Dissertations / Theses on the topic 'Martinsen, Mona'

Författare beskrivs ofta som ensamma skapare till sina verk. I många fall finns det dock betydligt fler som medverkar i produktionen av ett litterärt verk, däribland förlaget. I fallet med svenska författarna Harry Martinson och Moa Martinson är det sen tidigare vederlagt att de båda hade ett utbyte med sina förläggare på Albert Bonniers förlag och att de på olika vis fick råd och ändringsförslag gällande sina texter av sina förläggare Karl Otto Bonnier, Tor Bonnier och Kaj Bonnier. Uppsatsen undersöker på vilka vis förläggarna fungerar som medskapare genom att undersöka kommunikationen i brev mellan författarna och förläggarna gällande författarnas olika manuskript under perioden 1928–1939. Uppsatsen utgår från flera frågeställningar och undersöker mönster i förläggarnas kommunikation och deras synpunkter på författarnas manuskript, hur dialogen ser ut mellan de olika parterna samt vilken funktion förläggarna kan sägas ha i produktionen av de litterära verken, allt som allt i syftet att bidra till förståelse för hur relationen mellan de två yrkesgrupperna kan påverka produktionen av ett litterärt verk fram till dess att en originalutgåva publiceras. Av analysen framkommer det att det finns ett flertal mönster i förläggarnas kritik som berör allt från språket, innehållet och formen, manuskripten i relation till den tänkta mottagaren, förlagets angelägenheter samt vänskapliga relationer mellan författare och förläggare. Trots att förläggarna refuserar båda författarna vid ett flertal tillfällen ser relationen mellan dem olika ut och på så vis skiftar även kritiken från förläggarna och författarnas respons. Bland annat Harry Martinson och Tor Bonnier utvecklar en särskild vänskaplig relation, medan Moa Martinson förmodligen anser sig åsidosatt och att hennes författarskap inte tillskrivs lika stor vikt av förlaget. Harry Martinsons får även något mindre omfattande förslag om ändringar från förlaget och med tiden dessutom mer frihet, medan Moa Martinson in i det sista ombes göra omfattande ändringar och även av andra skäl, så som att hon måste göra ändringar för att hennes innehåll inte anses passande. Båda författarna visar tacksamhet för de kommentarer de får av förläggarna på sina manuskript men är till en början inte alltid villiga att göra ändringar, även om de i slutändan väljer att göra som förläggarna önskar för att på så vis kunna publicera sina verk. Uppsatsen konstaterar att förläggarna framför allt kan ses som medskapare i den litterära produktionen på så vis att de med sina kommentarer är med och formar författarnas åsikter om hur god litteratur ska skrivas och på så vis påverkar deras skapande i det långa loppet.<br>Authors are often described as lone creators of their work. However, in many cases there are several others included in the production of a literary work, amongst them the publishing house. It is previously known that Swedish authors Harry Martinson and Moa Martinson both had an exchange with their publishers Karl Otto Bonnier, Tor Bonnier and Kaj Bonnier at Albert Bonniers förlag (a leading Swedish publishing house). This thesis examines in what ways the publishers’ acts as “co-creators” of the authors literary works by analysing the communication in letters between the publishers and the authors regarding numerous manuscripts written during 1928–1939. The thesis frames several questions and analyses patterns in the publishers’ letters and their comments of the authors’ writing, the dialogue between the five respective parties and what function the publishers can be said to have in the literary production. The overall purpose of the thesis is to further understand the relationship between the two professions and how that affects the production of a literary work, up until the original publication of the work. The analysis concludes that there are some distinguishable patterns in the publishers’ critique of the authors’ manuscripts regarding language, content and disposition, the recipient, the publish houses’ interests as well as the friendship between the authors and publishers. While the relationship between the authors and publishers changes, so does the publishers comments and the authors response to those comments. Harry Martinson and Tor Bonnier develops a friendship which affects their working relationship, while Moa Martinson presumably feels left out and treated less amicably by Albert Bonnier’s. There is a difference between how the authors are treated by the publishers in that Harry Martinson gets less critique and does not need to make as extensive changes in his writings whilst Moa Martinson on the other hand has to do the opposite. The publishers, especially Karl Otto Bonnier, also demands that Moa Martinson make changes regarding unsuitable topics in her writing. Both authors show gratitude for the publishers’ commentary, though they are at first often unwilling to make the suggested changes. In the end Harry Martinson and Moa Martinson tend to yield to the publishers wishes, possibly in order to get their works published. The thesis concludes that the publishers could be considered “co-creators” of the authors’ literary works mainly by contributing to and shaping the authors’ views on what literature is and how it should be written, thus affecting their writings in the long run.

