Academic literature on the topic 'Mödravården'

The purpose of this study was to look at the experiences of midwives in maternalhealth care encounters with non-european-born women and men, and to determine ifmidwives deem any special competence necessary to handle these encounters well.We gathered information by means of qualitative interviews and semi structuredquestions with eight midwives all of whom matched the inclusion criterias and gavetheir personal consent. Midwives from four district health care centers in Uppsalawere included. The interviews were transcribed and analyzed by means of qualitativecontent analysis.The results reveal the experiences from encounters with non-european patients to betwofold. On one hand the encounter is a positive, exiting experience with anopportunity to learn more about a foreign culture and exchange experiences. On theother hand complications can occur as patients may have unexpected expectationsregarding the health care, have great difficulties with the language or haveexperienced traumatizing incidents, all on top of coming to Sweden alone withoutrelatives.In the encounter with non-european-born patients the midwives consider it importantto have special competence in form of knowledge of other cultures and religions asthis provides a greater understanding of the reasoning behind the patients’ decisions.Cultural competence is also important as it helps avoid inadvertently insulting thepatient during the encounter.The special competence held by the midwives has been attained from their basic andspecialist education as well as from self acquired experiences and interests. A lifelongeducation is required to uphold this competence as well as a dialog betweenmidwives at the health care clinic.

Syftet med denna studie var att ta reda på nyblivna föräldrars tankar kring främst föräldraledighet, amning, föräldrautbildning, barn- och mödravården, med tyngdpunkt på vårdens roll och pappans delaktighet. Intervjuer genomfördes med 11 föräldrar och svaren analyserades och kategoriserades i teman. Resultatet visade att de allra flesta var nöjda med vården de hade fått från både MVC och BVC, men enskilda föräldrar var missnöjda med enstaka sköterskor de träffat. Informanterna var också nöjda med bemötandet, då båda föräldrarna kände sig delaktiga i samtalet med barnmorskan. Alla föräldrar ville vara hemma med sitt barn under någon period, vilket berodde på personliga skäl och en vilja att vara med sitt barn. Hos hälften av paren tog mamman ut största delen av föräldraledigheten. Orsaken till detta var i huvudsak amningen, men även ekonomiska orsaker spelade in. Att amning är en stark aspekt för vem som är föräldraledig först gäller fortfarande, och informanterna upplevde att det var något som även vården förespråkade starkt. Angående föräldrautbildningen tyckte alla föräldraparen att studiebesöket på förlossningen var det som gav mest, samt att få träffa andra blivande föräldrar. En brist som nämndes var att informationen som gavs var sådant som de flesta redan kände till.

The aim of this study was to find out what new parents think about parental leave, parental education, the child welfare center and the prenatal clinic. The main focus was on what role the care system played and to what extent the father was involved. Eleven parents were interviewed and the findings were analysed and put into different themes. The result showed that most of the parents were satisfied with the care given at the child welfare center and the prenatal clinic. The participants also thought they were well treated by the nurses and midwives during the encounters. Both parents felt equaly involved while talking to the midwife. All of the parents wanted to have parental leave to some extent and the main reason was that they wanted to spend time with their child. In half of the cases mothers used the greater part of the parental leave. Both breast-feeding and economical aspects were mentioned to be reasons for this. The participants felt that the child welfare center and the prenatal clinic strongly recommended breast-feeding which contributes to the fact that breast-feeding still is a key aspect in the decision on which parent who is going to stay at home with the child during the fist period. All of the parents thought that the visit to the delivery department was the best part during the parental education, they also appreciated meeting other people in the same situation. The general information given during the regular meetings were things that many of the participants already knew and could for that reason have been more detailed.

