Dissertations / Theses on the topic 'Meta-analys'

50 procent av alla polisanmälda våldsbrott alkoholpåverkan. Orsaker till detta samband kan vara att när ungdomar är påverkade av alkohol förändras deras förstående och missförstånd uppkommer ofta. Detta kan leda till våldsituationer. Forskning visar på att ungefär hälften av alla våldsbrott sker av ungdomar mellan 15 och 20 år och att flertalet av brotten är under alkoholpåverkan. I vår studie undersöks samband mellan alkoholpåverkan och våld eller våldsbrott hos ungdomar mellan 15 och 20 år. Det undersöks om det finns något samband eller om det finns andra orsaker till att våld förekommer i samhället. Undersökningen genomförs genom en meta-analys, vilket, där databaserna Academic Search Elite samt Eric (via CSA) genomsöks. 15 artiklar valdes slutligen ut och det är dessa som resultatet i studien grundar sig på. Resultatet i denna studie visar att det finns ett samband mellan alkoholpåverkan och våld. Forskarna är oense om hur starkt detta samband är. Flera av forskarna visar att det är ett starkt samband mellan alkoholpåverkan och våld och visar att ju mer ungdomarna dricker, ju mer våldsamma blir de. I motsats till det finns det forskning som inte finner något speciellt samband mellan alkohol och våld. Det är fler orsaker till våld än just alkohol och till exempel rökning och svag kontakt med föräldrar har lika stor anknytning till våld som alkohol.

Alla människor är egna individer och dessa individuella skillnader påverkar hur vi upplever sociotekniska system. Det finns en problematik bland system inom organisationer nämligen att systemen inte lever upp till organisationers förväntningar. Sett ur ett perspektiv av välmående anställda innebär det att systemen inte uppfyller de psykologiska grundbehoven tillhörighet, kompetens och autonomi. Det finns ett flertal färdiga sociotekniska system på marknaden vars syften är att bidra till ökat välmående bland anställda inom organisationer. Problematiken med färdiga sociotekniska system är att de inte innehar samma grad av flexibilitet till organisationers specifika behov som ett nytt sociotekniskt system. Samtidigt finns en problematik i designprocesser av nya sociotekniska system där den sociala och tekniska kontexten inte anammas som en helhet på grund av att metoder inom sociotekniska system inte har tillräcklig sammanhållning. System som inte designas med hänsyn till anställdas välmående kan orsaka arbetsrelaterad stress. För att motverka den här problematiken har det här examensarbetet gjort en litteratursökning med perspektiv ur informatik, psykologi och Human Resources. Utifrån litteratursökningen har kriterier för sociotekniska system formulerats och applicerats på färdiga sociotekniska system. Jämförelsen resulterar i en djupare diskussion av två sociotekniska system som uppfyller flertalet kriterier men samtidigt visar på en problematik som främst berör att tillräcklig hänsyn inte har tagits till personliga möten och individuella skillnader. Resultatet av diskussionen mynnar ut i ett antal designprinciper som lägger grund för vidare forskning och belyser utvecklingsmöjligheter inom sociotekniska system i relation till välmående anställda inom organisationer.
All people are own individuals and our individual differences affect how we experience a sociotechnical system. There is a problematic situation among systems where they cannot live up to the expectations of organizations. From a wellbeing perspective it implies that the systems do not fulfill our fundamental psychological needs which are competence, autonomy and relatedness. There are some finished sociotechnical systems whose purpose are to contribute to increased wellbeing among employees in organizations. The issue regarding finished sociotechnical systems is that it cannot adopt to organizations needs the same way a new sociotechnical system could. Also, there is another problematic situation with processes of design among new sociotechnical systems where not enough consideration is taken to the social and technical context as a unit because there is a disconnection between methods regarding socio technical systems. When systems are not designed with enough consideration to wellbeing among employees it can cause stress related to work. This examination has taken the perspectives of informatics, psychology and Human Resources to counteract this problem. Criterias have been formulated from the results of the literature search to be applied to finished sociotechnical systems. Two of the finished sociotechnical systems fulfilled most of the criterias but a problem was still highlighted since not enough consideration have been taken to personal meetings and individual differences. The result of the discussion ends up in design principles which build a ground for further research and opportunities of development among sociotechnical systems in relationship to wellbeing among employees in organizations.

Syftet med studien är att öka kunskapen om hur storleken på barngruppen och personaltätheten påverkar kvaliteten i förskolan. I studien ställs frågor om vilka vetenskapliga argument det finns gällande storleken på barngruppen i förhållande till kvaliteten i förskolan samt om personaltätheten spelar någon roll för kvaliteten i förskolan enligt den undersökta vetenskapliga diskussionen. Studien är en meta-analys av tidigare gjord forskning för att besvara de forskningsfrågor som ställs i arbetet. Jag kan efter avslutad studie konstatera att det är bra att barngrupperna inte är allt för stora i förskolan. Detta för att gynna både den kognitiva utvecklingen som den personliga och sociala utvecklingen. Det är framför allt yngre barn och barn i behov av särskilt stöd som gynnas av att barngrupperna inte är allt för stora. Jag kan konstatera att även personaltätheten är en viktig faktor för kvaliteten i förskolan. Men dock inte en lika viktig som barngruppens storlek.

