Academic literature on the topic 'Litteratursamtal'

Høsten 2020 innføres nye læreplaner (LK20) i norsk skole. Noe av det nye i disse læreplanene er innføringen av tverrfaglige temaer og kjerneelementer i alle fag. I denne artikkelen retter jeg oppmerksomheten mot det tverrfaglige temaet bærekraftig utvikling for å diskutere hvordan dette kan integreres i norskfaget med vekt på kjerneelementene tekst i kontekst, kritisk tilnærming til tekst og muntlig kommunikasjon. Diskusjonen tar utgangspunkt i teoretiske perspektiver på økokritikk, littera-tursamtaler og skalert lesing, og gjennom et forslag til hvordan lærere kan legge til rette for økokritiske litteratursamtaler om representasjoner av forholdet mellom barn og trær i to barnelitterære klassikere. Artikkelen argumenterer for at denne koblingen mellom oppmerksom lesing av og samtaler om barnelitteratur kan utvikle kritiske perspektiver på verbal-språklige framstillinger av flersanselige naturerfaringer og dermed være et bidrag til økt bevissthet om økologisk samspill. Dette er kunnskap som kan ha betydning for hvordan barn og unge blir språklig rustet til å orientere seg i den overordnete klimadiskursen og for hvordan de vil forstå seg selv i rollen som økoborgere.Nøkkelord: økokritikk, plantestudier, litteratursamtaler, barnelitteratur, Johanna Spyri, L. M. MontgomeryEcocritical literature conversations – An arena for increased awareness of ecological interplay?AbstractBy autumn 2020 a new national school curriculum (LK20) will be introduced in Norway. Some of what is new in LK20 is the introduction of cross-curricular themes and core elements in all school subjects. In this article I turn the attention to the cross-curricular theme sustainable development to discuss how this may be integrated into the school subject Norwegian and with a special emphasis on the core elements text in context, critical approach to text and oral communication. The discussion is based on theoretical perspectives on ecocriticism, literature conversations and scaled reading, and on a specific proposal for how teachers may prepare for ecocritical literature conversations on representations of the relationship between children and trees in two literary classics for children. The article argues that this bridging between careful reading of and conversation about children’s literature may evolve a critical approach to verbal depictions of multisensory nature experiences and hence contribute to increased awareness of ecological interplay. Such knowledge may prove significant to children’s linguistic skills needed to orientate in the overall climate discourse and to how they understand themselves as ecocitizens.Keywords: ecocriticism, plant studies, literature conversations, children’s literature, Johanna Spyri, L. M. Montgomery

Denne artikkelen tar for seg skandinavisk litteraturdidaktisk forskning for å belyse to mye brukte innganger til litteraturarbeid i klasserommet, nemlig erfaringsbaserte og analytiske tilnærminger. Forskningsgjennomgangen tar for seg empirisk forskning på elevers litteraturarbeid, og den tydeliggjør at erfaringsbaserte arbeidsmåter lar elever finne mening i litteraturen ved å knytte den til egne erfaringer, men samtidig gjør denne arbeidsmåten det vanskelig for dem å se det faglige innholdet i litteratursamtaler. Analytiske innganger til litteraturarbeid er i svært liten grad gjort til gjenstand for direkte undersøkelser, men likevel er dette dimensjoner som kommer frem i flere studier. Disse finner at analytiske innganger, litteraturhistoriske koblinger og kunnskap om tekstene, er problematiske fordi elevene ikke opplever at litteraturarbeidet berører dem. I den siste delen av artikkelen drøftes didaktiske implikasjoner av den presenterte forskningen.