Background: Female genital mutilation is a harmful cultural practice that is carried out in several places around the world, despite the fact that it is a violation of women’s human rights. Worldwide, around 200 million young girls and women live with the aftermath of genital mutilation. There are several motives for implementing the practice linked to social, cultural and esthetic aspects. Aim: To describe how women who have been circumcised experience antenatal–and maternity care. Method: The study was designed as a general literature study which included nine scientific articles with a qualitative approach. Qualitative content analysis was applied. Result: Two categories and four subcategories emerged. “A confidence-building approach” and “Feeling trust in a female caregiver” went under “Good care relationship” while “Lack of knowledge about female genital mutilation” and “The feeling of being different” belonged to “Lack of empathy”. Conclusion: A confidence–building approach can demonstrably form the basis for a good care relation between a woman who has been circumcised and a healthcare professional. However, women who have been circumcised deliberately chose not to disclosure their health problems when they felt that healthcare professionals lacked knowledge about female genital mutilation. To alleviate the suffering and promote well–being of women who have circumcised, the healthcare professionals need to show respect, consideration and also provide caring care.
Bakgrund: Kvinnlig könsstympning är en skadlig kulturell sedvänja som utförs på flera håll runt om i världen trots att det är ett brott mot kvinnors mänskliga rättigheter. Globalt lever cirka 200 miljoner unga flickor och kvinnor i efterföljderna av könsstympning. Det finns flertal motiv till att genomföra kvinnlig könsstympning kopplad till sociala, kulturella samt estetiska aspekter. Syfte: Att beskriva hur kvinnor som blivit könsstympade upplever mödra–och förlossningsvården. Metod: Studien utformades som en allmän litteraturstudie med nio vetenskapliga artiklar med kvalitativ ansats. Kvalitativ innehållsanalys tillämpades. Resultat: Två kategorier och fyra subkategorier framkom. “Ett förtroendeingivande bemötande” och “Att känna tillit till en kvinnlig vårdgivare” gick under “God vårdrelation” medan “Bristande kunskaper kring kvinnlig könsstympning” och “Känslan att vara annorlunda” tillhörde “Brist på empati”. Slutsats: Ett förtroendeingivande bemötande kan bevisligen utgöra grunden för en god vårdrelation mellan kvinna som blivit könsstympad och sjukvårdspersonal. Dock valde kvinnor som blivit könsstympade avsiktligt att inte delge sina hälsoproblem när de ansåg sjukvårdspersonal sakna kunskaper om kvinnlig könsstympning. För att lindra lidandet och befrämja välbefinnandet hos kvinnor som blivit könsstympade skall hälso–och sjukvårdspersonal visa respekt, omtanke samt ge omsorgsfull vård.

The purpose of this study has been to examine and analyze how the statutory agreement on cooperation between social services and maternity care in three different municipalities is translated into practice. Additionally the purpose is to see what kind of experiences professionals in social services and maternity care have of how different factors can affect pregnant women in addiction to change during pregnancy. The study is based on a documentary analysis of six documents which regulates the statutory agreement on cooperation about persons in addiction. Furthermore, the study is based on qualitative semi-structured interviews with two social workers and three midwives in two different municipalities in southern Sweden. The theoretical approach that has been used is the terms stigmatization, empowerment and roles. The result of the study shows that the documents and working methods of the statutory cooperation is dissimilar in different municipalities. Furthermore, the result of the study shows that social workers and midwives see different factors that can motivate the pregnant women in addiction to change. They all agree that pregnancy is an opportunity for women in addiction to be particularly motivated for a change.

Det senaste årtiondet har inneburit stora förändringar för homosexuella när det gäller lagar och förordningar. Bland annat är rätten till att bli föräldrar numera juridiskt accepterat. Flera homosexuella par väljer därför att skapa familj. Syftet med litteraturstudien var att beskriva lesbiska kvinnors upplevelser i samband med mödravården och förlossning. Sammanställningen resulterade i fem huvudkategorier, Kommunikation, Bekräftelse, Försvar , Kunskap och Öppenhet, vilket bearbetades utifrån Imogene Kings omvårdnadsteori. Resultatet visade på att flera kvinnor hade upplevelser av positiv karaktär men att det även fanns många som berättade om negativa upplevelser. Heteronormativitet var ett ständigt återkommande tema som genomsyrade samtliga kategorier. Vårdpersonalen förutsatte ofta att de lesbiska kvinnorna var heterosexuella utan att ta hänsyn till andra möjligheter. Denna studie visar på att vårdpersonal bör vara medvetna om sitt sätt att kommunicera och att se det unika i varje individ. Positiva upplevelser framkom när barnmorskan tydligt bekräftade de lesbiska kvinnorna som blivande föräldrarna. En god omvårdnad förutsätter att vårdpersonal har kunskap om heteronormativitet och att det skapar hinder för vården av lesbiska kvinnor.
The last decade has brought great changes for homosexuals in laws and regulations. Among other things, the right to be parent is now legally accepted. Many gay couples have therefore decided to create a family. The purpose of this study was to describe lesbian women´s experiences in connection with prenatal care and childbirth. The compilation resulted in five main categories: Communication, Acknowledgment, Defense, Knowledge and Openness, which was worked up from Imogene King´s theory of caring. The results showed that several women had experiences of positive character, but that there also were many who talked about negative experiences. Heteronormativity was a constantly recurring theme that permeated all categories. Caregivers often assumed that the lesbian women were heterosexual without regard to other possibilities. This study shows that health professionals should be aware of their own way to communicate and to ensure the uniqueness of each individual. Positive experiences emerged when the midwife is clearly confirmed the lesbian women as prospective parents. Good care requires that health professionals are aware of heteronormativity, and that creates obstacles to the care of lesbian women.