To understand the etiology of psychopathic personality traits and thus in the long run to be able to develop successful prevention, a first step is to find out what role genetic and environmental effects play. A meta-review of 15 twin studies (N=26, 981), was conducted to estimate the magnitude of genetic and environmental influences on psychopathic personality traits. The results show that additive genetic (heritable) factors and non-shared environmental factors each explain 50% of the variance in psychopathic personality traits, while shared environmental factors were of no importance. Measure, informant, age, and sex were investigated as potential moderators showing that informant had an impact on the findings. This meta-analysis provides a structured synthesis of the relative genetic and environmental contributions in psychopathic personality traits through various stages of development and across sex.
För att förstå etiologin av psykopatiska personlighetsdrag och därmed i det långa loppet kunna utveckla framgångsrik prevention, är ett första steg att klargöra vilken roll genetiska och miljömässiga effekter spelar. En meta-översikt på 15 tvillingstudier (N=26,981), genomfördes för att uppskatta i vilken grad genetiska och miljömässiga faktorer påverkar psykopatiska personlighetsdrag. Resultaten visade att additiva genetiska (ärftliga) och unika miljömässiga faktorer förklarar 50% var av variansen i psykopatiska personlighetsdrag, medan delade miljömässiga faktorer inte var av betydelse. Mått, informant, ålder och kön undersöktes som potentiella moderatorer och visade att informant påverkade resultaten. Denna meta-analys ger en strukturerad syntes av de relativa genetiska och miljömässiga bidrag som påverkar psykopatiska personlighetsdrag genom olika utvecklingsstadier och mellan könen.

Bakgrund: Användningen av kosttillskott har ökat de senaste åren. Detta leder till att det kontinuerligt produceras nya tillskott som inte har någon evidens för effekt. Ett kosttillskott som har fått ökat intresse de senaste åren är ß-alanin. För aktiviteter där glykolys stimuleras och mjölksyraproduktionen är hög har ß-alanin föreslagits vara ett effektivt tillskott. ß-alanins effekter och funktioner i kroppen är inte helt fastställda. Syfte: Syftet med denna studie var att analysera ß-alanintillskotts effekter på muskelkarnosinkoncentrationen, blodlaktat, muskelstyrka och uthållighet/tid till utmattning.  Metod: Studien är utformad som en systematisk litteraturstudie med meta-analys. Pubmed användes som databas för litteratursökningen. Meta-analyser utfördes för karnosinkoncentration och blodlaktat.  Resultat: Dosering med 3.2g/dag av ß-alanin under 4 veckor visar signifikanta effekter på karnosinkoncentrationen. Effektstorleken på karnosinkoncetration mellan grupperna var 1.255 (p = 0.001) efter 4 veckor av supplementering. Effektstorleken mellan grupperna för 10 veckor var 2.054 (p=0.008). Inga signifikanta effekter på blodlaktat, effektstorleken mellan grupperna var 0.148 (p=0.278). Signifikant effekt av ß-alanin på tid till utmattning (TTE) vid hög-intensitets cykling. ß-alanintillskott visade signifikant effekt på en repetition max (1RM) och helkroppsstyrka (WBS). Slutsats: ß-alanintillskott med en dosering på minst 3.2g/dag i 4 veckor ger en signifikant ökning av muskelkarnosinkoncentrationen. Större dosering än 3.2g visar inte på större effekt. ß-alanin har inte någon signifikant effekt på blodlaktat. Signifikant effekt visades på TTE för hög-intensitetscykling/sprinter. ß-alanintillskotts effekt på muskelstyrka är svår identifierad eftersom det bara var två studier som kunde inkluderas.
Background: The use of dietary supplements has increased in recent years. Which leads to the continuous production of new supplements that have no evidence of effect. A dietary supplement that has gained increased interest in recent years is β-alanine. For activities where glycolysis is stimulated and lactic acid production is high, β-alanine has been suggested to be an effective supplement. The effects and functions of ß-alanine in the body are not fully established. Purpose: The purpose of this study was to analyze the effects of ß-alanine supplementation on muscle carnosine concentration, blood lactate, muscle strength and endurance/time to exhaustion. Method: The study is designed as a systematic literature study with meta-analysis. Pubmed was used as a database for the literature search. Meta-assays were performed for carnosine concentration and blood lactate. Result: Dosage at 3.2g / day of β-alanine for 4 weeks shows significant effects on carnosine concentration. The size of the effect on carnosine concentration between the groups after 4 weeks of supplementation was 1,255 (p = 0.001). The effect size between the groups for 8-10 weeks was 2,054 (p = 0.008). No significant effects on blood lactate, the effect size between the groups was 0.148 (p = 0.278). Significant effect of βalanine on time to fatigue (TTE) in high intensity cycling. β-alanine supplementation showed significant effects on a repetition max (1RM) and whole body strength (WBS). 2 Conclusion: β-alanine supplementation with a dosage of at least 3.2g / day for 4 weeks gives a significant increase in muscle carnosine concentration. Larger dosages than 3.2g does not show greater effect. β-alanine does not have a significant effect on blood lactate. Significant effect was shown on TTE for high intensity cycling sprints. The ßalanine supplemental effect on muscle strength is difficult to identify because only two studies could be included.

