Academic literature on the topic 'Likabehandlingsprincipen'

In Sweden has the temporary agency work industry settled in an explosive way since the deregulation of the unemployment agency monopole in 1993. The demand of civil right for the employer that is rented out confronts the entire labour law regulation with new challenges. The purpose with this paper is an investigation of the principle of equal treatment in The Swedish temporary agency work act and also to create a deeper understanding of the effects of labour and employment relationship. An investigation of relevant collective agreements will be done to highlight the difficulties the principal of equal treatment is exposed to. Further on is there a will to gain understanding for the wage concept and what possible can be included in the wage concept in relation to the principal of equal treatment in The temporary agency work directive. By using the dogmatic method, an approach to descriptive identifying relevant sources of law and clarify the legal situation in the area. In the conclusions it will be determined that the principle of equal treatment in The Swedish temporary agency work act have different effects depending on if the temporary agency or if the client corporation is tied to an collective agreement alternative if a collective agreement is completely missing. Since the temporary agency work industry do not have complete coverage ratio by collective agreements cannot the principal of equal treatment with respect to wages be guaranteed for all workers that are rented by the temporary agencies. Further on is noted that the temporary workers agreement that regulates working and conditions of employment for workers in temporary agency work industry, is present only available in the Swedish language. Mainly is it the measurement model of average earning positions that is the basis for wage setting for those workers that are rented out. The model is deemed to be somewhat complex and difficult to understand. Given the above, and as well that people with migrant backgrounds are well represented within the temporary agency industry, it is considered a reasonable action to provide collective agreement in various languages. To offer collective agreements on workers, respective language, would mean that any linguistic confusions is been taken care of and all workers, regardless of ethnicity, may take part in collective agreement on equal terms.
I Sverige har bemanningsbranschen etablerat sig explosionsartat efter avregleringen av arbetsförmedlingsmonopolet 1993. För att möta behovet av rättsligt skydd för arbetstagare som hyrs ut har den arbetsrättsliga regleringen ställts inför utmaningar. Syftet med uppsatsen är att utreda likabehandlingsprincipen i uthyrningslagen samt skapa en djupare förståelse för dess eventuella verkningar gällande arbets- och anställningsförhållande. För att tydliggöra den problematik likabehandlingsprincipen kan tänkas skapa kommer relevanta kollektivavtal att studeras på ett exemplifierande sätt. Vidare finns viljan att få förståelse för lönebegreppet och vad som möjligen kan inkluderas i lönebegreppet i relation till likabehandlingsprincipen i bemanningsdirektivet. Genom att använda den rättsdogmatiska metoden görs en ansats att deskriptivt kartlägga relevanta rättskällor och klargöra rättsläget på området. I slutsatserna konstateras att likabehandlingsprincipen i uthyrningslagen får olika effekt beroende på om antingen bemanningsföretaget eller kundföretaget är bunden av kollektivavtal alternativt om kollektivavtal helt saknas. Eftersom att bemanningsbranschen inte har fullständig täckningsgrad av kollektivavtal kan inte likabehandlingsprincipen beträffande lön garanteras för samtliga arbetstagare som hyrs ut av bemanningsföretag. Vidare konstateras att Bemanningsavtalet, som reglerar arbets- och anställningsvillkor för arbetare inom bemanningsbranschen, i dagsläget endast finns på svenska. Huvudsakligen är det beräkningsmodellen om genomsnittligt förtjänstläge som utgör grunden för lönesättningen för de arbetstagare som hyrs ut. Modellen anses vara något komplex och svårförståelig. Mot ovanstående och att personer med invandrarbakgrund är välrepresenterade inom bemanningsbranschen anses en rimlig åtgärd vara att tillhandahålla gällande kollektivavtal på olika språk. Att erbjuda kollektivavtalen på arbetstagarnas respektive språk skulle medföra att eventuella språkförbistringar överbyggs och att samtliga arbetstagare, oavsett etnicitet, får ta del av gällande kollektivavtal på lika villkor.

Offentlig upphandling är ett område som varje år omsätter stora belopp i Sveriges ekonomi. När en upphandlande enhet skall göra inköp av varor eller tjänster som inte är av obetydligt belopp skall enheten tillämpa reglerna om offentlig upphandling. I lagen om offentlig upphandling (LOU) finns det en lagstadgad möjlighet för anbudsgivare att komplettera sitt anbud, 1 kap. 21 §. Rättsregeln att komplettera sitt anbud skulle kunna tolkas som ett avsteg från den för offentlig upphandling gällande likabehandlingsprincipen. Vidare uppkommer frågan om möjligheten att komplettera anbud ger en förhandlingsfördel i upphandlingsförfarandet? Syftet med uppsatsen är att undersöka om rätten att förtydliga och komplettera ett anbud enligt 1 kap. 21 § LOU kan innebära att upphandlingsförfarandet till viss del frångår likabehandlingsprincipen som är fastställd i 1 kap. 4 § LOU och om tillämpningen av 1 kap. 21 § LOU skulle kunna utnyttjas av anbudsgivare för att erhålla fördel i upphandlingsförfarandet.

