Academic literature on the topic 'Laboratoriemedicin'

I denna studie har jag undersökt hur ledarskap på distans bedrevs av ledare med chefsuppdrag inom laboratoriemedicin. Syftet med studien var att undersöka hur cheferna beskrev vad som utmärkte ledarskapet på distans, vilka egenskaper en ledare behövde för att leda en organisation på distans och hur de kommunicerade med sina medarbetare.  Jag har i denna studie intervjuat åtta ledare på olika nivåer. Sex av informanterna arbetade inom två olika landsting och två arbetade åt en privat vårdgivare. Vid genomgången av intervjumaterialet framkom nio olika teman vilka var specifika egenskaper, delegering, resor, motivation och feed-back, avstämmande kommunikation, kommunikationsformer, mötesformer, medarbetarsamtal och information. Det som utmärkte ledarskapet på distans var att en stor del av arbetstiden gick åt till arbetsresor antingen för att besöka medarbetare eller för att delta i möten. Därför var det också viktigt att de delegerade arbetsuppgifter till medarbetarna. Resultatet visade också att det var extra viktigt när man leder på distans att man som ledare hade en kommunikativ förmåga, vilket gällde både skriftligt och muntligt. Dessutom måste budskapen vara extra tydliga så att de inte misstolkades. Eftersom medarbetarna var geografiskt utspridda så var det även en svårighet att ha fysiska möten och få alla medarbetare samlade vid ett och samma tillfälle. Andra mötesformer som förekom var telefonmöten eller videkonferenser. Information till medarbetarna förmedlades antingen via fysiska möten, e-mail, intranät eller via telefonen.
In this study, I have explored how leadership at a distance was carried out by managing directors within the field of laboratory medicine. The purpose of the study was to investigate how the directors described the distinctive features of leadership at a distance, including the traits they felt were necessary for effective leadership and the manner in which they communicated with their employees. During the course of the study, I conducted interviews with eight directors employed at different organizational levels; six of the interviewees worked for two separate county councils, and the remaining two for a private healthcare provider. Upon review of the interview transcripts, nine different themes emerged as important: specific traits, delegation, travel, motivation and feedback, coordinating communication, forms of communication, types of meetings, employee performance reviews and information. One key characteristic of leadership at a distance was the fact that directors devoted a large portion of their work week to traveling—either to visit employees or to attend meetings. Delegation of tasks by directors to employees was also found to be important. The results of the study also indicated that, in order to lead effectively at a distance, directors needed to possess a good capacity for communicating, both in writing and in speech. In addition, directors' instructions needed to be exceedingly clear, lest they be misunderstood. Because employees were dispersed geographically, meetings in which all employees were simultaneously in attendance were difficult to bring about. Other types of meetings included telephone and video conferences. Employees received information both during meetings and by way of e-mail, intranet and telephone.

Enligt Socialstyrelsens föreskrifter om ledningssystem för kvalitet och patientsäkerhet i hälso- och sjukvården, SOSFS 2005:12, krävs det av vårdgivaren att denne arbetar efter mål. Att formulera mål inom hälso- och sjukvården kräver eftertanke. Målen måste vara mätbara och inkludera flera olika delar av verksamheten. Varje förbättringsprojekt är unikt och bör relateras till de resurser som avsatts. Ett stort problem vid kontinuerlig uppföljning är att välja ut parametrar som ger tillräcklig information och är lätta att skapa. Här krävs mer utvecklade datasystem och även integrering mellan befintliga datasystem  I uppsatsen diskuteras med vilka parametrar man kan utvärdera ett förbättringsprojekt inom laboratoriemedicin. Det finns för närvarande inte några standardiserade kvalitetsparametrar inom klinisk kemi. De parametrar som i denna undersökning visade sig vara mest lämpliga att använda kontinuerligt i det korta perspektivet var svarstider, personalresurser och reagenskostnader. I det längre perspektivet kan ovanstående data kombineras till indikatorer som visar kostnad per analyspoäng och analyspoäng per årsarbetare. De indikatorer som kan få användning först när datasystem utvecklas är data från avvikelsesystem och analyskommentarer som visar t.ex. att svar inte har kunnat lämnas ut.
