Academic literature on the topic 'Löparskor'

Background: Running can lead to injuries, and there are several types of shoes that are designed to reduce them. Running shoes have not yet been proven to prevent running related injuries. This literature review has compiled the evidence of motion control, neutral, stability and minimalistic shoes that can be recommended depending on the individual's foot type for injury prevention. The aim of this review was to investigate whether there is evidence that support that different running shoes could prevent injuries to runners with different foot types. Methods: A descriptive design was chosen for this literature review. Six articles from the databases PubMed and PEDro that met the inclusion criteria were selected and examined according to the PEDro-scale. Results: When using the running shoe motion control, 17,6% of the participants got a foot injury regardless of the type of foot. When using stability shoes 32,4% was damages and that was also independent of the type of foot. The injury incidence with neutral shoes was 33,3% at neutral foot type and 25% at pronation. When using minimalistic shoes, an increased injury risk was seen by 20%. Conclusions: This literature review cannot confirm the hypothesis that running shoes based on foot type can reduce the injury risk.

Terränglöpning sker på varierande underlag med stora höjdskillnader, utmanande miljöer och ställer höga krav på utövaren. Ökat excentriskt arbetet i nedre extremitet vid utförslöpning har kopplats till mer skador och värk. Få tidigare studier har gjorts på utförslöpning brantare än -12º lutning. Syftet med studien var att jämföra muskelaktiviteten i nedre extremitet och bål vid brantare utförslöpning och användning av olika skor. Syftet var också att undersöka deltagarnas upplevelser under testet. Metod: Fyra kvinnor deltog, tillfrågade med bakgrund av erfarenhet inom terränglöpning (ålder 36 ±3,6 år, vikt 63 ±3,7 kg, längd 170 ±1,7 cm). Studien utfördes på en ramp där deltagarna sprang två gånger per lutning och skomodell. Muskelaktivitet mättes med elektromyografi (EMG) för nedre extremitet och bål. EMG-amplituden beräknades med root mean square (RMS) och medelvärde och standardavvikelse presentades för respektive lutning och sko. Ett frågeformulär skapades för att undersöka deltagarnas upplevelser av testen. Resultat: Framsida lår och ryggsträckarmuskulaturen visade ökad aktivitet från 0º till - 20º och - 26º samt ännu högre vid - 32º lutning. Magmuskulaturen visade ökad aktivitet från 0º till övriga lutningar. Ingen skillnad mellan skor noterades, utom ökad aktivitet i magmuskulaturen vid löpning med Inov8 jämfört med Salomon, vilket var den sko som deltagarna upplevde hade bäst grepp mot underlaget. Konklusion: Brant utförslöpning visade ökad muskelaktivitet i främst framsida lår och bålmuskulatur. På grund av få mätningar gjordes ingen signifikansanalys. Resultaten från denna pilotstudie är endast preliminära indikationer, större studier med fler deltagare och testförsök behövs. De subjektiva upplevelserna från deltagarna var generellt positiva och utgör viktig information vid framtida studier.

