Academic literature on the topic 'Mikroplaster'

CZ: Přítomnost reziduí plastů v životním prostředí je v poslední době diskutována napříč společností kvůli zamořování oceánů a nedostatečné recyklaci plastových výrobků. Okem nepostřehnutelné mikroplasty, které se do vody dostávají užíváním produktů osobní péče a rozkladem syntetických polymerů nejsou v současnosti dostatečně odstraňovány při úpravě vody a mohou se dostávat do trávicího traktu konzumentů. Zdravotní rizika pro člověka nejsou doposud známá, přesto lze předpokládat, že bude výskyt mikroplastů ve vodách monitorován. Naším cílem bylo vypracování finančně dostupné a dostatečně přesné metody pro následnou analýzu mikroplastů ve vodách, jež by mohla být rutinně prováděna v kontrolních laboratořích. Vzorky vláken byly podrobeny předúpravě sloužící k izolaci syntetických mikrovláken od ostatních materiálů, které mohou způsobit zkreslení kvantitativní analýzy mikroplastů. Byla sledována reakce dvou testovaných materiálů na jejich expozici různým teplotním a oxidačním podmínkám s využitím peroxidu vodíku jako oxidačního činidla a změna barvy vláken. Jako optimální se jeví osmihodinová expozice vzorku v 30% roztoku peroxidu vodíku při teplotě 60 °C s následnou analýzou mikroplastů infračervenou spektroskopií (ATR-IR). Naše výsledky by mohly být využity při vytváření komplexní metodiky kvalitativního a kvantitativního hodnocení mikroplastů. EN: Occurrence of plastics in the natural environment is one of the hot topics in the area of environmental studies due to the ocean contamination and insufficient amount of plastics' recycling. Microplastics which cannot be seen by the naked eye are not effectively removed from the water during drinking water treatment and afterwards they enter the human body through the digestive tract. Even though there is no evidence of harmful effects on health, it is assumed that the presence of microplastics in water will be monitored. Our work was aimed on the development of a methodology for the pretreatment of synthetic microfibers based microplastics followed by their subsequent infrared analysis, which can be routine performed in laboratories. Microfibers were subjected to various thermal and oxidative conditions, where hydrogen peroxide was used as an oxidizing agent. Effects of the exposure on changes in chemical structure and colour of fibres were analysed. Optimal exposure conditions for plastic microfibers' pretreatment concerns the exposure in 30% solution of hydrogen peroxide at 60 °C for 8 hours followed by infrared spectroscopy (ATR-IR). We believe that our results can be utilized for the creating complex methodology of qualitative and quantitative microplastics' evaluation.

Mikroplastik (MP) telah ditemukan di berbagai lingkungan laut khususnya pada ikan, dan informasi terkait akumulasi mikroplastik pada organ-organ ikan masih sangat terbatas. Penelitian ini bertujuan untuk membuktikan keberadaan mikroplastik pada organ insang, saluran pencernaan, dan daging ikan ekonomis penting (Hemiramphus far, Siganus virgatus, dan Lethrinus lentjan) di perairan Pulau Barranglompo, Makassar, serta mengidentifikasi karakteristik mikroplastik meliputi warna, bentuk, dan ukuran. Setiap organ diekstraksi menggunakan KOH 20% dan pengamatan karakteristik MP dilakukan secara visual menggunakan mikroskop stereo. Hasil penelitian menunjukkan bahwa mikroplastik ditemukan di insang, saluran pencernaan, dan daging dari ketiga spesies ikan. Tingkat deteksi mikroplastik pada masing-masing H. far, S. virgatus, dan L. lentjan adalah 100%, 100%, dan 82%. Karakteristik warna mikroplastik didominasi oleh biru, bentuk mikroplastik didominasi oleh line, dan kisaran ukuran mikroplastik didominasi 1–5 mm. Penelitian lebih lanjut perlu dilakukan untuk melihat akumulasi mikroplastik pada setiap organ secara eksperimental di laboratorium.

Salah satu ekosistem mangrove yang diduga tercemar mikroplastik yaitu, Mempawah Mangrove Park (MMP) di Kabupaten Mempawah, Kalimantan Barat. Tujuan dari penelitian yaitu untuk mengetahui jenis dan kepadatan mikroplastik pada sedimen di Mempawah Mangrove Park (MMP), Kabupaten Mempawah, Kalimantan Barat. Hasil penelitian mendapatkan empat jenis mikroplastik, yaitu fiber, fragmen, film dan microbead. Mikroplastik memiliki kepadatan tertinggi pada stasiun I, diikuti oleh stasiun III, stasiun IV dan stasiun II. Identifikasi mikroplastik di Mempawah Mangrove Park (MMP) menunjukkan kedalaman 20-30 cm memiliki kepadatan mikroplastik lebih tinggi dibandingkan kedalaman 0-10 cm dan 10-20 cm. Uji Kruskal-Wallis yang telah dilakukan menunjukkan kepadatan jumlah mikroplastik antar stasiun dan kepadatan mikroplastik antar kedalaman tidak menunjukkan perbedaan yang signifikan (Asimpg. Sig. 0,059 > 0,05).

Mikroplastik merupakan plastik yang berukuran kurang dari ≤ 5 mm. Mirkoplastik yang terdegradasi dapat ditemukan di sedimen perairan. Penelitian ini bertujuan untuk mengatahui jenis-jenis mikroplastik dan nilai kelimpahan mikroplastik yang mengendap pada sedimen di Perairan Teluk Kendari. Penelitian ini telah dilaksanakan pada bulan Januari 2019 sampai dengan Juli 2019. Pengamatan sampel sedimen dilakukan di Laboratorium Pengujian Fakultas Perikanan dan Ilmu Kelautan, Universiats Halu Oleo. Pengamatan di lakukan dengan beberapa tahap yaitu tahap pegeringan, pengurangan volume, pemisahan densitas dan penghitungan dengan menggunakan mikroskop. Hasil penelitian menunjukan bahwa jenis mikroplastik yang ditemukan ada tiga jenis yaitu tipe fragmen, film dan fiber. Mikroplastik yang paling banyak ditemukan pada sedimen berdasarkan jenis pada setiap stasiunnya adalah jenis film dengan kelimpahan 2 partikel/gr sedimen sedangkan kelimpahan terendah adalah jenis fiber yaitu 0.07 partikel/gr sedimen. Dengan persentase jenis kelimpahan mikroplastik paling tinggi secara keseluruhan yaitu fragmen (52 %), film (42 %) dan fiber (6 %). Keberadaan mikroplastik pada sedimen menjadi perhatian untuk mengelola perairan serta potensi perikanan dan kelautan di Teluk Kendari.Kata Kunci: Mikroplastik, Sedimen, Teluk Kendari.

Keberadaan mikroplastik di perairan dapat berpotensi masuk pada organisme perairan termasuk ikan. Penelitian ini bertujuan untuk mengungkap keberadaan mikroplastik pada 12 ikan terumbu karang yang ditangkap dari perairan di tiga pulau kecil dan terluar Papua (Pulau Liki, Befondi dan Miossu) dan menganalisis perbedaan mikroplastik yang ditemukan pada insang dan saluran pencernaannya. Ikan ditangkap dengan alat pancing dan dipisahkan organ insang dan saluran pencernaannya untuk dianalisis jenis mikroplastiknya. Destruksi bahan organik dilakukan dengan menggunakan larutan H2O2 30% dan identifikasi mikroplastik dilakukan menggunakan mikroskop. Diantara jenis mikroplastik, hanya jenis fiber yang ditemukan di semua spesies ikan dengan kisaran 1,60-28,30 partikel/g berat kering. Mikroplastik yang ditemukan pada ikan yang ditangkap dari Pulau Liki lebih tinggi jika dibandingkan dengan di Pulau Befondi dan Miossu. Penelitian ini menemukan bahwa ukuran ikan tidak mempengaruhi keberadaan mikroplastik pada ikan. Ikan-ikan yang ditangkap dari Pulau Liki berukuran lebih kecil jika dibandingkan dengan ikan yang ditangkap dari Pulau Befondi dan Miossu. Sebagian besar ikan yang ditemukan, mengandung fiber pada insang dan saluran pencernaan dengan ukuran yang dominan adalah >1000 µm. Kelimpahan mikroplastik jenis fiber lebih tinggi pada insang dibandingkan pada saluran pencernaan dan hal ini diduga karena perbedaan fungsi antar organ dan proses masuknya mikroplastik dari perairan ke organ-organ tersebut.

