Academic literature on the topic 'Kulturella redskap och Stöttning'

Artikelns syfte är att utifrån slöjdforskning och historiska, sociala och kulturella grunder ge en översiktlig bild och lyfta fram hur slöjd, slöjdkunnande och slöjdföremål kan uppfattas ’laddade’ på olika vis. Översikten är dels menad att väcka tankar och reflektion om det som kan uppfattas självklart eller mindre uppmärksammat om slöjdkunnande och slöjdföremål, dels tänkt att kunna användas som underlag inför fortsatta diskussioner och argumentationer i relation till elevers möjligheter att lära och utvecklas i slöjdens kunskapsform. Flera frågor kan ställas om det som kan rymmas i slöjdens kunskapsform, men vad slöjdens kunskapskvalitéer kan innefatta är inte alltid tillräckligt uppmärksammat vilket problematiseras i denna artikel utifrån slöjdkunnande och slöjdföremåls laddningar. Sociokulturella utgångspunkter används som ramverk för att beskriva och diskutera meningsskapande i relation till slöjd. Inledningsvis görs en kortare beskrivning om redskaps, föremåls och handlingsburna laddningar. Därefter belyses hur skolslöjd och slöjdkunnande ger och ges laddningar. Vidare förs resonemang om slöjdkunnande och slöjdföremåls meningsskapande i och utanför skolan. I artikeln lyfts behovet av en breddad syn på slöjdens kunskapsform, och vad det kan innefatta att arbeta i hela processer utifrån idéer, olika material och redskap till ett fysiskt föremål. Avslutningsvis sammanfattas och diskuteras skolslöjdens möjligheter och utmaningar i relation till att utvecklas och lära i kunskapsformen. Sökord: slöjd, kunnande, föremål, meningsskapande, laddning