Background: Running has many health benefits and has therefore become a sport with an expanded popularity worldwide. With it comes an increased incidence of overuse injuries, and there is a constant debate whether the shoes a runner uses should be as supportive as possible or minimalistic in order to facilitate a more natural running pattern. Many running retail outlets use video analysis to find out whether the runner has excessive rearfoot eversion (if they overpronate) or not and prescribe running shoes accordingly. Purpose: The purpose of the present study was to investigate the effect of an exercise program on pronation/rearfoot eversion in female recreational runners and compare the results to running with a shoe with support under the midsole, a stability shoe. Method: Eight participants were recruited, and they were all recreational female endurance runners. On test day 1 a maximum voluntary isometric contraction (MVIC) of the ankle invertors was recorded. After that, the rearfoot inversion/ eversion angle was measured whilst running on a treadmill both in neutral and in stability shoes. The participants were divided in two groups using the every other method, and the intervention group (5 participants) went home with an exercise program to carry out over 6-8 weeks, and the control group (3 participants) did not. On test day 2 the same procedure followed. Due to the small sample size the current study is categorised as a pilot study. Results: There was no significant difference (p>0.05) in maximum voluntary isometric contraction between the two test days, in both groups, and also no significant difference (p>0.05) in rearfoot eversion in either of the groups and not when comparing the different types of shoes. Looking at individual results in the study group however there is an indication that rearfoot eversion decreased for more participants than did not, and it would therefore be of interest to look at this topic on a larger group. Conclusion: The results showed no significant difference in rearfoot eversion/ inversion after exercise therapy, however after analysing individual results it would be of interest to see this pilot study on a larger group.
Bakgrund: Löpning har många hälsofördelar och har därför blivit en sport med ökad popularitet över hela världen. Med det kommer en ökad förekomst av skador och det finns en ständig debatt om de skor som en löpare använder ska vara så uppbyggda som möjligt eller mer minimalistiska för att främja ett mer naturligt löpsteg. Många löparbutiker använder videoanalys för att ta reda på om löparen har en överdriven eversion i subtalarleden (om de hyperpronerar) eller inte och rekommenderar löparskor i enlighet med detta. Syfte: Syftet med den aktuella studien var att utreda effekten av ett träningsprogram på pronation/subtalar eversion hos kvinnliga distanslöpare, och att jämföra resultatet med en löparsko med extra stöd under fotvalvet. Metod: Åtta deltagare rekryterades till studien, och de var alla kvinnliga motionslöpare. På testdag 1 registrerades en maximal isometrisk kontraktion av fotledens invertorer. Därefter mättes vinkeln av inversion/eversion under löpning på en löpband både i neutrala och i stabilitetsskor. Deltagarna delades in i två grupper med hjälp av varannan-metoden och interventionsgruppen (5 deltagare) gick hem med ett träningsprogram att utföra över 6-8 veckor, och kontrollgruppen (3 deltagare) gjorde inget. På testdag 2 följde samma procedur. På grund av den lilla gruppstorleken kategoriseras den aktuella studien som en pilotstudie. Resultat: Det var ingen signifikant skillnad (p> 0.05) av på den maximala isometriska kontraktionen mellan de två testdagarna, i någon av grupperna, och ingen signifikant skillnad (p> 0.05) av inversion/eversion i någon av grupperna och inte heller när man jämförde de olika typerna av skor. Om man tittar på individuella resultat i studiegruppen finns det dock en indikation på att nivån av eversion minskade för fler deltagare än inte, och det skulle därför vara intressant att titta på detta ämnet i en större grupp. Konklusion: Resultaten visade inte någon signifikant skillnad i eversion/inversion i subtalarleden efter träningsterapi, men efter analysering av individuella resultat skulle det vara intressant att se denna pilotstudie i större grupp.

Uppsatsen berör den uppmärksammade trenden showrooming, att informationssöka produkter i fysisk butik men sedan genomföra köpet via en konkurrent online – en typ av friåkande från offline- till onlinekanalen. Syftet är att förklara hur showroomingsker vid köp av produkter som potentiellt lämpar sig för detta, bl.a. genom att identifiera vilka faktorer som driver fenomenet. Produkter som särskilt påverkas av detta fenomen är upplevelsevaror som inhandlas med låg frekvens till hög kostnad. Med hjälp av teori om hur konsumtion sker då fler säljkanaler finns tillgängliga, samt teori om hur lojalitet påverkar konsumtionsbeteende, formuleras sex hypoteser rörande hur konsumentbeteende påverkar benägenheten till showrooming. Produktkategorin löparskor uppfyller till stor del de kriterier som lämpar dem för showrooming, och en frågeundersökning genomförs därför med konsumenter av löparskor. Resultatet av undersökningen analyseras statistiskt m.h.a. Pearsonskorrelation och binär logistisk regression. Analys sker även av kvalitativ data som respondenterna bidrar med. Hypotesprövningen visar på signifikativa negativa samband mellan variablerna risk, positiv tidsdiskontering, rutiner och showrooming, samt signifikanta positiva samband mellan variablerna sparsamhet, expertis och showrooming. Dessutom identifieras ett svagt negativt samband mellan ålder och showrooming. Vidare formuleras begreppet returköpsshowrooming, där konsumenterna vänder sig till konkurrenter online vid upprepade köp av en produkt som tidigare informationssökt och köpts offline. Med utgångspunkt i marknadsföringsmixen diskuteras implikationerna av showrooming-fenomenet för marknadsförare i fysisk handel respektive e-handel.

