Academic literature on the topic 'Musikalisk identitet'

<p>”Det man hører, er man selv” er Danmarks Radios P3s yderst velkendte slogan. Det dukkede op i begyndelsen af (20)00’erne som opfindsom og populær afspejling af en moderne forståelse af den rolle musik og medieforbrug spiller for den voksne dansker. Denne artikel handler ikke om P3 som musikkanal, men går bag om det populære slogan og undersøger hvordan musik og identitet spiller sammen. Hvilke (musik)psykologiske teorier belyser musikkens rolle i identitetsdannelsen? Hvordan forskes der i emnet, og hvilke resultater kan der peges på? Forskningen dokumenterer bl.a., at musik bruges aktivt af mange mennesker som en ressource til at konstruere selv-identitet og gruppe-identitet, og til at skabe, opretholde og regulere en mangfoldighed af følelser. Denne oversigtsartikel giver via præsentation af udvalgte teorier og konkrete undersøgelser en bred introduktion til emnet og viser, hvordan musikforskere gennem arbejde med interviews, dagbøger og (musikalske) selvbiografier samt feltarbejde kan beskrive musik som en ofte meget vigtig brik i identitetsdannelsen.</p>

<p>Bernhard Christensen er interessant i et musikalsk identitetsperspektiv, fordi han forener et virke som kirkemusiker med et virke som komponist af jazzpræget musik til revyer og film og som en banebrydende skikkelse inden for musikpædagogik på grundlag af „rytmisk musik“. Artiklen belyser, hvordan denne sammensatte musi- kalske identitet voksede frem, og hvordan den blev opfattet i samtiden. Kilderne er upublicerede dagbogsoptegnelser fra efteråret 1925, en brevveksling med vennen Herman D. Koppel fra perioden 1929-30 og et udvalg af avisomtaler, der beskæftiger sig med dobbeltheden i Bernhard Christensens virke som musiker og komponist.</p>

The development of science and technology and the rapid flow of globalization have indirectly resulted in the degradation of values and the erosion of national identity, especially among youth. Youth become "easy targets" for HOAKS, intolerance, radicalism, SARA issues, negative gangs, crime, terrorism, and other negative views that increasingly erode Pancasila values as part of the national identity. These negative ideas are internalized either through association, social media, negative doctrine, tantalizing offers, mounts of interests of a group, changes in material and educational orientation, and so on. In this regard, karawitan as a cultural product full of local wisdom can be an alternative means of strengthening national identity. This study tries to represent local wisdom in musikals through the Garuda Pancasila song as a material for introducing and practicing gamelan in RW.04 Tukangan youth. The Garuda Pancasila song was chosen as the material for the song because it is one of the national songs; familiar; contains the aesthetic taste of Pancasila, the spirit of nationality, values, the foundation of the state and national identity. The objectives to be achieved from this research are 1) the creation of the Garuda Pancasila song arrangement using the laras slendro gamelan with the creative pop genre, and 2) the training process in the field is expected to encourage the development of a sense of joy playing the gamelan; activated creativity, innovation and expression; the emergence of togetherness, kinship, tolerance, tolerance, empathy, listening to one another, and others, which can strengthen the identity of the nation which is beginning to be eroded.

Denne artikkelen presenterer resultater fra en spørreundersøkelse om grunnskolelæreres kompetanse i musikk og deres valg av undervisningsinnhold i musikkfaget i grunnskolen. Dermed bidrar undersøkelsen til å beskrive hva lærere i musikk kan og hva de vektlegger i sin undervisning, og slik også sammenhengen mellom kompetanse og valg av undervisningsinnhold. Utvalget er 135 lærere som underviser musikk på tredje, sjette og niende trinn i fem kommuner på Østlandet. Datamaterialet analyseres gjennom deskriptiv statistikk og variansanalyser (ANOVA). Resultatene viser at de fleste lærere i musikk er allmennlærere med lite formell kompetanse i musikk fra høyere utdanning. Lærere på lave trinn har vesentlig mindre formell kompetanse enn lærere på høyere trinn, og de deltar også i mindre grad i uformell musikalsk læring gjennom musikkpraksis utenfor skolen. Det er også forskjeller i valg av undervisningsinnhold, og disse forskjellene kan ikke forklares av læreplanens beskrivelse av de ulike trinnene alene. Det ser ut til å være klare sammenhenger mellom hva lærere kan og hva de velger å vektlegge i sin undervisning. Likevel er studiens kanskje viktigste bidrag at den antyder at forskjeller i læreres musikkundervisningspraksis påvirkes av flere forhold, og kompetanse (formell og uformell), læreplanforståelse, profesjonell identitet og kjønn ser ut til å være sentrale faktorer. Nøkkelord: musikk, lærere, kompetanse, undervisningsinnhold, kjønnAbstractThis article presents results from a survey investigating the competence of music teachers in Norwegian primary and lower secondary schools, and their choice of educational content in music lessons. Thus, the survey presents a description of what teachers know, and what they emphasize in their music teaching, and the correspondence between these factors. The sample comprises 135 teachers teaching music in grades three, six and nine in five municipalities. Data is analyzed using descriptive statistics and analysis of variance (ANOVA). The results suggest that most teachers are generalist teachers with sparse musical training from higher education – teachers in lower grades less than teachers in higher grades. The lower grade teachers participate as well to a lesser degree in informal music practices outside school. There are several differences between grade three, six and nine teachers’ choice of educational content, and these differences cannot be explained by curricular differences alone. There seems instead to be systematic correspondence between teachers’ competence and educational content. The results suggest, however, that the differences regarding educational content are affected by an intricate interplay between several factors, including competence, curricular issues, professional identity and gender.Keywords: music, teachers, competence, educational content, gender

