Academic literature on the topic 'Kroppsnorm'

Artikkelen er basert på et utviklings- og forskningsarbeid (2011 – 2014) ved barnevernspedagogutdanningen ved Høgskolen i Harstad. Artikkelen utforsker kunstdidaktikk gjennom en kroppsnær estetisk praksis som gir rom for estetisk erfaring. Den har fokus på hvordan estetisk kompetanse basert på en performativ praksis kan utvikles hos fremtidige barnevernspedagoger. Forfatteren undersøker hvilke fenomen som inngår i praksisen, og hvilken kunstdidaktisk forståelse som kan knyttes til en slik estetisk kompetanse. Den estetiske praksis påvirker både lærer- og studentrollen. Læreren går fra å være foreleser til å bli inspirator, deltagende observatør og ressursperson på sidelinjen. Studenten går fra å være mottaker til å bli en estetisk aktør basert på egne ungdomserfaringer. I artikkelen beskrives en mulig bro mellom miljøarbeid og estetisk praksis i en profesjonsutdannelse. Artikkelen viser at kunstdidaktisk praksis ved barnevernspedagogstudiet innebærer refleksjon i handling der man tar strategiske valg basert på intuitiv sensitivitet med rom for det uventede.

Syftet med denna uppsats är att analysera och problematisera hur könsnormer uppstår och reproduceras inom fitness- och styrketräning (FOS). Vår studie tar sin utgångspunkt i sex stycken bilder som hämtats från hashtagen #IcanIwill, varav tre bilder föreställer män och tre föreställer kvinnor. #IcanIwill är en hashtag som återfinns på det sociala mediet Instagram och är kopplat till FOS. För att analysera och problematisera hur könsnormer bekräftas och reproduceras bland bilderna från #IcanIwill har vi genomfört tre olika metoder, bildanalys, fokusgrupp och observation. Vi ansåg att en kombination av de metoderna kunde bidra till olika perspektiv i vår analys. I vår analys kom vi fram till att det finns många skillnader mellan män och kvinnor vad gäller normer om FOS-utövarnas kroppar, vilket bland annat tog sig uttryck i förväntningar om hur män och kvinnor tillåts röra och uttrycka sig olika inom FOS menäven hur gymmiljö kan komma att påverka människor.

This essay examine the meaning produced around bodies and body fat in the queer community, but also in the surrounding straight community. The author has interviewed fat activists, and are using queertehory, to examine and analyze the relationship between body fat and the understanding and construction of sexuality and gender. The author concludes that even if norms around body shape and body fat are overlapping between the two contexts to some degree, they also differ. In the straight community, people with larger body shapes and sizes are punished, and encouraged to stay, or become, slim. However, in the queer community, „fat‟ or bigger body sizes are not frowned upon in the same degree. Even if the slim bodily ideal still is present in the queer community in some degree this bodily ideal seems to be changing and be replaced by more diverse ideals. The author describes how bodily ideals and ideals surrounding body fat factors into the construction of categories such as gender and sexuality, and concludes on how body fat is a factor in the construction of heteronormativity.

Denna uppsats vill visa på de olika känslor och reaktioner som väcks hos användaren när de använder sin smartphone. Den diskuterar också hur den nära kontakten med våra smartphones påverkar våra kroppar. Studien är baserad på fyra deltagare och deras smartphone dagböcker. De blev ombedda att reflektera över sin smartphoneanvändning under tre dagar och jag försåg dem med ett antal reflektionspunkter och frågor som hjälp. Jag har sedan diskuterat materialet med ett antal olika teorier, såsom förkroppsligad datorkunskap, fenomenologi, berörande datorkunskap och mänsklig dator interaktion. Studien visar att många olika känslor, såsom kärlek, frustration, glädje, tillgänglighet, säkerhet avundsjuka och oro uppstår som ett resultat av smartphone användandet. Stress kan infinna sig när telefonen används i jobbsyfte under ledig tid och omvänt, när den används privat på jobbet. Stressen grundar sig i att växla roll och leva upp till olika förväntningar som medföljer med det. Svartsjuka kan uppstå när en kompis väljer att ge fokus till sin smartphone hellre än en själv. Det framgick också i studien att en smärta i tummen kan vara en konsekvens av att använda telefonen alltför ofta och intensivt. Vidare så känner vi ofta ett behov av att veta exakt vart vi har vår telefon, för att säkerställa att vi inte tappat bort den. Vi håller den i handen även när vi inte använder den och smartphonen har blivit som en naturlig del av vår hand.

This essay researches the impact societys ideal pictures of the female body actually make on individuals. In my studies, five female identified informants were interviewed about how they perceive and feel about their bodies. It also discusses different strategies to control the body in order to acheive the ideal body. Two of the informants that contributed to this essay are selfappointed body positive activists and fight in the anti-movement against the societal preassure and expectations of the female body. The purpose of this essay is to discuss and enlight the hegemony regarding bodily expressions, and also its opposition.