According to the National Board of Health and Welfare, SOSFS 2005:12, it is required that the caregiver adheres to his work through following stated objectives. Formulating goals in health care requires careful consideration. Goals must be measurable and include many different aspects of the project. Each improvement project is unique and should be directly related to the resources allocated to the project. A major problem for continuous monitoring is to select parameters that provide sufficient information and are easy to produce. This requires more advanced computer systems and integration with existing computer systems. The paper discusses the parameters an improvement project in laboratory medicine can evaluate its results after. There are currently no standardized quality parameters in clinical chemistry. The parameters used in this study that proved to be the most suitable to be used continuously in the short term was the response times, staffing and reagent costs. In the long term, the above data are combined with indicators that show cost per analysis score and analysis points per full-time employees. The indicator that may be used when the computer system is developed is deviation systems and analytical comments that show for example that a response has not been disclosed.

Primary aldosteronism (PA) is a common form of secondary hypertension with an international prevalence rates between 5 and 10 %. It is characterized by a high autonomous aldosterone production that causes cardiovascular damage, renin suppression, hypertension, sodium retention, potassium excretion and hypokalemia. The screening of PA is a simple test measuring aldosterone to renin ratio (ARR) with immunoassay method. This test is currently considered as the most reliable screening tool for PA.     The main objective of the study was to evaluate an ELISA-method, for detection of aldosterone and renin in blood plasma, to be used for routine analysis in the laboratory. The second aim was to investigate the effect of refreezing samples, considering that cryoactivation of prorenin might occur.     One hundred blood samples were analysed, in regard to aldosterone and renin, by using two commercial ELISA assays (DRG ELISA from DRG Diagnostics, Germany) on a Dynex DS2 instrument. In addition, the accuracy and precision of the methods were calculated. The effect of refreezing was investigated with a series of eight samples, which were analyzed twice on the same instrument.     Both assays performed well. The resulting data showed good precision and accuracy. The correlation between the original and refreezed samples was good, r = 0.989 and r = 1.0 for aldosterone and renin respectively. Considering that the study only included eight samples, further investigation is recommended.     Evaluation showed that both immunoassays are reliable in diagnostic use and the ELISA-method is suitable to implement in the laboratory for routine analysis.

Type-2 diabetes has become a common disease. The complications associated with thedisease are often cardiovascular. Platelets are important components in hemostasis, one function is platelet adhesion. Platelet adhesion is the first step to form a platelet plug, together with subendothelial proteins. Blood lipids contribute to membrane structure of cells and has an important role in different signaling pathways. They have a key role in platelet activation and is associated with the changes in membrane lipids. C-reactive protein (CRP) is an acute phase protein and increases during inflammation. The physiological role is not fully known but increasing levels of CRP increases the risk for cardiovascular complications. The aim of this study was to analyze the correlation between platelet adhesion with blood lipids and high sensitivity CRP in type-2 diabetics. 69 patients with type-2 diabetes participated in this study. Lipids, CRP and platelet adhesion were analyzed, the values were used to perform correlation analysis. The results show statistically significant positive correlations between ApoA-1, HDL and platelet adhesion as well as significant negative correlations between LDL, ApoB/ApoA-1-ratio, LDL/HDL-ratio and platelet adhesion. ApoA-1 and platelet adhesion with collagen showed statistically significant correlations with r-values 0,299-0,436. ApoA-1/ApoB-quota showed statistically significant correlations with r-values from -0,492 to -0,268. Majority of correlations between totalcholesterol, ApoB, triglycerides, hsCRP and platelet adhesionshowed no statistically significant correlations.
Typ-2 diabetes har blivit en vanligare sjukdom. De komplikationer som kan uppstå vid diabetes, särskilt obehandlad diabetes, är ofta kardiovaskulära komplikationer. Trombocyter är viktiga komponenter i hemostasen, en av deras funktioner är trombocytadhesion. Trombocytadhesionen är första steget vid bildandet av en trombocytpropp, tillsammans med subendoteliala proteiner så kan trombocyterna fästa till kärlväggen och hemostasen påbörjas. Blodlipider bidrar till cellmembraners struktur, energiförvaring och har en viktig roll vid olika typer av signalering. De har en nyckelroll vid trombocytaktivering eftersom trombocytaktivering är associerad med förändringar som sker hos membranlipiderna. C-reaktivt protein (CRP) är ett akutfasprotein och ökar vid inflammation. Fysiologiska rollen är inte helt känd men stegring av CRP ökar risken för kardiovaskulära komplikationer. Syftet med denna studie är att analysera korrelationen mellan trombocytadhesion med blodlipider och högkänsligt CRP hos typ 2 diabetiker. Det medverkade 69 patienter med typ-2 diabetes i studien. Blodlipider, högkänsligt CRP och trombocytadhesion analyserades ochvärdena för respektive analyt användes för korrelationsanalyser.Resultaten visar statistiskt signifikanta positiva korrelationer mellan ApoA-1, HDL och trombocytadhesion samt signifikanta negativa korrelationer mellan LDL, ApoB/ApoA-1-kvot, LDL/HDL-kvot och trombocytadhesion. ApoA-1 och trombocytadhesion med kollagen som proteinyta uppvisade statistiskt signifikanta korrelationsintervall med r-värden på 0,299-0,436. ApoA-1/ApoB-kvoten visade statistiskt signifikanta korrelationsintervall med r-värdenmellan -0,492 till -0,268. Majoriteten av korrelationerna för variablerna: totalkolesterol, ApoB, triglycerider, högkänsligt CRP och trombocytadhesion visade inga statistiskt signifikanta korrelationer.