Likabehandlingsprincipen gäller alltid och kommer till uttryck i svensk lag genom begreppet affärsmässighet som återfinns i 1 kap. 4 § LOU. Tillämpningen av 1 kap. 21 § LOU utgör ett verktyg för att göra anbud jämförbara med varandra. Jämförbarheten mellan olika anbud är viktig för att likabehandlingsprincipen ska upprätthållas och komplettering av anbud får bara begäras av den upphandlande enheten.

1 kap. 21 § LOU syftar till att upprätthålla konceptet affärsmässighet och ett brott mot paragrafen innebär därför i sig ett brott mot likabehandlingsprincipen. Härav kan tillämpningen av 1 kap. 21 § LOU inte anses innebära att likabehandlingsprincipen frångås. Vidare kan denna paragraf ge en fördel vid utformandet av anbud under tidsbegränsning då lagrummet ger utrymme för tidsbesparing vid utformande av anbud. Om detta är en fördel vid anbudsgivningen är beroende på om företaget väljer att utnyttja möjligheten eller inte. Exempelvis kan ju detta uppfattas som en fördel och utnyttjas när en anbudsgivare har tidsbrist vid utformandet av sitt anbud. Om denna möjlighet används utgör användandet av möjligheten i sig inte att likabehandlingsprincipen frångås då möjligheten kan användas utan att det ursprungliga kontraktsförhållandet frångås.

Sammanfattning Ersättning för lokalkostnader till fristående grundskolor – En studie om hur fem kommuner ger ersättning för lokalkostnader utifrån likabehandlingsprincipen och transparens. Datum:  28 maj 2015 Nivå: Kandidatuppsats i företagsekonomi, 15 ECTS Institution: Akademin för Ekonomi, Samhälle och Teknik, EST, Mälardalens Högskola Författare: Emma Bräck Linda Lundin Titel: Ersättning för lokalkostnader till fristående grundskolor - En studie om hur fem kommuner ger ersättning för lokalkostnader utifrån likabehandlingsprincipen och transparens. Handledare: Mona Andersson Nyckelord: Fristående skola, grundskola, likabehandlingsprincipen, lokalkostnader, transparens. Frågeställningar: För att kunna undersöka ersättningen för lokalkostnader ur ett kommunalt perspektiv har vi valt följande frågeställningar: - Vad ingår i kommunernas lokalkostnader?  - Använder kommunerna genomsnittlig lokalkostnad eller faktisk lokalkostnad vid fördelning av ersättningen för lokalkostnader? - Har det skett några förändringar i kommunernas lokalkostnader sedan skollagen ändrades? - Hur uppfyller kommunerna transparensen för ersättningen av lokalkostnader? Syfte: Syftet med uppsatsen är att få insikter i hur kommunerna uppfyller lagens intentioner om likabehandlingsprincipen och transparens vid ersättningen för lokalkostnader. Metod: Undersökningen utfördes med en kvalitativ metod, för att få förståelse för informationen som inhämtades. Vid insamling av primärdata var intervjuer den datainsamlingsmetod som användes med ett frågeformulär. Därefter analyserades den empiri som blev insamlad från intervjuerna. Slutsats:  Slutsatsen redovisar att det inte går att jämföra hur kommunernas hyror bestäms. Men det går delvis att dra slutsatser om vad som ingår i lokalkostnaderna för kommunerna. Kommunerna använder sig av genomsnittlig lokalkostnad per elev när de ger ersättning för lokalkostnader till fristående grundskolor. Det har skett förändringar i kommunernas lokalkostnader sedan skollagen ändrades år 2010. Fyra av fem kommuner kan visa underlag för hur ersättningen för lokalkostnader har beräknats.

