Academic literature on the topic 'Multimodal rehabilitering'

Det finns ett behov inom vårdsektorn att på ett mera effektivt sätt kunna bedöma om patienter med Parkinsons sjukdom har rätt medicinering. Behovet ligger i att se om det är möjligt att med hjälp av ett IT-system kunna göra bedömningen på distans och på så sätt effektivisera processen.I och med att Parkinsonpatienter har symptom som t.ex. överrörlighet är inte traditionella lösningar med styrenheter såsom mus och tangentbord lämpliga. Istället har ett användargränssnitt baserat på multimodal interaktion utformats, där användaren interagerar med systemet genom röststyrning och rörelseigenkänning.Detta har gjorts med hjälp av Microsofts Kinect kamera, som är ett verktyg som möjliggör bredare och mer betydelsefull multimodal interaktion mellan människa och dator. Design av gränssnittet har gjorts efter etablerade designprinciper där användbarhet har legat i fokus. Även empiriska undersökningar har genomförts för att skapa en bredare förståelse för hur ett gränssnitt bör utformas för att bli användbart.Resultatet visar att grundprinciperna för ett användbart gränssnitt är väldigt lika oavsett om interaktionen sker på ett traditionellt sätt eller genom nyare teknik som t.ex. röst- och rörelsestyrning. Nyckelaspekter är att systemet ska vara effektivt, lätt att lära sig och förstå, samt att fel ska hanteras på ett korrekt sätt.Utifrån teorin och de empiriska undersökningarna har ett antal riktlinjer tagits fram för utformning av ett användbart multimodalt gränssnitt. Teorierna har även testats mot verkligheten genom en prototyp som använder sig av röst- och rörelsestyrning.
Program: Systemvetarutbildningen

Sjukskrivningstiden har ökat dramatiskt sedan 1990 talet, utmattningssyndrom kan vara en orsak till detta. Den behandling som oftast rekommenderas är multimodal rehabilitering för utmattningssyndrom. Studier visar dock att rehabiliteringen inte verkar minska sjukskrivningstiden. Syftet med studien är att beskriva upplevelsen och erfarenheten av Multimodal rehabilitering vid utmattningssyndrom. Metoden som användes var en kvalitativ ansats med individuella semistrukturerade intervjuer. Det gjordes ett ändamålsenligt urval föratt syftet skulle kunna besvaras. Det blev totalt sex deltagare, där en användes som en pilotintervju och exkluderades från analysen. Resultatet bestod av fyra kategorier; känsla av gemenskap, bibehållen effekt, teamarbete och medvetenhet. Slutsatsen är att MMR är en komplexbehandling på en komplex problematik. Där flera av komponenterna upplevdes värdefulla av deltagarna. Det kan därmed finnas ett värde i att studera sjukskrivningstid i korrelation med andra utfallsmått.

Bakgrund: Multimodal rehabilitering (MMR) är en rehabiliteringsmetod som innebär en kombination av fysisk aktivitet/ träning, fysikaliska metoder och psykologiska insatser.  Rehabiliteringsmetoden MMR har utvecklats för att behandla patienter med komplexa och stora rehabiliteringsbehov såsom patienter med långvarig smärta. Syfte: Att genom en metasyntes analysera resultat från kvalitativa artiklar som handlar om patienters olika upplevelser av att ha deltagit i multimodala rehabiliteringsprogram för långvarig smärta. Vidare var syftet att analysera resultatet utifrån förändringsprocesser i den transteoretiska modellen. Metod: Databassökningar utfördes i PubMed, Discovery och PEDro. En kvalitativ innehållsanalys användes för att identifiera meningsbärande enheter, kodning och identifiering av centrala teman. Resultat: Deltagarna i studierna upplevde att de genomgick en beteendeförändring i form av bättre självbild, självförtroende och smärthantering. Slutsats: Med MMR-programmet upplevde patienterna den bekräftelse som de sedan länge saknat. De möttes med respekt och empati och en förklaringsmodell till deras problem. Metasyntesen kan ses som en vägledning i sättet att bemöta patienter med långvarig smärta i liknande situationer. Studien ger även motiv för att använda den transteoretiska modellen på patienter med långvarig smärta inom multimodal rehabilitering.  Nyckelord: kvalitativ forskning, långvarig smärta, metasyntes, multimodal rehabilitering, patienters upplevelser och transteoretiska modellen.