Denne artikkelen utforsker hva som skjer når ungdomsskoleelever får arbeide med fagspesifikke problemer i norsk på egen hånd. Problemet elevene møter og samtaler om er novellen «Brønnen» av Roy Jacobsen, en tekst som byr på litteraturfaglige utfordringer knyttet til form og innhold. Analysen gjennomføres i to steg. I første steg rettes oppmerksomheten mot timen og alle samtalene i klasserommet som fenomenologisk helhet, for å fange opp og formidle forskernes opplevelse av stemning og engasjement blant elevene. Deretter analyseres én av samtalene mer inngående som et kritisk case for å underbygge og validere den første analysen. Analysene gjøres i lys av James Paul Gees diskursanalytiske building tasks, med særlig interesse for tilskriving av signifikans – det vi vil kalle verdsetting. Analysen viser at elevene verdsetter å samtale om fagspesifikke problemer på egen hånd, og dette diskuteres i lys av James Paul Gees og Elisabeth Hayes’ læringsteori om affinitetsrom (2012).Nøkkelord: fagspesifikke problemer, affinitetsrom, fagspesifikk literacy-praksis, litteratursamtaler AbstractThis article explores what happens when pupils in lower secondary school work with subject-specific problems in the Norwegian subject by themselves. The problem that these students encounter and talk about, is the short story “Brønnen” by Roy Jacobsen. This short story is a text that offers literary challenges relating to both style and content. The analysis is conducted in two steps. First, the attention is drawn to the classroom and to all the conversations understood as a phenomenological whole. This is done in order to capture and convey the researchers' experience of mood and engagement among the students. Second, one of the conversations, seen as a critical case, is analysed in depth for the purpose of underpinning and validating the first analysis. This analysis is conducted in the light of James Paul Gee's discourse-analytical building tasks, paying particular attention to significance. The analysis shows that students appreciate being provided with opportunities to explore subject-specific problems by themselves. James Paul Gee’s and Elisabeth Hayes’ (2012) learning theory on affinity spaces provides the backdrop for the discussion of this finding.Keywords: subject-specific problems, affinity spaces, disciplinary literacy-practice, literary conversations

Hvilke tekster kan man tillade sig at præsentere for børn i skolens undervisning? Det er det hovedspørgsmål, der stilles i denne artikel. Artiklens afsæt er et observations- og interviewstudie af en dansk 6. klasses læsning og analyse af tekster af forfattere som Franz Kafka, Fjodor Dostojevskij og Marcel Proust. Med udgangspunkt i en antagelse om, at litteratur for børn ikke nødvendigvis skal tilgodese børns interesser og umiddelbare lyst, men indimellem også være litteratur, som de ikke nødvendigvis forstår – noget der flytter, stiller spørgsmål og måske endda chokerer – undersøges forsøgsvis en type litteratur, som ellers udgrænses fra skolens litteraturundervisning, og herigennem diskuteres forestillinger om, hvad litteratur for børn er eller kan være. I denne diskussion præsenteres tre teoretisk forankrede begreber, nemlig uforudsigelighed, defamiliesering og adkomst, som efterfølgende anvendes til at få greb om den empiriske del af undersøgelsen. Artiklen forsøger ikke at fremstille et unuanceret billede af, at alle børnene er lige begejstrede for de nye tekster. Men den fremviser et billede af en klasse, hvor der bliver ført eksplosive litteratursamtaler om dem – og uanset, om man er et af de børn, der synes godt om teksterne, om man bliver irriteret, udfordret eller provokeret af dem, bliver de aldrig oplevet som intetsigende eller uvedkommende. Dermed kan artiklen også betragtes som en diskussion af den udprægede fagdidaktiske indstilling, at læreren skal vælge litteratur, der er særligt tilpasset børn: litteratur med ”en typografi og et layout, som gør den tilpas let at læse, og en sproglig form og en begrebsverden, som er passende i forhold til elevernes udvikling”, som det fx hedder i styringsdokumentet Fælles mål, der i Danmark anvendes til planlægning af den daglige undervisning (UVM, 2009, s. 41).Nøgleord: fagdidaktik, litteraturundervisning, uforudsigelighed, defamiliesering, adkomst, Franz KafkaAbstractWhich texts can justifiably be presented to children as part of teaching in school? That is the main question posed in this article. The point of departure for the article is an observational and interview study of a Danish sixth grade’s reading and analysis of texts by authors like Franz Kafka, Fyodor Dostoyevsky and Marcel Proust. Based on an assumption that children’s literature should not necessarily focus on children’s interests and immediate impulses but occasionally also be literature which they do not necessarily understand – something that gets them to think, to ask questions and maybe even give them shocks – a kind of literature that is studied experimentally is otherwise marginalized from the school’s teaching of literature, thereby highlighting current assumptions about what children’s literature is or can be. This discussion presents three concepts rooted in theory, i.e. unpredictability, defamiliarization and entitlement, which are subsequently used to get to grips with the empirical part of the study. The article does not attempt to depict a hard-and-fast picture of all children being equally enthusiastic about the new texts. Instead it presents a picture of a class in which lively literary conversations are conducted. And irrespective of whether the child is one of those who enjoys the texts, whether the children are irritated, challenged or provoked by them, they are never experienced as trivial or irrelevant. Thus this article can also be regarded as a discussion of the distinctly specialist-didactic view that the teacher must choose literature specially geared towards children; literature with “a typography and layout that make it suitably easy to read, and a linguistic form and conceptual world appropriate to the pupils’ development”, as stated for example in the guideline document Fælles mål [Common Goals] used to plan day-to-day teaching in Denmark (Ministry of Education (UVM), 2009, p. 41).Keywords: subject-related education, literature teaching, unpredictability, defamiliarization, Franz Kafka.