Den offentliga upphandlingen i Sverige är ett omfattande område både juridiskt och ekonomiskt. Lagen är tänkt att vara ett precist redskap för att skapa klara riktlinjer för både den upphandlande myndigheten och för de anbudsläggande leverantörerna. Bristande kunskap och erfarenhet på området leder dock till att domstolar tvingas avgöra fall där lagen har misstolkats eller dess regler inskränkts. Implementering av ett flertal EU-direktiv på området har resulterat i dagens Lag (2016:1145) om offentlig upphandling. Syftet med lagen är att skapa en effektiv konkurrens på marknaden för omsättning av varor och tjänster inom den offentliga sektorn. Det är en bitvis komplex lagstiftning med ett flertal grundläggande principer som ska respekteras och följas. På senare år har vikten av miljöhänsyn i samband med (offentlig) upphandling fått ökad betydelse. Det leder till att både social- och miljöaspekter har fått betydelse för processen. Upphandlare har ett större utrymme att använda dessa aspekter som utvärderingskriterier. Det har medfört ytterligare problem med lagens tolkning. Miljökrav kan försvåra möjligheten för leverantörer att kunna ses som likvärdiga i förhållande till lokala leverantörer som kan ha lättare att uppfylla ett sådant miljökrav. En möjlig konsekvens av de ökade kraven på miljöhänsyn är att andra principer, t.ex. principen om likabehandling, inskränks. Principens stora betydelse för rättvisa i upphandlingsprocessen har emellertid fastslagits i praxis såväl i Sverige som i andra EU-länder. Ett annat problem på området är att det kantats av korruption och maktmissbruk. Risken för maktmissbruk och korruption är som störst i direktupphandling, där man kan välja sin leverantör direkt utan att göra en konkurrensutsättning. Risken för korruption är också större på mindre orter där vänskapsrelationer ofta har en större betydelse. Principen om likabehandling är central inom offentlig upphandling och ses som oklar, eftersom den inte står uttryckligen i lagen. Däremot har domstolar, både i Sverige och i övriga EU-länder, genom praxis klargjort principens mycket stora betydelse för rättvisa i upphandlingsprocessen.

The aim of this study is to analyze the consequences of the fact that smaller businesses exempted from environmental requirements when starting a new business (in this case limited to car repairs), often are prioritized away in the municipality's environmental supervision due to resource shortage. Some businesses receive a regular supervision, whereas others, with the same type of preconditions, can be left without supervision for several years. The investigated consequences mainly concern whether this results in a risk for an increased environmental impact from the businesses not visited due to lack of supervision. Other factors which are being investigated are whether the requirement for equal treatment under the Administration Act is likely to be jeopardized as a consequence of this situation. Furthermore, if the requirements for supervision provided for in the Environmental Supervision Regulation are at risk of failure to comply. Research on this problem is limited, and therefore necessary because resource shortage in environmental supervision is something that several municipalities in Sweden are facing. Another problem is that there is no guidance from advisory authorities on how these activities should be handled in needs investigations and monitoring plans. The study has been carried out in the form of a case study with delimitation to smaller businesses without trial requirements, operating in Ulricehamn and Tranemo municipalities, which share a common environmental unit. Operational supervision visits have been carried out in eight businesses where no supervision has been carried out for a long time. The results from the businesses have been compared to results from businesses with the same conditions, but where a regular supervision has taken place. The results of the comparison show that the majority of shortcomings were found in those businesses where no regular supervision had been carried out. The highest percentage of deficiencies were found in the categories "self-monitoring control" and "emission to water". The result indicates that there is an increased environmental impact due to the fact that certain types of environmentally hazardous businesses are continuously being prioritized away, which in the long run can lead to the goal of a sustainable development being affected. The result of this study can be used as a tool for municipalities in the processes of prioritizing resources and for the risk assessment that is included in future needs and monitoring plans, as it illustrates the increased environmental impact arising due to the lack of supervision.

Denna studie bygger på en kritisk hermeneutisk kvalitativ innehållsanalys med en deduktiv ansats. Genom att applicera Nancy Frasers rättviseteori som behandlar frågan om hur rättvisa ska kunna uppnås i en globaliserad värld har EU:s rörlighetsdirektiv, likabehandlingsprincip, svensk lag samt rapporter om EU-medborgares situation i Sverige analyserats för att undersöka EU-medborgares möjlighet till jämlikt deltagande i en svensk kontext. Resultatet visar att det görs en distinktion mellan aktiva och icke-aktiva EU-medborgare och för att räknas som rättvisesubjekt för att omfattas av de rättigheter som manifesteras i rörlighetsdirektivet och svensk lag krävs en ekonomiskt resursstark EU- medborgare. Vidare visar resultatet hur icke-aktiva EU-medborgare ofta hamnar utanför det svenska samhället och deras vistelse här är villkorad på det sätt att de exempelvis krävs inneha tillräckliga egna ekonomiska resurser eller rimlig chans till arbete för att omfattas av det svenska välfärdssystemet. Detta gör att icke-aktiva EU-medborgare ofta hamnar i en situation där de utestängs från viktiga sociala arenor i samhället till följd av att de saknar arbete, bostad och ekonomiska resurser samt möjligheten att hävda sina rättigheter och få dessa tillgodosedda. Konsekvensen av detta blir att de hindras från möjligheten till jämlikt deltagande i det samhälle de befinner sig i. Resultatet visar också att avsaknaden av både kunskap och tillgång till resurser försvårar det sociala arbetets genomförande när det kommer till gruppen utsatta EU-medborgare.

