Academic literature on the topic 'Maktbegrepp'

Det er et mønster i måten makt flytter på seg i dag, et mønster som gjør det nødvendig å revurdere hvordan vi forstår maktbegrepet. Vanlige eksempler på maktforskyving relatert til teknologi er nye maktkonsentrasjoner i globale digitale selskaper som Google og Facebook, og tilsvarende avmakt i den andre enden av brukergrensesnittene. Andre eksempler viser til digitale teknologier som drivere for demokratisering og oppløsning av gamle hegemonier. Denne artikkelen undersøker ikke bare forskyving av makt, men heller en transformasjon av makt og produksjon av menneskelig avmakt, som resultater av teknologisk erobring av virkeligheten. Artikkelen fokuserer på tre case-studier av teknologisering av arbeidspraksiser, og gjennom dette undersøkes ulike maktforskyvinger og transformasjoner: 1) Standardisering av undersøkelsesprosessen i det norske barnevernet, som blant annet både legitimerer saksbehandleres vurderinger samtidig som faglig skjønn gjøres illegitimt; 2) Et såkalt prestasjonsstyringssystem i en større norsk bedrift, som gjennom å beregne ansattes prestasjoner og adferd underminerer kollektive forhandlinger, fagforeninger og trepartssamarbeidet; 3) en såkalt energikalkulator som dokumenterer energieffektiviseringstiltak, og som ender opp med å overprøve den faglige kompetansen til håndverkere. Alle eksemplene viser hvordan avmakt produseres, der det standardiserende og kvantifiserende representasjonssystemet undertrykker praksiskunnskap og menneskelige relasjoner, men dette skjer uten at tilsvarende makt produseres et annet sted. Det er åpenbart hvor makten går fra (saksbehandleren, håndverkeren, fagforeningen), men det er ikke åpenbart hvem som får makt på bekostning av disse. Blir makten borte, eller tar den former som gjør den ugjenkjennelig i de etablerte maktdiskursene? Med dette utgangpunktet leder undersøkelsen til et maktbegrep som tar høyde for hvordan teknologiske systemer i seg selv „spisermakt“ og teknologikken selv styrkes. Søgeord: makttransformasjon, teknologi, styringssystem, digitalisering, arbeidsliv, empirisk filosofi

Using two reports from the The Riksdag’s Social Affairs Committee, this essay has examined and analyzed discourses that are expressed in how the Riksdag describes the social services. The material has been analyzed using critical discourse analysis and Foucalts terms Power/knowledge to see what can be said about how the social services are described and constructed.   The dicourses I could identify in the material was a legal discourse where the social service is defined based on legislation where the words used to describe the goal of the social services is not being discussed. Knowledge-based discourse where the social service is mainly described in terms of a flawed organization and where the solution is more knowledge, a discourse I chose to call unity where a consensus is manifested regarding the social services and finally the formalized discourse where there is indications of a discursive change towards a higher level of formalized language-use that affects how the Riksdag constructs the social services.     This essay also discusses the importance of examining how the Riksdag constructs the social services through the use of language and that how they use the language affects how the social services is understood which impacts the social work. Lastly I argue that an examination of how power/knowledge is expressed is needed to, among other things, make it possible to introduce alternative and new discourses.
Den här uppsatsen har genom två betänkanden från riksdagens socialutskott undersökt och analyserat de diskurser som kommer till uttryck i hur riksdagen framställer socialtjänsten. Genom kritisk diskursanalys och Foucaults begrepp makt/kunskap har materialet analyserats för att se vad Foucaults begrepp kan säga oss om hur socialtjänsten framställs.     Diskurser jag kunde identifiera i materialet var en juridisk diskurs där socialtjänsten definieras utifrån lagstiftning där betydelsen av begrepp som beskriver socialtjänsten inte diskuteras. En kunskapsdiskurs där socialtjänsten främst beskrivs i termer av en organisation som brister och vars lösning är mer kunskap, en diskurs jag valt att kalla enighetsdiskursen där det manifesteras en enighet och där konflikter inte synliggörs, och till sist formaliseringsdiskursen som indikerar en diskursiv förändring mot ett mer formaliserat språkbruk kring bland annat socialtjänsten som påverkar hur riksdagen yttrar sig angående socialtjänsten.     Vidare diskuteras vikten av att rikta fokus mot hur riksdagen använder språk för att konstruera socialtjänsten och hur det påverkar förståelsen av socialtjänsten samt hur det i sin tur påverkar det sociala arbetet. Dessutom menar jag att processer kring hur makt/kunskap utövas behöver synliggöras, bland annat för att möjliggöra introduktionen av nya och alternativa diskurser.

Med utgångspunkt i samhällets problematik av ökande sexualbrott, och barns sexualitet som tabubelagt ämne, har vi formulerat studiens syfte. Vi syftar på att om barns sexualitet lyfts tidigt på ett positivt sätt utvecklar barn en sund syn på sexualitet i framtiden. Således vill vi undersöka hur förskollärare förhåller sig till, samt arbetar med, barns sexualitet och syn på sina intima kroppsdelar i förskolan. Studiens teoretiska referensram bygger på Foucaults makt- och diskursbegrepp samt Freuds psykoanalytiska teori. Vår undersökning utgår från en kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer av fem förskollärare. Studiens resultat visar att barns sexualitet uttrycks i relation till naturligt och onaturligt, dels indirekt dels direkt i tal. Resultatet visar även att förskollärarna endast arbetar med barns sexualitet i förskolan om barnen själva initierar det samt beroende på vad för sorts sexuella aspekter det handlar om. Det kan även utläsas i resultatet att förskollärarna lyfter föräldrar-, kultur- och åldersaspekter som möjligt hinder i avseende deras arbete med barns sexualitet. Slutligen visar resultatet att arbetslagets funktion samt litteraturen är två delar som framförs centrala av förskollärarna i deras arbete med barns sexualitet.