Bästa läsare! Välkommen att läsa artiklar i detta nya nummer av Techne Serien, det tredje numret under år 2021. I numret finns sex artiklar vars gemensamma nämnare kan reduceras till ordkonstruktionerna samskapande, meningsskapande och tvärvetenskapande. Den första artikeln Video Data Analysis for Tracing Emotional Aspects of Collaborative Design and Making Processes av Tiina Paavola, Kaiju Kangas, Sirpa Kokko, Sini Riikonen, Varpu Mehto, Kai Hakkarainen och Pirita Seitamaa-Hakkarainen, beskriver införandet av en systematisk analys på tre nivåer för videoanalys, för att spåra emotionella aspekter av en Makercentrerad samarbetsdesign och tillverkningsprocess. För analys av longitudinella samarbetsprocesser utvecklades den visuella analysmetoden Making-Process-Rug, som möjliggör spårning av materialmedierade verbala och förkroppsligade tillverkningsprocesser. Metoden exemplifieras genom en fallstudie där en grupp elever i årskurs 7 använde traditionella och digitala tillverkningstekniker för att uppfinna, designa och tillverka artefakter. Datamaterialet utgörs av 11 timmar videofilm som analyseras på tre nivåer bestående av makro, mellanliggande och mikro nivå. Resultaten visar att metoden för att identifiera känslor från videodata har potential för pedagogisk forskning inom olika områden, men att kulturspecifika uttryck och tolkningar av känslor kräver särskild uppmärksamhet i fortsatt metodutveckling. I den andra artikeln Laddad slöjd – slöjdkunnande och slöjdföremåls meningsskapande, strävar Marléne Johansson att utifrån slöjdforskning och historiska, sociala och kulturella grunder ge en översiktlig bild och lyfta fram hur slöjd, slöjdkunnande och slöjdföremål kan uppfattas ’laddade’ på olika vis. Artikeln inleds med beskrivningar om olika redskaps och föremåls laddningar. Med hjälp av en sax, en nål och en jeansväska illustreras hur olika varianter av respektive redskap har olika laddningar. En sax är inte bara en sax, den kan t ex vara en fårklippningssax, leksakssax i plast, tillklippningssax, plåtsax, kirurgsax, taggsax, broderisax, knapphålssax eller frisörsax, var och en med sin egen form, sitt eget specifika användningsändamål och laddning. Johansson belyser vidare hur skolslöjd och slöjdkunnande ger och ges laddningar samt för resonemang om slöjdkunnande och slöjdföremåls meningsskapande i och utanför skolan. Artikeln avslutas med att lyfta fram behovet av en breddad syn på slöjdens kunskapsform, och vad det kan innefatta att arbeta i hela processer utifrån idéer, olika material och redskap till ett fysiskt föremål. Artikeln ”Det blir ofte vanskelig å få til de tverrfaglige greiene” Et lærerperspektiv på tverrfaglighet av Torunn Paulsen Dagsland tar läsaren till tvärvetenskapliga utmaningar och möjligheter som den nya läroplanen för den norska grundutbildningen ger. Artikeln belyser hur den övergripande delen av läroplanen beskriver begreppet tvärvetenskapligt som en pedagogisk princip och hur detta tillåter lärare att konstruera sin egen förståelse för vad ett tvärvetenskapligt tillvägagångssätt är, och hur olika former av tvärvetenskaplig undervisning kan formas. Undersökningen bygger på dokumentanalys och intervjuer med tolv lärare i gymnasiet som undervisar i naturfag och i kunst og håndverk. Den teoretiska ramen för studien utgörs av Goodlads läroplansteori. Artikeln beskriver vad lärarna placerar i begreppet tvärvetenskapligt och hur de operationaliserar detta i sin undervisning. Studien visar att majoriteten av lärarna hävdar att tvärvetenskap innebär undervisning där ämnen integreras och glider in i varandra. Undersökningen visar dock att när lärarna ser på sin egen operationaliserade undervisning, märker de att de förstår och tillämpar den tvärvetenskapliga metoden på olika sätt. Den fjärde artikeln utgörs av Reasons for knitting blogging and its importance for crafting av Katja Vilhunen, Sinikka Pöllänen and Harri Pitkäniemi. I artikeln beskrivs en studie om orsaker till varför många som håller på med stickning, också väljer att blogga om sin verksamhet och hur bloggandet i sin tur stödjer hantverket. Studien genomfördes som en mixed-methods studie där det empiriska materialet insamlades genom två online enkäter under två olika år i samma grupp av finska bloggare, samt genom essäer skriva efter de senare enkäterna. Studiens kvantitativa data fokuserade på tidsrelaterade förändringar i bloggningen, medan det kvalitativa datat användes som klargörande beskrivningar. Resultaten visar att det fanns flera orsaker till bloggning om stickande. Orsakerna bestod av inspiration och materialisering, känsla av samhörighet och gemenskapsstöd, samt uppmuntran, reflektion och minnen. Studien antyder att stickning och bloggning kompletterade varandra, och att bloggningen stödde utvecklingen av bloggarnas stickning till en seriös fritidsaktivitet bestående av meningsfulla långsiktiga aktiviteter och tydliga mål. Den femte artikeln i numret är skriven av Stina Westerlund och Marcus Samuelsson. Artikeln Lära sig att stå ut – ett bidrag till diskussionen om varför vi har slöjd i skolan fokuserar på den stundvis högljutt ställda frågan som svenska slöjdlärare får bemöta om slöjdens varande som läroämne. Forskarna förankrar diskussionen i teorier om motstånd och ledarskap. Datamaterialet i studien utgörs av tidigare insamlade videoobservationer som tar fasta på hur tre lärare förhåller sig till elever som möter externt eller internt motstånd under slöjdprocesser. Studien visar att lärarnas olika sätt att förhålla sig till, arbeta med och språkliggöra motståndet som eleverna upplever, gör att elevernas erfarenheter av motstånd i skolslöjden blir olika. Artikeln lyfter även fram diskursen om slöjd som ett roligt ämne och vad detta medför för både lärare och elever i stunder av motstånd. Avslutningsvis konstateras att lärares arbete att ge olika typer av stöd utifrån situation och individ är både komplext och utmanande. Enligt forskarna kvarstår det ett behov av att studera balansen mellan olika typer av stöd i slöjdundervisning samt vidareutveckla begrepp som fördjupat ringar in olika kvaliteter i hur lärare i slöjd leder undervisningen. Numrets sista artikel, Utbytesstuderandes erfarenheter av slöjd på universitetsnivå, är skriven av Pia Brännkärr. I artikeln diskuteras universitetens internationalisering från ett mottagarperspektiv. Forskningsfrågan för studien lyder: Vilka erfarenheter synliggör utbytesstuderande från slöjdkursen de deltagit i? Det empiriska materialet består av 13 utbytesstuderandes skriftliga kursuppgifter från en slöjdkurs hösten 2018 vid Åbo Akademi. Genom tematisk analys och med hjälp av programmet Nvivo har studerandes texter analyserats och fem teman har skapats. Resultaten visar att utbytesstuderandes erfarenheter handlar om känslor och personlig utveckling, reflektioner gällande ämnesteknologi, den kommande lärarprofessionen, kontakten till och interaktionen med medstuderande och lärare, samt kopplingar och reflektioner till det omgivande samhället och hemlandet. Studien ger ett internationellt perspektiv på slöjdupplevelser, samt kunskap som hjälper mottagande universitet och lärare att i framtiden anpassa verksamheten så att studerande får bästa möjliga utbyte och erfarenhet. Med dessa artiklar önskar jag er givande och tankeväckande lässtunder, och uppmanar er att aktivt använda Techne Seriens artiklar i utbildning och forskning. Tillsammans bidrar vi till att slöjdforskningen stärks och sprids! En vacker sommardag i Vasa 2021, Mia Porko-Hudd Huvudredaktör

