Academic literature on the topic 'Kriskommunikation sociala medier'

The study analyzes national and regional crisis communication to youth in the beginning of the Coronavirus pandemic. As early research has shown difficulties in reaching the target group youth, and in a constantly changing society, adaption is necessary in the communication towards the target group. About 83 percent of all internet users in Sweden use social media and among youth this number is even higher (Internetstiftelsen, 2019). The study uses theories in crisis communication and social media as well as early research about government’s crisis communication with children and youth online. It contains a qualitative text analysis where a semiotic and rhetoric method has been used to analyze a total of twelve Instagram posts from Krisinformation.se and Region Stockholm. The purpose of the study is to find out what messages are communicated and how these messages are adapted to youth as a target group – which includes children, youth and young adults. The result shows that both Krisinformation.se and Region Stockholm has communicated messages that, in different ways, has encouraged the receiver to follow the counsel given, to hinder the spread of the Covid-19 virus or in any way help those that have been affected by the Coronavirus pandemic. The analysis further shows that Krisinformation.se has crisis communication with messages and content that is better adapted to youth compared to Region Stockholm. It is mainly based on the preference that youth themselves have expressed – to prioritize form and graphic before content (Henningson, 2010:61). As for the rest both organizations have followed a lot of the advice given in the theories and therefore have, in many different ways, a successful crisis communication on social media. The problem is not an absence of presence on social media, but rather the use of them, in order to reach the target group youth – where their needs need to be in focus.
Studien undersöker nationell och regional kriskommunikation till unga på sociala medier i början av coronapandemin. Då tidigare forskning har visat svårigheter att nå fram till målgruppen unga, och i ett ständigt förändrande samhälle, krävs det anpassning i kommunikationen och efter målgruppen. Ungefär 83 procent av alla internetanvändare i Sverige använder sociala medier och bland unga är siffran högre (Internetstiftelsen, 2019). Studien använder sig av teorier inom kriskommunikation och sociala medier samt tidigare forskning som undersöker myndigheters kriskommunikation med barn och unga på nätet. Den innehåller en kvalitativ textanalys där en semiotisk och retorisk metod har använts för att analysera totalt tolv inlägg från Instagramkonton tillhörande Krisinformation.se och Region Stockholm. Studiens syfte är att ta reda på vilka budskap som kommuniceras samt hur budskapen riktas och anpassas till målgruppen unga; det vill säga barn, ungdomar och unga vuxna. Resultatet visar att både Krisinformation.se och Region Stockholm har kommunicerat budskap som på olika sätt har uppmanat mottagaren att följa de allmänna råden, hindra smittspridningen av covid-19 eller på något sätt hjälpa de som blivit påverkade av coronapandemin. Vidare visar analysen att Krisinformation.se har kriskommunikation med budskap och innehåll som är bättre anpassade till unga, jämfört med Region Stockholm. Det baseras främst på ungas egna önskemål att prioritera form och grafik före innehåll (Henningson, 2010:61). I övrigt följer båda organisationerna många av de råd som ges i teorin och har därmed, på flera sätt, en framgångsrik kriskommunikation på sociala medier. Problemet är inte en avsaknad av närvaro på sociala medier, snarare användningen av dem, för att kunna nå fram till målgruppen unga – där ungas behov behöver stå i fokus.

På senare år har det skett en förändring av medielandskapet. De traditionella medierna har fått konkurrens i form av de sociala medierna som snabbt har växt fram och börjat ta plats. Detta har även ställt nya krav på hur företag framställer och hanterar sin kriskommunikation i samband med kris. Syftet med denna uppsats är att undersöka vilka faktorer som idag är av betydelse för svenska företag i kriskommunikation genom sociala medier. För att undersöka detta har vi genomfört en empirisk studie. Studien grundar sig dels i en teoretisk modell inom kriskommunikation samt ett antal påverkansfaktorer på kriskommunikation i sociala medier. Datainsamlingen har skett genom kvalitativa semistrukturerade intervjuer med experter inom krishantering och kriskommunikation. I studien framkom ett antal centrala faktorer som företag idag bör beakta vid kriskommunikation genom sociala medier. Dessa faktorer är ägarskap av egna kanaler och budskap, tidspress på kriskommunikation, en låg trovärdighet samt ett hätskt medielandskap. Genom att ha kännedom av faktorerna kan företag lyckas bättre med sin kriskommunikation genom sociala medier.

Sociala medier innebär både stora hot och möjligheter. Möjligheterna är större än någonsin för organisationer att interagera med sina intressenter och utifrån det bygga starka relationer. Samtidigt innebär den snabba spridning av information som sociala medier innebär ett hot för organisationer. I sociala medier kan ett rykte eller missnöje uppstå väldigt snabbt och bli en sanning som orsakar stor skada för ett företag och ett varumärke.   Syftet är att belysa och problematisera hur företag använder sociala medier i sin kriskommunikation. Syftet bröts ner i tre frågeställningar: Hur använder Parken Zoo Facebook i sin kriskommunikation? Hur utvecklas kriskommunikationen i de olika faserna förebyggande-, förberedelse-, akut-, återhämtnings- och lärofasen? Vilken roll spelar Facebook i dessa faser?   De teoretiska ramverken som har använts i uppsatsen är krisens olika faser och relationsskapande. Hur dessa ramverk kan integreras med sociala medier som Facebook är en viktig del för att förstå hur Parken Zoo använder Facebook för att kommunicera före, under och efter en kris.   Den empiriska undersökningen består av en fallstudie av ett företags användning av sociala medier i sin kriskommunikation genom en kvalitativ innehållsanalys i form av argumentationsanalys och en kvalitativ intervju.   Argumentationsanalysen och den kvalitativa intervjuns resultat visar att de olika krisfaserna förebyggande-, förberedelse-, akut-, återhämtnings- och lärofasen i och med de sociala mediernas intåg kastar om ordningen och gränserna suddas ut. Då sociala medier har ändrat processen för en kris där krisen inte längre följer en linjär process utan gör att företagen måste arbeta proaktivt genom alla faser då Facebook bjuder in till debatt som kan eskalera om företag inte arbetar proaktivt, med kunskap och information. Gränserna mellan de olika faserna kastas om, suddas ut och ställer högre krav på företag att alltid vara tillgängliga.

