Academic literature on the topic 'Låneförbud'

I den här uppsatsen har vi undersökt och behandlat låneförbudet som återfinns i ABL 12:7 och i kap 21 i nya ABL. Vi har undersökt om lagen uppfyller sina syften samt vilka syften som lagstiftaren har haft. Intressant är att en ny ABL träder i kraft den 1 januari 2006. Vi har utgått från lagstiftningen och sedan följt upp med rättspraxis och doktrin.

Under arbetets gång upptäckte vi luckor i lagstiftningen vilket medför att syftena bakom lagstiftningen inte kom till sin fulla rätt. Luckorna öppnar möjligheter att kringgå låneförbudet med tämligen enkla metoder. Vi har bland annat undersökt kringgående av lagstiftningen med hjälp utav efterföljande finansiering samt ett kringgående med hjälp av andra rättsobjekt.

Med efterföljande finansiering menas att ett bolag köps med bolagets egna pengar, med hjälp av undantaget för koncernlån. Ett kringgående med hjälp utav andra rättsobjekt kan se ut på lite olika sätt. I vårt arbete har vi använt av oss utav en fysisk person samt ett handelsbolag. Ett kringgående av lagstiftningen möjliggörs genom att andra rättsobjekt än aktiebolag ej lyder under aktiebolagslagen i stora drag.

Dessa handlingar rör sig inom ett grått område inom juridiken och gör låneförbudet till ett tämligen trubbigt redskap.

Eftersom låneförbudet tillhör specialstraffrätten möjliggörs kringgående av lagstiftningen då restriktiv lagtolkning måste användas. Faller en handling inte in ordagrant i vad som står i lagtexten är kringgåendet av låneförbudet både i nya och gamla ABL ett faktum.

Det civilrättsliga låneförbudet handlar om förbud mot olika sorters lån. De lån som kommer att behandlas i denna uppsats är närståendelån, ställande av säkerhet och lån till förvärv av aktier. Då det finns många aktiebolag i Sverige ses detta som ett aktuellt och viktigt ämne. I den senaste aktiebolagslagen kom det till en förändring i låneförbudet. Från att ha tidigare varit en paragraf har nu låneförbudet utvecklats till ett helt kapitel.

 

Syftet med denna uppsats är att undersöka gällande rätt för att få reda på vilka regler som finns för låneförbud. Vidare är syftet att se om det finns några lagtolkningssvårigheter och att utreda vilka straffrättsliga konsekvenser som finns för brott mot låneförbudet.

 

I uppsatsen kommer jag att svara på nedanstående frågeställningar

Ø  Varför finns det ett låneförbud?

Ø  Vad innebär ett låneförbud?

Ø  Vilka omfattas av låneförbudet?

Ø  Vilka är undantagen från låneförbudet?

Ø  Hur ser de straffrättsliga konsekvenserna för låneförbudet ut

 

För att få en förståelse för ämnet har jag undersökt relevanta lagparagrafer och tillhörande förarbeten och doktrin. Utifrån detta och ett antal rättsfall har jag analyserat och kommit fram till svar på ovanstående frågor.

I Sverige aktualiserar cash pool-system särskilda aktiebolagsrättsliga frågeställningar, beroende på att lån till aktieägare som huvudregel är förbjudna. Vid en prövning av de undantagsmöjligheter som ges uppstår särskilda bedömningsproblem när ett företag som äger aktier i det utlånande aktiebolaget har sitt säte utanför det Europeiska Ekonomiska Samarbetsområdet (EES). Omfånget av förbudsregeln och dess undantag vid likviditetshantering är i detta hänseende oviss. Det är därför nödvändigt att klargöra omfattningen av förbudet och utreda vilka krav aktiebolagslagen ställer på svenska aktiebolag som avser att delta i en cash pool.

