Academic literature on the topic 'Markstridskrafter'

Syftet med uppsatsen är att studera kategorin specialiserade markstridsförbandinom ramen för svensk säkerhetspolitik, i förhållande till en europeisk militär kapacitet. Jag haranalyserat texter avseende svensk militärstrategi, komplexitet i militära operationer, brister inomden europeiska säkerhets- och försvarspolitiken. Dessutom har jag övergripande jämfört svenskamed några europeiska länders stridskraftsutformning. För att uppnå syftet i uppsatsen har jagformulerat fyra frågeställningar.1. Vilken betydelse kan specialiserade markstridsförband tillmätas för de militärstrategiskamålen?2. Vilken roll kan specialiserade markstridsförband anta inom ramen för Försvarsmaktensdeltagande i internationella insatser?3. Vilken roll har svenska specialiserade markstridsförband i ett jämförande europeisktstridskraftsperspektiv?4. Vilken roll har specialiserade markstridskrafter i termer av förmågor och styrkor motbakgrund av brister och behov i den europeisk säkerhets- och försvarspolitiken?Undersökningen visar på att Försvarsmaktens specialiserade markstridsförband bör ges en merframträdande roll i svensk militärstrategi. De bidrar väsentligt till snabbinsatsförmåga ochuthållighet samt inte minst överbryggar klyftan mellan å ena sidan specialoperationsförband ochå andra sidan manöverförband, i ett svenskt och europeiskt sammanhang.
The aim of this essay has been to study a special category of ground forces, designatedSpecialised Ground Forces, in the context of a Swedish security policy with a focus onmatters outside Sweden’s borders, yet within a European context. To fulfil the aim newmilitary strategy challenges are examined. The following questions are posed:1. What significance could the Specialised Ground Forces be assigned to achieve in view ofthe objectives of Swedish military strategic?2. What role can the Specialised Ground Forces assume within the broader participation ofSwedish Armed Forces in international operations?3. What role can the Specialised Ground Forces have when compared to equivalentEuropean forces?4. What role could the Specialised Ground Forces play against the backdrop of deficienciesand needs related to the European Security and Defence Policy deficiencies when itcomes to military capability and forces?I have studied texts and analysed the objectives of Swedish military strategy, the complexityof today’s military operations and the deficiencies of European Security and Defence Policyconcerning military capability and forces have been studied and analysed. Furthermore,French, British, Finnish and Norwegian Armed Forces’ general structures have beencompared to detect both similarities and differences.The overall conclusion is that the Specialised Ground Forces could be given a moreprominent position within Swedish military strategy. They contribute in a significant way tothe national rapid response capability and, in a Swedish as well as European perspective theybridge the he gap between Special Operations Forces on the one hand and ManoeuvreForces on the other hand.
Avdelning: ALB - Slutet Mag 3 C-upps.Hylla: Upps. ChP 04-06

NATO, USA, Storbritannien och Ryssland m.fl. använder sig av stridsuppgiften räd för markstridskrafter och erfarenheter från bl.a. Irakkriget 2003 visar att de kan få stor betydelse. Räder anses överensstämma med manöverteorin, men räder återfinns inte som stridsuppgift för svenska markstridskrafter.

Denna uppsats analyserar stridsuppgiften räd för markstridskrafter, operationaliserar två indikatorer för räder och med hjälp av dessa undersöks hur räder är förenligt med FM nuvarande doktrin och Reglemente för Markoperationer (RMO).

Undersökningen visar att räder inte är förenliga med nuvarande doktrin och RMO. Bl.a. så uppfattas det sakna överensstämmelse att avsiktligt inte bibehålla öppna landförbindelser. Däremot är delar av indikatorerna direkt eller indirekt att anse som förenliga.

NATO, USA, Great Britain and Russia are among others using the task raid for ground forces and experiences from e.g. the war in Iraq 2003 have shown that they could have great importance. Raids are considered to correspond to manoeuvre theory, but raids are not to be found as a task for Swedish ground forces.

This paper is analyzing the task raid for ground forces, developing two indicators for raids and with the help of these examining how raids are compatible with the armed forces present doctrine and field manual for ground operations.

The investigation shows that raids are not compatible with the present doctrine and field manual for ground operations. E.g. is it considered to disagree not to keep land lines of communications open. Parts of the indicators are however directly or indirectly considered compatible.