Bakgrund: Smärta från rörelseorganen ligger bakom många sjukskrivningar. För att stärka den medicinska rehabiliteringen gjorde Socialdepartementet en överenskommelse med Sveriges kommuner och landsting 2008; Rehabgarantin. Den insats som skulle få prestationsersättning var multimodal rehabilitering. I Landstinget Dalarna har man startat multimodala team med resurser från Rehabgarantin i primärvården. Denna uppsats beskriver ett sådant teams uppbyggnad och faktorer som personal uppfattar som viktiga för teamets uppbyggnad och arbete. Syfte: Syftet med förändringsarbetet är att patienter med långvarig värk ska få ett snabbt och adekvat omhändertagande av ett team som har kunskaper och erfarenhet av att jobba tillsammans. Studiefrågor: Vilka effekter för patienterna kan kopplas till ansatsen att skapa multimodal rehabilitering på en primärvårdspraktik? Vilka faktorer, upplever personal på vårdcentralen, har påver-kat skapandet av ett smärtteam på vårdcentralen? Metod: En blandad studie med flera metoder för datainsamling. Öppen intervju med personal, strukturerad telefonintervju med patienter och journalgranskning. Resultat: Smärtteamet har lyckats påverka arbetsåtergången och patienterna har en positiv upp-levelse av genomförandet av rehabiliteringen där de varit med och skapat en rehabiliteringsplan. De faktorer som personal upplever har påverkat smärtteamets uppbyggnad är: syfte, mätningar, patientcentrering, samarbete, miljö, engagemang, information, stöd från ledning och tid. Diskussion: Oavsett om man fokuserar på ett teams uppbyggnad eller generellt på ett förbättringsarbete återkommer vissa faktorer som viktiga. Här ingår en tydlig plan för arbetet där deltagarna ställer sig bakom syftet med det arbete som man i teamet ska utföra och kontinuerliga mätningar för att öka engagemanget för deltagarna i arbetet och de som direkt eller indirekt berörs av arbetet. Vidare finns det en vinst att skapa sig en gemensam bild av vad vi tillsammans ska uppnå. Vidare forskning behövs av effekterna av teamarbete med smärtpatienter. Patientnytta och ekonomiska konsekvenser behöver kartläggas. Är multimodal rehabilitering det bästa alternativet eller kan intermediär rehabilitering vara ett alternativ för små enheter?

Bakgrund: I litteraturen finns smärta, livskvalitet och arbetsåtergång beskrivet och utvärderat i nära anslutning till avslutad multimodal rehabilitering (MMR). Det saknas dock långtidsuppföljningar på mer än två år på patienter som genomgått MMR.Metod: Data om smärta (numerisk skala), livskvalitet (EuroQol 5 Dimensions (EQ5D)), aktivitetsbegränsning p.g.a. smärta (Multidimensional Pain Inventory (MPI)) och arbetsåtergång samlades in från frågeformulär. Datan jämfördes med insamlad data före MMR och efter MMR fyra år tillbaka i tiden för att undersöka om det förelåg skillnader. Datan analyserades med Wilcoxons tecken-rangtest och Chi2.Resultat: Undersökningsgruppen bestod av 31 personer. Resultatet visade statistiskt signifikanta skillnader i smärta och livskvalitet efter genomgången multimodal rehabilitering och även fyra år senare p<0,033. Det förelåg ingen signifikant skillnad i Delskala 3 MPI som mäter kontroll. I de övriga delskalorna som mäter minskad smärta, minskning av hur smärtan inverkar och minskning av känslomässig obalans visade statistisk signifikans direkt efter och fyra år efter avslutad MMR p<0,001.Konklusion: Resultatet i studien visade att det förelåg statistiskt signifikanta skillnader i minskad smärta och ökad livskvalitet hos en grupp deltagare med långvarig ryggsmärta direkt efter avslutad MMR2 och även fyra år senare. Trots att deltagarna upplever minskad smärta och ökad livskvalitet upplever de inte att de har kontroll över sitt liv, problem, värk och stressade situationer.