The aim of this essay is to investigate to which extent the novel Kvinnor och äppelträd by Moa Martinson can be classified as a polyphonic novel. The concept polyphony was established in literary theory by the Russian language theorist and literary critic Michail Bachtin in 1929, in his book Problems of Dostoevsky’s poetics. In order to understand and comprehend the concept of polyphony I have used an interpretation due to the literature scholar Robyn McCallum. She notes that the characters in a polyphonic novel function as focalizers. All fictional characters create their own basis of social, cultural and ideological opinions and values, from which they provide their particular perspective on the story. Therefore, when fictional characters and their socio-ideological viewpoints intersect, a rather complex structure of interaction, dialogues and intersubjectivity is created between them.  Kvinnor och äppelträd is according to the most prominent scholar in the field, Ebba Witt-Brattström, a polyphonic novel. Her presumption is based upon the plurality of voices that is expressed in the novel, and the ambiguous interaction between them. However, to the best of my knowledge, no profound investigation of the novel’s polyphonic structure has yet been undertaken, and therefore this essay is dedicated to this task. For this purpose I have performed an analysis of the narratology in the novel, resulting in the overall conclusion that Kvinnor och äppelträd is indeed a polyphonic novel. Since the concept of polyphony also implies a modernistic feature, one can discuss the fact that Kvinnor och äppelträd has been classified as working class literature, and not modernistic literature. The final conclusion of the essay is that the complex polyphonic structure of the novel, and its controversial and pioneering content, have been underestimated and ignored. Regarding this aspect Moa Martinson should have been categorized under the Swedish literary modernism.

Moa Martinson (1890–1964) skrev om livet i samhällets anonyma skikt, om mödrar och barn som gömdes undan och glömdes bort. I sina romaner gestaltade hon vad som hände kvinnorna när industrialiseringen drog fram över landet och männen försvann dit arbetet fanns eller dök ner i brännvinet. Männens frånvaro, fattigdomen och de växande barnaskarorna gör att kvinnorna i Martinsons romaner ofta lutar sig mot varandra för att överleva. Denna överlevnadsstrategi gör att alternativa familjestrukturer växer fram och tränger undan en normativ kärnfamiljssturktur. Uppsatsen undersöker gestaltningen av dessa alternativa familjer i romanerna Kvinnor och äppelträd, Sallys söner och Mor gifter sig. Analysen tar avstamp i Patricia Hill Collins begrepp othermother och community-based parenting samt Maria Bergom-Larssons marxistiska analys av Martinsons författarskap. Vad som konstituerar familjeskildringarna och hur dessa förhåller sig till kärnfamiljsidealet är huvudfrågorna för uppsatsen.  Ur detta kan uppsatsen konstatera att de familjer som skrivs fram präglas av kvinnocentrerade gemenskaper, kvinnosolidaritet, dragkamp mellan klass- och kvinnomedvetande samt ett ambivalent och flyktigt förhållande till kärnfamiljsidealet. Därtill framgår att Martinson för en ständig diskussion kring moderskapet och familjens komplexitet i sina romaner. Hon visar på intressanta alternativa familjestrukturer, som står upp emot traditionella och patriarkala familjeideal. Tankar hon var tidigt ute med, och som senare kommit att växa inom feministiska forskningstraditioner.