Låneförbudet infördes i aktiebolagslagen år 1973. Reglerna om låneförbud ansågs brådskande för att skydda bolagets borgenärer och för att hindra den skatteflykt som rådde. Låneförbudet är uppdelat i närståendelåneförbudet och förvärvslåneförbudet. Närståendelåneförbudet föreskriver att ett aktiebolag inte får ge penninglån till aktieägare, en styrelseledamot, verkställande direktör i bolaget eller deras närstående. Förvärvslåneförbudet föreskriver att ett aktiebolag inte får ställa medel till förfogande för förvärv av det åsyftade bolaget. I aktiebolagslagen finns en bestämmelse som innebär att ett aktiebolag kan ansöka om dispens från låneförbudet hos Skatteverket. Det är dispens från låneförbudet och hur det tillämpas i praktiken som utreds i uppsatsen. För att besvara frågeställningen sammanställs dispensbeslut från de senaste fem åren. Det framgår tydligt att det är vanligast att ansöka om dispens från låneförbudet i samband med ett generationsskifte, vilket är det förfarande som i förarbeten har framhållits som en situation som ska medges dispens från låneförbudet. Näst efter generationsskiften är det vanligast att skicka in en ansökan om dispens från låneförbudet för att se om ett kommersiellt lån föreligger. Ett kommersiellt lån är undantaget från låneförbudet, vilket innebär att de ansökningar som inkommer gällande kommersiella lån, syftar till att Skatteverket ska avgöra om ett kommersiellt lån föreligger eller inte. Utöver de två uppräknade situationerna avser dispensbesluten mer skilda situationer. Närståendelåneförbudet är vanligast att ansöka om dispens från och det är endast ett fåtal ärenden som berör förvärvslåneförbudet. De faktorer som Skatteverket tar hänsyn till vid en bedömning av dispensärenden är: hur lånet påverkar borgenärer och andra aktieägare, att förfarandet inte används för att den sökande vill undgå beskattning, syftet med lånet, lånetidens längd och återbetalningstidpunkt samt att amortering och ränta ska utgå på lånet. I uppsatsen sammanställs en tolkning av begreppen synnerliga skäl, särskilda omständigheter och kommersiella lån, det vill säga vilka situationer som inräknas i de olika begreppen. Aktiebolag från alla Sveriges län har inte inkommit med ansökan om dispens från låneförbudet de senaste fem åren. Det län vars aktiebolag ansöker om dispens mest frekvent är inte det län med flest aktiebolag, det är likaså inte det län med flest företagsledare över 60 år. Det framgår att låneförbudet torde kunna användas i större utsträckning än det görs idag.

Syftet bakom låneförbudet var att införa ett skydd för bolagets borgenärer och förhindra att låntagare kunde undgå eller skjuta upp beskattningen. Låneförbudet delas in i två kategorier; närståendelåneförbudet och förvärvslåneförbudet,. Det är enligt regeringen viktigt att det finns en viss flexibilitet och därför innehåller lagen en bestämmelse om möjligheten till dispens. För att få dispens från närståendelåneförbudet krävs det att synnerliga skäl föreligger medan dispens från förvärvslåneförbudet kan ges om särskilda omständigheter finns. Om ett förbjudet lån föreligger ska detta beskattas enligt IL om inte synnerliga skäl föreligger.

Uppsatsens syfte är att studera vilka faktorer som krävs för att synnerliga skäl och särskilda omständigheter ska föreligga. Vi vill även studera om syftena till låneförbudet frångås om dispens medges. För att uppnå uppsatsen syfte kommer vi att ta hjälp av lagtext, förarbeten, rättspraxis och doktrin.

De faktorer som vi har funnit avgörande för om synnerliga skäl föreligger är säkerhet, marknadsmässig ränta och återbetalningstid. Det är viktigt att poängtera att det är de här faktorerna tillsammans som har medfört underlåtelse av beskattning. Det har varit svårt att finna någon enskild faktor som varit avgörande, då domstolarna har gjort en helhetsbedömning i varje enskilt fall. De särskilda omständigheter som vi har funnit ge dispens från förvärvslåneförbudet är generationsväxlingsfall, då en delägare vill bli utlöst och om utomstående personer vill förvärva aktier i ett bolag. Även omstrukturering är en faktor som kan medföra att dispens medges. Efter en samlad bedömning av närståendelåneförbudet och förvärvslåneförbudet finner vi att dispens inte medför att syftet bakom låneförbudet frångås.