Syftet med den här studien är att undersöka hur man arbetar med drogberoende gravida kvinnor inom Socialtjänsten och mödravården. Intervjuer har genomförts med en socialsekreterare och fyra barnmorskor, alla yrkesverksamma inom Västerbottens län. Studien tar upp hur drogberoende hos gravida upptäcks, vilka typer av insatser som finns samt hur Socialtjänsten och mödravården samverkar inom ramen för sitt arbete med dessa kvinnor. Studien visar att både mödravården och Socialtjänsten fokuserar sitt arbete på att bygga en bra relation till sina klienter så att de ska våga vara ärliga om sitt eventuella bruk av droger. Genom en bra relation och att klienten har tillit till den professionelle kan den professionelle på ett bättre sätt hjälpa sin klient. Barnmorskorna upplever att drogberoende gravida kvinnor är ärliga om deras användande av droger och att de snabbt berättar det för sin barnmorska. Den socialsekreterare som intervjuades sa sig ha kännedom om sina klienters droganvändning och att hon fick vetskap om en klients graviditet genom orosanmälningar från den personens närstående. Studien visar samtidigt att det finns brister i samverkan mellan Socialtjänsten och mödravården i ärenden kring gravida kvinnor som befinner sig i ett drogberoende. Socialsekreteraren upplever att man inte arbetar med klientens olika problem samtidigt och därför inte löser dem. Barnmorskorna upplever att de inte delges information från Socialtjänsten om sina patienter som är av vikt för deras arbete, trots att samtycke finns, vilket försvårar deras arbete. Att det brister i samverkan försvårar alltså arbetet kring den här gruppen kvinnor. Studien visar även att det är brist på resurser och insatser för personer som är drogberoende. Det saknas insatser som kan anpassas efter de gravida kvinnornas olika livssituationer och familjekonstellationer, vilket försvårar tillgången till effektiv drogbehandling och andra stödinsatser för kvinnorna. Bristen på resurser gör att socialsekreterarnas arbete försvåras. Studiens slutsats är att samverkan mellan Socialtjänsten och mödravården behöver förbättras både för att förbättra de yrkesverksammas arbetssituation och för att ge kvinnorna bästa möjliga stöd.