<p>My aim in this essay is to analyze how the female body is represented in Swedish working class literature. I have compared four different novels all of which contain a female bathing scene: the opening chapter of Moa Martinsons Kvinnor och äppelträd (1933) , the opening chapter of Ivar Lo-Johanssons Bara en mor (1939) and a scene each in Glasfåglarna (1996) and Mosippan (1998), both written by Elsie Johansson. The bathing scenes suggest three key issues: modernisation, urbanisation and above all women´s sexual politics. Though there were several issues facing the feminist movement in Sweden in the 1930, the question of a woman’s right to her body was one that united the movement, regardless of class.</p>

Moa Martinson var politiskt aktiv syndikalist och feminist, hon debuterade 1933 med Kvinnor och äppelträd och blev en del av den svenska modernismens genombrott, en motröst och en kvinnlig föregångare. I den här uppsatsen gör jag en närläsning av den första delen i debutromanen, “Mor badar”, varvid jag undersöker äppelträdens symboliska funktion, mor Sofis mytiska roll och berättelsens legendartade drag. “Mor badar” handlar om två kvinnor som gör uppror mot samhällets normer i 1800-talets Sverige och fungerar som en sorts urmyt både inuti och utanför texten; den lever vidare hos mor Sofis ättlingar i romanens andra del och gör ett starkt intryck på läsaren. Med utgångspunkt i Bibelns skapelseberättelse, i dialog med Ebba Witt-Brattströms avhandling Moa Martinson – Skrift och drift i trettiotalet och med stöd av historik och artiklar i Pia Laskars bok Anarkafeminism analyserar jag Moa Martinsons text och tolkar den som en feministisk urscen, en påminnelse om ett kvinnornas, eller mänsklighetens, förlorade paradis, eller en framtida vision, en utopi, där människan står i förbund med naturen på ett mera genomgripande, grundläggande, självklart sätt. Mor Sofi blir i denna tolkning en “omedveten anarkist” – en länk i en kedja av tankar och handlingar, individuella och kollektiva, spontana och organiserade, som enligt anarkafeminismen så småningom kommer att leda fram till en omvandling av samhället. På så vis blir “Mor badar” ytterst en berättelse om hopp, en dröm om det goda livet, där den patriarkala, hierarkiska dualism vi har levt med sedan århundraden tillbaka kommer att ersättas av en ny helhetssyn. Splittringen mellan himmel och jord, mänskligt och gudomligt, ande och materia, kvinna och man, ifrågasätts och i stället framträder en vision av skapande, tillit och gemenskap, där förändringsprocessen är det viktiga och kvinnan har modet att leva i samhällets utkant.

Uppsatsen syftar till att undersöka om en nära läsning av Moa Martinsons Kvinnor och äppelträd med fokus på de manliga karaktärerna förmår öppna texten för tolkning på något nytt sätt, huvudsakligen i ett självbiografiskt perspektiv. Även den omtvistade frågan om Kvinnor och äppelträds strukturella uppbyggnad behandlas i uppsatsen.       Skildringarna av männen - Förskinnsbonden, Gamlingen, Liter-Olle med sin hund och Videbonden – visar sig leda mot en undertext, som inte frilagts i tidigare analyser. Martinsons sorg efter sina två drunknade söner tränger oupphörligt fram. Hennes kamp för att komma undan sina minnen och gå vidare avspeglas i romanen. Den svåra och kvardröjande sorgen och andra traumatiska, undanträngda händelser från det första äktenskapet kan vara en anledning till att Martinson ständigt återkom till självbiografiska skildringar i sitt författarskap. Inte mindre än nio av hennes romaner är självbiografiska.      En jämförelse av hur mor Sofi och Sally i boken behandlar de män som kommer till deras innersta rum visar sig kasta ljus över diskussionen om romanens struktur - om denna är litterärt, medvetet uppbyggd eller om de ingående berättelserna är sammanfogade mindre planmässigt, mer fristående gentemot varandra. Den figura som Ebba Witt-Brattström ser som en bekräftelse på romanens stränga, medvetna uppbyggnad, att mor Sofi förebådar sin ättling Sallys öde genom sin moderlighet ställd mot Sallys revolutionära inställning, vänds i uppsatsens perspektiv till sin motsats. Mor Sofi och hennes väninna Fredrika vänder upproriskt upp och ner på hela världen då Förskinnsbonden vågar sig fram till badstugans dörr. I motsvarande situation kapitulerar Sally och gifter sig med inkräktaren, Videbonden. Innebörden är rimligen att Witt-Brattströms tolkning av figuran faller och därmed inte kan användas som argument för något planerat samband mellan det inledande kapitlet om Sofi och de senare berättelserna om Ellen och Sally.

