Academic literature on the topic 'Model of Human Occupation (MOHO)'

Das MOHO ist vielen Ergotherapeuten als Inhaltsmodell und durch Assessments wie das Child Occupational Self Assessment (COSA) oder das Worker Role Interview (WRI) bekannt. 2017 erschien die englisch-sprachige Neuauflage. Zu den Neuentwicklungen gehört unter anderem die detaillierte Betrachtung der Umwelt des Klienten. Das Klientenbeispiel dieses Artikels nimmt in erster Linie Bezug auf diese Neuerungen.

The Role Checklist is used by occupational therapists across the globe. Developed in 1981 and consistent with the Model of Human Occupation (MOHO), until recently, the Role Checklist was not updated. This is of concern as the Role Checklist originally was established to measure role performance. In 2008, Kielhofner, in the fourth edition of A Model of Human Occupation, differentiated occupational performance in 10 roles which clearly fall into occupational participation in the Role Checklist Version 3. The objective of the study was to describe changes and establish utility, feasibility, and reliability of the Role Checklist Version 3. The Role Checklist Version 3 was administered electronically to N = 114 occupational therapists and students. A short time span was used due to sensitivity to history bias. Test–retest reliability using Cohen’s Kappa and Cronbach’s alpha mirrored analysis done on the original version. Qualitatively, nine themes emerged regarding utility and feasibility. Test–retest reliability is acceptable to excellent for present role incumbency (κ = 0.74-1.00), desired future role engagement (κ = 0.44-1.00), and satisfaction with performance (α = 0.77-0.98). Participants (91%) found it useful for treatment planning and 75% would recommend Version 3 over the original Role Checklist. Data support the Role Checklist Version 3 as a reliable, electronic instrument feasible for occupational therapists to measure participation.

Background. Social circus is a branch of circus that primarily focuses on personal and community development, rather than an elite level of professional artistry required of traditional circus. Social circus engages participants in circus activities such as juggling and acrobatics with therapeutic aims such as building confidence or developing life skills. While there is a growing body of literature around social circus, there is currently limited literature exploring the interface between social circus and occupational therapy theory. Objective. This study is aimed at examining existing examples of social circus for people with disability (via YouTube videos) through the lens of the Model of Human Occupation (MOHO) to consider the link between social circus and contemporary occupational therapy practice. Methods. The study utilised video analysis as the guiding methodology. A two-part qualitative thematic analysis was conducted on transcripts of YouTube video audio and on-screen text, as well as visual analysis of the corresponding imagery. Results. Social circus provides people with disabilities opportunities to actively participate and experience dignity of risk, independence, and autonomy, in a safe and inclusive environment amongst others. As a highly flexible activity (in structure, timing, tasks, outcomes, and environments), social circus accommodated differences in capacities and provided opportunity for the development of skills, both circus-specific and generalisable to everyday life. Social circus allowed people with disability to shape new identities as performers, friends, and members of a community. Conclusion. Social circus offers a unique means for successfully attaining and achieving a wide range of occupational outcomes for people with and without disability across a diverse range of settings. Utilising an occupational therapy lens led to insights around the social circus environments, development of identity and transference of circus skills to everyday tasks and occupations, that were not previously acknowledged in the social circus literature. Our findings support social circus implementation and collaboration within contemporary occupational therapy practice.