Bakgrund: Många barn upplever ett stort stresspåslag inför sövning, detta kallas preoperativ oro och drabbar mellan 40-60 % av alla barn som sövs. Preoperativ oro hos barnet kan ge upphov till känslor av anspänning, stress, nervositet och oro samt agitation vid uppvaknande. Preventiva metoder för att minska preoperativ oro kan delas in i grupper som innefattar icke-farmakologiska och farmakologiska metoder. Syfte: Syftet med studien var att beskriva olika preventiva åtgärder och deras effektivitet för att minska barns preoperativa oro i åldrarna 2-12 år. Metod: Litteraturstudie med metaanalys. Inklusionskriterierna var RCT-studier publicerade mellan 2006-01-01 och 2017-01-12, engelskspråkiga och publicerade i referee-granskade tidskrifter, tydligt beskriven intervention, mätning av preoperativ oro samt att deltagarålder skulle vara mellan 2-12 år. Databassökningarna utfördes i PubMED, Cinahl och PsycINFO. Resultat: Video- och dataspelsdistraktion, clowner, teknikbaserad preoperativ information och lekterapi är effektivt för att minska barns preoperativa oro och ängslan. Föräldranärvaro saknar effekt på barns preoperativa oro och ängslan. Midazolam är effektivt som premedicinering. En inspelning av barnets moders röst samt en icke-farmakologisk multidisciplinär approach har båda effekt på barns preoperativa oro och ängslan. Konklusion: Video- och dataspelsdistraktion, clowner, lekterapi och premedicinering var välfungerande och effektiva interventioner för att minska barns preoperativa oro.

Denna C-uppsats är en meta-analys som granskar 20 vetenskapliga artiklar om partnerrelaterat våld, grymheter i krig och könsmaktsordningar i militära familjer. Alla studier är publicerade mellan 1978 och 2011 och behandlar våld i parrelationer, grymheter som begåtts av både manliga och kvinnliga soldater och kausala samband mellan krig, militarism och det civila samhället. Mitt mål är att testa teorin som säger att krig beror på patriarkala köns-strukturer som konstruerar stereotypa maskuliniteter och femininiteter, vilka i sin tur definierar män som starka, aggressiva och känslolösa, medan kvinnor antas vara svaga, sårbara, och vårdande. Genom att undersöka och jämföra variabler i både positivistisk och konstruktivistisk forskning, söker jag likheter och skillnader som kan ge en vidare förståelse för hur detta fenomen är sammansatt.
This BA thesis is a meta-analysis that reviews 21 empirical studies on Intimate Partner Violence (IPV) and gender-relations among military families and the environmental structures in where they live and operate. All studies were published between 1978 and 2011 and reported Intimate Partner Violence in both military and civilian families, atrocities committed by both male and female soldiers and causalities on war and violence. My aim is to test the theory that says; war is depending on patriarchal gender-structures, that construct stereotype masculinities and femininities, which define men as strong, aggressive, and unemotional, while women are assumed to be weak, vulnerable, and caring. By examining both positivist and constructivist research, my ambition is to identify differences and similarities in those approaches, which can contribute to a wider understanding on this specific phenomenon.