Abstract: The aim of this study is to identify different ways of reasoning when preschool children create stories based on a given theme and with both a traditional and an unfamiliar framework for stories. 17 children participated in the study and the analysis shows three different ways to create stories: 1) stories with a fairy tale structure; 2) expressionist and fragmented accounts; 3) stories focusing on weather and seasonal changes. The cultural tools that children are offered (structure of a story) are used by some children to create traditional stories, but not as a tool for creating new forms of stories. The results show that children’s knowledge of the content within the stories and their conceptual understanding seem to play an important role for the ways in which the structure of stories are used as tools for reasoning.Sammadrag: Syftet med denna studie är att klargöra olika sätt att resonera när förskolebarn själva konstruerar berättelser utifrån ett givet tema och inför en traditionell och en mer kontroversiell form för berättelser. 17 barn deltog i studien och analysen visar på tre olika sätt att konstruera berättelser: 1) Berättelser med sagostruktur; 2) Expressionistiska och fragmentariska redogörelser; 3) Berättelser med fokus på väder- och årstidsväxlingar. Det kulturella redskap som barnen erbjuds (berättelsestrukturen) används av en del av barnen för att skapa traditionella berättelser, men inte som stöd för nyskapade former av berättelser. Resultaten visar att barn kunnande om innehållet i berättelserna och begreppsförståelse tycks spela en betydelsefull roll för hur barns berättelser används som redskap för resonemang.