Uppsatsen ställer frågan om teorin d.v.s. nu gällande doktriner stämmer överens med verklighetenoch i fall de inte stämmer överens – vad skiljer de åt? Inledningsvis görs en kort tillbakablick överhur samverkan mellan US Army och US Air Force har genomförts sedan andra världskriget. Uppsatsensfallstudie omfattar de båda försvarsgrenarnas samverkan och syn på Airpower under Irakkriget2003. Uppsatsen avslutas med en diskussion rörande den svenska försvarsmaktens möjligheteroch förmåga när det gäller integrering av markstridskrafter och flygstridskrafter.Frågeställningar som besvaras är:• Existerar det doktrinära avvikelser mellan US Air Force och US Army vad gäller synen påAirpower och dess tillämpning?• Finns det skillnader mellan rådande doktriner och hur samverkan mellan luft- och markstridskrafterhar genomförts i en skarp operation?• Hur långt har den amerikanska försvarsmakten kommit inom luft-markintegrationen?• Finns det andra faktorer som styr uppträdandet än doktriner?• Vilka slutsatser från studien kan den svenska försvarsmakten ha nytta av i sin utvecklinginom området luft-markintegration?Slutsatsen är att det fortfarande existerar skillnader mellan US Army och US Air Force såväl ideras doktriner som i deras tillämpning under krig. Skälet till detta är att man inte, ännu, har fullföljtsin transformering fullt ut till en totalintegrerad försvarsmakt.Den svenska försvarsmakten har en lång väg att vandra och bör snarast påskynda denna process.Några handfasta förslag lämnas för att påskynda denna utveckling.
The thesis starts with a historical background of the doctrine development in boththe US Air Force and the US Army. It concludes that there was a joint understandingduring the Second World War but their view during the Cold war seemed todepart.The current doctrines are studied and examined. The conclusion in this part is thatthere is a discrepancy regarding where on the battlefield the decisive action willtake place. The US Air Force emphasize the importance of the battle in the Deepoperations area while the US Army emphasize the battle in the Close operationsarea.After this doctrine study, Operation Iraqi Freedom (OIF) is studied. The jointintegration during OIF is examined with the focus on the use of Airpower in theair-land arena. The conclusion is that never in the history of Airpower has theintegration with landpower been higher.A discussion regarding the results from the earlier chapters concludes that whilethe US is a (the only?!) superpower also in the joint operations arena, there arestill some lessons to be learned and some areas of potential improvement.The thesis concludes with a reflection regarding the Swedish Armed Forces capabilitiesand possibilities in the air-land integration arena.
Avdelning: ALB - Slutet Mag 3 C-upps.Hylla: Upps. ChP 02-04

Utgående från inriktningen i Försvarsmaktens underlag för regeringens försvarspolitiskaproposition 2009, är vi enligt min mening på väg mot en tyngdpunktsförskjutning när det gällerförmåge- och förbandsutveckling, dels genom prioritet mot insatser med markoperativ tyngdpunktmen också avsevärt ökad förmåga och volym när det gäller s.k. lätt infanteri och strid till fots.Detta förutsätter, med nuvarande läge som grund, en återtagning av kompetens och förmåga närdet gäller infanteristriden och striden till fots. Syftet med uppsatsen är att utifrån försvarsmaktensinriktning mot s.k. lätt infanteri undersöka huruvida dagens utbildning vid förband medkärnförmåga strid till fots kan sägas utgöra lätt infanteri eller om de är något annat.Studien jämför den utbildning i strid till fots som genomförs vid luftburen bataljon,amfibiebataljon samt lätt mekaniserad bataljon med det som enligt undersökningen kan sägas varakaraktäristiskt för s.k. lätt infanteri. Huvudfrågeställningen som besvaras med stöd i jämförelsen ärformulerad enligt följande: Ges svenska markstridsförband en relevant utbildning i strid till fots iförhållande till vad som kan sägas karaktärisera s.k. lätt infanteri idag?Min undersökning visar här att luftburen skvadron definitivt ges en relevant utbildning i strid tillfots i förhållande till det som enligt min analys karaktäriserar lätt infanteri idag. Detta gäller ävenför amfibieskyttekompaniet vars utbildning i strid till fots ligger i linje med utvecklingen mot ettlätt markstridsförband (lätt infanteri), med fokus på anfallsstriden till fots. Lätt mekaniseratkompanis signum är striden till fots i den urbana miljön. De områden, som enligt minundersökning behöver utvecklas inom ramen för dagens stridsutbildning är framförallt strid medbegränsad målsättning samt förmågan att verka till fots i betäckt terräng/skog utan understöd avvagnar. Detta för att fullt ut, och i likhet med luftburen skvadron och amfibie, kunna agera ochverka som ett verkligt ”lätt” infanteri.
Starting with the direction stated in the Swedish Armed Forces’ reply to the Swedish governmentdefence policy 2009, according to my analysis we are heading towards a new main focus inour capability and force development. On the one hand a priority and focus on land operations,and on the other hand a considerable increase in capability and volume regarding so-called lightinfantry and ground combat. This requires, from today’s starting point, a resumption ofcompetence and ability when it comes to infantry and ground combat. The purpose of this essay isto look into whether today’s training in units with the core capability to fight on their feet, can beseen as so-called light infantry or if it is something else.This essay compares the training in ground combat being conducted in the airborne battalion,amphibious battalion and the light mechanized battalion with the characteristics of so-called lightinfantry. The core question being answered is formulated as follows: Are Swedish ground combatforces being given relevant training in proportion to the characteristics of so-called light infantrytoday.The result of this essay shows that the airborne squadron is definitely being given a relevanttraining in ground combat in accordance with my analysis of light infantry characteristics today.This is also true for the amphibious rifle coy, whose training in ground combat is in line with thedevelopment towards a light ground combat unit, with a distinct focus on offensive operations andground combat. The light mechanized infantry company’s distinguishing mark is ground combatin the urban environment. My research shows that the areas that need to be developed in theircombat training today are small unit tactics and the capability to fight on their feet in restrictiveterrain without the support of infantry vehicles. This is in order to fully, and in conformity withairborne and amphibious units, act as a true “light infantry”.
Avdelning: ALB – Slutet Mag. 3 C-upps. Hylla: Upps. ChP 07-09

