Journal articles on the topic 'Mun till mun metoden'

Maternal under-nutrition (MUN) during gestation results in growth-restricted newborns with reduced glomerular number and subsequent hypertension. We investigated dysregulation of glial derived neurotrophic factor (GDNF) and MAPK–ERK (mitogen-activated protein kinase–extracellular signal-regulated protein kinase) signal pathway gene expression following MUN. MUN rats were 50% food restricted from embryonic day 10 till postnatal day 1. Kidneys were harvested at embryonic day (E)20, and postnatal days (P)1 and 21. Kidney protein expression was determined by Western blot. At E20, protein expression of growth factor receptor alpha 1 (GFRα1) and phosphorylated ERK1/2 and mitogen-activated protein kinase kinase (MEK)1/2 were reduced significantly, and immunohistochemistry confirmed reduction of phosphorylated ERK (pERK) with maintenance of pERK localization. Total MEK and ERK were unchanged. At P1, only GFRα1 and pERK1/2 were reduced significantly while at P21, expression of all growth factors except total MEK was unchanged. Total MEK was increased. Glomerular number was decreased by 19% in P21 kidneys and blood pressure was increased in 12-week-old rats. In conclusion, GDNF and MAPK–ERK signaling are dysregulated during active nephrogenesis in fetal and early newborn offspring kidneys in the MUN model. This may be a key mechanism in reduced offspring nephrogenesis and programmed hypertension.

Studien syftar till att identifiera och beskriva genrer i ämnet idrott och hälsa på högstadiet och att visa hur dessa genrer positionerar eleverna. Genom textetnografiska metoder analyseras elevtexterna med avseende på den sociala handling som de är en del av. Genrer förstås i studien som konventionaliserade sätt att handla genom text. Data har samlats in genom etnografiska metoder, och materialet består dels av elevtexter, dels av fältanteckningar och videoinspelningar från lektioner där skrivande förekom och av ljudinspelningar från lärar- och elevintervjuer. Analysen av materialet drivs på ett övergripande sätt av begreppet ämnesdidaktisk interdiskursivitet. Begreppet affordans används för att visa hur texterna bjuder in till vissa handlingar och begränsar andra. Konkret analyseras texterna med textvetenskapliga metoder. De mest framskjutna genrerna i studien har med mätning och träning av kroppen att göra. Eleverna positioneras främst fysiologiskt utifrån sina kroppsliga förmågor, men genrernas hybriditet leder även till human- och samhällsvetenskapliga positioneringar.

I denna artikel studerar jag hur uttal presenteras i finska gymnasieläroböcker (n=10) i svenska som andra språk. Syftet är att undersöka vilka uttalsdrag som tas upp i läroböckerna och relationen mellan dessa drag och begriplighet. Metoden som jag använder är kvalitativ innehållsanalys. Prosodiska drag har ansetts ha en stor betydelse för begriplighet. Vad det gäller svenska är speciellt satsrytm viktig. Analysen visar dock att uppmärksamheten oftast fästs vid enskilda segment (språkljud) och ord. Uttalet av hela satser övas också men regler eller anvisningar om produktionen av prosodiska drag presenteras bristfälligt. Att ange explicita råd och att göra inläraren medveten har i tidigare undersökningar noterats vara effektivt eller till och med nödvändigt för inlärning av prosodin. Uttalsmålet för inlärarna på denna nivå är att uttalet är helt begripligt och att inläraren kan tillämpa flera uttalsregler. Att det saknas regler och anvisningar i läroböckerna medför att läraren har en stor roll i att inläraren når målen i uttalet. Presentationen och övandet av prosodiska drag bör vara i nyckelposition i undervisning som syftar till ett begripligt uttal.

Flertalet studier har utforskat olika metoder med avsikt att utveckla skriftspråklig förmåga hos elever med läs- och skrivsvårigheter. Trots det är det få, om ens några, studier som har undersökt hur medverkande lärare upplevt sitt deltagande och vilka erfarenheter de gjort av att vara med i dessa studier. I en tidigare studie (Fälth, Gustafson, Tjus, Heimann, & Svensson, 2013; Gustafson, Fälth, Svensson, Tjus & Heimann, 2011) visade resultaten att de elever som under en interventionsperiod fick en kombination av datorbaserad fonologisk respektive ortografisk träning gjorde större framsteg på tester som mäter ordavkodning, fonologisk förmåga och läsförståelse än jämförelsegrupperna. Syftet med föreliggande studie är att utifrån ett lärarperspektiv utforska upplevelser och erfarenheter av att delta i ovan nämnda interventionsstudie och att belysa de kvantitativa resultat som finns rapporterade från studien. Arton lärare har intervjuats i denna studie. Resultaten visar att den fasta yttre struktur som interventionen erbjöd samt den flexibilitet som fanns inom respektive intervention upplevdes som positivt och som en bidragande faktor för de här elevernas läsframgångar. Resultaten visade också att kombinationsträningen gynnade både elevernas och lärarnas motivation till interventionen. Slutsatsen är att en datorbaserad lästräningsintervention med fasta ramar men med visst individanpassat innehåll kan vara såväl effektiv som motiverande och positivt påverka interventionerna.

Ekonomutbildningar finns idag vid i stort sett samtliga svenska universitet och högskolor och företagsekonomi är det enskilt största ämnet sett till antal studenter i landet. Innehållet i utbildningarna är i stor utsträckning normativt och likriktningen när det gäller struktur och innehåll är påfallande. Företagsekonomens arbete består i att ta fram beslutsunderlag och fatta rationella beslut i frågor som rör nyttjandet av begränsade resurser i företag och organisationer. Tillämpningen av kalkylmetoder och rationella beslutsmodeller spelar en central roll. Studenterna ska genom högre utbildning förvisso lära sig att bli yrkesmänniskor, men de måste även ges möjlighet att utveckla sitt omdöme och kunna se konsekvenser av sitt handlande bortom systematiska metoder och modeller. För utveckling av det egna omdömet måste utbildning också ge möjlighet till bildning. Baserat på erfarenheter både som lärare på högskolan och från andra yrkesroller med ekonomianknytning, menar vi att vi inom ämnet företagsekonomi inte bara har ett utbildningsansvar, utan även ett ansvar för att ge studenterna en bra grund för deras bildningsprocess. Studenterna bör få en utbildning som även ger dem en grundläggande förståelse för andra ämnesområden som bidrar till att kunna sätta in frågor av ekonomisk karaktär i en vidare kontext. Med detta menar vi att utbildningen bör ge studenten förutsättningar för att kritiskt kunna reflektera över sin framtida roll i olika positioner i företag och organisationer i en snabbt föränderlig omvärld där utmaningarna är stora. Texten reflekterar kring varför bildning bör ges ett större utrymme och ger förslag på hur bildningsperspektivet kan integreras och implementeras i företagsekonomutbildningen.