Sampah plastik merupakan salah satu permasalahan yang dihadapi oleh bangsa Indonesia saat ini. Bukan hanya karena jumlahnya yang melimpah akan tetapi, akibat yang ditimbulkan berupa pencemaran lingkungan khususnya perairan yang mencakup sungai, danau dan laut. Bebek merupakan salah satu unggas air yang berpotensi pertama kali terkena paparan limbah mikroplastik. Sampai saat ini belum ada penelitian tentang kandungan mikroplastik pada saluran pencernaan bebek. Tujuan dari penelitian ini adalah untuk mengetahui adanya kontaminan mikroplastik dan kandungan mikroplastik pada saluran pencernaan unggas air bebek ( Anas platyrhynchos domesticus ) dan menganalisa efek mikroplastik terhadap pola perubahan manajemen pemeliharaan bebek. Metode yang digunakan adalah Metode Survey. Data yang diperoleh dianalisis statistic deskriptif dan t-test untuk memeriksa adanya perbedaan parametric. Pada pengamatan jumlah mikroplastik dilakukan dengan cara ekstraksi komponen biologi menggunakan larutan KOH 10 % pada sampel saluran pencernaan bebek dan pada sampel tanah/pasir menggunakan larutan NaCl pekat. Sampel bebek diambil berdasarkan wilayah pemeliharaannya. Wilayah I (kontrol) adalah wilayah dimana bebek yang dipelihara dengan sistim intensif, Wilayah II bebek dipelihara semi intensif di lingkungan dekat persawahan, Wilayah III Bebek dipelihara di lingkungan padat penduduknya. Hasil dari penelitian ini untuk sampel tanah/pasir pada wilayah I rata-rata jumlah mikroplastik (partikel/ml) 23,33, wilyah II : 67,78 dan wilayah III : 80. Jumlah rata-rata mikroplastik pada saluran pencernaan bebek (partikel/ bebek) pada wilayah I : 2,7, II : 6,7 dan III : 5,3. Kesimpulan adalah jumlah mikroplastik terbanyak diperoleh pada tanah di wilayah padat penduduknya. Pada kontrol masih ditemukan mikroplastik pada saluran pencernaan bebek.

Pencemaran plastik memiliki efek terhadap perairan laut dan terbatasnya informasi mengenai dampak terhadap saluran pencernaan ikan migrasi. Oleh karena itu, penelitian ini bertujuan untuk menganalisis kandungan mikroplastik pada sistem pencernaan ikan yang terletak pada bagian usus dan identifikasi jenis polimer mikroplastik pada daging ikan tuna mata besar yang didaratkan di pelabuhan ikan Wakatobi. Penelitian ini dilaksanakan pada bulan Maret sampai Juli 2020 di Kabupaten Wakatobi. Proses identifikasi kandungan mikroplastik pada usus ikan tuna mata besar dilakukan dengan 4 tahap, yaitu (1) tahap pembedahan ikan, (2) pemisahan densitas, (3) penghilangan senyawa organik, (4) pengamatan visual. Identifikasi jenis polimer mikroplastik pada daging ikan tuna mata besar dianalisis menggunakan fourrier trasform infrared (FTIR). Hasil penelitian menunjukkan bahwa terdapat mikroplastik pada usus ikan tuna mata besar berjumlah dua belas partikel dengan tipe mikroplastik berupa fiber berwarna biru, cokelat dan merah. Ukuran mikroplastik yang ditemukan yaitu 0,701-4,305 mm. Hasil analisis FTIR pada daging ikan menunjukkan senyawa polyethylene ditandai dengan adanya ikatan C=O stretch.

Mikroplastik merupakan plastik dengan ukuran kecil yaitu <5mm. Berdasarkan sumbernya, mikroplastik primer yaitu di produksi dalam ukuran yang kecil untuk kepentingan tertentu dan rnikroplastik sekunder berasal dari penguraian plastik yang lebih besar sebelumnya. Penelitian dilakukan di Sungai Metro Malang yang mengalir melalui Kota Malang dan berakhir di Kecamatan Kepanjen Kabupaten Malang. Tujuan dari penelitian ini yaitu mengetahui jenis, kelimpahan dan sumber mikroplastik di Sungai Metro Malang. Sampel air diambil pada tiga titik lokasi yaitu hulu, tengah dan hilir. Tahapan penelitian yaitu penyaringan sampel, pengeringan sampel, pemurnian dengan Wet Peroxide Oxidation (WPO) yaitu dengan 20 mL larutan Fe (II) 0.05 M, larutan H202 20 mL dan NaCl 6 gram per 20 mL sampel, pemisahan partikel dengan density separator dan pengamatan dengan mikroskop Olympus SZX 16. Jenis mikroplastik yang ditemukan yaitu fiber, film dan fragmen dengan jumlah yang paling banyak yaitu pada titik 3 (hilir). Warna mikroplastik yang didapatkan yaitu bening, biru, merah, dll. Ukuran mikroplastik paling banyak yaitu pada saringan 177 μm. Kelimpahan dan beban pencemar mikroplastik didapatkan paling tinggi yaitu jenis fiber pada titik 3 (hilir). Mikroplastik diketahui bersumber dari adanya penggunaan plastik pada lahan pertanian dan pemukiman yang menjadi tata guna lahan di Daerah Aliran Sungai (DAS) Metro Malang.

Kandungan mikroplastik pada ikan bawis (Siganus canaliculatus) dan ikan kembung (Rastrelliger kanagurta) di perairan Bontang. Penelitian ini bertujuan untuk mengetahui kandungan mikroplastik pada ikan bawis (Siganus canaliculatus) dan ikan kembung (Rastrelliger kanagurta) di perairan Bontang. Metode pengambilan sampel dengan purposive sampling yaitu pengambilan sampel sumber data dengan pertimbangan-pertimbangan tertentu. Sampel penelitian ikan bawis (Siganus canaliculatus) dan ikan kembung (Rastrelliger kanagurta) yang terdapat di perairan laut Bontang. Hasil penelitian menunjukkan terdapat kandungan mikroplastik pada ikan bawis (Siganus canaliculatus) dan ikan kembung (Rastrelliger kanagurta) dengan berbagai macam jenis dan ukuran. Mikroplastik yang ditemukan pada sampel ikan bawis (Siganus canaliculatus) terdapat kandungan mikroplastik yang memiliki panjang >150 μm sebanyak 57 partikel dan panjang <150 μm sebanyak 11 partikel. Kemudian ikan kembung (Rastrelliger kanagurta) terdapat kandungan mikroplastik yang memiliki panjang >150 μm sebanyak 47 partikel dan panjang <150 μm sebanyak 15 partikel.

På senare år har ett nytt forskningsområde kring mikroskopiska plastfragment i marin miljö,kallat mikroplaster, vuxit fram. Mikroplaster härstammar från antropogena källor somavloppsreningsverk och vid fragmentering av makroplast. Det finns ett begränsat antal studierinom området, särskilt vad gäller svenska vatten, vilket innebär att det finns utrymme för merforskning. För att bidra till forskningen har föreliggande studie undersökt sedimentprover frånlitoralen vid sju olika platser längs svenska västkusten samt ett sedimentprov från djupt vattenvid en av platserna. För att undersöka koncentration och distribution av mikroplaster utfördeskorrelationsanalys längs den svenska västkusten mellan mikroplaster och två variabler;kornstorlek och salinitet. Resultatet visade att högst koncentration av mikroplaster återfannsvid Sveriges västkust norra delar och minskade ju längre söderut proverna togs.Förklaringsgraden R2 = 0, 61 visade stark korrelation mellan koncentration mikroplaster ochhög salinitet, samt fanns en korrelation mellan mikroplaster och grov sand medförklaringsgraden R2 = 0,38. Resultaten bidrar till ökad förståelse för hur mikroplasterdistribueras i marin miljö vid den svenska västkusten. Forskarna uppmanar till flerprovtagningar i havets alla zoner för att bättre förstå hur mikroplaster koncentreras ochdistribueras i marin miljö.
In recent years, a new research field regarding microscopic plastic fragments in the marineenvironment, called microplastics, have emerged. Microplastics derives from anthropogenicsources such as sewage treatment plants and the fragmentation of macro plastic. There are alimited number of studies regarding micro plastics, especially concerning Swedish waters,indicating the need for more research. In this study sediment samples were collected from thelittoral area at seven different locations as well as one sediment sample from a deep sea at oneof the sites. The aim is to investigate the concentration and distribution of microplastics alongthe Swedish west coast. A correlation analysis was performed between microplastics and twovariables; grain size and salinity. The results showed that the highest concentration of microplastics were found at the north part of the Swedish west coast and decreased the farther souththe samples were taken. The results showed a strong correlation between microplastics andhigh salinity R2 = 0, 61, and a correlation was seen between micro plastics and coarse sandwith a R2 = 0.38. The results contribute to the understanding of how micro plastics aredistributed in marine environment along the Swedish west coast. The researchers behind thisstudy calls for sampling of all marine zones to further understand how microplastics areconcentrated and distributed in the marine environment