Bakgrund: Smärta från rörelseorganen ligger bakom många sjukskrivningar. För att stärka den medicinska rehabiliteringen gjorde Socialdepartementet en överenskommelse med Sveriges kommuner och landsting 2008; Rehabgarantin. Den insats som skulle få prestationsersättning var multimodal rehabilitering. I Landstinget Dalarna har man startat multimodala team med resurser från Rehabgarantin i primärvården. Denna uppsats beskriver ett sådant teams uppbyggnad och faktorer som personal uppfattar som viktiga för teamets uppbyggnad och arbete. Syfte: Syftet med förändringsarbetet är att patienter med långvarig värk ska få ett snabbt och adekvat omhändertagande av ett team som har kunskaper och erfarenhet av att jobba tillsammans. Studiefrågor: Vilka effekter för patienterna kan kopplas till ansatsen att skapa multimodal rehabilitering på en primärvårdspraktik? Vilka faktorer, upplever personal på vårdcentralen, har påverkat skapandet av ett smärtteam på vårdcentralen? Metod: En blandad studie med flera metoder för datainsamling. Öppen intervju med personal, strukturerad telefonintervju med patienter och journalgranskning. Resultat: Smärtteamet har lyckats påverka arbetsåtergången och patienterna har en positiv upplevelse av genomförandet av rehabiliteringen där de varit med och skapat en rehabiliteringsplan. De faktorer som personal upplever har påverkat smärtteamets uppbyggnad är: syfte, mätningar, patientcentrering, samarbete, miljö, engagemang, information, stöd från ledning och tid. Diskussion: Oavsett om man fokuserar på ett teams uppbyggnad eller generellt på ett förbättringsarbete återkommer vissa faktorer som viktiga. Här ingår en tydlig plan för arbetet där delta-garna ställer sig bakom syftet med det arbete som man i teamet ska utföra och kontinuerliga mät-ningar för att öka engagemanget för deltagarna i arbetet och de som direkt eller indirekt berörs av arbetet. Vidare finns det en vinst att skapa sig en gemensam bild av vad vi tillsammans ska uppnå. Vidare forskning behövs av effekterna av teamarbete med smärtpatienter. Patientnytta och eko-nomiska konsekvenser behöver kartläggas. Är multimodal rehabilitering det bästa alternativet eller kan intermediär rehabilitering vara ett alternativ för små enheter?
Background: Pain from the musculoskeletal system is the cause of sick leave. To reinforce the medical rehabilitation the Social Ministries did an agreement with Sweden's municipalities and county councils 2008; the rehab warranty. The effort that would receive performance bonuses was multimodal rehabilitation. In the county council of Dalarna they have been starting multi-modal teams of the resources of the rehab warranty. This thesis describes the start of one of these teams and factors that staff perceived important for teambuilding and work. Purpose: Aim for the improvement: Patients with chronic pain should receive prompt and adequate care from a team that has experience and knowledge to work together. Study questions: What effects for the patients can be connected to the attempts to create multi-modal rehabilitation in a primary care practice? What factors, experienced by staff at the centre, has influenced the creation of the pain team at the centre? Method: A mixed methods study with several methods for collecting results. Open interviews with personnel, structured telephone interviews with patients and journal review. Results: The pain team has managed to influence patients’ possibilities to return to work. Patients perceived the rehabilitation process positively when they could participate in the care in the making of a rehab plan. The factors that staff experience has affected team building were: purpose, measurements, patient centeredness, cooperation, environment, commitment, information, support from management, and time. Discussion: Whether you focus on team-building or on improvement work some factors remain important. Among these factors are a clear plan for the work that the participants align to and continuous measurements to increase the engagement for the participants in the team and others that is affected of the teams work. Further research is needed about teamwork in rehabilitation of pain patients and the economic consequences it brings. Is it multimodal rehabilitation that gives good effects or could intermediate rehabilitation be an alternative for small organisations?

Bakgrund: Långvarig smärta är ett vanligt förekommande problem och bidrar till lidande för den det drabbar, samt för med sig stora kostnader för samhället. Multimodal rehabilitering (MMR) sker i team utifrån ett biopsykosocialt synsätt och är en lämplig rehabiliteringsform för personer med långvarig smärta. Detta betyder att förutom fysiologiska aspekter omfattar behandlingen kognitiva, psykologiska, beteendemässiga och arbetsrelaterade komponenter. Syfte: Att utvärdera effekten av MMR för patienter med långvarig smärta inom primärvård avseende upplevd aktivitetsbegränsning, self-efficacy, samt sömnkvalitet. Metod: Studien hade en jämförande kvasiexperimentell design. Redan insamlad data via självskattningsformulär från 50 patienter analyserades efter MMR jämfört med före. De mätinstrument som användes var Pain Disability Index, Self-efficacy Scale samt två frågor om sömn. Resultat: Patienternas upplevda aktivitetsbegränsning minskade signifikant efter rehabiliteringen och self-efficacy ökade signifikant. Inga skillnader i sömnen kunde ses efter MMR jämfört med före. Slutsats: MMR i denna form förbättrade patienternas upplevda aktivitetsbegränsning och ökade self-efficacy, men avseende sömnkvalitet framkom ingen skillnad. För att bättre kunna möta och behandla sömnproblem hos smärtpatienter föreslås förbättringar i innehållet i MMR angående de behandlingsmodaliteter som erbjuds.