Bakgrund: Fysisk aktivitet korrelerar med både fysiska och psykiska hälsomarkörer. Vid ökad ålder minskar den fysiska aktiviteten och färre når de gällande rekommendationerna. Skolinterventioner kan vara relevanta åtgärder för att öka ungas fysiska aktivitet då mycket av unga individers tid spenderas på skolor. Tidigare forskning indikerar att det är svårt att uppnå varaktiga effekter genom skolinterventioner. Det kan krävas långvariga interventioner för att en ökad fysisk aktivitet ska kunna bibehållas bland skoleleverna. För att interventionerna ska kunna pågå under långa perioder är det nödvändigt att de är egenimplementerade vilket innebär att samhällsaktörerna själva håller i interventionerna. Syfte: Att undersöka effekten på fysisk aktivitet hos långvariga, egenimplementerade skolinterventioner med målet att öka fysisk aktivitet hos äldre unga. Metod: En systematisk översikt och metaanalys genomfördes. SPORTDiscus, PsycINFO, MEDLINE, CINAHL, SCOPUS, ERIC och Web of Science granskades efter RCT-studier som avslutades med minst 6 månaders egenimplementerad intervention. Endast studier som använde objektiva mätmetoder inkluderades. Subgruppsanalyser genomfördes för att hitta samband mellan särskilt framtagna faktorer och förbättrad interventionseffekt. De utfall som undersöktes var daglig måttlig- till högintensiv fysisk aktivitet (eller ”moderate to vigorous physical activity”, MVPA) i minuter, daglig procentuell MVPA och daglig fysisk aktivitet på lätt, måttlig eller hög intensitet. Resultat: Totalt nio studier inkluderades och sju av dem visade positiva effekter. Positiva effekter noterades för alla utfall utom daglig procentuell MVPA. Bland studierna som ingick i metaanalysen fanns det en positiv effekt för daglig MVPA i minuter med 2.04 (95% CI, 0.02, 4.05; P=0.05). Subgruppsanalysen visade att föräldrainvolvering och involvering av båda könen ledde till bäst interventionseffekter. Konklusion: Denna studie visar att långvariga egenimplementerade skolinterventioner har en liten effekt på fysisk aktivitet på samtliga intensitetsnivåer. Evidensen har dock sina begränsningar och mer framtida forskning krävs.
Background: Physical activity correlates with both physical and psychological health markers. With increased age the physical activity levels decrease and less people reach the recommendations. School interventions can be relevant solutions to improve physical activity among youth since they spend a lot of time in school. Earlier research indicate that it is hard to obtain maintainable effects from school interventions. What might be needed are long-lasting interventions to maintain the improved physical activity levels among the students. For the interventions to last in the long-term it is necessary for them to be self-implemented, meaning that the social actors implement the interventions. Purpose: To investigate the effects on physical activity in long-term, self-implemented school interventions with the aim to increase physical activity among older youth. Methods: A systematic review and meta-analysis was conducted. SPORTDiscus, PsycINFO, MEDLINE, CINAHL, SCOPUS, ERIC and Web of Science were searched for RCT studies ending with at least 6 months of self-implemented intervention. Only studies using objective measurement methods were included. Sub-group analyses were performed to find correlations between certain composed factors and an improved intervention effect. The measures which were investigated were daily moderate to vigorous physical activity (or MVPA) in minutes, daily percentage of MVPA and daily physical activity on light, moderate or vigorous intensity. Results: A total of nine studies were included and seven of them showed positive effects. Positive effects were found for all measures except daily percentage of MVPA. Among the studies included in the meta-analysis there was a positive effect for daily MVPA in minutes with 2.04 (95% CI, 0.02, 4.05; P=0.05). The sub-group analysis showed that parental involvement and an involvement of both genders led to the best intervention effects. Conclusion: This study shows that long-term self-implemented school interventions have a small effect on physical activity in all intensities. The evidence has its limits though and more future research is needed.

The focus of this thesis is to investigate how gender related concepts have used in practice from Simone De Beauvoir’s “The second sex”, to Judith Butler’s “Bodies that matters”. The other texts used are “the traffic in women” by Gayle Rubin, “Gender: an ethnomethodological approach” by Suzanne Kessler and Wendy McKenna and “Gender and power” by Robert Connell. In my theoretical part I use the idea that categories are human inventions, that no categories including those important to the gender issue are more correct than any other and that the usefulness of categories can only be measured by the usefulness of the theories attached to them. I am also inspired by the theory of critical realism that claims that research must focus on the internal mechanisms that causes the effects that we are observing. The method used is an adaptation of philosophical conceptual analysis where I have analyzed how gender related concepts such as “men” and “women” are used in my empirical material. The focus was to create an understanding of how gender categories where used in the texts that I where analyzing. There is also a metatheoretical approach where the empirical material is used in order to get an understanding on how to create new theories. The conclusions of this thesis is that the theoretical concept of gender has developed from a description of how social forces affected people in the category “women” different from those in the category “men” to a more and more intricate philosophical and theoretical discussion of how to understand and analyze this difference. The second conclusion is that all the authors of my material are struggling with how the relation between the sexed\gendered bodies and the social characteristics of men and women should be explained. This leads to a number of problematic conclusions that I claim can be solved by not using specific theories about gender but instead focusing on general social theories based on causality and internal relations that explains the phenomena that are studied.