Mikroplaster och dess miljöeffekter är ett forskningsområde under utveckling. Provtagning och analysmetoder försvåras av att mikroplaster kan komma från olika råvaror, vilket innebär att dess innehåll, partikelstorlek samt densitet kan variera. Det är däremot tydligt att mikroplaster är ett problem i marina miljöer då intag och ackumulering av mikro- och makroplaster har registrerats i ryggradslösa djur, fiskar, däggdjur och fåglar. Mikroplaster kan påverka bland annat matsmältningen och reproduktionen för vattenlevande djur. Mikroplaster har även registrerats i föda som är relevant för människor, men vilka effekter mikroplaster har på människor är ännu oklart. I en rapport från år 2017 uppskattade Svenska Miljöinstitutet (IVL) konstgräsplaner till att vara den näst största kvantifierade källan till spridning av mikroplaster till miljön med 1638 – 2456 ton per år, efter slitage från däck och vägar. Fotboll är en av Sveriges populäraste sporter och antalet konstgräsplaner i landet uppgick år 2016 till 1336 stycken. Till följd av att konstgräsplaner anses som en viktig källa till spridning av mikroplaster är det viktigt att utröna orsakerna till hur och varför mikroplaster sprids från konstgräsplaner och även vilka åtgärder som kan sättas in för att minska spridningen. Syftet med denna studie är att identifiera orsakerna till spridning av mikroplaster samt att presentera åtgärder som kan minska den totala spridningen av mikroplaster från konstgräsplaner. Metodiken utgick från tidigare studier av mikroplaster i vattenmiljö och vattenprover inhämtades från två konstgräsplaners dräneringsbrunnar och från en konstgräsplans lysimetrar, vilka har samlat upp vatten som har infiltrerat genom planen. Utöver detta har även fältstudier med observationer utförts vid två konstgräsplaner och samtal med driftsansvariga har bidragit med ytterligare relevant information om hur mikroplaster kan spridas. Resultaten visar att mikroplaster sprids från konstgräsplaner och att de identifierade orsakerna till spridningen, utan inbördes storleksordning, främst är: Aktivitet på planen Borstning av planen Snöröjning Regn (vilket innebär infiltration genom planen samt ytavrinning) Dessa orsaker, samt möjliga spridningsvägar för mikroplaster från en konstgräsplan till omgivningen, har visualiserats i en konceptuell modell, figur 11. Modellen har två systemgränser; det inre systemet utgörs av själva konstgräsplanen, medan det yttre systemet utgörs av närområdet runt omkring planen och kan likställas med idrottsanläggningen. Det är endast mikroplaster som sprids från det yttre systemet ut till omgivningen som bedöms kunna ha ekologiska konsekvenser. Okulära mikroskopstudier av vattenprover från dräneringsbrunnar visade på förekomst av mikroplaster. Kvantifiering av mängden fast material som kan nå dräneringsbrunnar, där mikroplaster utgör en okänd andel, uppgick till maximalt 340 – 370 kg per år och konstgräsplan med måtten 105m×65m. Mängden mikroplaster som maximalt kan infiltreras genom en konstgräsplan ner till dess dränering kvantifierades till 0,003 kg per år och konstgräsplan med måtten 105m×65m. Detta indikerar att det kan krävas mer öppna transportvägar, exempelvis öppna brunnar, för att mikroplaster ska kunna nå dräneringsbrunnar i en större viktmässig omfattning. Kvantifieringen av övriga orsaker till spridning av mikroplaster från konstgräsplaner till omgivningen är osäker, men försiktiga uppskattningar visar på att de är viktmässigt omfattande. För att mäta och säkerställa antalet partiklar som sprids från konstgräsplaner skulle mer omfattande provtagningar och analyser behöva genomföras. Konkreta åtgärder som kan tillämpas för att minska den totala spridningen av mikroplaster från konstgräsplaner är att borsta av kläder och skor innan planen eller anläggningen lämnas, informera personer som uppehåller sig vid planerna om problematiken, täcka för brunnar vid driftsaktiviteter, strategisk hantering av snöröjning, återföra granulat från anläggningen till själva planen, installera filter i brunnar samt att tömma brunnar på vatten och material. För att sätta problemet med mikroplaster från konstgräsplaner i sitt sammanhang så är det viktigt att förstå problemet i sin helhet. Vidare studier föreslås fokusera på att kvantifiera ovan nämnda orsaker till spridning av mikroplaster från konstgräsplaner, samt att kartlägga och kvantifiera spridningen utifrån de olika spridningsvägarna.
Microplastics and its environmental impacts is a research area under development. Sampling and analysis methods are complicated by the fact that microplastics may come from different raw materials, which means that its content, particle size and density may vary. It is clear that microplastics is a problem in marine environments as intake and accumulation of micro- and macroplastics have been recorded in invertebrates, fish, mammals and birds. The microplastics may affect, among other things, the digestion and reproduction of aquatic animals. The microplastics have also been recorded in foods that are relevant to humans, but what effects microplastics have on humans is still unclear. In a report from 2017, the Swedish Environmental Research Institute (IVL) estimated artificial turf fields to be the second largest quantified source for spreading the microplastics to the environment with 1638 - 2456 tons per year, after wear of tire and roads. Football is one of Sweden's most popular sports and the number of artificial turf fields in the country in 2016 reached 1336. Due to the fact that artificial turf fields is considered an important reason for the spreading of microplastics, it becomes important to investigate the reasons why and how microplastics are spread from artificial turf fields and also what measures can be taken to reduce the spread. The purpose of this study is to identify the reasons why microplastics are spread, as well as to present measures that can reduce the overall spread of microplastics from artificial turf fields. The methodology is based on previous studies of microplastics in aquatic environments and water samples were collected from drainage wells that belonged to two artificial turf fields and from a “water-infiltration-sampler” from a third field. In addition, field studies with observations have been carried out at two other artificial turf fields, and conversations with maintenance personal have provided additional relevant information on how microplastics can be spread. The results show that microplastics are spread from artificial turf fields and the identified reasons for this spreading, without specific order of magnitude, are mainly: Activity on the field Brushing of the fields Snow plowing of the fields Rain (which means infiltration through the field as well as surface runoff) These causes, as well as possible pathways for the spreading of microplastics from an artificial turf field to the surroundings, have been visualized in a conceptual model, Figure 11. The model has two system boundaries; the inner system consists of the field itself, while the outer system is the direct area around the field and can be equated with the sports facility. It is only microplastics that are spread from the outer system to the environment which is considered to cause ecological consequences. Ocular microscopy studies of water samples from drainage wells showed presence of microplastics. Quantification of the amount of solids that can reach the drainage wells, where microplastics constitute an unknown proportion, amounted to a maximum of 340 – 370 kg per year and artificial turf field measuring 105m×65m. The maximum amount of microplastics that can infiltrate through an artificial turf field down to its drainage system was quantified to 0,003 kg per year and artificial turf of 105m×65m. This indicates that more open transport routes, such as open wells, could be needed to allow microplastics to reach drainage wells to a greater extent. The quantification of other causes for the spreading of microplastics from artificial turf fields to the environment area is uncertain, but careful estimations show that they are weighty comprehensive. To measure and secure the number of particles that are spread from artificial turf fields, more extensive sampling and analysis would have to be carried out.

