Academic literature on the topic 'Ledningsfilosofi'

Syftet med denna uppsats är att ge läsaren en förklaring till varför två stridande förband inom Försvarsmakten (FM) nyttjar olika indelning på gruppnivå. Uppsatsen skall dessutom redovisa fördelar och nackdelar som förekommer med respektive indelning. Ämnet till uppsatsen uppstod på grund av en strävan från Försvarsmakten att kunna nyttja behovssammansatta stridsgrupper. FM fastställer order och kommandon, försöker likställa vapensystem och utbud av ammunition och i övrigt använda samma materiel i syfte att förenkla fördelning och logistik av all materiel. Trots denna strävan förekommer det olika indelning på gruppnivå. En likställd utbildningsplan skulle kunna underlätta vid övning av soldater och chefer samt ge FM bättre uthållighet eftersom personalen inte behöver lika mycket utbildningstid för att ingå i ett annat förband. Metoden som har nyttjats för denna uppsats är kvalitativ. Den kvalitativa består av textanalyser och intervjuer. Den omfattar även enkätundersökning med personal som jobbar med strid på daglig basis. Genom definition av de två förbanden på K3 respektive Amf1 och med teori samt de grundläggande förmågorna har en analys skett. Analysen visar att skillnaden ligger i en kombination av arv, ledning och enkelhet.

The purpose of this paper is to give the reader an explanation of why two fighting units within the Armed Forces use different structures at group level. The essay shall further more present advantages and disadvantages that exist with each formation. The subject of the essay occurred because of the quest for the Armed Forces (AF) to be able to use temporary battle units. AF sets orders and commands, trying to equate the supply of weapons and ammunition and otherwise use the same stock in order to simplify the distribution and logistics of all the stock. Despite these efforts, there are different structures at group level. An equivalent education could facilitate the training of soldiers and officers, and provide AF better endurance because staff do not need as much training to be part of another unit. The method that has been used for this study is qualitative. It consists of qualitative textual analysis and interviews. It also includes a survey with staff who works with battle on a daily basis. By definition of the two units at K3 and Amf1 the theory and the basic capabilities have been analyzed. This analysis shows that the difference is in the combination of heritage, management and simplicity.

