Dissertations / Theses on the topic 'Misshandel'

Barnmisshandel är ett globalt folkhälsoproblem som existerar världen över, oavsett kultur, etniskt ursprung, samhällsklass, utbildningsgrad och inkomst. Det bedrivs forskning både nationellt och internationellt i ämnet. Det har dock gjorts få kvalitativa studier. Syftet med denna studie har varit att belysa unga vuxnas tankar, känslor och attityder kring barnmisshandel.

Datamaterialet var från den nationella kartläggningen som genomfördes av Kommittén mot barnmisshandel år 2000. Man genomförde en enkätundersökning om uppväxtförhållanden som sändes ut till 2 500 slumpmässigt utvalda tjugoåringar i Sverige. Det var 1 576 personer (63 procent) som besvarade postenkäten. I enkäten fanns en öppen fråga där respondenten fick möjlighet att fritt berätta om sina tankar och attityder kring barnmisshandel. Det var 358 personer som valde att skriva om sina tankar och erfarenheter vilket utgör det material som analyserats. Som analysmetod användes kvalitativ innehållsanalys.

Resultatet genomsyrades av de fyra huvudkategorierna; barns rättigheter, barnmisshandelns konsekvenser, samhällets stöd och inverkan samt orsaker till misshandeln. Framförallt de respondenter som inte varit utsatta för barnmisshandel uttryckte starkt att barn har rätt till en trygg barndom utan någon form av aga samt uttryckte positiva attityder till strängare straff för brottet barnmisshandel. De respondenter som varit utsatta för någon typ av barnmisshandel beskrev sina erfarenheter och dess psykiska konsekvenser, såsom smärtsamma minnen, dålig självkänsla och depression. De som utsatts för sexuella övergrepp uttryckte också känslor av skam och skuld. Särskilt de unga männen uttryckte att de under barndomen inte hade berättat för någon om sina upplevelser. Många av dem som utsatts för misshandel beskrev den psykiska misshandeln som särskilt svår och att denna typ av misshandel bör uppmärksammas mer.

Syftet med denna studie är först och främst att försöka beskriva en del av den process en misshandlad kvinna genomgår innan hon kan bryta upp ur ett förhållande präglat av våld, men också för att öka förståelsen för varför det ofta tar tid för en kvinna som lever i ett misshandelsförhållande att lämna mannen. Jag undersöker vilka processer som leder in i och ut ur ett förhållande av detta slag. För att göra detta möjligt valde jag att utgå ifrån en självbiografi, skriven av en kvinna som levt i ett misshandelsförhållande. Den forskning jag funnit om dessa processer handlar dels om de emotionella band som binder kvinnan vid mannen och som gör det så svårt att bryta upp, dels om den långa processen ut ur förhållandet. Det är alltså en form av kvalitativ teoretisk studie där jag delat upp berättelsen i två kapitel; Vägen in och Vägen ut, vilka jag sedan tolkar utifrån en försoningens hermeneutik. För att kunna analysera texten ställde jag olika frågor för att sedan kategorisera avsnitt utifrån de mönster jag kunnat finna. Därefter tolkar jag materialet med hjälp av tidigare forskning och relevanta teorier. De slutsatser jag kommer fram till är att vägen in är en långsam process där mannen till en början är älskvärd för att sedan successivt bryta ner henne, tills våldet blir en del av vardagen. Vägen ut kantas av många knickar och språng innan kvinnan så småningom frigjort sig.

Unga kvinnor rapporterar en sviktande hälsa och studier visar att emotionell misshandel är vanligt förekommande hos unga idag. Denna studie undersökte i vilken utsträckning emotionell misshandel förekommer samt om det fanns ett samband mellan att bli utsatt för emotionell misshandel och grad av självkänsla samt riskbeteende. Enkäter delades ut till 150 unga kvinnor mellan 16-20 år. För att mäta självkänsla användes Rosenberg selfesteem scale. Emotionell misshandel visade sig korrelera negativt med självkänsla och positivt med riskbeteende. Det visade sig dock inte finnas något samband mellan självkänsla och riskbeteende. Vi såg att emotionell misshandel är vanligt förekommande, men också att de unga kvinnorna stannar kvar i dessa parrelationer. Många vet inte att de är utsatta för emotionell misshandel och därför är det viktigt att uppmärksamma denna misshandelsform. För framtida forskning rekommenderas att titta på hur individens självkänsla såg ut före denna involverade sig i en parrelation med emotionell misshandel.