Dagens samhälle ställer allt högre krav på en muntlig och skriftlig kompetens. Detta reser höga krav på skolan att erbjuda en undervisning som stödjer eleverna i att utveckla sådana färdigheter. Forskningen har visat att elever genom textsamtal kan stödjas i att utveckla läsförståelse och även utvecklat metoder för hur sådan undervisning kan bedrivas. (Raphael 1982; Palincsar & Brown 1984; Baumann, Jones & Seifert-Kessel 1993; Franzén 1993; 2002; Guthrie et al. 1996; 2004;Sternberg & Grigorenko 2002a; 2002b; Oszkus 2006; Anmarkrud & Bråten 2012). Däremot saknas studier som specifikt belyser sådan undervisning utifrån ett språkvetenskapligt perspektiv och undersöker hur lärare med hjälp av sina lingvistiska yttrandehandlingar kan erbjuda eleverna stöd i att utveckla läsförmågan. Föreliggande artikel är ett viktigt bidrag inom detta område. Med analysinstrument hämtade ur talaktsteorin analyseras sekvenser ur fyra litteratursamtal i den svenska grundskolans årskurser 6 och 7. Syftet med studien är att identifiera, belysa och analysera kritiska aspekter i samtalet som stödjer eleverna i att utveckla läsförståelse. Studien visar hur lärarna genom sex olika talhandlingar erbjuder eleverna stöd i att identifiera, tillämpa och befästa läsförståelsestrategier, motivera och belägga sina tolkningar, internalisera ett ämnesrelaterat språk i det egna ordförrådet samt utveckla metakognition.

Följande uppsats är en systematisk litteraturstudie vars syfte är att ge en bild av arbete med litteratursamtal i grundskolan. Studien söker svar på litteratursamtalens funktion och effekter, samt hur uppgifter kan utformas kring samtalen. Genom systematiska sökningar i relevanta databaser har fem studier om litteratursamtal undersökts. Resultatet ger exempel på olika tillvägagångssätt för samtalen gällande genomförande och val av metoder, men också hur uppgifter i samband med samtalen kan utformas. Litteratursamtal visar sig också ha effekter på elevers lärande och utveckling gällande läsförståelse, nya perspektiv och bredare synsätt.Dessutom presenteras ett antal svårigheter med denna typ av samtal. Dessa svårigheter är främst kopplade till lärarens förmåga att ställa öppna frågor under samtalet.

Föreliggande studie syftar till att undersöka hur litteratursamtal i grundskolans mellanår l kan se ut i klassrumspraktiken. Det övergripande syftet konkretiseras i de två forskningsfrågorna ”Vilka samtalsgenrer kan identifieras utifrån samtalsfrågornas karaktär?” och ”Vilka interaktionsmönster kan urskiljas i samtalen?”. Metoden för datainsamling är kvalitativ och utgörs av klassrumsobservationer. Det empiriska materialet analyseras därefter utifrån en teoretisk plattform som utgår från ett sociokulturellt perspektiv på lärande samt utifrån tidigare resultat inom det forskningsfält som berör dialogicitet, interaktionsmönster och samtalsfrågors olika karaktär. Studiens resultat visar att det både förekommer öppna, autentiska och slutna frågor i de flesta av litteratursamtalen och att samtalen inte alltid kan relateras till endast en samtalsgenre. Därtill visar dessa samtal på tendenser till både ett dialogiskt och monologiskt samtalsklimat. Studien belyser flera olika exempel på hur litteratursamtal kan se ut i praktiken, samt skillnader i upplägg och innehåll inom dessa. Gemensamt för de studerade samtalen är dock att de alla utgår från huvudfrågor som läraren formulerar.