Kriget är ingenting annat än en utvidgad tvekamp, en våldsakt för att påtvinga motståndaren vår vilja. Målet är att göra motståndaren värnlös. Om motståndaren skall uppfylla vår vilja, måste vi försätta honom i ett läge, som är ogynnsammare än det offer vi kräver av honom. Varje förändring i läget, som kan åstadkommas genom fortsatta krigshandlingar måste alltså leda till något än ogynnsammare. Med denna sanning tar många teorier och doktriner sina avstamp. För att lyckas med att försätta vår motståndare i ett ogynnsamt läge gäller det att föra striden och att göra det snabbare än motståndaren. Detta kunde Överste Boyd se i sina studier om luftstriderna under Koreakriget. OODA loopen eller "Boyds cykel" ligger numera till grund för manöverkrigföringen. William S. Lind skriver i handbok manöverkrigföring att själva syftet med manöverkrigföringen är att ta sig genom beslutscykeln, OODA loopen, snabbare än fienden. Som punkt 1 i handledningen för att lyckas med detta anger Lind att enbart en decentraliserad ledd styrka kan gå genom beslutscykeln snabbt. Denna slutsats går idag att finna i alla doktriner och metodhandböcker i Försvarsmakten. Uppdragstaktik med decentraliserad ledning förordas och beskrivs i samtliga nivåer och skall utgöra grunden för all ledning i Försvarsmakten. I samtliga doktriner och reglementen benämns dock undantag då uppdragstaktik med kommandostyrning är att föredra eller tvingas användas. Vid närmare efterforskningar så märks att uppdragstaktik används lite slarvigt både som filosofi och ledningsmetod. Efter ett antal års tjänstgöring vid luftvärnet har jag upplevt att metoden med uppdragsledning får stå tillbaka för en centraliserad ledningsmetod. Detta medför mycket lite utrymme för underställda att ta initiativ när det kommer till strid i luftarenan. Är detta önskvärt, ofrånkomligt och överhuvudtaget förenligt med uppdragstaktik. Är det möjligt att luftvärnet med sin särställning i både flygstridskrafterna och markstridskrafterna kan gå genom OODA loopen snabbare än motståndaren utan att vara decentraliserad ledd såsom Lind anger som grundregel nummer ett? Genom att klarlägga uppdragstaktiken som både filosofi och metod, jämföra med hur manöverteori och luftmaktsteori behandlar uppdragsstyrning samt se till luftvärnets förutsättningar för strid i luftarenan kan svaret på hur uppdragstaktiken kan tillämpas inom luftvärnet besvaras. Uppdragsstyrningen blir i luftvärnet en förutsättning för att kunna detaljstyra och leda genom kommando. Detaljstyrningen är just nu med de förutsättningar som finns ofrånkomlig och nödvändig. Samtidigt är uppdragsstyrningen grunden för att luftvärnet som markförband skall utveckla effekt från marken mot luften.
War is nothing but a duel on an extensive scale, an act of violence to compel our opponent to fulfil our will. The aim of the action in war is to disarm the enemy. If our opponent is to be made to comply with our will, we must place him in a situation which is more oppressive to him than the sacrifice which we demand. Every change in this position which is produced by a continuation of the war, should therefore be a change for the worse. Many theories and doctrines are based on this truth. To succeed to place our opponent in an adverse situation one must lead the battle and do it faster than the opponent. This is also what Colonel Boyd saw in his studies of the air fights during the war in Korea. The OODA loop or Boyd’s cycle is now a basic theory of maneuver warfare. William S. Lind writes in his handbook in maneuver warfare that the purpose itself of maneuver warfare is to go through the OODA loop faster than your enemy. As remark number 1 in the guidance for succeeding with that task, Lind state that only a decentralized force can go through the cycle of decision fast. This conclusion can be found in all doctrines and handbooks in the Swedish Armed Forces (SAF). Mission type tactics with decentralized control is ordered, or recommended and described in all service doctrines. It is the base for command and control within the whole organization. In all doctrines and regulations in the SAF there are exceptions when mission type tactics with direct control is preferred or an imperative necessity. After closer inquiries one can see that sometimes mission type tactics are carelessly used to describe both a philosophy and a method. After several years of service within the Ground Based Air Defense troops, my experience is that mission type control is not used as much as centralized control. This entails very little space for subordinated to take any initiative in the air war. Is that desirable, inevitable or on the whole consistent with mission type tactics? Is it possible that the GBAD with its unique position in both the ground- and air troops can go through the OODA loop faster than its opponents without decentralized control, as Lind alleged as rule number 1? Through a elucidation of mission type tactics as both philosophy and as a method, a comparison between how airpower and maneuver theory treat mission type tactics and together with the conditions for GBAD the answer to how the GBAD can apply mission type tactics will be found. Mission type tactics is a sine qua non for the GBAD in order to be able to use centralized control and to lead through command. Detailed guidance is right now inevitable and necessary with the conditions now at hand. At the same time the ability for the GBAD to be effective in the air is founded through the mission type tactics.

För att en ledningsfilosofi ska vara relevant för marin stridsledning måste den vara optimerad förhantering av ovisshet, förmåga till ett effektivt första eldöppnande och medge förutsättningar föratt därefter fortsätta striden.Studien genomfördes för att splittringen mellan förespråkare av centraliserad- och decentraliseradledning gör det meningsfullt att studera uppdragstaktikens relevans och tillämpning för nutidasjöstridskrafter.Den militära ledningens existensberättigande i sjöstriden är förmågan att omvandla spaning ocheldkraftspotential till effekt i målet. Dilemmat för ledningen är att hantera den ovisshet somuppkommer på grund av fientlig aktivitet och oförutsägbara omständigheter. En framgångsrikmetod för att hantera ovisshet är att decentralisera ledningen.Militära chefer tenderar dock att eftersträva kontroll och centralisering, särskilt i kombination mednya ledningssystem och höga insatser. En liten stats sjöstridskrafter som slåss för nationensöverlevnad med få kvalificerade vapenplattformar riskerar därmed att ledningen centraliseras,oavsett vad doktriner och andra styrdokument säger.Metoden i denna studie är en idékritisk analys av uppdragstaktik som den dominerande idén förledning. Analysen utgår från förhållandet mellan en doktrinär beskrivning av idéns centralabegrepp, hur dessa begrepp beskrivs i sjömaktsteorin och hur idén verkställs som tillämpad ledningunder SWENEX 2016.Uppdragstaktiken är utifrån denna studie den mest relevanta ledningsfilosofin för en liten statssjöstridskrafter, men en konflikt har identifierats mellan de doktrinära styrningarna och dentillämpade ledningen. Konflikten tar sig bland annat uttryck i mycket omfattande och detaljeradeorder, krav på detaljerade rapporter och övrig kommunikation som överskrider vad tillgängligpersonal och ledningssystem kan hantera.