Den här uppsatsen handlar om kvinnor som upplevt misshandel i nära relationer. Vi har försökt beskriva deras upplevelser och uppnå en djupare förståelse av deras situation, ur ett socialpsykologiskt perspektiv.I uppsatsen kommer ni att få tag del av erfarenheter från fyra kvinnor som arbetar på ett Kriscenter, dit misshandlade kvinnor kan vända sig för att få hjälp och skydd. Ni kommer också få tag del av redogörelser och kvinnors egna berättelser, vilka speglar den misshandel de varit utsatta för, både genom kvalitativa intervjuer samt det sorts material vi har funnit på en Internet blogg. Materialet vi har samlat in visar att kvinnorna upplever en hel del skam och tappar viktiga bitar av identiteten i processen.

This essay investigates whether there’s logic behind the sanction system regarding the penalty imprisonment in the swedish penal code. The focus is in general on crimes against the person and crimes against the state, but in particular on crimes of serious fiscal offence and crimes of serious assault. The idea with the essay was also to explain the wording purpose behind the punishment ranges in these selected crimes. The essays focus is on the public unawareness on how the punishment ranges is used. The range of punishment for the crime of serious assault is from one year to ten years imprisonment. This range has in praxis been used quite reserved and in 2005 the average punishment for this crime was one year and seven months. The range of punishment for the crime of serious fiscal offence is from six month to six years imprisonment. In comparison the serious assault, this punishment range have been used more, but still is considered been used quite reserved. In 2007 the average punishment for this crime was identical with the average punishment for serious assault in 2005. These two crimes can according to praxis be seen as equal, but according to their range of punishment not.

Denna uppsats har som syfte att belysa problematiken kring allmänhetens ovisshet gällande straffskalors faktiska användning och har därför valt att undersöka om det finns någon logik i påföljdssystemet i förhållande till de två brottstyperna brott mot allmänheten och brott mot person. Uppsatsen fördjupar sig framför allt i brotten grovt skattebrott och grov misshandel. Dessa brott har valts utifrån dess rubricering och dess närliggande straffminimum. För att försöka finna en proportionalitet mellan straffskalorna har författarna undersökt hur brottens straffskalor är utformade, syftet bakom utformningen, hur de används och hur de kan uppfattas i förhållande till varandra.

Våld mot kvinnor är ett problem som uppmärksammats alltmer de senaste åren, framförallt det våld som sker inom nära relationer. En stor andel misshandlade kvinnor vänder sig till hälso- och sjukvården för att få hjälp. Trots detta uppmärksammar hälso- och sjukvårdspersonal dessa kvinnor i alltför liten utsträckning. Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av, och uppfattningar om, att möta fysiskt misshandlade kvinnor inom vården. Sex intervjuer med sjuksköterskor som arbetade vid jourläkarcentral, akutklinik, ambulans och kvinnoklinik genomfördes. I resultatet framkom enighet att kvinnomisshandel inte får förekomma. Vidare beskrev sjuksköterskorna att de inte hade möjlighet att hjälpa kvinnor utsatta för fysisk misshandel vid de tillfällen då kvinnan förnekade misshandel. För att bearbeta erfarenheter av mötet samtalade sjuksköterskorna främst med sina arbetskamrater och handledning var inte aktuell vid bearbetning av denna typ av möten. Vidare framkom det att sjuksköterskorna uppfattade sig ha bristfällig kunskap inom området kvinnomisshandel. Studiens slutsats var att ökad kunskap och handledning för sjuksköterskor troligtvis skulle leda till att fysiskt misshandlade kvinnor i större utsträckning identifieras och får det stöd och den hjälp de är i behov av. Dessutom ses ambulanspersonalens möjligheter att träffa människor i hemmiljöer som en tillgång för att identifiera faktorer som tyder på misshandel.