Avsaknad av en ”gyllene standard” och en låg sensitivitet hos förstahandsmarkören total B12 har varit de stora begränsningarna i diagnostiken av vitamin B12-brist anemier. Med syftet att förbättra diagnostiken av bristanemier vid Länssjukhuset Ryhov, Jönköping utvärderades användningen av aktivt B12 vid bristanemiutredningar och en metodverifiering för analysen genomfördes på ARCHITECT i2000SR. Sambandet mellan aktivt B12 och totalt B12 undersöktes med en korrelationsanalys för totalt B12-nivåer: låg (n=10, <148 pmol/L), gråzonen (n=10, 149–200 pmol/L) och normal (n=10, 201-250 pmol/L). För bestämning av träffsäkerheten hos aktivt B12 studerades 14 bristanemifall. Ett receiver operating characteristic (ROC) diagram skapades och arean under kurvan (AUC) beräknades. Variationskoefficient (CV) för mellanliggande- och inomserieprecision för aktivt B12 var 4,4 % respektive 2,4 %. Svag korrelation observerades i alla B12-nivåer, men sammantaget resulterade nivåerna i en medelstark korrelation (R=0,600). Aktivt B12 med ett gränsvärde på 40 pmol/L resulterade i en hög specificitet (75 %) och sensitivitet (80 %) med en AUC på 90 %. Analys av aktivt B12 på ARCHITECT i2000SR möjliggör en precis mättning av aktivt B12 i humant serum och därför är lämplig för rutinmässig användning. Träffsäkerheten hos aktivt B12 var hög och markören kan därmed rekommenderas för användning vid bristanemiutredningar vid Länssjukhuset Ryhov, Jönköping.
Diagnosis of vitamin B12-defiency anemia has been challenging due to lack of ”gold standard” and poor sensitivity of total B12 as a first line marker. With the aim of improving diagnostic of anemia investigations at county hospital Ryhov, Jönköping, we performed a method verification for active B12 on ARCHITECT i2000SR and evaluated the usefulness of active B12 in diagnosing anemia. Correlation analysis was performed using samples with different total B12 ranges: low (n=10, <148 pmol/L), grey zone (n=10, 149-200 pmol/L) and normal (n=10, 201-250 pmol/L). Receiver operating characteristic (ROC) curve was created and area under the curve (AUC) was calculated for determining accuracy of active B12 using 14 deficiency cases. Coefficient of variation (CV) for within-run and total imprecision, for active B12 was 2,4 % and 4,4 %, respectively. Weak correlation was found between B12-ranges, however a moderate correlation (R=0,600) was found including all groups. Active B12 with the cut-off value of 40 pmol/L resulted in high specificity (75%) and sensitivity (80%) and had an AUC of 90 %. Active B12 assay on ARCHITECT i2000SR allows a precise measurement of active B12 in human serum and therefore is adequate for routine use. Active B12 had high accuracy and can be recommended in anemia investigations in county hospital Ryhov, Jönköping.