Counting of animal faecal pellet groups to estimate habitat use and population densities is a well known method in wildlife research. Using pellet-group counts often require knowledge about the decay rate of the faeces. The decay rate of a faecal pellet group may be different depending on e.g. substrate, size of the pellet group and species. Pellet-group decay rates has been estimated for a number of wildlife species but never before for reindeer (Rangifer tarandus). During 2001 to 2005 a field experiment estimating the decay rate of reindeer pellet groups was performed in the Swedish mountains close to Ammarnäs. In total the decay rate of 382 pellet groups in three different habitat types (alpine heath, birch forest and spruce forest) was estimated. The slowest decay rate was found in alpine heath and there the pellet groups persisted for at least four years. If decay was assumed to take place only during the bare ground season, the estimated exponential decay rate was -0.027 pellet groups/week in the same habitat. In the forest, the decay was faster and the pellet groups did not persist more than two years. Performing pellet group counts to estimate habitat use in dry habitats, such as alpine heath, I will recommend using the faecal standing crop method. Using this method makes it possible to catch the animals’ general habitat use over several years. Abstract in Swedish / Sammanfattning:Nedbrytningshastighet av renspillningInom viltforskningen har spillningsinventeringar använts under flera årtionden för att uppskatta habitatval och populationstäthet hos olika djurslag. För att kunna använda data från spillningsinventeringar krävs ofta att man vet hur lång tid det tar för spillningen att brytas ner. Nedbrytningshastigheten är olika beroende på marktyp och djurslag. Nedbrytningshastighet på spillning har studerats för bland annat olika typer av hjortdjur, men det har inte studerats på ren (Rangifer tarandus) tidigare. I området kring Ammarnäs genomfördes under åren 2001- 2005 ett fältexperiment för att uppskatta nedbrytningshastigheten av renspillning. Under tre somrar lades totalt 382 renspillningar ut i hägn i tre olika typer av habitat (fjällhed, fjällbjörkskog och granskog). Det visade sig att nedbrytningshastigheten var långsammast på fjällheden, där spillningshögarna fortfarande var kvar efter fyra år. Den exponentiella nedbrytningshastigheten beräknades till -0.027 högar/vecka om nedbrytningen antas ske under barmarksperioden. I skogshägnen gick nedbrytningen snabbare och alla högar var borta inom två år. Vid spillningsinventeringar på kalfjällsområdet eller områden med liknande marktyp, där syftet är att studera djurens habitatval över en längre tid rekommenderas att använda den så kallade ”faecal accumulation rate”-metoden, där man inventerar orensade ytor. Det ger en generell bild av hur djuren använt området under en längre period, eftersom nedbrytningen av spillning är långsam i sådana habitat.