Deep touch pressure is used to treat sensory processing difficulties by applying a firm touch to the body to stimulate the nervous system and soothe anxiety. I conducted a long-term exploration of deep touch pressure from a first-person perspective, using shape-changing pneumatic actuators, breathing and ECG sensors to investigate whether deep touch pressure can guide users to engage in semi-autonomous interactions with their breathing and encourage greater introspection and body awareness. Based on an initial collaborative material exploration, I designed the breathing garment- a wearable vest used to guide the wearer through deep breathing techniques. The breathing garment presents a new use case of deep touch pressure as a modality for hapticbreathing feedback, which showed potential in supporting interoceptive awareness and relaxation. It allowed me to engage in a dialogue with my body, serving as a constant reminder to turn inwards and attend to my somatic experience. By pushing my torso forward, the actuators were able to engage my entire body while responding to my breath, creating a sense of intimacy, of being safe and taken care of. This work addresses a gap in HCI research around deep touch pressure and biosensing technology concerning the subjective experience of their emotional and cognitive impact. The longterm, felt engagement with different breathing techniques opened up a rich design space around pressure-based actuation in the context of breathing. This rendered a number of experiential qualities and affordances of the shape-changing pneumatic actuators, such as: applying subtle, slowly changing pressure to draw attention to specific body parts, but also disrupting the habitual way of breathing with asynchronous and asymmetric actuation patterns; taking on a leading or following role in the interaction, at times both simultaneously; and acting as a comforting companion or as a communication channel between two people as well as between one person and their soma.
Djuptrycksterapi (Deep Touch Pressure, DTP) används för att behandla personer som har problem med att processa sensoriska upplevelser. Detta genom att applicera ett fast tryck på kroppen för att aktivera nervsystemet och lindra ångest. Jag genomförde en långtidsutforskning av DTP ur ett första-persons-perspektiv, med hjälp av formförändrande tryckluftsaktuatorer, andnings sensorer och EKG-elektroder. Dess syfte var att undersöka ifall DTP kan guida användare till att engageras i semiautonoma interaktioner med sin andning och främja en större introspektion och kroppsmedvetenhet. Baserat på ett initialt samarbete kring undersökning av olika material, designade jag “the breathing garment” - en bärbar väst som guidar användaren genom djupandningstekniker. Andningsvästen visar på en ny användning av DTP som en modalitet av haptisk andningsfeedback, och den möjliggör ett stödjande av interoceptisk medvetenhet och avslappning. Andningsvästen tillät mig att delta i en dialog med min egen kropp, och fungerade som en ständig påminnelse att vända mig inåt och uppmärksamma mina somatiska upplevelser. Genom att trycka min bröstkorg framåt kunde aktuatorerna engagera hela min kropp när de svarade mot min andning, vilket skapade en känsla av intimitet, trygghet och att vara omhändertagen. Detta examensarbete uppmärksammar ett område som tidigare varit outforskat inom HCI av djuptrycksterapi och biosensorteknik kring den subjektiva upplevelsen av dess emotionella och kognitiva påverkan. Det långvariga engagemanget med aktivt upplevande av olika andningstekniker öppnade upp en stor designrymd kring tryckbaserade aktuatorer i en kontext av andning. Det visar på ett flertal experimentella kvaliteter och affordances av de formförändrande tryckluftsaktuatorerna, såsom: att applicera ett gradvis ökande och markant tryck för att dra uppmärksamheten till specifika kroppsdelar, men också för att bryta det vanliga andningsmönstret genom asynkron och asymmetrisk mönsterpåverkan; att ta en ledande eller följande roll i interaktionen, ibland båda samtidigt; och att agera som en tröstande följeslagare, eller som en kommunikationskanal mellan två människor, likväl som mellan en person och hennes soma.

Sociala medier är en viktig arena för barn och unga i samhället idag då dagens generation unga vanligtvis spenderar mycket tid i den tekniska kontexten. Min uppsats undersöker tjejers (14–18 år) användande av sociala medier (främst Instagram) med utgångspunkt i vad som sker på deras självpresentationer. Studien har en tolkande fenomenologisk ansats och baseras på sex semistrukturerade intervjuer, exempelvis om vilka tankar som dyker upp innan en bild ska publiceras och efter en bild har publicerats. Tjejernas erfarenheter av sociala medier analyseras dels utifrån Goffmans teori om självpresentation och dels utifrån Corsaros teori om kamratkulturer. Resultatet visar att olika faktorer i omgivningen, exempelvis kamratkultur och hem och skola, har olika betydelse för hur tjejerna skapar sina självpresentationer och uppfattar sig själva och sin kropp. Resultatet visar även att posering på bilder, respons på bilder och oro över vad andra ska tycka om en bild har betydelse för publicering av bilder på en självpresentation. Ytterligare visar resultatet att kropps-jämförelser sker ständigt i tjejernas vardag där olika faktorer i omgivningen spelar roll. Slutsatsen är att publicering av bilder och sociala spel på tjejernas självpresentationer är en del av kamratkulturerna och de unga tjejernas vardag. Bildpublicering handlar inte bara om en bild, utan är ett omfattande socialt spel.
Social media is animportant platform for the youth society, as the youth generation normallytends to spend a lot of time in the technical context. My dissertationinvestigates how girls (14-18 år) use social media (especially Instagram), withan emphasis on what happens in their self-presentation. This study has aninterpreting phenomenological approach and is based on six semi-structuredinterviews on the girls' thoughts before and after the publication of pictures.The girls' experiences of social media are partly analyzed via Goffman's theoryabout self-presentation and partly through Corsaro´s theory about peer-cultures.The result indicates how different factors in the environment (e.g. peer-culture,school and home), have a different meaning for how the girls create their ownself-presentations and how they perceive themselves and their bodies. Theresults also show how posing in pictures, social response and anxiety of whatothers might think about a picture have an impact on publication. Additionally,the results indicate how bodily comparisons continuously happens in girls'everyday life. The conclusion is that the publication of pictures and socialgames on girls' self-presentations is part of the comrade-cultures and theyoung girls' everyday life. Publication of pictures is not only about apicture, but a comprehensive social game.