Background: Idiopathic inflammatory myopathies (IIM) constitute a heterogeneous group of diseases with severe consequences for the life of affected patients. Dermatomyositis, polymyositis and inclusion body myositis (IBM) are the classical representatives of this group. The treatments given today often have limited effects, and are taken at the cost of side effects. Major obstacles in the search for more effective treatments are; (1) an incomplete understanding of the disease mechanisms, (2) difficulties to delineate homogeneous disease groups for clinical studies and (3) the sometimes challenging task to diagnose these diseases. Aims: We addressed a number of “loose ends” in the areas of pathogenesis, classification and diagnosis; mechanisms of muscle fiber degeneration in IIM, with a focus of programmed cell death (apoptosis) and invasion of muscle  fibers by inflammatory cells (partial invasion); protecting and mediating factors present in muscle; the association of other diseases with IIM, in particular celiac disease ; the evaluation of two classification systems and laboratory methods for increased diagnostic performance. The studies: We included 106 patients, diagnosed at the Neuromuscular unit in Linköping, Sweden, with pathological muscle findings consistent with IIM. The incidence in the county of Östergötland (during 5 years) was 7.3 per million/year (3 patients each year). Of 88 patients with confirmed IIM 4 (4.5 %) had celiac disease, 33 (38%) had an associated systemic inflammatory disease and 5 (5.7 %) had a malignancy. Ninety-nine patients were included for a comparison of two classification systems using criteria of the European Neuromuscle Centre (Amato/ENMC), and the widely used Bohan and Peter classification, both with the addition of IBM according to Griggs et al. Using the Amato/ENMC criteria the most prevalent diagnostic group after IBM (30%) was nonspecific myositis (23%), followed by polymyositis (20%) and dermatomyositis 17%). A substantial number of patients meeting Bohan and Peter (or Griggs) criteria were excluded by Amato/ENMC criteria, most (21/23) due to lack of detectable muscle weakness. Extended muscle sectioning increased the sensitivity of a muscle biopsy by 15 % and the specificity by 22%, and showed an overlap between disease groups. Muscle biopsies from patients with IIM and controls were used to investigate pathological findings considered specific for disease groups, and for the presence of programmed cell death (apoptosis) and disease protecting and mediating factors in muscle. The presence of apoptotic muscle fiber nuclei was detected in muscle with partial invasion (however not in the invaded fibers) in the presence of granzyme B and CD8+ cytotoxic T cells. The major apoptosis inhibiting protein Bcl-2 was shown to be constitutionally expressed in healthy muscle but weakened in IIM. Conclusion: We present apoptosis as a possible disease mechanism in parallel with partial invasion of fibers. Furthermore, partial invasion may not be a suitable distinguishing feature in the pathogenesis, or for classification and diagnosis of IIM. We also introduce the anti-apoptotic Bcl-2 as a possible relevant muscle fiber protecting factor. A more extensive pathological work-up improves classification and diagnosis of IIM. The proposed Amato/ENMC creates a substantial portion of patients with non-specific or unclassified myositis. Associated diseases are common in IIM, and also include celiac disease.

Duktal bröstcancer är den vanligaste formen av invasiva brösttumörer. Graderingssystemet för bröstcancer har definierats av Elston och Ellis och är baserat på tre parametrar. En av dessa är räkning av antal mitoser på preparat färgade med Hematoxylin och Eosin (HE). Som ett komplement vid bedömning av bröstcancer analyseras Ki67, en proliferationsmarkör, med hjälp av immunhistokemi (IHC).  Fosfohiston H3 (pHH3) är ett histonprotein som finns i cellkärnan. Proteinet tros vara en specifik markör för mitos eftersom den är fosforylerad enbart under M-fasen och i slutet av G2-fasen. Syftet med studien var att utvärdera pHH3 som potentiell markör för mitos vid diagnostiseringen av duktal bröstcancer. Syftet var även att jämföra metoden med räkning av antal mitoser och Ki67-positiva celler, samt att studera den interindividuella skillnaden vid bedömningen av preparaten. Materialet bestod av 20 sektorresektat med invasiv duktal bröstcancer. Preparaten färgades med IHC och bedömdes mikroskopiskt. Celler som var positiva för pHH3 och Ki67 samt antal mitoser räknades, av tre läkare. Ett medelvärde för varje patientfall och metod beräknades från läkarnas bedömningar. Metodernas variationskoefficienter och dess medelvärden beräknades. Variationskoefficienterna uppvisade medelvärden på 0,21 för Ki67 +/- 0,10 SD, 0,33 för pHH3 +/- 0,14 SD och 0,46 för mitosräkning +/- 0,34 SD. Korrelationskoefficienterna för metoderna och respektive läkare uppvisade en spridning. Korrelationerna uppvisade medelvärden på r = 0,78 för Ki67 och pHH3, r = 0,74 för Ki67 och mitos samt r = 0,83 för pHH3 och mitos. Enligt studien verkar antipHH3 vara ett bra komplement vid bedömning av duktal bröstcancer. Dock krävs tydliga kriterier för vad som ska räknas som en pHH3-positiv cell. Intervariabiliteten verkar bli mindre med anti-pHH3 än vid räkning av mitoser, som är mer tidskrävande. Minst intervariabilitet ses vid bedömning av anti-Ki67 som en proliferationsmarkör.