Svenskämnet syftar bland annat till att utveckla elevers förmåga att använda språket för att tänka, kommunicera och för att lära. Läsförståelsen hos svenska elever ligger inte på samma höga nivå som tidigare. Denna kvalitativa intervjustudie syftar till att undersöka vilka didaktiska val svensklärare gör i sin läsförståelseundervisning, men även hur de stöttar elever med lässvårigheter. Detta är viktigt att undersöka eftersom tidigare forskning visar att lärare undervisar i läsförståelse med olika undervisningsmetoder, vilket kan leda till att elever får ojämlika villkor för läsutveckling. För att utvecklas i sin läsförståelse behöver elever ingå i undervisning som präglas av att läraren har kunskap och förståelse för vad som utgör god läsförståelseundervisning. Lärare behöver även ha kunskap i hur stöttning till elever kan ske i läsförståelseundervisning, speciellt i fallet elever med lässvårigheter. Det teoretiska ramverk som studien utgår från är det sociokulturella perspektivet, som belyser att människan lär genom språk och kulturella redskap. Denna teori har i analysen av lärarnas utsagor stått som hjälp att förstå resultaten som framkommit. Resultaten i studien visar att alla de medverkande lärarna försöker hitta den proximala utvecklingszonen för eleverna, men att lärarna både organiserar sin läsförståelseundervisning och stöttar elever med lässvårigheter baserat på skilda förståelser av vad som utgör god läsförståelseundervisning.

Den aktuella studien behandlar hur svensklärare organiserar läsförståelseundervisningen för elever med lässvårigheter och vilken stöttning svensklärarna ger dessa elever. Syftet är att i den empiriska delen undersöka hur en grupp svensklärare beskriver sin stöttning av elever med lässvårigheter. Elever som har svårt med läsningen behöver stöttning för att utveckla läsförmågan. Det har visat sig i forskning att många lärare uppfattar att läsförståelse automatiskt utvecklas när eleven uppnått ett läsflyt, något som forskningen tillbakaslår då det bland annat kan krävas stödinsatser för att utveckla god läsförståelse, speciellt i fallet elever med lässvårigheter. Det teoretiska ramverk som studien avser att utgå från är det sociokulturella perspektivet som belyser att människan lär genom språk och artefakter, vilket ger detta arbete nyckelorden kulturella redskap och stöttning. Den empiriska undersökningen avser att grunda sig i kvalitativ metod med hjälp av semistrukturerade intervjuer söka förståelse för hur en grupp svensklärare i årskurs 4-6 beskriver att de i läsförståelseundervisningen stöttar elever med lässvårigheter.

Svenska

Syftet med denna studie är att beskriva, analysera samt diskutera kommunikation och interaktion i den förskoledidaktiska verksamheten utifrån ett sociokulturellt lärande med utgångspunkt i lek. Under våra besök på förskolan så valde vi att använda oss av videoobservationer men även ta hjälp av fältanteckningar. Denna metod hjälper oss att få en djupare syn på kommunikationen samt interaktionen mellan barn-barn men också mellan pedagog-barn. Under tiden vi utförde dessa observationer så utförde vi detta genom att vara icke – deltagande för att inte kunna påverka deltagarna. För att göra en kort sammanfattning över resultatet utifrån våra forskningsfrågor så kom vi fram till att barnens kommunikation samt interaktion blev tydligare med hjälp av mediering samt intersubjektivitet. Med detta menas att språket är det kulturella redskapet som människor har skapat för att kunna förstå varandra samt att talet är den medierande handlingen där information förs över från en individ till en annan. Intersubjektivitet innebär en gemensam förståelse mellan oss människor genom samspel med varandra. Innan det påbörjade arbetet så la vi upp en plan på hur vi skulle utföra denna studie baserat på den stora mängden av kunskap som vi redan har gått ut med. När vi därefter väl började studien insåg vi att detta gett oss en bekräftelse kring all kunskap då vi gått ut och fått se det vi har lärt oss med egna ögon.