Bästa läsare! Välkommen att läsa artiklar i detta nya nummer av Techne Serien, det tredje numret under år 2021. I numret finns sex artiklar vars gemensamma nämnare kan reduceras till ordkonstruktionerna samskapande, meningsskapande och tvärvetenskapande. Den första artikeln Video Data Analysis for Tracing Emotional Aspects of Collaborative Design and Making Processes av Tiina Paavola, Kaiju Kangas, Sirpa Kokko, Sini Riikonen, Varpu Mehto, Kai Hakkarainen och Pirita Seitamaa-Hakkarainen, beskriver införandet av en systematisk analys på tre nivåer för videoanalys, för att spåra emotionella aspekter av en Makercentrerad samarbetsdesign och tillverkningsprocess. För analys av longitudinella samarbetsprocesser utvecklades den visuella analysmetoden Making-Process-Rug, som möjliggör spårning av materialmedierade verbala och förkroppsligade tillverkningsprocesser. Metoden exemplifieras genom en fallstudie där en grupp elever i årskurs 7 använde traditionella och digitala tillverkningstekniker för att uppfinna, designa och tillverka artefakter. Datamaterialet utgörs av 11 timmar videofilm som analyseras på tre nivåer bestående av makro, mellanliggande och mikro nivå. Resultaten visar att metoden för att identifiera känslor från videodata har potential för pedagogisk forskning inom olika områden, men att kulturspecifika uttryck och tolkningar av känslor kräver särskild uppmärksamhet i fortsatt metodutveckling. I den andra artikeln Laddad slöjd – slöjdkunnande och slöjdföremåls meningsskapande, strävar Marléne Johansson att utifrån slöjdforskning och historiska, sociala och kulturella grunder ge en översiktlig bild och lyfta fram hur slöjd, slöjdkunnande och slöjdföremål kan uppfattas ’laddade’ på olika vis. Artikeln inleds med beskrivningar om olika redskaps och föremåls laddningar. Med hjälp av en sax, en nål och en jeansväska illustreras hur olika varianter av respektive redskap har olika laddningar. En sax är inte bara en sax, den kan t ex vara en fårklippningssax, leksakssax i plast, tillklippningssax, plåtsax, kirurgsax, taggsax, broderisax, knapphålssax eller frisörsax, var och en med sin egen form, sitt eget specifika användningsändamål och laddning. Johansson belyser vidare hur skolslöjd och slöjdkunnande ger och ges laddningar samt för resonemang om slöjdkunnande och slöjdföremåls meningsskapande i och utanför skolan. Artikeln avslutas med att lyfta fram behovet av en breddad syn på slöjdens kunskapsform, och vad det kan innefatta att arbeta i hela processer utifrån idéer, olika material och redskap till ett fysiskt föremål. Artikeln ”Det blir ofte vanskelig å få til de tverrfaglige greiene” Et lærerperspektiv på tverrfaglighet av Torunn Paulsen Dagsland tar läsaren till tvärvetenskapliga utmaningar och möjligheter som den nya läroplanen för den norska grundutbildningen ger. Artikeln belyser hur den övergripande delen av läroplanen beskriver begreppet tvärvetenskapligt som en pedagogisk princip och hur detta tillåter lärare att konstruera sin egen förståelse för vad ett tvärvetenskapligt tillvägagångssätt är, och hur olika former av tvärvetenskaplig undervisning kan formas. Undersökningen bygger på dokumentanalys och intervjuer med tolv lärare i gymnasiet som undervisar i naturfag och i kunst og håndverk. Den teoretiska ramen för studien utgörs av Goodlads läroplansteori. Artikeln beskriver vad lärarna placerar i begreppet tvärvetenskapligt och hur de operationaliserar detta i sin undervisning. Studien visar att majoriteten av lärarna hävdar att tvärvetenskap innebär undervisning där ämnen integreras och glider in i varandra. Undersökningen visar dock att när lärarna ser på sin egen operationaliserade undervisning, märker de att de förstår och tillämpar den tvärvetenskapliga metoden på olika sätt. Den fjärde artikeln utgörs av Reasons for knitting blogging and its importance for crafting av Katja Vilhunen, Sinikka Pöllänen and Harri Pitkäniemi. I artikeln beskrivs en studie om orsaker till varför många som håller på med stickning, också väljer att blogga om sin verksamhet och hur bloggandet i sin tur stödjer hantverket. Studien genomfördes som en mixed-methods studie där det empiriska materialet insamlades genom två online enkäter under två olika år i samma grupp av finska bloggare, samt genom essäer skriva efter de senare enkäterna. Studiens kvantitativa data fokuserade på tidsrelaterade förändringar i bloggningen, medan det kvalitativa datat användes som klargörande beskrivningar. Resultaten visar att det fanns flera orsaker till bloggning om stickande. Orsakerna bestod av inspiration och materialisering, känsla av samhörighet och gemenskapsstöd, samt uppmuntran, reflektion och minnen. Studien antyder att stickning och bloggning kompletterade varandra, och att bloggningen stödde utvecklingen av bloggarnas stickning till en seriös fritidsaktivitet bestående av meningsfulla långsiktiga aktiviteter och tydliga mål. Den femte artikeln i numret är skriven av Stina Westerlund och Marcus Samuelsson. Artikeln Lära sig att stå ut – ett bidrag till diskussionen om varför vi har slöjd i skolan fokuserar på den stundvis högljutt ställda frågan som svenska slöjdlärare får bemöta om slöjdens varande som läroämne. Forskarna förankrar diskussionen i teorier om motstånd och ledarskap. Datamaterialet i studien utgörs av tidigare insamlade videoobservationer som tar fasta på hur tre lärare förhåller sig till elever som möter externt eller internt motstånd under slöjdprocesser. Studien visar att lärarnas olika sätt att förhålla sig till, arbeta med och språkliggöra motståndet som eleverna upplever, gör att elevernas erfarenheter av motstånd i skolslöjden blir olika. Artikeln lyfter även fram diskursen om slöjd som ett roligt ämne och vad detta medför för både lärare och elever i stunder av motstånd. Avslutningsvis konstateras att lärares arbete att ge olika typer av stöd utifrån situation och individ är både komplext och utmanande. Enligt forskarna kvarstår det ett behov av att studera balansen mellan olika typer av stöd i slöjdundervisning samt vidareutveckla begrepp som fördjupat ringar in olika kvaliteter i hur lärare i slöjd leder undervisningen. Numrets sista artikel, Utbytesstuderandes erfarenheter av slöjd på universitetsnivå, är skriven av Pia Brännkärr. I artikeln diskuteras universitetens internationalisering från ett mottagarperspektiv. Forskningsfrågan för studien lyder: Vilka erfarenheter synliggör utbytesstuderande från slöjdkursen de deltagit i? Det empiriska materialet består av 13 utbytesstuderandes skriftliga kursuppgifter från en slöjdkurs hösten 2018 vid Åbo Akademi. Genom tematisk analys och med hjälp av programmet Nvivo har studerandes texter analyserats och fem teman har skapats. Resultaten visar att utbytesstuderandes erfarenheter handlar om känslor och personlig utveckling, reflektioner gällande ämnesteknologi, den kommande lärarprofessionen, kontakten till och interaktionen med medstuderande och lärare, samt kopplingar och reflektioner till det omgivande samhället och hemlandet. Studien ger ett internationellt perspektiv på slöjdupplevelser, samt kunskap som hjälper mottagande universitet och lärare att i framtiden anpassa verksamheten så att studerande får bästa möjliga utbyte och erfarenhet. Med dessa artiklar önskar jag er givande och tankeväckande lässtunder, och uppmanar er att aktivt använda Techne Seriens artiklar i utbildning och forskning. Tillsammans bidrar vi till att slöjdforskningen stärks och sprids! En vacker sommardag i Vasa 2021, Mia Porko-Hudd Huvudredaktör

AbstractTiles are an essential element of a design or architecture. As part of the work of architecture, the floor can be compacted soil, marble rocks, organic types such as wood, bamboo etc. Encaustic tiles is one of the products which are the elements to meet the needs and desires of man both in terms of technical, artistic or symbolic. This tile was first introduced in Europe in the 1800s. In fact there are several archaeological sites in Indonesia there are tiles of this type. How these tiles can get to the archipelago and how the use and function. The method used in this research is descriptive qualitative research method. It is by doing a search of facts with proper interpretation, by studying the problems of society in a particular situation or period including the relationships, attitudes and ongoing process and its influence on the phenomenon. The purpose of writing this article to give an overview on some of the facts about the existence of the tiles from Europe and its use in the archipelago. The results obtained showed enkaustik tiles are spread evenly from the eastern region to the western region of the archipelago and placed in various types of buildings and parts of architectural space. Keywords: tile, encaustic, architecture, decorative arts, symbol, identity AbstrakUbin merupakan elemen penting dari sebuah rancang bangun atau arsitektur. Sebagai bagian karya arsitektur lantai dapat berupa tanah yang dipadatkan, batuan marmer, jenis organik seperti kayu, bambu dan sebagainya. Ubin encaustic (enkaustik) merupakan salah satu produk yang merupakan elemen untuk memenuhi kebutuhan dan hasrat manusia baik dalam hal teknis, seni maupun simbolik. Ubin ini dikenalkan pertama kali di Eropa tahun 1800an. Faktanya ada beberapa situs arkeologi di Indonesia terdapat ubin-ubin jenis ini. Bagaimana ubin ini dapat sampai ke Nusantara dan bagaimana penggunaan dan fungsinya. Metode yang digunakan dalam penelitian ini adalah metode penelitian kualitatif deskriptif. Ini dengan melakukan pencarian fakta-fakta dengan interpretasi yang tepat, dengan mempelajari masalah masyarakat dalam situasi atau masa tertentu termasuk dengan hubungan, sikap dan proses yang sedang berlangsung dan pengaruhnya terhadap suatu fenomena. Tujuan penulisan artikel ini untuk memberikan gambaran atas beberapa fakta tentang keberadaan ubin-ubin yang berasal dari Eropa ini dan penggunaannya di Nusantara. Hasil yang diperoleh menunjukkan ubin-ubin enkaustik ini tersebar secara merata dari wilayah timur hingga wilayah barat Nusantara dan di tempatkan di berbagai jenis bangunan dan bagian ruang sebuah bangunan arsitektur. Kata kunci: ubin, encaustik, arsitektur, seni hias, simbol, identitas