Syftet med denna uppsats är att förklara hur kamratgrupperingar och sociala hierarkier utgör en väsentlig del av samt leder till mobbning bland skolungdomar. Detta har genomförts med kvalitativ meta-analys av forskningsartiklar, som har tolkats utifrån sociologiska teorier om stigmatisering och miniatyrsamhälleliga gruppers maktförhållanden. Resultatet har framställts genom en grounded theory ansats och analyserats utifrån meta-analytisk metod samt diskursanalytisk ontologi. Resultatet och analysen indikerar att kamratgrupperingar och hierarkier utgör skeden av komplexa händelseförlopp, från skolklassers sammansättningar fram till att mobbning utbryter. Konklusionerna av detta är att det behövs vidare fördjupningar av olika orsakssamband i framtida forskning. Sambanden behöver även uppmärksammas för att motverka hierarkiska skiljelinjer mellan kamratgrupper när man förebygger och avstyr mobbning.
The purpose of this essay is to explain how peer groups and social hierarchies are an essential part of, and generate bullying among school adolescents. This has been conducted through qualitative meta-analysis of research articles, which have been interpreted through sociological theories on stigmatization and power relationships between minor social groups. The results are presented through a grounded theory approach and analyzed by meta-analytic methods and discourse analytic ontology. The analysis indicates that peer groups and social hierarchies are stages of complex social processes, between the formations of school classes up until bullying breaks out. The essay concludes that further research of each causal relationship is needed in future research. The causalities also need to be considered when preventing social hierarchies and intervening in school bullying situations.

Internet-based cognitive behavior therapy (ICBT) has the potential of providing many patients with an effective form of psychological treatment. However, despite helping to improve mental health and well-being, far from everyone seem to benefit. In some cases, negative effects may also emerge. The overall aim of the present thesis was to establish the occurrence and characteristics of such incidents in ICBT using a combination of quantitative and qualitative methods. Study I determined deterioration, non-response, and adverse and unwanted events in a sample of 133 patients undergoing ICBT for social anxiety disorder. The results indicated that up to 6.8% fared worse during the treatment period, depending on the self-report measure and time point, as determined using the Reliable Change Index (RCI), while the non-response rate was between 29.3 to 86.5% at post treatment assessment, and 12.9% experienced other negative effects. Study II investigated the responses to open-ended questions on adverse and unwanted events among 556 patients in four separate clinical trials of ICBT; social anxiety disorder, panic disorder, major depressive disorder, and procrastination. In total, 9.3% reported negative effects, with a qualitative content analysis revealing two categories and four subcategories; patient-related, i.e., gaining insight and experiencing new symptoms, and treatment-related, i.e., difficulties applying the treatment interventions and problems related to the treatment format. Study III explored the number of patients achieving reliable deterioration, as determined using the RCI on the individual raw scores of 2866 patients from 29 clinical trials of ICBT. The results showed that the deterioration rate was higher among patients in a control condition, 17.4%, in comparison to treatment, 5.8%. Predictors were related to decreased odds of deterioration for patients receiving treatment; clinical severity at pre treatment assessment, being in a relationship, having a university degree, and being older. As for the control condition, only clinical severity at pre treatment assessment was associated with decreased odds of deterioration. Study IV examined a newly developed self-report measure for monitoring and reporting adverse and unwanted events, the Negative Effects Questionnaire. The results suggested a six-factor solution with 32 items; symptoms, quality, dependency, stigma, hopelessness, and failure. One-third of the patients reported experiencing unpleasant memories, stress, and anxiety, with novel symptoms and a lack of quality in the treatment and therapeutic relationship having the greatest negative impact. The general finding of the present