Artikkelen dreier seg om betydningen av å anerkjenne egne og andres musikalske røtter. Utgangspunkt for tematikken er hvordan opplevelser av ubehag kan oppstå i situasjoner der religiøst musikalsk innhold er brakt spontant inn i undervisningen av musikklærerstudenter. Artikkelen bygger på erfaringer fra egen lærerutdanningspraksis og kvalitative data samlet inn i forbindelse med mitt doktorgradsprosjekt (Strøm, 2016). Intervjuer med ungdommer som vokser opp i en krysskulturell kontekst danner artikkelens kjerne. Disse dataene brukes for å belyse forholdet mellom religiøs tro og musikalsk identitet samt ressurser og utfordringer som noen av disse ungdommene kan kjenne på i utøvingen av sine musikalske aktørskap. Artikkelen anvender Stones’ (2005) strukturasjonsteori, kalt «strong structuration», som utgangspunkt for å si noe om forholdet mellom aktør og struktur. Jeg ønsker med denne artikkelen å argumentere for krysskulturbegrepets relevans i en musikkundervisningssammenheng samt bidra til økt forståelse for og anerkjennelse av elevers religiøse musikalske røtter og identitet i musikkfaget i grunnskolen.

Syftet med studien är att beskriva skillnader och likheter mellan några elevers musicerande utanför och inom skolans verksamhet. Genom intervjuer med elever som läser i nionde klass samlades data in som underlag för studien. Studien utgår ifrån kategorier som musikstil, privat musicerande, skolmusik och genre, för att beskriva hur relationen ser ut mellan elevens egen musikstil, identitet och skolmusiken. Dessa sätts i relation till läroplanen och om det med utgångspunkt i elevernas svar går att avläsa förutsättningarna att uppnå målen i det centrala innehållet och kunskapskraven. Resultatet visar att det inte finns någon klar bild av den egna musikaliska identiteten men däremot framträder musiklyssnandet som viktigt. Viljan att utmanas och spela sådant som ligger utanför den musikaliska preferensen är svag hos eleverna. De uppfattar att lärarna anpassar undervisningen efter deras egen musikstil. Eleverna påstår också att de får göra lite vad de vill på lektionerna. Resultatet visar på ett glapp mellan det som Lgr 11 säger att musikämnet ska innefatta och det som faktiskt genomförs i undervisningen.

Föreliggande uppsats grundas i en nyfikenhet av och intresse för hur och varför människors upplevelser och uppfattningar av musik, stil, smak och preferenser, förändras och påverkas genom livet. Vilka musikaliska upplevelser etsar sig fast i våra minnen och vilken betydelse har dessa minnen för vår identitetskonstruktion, för vår uppfattning av livsvärlden eller för vår känsla av tillhörighet i sociala eller interpersonella gemenskaper? Det är denna typ av frågor som utformat studiens syfte, med avgränsning av urval mot ungdomar och unga vuxna. Studien utgår ifrån begreppet om musikaliskt habitus som presenters av Lilliestam i relation musikens betydelse och funktion för människan. Identitet betraktas som en mångfacetterad konstruktion och diskuteras utifrån begrep om inre och yttre identitet. Arbetet belyser även relationen mellan identitetsprocessen i läroplanen och hur den behandlas i kurs- och ämnesplanen för musik. Studien har genomförts via ett internettbaserat frågeformulär med öppna frågor som utfördes i tre olika kursen vid en folkhögskola i södra Sverige. Analysen av enkäten är kvalitativt, således är studiens av kvalitativ karaktär. I resultatet framgår det att den emotionella förankringen i en musikupplevelse är det som sätter grunden för våra musikaliska minnen och musik preferenser. Ungdomarna betonar musikens funktion och möjlighet att hjälpa dem uttrycka eller uppleva känslor som fundamentalt för bildande av preferenser, samt för skapandet av ett musikaliskt intresse. Det framkommer även att något verkar ha hänt eller är på gång att ändras inom musikkulturen hos ungdomar, då många av informanterna i studien inte ställer sig i tillhörighet eller gemenskap till någon specifik musik. Istället frammanas ett neutralt förhållningssätt till musiken. Dock samtidigt som musiken beskrivs ha starka känslomässiga och individuella anknytningar. Musiken är knuten till identiteten men förhållandet där emellan ser annorlunda ut gentemot tidigare forskning.