I februari 2020 utmanade SAS den nationalistiska uppfattningen om vad som verkligen var skandinaviskt genom en reklamfilm. Den här filmen möttes av kritik där flera av kritikerna kritiserade utifrån ett nationalistiskt perspektiv. Detta ledde till att SAS påbörjade en kriskommunikationsprocess där man från deras kommunikation kan utläsa främst tre strategier från Benoits Image repair theory. SAS nekade till anklagelserna, de försökte att sänka trovärdigheten hos kritikerna och de ändrade om sin kampanj. Likt tidigare forskning är slutsatsen i den här studien att SAS agerat otydligt i sin kommunikation vilket grundar sig i att de använt sig av för olika strategier som säger emot varandra. Denna situation kan liknas vid en dialog mellan SAS och respondenter. Vad den här dialogen slutar i är två sidor som vill förmedla en bild om vad som är skandinaviskt, en diskussion som delat många i Skandinavien.

Denna studie syftar till att undersöka hur svenska myndigheter arbetade med kriskommunikationen i sociala medier i samband med stormen Simone, samt vilka lärdomar de har med sig in i arbetet med den och vad de lärt sig av stormen. Metoden som användes för studien var kvalitativa djupintervjuer. Intervjuerna har genomförts med personer som arbetade med tre svenska myndigheters kriskommunikation i sociala medier under stormen Simone. De huvudsakliga resultaten för studien visar att myndigheterna i samband med stormen var improviserande och flexibla i sitt arbete med sociala medier, samt att sociala medier främst användes som en informationskanal och ett komplement till övriga kommunikationskanaler. En viktig lärdom myndigheterna tar med sig från stormen är att utveckla en krishanteringskultur som i högre grad innefattar sociala medier.

Bakgrund: Det föränderliga medielandskapet och dagens digitaliserade teknik har satt dagens organisationer i en sits där de i större utsträckning än tidigare behöver ta hänsyn till deras målgruppers val av kommunikationskanaler. Under de senaste åren, när de sociala medierna spelat en allt större roll, har detta mer och mer inneburit att föra en dialog med nämnda målgrupper. De traditionella mediernas envägskommunikation har fått lämna plats för de sociala mediernas tvåvägskommunikation. Organisationens ledning är ansvarig för att säkerställa att man gör vad man kan för att undvika kriser eller minimera dem om de uppstår. För att kunna hantera detta måste man planera och lära sig undvika situationer som kan leda till en kris. Till detta hör en fungerande och uppdaterad omvärldsbevakning. I en tid präglad av sociala medier, där alla människor kan producera och publicera nyheter, måste man som organisation arbeta proaktivt och hålla koll på vad det skrivs om i media och idag har man fler kommunikationskanaler att hålla reda på än någonsin. Syfte: Jag vill med avstamp i tidigare forskning och litteratur undersöka hur verksamma inom kommunikationsområdet uppfattar sociala medier och hur denna nya kommunikationskanal kan och bör användas i organisationers strategiska kriskommunikation. Hur bemöter man eller bemöter man inte möjligheten till direktkommunikation med sina intressenter/kunder? Metod: Studien bygger på en explorativ ansats där den, genom semistrukturerade intervjuer, insamlade empirin har kategoriserats i teman som sedan legat till grund för analysen och resonemanget i uppsatsen. Med hjälp av en tematiskt disponerad intervjuguide har 5 respondenter intervjuats. Slutsats: En organisation måste vara förberedd och uppdaterad och ha möjlighet att kommunicera med alla berörda parter. Implementering av sociala medier i organisationens kommunikation bör vara en självklarhet. Men det är en implementering som bör föregås utav en omfattande analys. Uppsatsen avslutas med en lista med förslag på åtgärder för att kartlägga om och i så fall hur man som organisation bör bemöta de sociala medierna.

Nya teknologiska förutsättningar har resulterat i att intressenterna kan föra en dialog med organisationer jämfört med den tidigare monologen från organisationen. I och med detta sker kommunikation på andra vilkor och under en kris blir därför organisationen tvunget att bemöta enskilda individers reaktioner och känslor. Detta kan innebära att de måste anpassa sin kriskommunikation till omgivningens känsloyttringar. Uppsatsen tar avstamp i Attributionsteorin och Situationsbaserad Teori för Kriskommunikation (STK) för att sedan beskriva olika kommunikationsstrategier under en kris och hur intressenters känslor yttrar sig under en kris. Undersökningen bygger på Findus Facebooksida, där användarkommentarer och svar från Findus har samlats in och sedan klassificeras utifrån de känslotyper och de responsstrategier de uttrycker. Syftet är att se om det finns något samband mellan den uttryckta känslan i en kommentar och företagets respons.