SammanfattningDenna studie fördjupar kunskapen i tidigare forskning om ledarskap i det didaktiska rummet, dvs. inramningen av aktuell undervisningssituation oavsett plats. Syftet var att (a) identifiera och klassificera mönster och trender om lärares ledarskap i det didaktiska rummet 1980-2013, (b) jämföra och diskutera resultaten, och (c) peka ut en framtida forskningsinriktning. Metoden är en systematisk litteraturöversikt (SLR) med en kvantitativ och kvalitativ innehållsanalys. Resultaten visar att hälften av forskningen utfördes under 2006-2013. Resultaten visar också att lärarnas ledarskap är ett västerländskt fenomen som blivit alltmer relevant under senare tid. Dessutom finns det två frågor som kan kopplas till detta ledarskap: oklara gränser mellan olika typer av ledarskap och en sammanblandning av lärares personlighet och ledarstil. Detta understryker förekomsten av kontextuella och situerade didaktiska strategier samt flexibla ledarstilar i det didaktiska rummet. Studien visar förvisso på medvetenheten om olika didaktiska aspekter, men det saknas forskningsdesigner som införlivar den didaktiska komplexiteten.Nyckelord: didaktik; didaktiskt ledarskap; litteraturgranskning; lärares ledarskapAbstractThis study deepens our knowledge about research on leadership in the didactic room, i.e., the framing of the current teaching situation, regardless of its location. The objective was to (a) identify and classify patterns and trends concerning teachers’ leadership in the didactic room from 1980 to 2013, (b) compare and discuss the findings, and (c) point to a future research agenda. The method is a systematic literature review (SLR) with a quantitative and qualitative content analysis. The results revealed that half of the research on this topic was performed from 2006 to 2013. The results also show that teachers’ leadership appears to be a Western phenomenon that is becoming increasingly relevant in our time. Two issues could be linked to this leadership: the unclear boundaries between different types of leadership and confusion about teachers’ personalities and leadership styles. This underlines the importance of contextual and situated didactic strategies and flexible leadership styles in the didactic room. Even if this study shows that an awareness of different didactic aspects exists concerning teachers’ leadership, a comprehensive approach to designing studies that incorporate the didactic complexities is lacking.Keywords: didactic, didactic leadership, literature review, teachers’ leadership

Tigran Zotov, Deimantas Šukys Respublikinės Vilniaus universitetinės ligoninės Urologijos skyrius, Šiltnamių g. 29, LT-04130 Vilnius El. paštas: deimasukys@gmail.com Įvadas Varikocelė yra gan dažna liga, nustatoma 10 proc. suaugusių vyrų, ir net 25 proc. tų vyrų, kurie tiriami dėl nevaisingumo. Varikocelė mažina sėklidžių apimtį, blogina spermos kokybę ir Leidigo ląstelių funkciją. Po varikocelės gydymo sėklidė padidėja, pagerėja spermos kokybė. Respublikinėje Vilniaus universitetinėje ligoninėje buvo pradėta naudoti mikrochirurginė varikocelės gydymo metodika. Metodai Nuo 2009 m. balandžio iki 2011 m. gegužės buvo atliktos septynios varikocelektomijos operacijos naudojant mikrochirurginę techniką. Rezultatai Intraoperacinių ar ankstyvųjų pooperacinių komplikacijų nebuvo. Iškvietus pakartotinio patikrinimo operuotus pacientus nerasta nė vieno varikocelės recidyvo. Išvados Varikocelė yra gan dažna liga, galinti lemti nevaisingumą. Dėl nevaisingumo besikreipiantiems vyrams, kuriems yra klinikinė varikocelės raiška ir nenormalius spermos tyrimas, indikuojamas operacinis gydymas. Jei yra galimybė pasinaudoti operaciniu mikroskopu, tikslinga atlikti mikrochirurginę varikocelektomiją, o jei tokios galimybės nėra, pirmučiausia alternatyva yra laparoskopinė varikocelektomija. Reikšminiai žodžiai: varikocelė, chirurginis gydymas. Varicocele treatment by the microsurgical method Tigran Zotov, Deimantas Šukys Republican Vilnius University Hospital, Department of Urology, Šiltnamių Str. 29, LT-04130 Vilnius, Lithuania E-mail: deimasukys@gmail.com Background Varicocele is a rather frequent disease found in 10% of adult males and in 25% of infertile men. Varicocele reduces the testicular volume, declines sperm quality and the function of the Leydig cells. After varicocele treatment, the testicular volume increases and sperm quality improves. Varicocele treatment by the microsurgical method was started at the Republic Vilnius University Hospital. Methods Seven varicocelectomies by the microsurgical way were performed from April 2009 till May 2011. Results No intraoperative or early postoperative complications were observed. There was no varicocele recurrences found on postoperative control visits. Conclusions Varicocele is a rather frequent disease which can cause infertility. Its surgical treatment is indicated in cases of a clinically apparent varicocele and abnormal sperm analysis. If possible (where a surgical microscope is accessible), microsurgical varicocelectomy is the preferred way of treatment. Laparoscopic varicocelectomy is the method of choice if there is no possibility to perform a microsurgical procedure. Key words: varicocele, surgical treatment