Den här uppsatsen visar hur fyra kvinnliga författare debutromaner, från 1891-2000, har blivit mottagna. Undersökningen diskuterar hur kritiker förhåller sig till verken och författarnas kön. Undersökningen vill visa på hur kritikernas förhållningsätt till kvinnliga författare har förändrats under ett sekel. Vidare studeras vilka tendenser som påvisar att författarna har blivit recenserade med utgångspunkt i traditionella könsmönster.   Vår teoretiska utgångspunkt är genus och uppsatsens metodologiska tillvägagångssätt utgörs av Ruth Wodaks definition av kritisk diskuranalys (CDA).  Resultatet visar att normen kring kvinnans ställning i samhället präglar hur litteraturkritiken bemöter kvinnliga författare. Den förändring som har skett under hundra år avspeglas även i mottagandet av romanerna.   Summeringen är kritiken har tidigare haft ett tydligt fokus på författarens kön och en förmyndarartad hållning. I recensionerna av de senare verken från sent 50-tal och framåt är istället innehållet och språket i fokus och författarens kön har en underordnad betydelse.

This essay examines the first chapter in Moa Martinson’s Kvinnor och äppelträd, “Mor badar”. Drawing on the theories of Ahmed and Butler, this analysis considers how the Body, the Gaze, and Space interact to form a new presentation of bathing women, in direct opposition to the one more commonly portrayed by male Swedish primitivists during the same time. Simultaneously, the essay considers, utilizing Grosz’s idea of “body writing”, how the chapter constitutes a method for Martinson as a female writer to claim control over the portrayal of women.

The intention of this essay is to shine a light on an often overlooked aspect of Moa Martinsons debut novel Kvinnor och äppelträd. With the help of psychologist Abraham H. Maslows hierachy of needs the novels enormous focus on the working class’ life premises and how social standing affects the daily life of the depicted individuals are exposed. With marxist literary theorist György Lukács’s perspective on the connection between individuals and society, the consequences societal changes have on the working class come to light. Lukács’s thoughts on realistic literature and the unbreakable bond between an individual and their context, also works as a premise for questioning some of the more established research on Kvinnor och äppelträd. With these two points of view as a theoretical base, what emerges is a narrative where class related struggles are in the foreground rather than the background.

Previous research on Moa Martinson, and Kvinnor och äppelträd in particular, has mainly focused on the aspect of sex and gender.     The overarching purpose of the presented paper is to examine the concept of nature in the aforementioned novel. The text is read as a negotiation, and state of tension, between two differing concepts of nature. On the one hand an anarchist-romanticist view of nature defined by a questioning of the human-nature demarcation, and by its insistence on nature having intrinsic value; on the other hand a capitalist-bourgeois view of nature, drawing a clear line between human and nature, defining nature as an instrument to accomplish other means.     The concept of nature is examined along three main lines. The first chapter examines nature as seen through the eyes of the characters and the narrator. In the second chapter the 'place' as a special spatial category is studied. Lastly, the novel's view on human nature is investigated.     The results are then analyzed according to Kate Soper's tri-partite concept of nature. On all three levels the novel is found to exhibit a tension between two opposing tendencies. On the one hand nature is described as an animated being (related to concepts such as chance, fate, will), on the other hand a naturalistic realist discourse is represented, describing nature in scientific terms. At the same time the novel contains a deconstructive vein, undermining binary oppositions such as the one suggested above.     In the concluding analysis the idea of an authorial voice (used in a Bakthinian sense) is used to examine the conception of nature presented in the novel.  A circular view of life and nature emerges, represented by the symbol of the 'path'. A small-scale communitarian ideal is also exhibited, emphasizing the need for humans to live in harmony with, and in proximity to, nature.