O câncer é uma doença crônica para qual o tratamento modificador do curso natural da doença não é uma alternativa possível em todos os casos, o que evidencia a necessidade de cuidados paliativos oncológicos. O Terapeuta Ocupacional é profissional integrante dessa filosofia de cuidados, podendo intervir desde o controle de sintomas até o aumento da independência e da autonomia, favorecendo também a manutenção de ocupações significativas no cotidiano do paciente e de seus familiares. Na perspectiva do Modelo de Ocupação Humana-MOH, as ocupações são percebidas como um comportamento humano de uso intencional do tempo para satisfazer impulsos internos e exigências sociais. Fundamentado no MOH, este estudo objetivou compreender as vontades ocupacionais de pessoas internadas nas Clínicas de Cuidados Paliativos Oncológicos(CCPO) e identificar quais valores atribuíam a estas ocupações. Trata-se de um estudo de caso múltiplo, de abordagem qualitativa, que foi realizado com quatro pessoas internadas nas Clínicas de Cuidados Paliativos Oncológicos do Hospital Ophir Loyola (Belém–PA) a partir dos seguintes instrumentos de pesquisa: entrevista inicial, utilização adaptada do Jogo “Cartas na mesa”, realização ocupacional e entrevista final com AS participantes. A análise do conteúdo desses instrumentos gerou duas categorias que permitiram descrever as vontades ocupacionais das participantes e o significado fornecido às vontades realizadas. Assim, almeja-se que este estudo possa ser construtor de novas reflexões acerca da temática das vontades ocupacionais de pessoas em cuidados paliativos, além de contribuir com estudos e intervenções no campo da Terapia Ocupacional na interface com o MOH. AbstractCancer is a chronic disease for which disease-modifying treatment is not a possible alternative in all cases, which highlights the need for oncologic palliative care. The Occupational Therapist is a professional professional in this philosophy of care, may intervene from control of symptoms to increase independence and autonomy, also favoring the maintainment of personal care in the daily of the patient and their family. From the perspective of the Model of Human Occupation - MOHO, occupations are perceived as a human behavior of intentional use of time to satisfy internal impulses and social demands. Based on the MOHO, this study aimed to understand the occupational wills of people admitted to the Oncology Palliative Care Clinics (OPCC) and to identify which values they attributed to these occupations. This is a multiple case study with a qualitative approach, which was conducted with four people admitted to the Oncology Palliative Care Clinics of Hospital Ophir Loyola (Belém-PA) from the following research instruments: initial interview, adapted use of the "Letters on the table" game, occupational performance and final interview with the participants. The analysis of the content of these instruments generated two categories that allowed describing the occupational wills of the participants and the meaning provided to the wishes realized. Thus, it is intended that this study can build new reflections on the theme of occupational wills of people in palliative care, and contribute to studies and interventions in the field of Occupational Therapy in interface with MOHO.Key words: Hospitalization; Palliative Care; Occupation; Model of Human Occupation. ResumenEl cáncer es una enfermedad crónica para la cual el tratamiento modificador de la enfermedad no es una alternativa posible en todos los casos, lo que resalta la necesidad de cuidados paliativos oncológicos. El terapeuta ocupacional es un profesional en esta filosofía de atención médica, puede intervenir del control de los síntomas para aumentar la independencia y la autonomía, también favorece el mantenimiento de la atención personal en el diario del paciente y su familia. Desde la perspectiva del Modelo de Ocupación Humana - MOH, las ocupaciones se perciben como un comportamiento humano de uso intencional del tiempo para satisfacer los impulsos internos y las demandas sociales. Basado en el Ministerio de Salud, este estudio tuvo como objetivo comprender las voluntades laborales de las personas admitidas en las Clínicas de Cuidados Paliativos de Oncología (CCPO) e identificar qué valores atribuyeron a estas ocupaciones. Este es un estudio de caso múltiple con un enfoque cualitativo, que se llevó a cabo con cuatro personas ingresadas en las Clínicas de Cuidados Paliativos de Oncología del Hospital Ophir Loyola (Belém-PA) del siguiente instrumento de investigación: entrevista inicial, uso adaptado del Juego de "Cartas en la mesa", desempeño laboral y entrevista final con los participantes. El análisis del contenido de estos instrumentos generó dos categorías que permitieron describir las voluntades laborales de los participantes y el significado dado a los deseos realizados. Por lo tanto, se pretende que este estudio pueda construir nuevas reflexiones sobre el tema de las voluntades ocupacionales de las personas en cuidados paliativos y contribuir a los estudios e intervenciones en el campo de la Terapia Ocupacional en interfaz con el MOH.Palabras clave: Hospitalización, Cuidados Paliativos, Ocupación, Modelo de Ocupación Humana.