Plast har skapat förutsättningar för oss människor i årtionden på grund av dess breda användningsområde. Det har dock medfört att det förekommer mängder mikroplaster i omgivningen och det är idag ett miljöproblem som behöver åtgärdas. Det är en utmaning att klargöra mikroplasternas ursprung, däremot går det att konstatera att konstgräsplaner är en av de största källorna i Sverige och bedöms släppa ut flera ton mikroplaster. För att ta reda på hur mycket mikroplaster en konstgräsplan kan sprida med dagvatten görs olika provtagningar i bl.a. vatten- och sedimentmiljöer. Syftet med detta examensarbete var att belysa olika provtagningsmetoder som kan användas vid provtagning av mikroplaster från konstgräsplaner i vatten och sediment. Därefter ska resultaten kunna användas som underlag för att anpassa framtida provtagningar för mikroplaster. Följande tre mål sattes därför upp; identifiera olika provtagningsmetoder som är lämpliga för mikroplaster, jämföra dessa med varandra och föreslå lämpliga provtagningsmetoder för mikroplaster från konstgräsplaner i främst vatten. För en lyckad provtagning krävs en noggrann planering och förberedelse innan utförandet. Det innebär att en konceptuell modell bör tas fram över hur fotbollsplanen är utformad, var och när provtagning ska utföras och vilka parametrar som ska analyseras samt att det finns referenser för bakgrundshalter, se figur 3, sida 16. Information om provtagningsplatsen behöver sammanställas, exempelvis vilka plastmaterial som finns i konstgräsplanen samt vilka förväntade primära och sekundära mikroplaster som kan spridas från den undersökta platsen. I examensarbetet identifierades två provtagningsalternativ för att undersökamikroplaster i vattenprover: • Provtagning av vatten (aktiv provtagning) för analys av mikroplast • Provtagning med filter (passiv provtagning) där vatten med mikroplast filtreras. I detta fall kan mikroplasterna som har fångats upp av filtret analyseras. Rapporten behandlar även andra provtagningar - provtagning med pump, hämtare och huggare. Detta för att se vilka alternativ som finns vid vatten- och sedimentprovtagningar samt för att få en jämförelse mellan dessa provtagningar. Vid provtagningar saknas det idag en gemensam standard för hur provtagning ska planeras och genomföras, vilket troligtvis hade underlättat arbetet vid provtagningar. Framförallt då resultaten lättare hade kunnat tolkas och jämföras med varandra. Ett studiebesök gjordes vid Bergaviks IP i Kalmar för att utföra provtagning i tre brunnar och i en närliggande dagvattendamm dit yt- och dräneringsvattnet från konstgräsplanen avvattnas till. Provtagningen började med att dagvattenflödet och nederbördsmängden under de senaste dygnen innan mätningstillfället noterades. Samtliga provtagningstillfällen sker vid liknande väder- och flödesförhållanden. Vattenproverna skickades sedan på analys. Denna metod går att upprepa och efter några provtagningstillfällen kan ett medelvärde på innehåll av mikroplaster tas fram. Examensarbetets slutsats är att det är viktigt att undersöka hur och var provtagningen utförs. Både när det handlar om aktiv provtagning och passiv provtagning gäller det att ta prover tas vid flera tillfällen, beskriva nederbördsförhållandena innan provtagning, ta prover på samma ställe och samma djup för att lättare kunna identifiera mängden mikroplaster från ursprungskälla samt hur mycket som sedan sprids vidare. Anledningen till att det idag främst är aktiv- och passiv provtagning som används vid provtagning av mikroplaster från konstgräsplaner är att det finns kommersiellt tillgängliga analysmetoder som är beprövade tillsammans med dessa provtagningsmetoder. Ett förslag på framtida studier är att identifiera en gemensam standard för utförande av provtagningen. Det skulle underlätta utvärdering av mikroplasters spridning från konstgräsplaner om samma standard användes överallt.
Plastics have created the conditions for us people for decades because of its wide use. It has, however, resulted that there are amounts of microplastics in the environment and it is today an environmental problem that needs to be fixed. It is a challenge to clarify the origin of the microplastics, but it can be stated that artificial turf is one of the largest sources in Sweden and is expected to release several tonnes of microplastics. To find out how much microplastics an artificial turf can spread with stormwater, various samples are taken in eg. water and sediment environments. The purpose of this thesis was to present various sampling methods that can be used when sampling microplastics from artificial turf in water and sediment. Then, the results can be used as a basis for adapting future samples for microplastics in water and sediment. The following three goals were therefore set up; identify different sampling methods suitable for microplastics, compare these with each other and suggest appropriate sampling methods for microplastics from artificial turf in mainly water. For successful sampling, planning and preparation are required before the execution. This means that a concept model should be developed over how the soccer field is designed, where and when samplings should be performed, which parameters should be analyzed and that there are references for background contents, see figure 3, page 16. Information about the sampling location needs to be compiled, for example, which plastic materials are present in the artificial turf and which expected primary and secondary microplastics can be spread from the soccerfield. During this thesis, two sampling alternatives were identified to investigate microplastics in water samples: • Sampling of water (active sampling) for microplastic analysis • Sampling of filtrate (passive sampling) where microplastic is filtered. In this case, the microplastics that have been captured by the filter are analyzed. This thesis also deals with other samplings - sampling with pump, water-container and dredge. It is because to see which alternatives are available for water and sediment sampling and for obtaining a comparison between these samples. At sampling, there is currently no common standard for implementation, which would probably have facilitated the sampling work. Especially when the results were easier to compare with each other. A study visit was made at Bergavik's IP in Kalmar to perform sampling in three wells and in a nearby stormwater pond to drain the surface and drainage water from the artificial turf. The sampling began with the stormwater flow and the amount of rainfall during the previous days before the measurement was noted. All sampling occasions occur at similar weather and flow conditions. The water samples were then sent for analysis. This method can be repeated and after a few sampling occasions, a mean value of microplastic content can be obtained. The thesis conclusion is that it is important to look at how and where the sampling is performed. Both when it comes to active sampling and passive sampling, it is necessary to take samples taken on several occasions, describe the precipitation conditions before sampling, take samples at the same place and the same depth in order to more easily identify the amount of microplastics from the source and how much is then disseminated. The reason why it is today mainly active and passive sampling that is used in sampling microplastics from artificial turf is that these are proven methods. A suggestion for future studies is to identify a common standard for execution. It would facilitate analyzes of microplastic spread from artificial turf if the same standard was used everywhere.