The aim of this study was to compare perceived disability in daily activities, anxiety and depression for patients with chronic pain (>3 month), before and after rehabilitation. Another aim was to examine if there were any correlations between disability in daily activities and the extent of anxiety and depression before and after rehabilitation.

For the measurements, Disability Rating Index (DRI) that measures disability in daily activities, and Hospital Anxiety and Depression Scale (HADS) ) which measures the extent of anxiety and depression were used. The study was carried out with 50 patients who had suffered from chronic pain and with the objective to return to work after rehabilitation. Of these, 90 % were female. The measurements were carried out at three measure points; before rehabilitation, seven weeks after rehabilitation and one year after rehabilitation.

The main result did not show any statistically significant improvement in ability to perform daily activities.

The only significant difference that emerged was an improvement in anxiety seven weeks after rehabilitation compared with before. There were significant correlations between the ability to perform daily activities and anxiety and depression before rehabilitation. There was also a significant correlation between the ability to perform daily activities and depression after rehabilitation.

Conclusions drawn from this paper are that there seems to be a decrease in feelings of anxiety after rehabilitation and also that there appears to exist a correlation between disability and depression.

Syfte. Projektets syfte var att utvärdera två smärtteam, Odontologiska smärtgruppen vid Odontologiska fakulteten, Malmö Högskola och Referensgruppen för långvarig Orofacial Smärta (ROS), Kalmar, gällande arbetssätt samt undersöka patienternas behandlingsresultat och upplevelser av kontakten med respektive smärtteam. Material och metod. Samtliga patienter från Odontologiska smärtgruppen de senaste två åren och ROS de senaste tre åren fick en enkät tillsänd. Femton respektive tretton patienter svarade (67 %). Enkäten omfattade patienternas nuvarande orofaciala smärtintensitet och dess på-verkan på det vardagliga livet, behandlingsresultat, käkfunktion och övriga smärtor.Resultat. Patienter från ROS hade signifikant fler övriga smärtor än patienter från Odontolo-giska smärtgruppen innan kontakt med respektive smärtteam (p = 0,017). Patienterna från ROS ansåg att smärtteamets bemötande var av större vikt för deras tillfrisknande än patienter-na från Odontologiska smärtgruppen (p = 0,025). Hög grad av depression eller ångest (oro, nervositet, ängslan, lite glädje eller intresse av att göra saker) på grund av smärtan under de senaste två veckorna påverkade det vardagliga livet (rs = 0,60, n = 23, p = 0,003) och behand-lingsresultatet negativt (rs = -0,55, n = 26, p = 0,004) samt begränsade käkfunktionen (rs = 0,50, n = 26, p = 0,004). Slutsats. Studien tyder på att patienter som utreds i ROS har fler andra smärtor än patienter från Odontologiska smärtgruppen. Patienter som utreds i ROS förefaller anse att smärtteamets bemötande var av större vikt för deras tillfrisknande. Gemensamt för alla deltagande patienter var att depression och ångest påverkar det dagliga livet negativt, att behandlingsresultatet blir sämre och att käkfunktionen är mer begränsad.
Objective. The purpose of this study was to evaluate two pain groups (“Odontologiska smärtgruppen” at the Faculty of Odontology, Malmö University and “Referensgruppen för långvarig Orofacial Smärta” (ROS), Kalmar) and to investigate patients’ experiences regarding communication and treatment effects.Material and methods. All patients examined by the Odontologiska smärtgruppen the last two years and ROS the last three years were invited to participate in a questionnaire study. Fifteen patients from Odontologiska smärtgruppen and thirteen from ROS responded (67 %). The questionnaire assessed current pain intensity, the impact of pain on everyday life, treatment outcome, jaw function and number of pains.Results. Patients from ROS had significantly higher number of other pains before contact with their pain group (p = 0,017). Patients from ROS considered the personal communication with the pain group to be of greater importance for their recovery (p = 0,025) then the patients from the Odontologiska smärtgruppen. Common to all patients was that depression or anxiety (nervousness, uneasiness, little pleasure or interest in doing things) due to orofacial pain the last two weeks had a major negative impact on activities of daily life, treatment result and jaw function limitation.Conclusion. This study suggests that patients evaluated at ROS have higher number of other pains before contact with their pain group. The personalized contact with the pain group was of greater importance for the recovery for the patients of ROS. Common to all patients were that depression and anxiety have a major negative impact on activities of daily life, treatment result and limitation of jaw function.