Syftet med denna undersökning är att utforska på vilka sätt den musikaliska bakgrunden ochden musikaliska identiteten avspeglar sig på yrkesmusiker i deras yrkesutövande, när detavspeglar sig som tydligast och vilken period i deras musikaliska bakgrund som de anser varitmest betydelsefull. Kvalitativa intervjuer har genomförts med tre musiker i olika åldrar. Denmusikaliska bakgrunden, vilka åldrar som varit av störst betydelse och på vilka sätt de anser attderas musikaliska bakgrund skiner igenom i deras instrumentalspel har diskuterats iintervjuerna. I tidigare studier har man konstaterat att den musikaliska bakgrunden har en storinverkan på hur man utför sitt yrke. Miljön och de erfarenheter man fått från sin uppväxtskapar en trygghet som man tenderar att hålla fast vid.Resultatet från denna undersökning visar att samtliga intervjuade anser att den musikaliskabakgrunden har stor betydelse för hur de utför den kreativa process som musikeryrket innebär.Musik som föräldrar och syskon lyssnar på i barndomshemmet visar sig har stor betydelse förhur de identifierar sig musikaliskt, men de sena tonåren visar sig vara av allra störst betydelse.De menar också att det är i tonåren man blir mer självständig och att det är då man börjar tamusiken på allvar, vilket leder till de att ser tillbaka på den tiden som mest betydelsefulla ochutvecklande.Den musikaliska bakgrunden visar sig avspegla sig som tydligast när man spelar i andramusikstilar än den som man är mest van vid.

Denna studies syfte är att undersöka hur gitarrelever på gymnasiet upplever sin relation till gitarren och hur den kan influera deras identitet, självbild och framtidsvision – möjlighetshorisont. Fem kvalitativa intervjuer har genomförts med gymnasieelever på estetiska programmet som alla hade gitarr som huvudinstrument. Studien vilar huvudsakligen på en sociokulturell teoretisk grund där stor vikt har lagts på relationen mellan informanterna och deras omvärld i utformningen av intervjuerna och analysarbetet av insamlad data. Den tidigare forskningen som redovisats i arbetet fokuserar på identitet och musikalisk identitet samt möjlighetshorisont då identitetsskapandet och informanternas framtidsvisioner har varit de centrala ämnena i studien. Studien visar att gitarren kan ses som ett verktyg att genom denna förstå och bearbeta sin sinnevärld. Gitarren upplevdes som en stor del av informanternas liv och deras identitetsskapande, både på ett praktiskt plan genom musicerande, övande och utvecklande av teoretisk kunskap men också på ett känslomässigt plan där gitarrutövandet och musiken kunde hjälpa dem att bearbeta och hantera känslor. En viss diskrepans mellan informanternas gitarrundervisning och deras gitarrutövande på fritiden kunde även urskiljas i resultatet – någonting som uppmanade till vidare frågeställningar och reflektioner gällande utformning av vissa aspekter kopplade till gitarrundervisningen. Vidare framgick det att titlar och benämningar på sig själv kunde upplevas ha stor vikt i skapandet av den egna självbilden och projektionen av ens image mot omvärlden.<br>The purpose of this study is to investigate how guitar students in high school experience their relationship with the guitar and how it can influence their identity, self-image and vision for the future – horizon of opportunity. Five qualitative interviews have been conducted with high school students on the arts program, all of which had guitars as their main instrument. The study is mainly based on a sociocultural theoretical basis where great emphasis has been placed on the relationship between the informants' and their surroundings in the design of the interviews and in the analysis of collected data. The previous research reported in the paper focuses on identity, musical identity and the horizon of opportunity since the developing of identity and informants' vision of the future have been the central subjects in the study. The study shows that the guitar can be seen as a tool for understanding and processing one’s worldview. The guitar was perceived as a large part of the informants' lives and their identity development, not only on a practical level through musicianship, practice and development of theoretical knowledge, but also on an emotional level where the guitar practice and music listening could help to process and manage emotions. A perceived division between the informants' formal and their informal guitar practice could also be identified through the results – something that called for further questions and reflections on the design of certain didactic aspects related to guitar teaching. Furthermore, it became clear that certain titles and labels on oneself could be perceived as having great importance in the creation of one's self- image and the projection of one's image towards the outside world.