Försvarsmaktens ledningsfilosofi bygger på uppdragstaktik och krigets krav. Den svenska uppdragstaktiken har genom historien omarbetats och anpassats för att möta dåtidens krav och framtida utmaningar. Försvarsmakten har mellan 1979 och 2006 bytt utbildningsystem för sina officerare tre gånger. Dessa omständigheter utgör grunden för studien, att undersöka om förändring i utbildningen har påverkat synen på uppdragstaktik och om en eventuellt divergerande uppfattning påverkar Försvarsmaktens träning. Uppsatsen visar att det finns en viss förskjutning mellan officerskategorier till uppdragstaktiken ur metodologisk eller filosofisk synvinkel vilket grundar sig i utbildningens utformning. Försvarsmaktens på senare år begränsade gemensamma övningsverksamhet påverkar möjligen den yngre officersgenerationen i större utsträckning i tillämpningen av uppdragstaktik som ett resultat av utbildningen. En ofrivillig socialisation uppstår i Försvarsmakten i den fredstida styrningen och med new public management vilken anses äga narrativet över Försvarsmaktens egen ledningsfilosofi med negativa konsekvenser. Den ”nya” officerskategorin kan möjligen motverka framtida negativa influenser för uppdragstaktiken då den nya utbildningen fostrar kritiskt tänkande i större utsträckning.

Militärstrategisk kommunikation är en funktion som samordnar Försvarsmaktens budskap i form av ord och handling. Funktionen kräver koordinering och samordning av militär verksamhet på alla ledningsnivåer samtidigt som Doktrin för gemensamma operationer och andra styrdokument förespråkar en decentraliserad ledningsfilosofi baserad på uppdragsstyrning och initiativ underifrån. Denna uppsats syftar till att svara på om det finns en motsägelse mellan doktrinens rådande krav på centralstyrd koordinering inom området militärstrategisk kommunikation och den decentraliserade ledningsfilosofin med enskilt agerande och initiativförmåga som grundpelare, och hur denna i så fall kan förstås. Analysen visar att en motsägelse inte nödvändigtvis föreligger då tolkningen av doktrinen kräver en kontextualisering av situationen utifrån de möjliga tillämpningar av svensk operationskonst vid gemensamma operationer som doktrinen stipulerar. Resultatet diskuteras teoretiskt och metodologiskt, utifrån de teorier som analysen grundas på.

År 2014 valde Söderhamns kommun att anta en ny styr- och ledningsfilosofi baserad på värderingar som ökat medborgarfokus, medarbetares engagemang samt en verksamhet präglad av tillit i alla led. Dessa värderingar utgör även grunden för offensiv kvalitetsutveckling och förändringsledning. Syftet med denna kvalitativa fallstudie var att erhålla mer kunskap kring implementeringen av den nya filosofin samt hur organisationens högre ledning upplevde förändringsarbetet. Åtta chefer har intervjuats. De semistrukturerade intervjuerna har sedan transkriberats och sammanställts varpå empirin har tolkats utifrån ett hermeneutiskt perspektiv med utgångspunkt i arbetets teoretiska ramverk. Resultatet visade att förändringsarbetet är komplext till sin natur och att ledarna tolkat och arbetat med värderingarna på olika sätt, vilket skulle kunna ses som skillnader i såväl individuell som organisatorisk mognadsnivå. Vidare har kommunen en ekonomistyrning som ännu inte anpassats efter den nya filosofin. Författarna drar slutsatsen att de begrepp som präglar kommunens värderingar lätt blir abstrakta och svåra att översätta i praktisk handling samt att det finns utrymme för förbättringar inom implementeringsarbetet.
In 2014, the municipality of Söderhamn initiated a new control and management philosophy, characterized by core values such as increased citizen focus, employee commitment and trust in all operative aspects. These values are the same as the core values of Total Quality Management and leadership for change. The purpose of this qualitative case study was to gain more knowledge about the work involved in implementing the management philosophy as well as the experiences of senior management. Eight managers were interviewed. These semi-structured interviews were then transcribed and collected, after which the empiricism has been interpreted from a hermeneutic perspective based on the theoretical framework of the study. The results indicate that the change process is complex and the leaders have interpreted the guiding values differently, leading to the conclusion that there are differences in the degree of matureness between individuals as well as within the organisation. Moreover, the financial steering in the municipality is not yet accustomed to the new philosophy/ management. The authors conclude that the concepts characterizing the values of the municipality easily become abstract and are hard to implement in practise and, furthermore, there is capacity for improvement in the implementation work.

