Academic literature on the topic 'Kulturell friställning'

Denna studie är en kvalitativ analys av relationen mellan identitetsskapande, sociala normer och punken som subkultur. Denna studie undersöker hur de normer som reproduceras inom och utom subkulturen punk påverkar de som identifierar sig med denna, samt hur de resonerar kring dessa normer. För att göra detta har jag använt mig av en narrativ metod, där jag intervjuat fyra individer som identifierar sig som punkare. Resultaten visar att alla de respondenter jag intervjuat talar varmt om de normer och ideal som verkar kreativt och sammanordnande inom gruppen, eftersom dessa har en positiv effekt på individernas självkänsla och grupptillhörighet. De talar dock negativt om destruktiva beteenden som ibland sammankopplas med subkulturen, exempelvis drogmissbruk och nihilism. Vidare visar resultaten även att subkulturen i sig har haft en mycket positiv och stärkande effekt på respondenternas identitetsskapande samt upplevelse av tillhörighet. Samt att den vid rätt omständigheter kraftigt kan minska de negativa psykologiska effekterna som den kulturella friställningen tenderar att ha på individer.

Förändrade samhällsstrukturer har lett till att ungdomars uppväxtvillkor under de senaste decennierna har förändrats. Föräldrarna ses idag inte längre som självklara förebilder och identifikationsobjekt när det handlar om norm-, värderings- och kunskapsförmedling. Familjens roll som förmedlare av dessa värden har istället delvis förskjutits till förmån för exempelvis media, skola, dagis och andra samhällsinstitutioner. Vi ställde oss frågan hur denna samhällsförändring påverkar ungdomars identitetsbildning och då framförallt ungdomar som är i behov av stödinsatser av olika slag. Studien bygger först och främst på tankar sprungna ur den konstruktionistiska teoribildningen. Vi tar där fokus på hur den kulturella friställningsprocessen medför att vi får svårt att orientera oss och där självklara ledstjärnor angående hur livet skall levas och vilka värden som skall gälla inte längre existerar i samma utsträckning som förr. Vi har använt oss av en kvalitativ forskningsmetod bestående av intervjuer med fem ungdomar som har eller har haft stöd via socialtjänsten i form av en kontaktperson. Syftet med studien är att genom ungdomars egna upplevelser försöka förstå vilken påverkan stödinsatser genom socialtjänsten kan tänkas ha i deras identitetsbildning och vilka förändringar hos sig själva ungdomarna anser sig ha upplevt. De frågor vi ställer oss i studien är vilken roll stödinsatsen spelar i ungdomarnas syn på sig själva i relation till skola, familj och vänner och hur ungdomarna upplever att kontaktpersonernas förhållningssätt har påverkat dem i deras liv. Studiens resultat visar att de lärdomar och förändringsprocesser ungdomarna beskriver i intervjuerna pekar på att deras sätt att se på sig själva, idag ser annorlunda ut än vad det gjorde innan de träffade sina kontaktpersoner. Resultaten visar vidare att vissa av ungdomarna uppfattar sig själva på ett annat sätt idag medans andra anser att de med hjälp av sina kontaktpersoner lärt sig tänka på ett annat sätt än tidigare. I studien framkommer det att familjens roll när det handlar om att sörja för ungdomarnas känslomässiga välbefinnande av olika anledningar inte har fungerat. Vi kan i intervjuerna se att föräldrarna men även skolan har tappat mycket av sin legitimitet. Den roll som kontaktpersonerna tagit i förhållande till skola, familj och vänner i ungdomarnas syn på sig själva, upplever vi genom ungdomarna handlar om att kontaktpersonerna: Med deras kunskap och kompetens angående hur det är att växa upp i dagens samhälle skapat sig legitimitet gentemot ungdomarna. I sina relationer till ungdomarna skapat förutsättningar för ett förändringsarbete. Via dialogen medverkat till att ungdomarna intagit rollen som kritiska medundersökare. Genom att förena övriga punkter med ett maktmedvetande så leder det till att de skapat förutsättningar för ungdomarna, att som aktiva subjekt tillåtas erövra självtillit, kontroll och stolthet. Med andra ord empowerment med syfte att frigöra.

The aim of this paper is exploring questions regarding the problem of absenteeism among high-school students in Sweden. Fifteen students attending an urban high-school have been interviewed about their views and experiences of absenteeism. The author analyzes the students’ answers by taking into account two different sociological approaches which give two different explanations about the way young people experience and estimate education. The French sociologist Bourdieu theorized that differences in cultural capital influence the permanent internalization of patterns of thought and behavior. Bourdieu defined as habitus the result of the process of internalization of cultural and social structures which affects the way individuals think and act.

The German pedagogue Thomas Ziehe explored the changes in norms and tradition connected with the modernization of society. Ziehe argued that we are witnessing a period of cultural release and erosion crisis that have deeply affected and changed the lives of young people today.  What does influence students’ attitude towards absenteeism? Does absenteeism reflect different possession of cultural resources or may be explained by the changes in norms that have occurred over recent decades? The findings of this study show that the students’ socio-economical background still matters in affecting their opinions and attitude towards absenteeism, but that is not an exhaustive argument in explaining all the reasons why students do not go till school. The students’ answer suggested that the relation to the teacher may be a determining factor in explaining absenteeism.