Vår studie riktar in sig på hur barn i förskolan i fri lek använder sig av olika kulturella redskap i både inomhusmiljön och utomhusmiljön. Vi valde att utgå från en sociokulturell syn på barn som kompetenta individer samt hur leken inom detta perspektiv ges en stor betydelse för barnens kognitiva utveckling och lärande och detta i samspel med den omgivande fysiska miljön. Vi valde ut några centrala begrepp varav två av begreppen blev våra huvudsakliga analytiska verktyg.   Vi valde att göra en kvalitativ undersökning där vi gjorde observationer vilka vi också videofilmade. Urvalet bestod av en mindre förskola bestående av två avdelningar med barn i blandade åldrar. Vi observerade och filmade under hela dagar i två veckors tid och det material som samlades in bearbetades sedan i flera omgångar för att få fram episoder som verkligen gav oss ett material ur vilket vi kunde få svar på våra frågeställningar.   Det resultat vi kom fram till var att barn i inomhuslekar ofta använder sig av sina tidigare erfarenheter på ett annat sätt än vid utomhuslek där fantasi och kreativitet visade sig tydligare. Inomhus imiterar barnen oftare ett vuxet eller iaf äldre beteende vilket de tagit del av framförallt i hemmet eller hemma hos kompisar. Deras främsta kulturella redskap här blir språket samt hur de använder olika artefakter för att mediera de vuxna förebildernas beteende och handlingar. Dessutom märkte vi att behovet av materiella artefakter som medieringsverktyg inomhus var större än utomhus där enkla saker som mössor, en spade eller de egna galonbyxorna mycket väl kunde utgöra de mest användbara redskapen genom vilka de medierade sina erfarenheter. Utomhus präglades leken mer av en nyskapande upptäckarglädje när de försökte lista ut bästa sättet att åka pulka utan pulka eller få ner en mössa som fastnat i trädet. Detta kan visa på att miljöerbjudandet spelar större roll när det gäller utomhuslek än vid inomhuslek där användandet av artefakter i princip kan ske i vilken miljö som helst vad vi kunde se.

Syftet med studien är att beskriva och analysera vilka synsätt förskollärare har gentemot högläsning och hur de relaterar högläsningen till förskolebarns språkutveckling. Studiens frågeställningar är följande: Hur arbetar förskollärarna med högläsning? Vilken betydelse ger förskollärare till högläsningen för att stimulera förskolebarns språkutveckling? Vi som format denna studie har valt att använda oss av en enkät med öppna frågor i ett kvalitativt syfte som metodval. Enkäten innehöll 12 frågor kring förskollärarnas uppfattningar, förhållnings- och synsätt gentemot högläsningens funktioner till barns språkutveckling. Frågorna är utformade utefter studiens syfte och frågeställningar. Med hjälp av respondenternas tankar och åsikter kring högläsning har vi som framställt denna studie erövrat en djupare förståelse för högläsningens inflytande för barns språkliga lärande och innebörden av aktivitetens planering, utformande samt innehåll. Slutsatsen är att högläsningen är ett språkfrämjande arbetssätt för att stimulera och utveckla barnens språkliga lärande. Inom högläsningen innefattas det olika metoder såsom: digitala verktyg, QR-koder, läspåsar och varierande barnlitteraturer. Med hjälp av de olika metoderna som beskrivs i resultatkapitlet främjas både förskollärarnas arbetssätt och barnens delaktighet i deras språkliga utveckling.

Syftet med denna studie är att undersöka hur föräldrar tycker att en meningsfull relation byggs upp med förskollärare på förskolan utifrån ett sociokulturellt perspektiv. Relationen mellan hem och förskola sker genom olika kommunikationsformer, där jag vill lyfta fram en förälders perspektiv. Mitt val av metod är intervjuer med sex personer som alla är föräldrar med barn på förskolan med erfarenheter, tankar och upplevelser med att samverka med förskollärare. Meningsfull relation påverkas både av kultur, tidsepok och en människas erfarenhet. Det betyder att en meningsfull uppnås genom kulturella medierande redskap. För att bygga upp tillit, behöver en förskollärare medierande redskap, samspel med andra människor där interaktionen utvecklar tillit. Delaktighet och tillit, kan tillsammans bidra till en meningsfull relation, med interaktion och samspel som redskap. Det beror på vem du möter och i vilket sammanhang du möter personen. Samverkan är viktig för barnets utveckling och välbefinnande. Den påverkar också hur barnet ser på sin omvärld. Min förhoppning är att förskollärare kan använda sig av min studie för att se föräldrars perspektiv och inspireras av olika medierande redskap och artefakter för att utveckla relationer som är meningsfulla för både föräldrar och förskollärare i praktiken.

