Academic literature on the topic 'Löpning'

<p>Bakgrund</p><p>Löpning på rullband/löpband har blivit en allt vanligare ingrediens vid träning på nordliga breddgrader. Rullbandet är också en viktig ergometer som möjliggör att fysiskt arbete kan mätas under standardiserade former. Ett prestationstest som ofta utförs på löpband är ett så kallat laktattröskeltest. Testet går ut på att finna den brytpunkt när laktatproduktionen överträffar förmågan att omsätta eller transportera bort bildad laktat, det vill säga den högsta konstanta hastighet som kan löpas utan att laktatet hastigt ackumuleras i blodet. Om ett sådant test skall kunna användas till att förutse sin tävlingsfart, eller för att hitta rätt hastighet för så kallad tröskelträning, förutsätts det att löpbandslöpning och löpning på fast underlag är likvärdigt. Syftet med denna studie var att jämföra löpbandslöpning och löpning på fast underlag, avseende blodlaktat (Hla), hjärtfrekvens (HF) och skattat ansträngning (RPE), med utgångspunkt från ett laktattröskeltest utfört på löpband. Finns det skillnader i löpning på ett rullband jämfört med löpning på ett fast underlag (banlöpning)?</p><p>Metod</p><p>Nio frivilliga försökspersoner, sju män och två kvinnor (20-39 år, m=26,8, SD=6,6), som alla var mycket vana löpare med gedigen träningsbakgrund, genomförde först ett laktattröskeltest på löpband. Med utgångspunkt från den individuella laktattröskelhastigheten (12,5-19,5 km/h, m=17,05, SD=2,15) genomfördes därefter två identiska träningspass (5x1000m, med 60 sek vila) i tröskelfart, på fast underlag (200m inomhusbana), respektive på löpband. Halva försöksgruppen genomförde passet först på löpband, och vice versa. Laktatprov togs efter varje enskild intervall och hjärtfrekvensen registrerades kontinuerligt var femte sekund. Ansträngningen i benmuskulatur, samt centralt i andningen, skattades med hjälp av Borgskalan (RPE) omedelbart efter varje avslutad 1000m-intervall.</p><p>Resultat och slutsats</p><p>Studien visade på signifikanta skillnader i blodlaktat och hjärtfrekvens mellan de båda underlagen. Den metaboliska belastningen på fast underlag var betydligt större. Inga statistiskt säkerställda skillnader kunde dock upptäckas avseende RPE. Försiktighet bör vidtas vid överförandet av resultat som erhållits vid tester på löpband till löpning på fast underlag. Om träningens intensitet styrs med utgångspunkt från utfallet av ett tröskeltest utfört på löpband, bör hänsyn tas till att den metaboliska belastningen är större på fast underlag. Detta är särskilt viktigt om träning eller tävling avses bedrivas på en belastning nära laktattröskeln men utan att överstiga denna.</p><br><p>Background</p><p>Treadmill running has become an increasingly popular substitute for training purposes, especially in northern degrees of latitude (due to bad weather conditions during the winter). The treadmill is also an important ergometer for estimating performance and testing in a controlled environment. A blood lactate accumulation test is a test predominately executed on a treadmill. Such a test is performed to establish the speed (velocity) at the point where blood lactate production exceeds the ability of lactate clearance, or a maximum lactate steady state. In order to use such a test to predict race speed, or to find a correct pace for threshold training purposes, it is assumed that running on a treadmill and track is equivalent. Starting from a blood lactate accumulation test executed on a treadmill, the aims of this study were to compare treadmill and track running, with attention to heart rate (HF), blood lactate (Hla) and rated perceived exertion (RPE). Are there any differences in treadmill and track running?</p><p>Methodology</p><p>A total of nine runners (7 males and 2 females) participated voluntarily in the study. The subjects were all very experienced and well-trained runners (Age: 20-39 yrs., m=26.8, SD=6.6). Initially each subject accomplished a blood lactate accumulation test on a treadmill. The individual speed (12.5-19.5 km/h, m=17.05, SD=2.15), corresponding to the anaerobic threshold of each runner, respectively, was used as the starting point. Secondly, two identical training sessions (5x1000m, with 60-sec rest) were accomplished by each subject, both on the track (200m, indoor), and on a treadmill. Half the group of subjects carried out the first session on the track, and vice verse. Immediately after each 1000m-run, lactate in blood was sampled and the exertion in legs and breathing were rated, following the RPE/Borg-scale. The HF was recorded continuously every 5-seconds, throughout the sessions.</p><p>Results and conclusion</p><p>The results of the study indicate significant differences in Hla and HF. The metabolic stress was significantly higher on the track. However, no statistically significant differences were found regarding RPE. The study concludes that testing performed on a treadmill cannot perfectly be reproduced on the track. Any monitoring of training intensity on a track, based on results from blood lactate accumulation testing on a treadmill, should be carried out with caution. The athlete and coach should be aware that the metabolic stress is higher on track compared to treadmill running. This knowledge is particularly valuable for any athlete who aims to train, or compete, at levels close to the anaerobic threshold, but without running any risk of exceeding the lactate steady state.</p>