thesis is that negative effects do occur in ICBT and that they are characterized by deterioration, non-response, and adverse and unwanted events, similar to psychological treatments delivered face-to-face. Researchers and clinicians in ICBT are recommended to monitor and report negative effects to prevent a negative treatment trend and further the understanding of what might contribute to their incidents. Future research should investigate the relationship between negative effects and treatment outcome, especially at follow-up, to examine if they are transient or enduring. Also, interviews could be conducted with those achieving reliable deterioration to explore if and how it is experienced by the patients and to see if it is attributed to the treatment interventions or other circumstances.
Internetbaserad kognitiv beteendeterapi (IKBT) har goda förutsättningar att kunna bli en form av psykologisk behandling som på ett effektivt sätt hjälper patienter med att hantera sin psykiska ohälsa och förbättra sitt välmående. Trots detta är det dock långtifrån alla som tycks bli bättre. För en del kan det till och med resultera i negativa effekter. Det övergripande syftet med denna avhandling har således varit att undersöka förekomsten av sådana fall och hur dessa uttrycks, såväl med kvantitativa som kvalitativa metoder. Studie I fastställde andelen försämrade, oförändrade samt andra ogynnsamma eller oönskade händelser bland 133 personer som behandlades med IKBT för social ångest. Resultatet visade att uppemot 6,8 % försämrades under sin behandlingsperiod beroende på vilket självskattningsformulär respektive tidpunkt som studerades, beräknat enligt metoden Reliable Change Index (RCI). Likaså var 29,3 % till 86,5 % oförändrade vid eftermätningen samt att 12,9 % rapporterade andra former av negativa effekter. Studie II undersökte svaren på öppna frågor som gällde ogynnsamma eller oönskade händelser bland 556 patienter i fyra olika kliniska studier med IKBT; social ångest, paniksyndrom, egentlig depressionsepisod och prokrastinering. Totalt sett rapporterade 9,3 % att de hade erfarit negativa effekter, vilka analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Två övergripande kategorier och fyra subkategorier framkom; patientrelaterade, som ökad insikt respektive nya symptom, samt behandlingsrelaterade, som svårigheter att implementera behandlingsinterventionerna respektive problem med behandlingsformatet. Studie III utrönte andelen patienter som försämrades i enlighet med RCI, baserat på insamlad rådata från 2866 personer i 29 olika kliniska studier med IKBT. Resultatet visade att försämring var mer förekommande hos de som var i en kontrollgrupp, 17,4 %, jämfört med de som fick behandling, 5,8 %. Bland de som genomgick behandling existerade det även ett par prediktorer som innebar lägre odds för försämring; större svårigheter vid förmätningen, att befinna sig i en relation, att ha en universitetsutbildning respektive att vara äldre. För de som var i en kontrollgrupp var enbart större svårigheter vid förmätningen relaterat till lägre odds för försämring. Studie IV testade ett nykonstruerat självskattningsformulär; Negative Effects Questionnaire. Resultatet visade på en faktorlösning med sex faktorer och 32 påståenden; symptom, kvalitet, beroende, stigma, hopplöshet respektive misslyckande. En tredjedel av personerna svarade att de hade upplevt obehagliga minnen, stress och ångest, samtidigt som nya symptom och bristande kvalitet i både behandlingen respektive den terapeutiska relationen hade haft störst negativ inverkan på dem. Den generella slutsatsen av denna avhandling är således att negativa effekter förekommer i IKBT och att de kännetecknas av försämring, ett oförändrat tillstånd samt andra ogynnsamma eller oönskade händelser, något som liknar tidigare forskning av psykologisk behandling som bedrivs ansikte-mot-ansikte. Forskare och behandlare i IKBT rekommenderas att övervaka och rapportera negativa effekter i syfte att förhindra en negativ utveckling i behandlingen samt för att öka kunskapen om vad som kan bidra till deras förekomst. Framtida forskning bör undersöka relationen mellan negativa effekter och behandlingsutfall utifrån längre tidsperspektiv för att se om dess påverkan är övergående eller ihållande. Vidare kan till exempel intervjuer utföras med de patienter som har försämrats för att ta reda på om och hur det uppfattas samt huruvida det har förorsakats av behandlingen eller andra omständigheter.