I dagens Sverige är det en självklarhet att blivande pappor skall vara delaktiga och engagerade i graviditet, förlossning och omvårdnad av det nyfödda barnet. De flesta pappor är med vid besöken på barnmorskemottagningen inklusive ultraljudsundersökningen, deltar i föräldrautbildningen och är med vid barnets födelse. Ändå uttrycker många pappor missnöje med mödrahälsovården, förlossningsvården och BB-vården. När de tillfrågas om saken uppger de ofta att de känner sig utanför, osynliga och ovidkommande. Den här studien är ett försök att bättre förstå de upplevelserna. Studien grundar sig på intervjuer med tio svenska pappor. Pappornas berättelser om mötet med mödrahälsovården, förlossningsvården och BB-vården analyserades med en narrativ forskningsansats där särskilt fokus lades på hur de i berättelsen förekommande personerna framställdes eller positionerades. Avhandlingens resultat kan sammanfattas i tre punkter: (1) Mödrahälsovårdens fokus på de fysiska aspekterna av graviditet och förlossning innebär att den blivande/nyblivna pappan kan ha svårt att finna en meningsfull plats eller position i mötet med mödrahälsovård, förlossningsvård och BB-vård. (2) De intervjuade pappornas berättelser om dessa möten kan grovt sett indelas i "vi"-berättelser där pappan fann en obesvärad position och "jag"-berättelser där han inte gjorde det. Detta har jag tolkat som att papporna i dessa möten eftersträvade en "vi"-position där graviditet och förlossning kunde bli en för mamman och pappan gemensam angelägenhet. (3) Svårigheten att finna en obesvärad position i mötet med mödrahälsovård, förlossningsvård och BB-vård har i första hand att göra med att den blivande/nyblivna pappan inte är gravid, inte att han är man. Det är huruvida kroppen är gravid eller inte gravid som skapar gränsen, inte vilket kön kroppen har. Den sökta "vi"-positionen kan därför betecknas som könsirrelevant. En slutsats är att om mödrahälsovård, förlossningsvård och BB-vård vill göra den blivande mammans partner verkligt delaktig i graviditet, förlossning och spädbarnsomvårdnad är den relevanta frågan: hur kan man bidra till att den blivande/nyblivna mammans partner kan finna en position som bättre inkluderar honom/henne i detta möte? En möjlig sådan position är den i denna studie påvisade "vi"-position där graviditet, förlossning och spädbarnsomvårdnad är en för båda föräldrarna gemensam angelägenhet. Att ge plats för en "vi"-position innebär också att sträcka ut tidsperspektivet från graviditetens här-och-nu förbi den annalkande förlossningen till det som kommer därefter: föräldraskapet -- oavsett vem som har varit gravid.
In contemporary Sweden it is a matter of course that prospective fathers should be involved in pregnancy, childbirth and care of the newborn. Most fathers are present at the visits to the antenatal clinic, including the ultrasound examination; they participate in parental education classes; and they are present at the birth of their child. Yet many fathers express dissatisfaction with prenatal care, delivery care and postnatal care: they frequently feel excluded, invisible and irrelevant. This study is an attempt to better understand those experiences of exclusion, invisibility and irrelevancy. The study is based on interviews with ten Swedish fathers. Their narratives about their encounter with prenatal, delivery and postnatal care were analysed with a phenomenological--hermeneutic narrative approach. Special attention was paid to the way the major characters were positioned in the father's narratives. The results can be summarised in three points: (1) The strong focus in health care on the physical aspects of pregnancy and childbirth may make it difficult for prospective and new fathers to find a meaningful position in the encounter with prenatal, delivery and postnatal care. (2) The narratives of the interviewed fathers can be roughly divided into "we"-narratives where the father found an untroubled position and "I"-narratives where he didn't. I take this to mean that the fathers sought a "we"-position where pregnancy and childbirth could become a joint concern for the mother and the father. (3) The difficulty of finding an untroubled position in the encounter with prenatal, delivery and postnatal care is first and foremost a consequence of the fact that the prospective/new father is not pregnant, not of the fact that he is a man. It is whether the body is pregnant or not that matters, not the sex category to which the body belongs. The desired "we"-position can therefore be characterised as gender irrelevant. One conclusion is that for prenatal, delivery, and postnatal care to truly involve the expectant mother's partner in pregnancy, childbirth and care of the newborn, they need to seriously consider the question of how they can help the prospective mother's partner to find a position that better includes him/her in this encounter. One possibility is the "we"-position that this study emphasizes. This is a position in which pregnancy, childbirth and care of the newborn is a joint concern for both parents. Making way for a "we"-position also means widening the time perspective from the here-and-now of pregnancy, beyond the approaching childbirth to what comes next: parenthood -- no matter who was pregnant.

Introduktion: Kvinnans kropp genomgår stora förändringar under en graviditet som till viss del kvarstår postpartum. Under denna period sker en fysiologisk återuppbyggnad av muskulatur och stödjevävnad och träning bör påbörjas så snart som möjligt efter förlossning. Fysioterapeutiskt handledd träning har positiv effekt på nyblivna mammors fysiska och psykiska välmående med en ökad fysisk aktivitetsnivå som följd. Dock upplever många kvinnor att de inte har tillräckligt hög motivation för att prioritera sin egen hälsa efter graviditet. Syfte: Syftet med studien var att undersöka om ett individuellt anpassat träningsprogram kunde öka bålstyrkan hos postpartum-kvinnor samt ta reda på deltagarnas upplevelser av träningsperioden. Metod: Ett informationsbrev förmedlades via sociala medier. Totalt 46 kvinnor anmälde intresse varav 14 kvinnor stämde överens med studiens inklusions- och exklusionskriterier. Ett randomiserat urval ägde rum för att begränsa antalet deltagare. Totalt åtta kvinnor deltog i studien. Individuella möten skedde före och efter träningsperioden, där deltagarna fick svara på ett frågeformulär, utföra ett styrketest samt fick en genomgång av träningsprogrammet. Träningsperioden varade i fyra veckor med fokus på styrka, kontroll och stabilitet i bålen. Resultat: Samtliga kvinnor fick en mätbar styrkeökning. Genom frågeformuläret framkom att de upplevde ökad energi, förbättrad motivation till träning samt en styrkeökning som var applicerbar i vardagen. Konklusion: Individualiserad styrketräning postpartum är effektivt och kan ge en mätbar styrkeökning på kort tid. Träningsperioden resulterade förutom styrkeökning till en upplevelse av ökad energi samt ökad motivation till träning. Deltagarna upplevde ett behov av vägledning som ej finns tillgängligt inom mödravården idag. Fler och mer omfattande studier krävs.