I augusti 2008 utspelades ett litet, men betydelsefullt krig mellan Ryssland och Georgien. Ryssland vann kriget övertygande, men ändå beordrades en nästan total omstrukturering av de ryska väpnade styrkorna. Den nya idén var att initiativ och beslutsfattning skulle tryckas ned på brigad- och bataljonchefer och mycket pekar på ett införande av manöverkrigföring på den taktiska nivån, likt länderna i väst. I den här uppsatsen undersöks vilka förutsättningar som fanns för ett eventuellt införande av manöverkrigföring på den taktiska nivån. Med utgångspunkt i just manöverteorin genomförs en fallstudie av Rysslands senaste reguljära krig, Georgienkriget. Uppsatsens resultat visar att de ryska väpnade styrkorna har stora hinder att överkomma om manöverkrigföring framgångsrikt ska kunna införas på den taktiska nivån. Brister i framförallt officerarnas utbildning måste åtgärdas, men även utrustningsmässigt finns stora brister som försvårar ett eventuellt införande.

Syftet med uppsatsen är att undersöka om Grkpbv 90120 är ett system för framtiden och är såflexibel att den kan fortsatt utgöra ett understödssystem även för strid i bebyggelse.De förändringar som försvarsmakten genomgår, berör bland annat förändrade uppgifter ochinförande av nätverksbaserat försvar. En tendens i detta är att betydelsen av strid i bebyggelseökar, framförallt med tanke på fredsfrämjande insatsers karaktär och den ökadeurbaniseringstrenden i världen. Problemet består i att Grkpbv 90120 utvecklades för att ingå i enförbandstyp för främst strid i annan terräng än bebyggelse. Genom inventering av terrängen ochdess betingelser vid strid, så har krav på förmåga hos ett förbandsanknutet understödssystemkunnat genereras. Kraven har sedan jämförts med de förmågor Grkpbv 90120 besitter. Strid ibebyggelse utgör en starkt kuperad terräng som kännetecknas av svåröverskådlighet och kortaskjutavstånd, närhet till skydd, den tredimensionella striden samt blandningen av egen trupp,motståndaren och civila. Grkpbv 90120 uppfyller ett antal grundläggande krav för strid ibebyggelse men måste vidareutvecklas inom områdena verkan och skydd, avseende bland annatprecisionsbekämpning, avpassad verkan och inträngning samt skydd mot burna vapen i allaattityder även under mörker.Grkpbv 90120 kommer efter viss utveckling att var ett system väl lämpat för framtida strid ibebyggelse som förbandsanknutet understödssystem.
The purpose of this paper is to examine if Grkpbv 90120 (Mortar Combat Vehicle90120) is a system for the future, and can continue to constitute an indirect firesupport system even for urban warfare.The transformation of the Swedish Armed Forces affects, among other things, achange in tasks and the introduction of Network Centric Defence. One of theimplications is an increased significance of urban warfare, especially whenkeeping peace support operations and global urbanisation trends in mind. Theproblem comes out of the fact that Grkpbv 90120 was originally intended for atype of unit that normally does not fight in urban terrain. By examination of theterrain and its conditions for combat, it has been possible to specify requirementsfor the indirect fire support system of an attached unit. Subsequently, therequirements have been compared to the abilities of Grkpbv 90120. Urban warfareconstitutes hilly terrain characterised by difficulty of observation, short firingdistances, proximity to protection, three-dimensional combat and the mix ofcivilians, friends and foes. Grkpbv 90120 fulfils a number of basic requirementsfor urban warfare, but must be developed within the areas of target engagementand protection, among other things, precision engagements, gradable effect andpenetration and also protection against handheld weapons at every angle of attack,also during darkness.After some development, the Grkpbv 90120 will be an indirect fire supportsystem for an attached unit, which is well suited for future urban warfare.
Avdelning: ALB - Slutet Mag 3 C-upps.Hylla: Upps. ChP T 02-04

