Academic literature on the topic 'Lukasevangelium 9'

Abstract Undoubtedly the city Jerusalem (with its temple) is accentuated in Luke-Acts. This is indicated by the high frequency of the name(s) (Luke-Acts presents ca. 65% of the NT-instances!) Ἰερουσαλήμ and Ἱεροσόλυμα and also by the important role of the town within the structure, i.e. within the composition of the two books (cf. only Lk 1–2; 9:51; Acts 1:8; 19:21). But what does this emphasis mean? Differences in the understanding of the relevant data are obvious (and this matter resembles [not without cause] the intense discussions in the area of Pauline studies during the last decades). Older perspectives (advocated amongst others by F. C. Overbeck, E. Haenchen and H. Conzelmann) try to conceive for instance the Stephanus episode (Acts 6–7) and the last scene of Acts in an „anti-Judaic“ manner. But Acts 7:55–56 (cf. Lk 1:11) could hint at the celestial sanctuary, and Acts 28:20 (cf. v. 26–27, esp. v. 27b) names the „hope of Israel“. So a „New(er) Perspective“ could or should be preferable, paying attention to certain features of Luke-Acts, which possibly point to salvation-historical aims of the author.

Der Artikel begründet die Notwendigkeit der Exkulturation bei der Durchführung der Inkulturation. Nachdem die wichtigsten Aussagen der Kirche über die Inkulturation zusammengestellt worden sind, wird der Vorschlag von Anna Wierzbicka geschildert. Nach der Meinung der weltberühmten Sprachwissenschaftlerin soll die Botschaft der Bibel aus ihrer früheren Kultur entwurzelt werden (Exkulturation). Ihren Ausdruck soll sie dann in den einfachen und elementaren Begriffen (semantische Primitiva) finden. Als Instrument der Exkulturation (nicht nur der Botschaft der Bibel) soll die natürlich-semantische Metasprache (Natural Semantic Metalanguage) angewendet werden. Im letzten Teil des Artikels wird als Beispiel solcher Exkulturation die Analyse des Gleichnisses aus dem Lukasevangelium 18, 9–14 vorgestellt. Die zahlreichen Publikationen der Autorin und die beispielhafte Durchführung der Exkulturation führen zum Schluss, dass der Vorschlag einer solchen Analyse den kirchlichen Forderungen hinsichtlich der Inkulturation der biblischen Botschaft entspricht.

Den svenska skolan skall bl.a. vila på en kristen tradition enligt Lgr 11, men benämner inte närmre vems kristna tradition eller hur denna tradition bör ta sin form i klassrummet. Att tolka den kristna traditionen kan göras på många sätt, men för att exemplifiera problematiken i tolkningar så utgår uppsatsen från att belysa hur mångfacetterat ett resultat kan bli även vid ett par utvalda bibelberättelser från en relativt homogen grupp uttolkare. Syftet för den här konsumtionsuppsatsen är att undersöka vad kvinnliga exegeter belyser när de beskriver hur kvinnor interagerar med Jesus i två utvalda berättelser ur Nya testamentets evangelier. Exegeternas beskrivningar utreds också komparativt för att finna skiljaktigheter och liknelser. Vidare förs det även en didaktisk diskussion kopplat till skolans religionsundervisning om hur tolkningar kring en och samma berättelse som didaktiskt medel kan berika undervisningssammanhang i klassrummet.     Resultatet i uppsatsen visar både hur exegeterna har laborerat fram sina tolkningar och vad dessa tolkningar resulterat i för bibelberättelserna. I ett komparativt arbetssätt utvidgar exegeterna kontexten för bibelberättelserna på macronivå för att understödja den närmre analys de för på micronivå. De finner stöd i bl.a. lingvistik, utombibliska dokument och kulturella företeelser för att understödja deras argumentation om kvinnorna i de bibliska berättelserna. Kvinnorna i de båda bibliska berättelserna porträtteras på ett nytt sätt och utmärks av vissa exegeter till både apostel och lärjunge.     Resultatet för den religionsdidaktiska diskussionen utmynnas i både hur elever och främst lärare bör anamma en reflexivitet för att granska sig själva och hur tolkningar görs i vardagen för att kartlägga mönster där exotifiering och maktförskjutningar sker när religioner behandlas i klassrummet. Religionsdidaktikernas pedagogiska verktyg gynnar elevernas analyserande förmågor och kritiska tänkande vid exempelvis komparativa tolkningsövningar av urkunder. Hos läraren uppmanas en självkännedom genom att aktivt kunna belysa hur tolkningar av religioner förs i klassrummet och ifall det görs på någons bekostnad. Genus förs som en diskussionspunkt i förhållande till uppsatsens val att låta kvinnor ta plats och tolka religion. Genom genus kan en androgyn syn på religionsdidaktik framföras och låta en inkludering ske i religionsdiskursen där kvinnor inte längre är en åtskild minoritet inom religion, utan en aktiv och inkluderande part.