Var tionde person som misshandlas utomhus av okänd gärningsman råkar ut för detta vid upprepade tillfällen. Denna rapport belyser upprepad utsatthet för brott utifrån polisanmälningar i Västernorrlands län anmälda under perioden 1 januari 2005 till och med 31 december 2008. Rapporten är en kvantitativ registerstudie. Utav de totalt 2 376 anmälda misshandelsfall så var 453 av dessa anmälningar ett led i upprepat utsatthet för brott. Det innebär att 19 procent av alla anmälningar har en koppling till upprepad viktimisering. Faktorer som rapporten belyser är kön, ålder och tidpunkt. Av de 197 identifierade målsägandena är 95 procent män. Målsägandens ålder när de första gången utsattes för misshandel har sammanställts. 71,6 procent var i åldersgruppen 15-23 år. Vid 24 års ålder minskar antalet målsäganden markant. De misshandelsfall som ingår i denna rapport har till största del begåtts under sommarmånaderna juni, juli och augusti samt i december. Fredag och lördag kväll/natt utmärker sig kraftig. Under dessa tidsperioder har 70 procent av misshandelsfallen i denna rapport begåtts. Från att en målsägande anmäler ett misshandelsbrott så är risken störst att utsättas för en upprepad händelse under den första månaden (9 procent). Risken minskar sedan kontinuerligt. 43 procent av det totala antalet anmälningar om upprepat våld sker under de första sju månaderna. Inom länet skiljer sig inte de olika kommunerna i någon större utsträckning med avseende på upprepade anmälningar. Samtliga kommuner återfinns i intervallet åtta till tretton procent med undantag av Kramfors på sex procent. Av de målsäganden som har blivit utsatta för upprepad viktimisering har 64 procent själva varit skäligen misstänkta för misshandelsbrott. Resultatet i denna rapport stämmer väl överens med tidigare forskning med ett undantag, Ekbrand (2005). Hans rapport tyder på att det inte finns något samband mellan att själv varit misstänkt för brott och att bli utsatt för upprepad viktimisering. Resultatet i vår rapport verifierar tidigare forskning med avseende på kön, ålder och tidpunkt. En slutsats i denna rapport är att Polisen borde informera en målsägande om att riskerna med att utsättas för en upprepad händelse är stor vid anmälan av denna brottstyp och motivera varför den är det.

The aim of this literature study was to describe nurses' attitudes toward female patients who have been victims of spouse abuse. In this descriptive literature study, fifteen scientific articles were used in the result. The articles were of both qualitative and quantitative nature. The nurses felt that domestic violence was a social problem and that they had an important role in the detection of such violence. Several had themselves experienced violence but couldn‟t believe that so many in their vicinity or in the care were affected. Nurses thought that abused women had low self esteem and factors such as economics and children played into why the woman stayed in the violent relationship. The nurses often had a lack of education about the subject and felt uncomfortable in the situation that routinely screening all female patients for domestic violence. Education increased awareness and nurses felt more confident to talk about domestic violence with their female patients. The study found barriers to routine screening, as time constraints and lack of opportunity to talk separately with the patient. More education and knowledge of the subject is desirable so these women can be discovered and be helped by the health services.

Kvinnomisshandel är idag ett globalt hälsoproblem som finns i alla samhällsklasser. Anmälningarna har ökat senaste decennierna och år 2006 var antalet anmälningar drygt 25400 i Sverige. Syftet med denna litteraturöversikt var att undersöka sjuksköterskors agerande i omhändertagandet av misshandlade kvinnor. Arbetet baserades på 10 vetenskapliga artiklar funna genom sökning i databaserna PubMed och PsychInfo med hjälp av vetenskapliga söktermer som var relaterade till syftet. Artiklarna analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys, genom att dela in data i olika abstraktionsnivåer och därmed också för att lättare urskilja mönster och teman. Resultat visade att sjuksköterskor saknade kunskap kring kvinnomisshandel, men hade samtidigt en vilja att hjälpa kvinnorna. Sjuksköterskans agerande grundade sig även i vilka attityder och vilket engagemang de hade i frågan. Det visade sig också att ökad utbildning bidrog till mindre negativa attityder och att fler misshandlade kvinnor upptäcktes. Sammanfattningsvis kan sägas att en tillfredsställande miljö och ett professionellt bemötande är av stor betydelse i arbetet med att identifiera misshandlade kvinnor. För att detta skall fungera behövs en förändring i grundutbildningen samt ett större utbud av vidareutbildningar för att sjuksköterskor skall känna sig trygga i mötet med kvinnorna.

