bli kompenserade för den extra risken de tar sig an. Den totala risken som utgör skillnaden i avkastning kan i sin tur delas upp i flera olika riskkomponenter. Syftet med vår uppsats är att undersöka ifall likviditetsrisk, ränterisk och kreditrisk har en effekt på kreditspread för företagsobligationer på den svenska marknaden. Med detta som bakgrund så har vi samlat in historiska data på förfallna obligationer under de senaste 10 åren via databaserna Thomson Reuter Datastream och Eikon. Vi har sedan laddat ned obligationsspecifika egenskaper i form av finansiella nyckeltal för samtliga obligationer. Dessa nyckeltal har valts för att till bästa förmåga representera och mäta respektive risk. Exempelvis så har vi använt oss av nyckeltalet “bid-ask-spread” för att mäta likviditetsrisk hos en obligation. För att undersöka sambandet mellan våra valda risker och kreditspread så genomförde vi ett hypotestest. Vi skapade en nollhypotes och en alternativhypotes som vi sedan testade med hjälp av en multipel regression. Nollhypotes (H0): Studiens utvalda variabler har inte en effekt på den kreditspread hos svenska företagsobligationer Alternativhypotes (Ha): Studiens utvalda variabler har en effekt på den kreditspread hos svenska företagsobligationer Slutsatsen var att vi kunde statistiskt påvisa ett positivt samband mellan riskernas storlek och storleken på obligationens kreditspread. Detta gjordes både för riskerna var för sig och för modellen när den blev testad i sin helhet. Den bakomliggande teorin bakom variablerna kunde därför antas vara korrekt även vid applicering på svenska marknaden för det senaste decenniet. Vi har som ambition att denna studie skall kunna agera som ett verktyg för fundamental analys för framtida investerare samt vidare studier inom området obligationer på svenska marknaden

Bakgrund: Den 1 november 2010 avskaffades revisionsplikten för små företag i Sverige, vilket innebar att små företag får välja om de vill ha en revisor eller inte. Ett av motiven bakom lagändringen var att småföretagens tillväxt skulle öka. För att öka tillväxten krävs finansiering. Småföretagens främsta finansieringskällor är eget kapital och löpande intäkter. Detta räcker emellertid inte utan företagen behöver ofta komplettera med externfinansiering, i form av banklån. Trots vikten av externt kapital har små företag svårare än stora företag att finansiera tillväxten med banklån. En av anledningarna till detta är att den finansiella informationen som bankerna samlar in är bristfällig. För att informationens trovärdighet ska öka önskar därför bankerna att den finansiella informationen är granskad av en revisor. Syfte: Syftet med studien är att förklara hur bankerna upplever att kreditbedömningen av små företag har påverkats av frivillig revision. Således syftar studien till att öka förståelsen för hur kreditbedömningen går till samt vilken roll revisorn har i denna. Metod: Studien har baserats på den kvalitativa metoden där sex stycken intervjuer har genomförts. Fem av dessa har varit telefonintervjuer medan en har varit en personlig intervju på informantens arbetsplats. Alla informanter arbetar inom banksektorn och var tillgängliga inom Skaraborgsområdet, därmed har både ett strategiskt- och bekvämlighetsurval gjorts. Resultat och slutsats: Studien visar på att revisionen har en viss roll vid kreditbedömningen genom sin granskningsfunktion. Däremot kan inte studiens resultat påvisa att bankerna i Skaraborg har upplevt att den frivilliga revisionen har haft en avgörande påverkan på kreditbedömning.
Background: On 1 November 2010 the statutory audit for small firms in Sweden was abolished, which meant that small firms were allowed to choose whether or not to havean auditor. One of the motives behind the change in the law was that the growth of small firms would increase. In order to increase growth, financing is required. The main source of financing for small firms are equity and current income. However, this is not enough,and small firms often need to supplement with external financing, in the form of bankloans. Despite the importance of external capital, small firms find it more difficult than large firms to finance economic growth with bank loans. One of the reasons for this is that the financial information collected by banks is inadequate. Therefore, in order to increase the credibility of the information, the banks wish that the financial information is audited by an auditor. Purpose: The purpose of the study is to explain how the banks feel that the credit assessment of small firms has been affected by the voluntary auditing. Thus, the aim of the study is to increase the understanding of how the credit assessment is carried out and what role the auditor has in it. Methods: The study has been based on the qualitative method where six interviews have been conducted. Five of these have been telephone interviews while one has been a personal interview at the informant’s workplace. All the informants work in the banking sector and were available in the Skaraborg area, thus both a strategic and convenience selection has been. Results and conclusion: The study shows that the audit has a certain role in the credit assessment through its function. However, the results of the study cannot show that the banks in Skaraborg have experienced that the voluntary audit has had a decisive impact on credit assessment.

Since the implementation of the Basel II framework in 2007, banks have been given the  opportunity to apply for the option to develop intern models for calculating their required capital. The purpose with this opportunity is that the capital requirements will correspond to the real risk exposure. This has been criticized, since there are incentives for the bank to do  an incorrect risk assessment intentionally and through that get a lower capital requirement. In this report we study how this opportunity affects the banks’ capitalization and if stricter capital requirements in fact leads to that the Swedish banks are better prepared for a financial crisis. The report also describes the risks that this opportunity to internal rating  causes. The study has been done by qualitative method where seven people, with different interests in the market, have been interviewed. By the answers given by the respondents and by earlier publications this report reveals that stronger capitalization is positive, but that  the Basel framework causes a risk that the banks intentionally underestimates  their risks. Nor is it possible to conclude that the banks are better prepared for a crisis afterthe implementation. This is because the IRB approach is something new and therefore  not optimized and yet balanced.