Ductal carcinoma of the breast is the most common form of invasive breast tumours. The grading system for breast cancer is defined by Elston and Ellis and is based on three criterions. One of these criterions is the mitotic count in pathological sections of breast carcinomas stained with Hematoxylin Eosin. A common method often applied as a complement in diagnosis of breast carcinoma is immunohistochemical staining with use of antibodies directed against Ki67, a proliferation marker. Phosphohistone H3 is a histone protein that is located in the cell nucleus. The protein is believed to be a specific marker for mitosis since it only is phosphorylated during mitosis, and to some extent at the end of the G2-phase. The purpose of this study was to evaluate pHH3 as a potential marker for mitosis when diagnosing ductal breast cancer. The purpose was also to compare the method to mitotic figuring and the count of Ki67-positive cells, and to study the inter-individual variability when assessing the histological sections. The material consisted of 20 biopsies containing invasive ductal breast cancer. The sections were stained using IHC and all sections were evaluated microscopically. Cells positive for pHH3, Ki67 and mitotic cells were quantified, by three doctors. From the doctors results an average value was determined for each case and method. To be able to compare the methods the coefficient of variation was calculated. The average value of the coefficient of variation was determined for each method and also the standard deviation (SD). The coefficient of variation showed average values of 0,21 for Ki67 +/- 0,10 SD, 0,33 for pHH3 +/- 0,14 SD and 0,46 for mitotic figuring +/- 0,34 SD. The correlation coefficients for the methods and each doctor showed dispersion. The correlations showed average values of r = 0,78 for Ki67 and pHH3, r = 0,74 for Ki67 and mitosis and r = 0,83 for pHH3 and mitosis. According to this study it seems as though anti-pHH3 could complement the other methods. However explicit criteria which defines a threshold value of which cells should be considered pHH3-positive needs to be established. The inter-individual differences seem to decrease using antipHH3 compared with mitotic counting, which is more time consuming. Although the minimum difference can be seen when assessing anti-Ki67 as a proliferation marker.

Kolesterol transporteras i blodet med hjälp av lipoproteinpartiklar. Höga nivåer av low-density lipoprotein (LDL)-kolesterol i blodet är en riskfaktor för kardiovaskulär sjukdom. Koncentrationen av LDL-kolesterol kan beräknas med hjälp av Friedewalds formel men det finns även metoder där LDL-kolesterol kan analyseras direkt. Syftet med arbetet var att verifiera metoden direkt LDL-kolesterol på analysinstrumentet Beckman Coulter AU680. Metodens inomserie- och totalimprecision analyserades. Två korrelationsstudier utfördes mellan direkt LDL-kolesterol och beräknat LDL-kolesterol, en med 43 patientprover med triglycerider < 4,5 mmol/L och en med 11 patientprover med triglycerider > 4,5 mmol/L. Friedewalds formel ska egentligen inte användas vid triglycerider > 4,5 mmol/L, men i detta fall användes formeln ändå för att utvärdera eventuella skillnader mellan metodernas resultat vid höga triglyceridkoncentrationer. Vid analys av metodens inomserieimprecision blev variationskoefficienten (CV) omkring 0,5 % vid analys av både den låga kontrollen (A1) och den höga kontrollen (A2). CV för totalimprecisionen blev 1,21 % vid analys av A1 och 1,11 % vid analys av A2. Korrelationsstudierna visade ett linjärt samband mellan metoderna men den direkta metoden gav något högre resultat vid lägre koncentrationer och något lägre resultat vid högre koncentrationer jämfört med beräknat LDL-kolesterol. Vid triglycerider > 4,5 mmol/L gav den direkta metoden betydligt högre resultat än beräknat LDL-kolesterol. Slutsatsen blev att metoden hade god precision. Överensstämmelsen mellan metodernas resultat var relativt bra för proverna med triglycerider < 4,5 mmol/L. Vid triglycerider > 4,5 mmol/L var differensen mellan metoderna stor, troligtvis på grund av falskt för låga resultat från beräknat LDL-kolesterol.