Syftet med föreliggande uppsats var att undersöka gymnasielärarnas användning av rörliga bilder i undervisningen, i olika ämnen där både gymnasiegemensamma-/kärnämnen och profil-/karaktärsämnen finns representera. Undersökningen utgick från antagandet att ovanstående förekommer – men i varierande grad – och sökte därför reda på hur och varför det rörliga materialet används i undervisningssammanhang samt vilka typer av rörliga bilder det handlar om. Av intresse var också hur lärarna får fram det rörliga material, hur de tänker kring och arbetar med avsändare och källkritik vid såväl val av material som i klassrummet samt hur de upplever att deras elever förhåller sig till den här typen av undervisning.Metoden för undersökningen var den kvalitativa forskningsintervjun. Sex stycken intervjuer genomfördes med gymnasielärare - som undervisar i svenska, engelska, matematik, fysik, historia, samhällskunskap, religion, fotografi, form, bild, grafisk design, kultur och idéhistoria, instrument, digitalt skapande samt ljudläggning – på en mindre skolenhet med inriktning mot estetik och media. Undersökningens resultat visar att rörliga bilder av många olika sorter förekommer i hög utsträckning i undervisningen. Det rörliga materialet används för att skapa en känsla och intresse för ämnet samt för att visualisera processer, skeenden och begrepp. Några av lärarna producerar också eget material som läggs upp på internet och på så sätt blir tillgängligt för eleverna även utanför lektionstiden. Man ställer samma kvalitetskrav på rörliga bilder som på läroboken, men rätt återgivning av fakta är inte alltid det viktigaste eftersom ”fel” historieskrivning i en spelfilm kan användas för att träna elevernas kritiska tänkande. Lärarna hyser ingen misstro mot populärkultur, snarare ser lärarna den som ett sätt att närma sig eleverna på deras egna villkor. Lärarna jobbar kritiskt med medier. Lärarna arbetar också för att visa olika perspektiv och uppmuntrar olika tolkningar vid diskussioner av rörliga bilder, men upplever att det många gånger finns en kulturell friställdhet hos eleverna som göra att de inte vill eller inte kan diskutera det de ser. Det samma gäller frågor om källkritik. Lärarna är själva noga med vilka avsändare som finns bakom det de visar. Lärarna upplever att deras elever besitter en viss mediekunnighet men att de ofta väljer att inte använda den i skolsammanhang.Lärarna visar ofta rörligt material som de själva redan äger eller som de hittar via internet. Ingen av lärarna verkar låna materialet från någon officiell mediecentral. Lärarna bryter många gånger mot upphovsrättslagen, men de visar inte någon medvetenhet kring det i intervjuerna. Om lagbrotten sker på grund av okunskap eller ett medvetet val framgår inte.På grund av det låga antalet intervjuade lärare kan inte studiens resultat göra några anspråk på generaliserbarhet. Den breda representationen av ämnen innebär dock att undersökningens resultat skulle kunna användas som underlag för vidare diskussioner kring exempelvis utformningen av ett övergripande mediepedagogiskt arbete på den berörda skolenheten.

Sverige centraliseras allt snabbare, idag är det mer än hälften av alla människor som bor i storstäderna. Denna urbanisering, med ungdomar och unga vuxna i spetsen, gör att kommuner, bland annat i Värmlands län, utarmas och kraftigt går ner i invånarantal. Syftet med den här studien är att fånga in upplevelser av de unga som går emot urbaniseringen och hittills har valt att bo kvar i en utflyttningsort. Fokus i studien ligger på upplevelser av liv på orten, möjligheter till framtid och hur de resonerar kring flytta/stanna-frågan. Studien bygger på intervjuer med fem personer mellan 18–29 år, som alla är uppväxta i och som idag bor i Hagfors kommun. Utsagor och berättelser från intervjupersonerna har sedan analyserats med hjälp av de teoretiska resonemangen gällande kulturell friställning, urbanism och referensgrupper. Resultatet visar att unga vuxna i Hagfors upplever att de trivs bra i Hagfors, men att de samtidigt uttrycker att de vill flytta från orten. Livet i Hagfors upplevs som stillsamt och tråkigt och därför vill de söka sig ut för att uppleva det utanför och bli någonting annat. Att stanna i Hagfors innebär för intervjupersonerna att man blir en tråkig person - en sån som nöjer sig. De unga vuxna jag har träffat vill inte uppfattas på det sättet utan uttrycker därför önskan om ett liv med fler möjligheter, något som de ser finns utanför Hagfors. De intervjupersoner som har bott utanför Hagfors men valt att flytta tillbaka kan dock med större säkerhet säga att de trivs i Hagfors och vill bo kvar. Jag menar att de har tillägnat sig kunskap om att gräset inte är grönare på andra sidan, och att den kunskapen legitimerar deras val att bo i Hagfors utan att ses som en sån som nöjer sig.
In Sweden, we become more and more centralized, and today it is more than half of the population living in the metropolitan areas. This urbanization, with young people and young adults at the forefront, makes municipalities, especially in the county of Värmland, depleted and drastically reduced in population. The purpose of this study is to capture the experiences of young adults who oppose urbanization and have chosen to stay in an out-migration town. The focus for the study is young adults’ experiences of life in these towns, their future opportunities and how they relate to the stay/move-question. The study is based on interviews with five people between 18-29 years, all of whom grew up and today live in Hagfors. The statements and stories of the interviewed have been analyzed in relation to the theoretical reasoning cultural release, urbanism and reference group. The result shows, among other things, that young adults in Hagfors like living in Hagfors, but at the same time expresses that they want to move. Life in Hagfors is perceived as calm and boring, and they feel that they should see something else, see other places, and become something else. Choosing to stay in Hagfors is to be perceived as a boring person - one who is “content”. The young adults I have met do not want to be perceived in that way, and expresses a dream for a life with more possibilities, something that they see as possible outside of Hagfors. The ones I´ve interviewed who have lived outside of Hagfors but have chosen to move back, they are more certain that they like Hagfors and the life they see is possible there. My opinion is that they’ve become aware of that the grass isn't greener on the other side of the pence, and that knowledge legitimizes their choice to live in Hagfors without being seen as someone who is “content”.