Förekomsten av mikroplaster i vatten- och sedimentmiljöer är ett relativt nytt problem. I nuläget finns inga standarder kring vilka metoder som ska tillämpas vid provtagning, behandling och analys av mikroplaster. Detta medför svårigheter vid uppskattning av fältkoncentrationer och jämförelser av mikroplasters flöde och sammansättning. Konstgräsplaner har bedömts vara den näst största källan till utsläpp av mikroplaster i Sverige. Förebyggande åtgärder har vidtagits i flera kommuner i Sverige i syfte att minska denna spridning. Det är därför intressant att kunna utföra mätningar av mikroplasthalter i vatten- och sedimentmiljöer i syfte att undersöka mikroplastförekomsten och hur den förändras i samband med de olika åtgärderna. Syftet med detta arbete är att öka kunskapen kring metoder som finns och är lämpliga för provtagning, behandling och analys av mikroplaster från konstgräsplaner i vatten- och sedimentmiljöer. Målet är att ge ett förslag på mätmetoder som kan vara lämpliga för analys av mikroplaster från konstgräsplaner i Ältasjön. I syfte att tydliggöra vikten av holistisk syn vid mikroplastanalyser har en analyskedja tagits fram och bedömts vara ett användbart verktyg för vidare utveckling av standardmetodik för hela analysprocessen, från provtagning till analystolkning. Denna analyskedja består av fyra huvudsteg: provtagning, behandling, analys och resultattolkning. Provtagning kommer att ha avgörande betydelse för utvärdering av slutgiltiga resultat eftersom provtagningseffektiviteten har direkt påverkan på provinnehållet som kommer att gå vidare till analysen. Det finns inga standardiserade tillvägagångssätt för provtagning av mikroplaster med avseende på plats, provtagningsutrustning, volymer och provtagningstid. Detta resulterar i en begränsad jämförbarhet med tidigare genomförda studier. Behandling består vanligen av volymreducering, separation och slutligen kemisk eller enzymbaserad rening. Behandlingsmetoder som tillämpas behöver anpassas efter förväntat provinnehåll och vald analysmetod. Mikroplastanalyser kan genomföras med hjälp av optiska, spektrofotometriska eller kromatografiska metoder. De optiska analysmetoderna möjliggör bestämning av partikelns fysikaliska egenskaper så som storlek, form, färg och nedbrytningsgrad. Spektrometriska och kromatografiska metoder tillhandahåller information om partikelns kemiska sammansättning, så som polymertyp och additivinnehåll. Eftersom alla dessa tekniker undersöker olika egenskaper och resulterar i olika svar bör varje teknik betraktas och analyseras utifrån vilken information man vill få ut från undersökningen. Vidare har alla analysmetoder olika detektionsgränser. Dessa detektionsgränser varierar mellan 1–500 μm och är därmed viktiga att ta hänsyn till vid val av analysmetod. Om studier använder samma metodik för att få önskad information kommer resultat från dessa att kunna jämföras med varandra, komplettera varandras kunskapsluckor och möjliggöra en effektiv monitorering av mikroplastförekomst och spridning till vatten- och sedimentmiljöer. Dock förutsätter detta att samtliga studier inte endast följer samma metodik vid analys utan längs hela analyskedjan, från provtagning till resultattolkning. Utifrån insamlad information och kunskap bedöms svepelektronmikroskop med energi dispersiv röntgenspektrometer (SEM-EDS) och masspektrometer med induktivt kopplad plasmajonkälla (ICP-MS) ha störst potential att effektivt kunna mäta mikroplaster från konstgräsplaner, i vatten- och sedimentmiljöer. Både ICP-MS och SEM-EDS möjliggör detektering av alla granulattyper och plaststrån från konstgräsplaner även av kornstorlek mellan 10 och 20 μm. Vidare studier av dessa metoder rekommenderas i syfte att bygga upp ett referensbibliotek för respektive metod samt hitta en välfungerande standardmetodik vid analys av mikroplaster från konstgräsplaner.
The presence of microplastics in marine and sedimentary environments is a relatively new problem. Presently, there are no clear standards to which methods that should be implored with sampling, treating and analysing microplastics. Because of this, some troubles occur when estimating field concentrations and comparing microplastics flow and composition. Artificial turf plants have been considered to be the second largest source of microplastic emissions in Sweden. Pre-emptive measures have been taken in several regions in Sweden in order to decrease spreading of microplastics. Because of this, it is important to be able to measure the amount of microplastics in marine environment and sediment in order to monitor how it changes when using different methods. The purpose of this study is to increase the knowledge of the methods available and suitable for sampling, treatment and analysis of microplastics from artificial turf in water and sediment environments. The aim is to provide a suggestion of measurement methods that may be suitable for analysis of microplastics from artificial turf in Ältasjön. In order to clarify the importance of a holistic view of the microplastics, an analytical chain has been developed. It is regarded to be a useful tool in order to further the develop a standardized method for the entire analytical process, from sampling to interpretation of results. This analytical chain is comprised by four major steps: sampling, laboratory preparation of samples, analysis and interpretation of the results. Sampling will be of crucial importance for the evaluation of final results, because the sampling efficiency has direct impact on the content of the sample which will proceed to the analysis. There are no standardized procedures for sampling of microplastics with regard to location, sampling equipment, volumes and sampling time. This results in a limited comparability with previous studies. The treatment is usually comprised of volume reduction, density separation and chemical or enzymatic purification. These treatment methods need to be adapted in regard to the expected content of the sample and the chosen analytical method. Analysis of microplastic could be done with the help of optical, spectrophotometric or chromatographic methods. The optical analysis enables to monitor the particles physical properties such as size, shape, colour and degree of degradation. The spectrophotometric and chromatographic methods provide information about chemical composition, polymer type and the additive content of microplastics. These methods investigate different properties and therefore they result in different answers. Each technique should be thought of and analysed from the information that is provided. Also, all analytic methods have different detection limits. These detection limits vary between and it is important to take into consideration when choosing the correct analytical method. If different studies use the same methods to gain the desired information, the results will be more easily compared. The combined results will help to complete more of the missing information and improve the monitoring of microplastics spreading to marine environments and sediment. Provided that all studies not only follow the same methods but also the same analytical chain from sampling to analyzing the results. From the information and knowledge that was gathered, it is expected that Scanning Electron Microscopy / Energy Dispersive X-Ray Spectroscopy (SEM-EDS) and Inductively Coupled Plasma Mass Spectrometry (ICP-MS) has the biggest potential to efficiently measure microplastics from artificial turf in water environment and sediment. Both SEM-EDS and ICP-MS makes it possible to detect all types of granulate and plastic straws from artificial turf even when the grain is between 10 and 20 mm. Further studies of these methods are recommended to build a reference library for each respective method and to find a working standard method when analysing microplastic from artificial grass.