People sign up for various races in Sweden and internationally. I have participated in the practice of running and I have done twenty-five interviews with runners in Belfast and Stockholm. I have also taken part in a training trip to Portugal. This master's thesis answers the question of individuals' experiences of running and the focus has been the physical and emotional experience runners get from running. From a wider perspective I discuss how running create meaning and identity through emotional and physical experience gained trans- locally. With runners, I mean people who run for their own benefit and not professional runners. What kind of bodily experiences and what emotions raise the run? From an anthropological perspective I discuss emotions, which encompass both feelings and meanings of running shared by runners in what I call, with help of Appadurai (1996) a runningscape. The emotions are culturally created in this runningscape, and still perceived as unique to the individual. My study is theoretically infused by Gidden’s perspective on lifestyle and Merleau-Ponty’s phenomenological focus on the body. Merleau-Ponty thoughts on”embodied consciousness”are linked to the anthropological perspective of emotions. The runner and the run with the bodily and emotional experiences clarify the meaning of "embodied consciousness". That creates meaning and identity and affects the choices we make in everyday life. In this study, I have been able to identify three types of runners. The first one is ”thinking runners” who put more emphasis on learning everything about technicalities of running. For them the feeling of accomplishment is important. The second is ”feeling-runners” in which the bodily experience of rhythm, body, and a meditative sense is important. The third one is”health-runners” where the responsibilities for their own health are in focus. This study has shown that running gives a strong sense of enthusiasm and energy combined with a sense of peace and tranquillity, which combine to create a sense of purpose. I argue that an anthropological perspective based on emotions can in further studies help to discuss the individual's lifestyle choices in everyday life. Key words: Emotions, body, runners, running, embodiment, meaning, identity

Syfte och frågeställningar: Syftet var att undersöka vilken skillnad i vinkel mellan olika kroppssegment det är hos elitlöpare och motionärer. Frågeställning: Hur skiljer sig stegvinkel, armvinkel, underbensvinkel, bålvinkel och knävinkel hos elitlöpare och motionärer? Metod: Sex löpare deltog i studien, varav tre springer 10km på 35 minuter och tre springer 10km på 45 minuter. Genom att filma dessa med en 25Hz-kamera vid löpning på löpband, och sedan via analysprogrammet cSwing 2008 mäta vinklarna mellan olika kroppssegment erhölls data för vidare behandling. Resultat: De vinklar som visade på en skillnad mellan grupperna var armvinkeln vid maximal stegvinkel, underbensvinkeln, knävinkeln i den bakre pendelfasen och knävinkeln i den främre pendelfasen. Skillnaderna visade på en löpteknisk fördel hos 35-minuterslöparna. Slutsats: Träning i form av löpskolningsövningar, rörlighet och styrketräning för att aktivera muskulatur som arbetar kring ovan nämnda leder kan leda till förbättringar hos 45-minuterslöparna. Löpskolning innebär olika övningar för att förbättra löptekniken genom att göra individen medveten om rörelsemönstret och aktiverad muskulatur, samt banar in motoriken.