Uppsatsen syftar till en undersökning av Moa Martinsons framställning av männen i serien om Mia Stenman som kan öppna upp en ny tolkning. Genom ett genusperspektiv har jag tittat på strukturen i hur männens utseende och personlighet porträtteras och hur detta påverkar Mia. Sedan har jag skildrat Martinsons politiska liv och behandlat delar av hennes relationer för att uppnå en bättre tolkning. Analysen av ett urval av män i hela serien, mestadels hennes styvfader, då han är den som figurerar mest hela serien igenom, visar på hur olika de framställs. Gemensamt har de allra flesta att de porträtteras mycket negativt, genom att utmåla framträdande drag i ansiktet och en personlighet som inte är så smickrande. De få som inte beskrivs som ovan nämnt, äger i stället en faderlig ton, alternativt är så underlägsna att Mia inte förmår sig att vara elak mot dem. Allt eftersom Mia blir äldre, får hon en mer neutral ton mot männen, trots att hon behåller sin självständighet och står fast vid att hon inte vill gifta sig. Mia lider av en stark svartsjuka som kan ha lett till att hon på äldre dagar får en starkt maskulin sida som är mer aggressiv, ironiskt nog, just mot det maskulina. Männens fysiska existens sammanfaller med det sociala och politiska som sker runt omkring dem i världen. Med anledning av detta skapade Martinson en polemik mot männen, vars identitet hon trampade på när hon som självständig kvinna gav ut en roman, som tillhörde den genre som bara män tidigare blivit publicerade inom. Detta återskapas sedan i serien, genom att Mia varken blir, eller låter sig bli omhändertagen av några män, utom de hon själv väljer, och knappt ens då. Martinsons personliga agenda tränger oupphörligt fram när hon vill stärka kvinnorna och påvisa sanningen ur en kvinnas perspektiv.

Det övergripande syftet med denna uppsats är att undersöka vilka religiösa föreställningar som kommer till uttryck i Moa Martinsons Kvinnor och äppelträd. Verket publicerades 1933 vid en tidpunkt då två viktiga idétraditioner (kristendomen och framstegstanken) förlorat sina givna värden och auktoriteter. På den svenska skönlitterära marknaden hade modernismen gjort sitt intrång. Martinson själv är emellertid definierad som statarförfattare. De frågeställningar jag har utgått från i analysen av Kvinnor och äppelträd är; hur kristendomen framställs, vilken bild av romanen fås genom jämförandet med bibliska motiv samt om det går att finna tankemönster ur andra religioner än kristendomen? I uppsatsen har jag utforskat religiösa tankar och idéer främst genom att analysera Kvinnor och äppelträd ur ett jämförande perspektiv. Jämförandet bygger på en intertextuell, religiös basis då jag använt mig av Bibeln som jämförelseunderlag. Utgångspunkterna är då de kvinnliga huvudkaraktärerna, eftersom romanen är uppbyggd med en stark personorientering, samt de tillfällen då äppelträden uttalas explicit i texten. Sammanfattningsvis går att säga att kristendomen framställs som en negativ faktor i romanen. Det bibliska jämförandet visar på normernas negativa konsekvenser och styrka när människan inte kan få leva utifrån individuella egenskaper och behov. Samtidigt har viktiga nyanser av tillvaron blivit synliga genom dessa jämförelser. Tolkningen av verket är att allt levande måste betraktas utifrån ett holistiskt perspektiv. En biocentrisk världsbild gör sig gällande redan då romanen analyseras utifrån dess form och framstår som ett genomgående motiv. Detta i sig påminner även om modernismens primitivistiska världsbild där idealet är en fri människa som lever i harmoni med naturen och med sinnen som är öppna för livets mångfald. Den litterära tillvaron uppvisar vidare panteistiska drag av en cirkulär världsbild samtidigt som människans särställning i Guds skapelse blir ifrågasatt. Såväl kristendomen som vetenskapen och människans tekniska framfart problematiseras och nyanseras.