Introduktion: Sjukfrånvaron i Sverige är hög och kunskap om vad som påverkar återgång i arbete efter sjukskrivning behöver utvecklas. I processen kring återgång i arbete är bedömning av arbetsförmåga en viktig del. Bristen på valida, reliabla och teoretiskt förankrade bedömningsinstrument inom området är dock ett bekymmer eftersom tillförlitliga bedömningar av arbetsförmåga är en förutsättning för utformning och genomförande av interventioner för att stödja återgång i arbete. Denna typ av interventioner kräver multidisciplinär kompetens där arbetsterapeuter utgör en viktig funktion. Vid bedömning av arbetsförmåga bör personens subjektiva uppfattning om sin situation beaktas, då den har betydelse för utfallet av återgång i arbete. Worker Role Interview (WRI) och Work Environment Impact Scale (WEIS) är två arbetsrelaterade intervjuinstrument, som har utvecklats i syfte att bedöma subjektiva psykosociala och miljömässiga faktorers påverkan på arbetsförmåga. Den teoretiska grunden till WRI och WEIS är Model of Human Occupation, som är en modell med fokus på aktivitetsutförande i relation till psykosociala faktorer. Inledande prövningar av WRI och WEIS reliabilitet och validitet har genomförts. Bedömningsinstrumenten har bearbetats och översatts till svenska och används främst av arbetsterapeuter, som arbetar med personer med arbetsrelaterad problematik. Syfte: Det övergripande syftet med avhandlingen är att undersöka användbarheten av bedömningsinstrumenten Worker Role Interview och Work Environment Impact Scale för identifiering av psykosociala och miljömässiga rehabiliteringsbehov av betydelse för återgång i arbete. Metod: Avhandlingen består av fem empiriska studier. I samtliga studier har erhållen information bearbetats kvantitativt. I studie IV har även kvalitativ bearbetning genomförts. Studie I, II och IV är tvärsnittsstudier och studie II och V är två års longitudinella studier. I studie I samlades information in via enkät. I studie II, III och V bestod den huvudsakliga informationen av skattningar utifrån WRI variabler och i studie IV var bedömningar utifrån WEIS i form av skattningar och nedskrivna kommentarer till skattningarna den huvudsakliga informationen. Resultat: I studie I undersöktes vilka teoretiska utgångspunkter och professionsspecifika modeller arbetsterapeuter i Sverige ansåg påverka den psykiatriska vården och den psykiatriska arbetsterapin. Det psykosociala perspektivet var den teoretiska utgångspunkt som hade störst påverkan både på psykiatrisk vård och på psykiatrisk arbetsterapi. Den arbetsterapeutiska modell som flest identifierade var Model of Human Occupation. Detta resultat indikerar att Model of Human Occupation verkar vara användbar inom arbetsterapi och motiverade vidare användning av modellen i denna avhandling. Det som dock också framkom i studie I var att arbetsterapeuter inom psykiatrisk vård använde professionsspecifika modeller i en relativt liten utsträckning. Ett sätt att öka tillämpningen av teori i praktik är att använda teoretiskt grundade bedömningsinstrument. I studie II, III, IV och V har endera av de Model of Human Occupation- baserade bedömningsinstrumenten WRI och WEIS använts och värderats. I studie II och V prövades WRI:s förmåga att predicera återgång i arbete efter långvarig sjukskrivning. Det område i WRI som uppvisade bäst prediktivitet var området ”Självuppfattning” vars variabler beaktar personens motivation för återgång i arbete i form av personens upplevelse av kompetens och effektivitet för att utföra arbetsuppgifter och hantera utmaningar i arbetet. De två WRI variabler som bäst kunde predicera vilka som skulle återgå respektive inte återgå i arbete vid uppföljning efter två år var: ”Tro på sin arbetsförmåga”, och ”Dagliga vanor och rutiner”. Resultaten tyder på att kunskap om hur tro på den egna förmågan stärks och kunskap om dagliga vanor och rutiners påverkan på utförande av arbete är central vid genomförande av interventioner i syfte att stödja personer att återgå till arbete efter sjukskrivning. I studie III prövades WRI:s konstrukturella validitet i en internationell studie. Samtliga variabler i WRI, förutom de som tillhör miljöområdet, uppvisade en god konstrukturell validitet dvs mätte psykosociala faktorers påverkan på arbetsförmågan. WRI:s skattningsskala verkar stabil och valid mellan olika länder och för personer med olika diagnoser. I analysen framkom att WRI kunde särskilja mellan personers psykosociala arbetsförmåga på tre olika nivåer. I studie IV undersöktes hur personer med erfarenhet av långtidssjukskrivning uppfattar att faktorer i arbetsmiljön stödjer respektive hindrar personens utförande av arbete och välbefinnande genom bedömningar utifrån WEIS. De faktorer som uppfattades som mest stödjande var olika former av sociala interaktioner på arbetet samt uppfattningen om arbetets värde och mening. De faktorer som uppfattades som mest hindrande var olika krav i relation till arbetsgenomförandet samt den belöning som erhålls för arbetet. Konklusion: Sammanfattningsvis så kan WRI användas för bedömning av psykosociala faktorers påverkan på arbetsförmågan. I WRI ingår variabler som kan predicera återgång till arbete upp till två år efter genomförd bedömning. WEIS verkar användbart för att identifiera arbetsmiljöfaktorer som stödjer respektive hindrar personers välbefinnande och utförande av arbete. Att komplettera olika datainsamlingsmetoder är en förutsättning för att uppnå en så god bedömning av arbetsförmåga som möjligt. Den information som WRI- och WEISintervjuer genererar är värdefull, då den kan utgöra en viktig grund för planering av individspecifika rehabiliteringsinsatser. Bedömningsinstrumenten WRI och WEIS med sin teoretiska förankring i Model of Human Occupation kan anses vara användbara för att identifiera psykosociala och miljömässiga rehabiliteringsbehov i syfte att stödja personer i processen åter till arbete efter sjukskrivning.