2017-06-28

Militärstrategisk doktrin 2016 fastställer att svensk militär ledningsfilosofi baseras på uppdragstaktik. Den operativa ansatsen är manöverkrigföring, där avsikten ställs i centrum. Kärnan i förståelsen för uppdragstaktik ligger i erkännandet av den ovisshet som tvekampen mot en motståndare medför och vad detta innebär för militär ledning.  Denna kvalitativa textanalys syftar till att studera om de ideal som ligger till grund för uppdragstaktik och icke-linjär krigföring används konsekvent i nu gällande svenska doktriner och armépublikationer. Resultatet visar att den svenska militärstrategiska doktrinen, MSD 16, är konsekvent i sitt uttryck och konsekvent mot uppsatsens indikatorer på uppdragstaktik, icke-linjär krigföring och manöverkrigföring. Analysen visar på en inkonsekvens mot MSD 16 både inom underliggande doktrin (Doktrin för gemensamma operationer 2020, DGO 20) och undersökta arméreglementen och handböcker. Inkonsekvensen leder till att den militärstrategiska inriktningen av svensk ledningsfilosofi försvagas, dess budskap förvrängs och en risk för att framtagna ledningsmetoder inte stödjer utövandet av uppdragstaktik på ett effektivt sätt. Det leder även till en risk att framtida utveckling inom svensk doktrin och handböcker ytterligare försvagar den militärstrategiska inriktningen, då dessa kommer byggas på existerande inkonsekventa publikationer.

The Battle of Breitenfeld took place in 1631, during the 30-year war. It was the biggest battle the Swedish army has participated in. The essay analyses the battle from a Swedish-Saxon perspective, using the basic skills, ground tactical principles and management philosophy of decentralized command. The essay is based on a case study stemming from a qualitative text analysis, and is as such divided into three parts. The first part of the essay describes my theory, and explains what the different terms stand for. The second part narrates the battle and the participating armies. Finally, in the third part, I analyze the Battle of Breitenfeld with the theories. The main question the essay aims to answer is: How can the Battle of Breitenfeld be explained with the help of the basic skills, ground tactical principles and decentralized command? To answer that question two research questions were used:Which of the basic skills and ground tactical principles were crucial for the Swedish-Saxon side to achieve victory? Can traces of decentralized command in the Swedish army be found? The essay concludes that Gustavus Adolphus built the Swedish armed forces with a sharp increase in the number of self-thinking officers and non commissioned officers which indicates that decentralized command, to some extent, was used.The also derives at the conclusion that effective use of a combination between firepower, maneuver and concentration of mass were crucial to the Swedish-Saxon victory.
Slaget vid Breitenfeld utspelades under 30-åriga kriget, år 1631, och var det största slag som en svensk armé har deltagit i. I detta arbete analyseras slaget ur ett svensksachsiskt perspektiv medhjälp av de grundläggande förmågorna, marktaktiska grundprinciperna och ledningsfilosofin uppdragstaktik. Arbetet bygger på en fallstudie baserad på en kvalitativ textanalys och är i stort uppdelat i tre delar. I den första delen beskriver jag min teori och redogör för vad de olika begreppen står för. I andra delen återberättar jag kortfattat slaget och hur de deltagande arméerna såg ut. Slutligen i tredje delen analyserar jag slaget vid Breitenfeld utifrån mina teorier. Mina forskningsfrågor är: Hur kan utgången av slaget vid Breitenfeld förklaras med hjälp av de grundläggande förmågorna, de marktaktiska grundprinciperna och uppdragstaktik? Var några av de grundläggande förmågorna eller marktaktiska grundprinciperna avgörande för den svensk-sachsiska sidans seger? Kan man se spår av uppdragstaktik hos den svenska armén? Gustav II Adolfs uppbyggnad av den svenska krigsmakten med det kraftiga ökandet av antalet självtänkande officerare och underbefäl påvisar att uppdragstaktik till viss del användes. Det effektiva användandet av en kombination mellan verkan, rörelse och kraftsamling av eld var de förmågor och principer som jag anser var avgörande för den svensk-sachsiska sidans seger.