SyfteSyftet med denna studie var att undersöka om det finns ett samband mellan rörelseekonomin (GE) i cykling och löpning, hos elitaktiva triathleter. Vidare syftar denna studie till att undersöka om det finns någon skillnad mellan GE vid cykling och löpning samt om det finns någon könsmässig skillnad i GE för dessa två olika aktivitetsformer.MetodStudiedeltagarna (5 kvinnor, 5 män) (23 ± 7,5 år) genomförde ett cykeltest och ett löptest för att bestämma deltagarnas GE. Rullbandets lutning var 2,5º och intensitetsnivåerna varade fem minuter med en minuts stående vila. För varje ny nivå ökade hastigheten med 2,4 km∙tim-1 vid cykeltestet och 0,6 km∙tim-1 vid löptestet. Under testen analyserades deltagarnas syreupptagning samt direkt efter avslutad nivå togs ett laktatprov. Deltagarnas GE beräknades utifrån den relativa arbetsnivån där laktathalten stigit 1 mmol∙l-1 från det lägsta uppmätta värdet. Pearsons korrelation, oberoende t-test och parat t-test genomfördes för att kunna identifiera eventuella samband, könsskillnader respektive skillnader för de två aktivitetsformerna avseende GE. Alfanivån för statistisk signifikans sattes till 0,05.ResultatDet var ett signifikant samband mellan GE för cykling och löpning (p = 0,041). Det förekom ingen könsmässig skillnad i GE för varken cykling (p = 0,59) eller löpning (p = 0,31). Däremot är GE för cykling högre än för löpning (p &lt; 0,001).SlutsatserEn triathlet med högt GE vid cykling har generellt sett ett högt GE vid löpning, trots att dessa aktivitetsformer skiljer sig åt såväl koordinativt som utifrån ett GE-perspektiv.<br>PurposeThe aim of this study was to investigate whether there is a correlation between gross efficiency (GE) in cycling and running among elite triathletes. Furthermore, this study aims to investigate if there is a difference between GE in cycling and running and whether there is any gender difference in GE for these two different forms of activity.MethodsThe participants (5 women, 5 men) (23 ± 7.5 years) performed a cycle test and a running test to determine the participants’ GE. The treadmill inclination was set to 2.5º and the intensity levels lasted five minutes with one minute standing rest. For each new level, the speed increased by 2.4 km∙h-1 in the cycling test and 0.6 km∙h-1 in the running test. During the tests, the participants’ oxygen uptake was analysed and a lactate sample was taken immediately after the completed level. The participants’ GE was calculated based on the relative work intensity where the lactate concentration increased 1 mmol∙l-1 from the lowest measured value. Pearson's correlation, independent samples t-test and paired sample t-test were conducted to identify relationship, gender differences, and difference in GE between the activity forms, respectively. The alpha level for statistical significance was set to 0.05.ResultsThere was a significant correlation between GE in cycling and running (p = 0.041). There was no significant gender difference in GE for either cycling (p = 0.59) or running (p = 0.31). However, GE in cycling was higher than in running (p &lt; 0,001).ConclusionsA triathlete with high GE in cycling generally has a high GE in running, despite that these forms of activity differ both coordinatively and from a GE perspective.

Löpning är en av de största fysiska aktiviteterna runt om i världen. Det räknas med att 37-56 % av alla som löper någon gång drabbas av en skada i samband med löpningen. Studiens syfte är att undersöka effekten av olika dämpningsmaterial, drop samt motion-kontroll av löparskor på skadefrekvens i samband med pronation och supination under löpning. Studien gjordes som en litteraturstudie där 11 vetenskapliga artiklar ingick i studien. Resultatet visar att motion-kontroll skor rekommenderas till pronerande löpare och neutrala skor till supinerande eller neutrala löpare. Minskat drop leder till minskad skaderisk. Framfotslöpning är att föredra jämfört med häl till tå löpning. En mjuk sula är bättre vid kortdistans och en hårdare sula vid långdistans. EVA material visade på en bättre återhämtningseffekt än TPU.