Introduction: In Swedish society the sick-leave rate is high and a better understanding is required of the factors that facilitate return to work. In the return to work process, assessments of peoples’ work ability play an important role. However, the lack of usable, valid, reliable, and theoretically sound assessment instruments for assessing work ability is a concern. Credible and theoretically sound assessment methods for assessing clients’ work ability strengthen the possibilities for making valid interpretations and obtaining important information for composing further intervention strategies which can guide suitable interventions in the process of returning to work. Such interventions need multi-professional expertise. In this area occupational therapists can offer valuable contribution. In the overall assessment of work ability the unique individual’s subjective perception of the situation needs to be considered since this has been found greatly relevant for return to work. The Worker Role Interview (WRI) and the Work Environment Impact Scale (WEIS) are two work-related interview assessment instruments that have been developed to assess subjective psychosocial and environmental factors of work ability. The WRI and the WEIS have been primarily tested for reliability and validity and are theoretically founded in the Model of Human Occupation (MOHO), which is an occupation-focused model addressing psychosocial factors. They have been adapted and translated to Swedish and are used among Swedish occupational therapists working with clients experiencing work-related problems. Aim: The overall aim of this thesis was to evaluate the usefulness of the assessment instruments the Worker Role Interview and the Work Environment Impact Scale for identifying psychosocial and environmental rehabilitation needs essential for returning to work. Methods: Five empirical studies were performed, all of which were analysed quantitatively, with the exception of study IV in which both qualitative and quantitative analysing methods were used. Studies I, III and IV were cross-sectional while studies II and V were two-year longitudinal studies. In study I, data were collected by a questionnaire, in studies II, III and V the primary data constituted of ratings on the WRI items. In study IV the primary data were ratings of the WEIS items and the written notes beside the rating on each item. Results: In study I, theoretical approaches and professional models that influenced psychiatric care and psychiatric occupational therapy practice among occupational therapists in Sweden was investigated. The most common approach in psychiatric care was the psychosocial approach, and the practice model which was most often used was the Model of Human Occupation. The results indicated that the psychosocial approach and the Model of Human Occupation seemed applicable in occupational therapy, motivating further use of that model. However, it was also found that occupational therapists in psychiatric care used professional practice models to a rather low extent. One way to enhance the application of theory into practice is the use of theory- based assessment instruments. Consequently, the Model of Human Occupation- based assessment instruments, the WRI and the WEIS, have been evaluated and used in the other studies in the present thesis The value of the WRI for predicting return to work after long term sick-leave was investigated in studies II and V. The content area in the WRI with best overall predictive validity for return to work was ‘Personal causation’. Its items focus on the individual’s motivation for return to work in relation to the individual’s feeling of competence and effectiveness in doing work tasks and facing challenges at work. The two WRI items which best predicted whether the participants would be in the working or the non-working groups at the two-year follow up were ‘Expectations of job success’, which concerns beliefs in personal abilities in relation to returning to work, and the item ‘Daily routines’ which concerns the individual’s routines and organisation of time outside work. These results suggest that knowledge about how to strengthen the person’s belief in his or her abilities, how routines impact occupational performance, and how to support the individual in structuring his or her daily doings are needed in interventions aiming at supporting the individual to return to work. In study III the construct validity of the WRI was investigated in an international study. All the WRI items except those related to the environment area seemed to capture the intended construct of the WRI, namely psychosocial ability for return to work. The construct of the WRI seems to be stable and valid across different countries and populations, and the WRI showed an ability to separate clients into three distinct levels of psychosocial ability for return to work. In study IV the impact of the work environment was investigated by using the WEIS among people with experiences of sick-leave. Social interactions at work and the meaning of the work had the most supportive impact and different work demands and the rewards received for the work were perceived as most interfering with work performance, well-being, and satisfaction. Conclusion: The WRI seems to be suitable for estimating psychosocial work ability. In addition it contains items which can predict return to work up to two years after the assessment is conducted. The use of the WEIS revealed supportive and interfering factors for work performance, well-being, and satisfaction among people with experiences of long term sick-leave. The interview format of the WRI and the WEIS seems valuable since it provides comprehensive information which can contribute to the planning of rehabilitation interventions for the unique client. Thus, the WRI and the WEIS, which are theoretically founded in the Model of Human Ocupation are juged to be useful for identifying psychosocial and environmental rehabilitation needs in order to support the individual in returning to work after sick-leave.