Litteratursamtal är en metod som används av lärare för att diskutera lästa texter. Dessa samtalkan se olika ut eftersom det är upp till läraren själv att bestämma vilken typ av litteratursamtal läraren vill ha med sina elever samt vilken roll läraren väljer att ta. Således också vilken och till vilken grad läraren väljer att utöva kontroll över samtalet. Syftet med studien var att belysa lärarens utövande av kontroll vid litteratursamtal i årskurs 7-9. Detta undersöktes genom två observationer av en lärare och dennas klass under två lektioner med en veckas mellanrum. Den insamlade datan behandlades med en IRE-analys (initiativ, respons, uppföljning) och sedan bedömdes lärarens uppföljning utefter om det var hög eller låg grad av modalitet i hennes svar. Resultatet av studien visade att läraren hade kontroll i alla frågor denna ställde, även de som var formulerade för eleverna att tänka fritt. Likaledes använde läraren en hög grad av modalitet i sina uppföljningar, vilket kan uppfattas som att frågorna hade förutbestämda svar. Dessutom visade resultatet att det fanns respons på lärarens tidigare uppföljning och att dessa till stor grad var på begäran av läraren men att eleverna vid ett flertal tillfällen själva gav respons på lärarens föregående initiativ. Av resultatet kan man också se att läraren ofta gjorde samma typ av uppföljningar; hon accepterade (höll med om) elevernas svar för att sedan kommentera (vidareutveckla) dem, och att dessa accepteranden ofta var samma korta fraser, exempelvis “ja, precis!”.

To make students interested in reading fiction is considered a challenging task bymany teachers. A common approach to this dilemma is letting the students decidefor themselves what novels to read. Unfortunately, by reading different novels thestudents are left omitted to their personal interpretation and understanding of thenovels, lacking the benefits of sharing reading experiences. The purpose of thismaster thesis is to investigate how upper secondary school students experienceliterary conversations. The study is based on semi-structured interviews with 29students, who have participated in an action research project focusing on regularliterary conversations. The result shows that even though the students perceivereading all the time as somewhat stressful and the heterogeneity of the students cancause difficulties, they appreciate discussing literature. They especially valuemeeting the interpretations and perspectives of other students. Through literaryconversations, the students have improved their understanding of novels, theircapability of analyzing texts, and their ability to express their opinions. They havealso developed their conversation skills and being part of a reading communitycharacterized by different opinions and interpretations of texts has broadened theirperspectives on literature and life beyond the texts. By sharing thoughts on the texts,the students have also developed on a personal level. The “good conversation”occurs at the intersection of the qualifying, socializing and subjectifyingdimensions of learning (Biesta, 2011).

The objective of this thesis is integrating book talks. The aim is to explore and describe which forms ofreadings of the books appear in the analyzed book talks. The content analysis is based upon soundrecordings of the book talks and the questions that provide their basis. Tengberg’s (2011) forms ofreading make up the analysis categories. Questions are: (1) Which forms of reading are expressed in thebook talks? (2) Toward which forms of reading do the questions direct the reader? (3) Which forms ofreading are most frequent in the book talks? The result show that five out of six forms of reading areactive in the book talks and that the questions direct the students towards four. Most frequent are the plotoriented and during major parts of the book talks no form of reading is active. Two complementary formsof reading and a re-evaluating of parts of the book talks are suggested.

Denna kunskapsöversikt syftar till att undersöka hur litteratursamtal kan utformas för att utveckla gymnasieelevers läsförståelse. Metoden har bestått av en systematisk sökprocess med insamling och granskning av artiklar och avhandlingar, vilket resulterade i nio kvalitativa källor och en källa med kvantitativ och kvalitativ metod. Sex källor är internationella och fyra källor är nationella. Resultatet visar hur litteratursamtal kan utformas för att främja identitetsskapande läsning, erfarenhetsanknuten läsning, kritisk läsning, samt visar betydelsen av elever som aktörer i sitt lärande. Ytterligare källor pekar på vikten av att organisera samtal med stöd av olika samtalsgenrer och läsarter beroende på syftet med samtalet. Diskussionen tar upp betydelsen av ett litteraturdidaktiskt synsätt och berör olika typer av läsförståelse som elever med eller utan framgång utvecklat under litteratursamtalen i studierna, samt de faktorer som kan ha bidragit till utfallet. Slutligen lyfts vikten av lärares medvetenhet kring de didaktiska val som omger utformningen av litteratursamtal.

