Academic literature on the topic 'Musikaliska verk'

Background. The performance practice of recent decades demonstrates an obvious tendency to expand and update the repertoire due to the use of the works of those composers whose pieces had “lost” over time against to the pieces of their more famous contemporaries. At the same time, in sociology, psychology, culturology, gender issues are largely relevant. Musicology does not stand aside, applying the achievements of gender psychology in the study of composer creativity and musical performing (Tsurkanenko, I., 2011; Gigolaeva-Yurchenko, V., 2012, 2015; Fan, Liu, 2017). In general, the issue of gender equality is quite acute in contemporary public discourse. The indicated tendencies determine the interest of many musicians and listeners in the work of women-composers (for example, recently, the creativity by Clara Schumann attracts the attention of performers all over the world, in particular, in Ukraine the International Music Festival “Kharkiv Assemblies” – 2018 was dedicated to her works). The theme of the proposed work is also a response to the noted trends in performing practice and musicology discourse. For the first time in domestic musicology an attempt is made to give a brief overview of the life and career of another talented woman, whose name is little known in the post-Soviet space. This is a Swedish violinist, composer and pianist Amanda Röntgen-Maier (1853–1894), a graduate of the Stockholm Royal College of Music and the Leipzig Conservatory, a contemporary of Clara Schumann, J. Brahms, E. Grieg, with whom she and her husband – composer, pianist, conductor Julius Röntgen – were associated for enough long time by creative and friendly relationships. In the post-Soviet space, not a single work has been published that would be dedicated to the works of A. Maier. In European and American musicology, the composer’s personality and creative heritage is also not widely studied. Her name is only occasionally mentioned in works examining the musical culture and, in particular, the performing arts of Sweden at that time (Jönsson, Å., 1995, 151–156; Karlsson, Å., 1994, 38–43; Lundholm, L., 1992, 14–15; Löndahl, T., 1994; Öhrström, E., 1987, 1995). The aim of the proposed study is to characterize Amanda Meier’s creative heritage in the context of European romanticism. Research results. Based on the available sources, we summarized the basic information about the life and career of A. Maier. Carolina Amanda Erica Maier (married Röntgen-Maier ) was born on February 20, 1853 in Landskrona. She received the first music lessons from his father, Karl Edward Mayer, a native of Germany (from Württemberg), who worked as a confectioner in Landskrona, but also studied music, in particular, in 1852 he received a diploma of “music director” in Stockholm and had regular contracts. In 1869, Amanda entered to the Kungliga Musikaliska akademien (Royal College of Music) in Stockholm. There she learns to play several instruments at once: the violin, cello, piano, organ, and also studies history, music theory and musical aesthetics. A. Maier graduated from Royal College successfully and became the first woman who received the title of “Musik Direktor”. The final concert, which took place in April 1873, included the performance of the program on the violin and on the organ and also A. Maier’s own work – the Romance for Violin. In the spring of 1874, Amanda received the grant from the Royal College for further studies at the Leipzig Conservatory. Here, Engelbert Röntgen, the accompanist of the glorious orchestra Gewandhaus, becomes her teacher on the violin, and she studies harmony and composition under the guidance of Karl Heinrich Karsten Reinecke and Ernst Friedrich Richter. Education in Leipzig lasts from 1874 to 1876. In the summer and autumn of 1875, A. Maier returns to Landskron, where she writes the first major work – the Concerto for violin and orchestra in one-movement, D minor, which was performed twice: in December 1875 in Halle and in February 1876 with the Gewandhaus Orchestra under the direction of K. Reinecke. The further career of A. Maier, both performing and composing, developed very successfully. She made several major concert trips between 1876 and 1880: to Sweden and Norway, to Finland and St. Petersburg; she also played to the Swedish king Oscar II (1876); concerts were held with constant success. While studying in Leipzig, A. Maier met her future husband (the son of her violin teacher) Julius Röntgen, composer and conductor. They married 1880 in Landskrona. Their personal relationships included active creative communication, both playing music together, and exchanging musical ideas, getting to know each other’s works. Part of his chamber opuses, for example, the cycle of Swedish folk dances, A. Maier created in collaboration with her