I första kapitlet av Mor gifter sig begår flickan Mia ett regelbrott. Uppsatsen pekar på hur detta är den första av en rad motståndsstrategier som hon anammar i syfte att skapa sig ett större handlingsutrymme eller, om så bara för en stund, frigöra sig från underordning och känslor av förnedring. I romanen har jag identifierat fyra nyckelscener, där Mia använder sig av lika många strategier för att undkomma situationer av maktlöshet. Det är fyra avgörande scener på så vis att de har betydelse för såväl Mias som för romanens utveckling. Förutom att identifiera vilka motståndsstrategierna är, undersöker uppsatsen genom en närläsning av romanen med särskilt fokus på de fyra nyckelscenerna vad strategierna fyller för funktion och vad det säger om den makt som Mia gör motstånd mot. Ebba Witt-Brattström går grundligt igenom romanen med avseende på kvinnoliv och patriarkala strukturer i sin avhandling Moa Martinson, men rör även vid de klassrelaterade maktstrukturerna. Det är dessa senare som denna uppsats främst sätter fokus på. Med ett litteratursociologiskt perspektiv undersöks de teman av maktlöshet och motstånd som romanen rymmer. Med stöd i främst Lars Furulands Statarna i litteraturen och Nina Björks Fria själar, men även i en LO-rapport om arbetarrörelsens kvinnliga pionjärer, fogas romanens hierarkier in i sitt ekonomiskhistoriska perspektiv. Det litteraturhistoriska perspektivet har Witt-Brattströms avhandling och Eva Adolfssons essäer i Hör jag talar! varit behjälpliga med. För analysdelens resonemang om makt och maktlöshet, slutligen, har Michel Foucaults maktkritiska teorier i Övervakning och straff, samt i artikeln ”Makt och upplysning”, varit värdefulla.

Ce travail se veut une analyse sociohistorique sur la Suède de la période 1910-1940, utilisant l’approche de Pierre Bourdieu suivant les concepts de champ, habitus et rapports de domination. Nous étudions une sélection d’œuvres littéraires et articles de journaux rédigés par Maria Sandel (1870-1927), Moa Martinson (1890-1964), Ellen Key (1849-1926) et Elin Wägner (1882-1949). Les deux premières écrivaines sont issues du courant dit du roman prolétarien, les deux dernières appartiennent aux classes supérieures de la société. Nous nous intéressons tout d’abord à quatre thèmes : les femmes et leur corps, les femmes et le syndicalisme, la femme face à l’alcoolisme, la femme et le pacifisme. Les écrits du journaliste anarchiste Hinke Bergegren (1861-1936) viennent à l’appui de notre première partie. Une cinquième partie traite de la renommée internationale d’Ellen Key et Elin Wägner, dont nous montrons le côté novateur et toujours actuel de leurs écrits. Le rayonnement international de la Suède sera analysé au travers des écrits d’Ellen Key sur l’amour, l’éducation, la décoration et le pacifisme. Nous voyons le pacifisme d’Elin Wägner déboucher sur une réflexion écologique d’ensemble<br>Our purpose with this work is to do a socio-historical study of Sweden between 1910 and 1940 , using the writings of four female writers. As theoretical frame for this research, we use Pierre Bourdieu’s concepts of field, habitus and dominance relationships. Our material consists in fiction, essays and press articles written by four women : Maria Sandel (1870-1927), Moa Martinson (1890-1964), Ellen Key (1849-1926) and Elin Wägner (1882-1949). The first two writers belong to the literary current of proletarian literature ; they are self-taught women from the working-class. Ellen Key and Elin Wägner belong to the middle and upper classes of society. We focus our analysis on four themes these writers have in common : women and their bodies, women and unionism, women and alcoholism, women and pacifism. We further interest ourselves to the anarchist newspaperman Hinke Bergegren (1861-1936), whose articles regarding birth control connect with our first chapter. This study then deals in a fifth chapter with the reasons for the international renown of Ellen Key and Elin Wägner, with emphasis on the modernity and the visionary quality of their writings. Ellen Key had progressive ideas regarding love, education, decoration and pacifism, which received world-wide audience. Elin Wägner was a pioneer in ecological thinking, linking a deliberately respectful use of earth’s resources to lasting peace. With their writings, both women contributed to the international influence of Sweden