I Sverige har åldersdiskrimineringsförbudet funnits i drygt två år. När det gäller just diskrimi­neringsgrunden ålder finns det mer omfattande möjligheter till att göra undantag från diskri­mineringsförbudet än vid övriga diskrimineringsgrunder. I och med de vida undantagsmöjlig­heterna blir regleringen kring åldersdiskriminering tämligen otydlig och svårtolkad, därför kan frågan ställas om skyddet mot åldersdiskriminering egentligen är ett skydd utan verkan. Syftet med denna uppsats är därför att utreda vad skyddet mot åldersdiskriminering i det svenska arbetslivet egentligen innebär. I det svenska arbetslivet finns det faktiskt både lagbe­stämmelser och överenskommelser i kollektivavtal som gynnar personer av en viss ålder. Ef­tersom EU-rätten till stor del har påverkat diskrimineringslagstiftningen redovisas, utöver de svenska bestämmelserna, även dennas regleringar. Det kan konstateras att det finns tre olika undantagsmöjligheter från åldersdiskrimine­ringsförbudet i Sverige. Undantag kan göras vid rätt till efterlevande – inva­liditets – eller pensionsförmåner, vid verkligt och avgörande yrkeskrav samt mer ”allmänt”. Som kommer framgå av uppsatsen kräver de två sistnämnda undantagen att det ligger ett så kallat berättigat syfte bakom. Detta begrepp definieras på lite olika sätt beroende på vilken av de två undantagsmöjligheterna det rör sig om. Gemensamt för de två definitionerna är att de är mycket vaga och att de inte ger speciellt mycket vägledning. Det finns dock i propositionen till diskrimineringslagen (DL) angivet en del typiska situationer där undantag från diskrimine­ringsförbudet ska anses vara tillåtna. Genom en undersökning av fyra stora svenska kollektivavtal kan det konstateras att det, trots diskrimineringsförbudet, finns ett flertal regleringar som är beroende av ålder, som exempelvis antal semesterdagar per år och uppsägningstidens längd. Vissa är helt i enlighet med de undantagsmöjligheter DL tillhandahåller, andra kan dock ifrågasättas med hänsyn till diskrimineringslagstiftningen.

Allt sedan traditionsprincipen i början av 1900-talet fick klart fäste i svensk rätt har olika syften angetts för, samt krav uppställts med principen. Syftet torde numera vara stävjandet av borgenärsbedrägliga transaktioner. Vad gäller uppställda krav för erhållandet av borgenärsskydd, synes domstolarna frångått att tillmäta faktisk besittningsövergång och publicitet avgörande betydelse. Även om rättsläget kan betecknas som oklart, torde det avgörande numera vara att en överlåtare avskurits från sin rådighet över den överlåtna egendomen i form av avskuren mottagande- och betalningslegitimation eller förhindrats från att fortsatt bruka egendomen. Om en övergång till avtalsprincipen skulle kunna vara till för- eller nackdel för borgenärskollektivet är inte entydigt eftersom det går att framhålla argument åt båda håll. I förevarande uppsats framhålls dock att det individualiseringskrav som föreslås uppställas för lösöreöverlåtelser vid en övergång till avtalsprincipen, möjligen skulle kunna föranleda ett ökat antal borgenärsbedrägliga transaktioner. Företagshypotekets ställning som säkerhet skulle vidare vid en övergång till avtalsprincipen kunna påverkas negativt, men däremot torde den gränsöverskridande handel som Sverige bedriver inte beröras i någon nämnvärd utsträckning. Uttalanden från representanter för våra nordiska grannländer vad gäller avtalsprincipens tillämpning i deras respektive rättsordningar, bör inte okritiskt godtas som argument för hur en övergång till avtalsprincipen i svensk rätt skulle kunna ta sig uttryck. Däremot föranleder traditionsprincipens redan förändrade innebörd att en eventuell övergång inte nödvändigtvis skulle innebära en omvälvande förändring av rättsläget. Det är först vid en övergång till avtalsprincipen som de utmätningsrättsliga  presumtionsreglerna anses kunna bli av betydelse vid tredje mäns äganderättsanspråk grundade på förvärv. Det torde uppställas höga krav på presumtionens brytande och ur den aspekten bör gäldenärens förmögenhet, vid en övergång till avtalsprincipen, inte minska markant till följd av tredjemansanspråk.