Syftet med den här kunskapsöversikten har varit att undersöka vad forskningen säger om litteratursamtalets betydelse för högstadieelevers litterära förståelse. Den här kunskapsöversikten består av en systematisk sökprocess där vi har granskat och valt ut artiklar samt avhandlingar som är aktuella och relevanta för valda ämnet. Sökprocessen har resulterat till nio vetenskapliga artiklar och en avhandling. Resultatet av källorna visar vilka möjligheter det finns i litteratursamtal för att främja elevers litterära förståelse. Möjligheterna är att läsningen blir en social aktivitet samt att eleverna får möjlighet att reflektera och diskutera sin läsupplevelse med klasskamrater.

SammanfattningHösten 2013 kom resultatet av den senaste PISA-mätningen där svenska elevers resultat i läsförståelse visade sig ha sjunkit markant, vilket bekräftade tidigare års sjunkande resultat. Enligt Skolverket är det främst de lågpresterande elevernas resultat som har försämrats och Skolverket lyfter fram elevers ökade egna arbete som en möjlig förklaring.Inom internationell och svensk forskning, liksom av pedagoger, framförs ofta att olika former av litteratursamtal kan vara en väg att stärka elevers läsförståelse. Vid en genomgång av läsforskning synliggörs att det finns få studier med fokus på äldre elevers läsning samt att elevers röster sällan hörs i forskningen.Syftet med föreliggande studie är att med hjälp av elevers resonemang bidra med ytterligare förståelse av högstadiets litteratursamtal, såväl elevledda samtal i mindre grupper som lärarledda samtal i helklass.Studien har inspirerats av utbildningssociologi och tar stöd i Bernsteins begrepp vertikal och horisontell diskurs samt inramning. I studien intervjuas elever i årskurs nio om hur de ser på skolans litteratursamtal. Eleverna intervjuas huvudsakligen enskilt men dessa intervjuer kompletteras med en gruppintervju samt ett observerat elevlett litteratursamtal.Resultatet visar att högstadieelever, i likhet med vad tidigare forskning visat överlag, uttrycker en huvudsakligen positiv inställning till litteratursamtal. I resultatet synliggörs att skolans litteratursamtal för högstadieelever kan bidra till att stödja ett tillträde till en vertikalt orienterad diskurs. Därigenom tycks överföring av kunskaper mellan kontexter kunna underlättas, exempelvis från svenskämnet till andra skolämnen och till en mer akademiskt orienterad diskurs. Resultatet visar även att elever menar att samtalens inramning i form av olika gruppkonstellationer är viktig och ibland ses som avgörande för om och hur de väljer att delta i skolans litteratursamtal.
Program: Masterprogram i pedagogiskt arbete

Artikeln avser att belysa och problematisera frågan om lärares och elevers interaktion i samtal om fiktionstexter under grundskolans senare år. Här diskuteras de möjligheter som samtalet erbjuder för att eleverna skall kunna vidga sina perspektiv på den lästa texten.

Barn lär sig av varandra genom att interagera och kommunicera. Mening och förståelse skapas vid samtalande och lyssnande utifrån det som lästs eller skrivits. Litteratursamtal innebär samtal om skönlitterära texter, där eleverna genom arbetssättet får möjlighet att arbeta tillsammans och reflektera över det lästa. Syftet med litteraturstudien var att undersöka litteratursamtal genomförd i den svenska skolan genom att kartlägga dess konsekvenser. En del tidigare nationell forskning har visat avsaknad och begränsning av arbetssättet. Då internationell forskning visat att litteratursamtal har stor betydelse för elevernas förståelse av det lästa, ansåg vi det relevant att fördjupa oss mer i vad nationell forskning kommit fram till om ämnet. Metoden som användes var en systematisk litteraturstudie där åtta vetenskapliga artiklar analyserades. Utifrån studiernas resultat utformades fyra kategorier: ökad förståelse, stöd för språkutvecklingen, intresse och engagemang samt kritiska punkter. I resultatet framkom det att eleverna genom litteratursamtalen utvecklade sin förståelse på olika sätt. Vidare gav samtalen möjlighet till språkutveckling genom utveckling av begrepp, läsning samt verbal förmåga. Dessutom synliggjordes intresse och engagemang hos eleverna under samtalen. Samtidigt framfördes även ett par kritiska punkter som är viktiga att ha i åtanke vid arbete med litteratursamtal. Framtida forskning om litteratursamtal bör fokusera på hur olika arbetsupplägg påverkar utfallet. Dessutom finns det även behov av mer kvantitativ forskning inom området för att kunna fastställa mer säker kunskap.