Syftet med denna kvalitativa intervjustudie är att undersöka vad ett antal svensklärare i årskurs 4–6 säger när det gäller hur och varför de arbetar med högläsning. För att generera data till undersökningen har semistrukturerade intervjuer använts. Studiens frågeställningar syftar till att besvara hur de sex deltagande lärarna beskriver att de arbetar med högläsning i svenskundervisningen samt vilket syfte de uppger att detta har. I läroplanen nämns inte högläsning som ett krav som ska finnas med i undervisningen. Tidigare forskning visar dock att högläsningen kan ha en positiv inverkan på elevers språkutveckling om undervisningen runt den sker på rätt sätt. Forskningen menar att samtal om det lästa och ett medvetet syfte med högläsningen har visat sig vara exempel på didaktiska val som gynnar elevernas språkutveckling. Resultatet från den här studien visar att de sex deltagande lärarna upplever att högläsningen är viktig för elevernas språkutveckling och samtliga uppger att de använder högläsning i svenskundervisningen. Resultatet visar även att lärarna skapar tillfällen innan, under och efter högläsningen där eleverna får diskutera texterna och att syftet med högläsningen styr valet av bok. Det sociokulturella perspektivet har använts som teoretiskt ramverk i studiens analysarbete.

Svenska

“Childs pedagogic material – A qualitative study of child’s use of pedagogic materials available at five nursery schools and about their teachers thoughts about the display of the pedagogic material” In the nursery preschool the environment and the educational materials have always had a central place. That's why it has been chosen to study and observe five preschools and interview sex teachers, in an attempt to understand the teachers thought about the choice of material and the choices of material that the children used. The reason I do this is to see what the underlying idea about the materials the children use is, and why educators choose to make certain materials visible. The purpose of this study is to examine the educational materials that are used to stimulate children´s learning and examine what determines the choice of educational materials. In the assessment of the pedagogical scenario it has been used a socio-cultural perspective and a multimodal approach that allowed to conclude that children use most of the material with exception of what is often placed high up on shelves, locked in closets or a cabinets. Educational materials that children don't see are not commonly used by the children since they don’t of interest for them. When teachers display educational materials in the children’s level and make the material available for them, it results in awaking the children’s interest in using them. At the interviews all the teachers agreed that the educational material must be made available and that on the children's level.  The educational material has to be tempting and varying nature, furthermore, the material also has to be concrete and so designed that the children could make use of them without needs of supervising guidance of an adult that explaining everything to them.

Detta är ett examensarbete som har syfte att undersöka lärares reflektioner gällande mötet mellan elever och äldre skönlitteratur samt hur eleverna kan stöttas i mötet. Arbetet utgår från tre frågeställningar: 1.) Hur reflekterar lärare om elevers möte med äldre skönlitteratur? 2.) Hur gör lärarna sina didaktiska val gällande äldre skönlitteratur för att stötta mötet mellan elev och text? 3.) Hur kan lärarnas tillvägagångssätt gällande litteraturdidaktik förstås? Metoden för att besvara dessa frågeställningar var att intervjua fyra olika verksamma gymnasielärare och sedan sammanställa deras reflektioner i olika teman. Den samlade empirin analyserades med hjälp av ett flertal teoretiska begrepp och resultatet diskuteras därefter i slutsatsen. Diskussionen redovisar att lärarnas planering samt överväganden av stöttning gällande litteraturdidaktik sker på rutinisering och att detta kan kopplas till något som jag kallar ämnesidentitet med inspiration från en av informanterna. Detta begrepp hjälper även förståelsen av lärarnas skilda tillvägagångsätt gällande litteraturdidaktik.