Det finns ungefär 1255 utomhusplaner gjorda av konstgräs i Sverige och den årliga ökningen uppskattas till 100 planer. Konstgräsplaner ger många fördelar för sportutövning och anläggningen av dessa har därför ökat kraftigt sedan sekelskiftet. Framförallt möjliggör konstgräsplaner en längre spelsäsong och fler speltimmar. För att konstgräsplanerna ska få egenskaper som liknar naturgräs, dressas konstgräset med fyllnadsmaterial. Fyllnadsmaterialet tillverkas vanligen av Styrenbutadiengummi(SBR), Etylen-Propylen-Dien-gummi (EPDM) eller Termoplastisk estalomer (TPE) men kan även tillverkas av organiska material som t.ex. kork eller kokos. Eftersom fyllnadsmaterialen ofta består av plastpolymerer har en del miljörisker kopplade till användandet av dem uppmärksammats. Tillverkningsstorleken på fyllnadsmaterialet är mellan 2–3 mm och fyllnadsmaterialet klassas som primära mikroplaster. Svenska miljöinstitutet utförde 2016 en kartläggning av spridningskällor till mikroplaster ut till haven som visade att konstgräsplaner var den näst största spridningskällan till mikroplaster på land. Det baserades på den rekommenderade årliga påfyllningsmängden av fyllnadsmaterial för en fullstor plan. Studien visade inte hur mycket som sedan hamnar i hav, sjöar och vattendrag eftersom det skulle kräva en mer omfattande kartläggning av spridningsvägar. Tidigare studier har visat att en viss mängd fyllnadsmaterial hamnar i dagvattenbrunnarna som placeras runt planerna för att förhindra vattenansamling på plan. För att förhindra fortsatt spridning via dagvattenbrunnar ut till hav, sjöar och vattendrag efterfrågades reningsmetoder för dagvattnet från konstgräsplaner. Målet med studien är att identifiera lämpliga reningsmetoder för dagvatten innehållande mikroplaster från konstgräsplaner. För att ta reda på vilka metoder som används idag och hur de fungerar i praktiken, kontaktades fyra tillverkare av granulat-fällor och -filter och de kommuner som hittills installerat eller planerar att installera någon av reningsmetoderna. Av studien framgår att utvecklingen av reningsmetoderna är i ett tidigt stadium där effektiviteten inte testats för någon av metoderna. För att avgöra vad som är en lämplig reningsmetod krävs vidare studier på hur vattenflödena varierar mellan olika utformningar av konstgräsplaner och kringliggande ytor. Mängden mikroplast som påträffats i dagvattenbrunnar är baserad på okulär besiktning och beskrivs mestadels som "liten". Det skulle krävas vägning av mikroplaster vid varje enskild anläggning för att svara exakt på vilken mängd mikroplaster som kan förekomma i dagvattenbrunnar. Mängden kan variera mellan anläggningarna beroende på underhållsrutiner och om uppsamlingsytor för snö och fyllnadsmaterial finns. Storleken på mikroplaster som påträffats bedöms vara av tillverkningsstorlek på fyllnadsmaterial vilket kan vara mellan 2-3mm. Mikroplaster kan dock bli så små som 1 μm och svåra att se med blotta ögat. En kornstorleksfördelningskurva kan visa på vilken mängd som sprids av mikroplasternas olika storlekar. Vidare studier rekommenderas att ta fram en kornstorlekskurva för att kunna anpassa reningsmetoderna därefter. Den ringa storleken gör det orimligt att kräva en reningsgrad på 100%, eftersom det skulle medföra såpass små maskor att vattnet inte kan ta sig igenom. Därför bör riktvärden för mikroplaster i dagvatten upprättas. För att ta fram riktvärden och genomföra studier för att utveckla reningsmetoderna, krävs ett bättre samarbete mellan institution och näringsliv. För att en reningsmetod ska kunna anses som lämplig med avseende på mikroplaster bör den förhindra spridning av den procentuellt större delen viktmässigt. Innan detta är fastställt går det inte att svara på huruvida befintliga reningsmetoder är lämpliga eller inte.
The number of artificial turfs in Sweden has increased significantly since the year 2000. Today there are about 1255 outdoor pitches made from artificial turf and the annual increase is estimated at 100 pitches. Artificial turfs provide many benefits for sporting activities such as longer game seasons and more playing hours. To gain characteristics as close to natural turfs as possible, infill is used on top of the artificial grass. The infill is usually made out of styrene-butadien rubber (SBR), ethylene-propylene-diene-monomer-rubber (EPDM) or thermoplastic estalomer (TPE). However, there is also organic alternativs made from cork or coconut. Since the filling materials mostly consist of plastic polymers, some environmental concerns have been raised in the connection of the use of infill. The manufacturing size of infill is between 2-3 mm and is thereby classified as primary microplastics. The Swedish Environment Institute performed a study to map the sources of microplastic emissions to the marine environment. The study concluded that artificial turfs was the second largest land-based source of microplastic emission. The conclusion was based on the suggested annual amount for refill of infill for a full-size pitch. The amount of microplastics ending up in the sea, lakes and streams was not answered in the study, as it would require a more extensive mapping of routes. Former studies have shown that a certain amount of infill ends up in the stormwater wells which is placed around the turfs to prevent water collection. In order to prevent continued spreading via stormwater wells out to marine environments, treatment methods for stormwater runoff from artificial turfs has been requested.The objective of this study is to identify suitable methods for treatment of stormwater containing microplastics from artificial turfs. To find out what methods are used today, four manufacturers of granulate traps and filters were contacted. The municipalities that have installed or planned to install any of the stormwater treatment methods was also contacted to get an understanding of how these methods works in practice. From the study it is apparent that the development of treatment methods mentioned is in an early stage where efficiency is not tested for any of the methods. In order to determine what a suitable stormwater treatment method is in this case, further studies on how water flows vary between different pitch designs and surrounding surfaces are required. In this study the amount of microplastics found in the stormwater wells is solely based on ocular inspection and often described as "small" by the interviewees. To determine the exact amount of microplastics that can occur in stormwater wells, it would be necessary to weigh the microplastics found in the wells on every single plant. Because of differences in maintenance routines and depending on the existence of available surfaces for storage of snow and infill, the amount of microplastics found in the wells varies. The size of microplastics found was estimated to be of manufacturing size (2-3 mm). However, microplastics can become very small, down to 1 μm and hard to see with the naked eye. Further studies are recommended to set up a grain size distribution curve which can be used to manufacture the mesh in a reasonable size. The small sizes of microplastics makes it unreasonable to expect a purification degree f 100%, the mesh size would make it impossible for water to flow through. This calls for establishing guidance values for microplastics in stormwater. In order to establish guidance values and carry out necessary studies to develope the existing methods, a better cooperation between institution and trade and industry is needed. A method can be considered to be suitable for microplastics if the largest percentage part by weight of microplastics is caught. The suitability of the current methods cannot be judged until this is determined.

Microplastics is a growing problem for the environment and the risk that microplastics reaches our food and water is constantly increasing. Microplastics also affects animal life and it is more and more common that fishes, birds and even whales dies because of malnutrition since their stomachs are full of microplastics. The purpose of this project is to eliminate the generation and spreading of microplastics from the plastic industry. This is done by developing a method to locate where microplastics is generated and finding solutions on how they can be contained. The project has been conducted in collaboration with Tarkett Ronneby where a mapping of their facilities has been made, showing where they generate and spreads microplastics. The project has also included generating ideas and solution on how to solve the issues with microplastics at Tarkett Ronneby and other plastic industries. The method on how to eliminate the spread of microplastics from the plastic industry consists of ten different steps. The method including different protocols and a step by step template including everything from finding where microplastics are generated to implement solutions to eliminate the spread of microplastics. This method can be used not only by Tarkett Ronneby but also on other companies and factories with similar production and problems.
Mikroplaster är ett allt växande problem för miljön och riskerar att i allt större utsträckning hamna i maten vi äter och vattnet vi dricker. Det påverkar även djurliv och det är allt vanligare att fiskar, fåglar och till och med valar dör på grund av undernäring, på grund av att deras magar är fulla av plast. Syftet med detta projekt är att minska utsläppet av mikroplaster från plastindustrin genom att ta fram en metod för att lokalisera och åtgärda utsläpp av mikroplaster. Projektet har gjorts i samarbete med Tarkett Ronneby där en kartläggning av deras fabrik och vart de genererar mikroplaster har genomförts. Även lösningsförslag och åtgärder för att minska utsläpp av mikroplaster har tagits fram, dels på Tarkett Ronneby men som även andra aktörer inom samma bransch kan implementera. Metoden för att eliminera utsläpp av mikroplaster från plastindustrin består av tio steg som innefattar bland annat olika protokoll och inkluderar allt från att lokalisera utsläpp till att åtgärda dessa. Denna metod är applicerbar på alla plastindustrier, både som producerar plastgranulat men också som använder plast för att tillverka andra produkter.

Since the middle of the 20th century, scientists have observed that marine organisms ingest plastics in various shapes, directly or through food. Plastics smaller than 5 millimetres, called microplastics, have in recent years gained more attention and been found to accumulate environmental toxins. A family of organisms which have been found to ingest microplastics is Gammaridae, which are important as food sources and detritivores in many ecosystems. In this study, the occurrence of microplastics in marine gammarids was investigated in three rural and three urban areas, along the coast of Halland and northern Skåne. The aim was to find out if these organisms contain microplastics and to compare the occurrence in rural versus urban areas. Microplastics were found in 33 (approx. 14.9 %) of 221 samples, ranging from 0 to 3 microplastics per individual. A significant difference in the average amount of microplastics per individual was found between the rural and urban areas; the urban areas had a higher average, with one exception. In other studies, urban areas have been found to often contain more microplastics than rural areas, increasing the possibility that organisms in these areas ingest plastics. With more boat traffic and inhabitants in general, along with streams transferring plastics from inland areas, the amount of emissions in urban areas can be greater than in rural parts. The result shows that microplastics occur in marine gammarids in the 3 examined areas and that these organisms therefore may have an important part in the transfer of microplastics between trophic levels.
Sedan mitten av 1900-talet har forskare observerat att marina organismer tar in plaster i olika former, direkt eller via föda. Plastpartiklar mindre än 5 millimeter, så kallade mikroplaster, har på senare år fått större uppmärksamhet och har också visat sig kunna ackumulera miljögifter. En familj av organismer som man funnit mikroplaster i är tångmärlor (Gammaridae), vilka i många ekosystem är viktiga som födokällor och nedbrytare. I denna studie undersöktes förekomsten av mikroplaster i marina tångmärlor på tre lokaler i stadsområden respektive landsbygdsområden, längs Hallandskusten och Skånes norra kust. Syftet var att se ifall dessa organismer innehåller mikroplaster samt jämföra förekomsten i landsbygdsområden kontra stadsområden. Av 221 analyserade prov förekom mikroplaster i 33 (ca 14,9 %) och förekomsten per individ varierade från 0 till 3 mikroplaster. En signifikant skillnad i medelvärde av mikroplaster per individ fanns mellan landsbygdsområden och urbana områden; urbana områden innehöll i genomsnitt mer men med ett undantag. I andra studier har man funnit belägg för att stadsområden ofta innehåller mer mikroplaster än landsbygdsområden, något som ökar risken för att organismer i dessa områden tar in plaster. Med mer båttrafik och antal invånare överlag, tillsammans med vattendrag som för med sig plast från inlandet, kan det i dessa områden ge en större utsläppsmängd i jämförelse med i landsbygdsområden. Resultatet visar på att mikroplaster förekommer i marina tångmärlor i de undersökta områdena och att dessa organismer därmed kan vara en viktig del i överföringen av mikroplaster mellan trofiska nivåer.