husband. An analogy with life of Robert and Clara Schumann may take place here, although the Röntgen spouses did not have to endure such dramatic collisions that fell to the lot of the first. After the wedding, Röntgen family moved to Amsterdam, where Julius Röntgen soon occupies senior positions in several music organizations. On the contrary, the concert and composing activities of A. Maier go to the decline. This was due both, to the birth of two sons, and to a significant deterioration in her health. Nevertheless, she maintains her violin skills at the proper level and actively participates in performances in music salons, which the family arranges at home. The guests of these meetings were, in particular, J. Brahms, K. Schumann, E. Grieg with his wife and A. Rubinstein. The last years of A. Maier’s life were connected with Nice, Davos and Norway. In the fall of 1888 she was in Nice with the goal of treating the lungs, communicating there with her friends Heinrich and Elizabeth Herzogenberg. With the latter, they played Brahms violin sonatas, and the next (1889) year A. Maier played the same pieces with Clara Schumann. Amanda Maier spent the autumn of 1889 under the supervision of doctors in Davos, and the winter – in Nice. In 1890, she returned to Amsterdam. His last major work dates back to 1891 – the Piano Quartet in D minor. During the last three years of her life, she visited Denmark, Sweden and Norway, where she performed, among other, her husband’s works, for example, the suite “From Jotunheim”. In the summer of 1889, A. Maier took part in concerts at the Nirgaard Castle in Denmark. In 1894, she returned to Amsterdam again. Her health seems stable, a few hours before her death she was conducting classes with her sons. A. Maier died July 15, 1894. The works of A. Maier, published during the life of the composer, include the following: Sonata in H minor (1878); 6 Pieces for violin and piano (1879); “Dialogues” – 10 small pieces for piano, some of which were created by Julius Röntgen (1883); Swedish songs and dances for violin and piano; Quartet for piano, violin, viola and cello E minor (1891). Still unprinted are the following works: Romance for violin and piano; Trio for violin, cello and piano (1874); Concert for violin and orchestra (1875); Quartet for piano, violin, viola and clarinet E minor; “Nordiska Tonbilder” for violin and piano (1876); Intermezzo for piano; Two string quartets; March for piano, violin, viola and cello; Romances on the texts of David Wiersen; Trio for piano and two violins; 25 Preludes for piano. The composer style of A. Mayer incorporates the characteristic features of the Romantic era, in particular, the Leipzig school. Lyric elements prevail in her works, although the composer is not alien to dramatic, heroic, epic images (the Piano Quartet E minor, some pieces from the Six Songs for Violin and Piano series). In the embodiment of such a circle of images, parallels with the musical style of the works of J. Brahms are quite clearly traced. In constructing thematic structures, A. Maier relies on the melody of the Schubert-Mendelssohn type. The compositional solutions are defined mainly by the classical principles of forming, which resembles the works of F. Mendelssohn, the late chamber compositions of R. Schumann, where the lyrical expression gets a clear, complete form. The harmonic language of the works of A. Maier gravitates toward classical functionality rather than the uncertainty, instability and colorfulness inherent in the harmony of F. Liszt, R. Wagner and their followers. The main instrument, for which most of the opuses by A. Maier was created, the violin, is interpreted in various ways: it appears both, in the lyrical and the virtuoso roles. The piano texture of chamber compositions by A. Maier is quite developed and rich; the composer clearly gravitates towards the equality of all parties in an ensemble. At the same time, piano techniques are reminiscent of texture formulas by F. Mendelssohn and J. Brahms. Finally, in A. Mayer’s works manifest themself such characteristic of European romanticism, as attraction to folklore, a reliance on folk song sources. Conclusions. Periods in the history of music seemed already well studied, hide many more composer names and works, which are worthy of the attention of performers, musicologists and listeners. A. Mayer’s creativity, despite the lack of pronounced innovation, has an independent artistic value and, at the same time, is one of such musical phenomena that help to compile a more complete picture of the development of musical art in the XIX century and gain a deeper understanding of the musical culture of this period. The prospect of further development of the topic of this essay should be a more detailed study of the creative heritage of A. Maier in the context of European musical Romanticism.