At the time of the doctoral defense, the following paper was unpublished and had a status as follows: Paper 4: In press.

Sammanfattning Sedan sjukdomen Covid-19s uppdykande i början av 2020 har forskning pågått för att karaktärisera sjukdomen ur alla tänkbara vinklar för att på kortast möjliga tid bereda väg för ett fungerande botemedel. Effektiva läkemedel som kan minska risken för allvarligt sjuka patienter att avlida i sjukdomen behövs; många preparat har föreslagits och testats och i Sverige har hittills två läkemedel godkänts för Covid-19. Ett av dessa är kortikosteroiden dexametason som godkänts för Covid-19-patienter i behov av syrgas eller respirator. Syftet med detta arbete var att undersöka hur effektiv kortikosteroidbehandling av svårt sjuka Covid-19-patienter var i jämförelse med standardbehandling utan kortikosteroider. En litteratursökning gjordes i PubMed och i covid-nma efter randomiserade kliniska studier av kortikosteroider jämfört med standardbehandling till patienter med Covid-19. Ur resultatet som inkluderade 7 kontrollerade studier med 7784 svårt sjuka patienter från 11 länder och fem kontinenter, gjordes en sammanvägning av den primära utfallsvariabeln mortalitet 28 dagar efter randomisering varpå relativ risk (RR) räknades ut individuellt per studie och sammanvägt för alla studier. Analysen gjordes också med den mest dominanta studien borträknad. Vidare utforskades möjliga samband mellan sjukdomsgrad och effektstorlek, dels genom ett försök till metaregression av studiemortalitet och andningshjälpsnivå mot RR som var inkonklusivt, men också genom att leta efter speciellt sjuka undergrupper i studierna. 3 studier rapporterade mortalitet efter 28 dagar, 1 studie rapporterade mortalitet efter 21 dagar, 2 studier rapporterade död på sjukhus och en studie rapporterade död efter 15 dagar. Testade preparat var dexametason, hydrokortison och metylprednisolon. Av 2885 patienter som randomiserats till någon kortikosteroid, dog 739, medan det av de 4899 som randomiserats till standardbehandling dog 1347 patienter vilket gav en icke signifikant RR på 0,93 (95% CI 0,86–1,01). Vid borträkning av den största studien som bestod av relativt friskare patienter erhölls en starkare och signifikant effekt med RR 0,80 (95% CI 0,70–0,92) baserat på 257 av 781 döda i steroidgrupperna jämfört med 237av 578 döda i någon kontrollgrupp med standardbehandling. Resultatet var även i linje med analysen av olika sjuka undergrupper från största studien som visade bäst effekt hos de med invasiv mekanisk andningshjälp (absolut riskreduktion 12,1%) samt en icke signifikant försämring hos de friskaste patienterna utan syrgasbehov. Sammantaget tyder dessa resultat på att behandling av svårt sjuka Covid-19-patienter med kortikosteroider minskar mortaliteten efter 28 dagar. Dessutom ger studien en stark indikation på att bästa effekten fås om kortikosteroiderna ges till patienter där den systemiska inflammationen i lungorna nått en gasutbyteshämmande nivå
ABSTRACT Since the emergence of the new corona virus disease, Covid-19, much research effort has gone into characterising every possible angle of the disease to pave the way for a possible cure in the shortest possible time. Effective therapies are needed that will reduce the risk of dying for severely to critically ill Covid-19 patients. Many existing therapies have been suggested, tested and repurposed for the treatment of Covid-19 but so far only two drugs have been approved in Sweden for this indication, namely the antiviral drug remdesivir and the corticosteroid dexamethasone. Corticosteroids are both immunosuppressive and anti-inflammatory and when they were administered previously for severe acute respiratory syndrome (SARS), middle east respiratory syndrome (MERS) and influenza they were found to increase the time to rid the body of virus. The purpose of this study was to investigate evidence found in the research literature of how effective corticosteroids are in reducing the risk of dying as compared to standard treatment with no corticosteroids when administered to hospitalised patients with severe Covid-19. A literature search was made in the PubMed and covid-nma databases for randomized clinical studies of corticosteroids versus standard treatment to patients with Covid-19. The result included 7 studies with 7784 patients from 11 countries and 5 continents which all reported death as an outcome in groups that were receiving corticosteroids compared to groups that were receiving standard care. The studies used one of the following corticosteroids as intervention: dexamethasone, methylprednisolone and hydrocortisone in different doses. In the groups receiving standard care, 1347 patients out of 4899 died while in the corticosteroid groups 739 of 2885 patients died. When doing a statistical calculation these figures indicated that the risk of dying when getting corticosteroids was 93% of the risk when not getting corticosteroids, however the difference was not statistically significant. After omitting the largest study from the material, that contributed the absolute majority of total participants, who were deemed relatively healthy or well taken care of, the results were instead that 257 out of 781 died in the steroid groups and 237 of 578 died in the control groups. This later comparison among supposedly sicker patients, gave a statistically significant 8,1% lower absolute risk of dying in the corticosteroid groups; an effect that could also be expressed as for every 25 patients treated, 2 more lives would be saved. A further control of a more severely sick subgroup of patients from the largest study, in need of invasive mechanical ventilation, revealed an absolute reduction of the risk of dying when given corticosteroids of 12,1%. This group showed the most effectful response to the administered corticosteroids in this study which could also be expressed as 1 more life saved for every 8 patients treated. Another sub group analysis of the patients from the largest study that were not in need of any type of oxygen support, indicated on the other hand a possible harm of corticosteroids. This potentially harmful effect was however not statistically significant. In summary, the results of this study imply that administration of corticosteroids to patients with severe Covid-19 will reduce the risk of dying. The greatest effect is seen in those patients that has reached a level of illness were the gas exchange in the lungs is impaired by the inflammation. Furthermore, caution must be taken not to introduce harm by giving corticosteroids to patients with milder disease in which the immunosuppressive properties of the drug could lead to unintended worsening of the illness.

Filmer, texter och andra former av beskrivningar skildrar både den tid de beskriver och den tid då de produceras, både medvetet och omedvetet. För att analysera och jämföra dessa båda berättarnivåer i filmer krävs tydliga metoder och effektiva verktyg. Begreppen diegetisk tid, icke-diegetisk tid och meta-diegetisk tid introduceras i uppsatsen som verktyg för att förenkla och effektivisera analysarbetet och presentationen av tid i och kring film. Som stöd för användningen av begreppen analyseras och jämförs två västernfilmer som producerades under perioden från mitten av 1950-talet till slutet av 1960-talet. De två filmerna som analyseras är The Magnificent Seven (7 vågade livet, John Sturges, 1960) och The Wild Bunch (Det vilda gänget, Sam Peckinpah, 1969).

