Academic literature on the topic 'Mentaliseringsförmåga'

Barn använder låtsasleken för att undersöka samspelet mellan människor och göra det mer begripligt. Rollspel är en typ av låtsaslek för vuxna. Studiens syfte var att undersöka om rollspel förbättrar vuxna människors mentaliseringsförmåga, samt metodutveckling och generellt utökande av kunskap. En undersökning genomfördes där rollspel användes som verktyg för att försöka förbättra mentaliseringsförmågan. I grupper om fem personer genomfördes en intervention bestående av tre träffar om vardera tre timmar. Jämförelser gjordes med en kontrollgrupp och totalt deltog 22 personer. Metoderna som användes var scener, formulär, reflekterande diskussioner och uppgifter. Inga signifikanta förändringar erhölls på de två skattningsinstrumenten som avsåg att mäta mentaliseringsförmåga, Reading the Mind in the Eyes Test – Revised Version och Experts rating sheet. Metodologiska brister resulterade i att frågeställningen inte kunde besvaras. Vidare forskning rekommenderas. Studien ledde till nya idéer om hur rollspel kan användas för att träna mentaliseringsförmåga. Deltagarutvärderingar antydde att interventionen hjälpte deltagarna att utveckla ett mentaliserande förhållningssätt, vilket kan vara intressant att undersöka vidare.

Syftet med denna uppsats har varit att belysa hur barn i tre respektive nio månaders ålder responderar på omsorgspersoners mentaliseringsförmåga. Uppsatsen är genomförd som en pilotstudie med ett begränsat urval för att pröva mentaliseringsförmågan som utgångspunkt för metod och tillämpning i samspelsstudier. Fyra familjer har ingått i undersökningen och filmer av deras samspel har kodats och analyserats. Uppsatsen ger intressanta hypoteser för fortsatta studier i ämnet om hur omsorgspersoners mentaliseringsförmåga kan avläsas i barns responser. En slutsats som dras är att omsorgspersonernas samspel och följsamhet i vad barnet eventuellt tänker avspeglas i barnens responser, något som kan generera vidare forskning om vad som är av vikt för att barn skall fortsätta att utvecklas.

Mentaliseringsförmåga handlar om att kunna begripliggöra egna och andras beteenden och sinnestillstånd i termer av bakomliggande mentala tillstånd. Enligt mentaliseringsteorin är brister i detta grundproblemet vid borderline personlighetssyndrom (BPS) men kan också tänkas vara en delförklaring till substansberoende, vilket är vanligt förekommande i patientgruppen. Mentaliseringsbaserad terapi skulle därför kunna vara en effektiv behandlingsform som tillägg till sedvanlig beroendevård för patienter med båda diagnoserna. Föreliggande studie har jämfört behandlingsutfall i termer av mentaliseringsförmåga, operationaliserat som reflective functioning (RF), efter behandling med mentaliseringsbaserad terapi (MBT) i tillägg till sedvanlig behandling för substansberoende (TAU) (N = 12) jämfört med enbart TAU (N = 10) för patienter med BPS och samtidigt substansberoende. En ANOVA visade inte på några skillnader avseende förändring i RF mellan grupperna och inte heller någon förändring i RF efter behandling. Patienter med dubbeldiagnos kan tänkas vara en population där MBT inte har önskad effekt på RF, men nollresultatet kan också tänkas bero på metodologiska tillkortakommanden.

Denna explorativa studie ämnar generera en hypotes om ett potentiellt samband mellan ögonrörelsemönster och mentaliseringsyttranden. Frågor som ställs i studien är hur ett sådant samband ser ut och hur det skulle kunna mätas. Ett experiment designas där försöksdeltagarna får uppgiften att berätta en sammanhängande berättelse utifrån en serie bilder, såväl berättelsen som försöksdeltagarens ögonrörelsemönster spelas in. Data analyseras på flera sätt; ögonrörelsemönstret jämförs mellan försöksdeltagarna och mellan stimuli, dessutom utförs en närmare granskning av ögonrörelsemönstrens utseende just innan försöksdeltagaren använder ett mentaliseringsyttrande. Slutsatserna som dras i studien är att det finns ett flertal sätt att undersöka förhållandet mellan ögonrörelsemönster och mentaliseringsyttranden. De analysmetoder som används i studien har inte visat på något samband mellan försöksdeltagarnas ögonrörelsemönster och deras mentaliseringsyttranden varför ingen hypotes har kunnat genereras. Studien visar däremot på att emotioner tycks vara den vanligaste typen av mentaliseringsyttrande vid berättande och bör beaktas enskilt istället för att klumpas ihop med övriga mentaliseringsyttranden.
Jag tänker därför pratar jag - visuell uppmärksamhet i socialt tänkande och i socialt samspel