Depression och ångestsyndrom hör till de vanligaste psykiska sjukdomarna och medför stora aktivitetsbegränsningar inom arbete, fritid och personlig vård. Trots det finns det få litteraturstudier om arbetsterapeutiska interventioner för denna målgrupp. Syftet var att beskriva arbetsterapeutiska interventioner för vuxna personer med depression eller ångestsyndrom. En systematisk litteraturstudie genomfördes i Pubmed, PsycInfo, Scopus och Cinahl. Arton artiklar inkluderades. Artiklarna analyserades med stöd av Friberg (2012). Tre huvudteman identifierades: 1) Att hjälpa klienterna få ökad insikt om sin livssituation, 2) Att lära klienten hantera och förebygga symtom och 3) Aktivitet som medel i interventionen. Resultatet har betydelse för hur arbetsterapeuter kan välja, kommunicera och genomföra interventioner samt för framtida forskning. Betydelsen av val av behandlingsstrategier i interventionerna diskuterades också.
Depression and anxiety disorders are among the most common mental disorders and lead to serious activity limitations in work, leisure and self-care.  In spite of this, there are few systematic reviews on occupational therapy interventions for this client group. The study aim was to describe occupational therapy interventions for adults with depression or anxiety disorders. A systematic review was conducted in Pubmed, PsycInfo, Scopus and Cinahl. Eighteen articles were included. The articles were analyzed in accordance with Friberg (2012). Three main themes were identified: 1) To help clients gain insight into their life situation, 2) To teach clients how to manage and prevent symptoms, and 3) Occupation as means in the intervention. The findings have implications for how therapists can choose, communicate and carry out interventions as well as for future research. The importance of therapeutic strategies in the interventions was also discussed.