Fenomenet mikroplaster har på senare tid blivit allt mer uppmärksammat i jord och sediment, varje dag kommer nya artiklar om mikroplasternas förekomst eller verkan. Intresset har ökat markant för mikroskopiska skräppartiklar i miljön. Mikroplast definieras som plastpartiklar mindre än 5 mm. Det har konstaterats ha en skadlig påverkan på organismer (Lassen et al., 2015). Det är ett stort miljöproblem som mikroplasterna skapar då det har visat sig ge skadliga effekter på vattenlevande organismer speciellt. Organismerna förväxlar mikroplaster med plankton och får i sig mikroplaster istället för föda. Det har inte gjorts större studier på hur marklevande organismer påverkas av dessa mikroplaster, men det misstänks även kunna innebära problem när slam sprids på åkermark. För att analysera mikroplaster måste dessa isoleras. Målet med detta arbete var att kunna separera dem från det övriga materialet. Detta gjordes genom att man tillsatte olika kemikalier vid olika temperaturer och förhållanden för att undersöka hur mikroplasterna påverkas av olika omständigheter. Provtagningen för sediment skedde på en och samma hamnbassäng som hade ett djup på 0 – 0,3 meter och jorden som undersöktes inköptes på Plantagen i Uppsala. Proverna delades upp i hanterbara mängder inför processen som bestod av olika steg. Det var känt sedan innan vilka kemikalier det rörde sig om, både när det gäller separationslösning och digereringsmedel. De vanligaste separationslösning var natriumklorid, kalciumklorid, zinkklorid och natriumjodid. I denna studie undersöktes dock bara natriumklorid och kalciumklorid, då både zinkklorid och natirumjodid visat sig påverka miljön negativt och eftersom det åtgår flera hundra gram salt per prov ansågs det inte nödvändigt att undersöka dessa två. Efter närmare undersökning så visade det sig att kalciumklorid hade bäst densitet på 1,4 g/cm3  vilket gjorde att oönskade partiklar sjönk till botten och de fyra vanligaste plasterna (PE, PET, PP och PVC) hade möjlighet att flyta upp till ytan. Med hjälp av separationskolonnen (se figur 2), som användes i denna studie, kunde den översta fasen enkelt dekanteras från övriga provet med hjälp av ventilen som delade upp kolonnen. Eftersom separationskolonnen inte kunde hantera stora provmängder undersöktes alternativa separationstekniker men eftersom dekanteringssteget är kritiskt så lämpade sig inte de andra alternativen. När det kommer till digereringsmedel så var det natriumhydroxid, salpetersyra och väteperoxid som undersöktes. Digereringsstegets uppgift är att lösa upp övrigt material i provmatrisen såsom organiskt material. Det var viktigt att testa en bas, en syra och ett oxidationsmedel för att veta hur plasterna reagerade. Vidare så kombinerades dessa digereringsmedel med olika temperaturer om 25 °C, 50 °C och 80 °C. I figur 3 visar diagrammet att väteperoxiden inte undersöktes vid 80 °C, det beror på att det är så pass mycket annat material i sediment och jord att riskerna var för höga, det är okänt hur häftiga reaktioner detta kan skapa. Det visade sig att salpetersyra vid 50 °C lämpade sig bäst för att lösa upp så mycket som möjligt av matrisen utan att påverka de fem vanligaste plasterna för vidare analys. Eftersom storleken på mikroplasterna sträcker sig över 0–5 mm filtrerades proverna genom tre filter. Ett grovt filter på 1 mm maskstorlek, ett filter på 100 μm och det minsta filtret på 10 μm. Den grövsta filtret kunde utvärderas visuellt med ögat och därifrån räkna antal plastpartiklar, filtret på 100 μm utvärderades under stereomikroskop och partiklarna som kunde tänkas vara plast plockades ut och sattes på en bit koltejp som fick genomgå en SEM-analys för att fastställa vilka partiklar som var plast. Sista och minsta filtret på 10 μm går igenom SEM-analysen direkt för att de är så pass små partiklar och genom att titta på sammansättningen av ämnen på enskild artikel kunde bedömningen göras ifall det var en plastpartikel, mineral eller organiskt material.
The phenomenon of micro plastics in soil and sediment has recently become more and more noticeable and every day new articles are published about the presence and effects of micro plastics. The interest has also increased significantly for micro plastic litter particles in the environment. The definition of micro plastic particles is that they are smaller than 5 mm in size. The finished and ongoing studies have shown that the micro plastics have a bad effect on the environment (Lassen et al., 2015). It has become a very big environmental problem that the micro plastics created as it has been shown to produce harmful effects on aquatic organism in particular. What happens is that the aquatic organism confuses micro plastics with plankton and they devour the micro plastics instead of food. Unfortunately, there is no major study when it comes to soil-based organism, but it can be said that they are also affected by this problem since micro plastics in soil and sediment is spread on arable land. To be able to analyze micro plastrics, these has to be isolated from other particles. This was done by adding different chemicals at different temperatures and conditions to investigate how the micro plastics are affected by different circumstances. The important part for the micro plastics is to stay true to its original form or shape even after going through different steps throughout the procedure. The sediment samples occurred from the same harbor basin that has a depth of 0 – 0.3 meters and the soil was purchased from Plantagen in Uppsala. The samples were divided into manageable amounts for the procedure to operate without complications. Studies have already shown that the chemicals that are best suited for both separation and digestive solution was sodium chloride, calcium chloride, zinc chloride and sodium iodide. In this study, however, only sodium chloride and calcium chloride were investigated, as both zinc chloride and sodium iodide did show a significant impact on the environment and furthermore required several grams of salt per sample thus they both got excluded from this study. After closer examination, it was clear that calcium chloride had the best density of 1.4 g/cm3  which was enough to separate the unwanted particles to fall to the bottom (sediment) and the four most common plastics e.g. PE, PET, PP and PVC, to float to the surface. The fractionating column (figure 2) used in this study, the top phase could easily be separated from the rest of the solution by closing the valve dividing the column. Since the fractionating column was unable to handle large number of samples, alternative separation techniques were investigated, but since the decantation step is critical, the other options were not fitted in this study. The next step in the procedure was digesting the rest of the materials in the matrix. The digestive agents, sodium hydroxide, nitric acid and hydrogen peroxide were investigated. The purpose of the digestion step was to dissolve other materials in the sample matrix e.g. organic material. It was important to investigate a base, an acid and an oxidant to really know how the micro plastic reacts. Furthermore, these digestives were combined with various temperature of 25 °C, 50 °C and 80 °C. The reason why hydrogen peroxide doesn’t have an 80 °C in the charts, figure 3, is because of the unknown reactions that could occur, since the samples of sediment and soil, contains a large amount of other materials. The decision was made to use nitric acid at 50 °C, it was most suitable for dissolving as much as possible without affecting the five most common plastics for further analysis. Since the size of micro plastics extends over 0 – 5 mm, the samples were filtered through three filters. A filter of 1 mm mesh size, a filter of 100 μ m and the smallest filter of 10 μ m. The biggest was easily evaluated by looking at the particles to decide which are plastics and not. The 100 μ m-filter was evaluated under stereo microscope and the particles that could be plastic were picked up and glued on a piece of carbon tape which then went through a SEM-analysis to determine which of these hand-picked particles were plastics and not. The final and smallest filter, 10 μm, passed through the SEM-analysis directly, these particles were too small to evaluate with the stereo microscope. By looking at the composition of the substances on a single particle, the assessment could be made if it was plastic, mineral or organic material. The important part with the evaluation made with the eye to identify which particle is plastic or not was by adding external stress, e.g. pressure, heat and other factors. It is known that plastics has a characteristic appearance, usually thread-shaped with a smooth surface. By gauging the, what we think is plastic, it could easy be decided if it’s a plastic or not. As we know, plastic has a trait of going back to its original state. If the particle caused by the external stress returned to its original form, it was considered a plastic, however if it remained deformed it was eliminated. The 100 μm is evaluated by stereo microscope and SEM-analysis, the particles that looks like plastic were picked up and glued on a carbon tape that was analyzed by the SEM-analysis. What made the SEM suitable for this study is that by looking at the composition of the substances on a single particle, the evaluation went quick by looking at the spectra. The smallest filter, 10 μm, was evaluated directly in the SEM-analysis. Using its electrons drawn to different particles of different composition, a spectrum could be produced and evaluated in the vase of a micro plastic or not, if the particle gave rise to carbon and oxygen alone onthe spectrum, it can be a micro plastic.