Den svenska Försvarsmakten brukar fråga sig om den är tillräckligt interoperabel för att kunna delta i internationella insatser. En minst lika berättigad fråga borde vara om den är tillräckligt interoperabel, mellan sina försvarsgrenar, för att kunna genomföra självständiga operationer utifrån teorin om gemensam krigföring. Den bristande förmågan till gemensam krigföring i försvarsmakter generellt och för Sveriges Försvarsmakt specifikt utgör uppsatsens grundläggande problem. Genom att anpassa och skapa ett analysverktyg utifrån Codners och Sjöbloms interoperabilitetsteori har Försvarsmaktens dokument analyserats för att belysa eventuella svagheter kopplat till gemensam krigföring och nationell interoperabilitet mellan mark- och flygstridskrafterna. Undersökningen visar på svagheter kopplat till den anpassade interoperabilitetsteorin och Försvarsmaktens styrande dokument. Förmågan till nationell interoperabilitet mellan mark- och flygstridskrafterna är begränsade. Främst beror det på svagheter i Försvarsmaktens strategiska koncept som inte tillräckligt beskriver betydelsen av gemensam krigföring på alla nivåer och vikten av interoperabilitet mellan försvarsgrenarna. En annan slutsats är att Försvarsmaktens doktrinära agerande riskerar att urvattna Försvarsmakten och dess försvarsgrenar på viktiga teoretiska och kulturella skillnader som behövs för att synergier skall kunna uppstå vid gemensam krigföring.
The Swedish Armed Forces tend to ask themselves if it is sufficiently multinational interoperablefor participation in international operations. An equally valid question today should be whether theSwedish Armed Forces are sufficiently nationally / internally interoperable, between their branchesof service, to be able to conduct independent operations based on the joint warfare theory.The lack of ability to joint warfare in the armed forces in general and the Swedish Armed Forcesspecially constitutes the essay´s fundamental problem. By using Codners and Sjöbloms custominteroperability theory, the Swedish Armed Forces documents were analyzed to highlight anyweaknesses related to joint warfare and national interoperability between Ground and Air Forces.The survey shows weaknesses linked to the custom theory and Swedish Armed Forces governingdocuments. The ability of a national interoperability is limited between Ground and Air Forcestoday, mostly because of weaknesses in the Swedish Armed Forces strategic concept which doesnot describe the importance of joint warfare at all levels sufficiently. This leads to deficienciesreflected in doctrines, regulations, technology, techniques and exercises. Lack of common documents,techniques, methods and exercises in turn affects armed services understanding of theirdifferent backgrounds and unique perspectives. The result will therefore be low national interoperabilityamong the armed services.

Research show that organizational learning has an enormous impact on military success. Previous studies in the area mainly focus on learning under fire and shows that military organizations can learn through both adaptation and innovation. Studies of organizational learning capability in military organizations in peacetime is limited. Previous research regarding organizational learning in the Swedish armed forces has been concentrated on learning during conflicts or learning in international missions which shows gaps in the learning-process. The Swedish Armed Forces applies a principle which says that methods and structure should be the same in war, crisis and peace. Therefore, this paper examines whether the preconditions exists in the doctrines of the army- and naval forces, for an effective implementation of organizational learning in peacetime through a theory consuming study with Vissers theory of organizational learning capability containing four dimensions for measuring. The results show that the army is not coherent with Vissers theory in the dimension Degree of knowledge conversion regarding formal learning systems which could lead to lower capability regarding innovation. The naval forcesis coherent in each of the four dimensions. Furthermore, neither force express a desire to challenge personnel or promote experimentation during exercises. This is highlighted by Visser, as well as other previous research, to be of importance for an effective organizational learning, regarding both adaptation and innovation.