Gintaras Turkevičius1, Stanislovas Stankevič2, Arimantas Grebelis3, Rasa Čypienė3, Palmyra Semėnienė31 Vilniaus universiteto ligoninės Santariškių klinikų Širdies chirurgijos centras,Santariškių g. 2, LT-08661 Vilnius2 Vilniaus universiteto ligoninės Santariškių klinikų Anesteziologijos,intensyvios terapijos ir skausmo gydymo centras, Santariškių g. 2, LT-08661 Vilnius3 Vilniaus universiteto Širdies chirurgijos centras, Santariškių g. 2, LT-08661 VilniusEl paštas: chirurgai@santa.lt Ligoniai ir metodai 58 ligoniai (amžiaus vidurkis 66 metai), NYHA III–IV funkcinės klasės, suskirstyti į dvi grupes. Pirmoje grupėje (19 ligonių) taikyta pastovi retrogradinė drungno kraujo kardioplegija, antroje (39 ligoniai) – antegradinė frakcinė drungno kraujo kardioplegija. Aortos perspaudimo laikas 93 ± 5 min. Abiejų grupių ligoniams buvo vertinamas savaiminis širdies veiklos atsikūrimas po aortos atleidimo, EKG normalizavimosi laikas, trukmė nuo aortos atleidimo iki dirbtinės kraujo apytakos sustabdymo, adrenomimetikų poreikis pirmą pooperacinę parą, echoskopinis kairiojo skilvelio funkcijos įvertinimas prieš operaciją ir po jos. Rezultatai Išgyveno 54 ligoniai, mirė 4 (po 2 iš abiejų grupių). Vienas ligonis mirė nuo smegenų pažeidimo, du nuo dauginio organų nepakankamumo ir vienas nuo širdies silpnumo. Buvo geresni visų vertinamų tyrimų antros ligonių grupės rezultatai (1 lentelė). Išvados Trijų širdies vožtuvų korekcijos operacijose miokardo apsaugai tinkama naudoti tiek pastovi retrogradinė drungno kraujo kardioplegija, tiek frakcinė antegradinė drungno kraujo kardioplegija. Kiek geresni buvo antros ligonių grupės rezultatai. Pagrindiniai žodžiai: kardioplegija, vožtuvų korekcija Evaluation of tepid blood cardioplegia in three heart valve surgical correction Gintaras Turkevičius1, Stanislovas Stankevič2, Arimantas Grebelis3, Rasa Čypienė3, Palmyra Semėnienė31 Vilnius University Hospital „Santariškių klinikos“, Cardiac Surgery Centre, Santariškių str. 2, LT-08661 Vilnius2 Vilnius University Hospital „Santariškių klinikos“, Anesteziology,Intensive Care and Pain Management Center, Santariškių str. 2, LT-08661 Vilnius3 Vilnius University, Cardiac Surgery Centre, Santariškių str. 2, LT-08661 VilniusE-mail: chirurgai@santa.lt Objective Analysis of myocardial protection technique for triple valve surgery was performed. Patients and methods Fifty-eight NYHA III–IV F.cl patients, mean age 66 years, were the investigated. All the patients were divided into two groups. Continuous retrograde tepid blood cardioplegia was used in group I patients (19) and antegrade intermittent tepid blood cardioplegia in 39 patients (group II). Aorta cross-clamp time was 93 ± 5 min. After declamping the aorta, the following criteria were analysed: heart rhythm self-restoration, time to ECG normalization and time from declamping the aorta till weaning from CPB (reperfusion), epinephrine doses after surgery, left ventricle ejection fraction before and after procedure. Results Fifty-four patients survived and 4 patients died after surgery. The causes of death were: 1 – postoperative brain damage, 2 – multiorgan failure, 1 – severe heart failure. Postoperative heart function was better preserved in group II of the patients. Conclusions Both type of cardioplegia are suitable for triple valve surgery. A slight improvement of hemodynamic data was noted when intermittent tepid blood cardioplegia was used. Key words: cardioplegia, valve correction

Background / ObjectiveThis retrospective study aimed to clarify one of the minimally invasive therapies – Radiofrequency ablation (RFA) – performance, extremeness and 5-year survival in patients with small renal tumors.Patients and methods118 patients (77 men (65%), and 41 women (35%) with mean age of 68.72 (± 10.12 ) years) were treated with RFA method in Vilnius University Institute of Oncology Urology Section, and since 2003 September 17 till 2012 December 6 were performed144 renal tumor RFAs. All renal tumors RFAs were performed percutaneously in the projection of the skin, under local or general anesthesia. Procedures were performed by one or several small (up to 1 cm) incisions, and in the US control electrodeswere introduced. Since May 2011, 30 RFAs were performed with three electrodes and US control with CT navigation, just a day before the operation additionally titanium markers were put in around the kidney tumor.ResultsSince 2003 till 2007 years our patient’s follow-up method was US examination. However, in case of suspicion of tumor progression, percutaneous renal biopsy and CT were performed. From 2007 year patients were follow-up with CT. The ablationzone, contrast agent accumulation and the ablation of the edge were evaluated. Average tumor size was 2.8 (± 0.9) cm. By histology, mainly there were malignant tumors, much less benign, a minority remained histologically unconfirmed.In our study we found out that the most radical renal tumor RFAs were done in the control of US with CT navigation, when additionally around the renal tumor titanium markers were added. Also we clarified, that procedure is more radical whenperformed using three electrodes. The most common postoperative complication was paranephric hematoma.ConclusionsAfter RFA, 2-year survival rate is 90 %, 5 years – 58%. Death risk factors: tumor size, higher ASA class, non-radical surgery, metastases or other oncologic process.Key words: Radiofrequency ablation, survival, observation, fiducial markers.Inkstų navikų radiodažninės abliacijos pažanga Lietuvoje Įvadas / tikslasMūsų atlikto retrospektyviojo tyrimo tikslas – išsiaiškinti vieno iš minimaliai invazinių gydymo metodų – radiodažninės abliacijos (RDA) efektyvumą, radikalumą ir mažus inkstų navikus turinčių pacientų penkerių metų išgyvenamumą.Ligoniai ir metodai118 pacientų (77 vyrai (65 %) ir 41 moteris (35 %), amžiaus vidurkis 68,72 ± 10,12 metų) buvo gydyti RDA metodu Vilniaus universiteto Onkologijos instituto (VUOI) Urologijos skyriuje. Jiems nuo 2003 m. rugsėjo 17 d. iki 2012 m. gruodžio 6 d. buvo atliktos 144 inkstų navikų RDA. VUOI visos inkstų navikų RDA atliktos perkutaniškai, kai sukėlus vietinę ar bendrąją nejautrą, inksto projekcijos odoje atliekama viena ar kelios nedidelės (iki 1 cm) incizijos, per kurią/kurias kontroliuojant ultragarsu (UG) įkišami elektrodai ir atliekama RDA procedūra. Nuo 2011 m. gegužės 30 d. atliktos RDA su trimis elektrodais, kontroliuojamos ultragarsu su kompiuterinės tomografijos (KT) navigacija, tik dieną prieš operaciją papildomai UG kontroliuojamu būdu suleidus titaninių žymenų (TŽ) aplink inksto naviką.RezultataiMūsų tyrime nuo 2003 m. iki 2007 m. taikytas ultragarsinis ligonių stebėjimo metodas. Įtarus lokalų naviko progresavimą, buvo atliekama perkutaninė inksto biopsija ir KT. Nuo 2007 m. stebėta tik atliekant KT, kurios metu vertinta abliacijos zona, kontrastinės medžiagos (k/m) kaupimas joje ir abliacijos kraštas. Vidutinis naviko dydis buvo 2,8 (± 0,9) cm. Pagal histologiją, daugiausia buvo piktybinių navikų, daug mažiau – gerybinių, mažoji dalis liko histologiškai nepatvirtinta.Radikaliausios inkstų navikų RDA buvo atliktos kontroliuojant UG su KT navigacija ir prieš operaciją UG kontroliuojamu būdu papildomai suleidus aplink naviką titaninių žymenų. RDA yra radikalesnė, kai atliekama naudojant tris elektrodus. Duomenys parodė, kad dažniausia pooperacinė komplikacija buvo paranefrinė hematoma.IšvadosPo RDA procedūros apskaičiuota dvejų metų išgyvenamumo tikimybė – 90 %, penkerių metų – 58 %. Mūsų tyrime nustatyti mirties rizikos veiksniai – naviko dydis, aukštesnė ASA klasė, neradikali operacija, metastazės iš anamnezės, kito organo onkologinis procesas.Reikšminiai žodžiai: radiodažninė abliacija, išgyvenamumas, stebėjimas, titaniniai žymenys.