I denna studie har Gövikens avloppsreningsverk beläget i Östersund studerats. Mikroplaster som kvantifierats är större än 35 - 45 μm och av klara homogena färger. Färgerna svart och vit har valts att uteslutas ur studien. De svarta partiklarna på grund av kontaminering via saltet vid densitetsseparationen. De vita partiklarna då de var svåra att urskilja mot det vita filter som valdes vid analys, det gjorde att en karaktärisering av de vita partiklarna blev ogenomförbar. En densitetsseparation genomfördes innan analysen därav är de plaster som hittats vid analys en sort med en lägre densitet än 1,2 g cm-3. Syftet med den här studien är att undersöka i vilken utsträckning mikroplaster förekommer i ingående avloppsvatten till Göviken, samt undersöka var de återfinns i reningsprocessen och hur stor mängd som släpps ut via utgående vatten. Proverna på ingående vatten, rejektvatten, slam och utgående vatten visade samtliga på ett innehåll av mikroplaster. Ingående vatten innehöll 841 partiklar per kg och det utgående vattnet innehöll 614 partiklar per kg. Flest partiklar innehöll det avvattnade slammet med över 17 500 partiklar per kg torrsubstans. Plastanvändningen och plastproduktionen har ökat i världen under de senaste decennierna, i och med detta ökar även mängden mikroplast. Sedan 1950-talet har antalet olika sorters plaster ökat och deras användningsområden är många. Mikroplast definieras som små plastpartiklar eller plastfibrer som understiger 5 mm. Flera studier visar att mikroplast förekommer i naturen, många studier visar på att det är de marina systemen som har drabbats hårdast. Mikroplasten i sig hotar främst djurarter som sväljer plasten som föda och därmed kan de bland annat svälta sig själva genom att äta dessa plastpartiklar. Det som också kommit fram som en möjlig och betydande fara angående mikroplaster i de marina systemen är dess förmåga att dra till sig och behålla hydrofoba föroreningar som PCB och PAHs. Forskning på området sker i allt större utsträckning och mikroplaster har under de senaste åren blivit allt mer uppmärksammat. Det finns idag ingen standardiserad metod för insamling, mätning, identifiering eller analys av mikroplaster. På området avloppsreningsverk och förekomst av mikroplaster finns fåtalet studier gjorda, samtliga visar att större delen av mikroplasterna återfinns i slammet på reningsverken. Möjliga källor av mikroplaster till avloppsreningsverk är tvättning av textilier och plaster via dagvatten. Slutsatser som dragits efter genomförd studie är att mikroplaster förekommer i ingående vatten till reningsverket. I det utgående vattnet fanns det även där förekomst av mikroplaster, dock med en reducering av ca 27 % vid en jämförelse med kvantiteten av mikroplaster i det ingående vattnet.
In this study Göviken's wastewater treatment plant located in Östersund has been studied. Micro plastics that are quantified are greater than 35 - 45 μm and of clear homogeneous colors. The colors black and white have been chosen to be excluded from this study. The black particles due to contamination through the salt at the density separation and the white ones because the difficulty to distinguish them from the white filter chosen for analysis, that made a characterization of the white particles impracticable. A density separation was performed before the analysis thereof were those plastics that could be found of a kind with a density lower than 1.2 g cm-3. The purpose of this study is to investigate the extent to which micro plastics are present in waste water to Göviken, and to investigate where they are found in the purification process and how much micro plastic that are released via outgoing water. The use of plastic and the plastic production have increased in the world over the last few decades, due to that also the micro plastics have increased. Since the 1950s, the number of different types of plastics has increased and their uses are many. Micro plastic is defined as small plastic particles or plastic fibers smaller than 5 mm. Several studies show that micro plastic occurs in nature, many studies show that it is the marine systems that have suffered the hardest. The micro plastic itself threatens animal species that swallow the plastic as food and thus can, among other things, starve themselves by eating these plastic particles. What has also emerged as a potential and significant danger regarding micro plastics in the marine systems is its ability to attract and retain hydrophobic contaminants such as PCB and PAHs. Research in the field is increasing and micro plastics have got more and more attention in recent years. In the field of wastewater treatment plants and occurrence of micro plastics, few studies have been done, all of them show that most of the micro plastics are found in the sludge at the treatment plants. Possible sources of micro plastics to wastewater treatment plants could be laundry of textiles and through plastics in stormwater. Conclusions drawn after completed study is that micro plastics occurs in incoming water to treatment plant. In the outgoing water was there also presence of micro plastics, but reduced with 27 % by comparison with the quantity of micro plastics in the incoming water.

2018-06-28

Syftet med detta arbete är att undersöka vilka mängder av vanliga trafikrelaterade föroreningar Växjö kommuns sopsand innehåller och om återvinning av den använda sanden är ekonomiskt genomförbart. Provtagning gjordes avseende mikroplaster, metaller, kolväten, näringsämnen och konduktivitet för att få en uppfattning om sandens föroreningsgrad och vilken reningsmetod som är lämplig. Det utfördes även en kostnadsanalys baserat på uppgifter från Växjö kommun och kontakt med andra företag i form av intervjuer. Analysen av sopsand påvisar låga halter av föroreningar av tungmetaller och kolväten. Detta innebär att sanden kan tvättas för att sedan återanvändas alternativt användas inom andra områden. Analys av totalkväve och totalfosfor tyder på förhöjda halter i använd sand till skillnad från konduktiviteten vilken är högre i oanvänd sand. En mikroplastanalys bekräftar också att plastfragment, plastfibrer och partiklar finns i sopsanden.  Överlag har kontakterna med företagen gett uppfattningen att flertalet av de försök som gjorts tidigare har avslutats på grund av bristande lönsamhet. LCC-analys tyder på att en ekonomisk men framför allt miljömässig vinst kan uppnås under optimala förutsättningar. Slutsatsen av arbetet är att det blir svårt att etablera en fungerande lösning för sandtvätt i nuläget, men att det finns möjligheter att i framtiden kunna återanvända Växjö kommuns sopsand för att uppnå ekonomisk och miljömässig besparing.

Inhalt Der Gewässerschutzbeauftragte im Betrieb . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1 H. H. Moll, Stadtentwässerungsbetriebe Köln AöR, Köln Spurenstoffelimination und Anaerob-Behandlung Entfernung von Spurenstoffen und Mikroplastik aus Industrieabwasser – Ansätze und Praxiserfahrungen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 21 O. Brandenberg, Enviro Chemie GmH , Rossdorf Einfluss industrieller Sondereinleiter auf die weitergehende CSB- und Aktivkohlefiltration des Verbandsklärwerks „Obere Lutter“ . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 37 K. Alt, Hydro-Ingenieure GmbH, Düsseldorf; G. Bruhn, Abwasserverband Obere Lutter, Gütersloh Synergien und Potenziale der Zusammenarbeit zwischen kommunaler und industrieller Abwasserbehandlung . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 63 H. Herbst, U. Schulze-Hennings, S. Ante, Sweco GmbH, Köln Aerobe biologische und chemi...