AbstractThis paper investigates the connection between the theory of musical rhetoric and Bach’s composing. The starting point is a text by Johann Abraham Birnbaum. He reports that Bach’s compositions and »Rednerkunst« (»rhetoric«) use identical »Theile« (»parts«). And he reports that Bach was not only very familiar with rhetoric but that he also employed it in his compositions. Because Birnbaum does not compare compositions with speech but rather with rhetoric, his statements have been interpreted in different ways. Arnold Schmitz connects the »Theile« (»parts«) to the four steps (officia oratoris) which an orator must follow when preparing and giving a speech. Elmar Budde, however, connects the »Theile« (»parts«) to the six parts of the dispositio (partes orationis). This paper concludes that for Bach only the six »Theile« (»parts«) of the dispositio are relevant. This conclusion is confirmed by an analysis of the Contrapunctus 2 from the Kunst der Fuge.

Denna uppsats handlar om att färdigställa musikaliska verk, om tidsbegränsningar och om att hitta olika arbetssätt och metoder för ett effektivare låtskapande. Jag har genomfört en litteraturstudie om låtskrivning och effektivitet, en enkätundersökning till professionella låtskrivare och producenter samt skrivit sex låtar varav fyra blev färdiga. Jag kom fram till att jag arbetar mer effektivt när jag delar upp arbetet i 45-minuterspass för att sedan ta ett par minuters rast. Mina produktioner blir lidande av alltför snäva deadlines. Den viktigaste lärdomen är att jag överskattar min egen kompetens och därmed har svår att nöja mig förrän min produktioner låter som mina förebilders verk.

Syftet med examensarbetet är att beskriva hur genus framställs i tryckta och digitala musikhistoriska läromedel. De teoretiska utgångspunkterna är diskursanalys ur ett genusperspektiv Materialet är insamlat via ett onlineforum för musiklärare. I forumet ställdes frågan, Vilka läromedel använder du vid musikhistorieundervisning? De svar musiklärarna lämnade i forumet blev sedan utgångspunkt för studien, och de läromedel som nämndes har sedan granskats utifrån hur genus tar sig uttryck i materialet. Resultatet visar att manliga kompositörer, tonsättare och musiker uteslutande får mer utrymme i musikhistoriska läromedel. Utifrån detta yttrar sig ett antal diskurser. En maskulint hegemonisk diskurs som resulterar i en reproduktion av traditionella könsmönster, samt en pseudofeministisk diskurs och en problematiserande diskurs som båda vill lyfta kvinnliga kompositörer, tonsättare och musiker i musikhistorien. Dock vill den pseudofeministiska diskursen lyfta kvinnliga kompositörer, tonsättare och musiker oavsett deras prestationer, medan den problematiserande diskursen vill lyfta kvinnliga kompositörer genom att förklara varför de får så lite utrymme i historien. Genom diskurserna kan även linjer dras till musiklärarutbildningens inverkan på musikhistorieundervisningen. Föreliggande examensarbete bekräftar tidigare forskning om reproduktion av genussyn och könsmönster i musikklassrummet. Dessutom öppnar examensarbetet upp för fortsatt forskning inom digitala läromedel och källkritik bland lärare.

Övning är en helt central del av tillvaron för alla som aspirerar att bli professionella klassiska musiker och som med så mycket annat så finns det digitala verktyg avsedda för att underlätta och effektivisera denna process. I studien undersöktes hur applikationen Modacity i kombination med inspelning kan användas och om den erbjöd några fördelar resp. nackdelar under instuderingen av Capriccio da Camera av Berhard Krol. Studien kom fram till att övning med Modacity erbjuder en mängd fördelar gentemot traditionell övning. Framförallt så underlättar applikationens logiska arbetsflöde att uppnå ”flow” och leder till ökad effektivitet i övningen. Den är dock inte en helhetslösning för hela instuderingen av ett nytt stycke och vissa tekniska begränsningar gör att användbarheten minskar något. Sammantaget så är dock applikationen ett potent hjälpmedel och området med mobilapplikationer i övningen kommer säkerligen att fortsätta utvecklas i framtiden.