Giedrius Kviecinskas1, Artūras Razbadauskas2, Rimvydas Gutauskas21 Klaipėdos jūrininkų ligoninės Chirurgijos klinika,Liepojos pl. 45, LT-5809 KlaipėdaEl paštas: kviecing@takas.lt2 Klaipėdos universitetas,H. Manto g. 84, LT-5800 KlaipėdaKlaipėdos jūrininkų ligoninės Chirurgijos klinika,Liepojos pl. 45, LT-5809 Klaipėda Įvadas / tikslas Teigiama, kad Raynaud fenomenas būdingas apie 22% pasaulio žmonių. Moterims jis pasitaiko penkis kartus dažniau nei vyrams. Darbo tikslas – išsiaiškinti Raynaud fenomeno chirurginio gydymo ankstyvuosius rezultatus. Metodas Darbo pobūdis retrospektyvus. Nagrinėtos 1997–2003 m. Klaipėdos jūrininkų ligoninėje nuo Raynaud sindromo gydytų ligonių, kuriems buvo atliktos krūtininės simpatektomijos, ligos istorijos ir ambulatorinės kortelės. Naudojant šalčio mėginį, lyginti priešoperaciniai duomenys ir ankstyvieji krūtinės simpatektomijos rezultatai. Šalčio mėginys – tai kraujo įsotinimo deguonimi matavimas didžiajame rankos piršte, palaikius plaštaką penkias minutes +2, +3 °C temperatūros tekančiame vandenyje. Nustatant operacijos indikacijas atsižvelgta į ligos trukmę, gretutines ligas. Ligoniai tirti ieškant galimo krūtinės atvaros sindromo, taip pat jiems atlikta žvaigždinio mazgo blokada. Rezultatai 1997–2003 metais Klaipėdos jūrininkų ligoninėje 22 ligoniams atliktos 23 torakalinės simpatektomijos operacijos. Visiems jiems prieš operaciją ir antrą pooperacinę parą atliktas šalčio mėginys, siekiant įvertinti operacijos veiksmingumą. Atliekant šalčio mėginį prieš operaciją, kraujo įsotinimas deguonimi buvo neišmatuojamas ir pasiekdavo normalią ribą (95–99% SaO2) po 30–36 minučių. Antrą pooperacinę parą kraujo įsotinimas deguonimi sunormalėdavo per 1–2 minutes. Išvados Tyrimai rodo, kad chirurgiškai gydant Raynaud fenomeną, gaunami geri rezultatai ankstyvuoju pooperaciniu laikotarpiu. Prasminiai žodžiai: Raynaud fenomenas, torakalinė simpatektomija, mažai invazyvi chirurgija, saturacija The Raynaud phenomenon: early results of surgical treatment Giedrius Kviecinskas1, Artūras Razbadauskas2, Rimvydas Gutauskas2 Background / Objective The Raynaud disease phenomenon is found in about 22% of the world's population. This syndrome affects women more frequently than men. The study reports on the effectivity of thoracic sympathectomy in 1997–2003. This effectivity was valuated by a new method – oxygen saturation repair after "cold test" in the middle finger of the operated on side. Methods This work is a retrospective survey of the investigation and treatment of patients with Raynaud syndrome. We established the indications of the surgical treatment of Raynaud's phenomenon. The "cold test" was employed to observe short-term results of this treatment. The "cold test" is the measurement of O2 saturation in the middle finger of the hand after keeping it for 5 minutes in water at (+2)–(+3) C. The "cold test" was used to test patients before operation and on the second postoperative day after thoracic sympathectomy. To determine the indications of surgical treatment, we considered the concomitant diseases and the duration of Raynaud's phenomenon. The patients were investigated for the possibility of thoracic outlet syndrome. Before surgery, for all patients the ganglion stellatum blockade was performed. Results During 1997–2003, 23 sympathectomies for 22 patients were performed. All patients were tested with the "cold method" before surgery and on the second postoperative day. Before operation, O2 saturation was unmeasurable and restored till the normal range after 30–36 minutes. On the second postoperative day the saturation was unmeasurable too, but it restored to the normal range in 1–2 minutes. Conclusions The surgical treatment of Raynaud's phenomenon is effective in a short postoperative period. The "cold method" is effective for evaluating effectivity of thoracic sympathectomy. Keywords: Raynaud's phenomenon, thoracic sympathectomy, minimal invasive surgery, saturation