Bakgrund: Valet av uppsatsämne berör de ökade kraven på kulturell kompetens som ställs på arbetsterapeuter. Att granska och förstå arbetsterapeutiska teorier är viktigt för att ha förmågan att överföra teorierna i praktiken.

 

Syfte: Syftet är att beskriva begreppen aktivitet, person, omgivning och kultur i, de arbetsterapeutiska teoretiska modellerna, Kawamodellen, MOHO, CMOP och Mosey´s modell.

 

Metod: Arbetet är en studie där datainsamling och analys har varit en jämsides process som kontinuerligt har växt fram.

Analysen har genomförts av utvalda begrepp från de olika teorierna och har bestått i en beskrivning av begrepp som sedan har jämförts mellan de olika teorierna.

 

Huvudresultat: Det huvudsakliga resultatet är att uppfattningen om personens placering i förhållande till omgivningen i de olika modellerna har del i hur aktivitet förklaras.

I Kawamodellen har begreppet person en decentraliserad plats och omfattas av omgivningen. Mänsklig aktivitet bestäms utifrån den sociala situationen och inte utifrån ett centralt placerat jag. Att göra något som har betydelse för kollektivet har högre prioritet än att göra något för sig själv som individ. I övriga modeller är begreppet person ett fristående, centraliserat begrepp med olika grad av närhet till omgivningen.

 

Slutsats: Slutsatsen är att både skillnader och likheter, avseende aktivitet, finns mellan Kawamodellen och de modeller vi har studerat i den analys vi har genomfört. Centrala begrepp inom arbetsterapi kan tolkas på skilda sätt i olika kulturer. Arbetsterapeuter bör vara medvetna om att kulturella skillnader finns, vara mottagliga för dem och därmed också förberedda på att bemöta dem.

Bakgrund: Smärta är ett av de största hälsoproblemen i dagens samhälle. Det är en huvudor-sak till funktionshinder och arbetsoförmåga. Människor med smärta söker ofta förståelse hos omgivningen. Det är viktigt för dem att andra förstår deras svårigheter och de vill dela med sig av sina erfarenheter. Syftet med studien är att beskriva hur personer med långvarig smärta upplever omgivningens påverkan på arbetsförmåga. Metoden är kvalitativ och informanterna i studien intervjuades enskilt. Studien inkluderade nio kvinnor i arbetsför ålder med långvarig smärta och erfarenhet av arbete. För dataanalys användes en kvalitativ innehållsanalys. Resul-tatet visade att omgivningen, främst den nära familjen, stödjer arbetsförmåga genom att för-ändra informanternas aktivitetsbalans. Kollegor och överordnade stödjer arbetsförmåga på informanternas arbetsplatser och i arbetsuppgifter. Omgivningen kan hindra arbetsförmåga genom den brist på förståelse många visar för informanter med långvarig smärta, vilket blir till hinder för glädje och motivation. Den sociala omgivningen hindrar arbetsförmåga även då de misstror informanterna med smärta eftersom smärtan och aktivitetsoförmågan inte syns utanpå, detta stjäl också ork och kraft. Slutsatsen som framkom visade att omgivningen kan stödja men också hindra arbetsförmågan hos informanterna med långvarig smärta genom fy-sisk och psykisk påverkan. Omgivningen består bland annat av familj, kollegor, överordnade, släkt och vänner.