Gränsöverskridande licensiering av näträttigheter till musikaliska verk är och har varit ett oerhört komplext område. Därav införlivades år 2014 Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/26/EU av den 26 februari 2014 om kollektiv förvaltning av upphovsrätt och närstående rättigheter och gränsöverskridande licensiering av rättigheter till musikaliska verk för användning på nätet på den inre marknaden. I svensk rätt implementerades direktivet genom lag (2016:977) om kollektiv förvaltning av upphovsrätt den 1 januari 2017. Den fråga som uppkommer är huruvida bestämmelserna i direktivet och den nya lagen är tillräckliga och om de kommer att förbättra den situation som idag råder, samt om det finns några konkurrensbegränsningar på området. Uppsatsen är avgränsad till svensk- respektive EU-rätt, varför förordningar, direktiv, lagstiftning, förarbeten, rättspraxis och doktrin har studerats för att förstå syftet bakom Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/26/EU och lagen om kollektiv förvaltning av upphovsrätt. I uppsatsen konstateras att direktivets syfte, att uppnå en effektivare hantering vid gränsöverskridande licensiering av näträttigheter till musikaliska verk, torde ha uppnåtts i och med de bestämmelser som uppställs i direktivets tredje avdelning. Trots att syftet med direktivet är uppnått, kvarstår det huvudsakliga problemet. Upphovsrätten som territoriell rättighet ställs mot den gränslösa Internetmiljön, vilket skapar konkurrensbegränsningar genom att den territoriella upphovsrätten försvårar för den fria rörligheten på den inre marknaden inom EU. För att kunna upprätta en harmoniserad upphovsrättslagstiftning inom EU finns därför ett starkt behov av att upprätta en digital inre marknad, där balansen mellan å ena sidan rättighetshavarens intressen och å andra sidan det allmännas och den enskildes intressen bör upprätthållas. I uppsatsen konstateras även att de inskränkningar som tidigare förekommit, vad gäller de villkor som vissa medlemsländer uppställt för att de kollektiva förvaltningsorganisationerna skall kunna bedriva gränsöverskridande licensiering av näträttigheter till musikaliska verk, inte längre torde förekomma. Det beror på att bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/26/EU syftar till en mer harmoniserad lagstiftning, där en sådan inskränkning inte längre torde vara motiverad.
Cross-border licensing of network rights to musical works is and has been an extremely complex area. That is why Directive 2014/26/EU of the European Parliament and of the Council of 26 February 2014 on collective management of copyright and related rights and multi-territorial licensing of rights in musical works for online use in the internal market was incorporated in 2014. In Swedish law, the directive was implemented by lag (2016:977) om kollektiv förvaltning av upphovsrätt on January 1, 2017. The issue that arises is whether the provisions of the Directive and the new Act are sufficient, if they will improve the current situation and whether there are any restrictions on competition. The thesis is delimited to Swedish and EU law, why regulations, directives, legislation, preliminary work, case law and doctrine have been studied to understand the purpose of the directive. In the thesis establish that the directives purpose, to achieve a more efficient management at cross-border licensing of online rights to musical works, should have been achieved by the provisions set out in the third section of the directive. Even though the purpose of the directive is achieved, does the main problem persist. The copyright as a territorial right is set against the borderless Internet environment, which creates restrictions of competition, because the territorial copyright aggravates the free movement of the internal market within the EU. In order to establish a harmonized copyright law in the EU, there is a strong need to establish a digital internal market, where the balance between the interests of the right holder and of the public and the individual is maintained. The thesis also establish that the restrictions that previously existed regarding the conditions certain member states imposed so that the collective management organizations can carry cross-border licensing of network rights no longer should exist. This is due to the fact that the provisions of directive 2014/16/EU of the European Parliament and of the Council are aimed at a more harmonized legislation, where such restriction no longer would be reasoned.

I nuvarande upphovsrättslagstiftning är grundtanken att ett verk är ett resultat av konstnärligt skapande och att upphovsmannen har en individuell ensamrätt till sitt verk. Ensamrätten inskränks i vissa delar, i syfte att tillgodose allmänhetens behov att utnyttja verk. Den tekniska utveckling som skett i samhället innebär nya förutsättningar för upphovsrätten. Föreslagna lagändringar strävar efter att begränsa området för tillåtlig användning av tekniska hjälpmedel vid utnyttjandet av verk. I anledning av detta förs en argumentation angående vilka värden som kan anses vara centrala för upphovsrätten. Kulturella, personliga och ekonomiska värden ställs i relation till varandra. Slutsatsen för värdeargumentationen är huvudsakligen att ekonomiska insatser kan utgöra steg på vägen för att uppnå kulturella värden, men att det är skyddandet av denna senare typ av värden som bör vara vägledande för upphovsrätten.