Donatas Venskutonis, Virmantas Daubaras, Juozas KutkevičiusKauno medicinos universiteto Bendrosios chirurgijos klinika,Kauno 2-oji klinikinė ligoninė,Josvainių g. 2, LT-3021El paštas: virmis@vide.lt Įvadas / tikslas Apie 5–10% žmonių ūminiu apendicitu suserga būdami vyresnio amžiaus. Tyrimo tikslas – įvertinti vyresnio amžiaus žmonių, gydytų nuo apendicito, skundus, medicininės apžiūros, laboratorinių, instrumentinių tyrimų duomenis, laiką iki atvykimo į ligoninę ir diagnostinio laikotarpio trukmę, bendrą gulėjimo stacionare trukmę, apendicito patologines formas, komplikacijas ir baigtis, statistiškai įvertinti skirtumus, susijusius su lytimi. Ligoniai ir metodai Retrospektyviai išanalizuotos 158 vyresnio amžiaus žmonių, sirgusių ūminiu apendicitu 1991–2000 metais, ligos istorijos, įvertinti ligonių skundai, medicininės apžiūros, laboratorinių, instrumentinių tyrimų duomenys, laikas iki atvykimo į stacionarą ir diagnostinio laikotarpio trukmė, bendra gulėjimo stacionare trukmė, nustatytos patologinės apendicito formos, įvertintos komplikacijos ir baigtys. Rezultatai Vyrų ir moterų sergamumas ūminiu apendicitu yra panašus, mūsų duomenimis, jis šiek tiek dažniau pasireiškia moterims (55,7%) negu vyrams (44,3%). Ligoniai dažniausiai skundžiasi pilvo skausmu (100%), pykinimu (65,8%), vėmimu (43,7%), kiek rečiau dujų susilaikymu (37,3%), burnos džiūvimu (37,3%). Medicininės apžiūros duomenimis, visiems ligoniams buvo pilvo skausmas (100%), rečiau liežuvio apnašos (72,2%), teigiami Kocherio (44,9%) ir Rovzingo (39,9%) simptomai. Vidutinis nustatytas leukocitų skaičius buvo 11,4×109/l. Laikas, praėjęs nuo simptomų pradžios iki hospitalizavimo, yra gana ilgas (2 paros), o laikas nuo hospitalizavimo iki operacijos – 4,11 val. Išvados Vyresnio amžiaus žmonėms būdingas ilgas ikioperacinis laikotarpis. Dažniausi šių ligonių skundai yra pilvo skausmas, pykinimas, vėmimas. Pilvo skausmingumas nustatomas visiems ligoniams, paprastai dešinėje klubinėje srityje (87,3%). Raumenų tempimas dešinėje klubinėje srityje būdingas 67,7% ligonių, pilvaplėvės dirginimo reiškiniai dešinėje klubinėje srityje – 66,5%. Klinikinių požymių raiškos dažnumo skirtumas vyrų ir moterų statistiškai nereikšmingas. Prasminiai žodžiai: ūminis apendicitas, vyresnio amžiaus ligoniai. Acute appendicitis in the elderly: symptoms, diagnostics and treatment results Donatas Venskutonis, Virmantas Daubaras, Juozas Kutkevičius Background / objective 5–10% of the population fell ill with appendicitis in advanced age. The aim of the current study was to evaluate complaints of the elderly that had been ill with appendicitis: physical, laboratory, instrumental research data, the time before coming to hospital and the duration of the diagnostic period, in-hospital stay, the pathological forms, complications and outcome of appendicitis, to evaluate the statistical difference between males and females. Patients and methods In the course of the study, the charts of 58 senior patients that had been ill in 1991–2000 were analysed for complaints, laboratory, instrumental research data, time before coming to hospital, duration of the diagnostic period, in-hospital stay, as well as pathologic forms, complications and outcome of appendicitis. Results The frequency of acute appendicitis among male and female was found to be similar. Our data show that female morbidity (55.7%) is a little higher than male (44.3%). Most patients complained of abdominal pain (100%), nausea (65.8%), vomiting (43.7%), delay of wind (37.3%), desiccation of mouth (37.3%). The physical research data showed that all patients had abdominal pain (100%), rarely tousled tongue (72.2%), positive Kocher (44.9%) and Rovsing (39.9%) symptoms. Laboratory research data revealed the average leukocytes number to be 11.4. The interval between the patient’s coming to the hospital and the onset of symptoms and hospitalization was rather long (2 days). The average time from hospitalization till operation was 4 hours 11 minutes. Conclusions The interval between the patient’s coming to the hospital and the onset of symptoms and hospitalization is rather long among elderly patients. Most often complaints among elderly people are: abdominal pain, nausea, vomiting. All patients have abdominal pain, the most often pain localization is in the right lower quadrant (87,3%), right lower quadrant tenderness (67,7 %), irritation of the peritoneum in the right lower quadrant (66,5 %). The clinical differences between men and women are not statistically reliable. Keywords: acute appendicitis, elderly patients.

Dėl adaptacijos suvokiama vaizdo orientacija erdvėje keičiasi. Subjektyvus orientacijos kitimas gali būti paaiškintas normalizacijos efektu (Gibson, Radner, 1937), kai suvokiama adaptacinė tiesė subjektyviai pasisuka horizontalės ar vertikalės link. Gibsonas šiuo atveju vertikalumą ir horizontalumą vadina normomis, kurių atžvilgiu ir nustatoma bet kurių objektų orientacija. Vėlesni tyrimai parodė, kad toks normalizacijos supratimas neleidžia paaiškinti kitų suvokimo efektų, susijusių su regos sistemos adaptacija (Mitchell, Muir, 1976; Fomin et al., 1979). Buvo suformuluota hipotezė, kad yra dar viena "norma" - 45° orientacijos norma (Fomin et al., 1979). Tačiau eksperimentais ši orientacija nebuvo tirta.Trims tiriamiesiems eksperimento metu buvo pastoviai pateikiamas adaptacinis dirgiklis (trys pasvirusios tiesės, kurių ilgis buvo 2°, o atstumas tarp jų - 20 regimojo kampo minučių), į kurį jie adaptuodavosi. Po pradinės 30 s adaptacijos, kai tiriamieji sutelkdavo žvilgsnį į adaptacinių tiesių vidurį, buvo pateikiama testinė tiesė, nutolusi 8-iais regimojo kampo laipsniais nuo adaptacinių. Jos orientaciją parinkome intervale { F + n × 0,5°} atsitiktinai; čia F - adaptacinės tiesės kampas, n - atsitiktinis sveikasis skaičius iš intervalo [-10 ... 10]. Tiriamasis privalėjo nurodyti, ar testinė tiesė buvo pasukta prieš, ar pagal laikrodžio rodyklę adaptacini ų tiesių atžvilgiu (buvo taikomas priverstinio atsako metodas). Visą laiką ekrane buvo rodomos adaptacin ės tiesės ir tiriamasis sutelkdavo žvilgsnį į adaptacinių tiesių centrą. Darbe tirtos adaptacinių tiesių orientacijos vertikalės atžvilgiu buvo: -10°, 0°, 10°, 35°, 45°, 55°, 80°, 90° ir 100°.Nustatyta, kad dėl adaptacijos į vaizdo orientacijas, be jau žinomų stabilių padėčių 0° ir 90°, egzistuoja dar bent viena stabili padėtis 45°. Šios trys suvokiamos orientacijos adaptacijos metu nekinta, išlieka stabilios ir gali būti normos. Tiesės, kurių orientacija skiriasi 10° nuo normos, adaptacijos metu suvokiamos kaip pasisukusios artimiausios normos orientacijos link. Eksperimentų rezultatai palyginami su teoriniu modeliu. EFFECT OF ADAPTATION ON PERCEPTION OF IMAGE ORIENTATION IN SPACERytis Stanikūnas, Henrikas Vaitkevičius, Algimantas Švegžda, Aušra Daugirdienė SummaryPerceived line orientation changes during prolonged inspection time. Gibson and Radner (1937) attribute it to the normalization effect (perceptually adapting line shifted towards horizontal or vertical one). According to Gibson orientation of presented line is evaluated with respect to horizontal and vertical ones, which are called "norms". Later investigations had shown that this normalization couldn't explain other phenomena related with adaptation (Mitchell, Muir, 1976; Fomin et al., 1979). The hypothesis had been presented that also should be 45° orientation norm (Fomin et al., 1979). However, this orientation has not been investigated. Our task was to investigate the influence of line orientation on perceived tilt in the course of adaptation. Four subjects were presented with adapting stimulus consisting of 3 parallel lines 2 deg of arc in length and distance between lines was 20 min of arc. After initial adaptation (30 s) the test line oriented at F + + n×0.5° to the adapting line appeared at 8 deg of arc distance from the center of the adapting stimulus. The integer n was chosen randomly from interval [-10 ... 10]. Subjects were required to make a 2AFC judgment whether test line appeared to be tilted clockwise or anticlockwise relative to the adapting lines. The inclinations of adapting lines were from: -10°, 0°, 10°, 35°, 45°, 55°, 80°, 90° and 100° to vertical. The results for all subjects show that three orientations: 0°, 45°, and 90° appear to be "stable norms". The lines with orientation deviations in 10° from "norms" were perceptually tilted towards the closest of "norms" in the course of adaptation. The experimental results are compared with those predicted by the proposed model.