Vilket innehåll kännetecknar historieundervisningen i klasser där samtliga eleverna har sin bakgrund i icke- europeiska länder? Hur ser innehållet ut i historieundervisningen i klasser där tvärtom alla eleverna har sin bakgrund i Sverige? Frågorna ledde fram till syftet för denna studie: att undersöka hur historielärare på grundskolans högstadium talar om innehållsval i mångkulturella klasser. Studiens datainsamlingsmetod utgörs av intervjuer, både individuella och fokusgruppsintervjuer. De lärare som kom att medverka i studien har alla stor erfarenhet av att undervisa i mångkulturella klasser på grundskolans högstadium. Resultaten av studien visar att lärare befinner sig i en balanssituation i skiljelinjen mellan ämnestradition, styrdokument och elever. Vidare framgår av samtalen att utgångspunkten för allt innehållsurval utgörs av den traditionella västerländska berättelsen, som i studien benämns ”det dominerande narrativet”. Beroende på klasskontext öppnas narrativet upp. I klasser med en hög andel elever med annan bakgrund än Sverige öppnas narrativet upp mot en minoritetsanpassning. Även i klasskontexter med få elever med annan bakgrund än Sverige har innehållet genomgått förändringar, men helt inom ramen för det dominerande västerländska narrativet. Det samtalas bland annat om andra sätt att bruka tid på än den traditionella kronologiska. Vidare hanteras delar av det traditionella narrativet utifrån olika perspektiv. Allt inom ramen för en majoritetsanpassning. Studiens bidrag kan uttryckas som att den synliggör den komplexa situation som historielärare befinner sig i, samtidigt som erfarna lärare har utvecklat strategier. Avslutningsvis hoppas jag att undersökningen bidrar till att nyansera bilden av en historieundervisning som fortgår som den alltid har gjort.
Det övergripande syftet med studien var att undersöka hur historielärare på grundskolans högstadium talar om innehållsval i mångkulturella klasser. Undersökningsobjektet utgörs av lärares samtal om den egna undervisningen. Huvudfrågan som ställs är hur innehållsnarrationerna förhåller sig till spänningsfältet mellan ett innehåll som betonar ett kanonliknande nationellt kulturarv och ett som ger utrymme för ett mer individuellt och mångkulturellt inriktat innehåll. Datainsamlingen har skett med hjälp av individuella intervjuer och fokusgruppsintervjuer, där respondenterna bestod av fem historielärare på grundskolans högstadium. Kriteriet vid urvalet var, förutom att vara behörig lärare, var att ha stor erfarenhet av att undervisa i mångkulturella klasser. Med utgångspunkt i frågeställningarna har det empiriska materialet hanterats i två steg. Dels en inledande inventering av de innehållsnarrationer som lärare talar om, dels en analys för att förstå lärares val av innehåll på grundval av klasskontext. Studiens resultat visar att allt innehållsval oberoende av klasskontext utgår från den traditionella västerländska berättelsen, eller det ”dominerande narrativet”. Utifrån två olika klasskontexter visar studien följande resultat: Då klassen bestod av en låg andel elever med bakgrund i andra länder öppnas narrativet upp med Europa som naturlig geografisk avgränsning och där svensk historia finns med som strimma. Den traditionella kronologiska tidsanvändningen är en bland flera andra sätt att bruka tid. Det traditionella innehållet behandlas stundtals utifrån andra perspektiv och andra fokus. Exempelvis samtalas om ett innehåll med större fokus på social historia och genusfrågor. Trots förändringar befinner sig innehållet inom ramen för det dominerande narrativet, vilket kan uttryckas som en majoritetsanpassning i relation till klassrumskontexten. Då klasser tvärtom bestod av en hög andel elever med bakgrund i andra länder inbjuds eleverna själva till att bidra med egna narrationer. Detta blir ett av flera sätt där det dominerande narrativet öppnas upp. Det ges även exempel på sammanhängande teman, såväl som delar av sådana, som öppnar upp narrativet. En minoritetsanpassning åstadkommes även genom att elever själva konstruerar metanarrationer, vanligtvis med temats innehåll som grund.

Background Sarcopenia is one of problems its prevalence and development have been studied in many researches. A meta-analysis focusing to sarcopenia relationships could open the new space for following scientific works. Objectives The main aims of that study were to explore relationships between sarcopenia and cigarette smoking and also sarcopenia and alcohol drinking in relatively healthy people over 65 years old on the basis of recommendation of the Cochrane Handbook for Systematic Reviews. Methods Four electronic databases were searched to identify potentially relevant literature for this study. Then the data which contained relevant information were transformed into contingency tables and there were calculated odds ratios (OR) by using those tables. Except OR calculating, there was made systematic review section where the ORs which were transferred from individual studies were collected and assessed. Finally age-adjusted linear regression models were done. Results Out of 373 papers identified as potentially relevant by the database searching, 20 were ultimately included in the meta-analyses. From those papers data of 33,162 participants were analyzed. It was found that OR (95% CI) in cigarette smoking analysis was in males 1.65 (1.16 - 2.35), in females 1.42 (1.09 - 1.85), and in overall...