I detta självständiga arbete utforskas en lärandeprocess i tonsättningen av ett kortare musikaliskt verk för sång och piano, vilket beskrivs utifrån ett designteoretiskt lärande- perspektiv. Studien baseras på videoinspelade självobservationer som pågått under 3 månaders tid. Analysen av lärandeprocessen sker med hjälp av designteoretiska be- grepp som lärandets resurser och transformationscykler. Resultatet är redovisat i tre olika teman, Tonsättningens begynnelse, Kompositionsprocessens andra fas och Proces- sens slutskede. I resultatet framkom det att ett flertal resurser används såsom leken, ge- höret, seendet, notskrivningsprogrammet etcetera för att nå en tillfredställande pro- gression. Avslutningsvis diskuteras resultatanalysen i relation till vald litteratur som utgår från tidigare forskning samt från det designteoretiska perspektivet.
In this independent work my learning process in the composing of a short music piece for soprano and piano is explored and described from a design theory perspective. The study is based on video recorded self-observations, which lasted 3 months. The result of the analysis shows how the learning process takes place with the help of concepts from the design theory perspective like resources of learning and two kinds of transformation cycles. The result is represented in three different themes, which are The beginning of the compositional process, Second faze of the compositional process and Ending of the compositional process. In the result it showed that a plural resources, for instance playing as a resource, listening, seeing, notation program etcetera were used to reach a satisfied progression. Finally I discuss my results in relation to chosen literature that proceeds from previous relevant research and the design theoretical perspective.

Att som kyrkomusiker skriva musik för orgelinstrument upplevs angeläget av flera skäl, inte endast för att det skall fortleva som instrument betraktat, utan även för själva odlandet av Kyrkans musik, den ständiga pågående rörelsen i kyrkorummen som inte skall avstanna förrän tiden upphör. Därför vill jag med detta arbete visa min process att skapa ett verk för orgelinstrumentet, som ett bidrag också till den nyss beskrivna ”rörelsen” – och tillika framföra det vid min examenskonsert. Processen har bestått i att jag kontinuerligt fört journal/loggbok under skapandets gång, vilken legat till grund för de här nedan redovisade slutsatserna. Förhoppningsvis kan den slutligen givna manualen bli till gagn för andra komponerande kyrkomusiker. Detta arbete behöver nödvändigtvis inte enbart vända sig till kantorer och organister. De personer som är intresserade av orgeln och att skapa för den, kan även de finna intressanta aspekter i detta arbete.

Hur berättar man en historia med sin röst?   De flesta konstarter är berättande, och särskilt tydligt är det för de utövare som använder sig av ord som en del av sitt uttrycksmedel. Denna text är ett undersökande av vilka grundläggande drivkrafter som fört mig, från att vara ett nyfiket och spontant musicerande barn, till en skolad klassisk sångerska. Jag ställer mig frågan varför detta har varit och är viktigt för mig som person och hur min personlighet, i kombination med användandet av min röst, har påverkat och påverkats av mitt konstutövande.   Genom att använda mig av kunskaper inom berättarkonsten, såsom litteratur och skådespeleri, har jag vid instuderingen av Robert Schumanns sångcykel Frauenliebe und Leben op. 42, försökt finna en balans mellan det naturliga och det inlärda i mitt uttryck. Utdrag från varje sång lyfts fram och belyses utifrån textliga och musikaliska aspekter, likaså samspelet mellan sång- och pianostämman.    Vidare undersöker jag hur jag kan gestalta känslor och idéer från en annan tid, utan att sätta min nutida moraliska uppfattning främst. Denna frågeställning tar jag upp i samband med en kortare djupanalys av samtiden kring Clara och Robert Schumann, och denna analys har även färgat interpretationen av verket på ett, för mig, intressant sätt.   Texten avslutas med ett avsnitt som behandlar begreppen bildning och intuition och hur dessa kan, eller bör, sammanstråla i ett professionellt konstutövande generellt, och med fokus på mina resultat under mitt arbete specifikt. Jag ställer mig även frågan vilka lärdomar jag dragit under arbetet, och vilken inverkan detta kan ha på mitt framtida konstutövande.

Robert Schumann, Frauenliebe und leben op. 42

Kajsa Lindberg, sopran

Matilda Lindholm, piano