Löpning är en av de största fysiska aktiviteterna runt om i världen. Det räknas med att 37-56 % av alla som löper någon gång drabbas av en skada i samband med löpningen. Studiens syfte är att undersöka effekten av olika dämpningsmaterial, drop samt motion-kontroll av löparskor på skadefrekvens i samband med pronation och supination under löpning. Studien gjordes som en litteraturstudie där 11 vetenskapliga artiklar ingick i studien. Resultatet visar att motion-kontroll skor rekommenderas till pronerande löpare och neutrala skor till supinerande eller neutrala löpare. Minskat drop leder till minskad skaderisk. Framfotslöpning är att föredra jämfört med häl till tå löpning. En mjuk sula är bättre vid kortdistans och en hårdare sula vid långdistans. EVA material visade på en bättre återhämtningseffekt än TPU.

Bakgrund: Löpning är en populär motionsform runt om i världen. Iliotibialbandssyndrom (ITBS) är en av de vanligaste överbelastningsskadorna hos löpare. Flera olika konservativa behandlingsmetoder har studerats, men evidensen för dessa är begränsad och otillräcklig för att stödja en specifik behandlingsmetod. Syfte: Att genom en strukturerad litteraturstudie beskriva vilka konservativa behandlingsmetoder som studerats för löpare med ITBS samt vilken effekt dessa behandlingsmetoder rapporterats ha på smärta. Metod: En sökning för att identifiera relevanta artiklar genomfördes i databaserna PubMed, Cinahl, Scoupus och Web of Science. De söktermer som användes var iliotibial band syndrome, iliotibial band friction syndrome och iliotibial band strain. En grovsållning av titlar och abstrakt utfördes. Potentiellt relevanta artiklar hämtades i fulltext, och därefter utfördes en relevansbedömning. Inkluderade artiklars metodologiska kvalité granskades. En etisk granskning utfördes av samtliga inkluderade artiklar. Resultat: Fyra randomiserade kontrollerade studier och två kohortstudier inkluderades. De interventioner som studerades i artiklarna var korrektion av tänkta etiologier till löprelaterade skador, anti-inflammatoriskt / smärtstillande läkemedel, djup tvärfriktionsmassage, höftstärkande rehabiliteringsprogram, kortikosteroid injektion samt stötvågsbehandling jämfört med manuell terapi. Många av interventionerna reducerade smärta, dock i varierande grad. I två av studierna var det ingen signifikant skillnad i reducering av smärta mellan interventions- och kontrollgrupp. Artiklarna hade varierande metodologisk kvalité. Slutsats: Trots att ITBS är vanligt förekommande hos löpare har relativt få studier undersökt dess konservativa behandlingsmetoder. Flera av studierna indikerade positiva resultat i form av smärtreduktion men det föreligger svårigheter i att dra slutsatser om effekt från behandlingsmetoderna på grund av metodologiska svagheter.
Background: Running is a popular form of exercise around the world. Iliotibial band syndrome (ITBS) is one of the most common overuse injuries in runners. Several different conservative treatment methods have been studied, but evidence is limited and not sufficient enough to support a specific treatment method. Objective: To describe through a structured literature review the conservative treatment methods studied on runners with ITBS and the effect these treatment methods have on pain. Method: A search to identify relevant articles was carried out in the PubMed, Cinahl, Scoupus and Web of Science databases. The search terms used were iliotibial band syndrome, iliotibial band friction syndrome and iliotibial band strain. A screening of titles and abstracts was made. Potentially relevant articles were obtained in full text, and then a relevance assessment was performed. The methodological quality of the included articles was examined. An ethical review was conducted on all included articles. Results: Four randomized controlled trials and two cohort studies were included. The interventions studied in the articles were correction of the supposed aetiological factors for running related injuries, anti-inflammatory / analgesic drugs, deep transverse friction massage, hip strengthening rehabilitation program, corticosteroid injection and shockwave treatment compared to manual therapy. Many of the interventions reduced pain, however, to varying degrees. In two of the studies there was no significant difference in decrease of pain between intervention and control group. The articles had varied methodological quality. Conclusion: Although ITBS is common in runners, relatively few studies have investigated it’s conservative treatment methods. Several of the studies indicated positive results in the form of pain reduction but there are difficulties in drawing conclusions about effect from the treatment methods due to methodological weaknesses.