In the project Finding a way home, through storytelling, David Lindberg has investigated how storytelling can affect his musical expression. The question focused on a very concrete application of storytelling in improvisation but changed relatively quickly to focus on putting his musical and personal history into focus for the first time in his musical life. Through this changed focus, he could combine this thesis with a first interrupted attempt to do the bachelor thesis at KMH seven years earlier. Lindberg refers to  lessons he learned outside the context of KMH in the years between his studies, and reflects on how his musicality has changed and developed through widely differing contexts in which he worked; from entertainment music to pop, rock and jazz, and how storytelling became an important component in defining his musical identity and the experience of having a musical home. The thesis also comment topics such as self-esteem in relation to achievement, and how one’s own music can be overlooked in working with the ambition to please others in diverse contexts, both in education and working life. Musical presentation took place through a concert in the Nathan Milstein Hall and is available to listen to here. The song material consisted solely of Lindberg’s own compositions, and the sheet music is included as an appendix.

This thesis considers ordinary Swedish teenagers and their everyday use of,and views on, music. The aim of the study is to analyse the relationship between identity and adolescents’ use of music in their daily lives. Theories are employed that hold identity to be a process, and that comprise the social as well as the psychological aspects of the individual (Giddens,1991; 1997; Jenkins, 2008). Since for both Giddens and Jenkins the reflexive identity process takes place in everyday life, it is a concept that is essential to this study. The idea that people are active, not passive, in their day-to-day use of cultural products ultimately leads to Small’s (1998) definition of musicking. The empirical part of the study was carried out among fifteen eighthgraders (14–15 years) in two schools in two Swedish cities. An initial questionnaire provided outlines of the adolescents’ musical preferences, and were followed by focus group conversations centred on six music examples. Later, interviews were carried out to chart the informants’ individual relationships with music and their personal use of it. The material is analysed thematically in three chapters on music and ‘them’, music and ‘us’, and music and ‘me’. In the final chapter, a competent musicking agency is held to be a combinationof individual and social factors. Whether these aspects can coexist boils down to the question of authenticity: much like Giddens’s competent agent, the competent musicking agent moves between life sectors, maintaining balance between uniqueness and normality, and is therefore perceived as authentic by both herself and others. In school, pupils tend to choose music that promotes their public image. Instead of yielding to a tussle between self-image and public image, it is suggested that music education should become a free zone where the well known is looked at in newways, and where one could get to know the unknown.

Musikgenrer skiljer sig åt både visuellt och musikaliskt och det finns ett behov av att visa på tillhörighet och samtidigt differentiera sig. Inom indiegenren vill man differentiera sig från den normativa mainstreamgenren och gör detta genom att trycka på ord som exempelvis personligt och nostalgiskt. Denna studie syftade till att undersöka hur en visuell identitet för ett indieband kunde skapas utifrån värdeord och musikaliskt uttryck. Värdeorden rebelliskt, surrealism och nostalgi togs fram genom intervjuer med bandet samt en undersökning av indiegenren. Dessa värdeord användes sedan under studien som utgångspunkt för designbeslut och värdering. Studien mynnade ut i två designkoncept som värderades i form av intervjuer mot värdeord och musik, av sex respondenter tillhörande bandets målgrupp. Värderingen resulterade i att ett designkoncept tycktes fungera bäst endast mot bandets värdeord men när bandets musik spelades upp ändrade respondenterna uppfattning och uppfattade, liksom bandet självt, det andra konceptet som mest lämpligt. Slutsatsen av studien blev därför att det är viktigt att värdeord och musikaliskt uttryck stämmer överens vid skapandet av en visuell identitet för ett band. Det finns annars en risk att målgruppen inte uppfattar den visuella identiteten som sammanhängande med det musikaliska uttrycket och/eller värdeorden. Bandet bör även vara medvetna om hur de vill uppfattas både visuellt och musikaliskt för att minska risken av förvirring hos målgruppen.