Tanken med denna uppsats var att vara till hjälp för att synliggöra och skapa diskussion bland skolans pedagoger om hur man kan upptäcka att elever far illa i hemmet och hur anmälningsplikten hanteras i dess verksamhet. Vi önskade att denna uppsats skulle kunna leda till ett bättre samarbete mellan socialtjänsten och skolans verksamhet. Detta för att elever som far illa i hemmet ska få hjälp av skolan i tid. Vårt resultat i undersökningen byggde på kvalitativa intervjuer med pedagoger, rektorer och socialsekreterare, och hade till syfte att visa på hur vårt valda arbetsområde fungerade i praktiken. Undersökningen visade att skolans personal har brister i kunskap om anmälningsplikten och vilka signaler elever kan visa som far illa i hemmet. Vidare visade undersökningen även på att ett samarbete mellan skola och socialtjänst inte finns så länge någon elev på skolan inte far illa i hemmet. Trots detta menade flertalet informanter på att ett samarbete är något att sträva efter. Det vi reagerade starkt över var informanternas bristfälliga kännedom om anmälningsplikten och signaler på att elever far illa i hemmet. Vidare såg vi en brist i information och kommunikation dels inom skolan och dels mellan skola och socialtjänst. En övergripande lösning kan vara att skapa ett kontinuerligt samarbete där det utbyts kunskaper och information mellan dessa myndigheter.

2016-06-01

Uppsatsens syfte var att öka förståelsen och kunskapen om de barn som bevittnat våld mellan närstående i familjen. Frågeställningarna var: 1) Hur beskrivs barns, mödrars och behandlares röster i litteraturen om barn som bevittnat våld i familjen? 2) Vad har våldet för konsekvenser för barnen enligt mödrar och behandlare? 3) Hur diskuteras lagstiftning, insatser och behandling i litteraturen om barn som bevittnat våld i familjen? En selektiv kunskapsöversikt med en illustrativ intervju med en behandlare genomfördes för att besvara frågeställningarna. Resultatet analyserades ur ett multidimensionellt perspektiv med hjälp av socialkonstruktivistisk teori, anknytningsteori samt systemteori med ett rollperspektiv. Det som framkom i studien var att barn som bevittnat allvarliga våldshändelser i hemmet upplevde ett trauma vilket kunde leda till posttraumatiska stressyndrom hos barnet. Över hälften av barnen i litteraturen hade också själva blivit misshandlade. Barnen utvecklade olika copingstrategier för att kunna hantera situationen i familjen. Dessa strategier såg olika ut beroende av faktorer som ålder, utvecklingsfas samt personliga egenskaper hos barnet. För att barnet skulle kunna bearbeta de traumatiska upplevelserna ansågs behandlingsinsatser i form av krissamtal eller gruppverksamhet vara lämpliga åtgärder. Fungerande nätverk i form av goda vuxenkontakter och sunda kamratrelationer ansågs verka skyddande och minska riskerna för att långvariga psykiska problem utvecklades hos barnet.

Studiens syfte var att sammanställa en kunskapsöversikt över den forskning som finns om barn som fått eller får bevittna våld i hemmet. Min övergripande problemformulering var; hur beskriver man i tidigare forskning de barns livsvillkor som fått bevittna våld i familjen och hur kan man inom det sociala arbetet skydda och stödja de utsatta barnen? Studiens omfatt-ning begränsades till ett selektivt utvalt material med fokus på högst tio år gammal, svensk-producerad litteratur. Detta för att på ett bra sätt kunna visa var forskningen om barn som i Sverige lever med våld i familjen står idag. Huvudinriktningen var att sätta barnens livssitua-tion, socialtjänstens ansvar och det sociala arbetets skydds- och stödinsatser i centrum. Analy-sen utgick från barnperspektivet och ett systemteoretiskt perspektiv. Resultaten pekade på att våld i familjen i regel består av mäns våld mot kvinnor, vilket drabbar barnen som ofrivilligt blir vittnen till misshandeln av sina mödrar. Många barn drabbas så hårt av sina upplevelser av familjevåldet att de behöver professionell hjälp med att bearbeta sina upplevelser. Dessvär-re är det mycket få av dessa barn som faktiskt uppmärksammas och får hjälp, trots att det finns ett rikt utbud och många passande metoder för hur man inom det sociala arbetet kan skydda och stödja barn som lever i våldsmiljöer.