Cholesterol is transported in the blood by lipoproteins. High levels of low-density lipoprotein (LDL)-cholesterol in the blood is a risk factor for cardiovascular disease. The concentration of LDL-cholesterol can be calculated using the Friedewald formula but there are also methods that measure LDL-cholesterol directly. The aim of this study was to verify the method P-LDL-cholesterol on a Beckman Coulter AU680 analyzer. Within-run imprecision and total imprecision were analyzed. The correlation between direct LDL-cholesterol and calculated LDL-cholesterol was examined using 43 patient samples with triglyceride levels < 4,5 mmol/L and 11 patient samples with triglyceride levels > 4,5 mmol/L. The Friedewald formula is not supposed to be used on triglyceride levels > 4,5 mmol/L, but in this case the formula was used anyway to evaluate differences between the methods at high triglyceride concentrations. The coefficient of variation (CV) for the within-run imprecision was about 0,5 %, both for the low control (A1) and the high control (A2). Total imprecision had a CV of 1,21 % for A1 and 1,11 % for A2. There was a linear relationship between the methods, but the direct method gave slightly higher results at low concentrations and slightly lower results at high concentrations compared to calculated LDL-cholesterol. At triglyceride levels > 4,5 mmol/L the results from the direct method was considerably higher than calculated LDL-cholesterol. The conclusion is that the precision of the method was good. The correlation between the results from direct LDL-cholesterol and calculated LDL-cholesterol was relatively high for samples with triglyceride levels < 4,5 mmol/L. At triglyceride levels > 4,5 mmol/L there was a big difference between the methods, probably because of falsely low results from calculated LDL-cholesterol.

Warfarin är ett läkemedel som används för att förhindra att högriskpatienter såsom de med förmaksflimmer får tromboembolism. Denna verkan uppnås genom att hämma de K-vitaminberoende faktorerna VII, X och protrombin och på så sätt minska blodets förmåga att koagulera. Att hitta rätt dosering av läkemedlet för warfarinbehandlade patienter har visat sig vara svårt eftersom det kräver regelbunden provtagning och påverkas av mat- och levnadsvanor. Det vanligaste sättet att mäta protrombinkomplexhalten är med venös plasma men det är även möjligt att använda sig av kapillär plasma. Helblod kan användas för mekaniska metoder som inte använder sig av optisk detektion. Fördelen är att helblod inte kräver centrifugering. Studiens syfte var att undersöka om det fanns en signifikant skillnad (p≤0,05) mellan helblod och plasma som används i den nuvarande metoden för kapillära prover och om det finns en skillnad i stabiliteten av dessa prov. Dubbla prover togs från 30 warfarinbehandlade patienter och 5 icke warfarinbehandlade individer. Ett av proven centrifugerades och analyserades på plasma, det andra analyserades på helblod. Resultaten visade att det fanns en signifikant skillnad (p≤0,05) mellan metoderna. Bland-Altman diagrammet visade att 95 % av helblodsproverna inte var högre än 0,25 INR och lägre än 0,14 INR. Detta har en låg klinisk inverkan. 4 Proverna förvarades i rumstemperatur i upp till 24 timmar och analyserades sedan om. Ingen förändring över 10 % kunde observeras i hållbarheten. Studien visade att trots att det finns en signifikant skillnad är det möjligt att ersätta den nuvarande metoden med plasma och använda helblod istället.
Warfarin is a drug used to prevent high-risk patients such as those with atrial fibrillation from thromboembolisms. This effect is achieved by suppressing vitamin-K dependent factors VII, X and prothrombin and therefore decreasing the bloods ability to clot. Finding the right dosage of the drug for warfarin treated patients has proven difficult, as it demands regular blood draws to monitor their prothrombin complex level, which is affected by dietary and living habits. The most common way to measure prothrombin complex levels is by using venous plasma but it is also possible to use capillary plasma. Whole blood can be used for mechanical methods, which don’t use optical detection. The benefit is that whole blood doesn’t require centrifugation. The aim of this study was to investigate if there was a significant difference (p≤0,05) between using whole blood and plasma which is the existing method for capillary sample and also if there is any differences between the stability of these samples. Double samples from 30 warfarin treated patients and 5 non-treated persons were taken. One of the samples were centrifuged and analyzed on plasma and the other analyzed on whole blood. The results showed that there was a significant difference (p≤0,05) between the methods. Bland-Altman plot comparison showed that 95 % of the whole blood samples would not be higher than 0,25 INR and lower than 0,14 INR. This has low clinical impact. The samples were stored at room temperature for up to 24 hours and reanalyzed. No changes over 10 % in INR values were observed. This study showed that even though there is a significant difference, it is possible to replace the existing method which using plasma with the whole blood instead.