Artikeln behandlar multidisciplinaritet, interdisciplinaritet och transdisciplinaritet med fokus på barnkulturforsking. Inledningsvis konstateras att tvärvetenskaplighet är ett populärt begrepp, då man utgårifrån att ny kunskap och nya frågor genereras i gränsområdena mellan discipliner. För det andra visarett historiskt perspektiv att vetenskapen hela tiden förändras. Förutom av metoder, teorier och forskningsobjekt hålls discipliner samman av sina traditioner och bildar tolkningssamfund med internaliserade principer. Barndomsforskningen presenteras i ett tredje avsnitt som ett multidisciplinärtforskningsområde med ett centralt transdisciplinärt element: idén om barn som samhälleliga och kulturella aktörer. Det transdisciplinära beskrivs som en ”etisk puls”, som kan korsa också gränsernamellan vetenskap, kultur och samhälle. I följande avsnitt diskuteras värdet av interdisciplinära forskningsprocesser och tolkningssamfundens inverkan på innebörden av begrepp. Interdisciplinaritet kanöka forskningens reflexivitet men förutsätter vetenskaplig realism. Till sist diskuteras barnkulturforskningen som tvärvetenskapligt forskningsområde. Dess transdisciplinära element kunde vara idén omdet estetiska som en nyckel till barns verksamhet, och barn som en nyckel till det estetiska.

Med våra avslutande reflektioner vill vi rikta blicken framåt och fråga oss vad det kunskapshistoriska fältet kan bli under 2020-talet. För tillfället befinner fältet sig i ett viktigt formerande skede. Det mest utmärkande draget är att det i dag fyller en integrativ funktion. Detta temanummer är en manifestation av detta. Men för att kunskapshistoria ska utvecklas till ett verkligt värdefullt historievetenskapligt fält krävs det mer. Det behöver utveckla sin generativa potential. En väg framåt som vi pekat på här är att utforma nya analytiska begrepp, metoder och perspektiv. En annan kan vara att forskningskluster bildas kring speciella teman och fenomen, företrädesvis sådana som inte överlappar med etablerade forskningsfält. En tredje väg är samarbeten mellan olika lokala kunskapshistori- ska forskningsmiljöer och forskargrupper, både inom och utanför Norden. I samtliga fall menar vi att det bör finnas en genuin strävan att visa hur en kunskapshistorisk ingång påverkar utformning, genomförande och resultat. Det ska betyda något annat att bedriva kunskapshistoria än bokhistoria, idéhistoria, mediehistoria, vetenskapshistoria eller utbildningshistoria. Kan vi lyckas med detta realiseras fältets potential. Det finns det alla möjligheter till under 2020-talet.

Artikeln presenterar två kvalitativa studier som fokuserat barns användning av och relation till platserutomhus utifrån barns perspektiv. Studierna genomfördes vid olika tidpunkter, i mitten av 1990-taletoch under åren 2008–2009, med barn i ungefär samma åldrar (9–11 år), med liknande metoder och isnarlika typer av bostadsmiljöer, men i två olika svenska städer. Teoretiska utgångspunkter hämtasfrån barndomssociologin samt barndomsgeografins definitioner av begreppen rum och plats. Syftet äratt undersöka betydelsen av platser utomhus för barn i de båda studierna utifrån frågorna: hur använder och resonerar barn om platser i sin boendemiljö, och vilka likheter och skillnader finns? Gemensamanalys av centrala delar av empirin från de båda studierna visar på stor överensstämmelse mellan resultaten liksom med annan tidigare forskning. Utomhusmiljön representerar viktiga värden i barns vardagsliv, i deras meningsskapande och identitetsarbete oberoende barndomens föränderlighet och avden tidsrymd som förflutit mellan studierna.

PT Guna Senaputra Sejahtera adalah salah satu perusahaan produsen yang memproduksi metal parts, jig, dan dies. Penelitian ini berfokus kepada perbaikan beberapa produk metal parts di perusahaan tersebut yakni lock assy hood, link assy acc, hook engine, bumper dan pipe tilt. Produk-produk tersebut memiliki kendala penanganan kualitas terbanyak diantara 656 produk lainnya sehingga membuat customer complaint yang cukup menganggu pihak perusahaan, sehingga dengan penelitian ini diharapkan dapat memperbaiki kualitas produk dan menurunkan angka cacat produk dengan Metode Seven Quality Tools (fishbone, pareto diagram, histogram, dan pie chart) dan analisa 4M1E (Man, Method, Material, Machine, Environment). Diharapkan dengan melakukan penelitian ini dapat memberikan solusi dan metode baru baik untuk departemen proses produksi dan departemen quality control dan juga pihak manajemen perusahaan dalam menerapkan zero defect untuk setiap produk. Hasil penelitian juga memuat tentang mayoritas kecacatan produk yaitu burry, dirty, scratch, dan finger mark.yang merugikan cost, waktu, dan efisiensi proses. Hal ini diakibatkan belum terlaksananya SOP, kurangnya mesin-mesin terotomasi dan kurangnya maintenance mesin. Sehingga harus diterapkan sosialisasi, training dan sanksi untuk SOP, preventive maintenance mesin, pembuatan ruangan khusus dan pendingin ruangan untuk meningkatkan kenyamanan operator sehingga produktivitas bekerja dapat bertambah.