Inom friidrottens löpgrenar kan man idag se vid de stora galorna att det finns en person som har till uppgift att springa före övriga deltagare och springa i en viss fart som har beställts antingen av arrangörerna eller någon löpare. Denna person kallas för "hare" vars huvuduppgift är att se till att ett visst tempo hålls under loppet. Men vad har detta fenomen för effekt på idrottens värde? Detta arbete ger en beskrivning av fenomenet "haren" både ur historiskt perspektiv samt hur det ser ut i nutida läge. Genom diverse teorier om vad som skapar värde inom idrott och hur idrott bör utföras för att uppfattas som mer "äkta" har fenomenet sedan analyserats för att bestämma om fenomenet är något positivt eller negativt för idrottens värde. Prestationer är något som ska genomföras på egen hand och idrottaren skall besitta de resurser som krävs för att kunna genomföra ett lopp helt på egen hand och kunna hantera både interna och externa påfrestningar. Att inte veta vem som kommer att vinna är den ovisshet som skapar spänning och därmed värde inom idrott. Med haren har man eliminerat denna ovisshet för att i stället få spänning genom att fokusera loppen på att slå rekord. Detta sätt att skapa prestationer har en mycket negativ påverkan på idrottens värde vilket får en detaljerad analys i detta arbete.

SyfteSyftet med denna studie var att undersöka sambandet mellan delta efficiency (DE) i cykling (DEcykel) och löpning (DElöp) för elitaktiva triathleter. Vidare syftade studien till att undersöka om DEcykel och DElöp skiljer sig samt om det är skillnad i DE mellan kvinnliga och manliga triathleter vid respektive aktivitet.MetodFem kvinnliga (22 ± 6 år) och fem manliga (24 ± 5 år) elitaktiva triathleter utförde två submaximala test, ett cykeltest och ett löptest på rullband med konstant lutning på 2,5˚. Hastigheten ökad stegvis med 2,4 km·tim-1 under cykeltestet och 0,6 km·tim-1 under löptestet för respektive intervall á fem minuter för att fastställa DE. DE är förhållandet mellan förändringen i utfört arbete och förändringen i energiförbrukning, presenterat i procent. Triathleterna använde sin personliga cykel- och löputrustning.ResultatDet fanns inget statistiskt samband mellan DEcykel och DElöp för elitaktiva triathleter (p &gt; 0,05). En statistisk signifikant skillnad påvisades mellan DEcykel och DElöp (p &lt; 0,001). Ingen skillnad i varken DEcykel eller DElöp upptäcktes mellan kvinnor och män (båda p &gt; 0,05).SlutsatserTriathleters DEcykel är signifikant högre än DElöp. Det upptäcktes inget samband mellan DEcykel och DElöp bland triathleterna på individnivå vilket innebär att en triathlet med högt värde för DEcykel inte per automatik även har högt värde för DElöp. Ingen könsrelaterad skillnad upptäcktes bland triathleterna.<br>PurposeThe purpose of the present study was to investigate the relationship between delta efficiency (DE) in cycling (DEcycle) and running (DErun) among elite triathletes. Furthermore, another aim of the study was to investigate if DE differ between the activities and/or gender.MethodsFive elite female (22 ± 6 years) and five elite male (24 ± 5 year) triathletes preformed two submaximal tests, a cycling test and a running test on a motorized treadmill in a constant inclination of 2,5˚. The treadmill speed between stages was increased by 2.4 km·h-1 for the cycling test and 0.6 km·h-1 for the running test. Each stage was five minutes followed by a one minute pause. DE is the relation between the change in work rate (WR) and the change in metabolic rate (MR), presented in percentages. The triathletes own bikes and running equipment were used during the tests.ResultsThe results did not show a relationship between DEcycle and DErun between elite triathletes (p &gt; 0,05). A statistical significant difference was found between DEcycle and DErun (p &lt; 0,001). No gender difference was found for either DEcycle or DErun (both p &gt; 0,05).ConclusionsThe DEcycle were significantly higher among the triathletes compared to DErun. No relationship between DEcycle and DErun were found, which means that triathletes with a grate DEcycle does not automatically have a grate DErun. No gender related difference was discovered between the triathletes.