Holocene climate likely influenced prehistoric hunter-gatherer subsistence and mobility as changing climate patterns affected food resources. Of interest here is whether climate-driven resource variability influenced peoples in the central Rocky Mountains. This study employed the z-score model to predict how foragers coped with resource variability. The exercise enabled exploration of the relationship between climate, resources, and foraging strategies at High Rise Village (48FR5891), an alpine residential site in Wyoming's Wind River Range occupied between 2800-250 cal B.P. The test was applied to occupations dating to the Medieval Warm Period (1150-550 cal B.P.) and the Little Ice Age (550-100 cal B.P.). Using regional characterizations of temporal variability for these climate periods, a z-score model was employed to develop predictions of how foragers coped with resource variability and predictability during both periods. The model predicted foraging decisions at High Rise Village that managed the risk of caloric shortfall during the slow-changing Medieval Warm Period and the highly variable Little Ice Age. Predictions for each period were tested against corresponding archaeological expectations for subsistence remains, mobility and technology requirements, and the frequency of site use. Further, this study employed a dendroclimatological study to locally characterize the climate periods and test model assumptions of their contrasting patterns of variability. The dendroclimatological study corroborates model assumptions and finds that the Medieval Warm Period was a period of multidecadal climatic variability and resource predictability while the Little Ice Age was characterized by short-term variability and resource unpredictability. Poor preservation of subsistence remains hampered the archaeological study. However, as expected, lithic and chronometric data indicate the site was used residentially and relatively frequently during the Medieval Warm Period, and that use decreased during the Little Ice Age. Medieval use of the site appears to be by Uinta Phase (1800-900 cal B.P.) foragers from the adjacent lowlands, and likely related to regional population pressure, as well as resource accessibility and predictability at High Rise Village. A dramatic decrease in site use predates the Little Ice Age and is likely related to regional population decrease and not LIA conditions at High Rise Village.

Idrott är både en vanlig fritidssysselsättning och en vanlig orsak till skador. Tidigare forskning har främst studerat idrottsrehabilitering ur ett biomekaniskt perspektiv men på senare år har psykosociala aspekter studerats allt mer. Syftet med denna studie var att beskriva hur motivation påverkar och uttrycks vid rehabilitering av idrottsskador, genom en litteraturstudie med den arbetsterapeutiska Model of Human Occupation som teoretisk utgångpunkt. Resultatet baserades på analys av nio kvalitativa artiklar. En av artiklarna hade även en kvantitativ del som exkluderades från denna studie. I resultatet framkom två huvudteman; ’intrapersonella faktorer’ och ’interpersonella faktorer’, med totalt sju underkategorier. I ’intrapersonella faktorer’ framkom att självförtroende, värderingar och intresse var faktorer som hade samband med motivation. Under ’interpersonella faktorer’ framgick det att även omgivningen spelade en betydande roll i relation till motivation och idrottsrehabilitering. Merparten av de faktorer som framkom visade sig kunna styra utfallet av rehabiliteringen i olika riktningar, beroende på den övriga kontexten. Utifrån studiens resultat kan motivation beskrivas som resultatet av många olika faktorer samt att motivation tydligt påverkar rehabilitering av idrottsskador. Däremot kan dessa faktorer påverka både positivt och negativt. Därmed krävs vidare forskning för att kartlägga vad som styr påverkans riktning och vilka interventioner som kan främja ett positivt utfall.

This qualitative study explored and described the lived experience of people with brain injuries with regard to resuming their worker roles. Based on the results, an occupational therapy practice model to facilitate return to work was developed. The theoretical framework of occupational science with emphasis on occupational risk factors informed the study. The research design was a theory generative design based on a qualitative, phenomenological, explorative and descriptive research approach utilizing the methods of theory generation as advocated by Chinn and Kramer (1999), Walker and Avant (2005) and Dickoff, James and Wiedenbach (1968).

Bakgrund: Sexuell hälsa är en mänsklig rättighet däremot är det få inom hälso- och sjukvården som pratar om ämnet. Långvarig smärta är den vanligaste anledningen till att individer söker sig till hälso- och sjukvården. Smärta påverkar val av aktivitet samt minskar intimitet, sexuell njutning och lust. Att inte tillmötesgå dessa behov kan ha negativa effekter på livskvalitén. Syfte: Syftet med studien var att kartlägga relevant litteratur med upplevelser av sexuell hälsa hos individer med långvarig smärta. Metod: Designen av studien var scoping review och databassökning skedde i CINAHL, MEDLINE och PsycINFO där slutligen 20 artiklar inkluderades. Resultat: Sexuella dysfunktioner var vanligt förekommande hos individer med långvarig smärta. MOHO:s centrala begrepp var till användning för att kartlägga upplevelser av sexuell hälsa hos individer med långvarig smärta. Slutsats: Långvarig smärta påverkade den upplevda sexuella hälsan inom samtliga MOHO:s centrala begrepp; person, miljö och aktivitet.