Syftet med vår uppsats är att utveckla en förståelse för vilka förutsättningar som råder för innovation och utveckling i Försvarsmakten samt vad som kan hindra respektive främja dessa och hur dessa förutsättningar förhåller sig till varandra.Vi har gjort detta genom en kvalitativ studie där vi intervjuat Försvarsmaktens utvecklingschefer. Efter en analys, med klassisk grundad teori som metod, av våra intervjuer växte en modell fram. Modellen heter Gränsöverskridande transformering. Den syftar just på det faktum att en transformering sker och är inledd. Att Försvarsmakten som ett resultat av den säkerhetspolitiska utvecklingen och med legitim bas i demokratiskt fattade beslut åter är i en transformering, ur ett minimalistiskt insatt insatsförsvar med professionella soldater och sjömän till att återigen utgöra ett folkligt förankrat värnpliktsbaserat försvar av den territoriella integriteten. Det sker likt det som skedde efter murens fall och som då skapade ett nytt befälssystem och pausade värnplikten. Lika nytt och omvälvande igen. Nationellt fokus och tillväxt i både volym och geografisk förekomst såväl som förmågor och personalkategorier. Detta är en transformering som i grunden påverkar alla delar av Försvarsmakten och alla dess processer, men också samhället i stort och de orter där verksamhet nu återigen blir vardag. Vi upptäcker genom modellen att utveckling som begrepp är centralt och att innovation inte används i någon större omfattning, men att utveckling ändå inte varit prioriterat under åren av minimalistiskt insatsförsvar.  Det är därför gränsöverskridande att lämna en kultur och tidsepok och gå in i en annan. Att byta sätten vi leder och leds på i vardagen, att se utveckling och kreativitet som något som får förekomma och måste få kosta, både i tid och pengar. Det är ett gränsöverskridande och en transformering som dessutom ska ske i en kontext där samhället förändrats. Teknikutvecklingen leds av civila intressen och Försvarsmakten har att finna sin plats i den globala världen av leverantörer och innovationer inom snart alla områden. Det är gränsöverskridande i att Försvarsmakten återigen bryter ny mark, att Försvarsmakten måste samarbeta med omvärlden för att kunna fullfölja och få effekt av den nya inriktning som gäller i och med tagna beslut. Här får Försvarsmaktens ledarskapsfilosofi med uppdragstaktiken och den valda ledarskapsmodellen en avgörande roll för möjligheten att genomföra en lyckad gränsöverskridande transformering. Vi drar utifrån det en sammanfattande slutsats. Att med uppdragstaktik som filosofisk och metodologisk grund för ledning i kombination med det utvecklande ledarskapet i varje ledares medvetna utövande och med tillit mellan parter så främjas goda förutsättningar för ett innovativt och utvecklande klimat. Att det krävs att innovation blir en medveten och aktiv handling och process för att kunna dra nytta av klimatet.
The purpose of this thesis is to develop an understanding about which conditions for development and innovation that is current in The Swedish Armed Forces and what can hinder or encourage these, and also how these conditions relate to each other. We have done this through a qualitative study where we have interviewed Swedish Armed Forces managers of development. After analysing the content from these interviews with Classic Grounded Theory as a method a model was created. The models name is Cross-border transformation and the aim is at the fact that a transformation is started and is ongoing. As a result of the security policy and with a legitim base in democratic decisions the Swedish Armed Forces is yet again in a transformation. From a minimalistic inset defence with employed soldiers and sailors to a democratic conscript based national defence of our territorial integrity. This is happening in the same way as it did when the wall fell, a new officers system was developed and we paused the conscription, as new and revolving yet again. Now instead the focus is again to growth in both volume, geographically as well as in capabilities and categories of personnel. This is a transformation that effects all parts of the Swedish Armed Forces and all its processes, but also the society at large and the cities where new military establishments yet again are to become part of the normal day life. We see through our model that development rather than innovation as a concept is used, but has not bin prioritised in the Swedish Armed Forces during the years of a minimalistic inset defence. It is therefore cross-border to leave a culture and an era to cross into another. To change the way we lead and are led in normal day life, to see development and creativity as something that is allowed to exist and that can cost both in time and money. It is cross-border and a transformation in addition to happen in a context where the society has changed. The technology development is led by civilian interests and the Swedish Armed Forces has to find its place in the global world of suppliers and innovations in almost all areas. It is cross-border that we yet again are breaking new ground, that we have to cooperate with the world around us to be able to carry out and get effect of the decisions of a new direction for the Swedish Armed Forces that has been made. At this point the Swedish armed forces leadership philosophy, the mission tactics and the chosen leadership model plays a decisive role for the possibility of a successful cross-border transformation. Based on this we come to a summarising conclusion that with mission tactics as a philosophical and methodological foundation for leadership, combined with developing leadership in every leaders conscious practice and with mutual trust between concerned parties will good conditions for a more innovative and developing climate be encouraged. To be able to benefit from this climate it requires that innovation becomes a conscious and active action and process.