Mentaliseringsförmåga innebär förmågan att ta en annan persons perspektiv, att förstå hur någon annan tänker och känner. Det innebär även att förstå de egna tankarna och reaktionerna relaterat till andra personers tankar och känslor. Det är viktigt med en välfungerande mentaliseringsförmåga för att kunna samverka med andra individer och sin omgivning på ett pragmatiskt och ändamålsenligt sätt. Det finns flera olika förmågor som kan vara viktiga för mentaliseringsförmågan, i vilken grad de påverkar är dock fortfarande oklart. Syftet med detta arbete var att undersöka mentaliseringsförmågan och dess samvariation med andra kognitiva förmågor hos barn i åldrarna 6-7 år. I föreliggande studie användes tio test för att undersöka vilka kognitiva förmågor som samverkade med mentaliseringsförmågan. De förmågor som testades var visuellt och auditivt arbetsminne, korttidsminne, språkförståelse och ickeverbal intelligens. Testgruppen bestod av 25 typiskt utvecklade barn i åldrarna 6:0–8:0 år med svenska som modersmål. Resultatet av testerna visade att ickeverbal intelligens, korttidsminne och språkförståelse korrelerade med barnens mentaliseringsförmåga. Vad gällde arbetsminnet verkade det främst som att en arbetsminneskapacitet upp till en viss nivå gynnade mentaliseringsförmågan, kapacitet över denna nivå verkade inte ha någon betydelse för prestationen. Det upptäcktes ingen enskild faktor som var viktigare än de andra för mentaliseringsförmågan, utan att samverkan av dessa förmågor är viktig.
Theory of mind, or mentalization ability, is the ability to understand how another individual thinks, acts and feels. It is important to develop a mentalization ability in order to interact with other people and the surrounding social environment in a pragmatic way. There are several abilities that might play an important role in the developmental process of Theory of mind. It is still uncertain to which degree these abilities effect the mentalization ability. The purpose with this study was to investigate the mentalization ability and its relationship with other cognitive abilities in children aged 6-7 years. In this study, ten different tests were used to analyze which abilities correlated with Theory of mind. The abilities that were tested were visual- and auditory working memory, short-term memory, non-verbal intelligence and language understanding. The participating test group consisted of 25 typically developed children aged 6:0-8:0 with Swedish as mother tongue. The results from the tests showed that the mentalization ability correlated with nonverbal intelligence, short-term memory and language understanding. It appears that a certain level of working memory is important, but that an exceptionally good working memory will not improve the mentalization ability further. The result showed that no single ability were more important than the others for the mentalization ability.

Att arbeta med och överkomma missnöje i unga vuxna-terapier har i forskning visat sig gynnsamt för ett positivt terapiutfall. Dock visar forskning att unga vuxna kan ha svårt att uttrycka missnöje. Denna kvalitativa studies syfte var att undersöka hur psykodynamiskt inriktade psykoterapeuter beskriver att de arbetar med missnöje i unga vuxna-terapier samt vad som beskrivs främjande/hindrande i detta arbete. Nio leg. psykoterapeuter intervjuades utifrån en semistrukturerad intervjuguide. Genom tematisk analys av datamaterialet framkom följande teman: Diagnostik; Uppmärksamma, Förståelse; Genuin relation; Vänta; Lyfta det; Tolka; Tydligare känsla av ”Jag”; Alliansbrott; Genombrott; Psykoterapeutens tredje öga och Balansgång. Resultaten visar att alla teman samspelar vilket tydliggörs i en modell. Mest främjande för arbetet med missnöje var: en genuin terapeutisk relation vilken möjliggjorde metakommunikation; förståelse för ung vuxen-fasens utmaningar; samt terapeutens utifrånperspektiv för att uppmärksamma missnöjet. Mest hindrande var undvikande av missnöjet och avsaknad av genuin terapeutisk relation.